Väck mig när allt är över

43 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Sommarflickan2018
Väck mig när allt är över
Sommarflickan2018
Tredje gången gillt.

Det var dags att starta en ny tråd, en som handlar om tredje gången, tredje försöket. Förhoppningsvis det som varar.

Om ni vill läsa början på denna resa finns den här https://alkoholhjalpen.se/node/49709

Men nu är det den här gången som gäller. Lite vinna eller försvinna. Och jag ska göra mitt bästa för att vinna.

Det har varit annorlunda den här gången, det har varit ett djupare fall, ett tragiskt händelseförlopp. Ond, bråd nästan död.

Jag tog hjälp igen, och jag fick den. Ett otroligt stöd från kommunen, psykiatrin och mina närmaste vänner, de jag vågat berätta för. Hjälpen är inte slut än, för jag vet att det finns mycket kvar att bearbeta, mycket att mer att känna utan att bedöva, mycket mer att göra. Jag accepterar att jag är missbrukare av både alkohol och tabletter, jag accepterar att jag är deprimerad, jag accepterar att jag inte kan göra detta själv. Jag accepterar att jag måste ta mig genom ett hav av otäcka känslor, utan att bedöva mig.

För det är så det började, genom varje bag-in-box, varje vinflaska, varje tablettask har jag tagit mig genom de jobbiga känslorna. Aldrig vågat möta dem, aldrig vågat känna, aldrig velat. Eftersom det gör så ont. Det gör så fruktansvärt ont.

Men idag sitter jag här, med 32 dagars (alkohol)-nykterhet och 23 dagars (benzo)-nykterhet.
Det har gått mer än en månad sen jag försökte ta mitt liv, inte en utan två gånger. Det har gått en månad sen jag var sådär fruktansvärt elak mot någon jag tyckte om, det har gått en månad sen jag lades in på psyket.

Det har varit en tuff månad med många tankar, många känslor, många jobbiga timmar.
Det har varit en några veckor på Antabus, frivilliga urinprov, samtal.

Men jag har långt kvar och förhoppningsvis väntar ett behandlingshem på mig inom kort framtid. Där jag kan återhämta mig, reda ut tankarna, få andra perspektiv, arbeta bort suget, våga stå kvar när det blåser. På tisdag väntar ett SIP-möte (samordnad individuell plan) där kommunen, vårdcentralen, psykiatrin och jag ska göra en fortsatt plan för mitt tillfrisknande. Jag är inte orolig, jag vill veta vad som händer.

För jag tror inte att det blir en fjärde gång. Om jag faller igen kommer det att vara för gott den här gången. Jag märker hur mina gränser flyttar på sig, hur tankar jag aldrig tänkt plötsligt dyker upp i huvudet. Hur lite jag bryr mig om mig själv, hur lite jag tycker att jag är värd.

Jag tycker inte om mig.
Jag är inte värd någonting.
Jag är inte värd att få leva.

Jag hoppas sudda bort ordet INTE ur de där meningarna, en gång för alltid. De har varit med mig under hela mitt liv men som starkas sen jag var 19. i 24 år har jag inte sett mitt eget värde, gett allt jag har till andra människor men inte gett mig själv samma behandling. Jag behöver tycka om mig själv.

Jag behöver tycka om mig själv.

Det börjar nu.

/SF18

Tackohej
Ord

Svårt att hitta orden men va starkt att du tar hjälp! All lycka till dig och tack för att du delade med dig. Du är värd att må bra!

Sommarflickan2018
På den 34:e dagen

Tack Tackohej 💙 Det värmer! Just nu känner jag mig inte så stark.

Det är jobbigt just nu, för att jag inte kan supa bort känslors som väller över mig, för att jag inte kan mota bort ångesten med tabletter.

Jag blev uppsagd från min provanställning när jag blev sjuk och det sätter spår ekonomiskt. Försäkringskassan behöver fler utlåtanden och läkaren som ska skriva det är svår att få tag i. A-kassa får jag först när jag är arbetslös (och inte sjukskriven). Så just nu har jag inte så att det täcker alla räkningar. Jag har fått kräla i stoftet och be vänner om hjälp men vet inte än om jag får det.

Jag behövde inte detta just nu.

Men det är dag 34/25 och jag har ett SIP-möte idag. Jag måste fokusera på det. I eftermiddag vet jag mer vem som gör vad, hur planen ser ut och vad jag själv behöver göra (förutom att hålla mig nykter och benzo-fri). Jag hoppas det blir ett bra möte.

/SF18

Sommarflickan2018
Det är natt...

och jag vaknar som vanligt upp klarvaken efter bara några timmars sömn. Trots att läkarna pumpar mig full med sömnmedicin. I dagsläget tar jag 30 mg Mirtazapin, 50 mg Propavan och 10 mg Melatonin. Ändå fungerar inte sömnen optimalt. Det är ett jäkla gissel det där.

Mötet gick bra, det finns en plan framåt och läkaren vill utreda om jag har Bipolär sjukdom typ 2. Jag fick också fylla i ett test gällande AGHD men det är jag i princip 100% säker på att jag inte har. Mina problem har alltid varit mina depressioner. Depression och ångest är en bra grogrund för alkohol och tabletter.

Det har varit mina snuttefiltar i så många år. Om jag känt det minsta obehag har jag stoppat i mig tabletter och när jag kom hem från jobbet så var det vinglaset som fylldes på först innan något annat gjordes. För att få ner stressen från jobbet och ladda för familjelivet. Det är slut med det nu, jag får varken drick alkohol eller ta benzo. Det regleras med urinprover och Antabus. Vilket jag tycker är bra men vad gör jag den dagen jag får en ny stor ångestattack? För den lär komma förr eller senare.

Idag går jag in på min 35:e dag som nykter, 6 dagar från mitt förra rekord i somras. Jag kommer slå det nu, Antabusen är min vän här. Den här gången är jag även nykter från Benzon, 26 fina and counting. Bra jobbat!

Ja, livet på en pinne, det är lätt att halka av tänker jag. Inget är lätt men allt är svårt.

Hoppas ni sover gott, ni andra hjältar/krigare/kämpar som hänger på detta forumet. Jag ser upp till er alla. 💪💪💪

💜💙💜

Denlillamänniskan
Det där var riktigt bra

Det där var riktigt bra jobbat, Sommarflickan!!
Väldigt förståndigt att hålla dig ifrån benson och så klart bra att vara nykter. Men benson ger ett värre och bedrägligare beroende. Jag önskar och hoppas att din praktiska situation löser sig också.

Du skriver att du ser upp till oss andra, men kom upp och ställ dig bredvid istället. Det är där du ska vara!!
Jag önskar dig fortsatt kraft att handskas med livet, trots att du har det svårt just nu. Du är värd det, Hjältinnan!

IronWill
Returmatch

Hej, bra att du är tillbaka med ännu mer beslutsamhet. Känner igen det där med depressionerna. Som ett filter över ögonen där världen ser trist och negativ ut vart man än tittar.
Med tanke på din titel så vill jag bara skjuta in att du inte får glömma bort att livet pågår hela tiden så försök hitta småsaker att glädjas över längs vägen.
Bra jobbat hittils

Illaute
Antabus

Håller också tummarna för dig SF18 (såg att jag blandat till det lite) och tycker du är en riktig hjältinna som denlillamänniskan skriver. Starkt gjort! Är inne på min 8:e dag idag och det var väldigt länge sen jag var alkoholfri så länge. Äter Naltrexon men vet inte om det hjälper nämnvärt. Tror faktiskt att det är jag själv som gör jobbet. Jag vill ju bli alkoholfri helt framöver, vet att jag aldrig kan dricka normalt. Förstår att jag kommer att sättas på rejäla prov framöver när ”smekmånaden” är över och minnet av det negativa bleknat. Har funderingar kring antabus och undrar om det är något att ta till framöver...
Hur är dina/era erfarenheter? Det verkar vara positivt för dig?

Sommarflickan2018
Returmatch och Antabus

Tack Ironwill. Jag försöker glädjas men det är väldigt svårt. Titeln är även en passning till Aviciis Wake me up eftersom den låten triggar mig (hans tragiska slut triggar mig också). Jag behöver erövra låten så att den inte triggar mig. Men du har helt rätt, jag måste se resan som ett mål i sig och inte blunda för händelser, svåra som lätta, på vägen mot målet.

Tack Ilaute. 8 dagar, förhoppningsvis 9, är väldigt, väldigt bra. Klappa dig själv på axeln för det jobbet. Jag håller alla tummar och tår för dig.
Jag testar Antabus för första gången och främst gör det att jag håller mig själv i schack. Jag vet att jag inte kan dricka iom att jag tar Antabus. Det är självreglerande på det sättet. Jag får mina på vårdcentralen tre gånger i veckan vilket är väldigt bra för mig. Dels får jag regelbunden vårdkontakt och dels kan jag inte hoppa över tabletten. Jag känner tyvärr mig själv allt för väl och vet att jag behöver all hjälp jag kan få för att lyckas. Därför går jag också och tar urinprov och blodprov med jämna mellanrum. Då kan jag heller inte äta någon benzo. Jag litar helt enkelt inte på mig själv. Så för mig är Antabus oerhört mycket värt, jag har som tur var inga biverkningar av det heller (vad jag vet)

Jag har testat Naltrexon men det fungerade inte på mig, jag märkte ingen skillnad. Med det sagt så betyder det inte att det inte fungerar på någon annan. Hur en reagerar på medicin är ju väldigt individuellt.

Sist och inte minst, tack för att ni bryr er! 💙

Sommarflickan2018
Nya rutiner

Jag har alltid varit en kvälls/nattmänniska. Kunnat sitta uppe till sent på natten, kollat serier, surfat, fördrivit tiden. Nu vill jag helst gå och lägga mig vid tio, elva. Mycket för att jag obevekligen vaknar mitt i natten, varje natt och för att jag har upptäckt att jag mår bättre av att gå upp tidigare på morgonen. Nu vaknar jag alltid helt vid sju-åtta på morgonen. Börjar dagen med kaffe och morgontv. En ny skön rutin.

Det får mig också att inte sakna drickandet lika mycket, det är lättare att undvika om jag håller mig sysselsatt. För jag vet att fällor lurar överallt. Därför är jag ytterst tacksam för all den hjälp och alla de människor som jobbar för mig. För jag har ett team som tror och jobbar hårt för att jag ska klara mig ut ur detta. En alkoholteraput som är värd mer än allt guld i Småland, en överläkare som är rak, tuff och handlingskraftig. En kurator som är vänlig, inlyssnande och driftig. Två sjuksköterskor som ser till att jag tar min Antabus och lämnar mina prover, som jag alltid kan byta några ord med. Några "nyktra" vänner som stöttar mig på de bästa sätt de kan, några "missbrukar"-vänner som jobbar lika hårt för att få ordning på livet och som förstår precis hur jag mår, tänker och känner och som omedelbart känner och ser när jag mår dåligt. En älskad familjemedlem som alltid finns där när jag behöver det, även om hen bort långt borta.

Men det är jag som gör grovjobbet och det måste jag ge mig själv beröm för, jag är dålig på att se mina egna ansträngningar och mina framsteg.

Det är 36 dagar utan alkohol idag och 27 dagar utan benzo. Det är faktiskt jävligt bra jobbat. Heja mig! 💪🙏💙

Sommarflickan2018
Denlillamänniskan 💙

Tack fina du, jag blir rörd av dina ord. Jag kommer snart och ställer mig bredvid. Jag ska bara (alfons) förstå själv att jag hör hemma där bland er. 💙

Sommarflickan2018
Att fylla ett tomrum

Så, nu har jag tagit mig genom 37 dagar utan alkohol. Jag närmar mig mitt rekord från i somras, vilket var 41 dagar om jag inte minns fel. Och fler kommer det att bli även om jag ibland blir sugen och tänker att det vore gott med ett glas vin. Om det bara hade stannat vid ett... Däri ligger ju problemet, det blir aldrig bara ett. Jag kommer troligen aldrig kunna dricka igen och det i sig är en sorg jag måste förstå och ta mig genom. Alkoholen och tabletterna har varit mina bundsförvanter, mina vänner, mina älskare. Oavsett vad jag tycker så har jag förlorat två stora "vänner" i mitt liv. Vänner jag mår bra av att vara utan men det kommer ta ett tag att verkligen förstå det, för det att rota sig, att acceptera. Det gör ont och det lämnar ett stort tomrum som tar tid att fylla med annat.

Men idag är det fredag och vädret börjar ordna upp sig vilket är skönt för då går dagarna snabbare och jag kan fylla på med D-vitamin och frisk luft. Det lovas upp mot 23-24 grader nästa vecka och jag hoppas att det kan leda till en dag på stranden. Kaffe, kanelbullar, en god bok, havets små lockrop, varm solkysst hud, vitaminer och ro för själen. Som jag längtar.

Ha en fin fredag!

Sommarflickan2018
Hur sover ni andra i forumet?

Min sömn är inte stabil, trots massa sömnmedicin som "ska" hjälpa, Vaknar alltid vid fyra på morgonen, oavsett om jag gått och lagt mig tidigt eller sent. Det är ett gissel.

Hur är det för er andra, hur sover ni, rutiner, tips, trix? Mediciner. Skulle bara vilja ha normal natt, det hade varit skönt.

Förhoppningsvis kommer den förr eller senare. Det måste jag ju hoppas på.

Good night out there.

FinaLisa
Sommarflickan🌺🌞🥀

Jag tror att sömnmedel är något man ska vara väldigt försiktig med.
Ett kort tag kan det funka men på sikt så tror jag det skadar den riktiga sömnen.
Och det är den som är så viktig för kroppen och själen.
Så när du känner dig stabilare så bör du fasa ut sömnmedicinen och så småningom få tillbaka den "normala" sömnen.
På min vårdcentral fick jag en gång ett häfte som hette "Sömnskola"
Hittade många intressanta delar där.
För min del var det stress och oro som gav mig sömnproblem.
Prövade sömnmedel ett tag men blev panikslagen när jag kände ett beroende av dessa då jag drabbades av total sömnlöshet när jag försökte sluta med dem!!
Så jag fick ta en helg då jag "avgiftade" mig själv. Var nästan vaken i tre dygn förutom lite halvslummer.
Sedan kom sömnen tillbaka och detta är tre år sedan. Men självklart så blir min sömn sämre på grund av alkoholen.
Hjärtklappning och svettningar, ångest och panikkänslor är ju det vanliga när man somnat på fyllan.

Men jag vill verkligen önska dig lycka till den här tredje gången💪👍🍀.
Du kommer fixa det, det är jag övertygad om! 🤗

Kramar
💚💚💚

EnsammaPappan
Hej sommarflickan

Det där med att vakna klockan 4 på morgonen med tankar som far runt är en klassiker. Jag vaknade så, på nästan minuten, under flera års tid. Vad som hjälpte mig då var väldigt snabbverkande sömnmedel som stilnoct, som jag tog en halv av när jag vaknade. Men det finns oftast underliggande problem. I mitt fall var det en obehandlad depression (och nej, alla med depressioner går inte runt och känner sig "deprimerade", utan det visar sig på andra sätt). Själv blev jag utskriven seratralin, som efter ett par veckor gjorde att jag sov ordentligt. Jag skulle prata med en läkare om det där; det räcker ju med en fajt åt gången!

Sommarflickan2018
Fina Lisa, så rart att se dig igen.

De sömnmedel som anses vara beroendeframkallande får jag bara en ytterst liten mängd av och de ska fasas ut, Jag har börjat på en ny antidepp som gör mig trött ihop med Propavan och Melankolin., Dessa tre är inte bereoendeframkallande, utan jag blir behagligt trött vid tio och kan gå och lägga mig trött

Sommarflickan2018
EnsammaPappan

Jag har sedan länge ett stort sömnproblem och fått medicinsk hjälp. Dock har jag bara fått stilnoct (som är beroendeframkallande). Nu får jag Propavan och Melatoning. Plus Mirtazapin som förvisso är en anti-dep medicin men som även påvekar sömnen i bra riktning. Jag har ett litet förråd Stilnoct att använda mig av men det ska fasas ut det också.. Trots detta fungerar sömnen inte optimalt. Bättre än innan men inte bra nog. Men det kanske ger sig.

Nu gryr den 39.e dagen och jag ska försöka sova några timmar till. :-)

Sommarflickan2018
Mota fu*king Olle i grind

Så stod jag där på Systembolaget. Ett sug jag inte känt på väldigt länge tog överhanden och innan jag visste ordet av så befann jag mig där jag inte ska befinna mig.. Eftersom jag dricker Antabus kan jag inte dricka alkohol men jag lusläste nätet på tips hur jag kunde lura Antabusen och dricka ändå. Givetvis hittade jag inget vettigt, som tur var. Ringde några vänner som har varit/är i liknande situationer och de kunde resonera vettigt med mig. Till slut vann mitt förnuft och jag köpte bara en flaska alkoholfritt vin. Jag har 44 dagar av nykterhet bakom mig och vill gärna kunna fortsätta lägga till dagar. Men det där jävla suget alltså.

Vinet var inte någon höjdare. Smakade mer som surt gammalt vin som man försökt rädda genom att hälla socker i det. Varför är det såsvårt att framställa alkoholfritt gott vin? I jämförelse är läsk både godare och billigare. Men sköna sommarkvällar förknippar iaf jag med ett (eller flera) glas iskallt gott vitt vin.

Så idag van jag över alkoholjäveln, mycket tack vare mina vänner och intaget av Antabus. Jag är tacksam för det. Dock undrar jag om jag någonsin blir kvitt suget helt och hållet. Jag hoppas verkligen det men jag inser att det kommer ta lång tid och att Antabusen är min bästa vän i dessa lägen.

Idag gryr den 45:e dagen och jag har inte varit nykter så här länge sen hösten år 2000 om jag inte minns fel. Men då festdrack jag bara, aldrig ensam, aldrig på en vardag utan anledning och inte enbart för att det var gott.

Så idag ger jag mig en massa ryggdunk för att jag faktiskt motstod frestelsen. För de som inte förstår är det kanske ingen stor sak men för er som befinner sig i samma situation som mig förstår precis hur jobbigt det kan vara. Därför är det så skönt att ha det här forumet, där en kan vara totalt ärlig och utlämnande utan att bli dömd.

Idag motstod jag alkoholjäveln och vann!

Illaute
Strongt

Strongt
av dig att återfå förnuftet när du redan är på bolaget. Tänker att har man redan satt foten över den tröskeln så är man så långt kommen i tanken att dricka så det är omöjligt att stå emot. Det var bra gjort av dig att bara köpa alkoholfritt!
Synd att det inte finns goda alkoholfria alternativ, btw. För mig har det gått förvånansvärt lätt den hör gången att stå emot. Har kunnat hanka mig fram med lättöl. Har druckit det både hemma och ute på krogen. Massor! Lurar mig själv lite att tro att jag kan dricka som alla andra ;)
Men alkoholfria viner har jag inte vågat mig på för det blir nog en allt för stor besvikelse...

Sommarflickan2018
Tack Illaute

Tiden från det att tanken uppstod tills dess att jag befann mig på bolaget var försvinnande kort. Det var som om någon/något tog över min kropp och plötsligt hade jag ingen kontroll. Mycket obehagligt. Där ser en hur stark alkoholens makt är över en. Den här gången vann jag men det kommer med all säkerhet inträffa fler liknande episoder. Då hoppas jag att jag tar samma vettiga beslut.

Vad jag förstår så verkar de har lyckats med den alkoholfria ölen, problemet är bara att jag inte gillar öl. Jag är en vitvins-alkis och jag är aldrig ute efter att bli full, bara skönt avslappnad och glad. Jag dricker inte viner som jag inte tycker i goda och skulle det bara finnas öl och rödvin att tillgå skulle jag hellre druckit vatten. Dock kan jag dricka väldigt mycket gott vitt vin, det är ju det som är problemet, att det inte stannar vid 2-3 glas vin.

Igår drack jag två glas av det alkoholfria vinet men jag kunde lika gärna ha skippat det. I fortsättningen får det nog hellre bli alkoholfri ciderdryck från den lokala mataffären.

Skönt iaf att vakna helt nykter idag på den 45:e dagen. Det kunde ju ha slutat helt annorlunda igår.

Femina
Kombucha

Jag vill bara rekommendera naturell Kombucha. Det är en dryck på fermenterat te, ofta smaksatt, lite pärlande, god och nyttig. Den naturella Kombucha, utan smaktillsatser, är en fullgod och utmärkt måltidsdryck enligt min smak. Kung Markatta har den. Finns bl a på vår ICA. Testa!

Studenten
Nämen

Hej sommarflickan! Vad dubbelt det är att se dig här igen❤️ Jag är så glad för din nykterhet, men känner sådan medömkan i din historia. Jag hänger på lite på avstånd, är väldigt ickeaktiv i trådarna. Ville bara lämna en cyberkram och ett välkommet tillbaka. Du förtjänar att må
Bra och du är värd allt gott.

Fridens 🌸💕

DetGårBättre
Kämpa på!

Kämpa på!

Sommarflickan2018
Att kunna säga 47 dagar

Det kan jag idag. Det är fu*king amazing.

Men jag ger faktiskt 90% av credden till att jag tar Antabus, suget har varit starkt den senaste veckan och utan den hade jag inte fixat det. Varför jag tillskriver Antabusen mest av äran är för att jag VET att det aldrig hade gått utan den. Jag må vara stark, duktig bal, bla, bla men jag hade druckit om det inte vore för att jag är så rädd för att bli sjuk om jag ens skulle testa.

Och suget är så starkt att jag tom googlat hur länge man måste ta antabus för när behandlingen är klar tänker jag dricka det godaste jävla vin som finns. Nej det ska jag naturligtvis inte, men det är så tankarna går och det är skrämmande. Samtidigt som jag tänker att hur farligt skulle det egentligen vara med två glas vin en härlig sommarkväll.

Det hade det ju inte varit. Om det hade stannat där och bara en sommarkväll. Men som missbrukare hittar en ju anledningar till att dricka i alla möjliga vrå. För att det är fint väder, för att jag har städat, för att det är fotboll på tv, för att det är midsommar, för att alla andra gör det, för att det hade varit mysigt att sitta på en uteservering, för att det är lill-lördag. Ja ni vet, den ena dumma ursäkten efter den andra.

Så just nu är det ganska kämpigt. Men det får väl vara det. Min snälla sjuksköterska som jag går till tre ggr i veckan för att få min Antabus har nu bokat upp tider varje dag eftersom jag fortfarande har självmordstankar och för att jag hamnat i ett vakuum där inget händer. Så nu kan jag iaf gå dit och träffa henne en kvart, halvtimme varje dag bara för att få lite kontakt. Sådant gör mig rörd och glad.

Och jag ska faktiskt dit nu så jag får skynda mig.

Men 47 dagar idag alltså. Det är ju alltid något.

Femina
Grattis

Det är ju fantastiskt! Önskar dig fortsatt Lycka till.

Sommarflickan2018
Aldrig neråt, uppåt

Jag lever mitt liv, låtrad, för låtrad. Jag tröstar, lyssnar och finns där när de går sönder. När de inte längre vet hur de ska överleva dagen. Då är jag stark, då är jag där, då står jag stadigt.

Jag lever mitt liv, som om jag vore skapad av den där gruppen jag alltid har älskat. Som talar till mig, till mitt innersta, till det som ligger gömt djupt under oändligt tjocka lager. Som om de förstår när ingen annan gör det. För ingen förstår. Inte på riktigt. För hur ska de göra det när jag själv inte förstår, inte kan förklara?

Jag kan prata om det, kliniskt sett, helt utan känslor, som om jag pratade om någon helt annan, någon jag läst om någonstans. Men det är mitt liv. Det är mitt jävla liv jag inte ens kan relatera till, inte kan känna för, inte kan fälla en enda tår för. Mina murar är så höga och så tjocka att jag inte vet om de någonsin kommer kunna rämna.

Och allt det där slapp jag tänka på, slapp jag ta tag i när jag drack alkohol. Min ljuvliga medicin som dämpade varenda känsla, varenda tanke som gjorde det minst ont, varje ord som kunde sätta igång en brand, en brand som ingen hade kunnat släcka. Och jag är livrädd för de där tankarna, för den där branden, för känslorna. Jag är fortfarande klinisk. Jag kan berätta så att du tror att jag ger dig ett förtroende. Men jag väljer mina ord väl, de som inte gör ont, de som inte kan skada. För orden som kommer ur min mun är inte kopplade till det som är verkligt. Du kommer tro det, men så är det inte. Jag lurar dig, precis som jag lurar mig själv.

Men när det är tyst, när ingen är i närheten, när ensamheten tär och sliter i mig. Då känner jag, då går jag sönder, då vill jag inte mer. Och plötsligt står jag där, livrädd, liten och sårbar, utan min ljuvliga medicin. Jag måste ta mig genom det där som skaver när jag helst av allt vill döva varenda känsla, varenda tanke, varenda ord. Göra som jag alltid har gjort. Dränka mina sorger, bokstavligen.

Och hur gör man när det inte går, när man inte får? Hur överlever man? Hur tar man sig genom allt det där som gör så ont att man bara vill skrika och slå någon riktigt hårt på käften för att man inte vet bättre, för att man inte har någon annan utväg. För att man inte ser solen för alla molnen. När intet är det enda som verkar finnas och i det ska man på något sätt leva och verka och vara "normal".

Det är dag 48 och på något sätt inser jag att alkoholen är mitt minsta bekymmer. Fuck!

Sommarflickan2018
49 dagars fridhet

Ytterligare en dag gryr och jag ser fram mot den med tillförsikt. Jag har många aktiviteter idag som jag vet tar energi samtidigt som jag behöver dem. Det är besök på VC för för att få min Antabus, det är blod- och urinprov i granstaden och det är ett möte med in alkoholteraput. Sen behöver jag plantera ex antal tomatplantor som jag fått av några kompisar, & så ska jag investera i en billig solsäng så att jag kan ligga på uteplatsen och sola de dagar det blåser för mycket för att vara på stranden.

Jag har ju haft alkoholsug de senaste dagarna så jag ska be att få Campral utskrivet. Jag hoppas även att de kan skriva ut någon slags benzo som jag kan få ta när jag får mina ångestattacker omkommit allt tätare just nu, möjligtvis för att de har ändrat mina antideppmediciner. Jag förstår liksom inte hur jag ska klara mina ångestattacker och den konstanta ångest som hela tiden ligger som en blöt filt över mitt liv just nu. Just nu känns det som en frågaom liv och död. Jag fungerar helt normalpå benxo om jag tar det regelbundet (typsom insulin) och får inga rus och har heller aldrig använt dem i rusningsyfte, bara fatt kunna fungera normalt.

Så det är en fullspäckad dag och nästa gpng jag skriver har jag passerad 49 dagar vilket betyder att det är 50 dagar i morgon, Det är helt sjukt, det trodde jag aldrig. Men fan va jag är grym!

Strulan65
Grattis till dina dagar💪💪👏👏

Starkt jobbat och grattis, men försök sakta ned tempot. Stress =sug och gör det svårare. Bra att du har hjälp och stöd på din resa//kram Strulan

Sommarflickan2018
Nya rutiner

Vilken skillnad det är, att vakna tidigt, vara utsövd, nykter och känna att en ser fram mot dagen. Att se fram mot en dag på stranden, kunna njuta av solen, värmen och det ljuvliga havet, mitt paradis på jorden. Det är här jag samlar kraft, tankar energi och fyller kroppen med mindfullness.

Plötsligt går tiden snabbt. Mitt alkoholsug finns fortfarande och Campral är restnoterat här där jag bor. Som tur var har jag en fantastiskt överläkare på beroendemottagningen som då tänkte utanför boxen och ist skrev ut Baklofen. Ett medel som bland annat används en hel del i Europa mot alkoholsug men inte lika vanligt i Sverige. Det har också den lilla trevliga egenskapen att den är ångestdämpande och muskelavslappnande. Så jag hoppas mycket på den här medicinen. Eftersom han även har höjt mina mediciner mot min depression behöver jag just nu ha ångestdämpande eftersom det ofta blir en dipp i måendet när man ändrar medicinerna.

Han är också väldigt noga med att påverka att det ÄR en sjukdom. Och att man inte ÄR sin sjukdom. Man är sjuk när man inte har medicin men inte sjuk när man har medicinen, han jämförde med bla med högt blodtryck. Att om man har ett högt blodtryck så kan man ara sjuk men när man äter medicin och då får ett normalt blodtryck så är man inte sjuk längre, men man har sjukdomen.

Måste jag säga att jag fullkomligt ÄLSKAR min läkare. Han har mitt fulla förtroende och det känns så tryggt.

Idag är det dag 55, jag närmar mig två månader och jag vet att midsommar inte kommer vara något som helst problem för de jag ska fira med vet helt och fullt om mina alkoholovanor och det finns andra på firandet som inte driver så mycket eller inte alls. Dessutom kommer det finas barn där så jag tror det blir ett fint firande. Sen får vi väl hoppas att det blir strålande solsken också. & jag kommer kunna köra hem efter festen och somna nykter och vakna nykter. Det ser jag fram mot!

Men nu är det tisdag och om några timmar är det stranden som gäller för hela slanten.

Hoppas ni andra har en fin dag!

Sommarflickan2018
Jag vet att jag överreagerar

Men när det känns som ingen ens här inne bryr sig, hur ska jag kunna tro att någon på utsidan ska bry sig.
Jag föll igen gick tydligen att dricka på Antabus för mig. Så nu har jag bett om att få det varje dag eller en större dos.
I lördags tänkte jag avsluta allt men somnade som vanligt ifrån min uppgift. Badkaret var uppfyllt, jag hade placerat en skarp Globalkniv bredvid badkaret och pillerna låg uppradade på köksbordet. Några glas vin i kroppen och livet kändes skit. Dagen efter midsommar. När alla var glada och onykta eller iaf glada så var inte jag det. kÄnde mig som den tråkigaste av den tråkigaste. Och av alla "vänner" som jag tydligen har hörde jag inte skymten av. Jag följde med en av mina bästa och äldsta kompisar på en lugn fest. Men ingen annan erbjöd sig eller frågade vad jag skulle göra. = betyder ingenting för dem

I lördags försökte jag ringa mitt ex, flera gånger. Han har inte hört av sig när jag har messat honom men jag vet att han har mina meddelanden. Men brydde sig än en gång för att inte svara. Så då täckte jag fuck it, skit i det då jävla egoister. Började skriva ett avskedsbrev men avbröt. Varför ge en förklaring, varför projektleda sin egen begravning (vem som skulle få komma eller ej), vilken musik som skulle spelas och vart jag ville att askan skulle spridas.

Jag orkar verkligen inte bry mig längre. Lev, hårt,dö ung och bli ett vackert lik. Lite så.

Faran över den här denna gång så ni behöver inte larma eller så, berättade allt psyket när jag var där idag så de vet.

Ha en fin måndag.

Som ni märker är helgerna tunga. Jag

Femina
Livet

Livet är en värdefull gåva vi fått att förvalta på bästa sätt. Jag har också gjort ett halvt självmordsförsök. Jag säger halvt för jag ångrade mig mitt i allt och avbröt. Det slutade iaf med ambulans till S:t Görans psykmottagning.

ALL den ångest vi känner i stunden, förtvivlan, ensamhet, tomhet osv är orsakad av alkoholen! Vi kan må dåligt men alkoholen förstärker känslorna enormt! Ta bort A ur ditt liv och sök stöd hos närmaste AA grupp genast. Psykiatrin kommer inte få dig känna mindre ångest men gemenskapen i AA kommer att hjälpa dig må bättre. Utan A hade jag inte ens kommit på tanken att ta mitt liv. Vi måste inse det. Vi dricker mer A för att döva vår ångest när det är A som ger oss ångest. En evighetsmaskin...
Lycka till! 🧡

Sidor