Och nu är jag här igen

353 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Mirabelle G-S
Herregud vilken skitdag! Det

Herregud vilken skitdag! Det verkar att måndagar mest är damage control på min nya arbetsplats. Allt och alla krisar samtidigt. Helt otroligt. Nåväl, då vet man det, och behöver inte ha några andra förväntningar. Måndag är härmed den veckodag då inget vettigt blir gjort. Skadereglering och tillbudsrapporter. That’s all. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var hemskt sugen på att hälla en flaska vin över den här dagen. Men det är ju inget option längre, så jag laddar om och åker iväg till veckans repetition med min grupp hobby entertainers. Det brukar lyfta humöret.

Mirabelle G-S
Som förväntat, så lyfte

Som förväntat, så lyfte missmodet under repetitionerna. Jag fick distans till eländet, och kan nu rycka på axlarna åt det. Så vin var inte lösningen. Lösningen var ett par timmars hyperfokus på något som är så svårt att det är omöjligt grubbla på annat under tiden man ägnar sig åt det. Och så givetvis gott sällskap, där man känner sig accepterad och omtyckt precis så som man är.

Mirabelle G-S
Vilken tur att jag inte drack

Vilken tur att jag inte drack på min skitdag igår, för idag är jag tvärtom riktigt nöjd med hur dagen artade sig. Om jag hade druckit igår hade jag troligen inte lyckats så bra som jag gjorde idag 😊 Man måste ha alla sinnen skärpta och vara alert, på tårna, varje minut. Det rimmar illa med dagen-efter-symptom... Nu ska jag mota iväg ungar på diverse aktiviteter och sedan njuta av att göra inget vettigt alls resten av kvällen 😊

Fibblan
Du är grym💪💜!

Den där känslan av att man fixat en tuff dag utan..den är så jäkla skön. Och precis som du säger så blir man bara mer stärkt av det och är ju i långt bättre skick att klara av det som behöver redas i, även dagen därpå.
Heja dig😘!
Du är en sann inspirationskälla 🌼!
Kram
Fibblan 🌼

Mirabelle G-S
Tack Fibblan!

Man känner sig verkligen grym när man klarat av att möta de där känslorna man brukat dricka på. I mitt fall är den farligaste känslan maktlöshet. Och igår var jag verkligen maktlös mot oddsen som tornade upp sig från alla håll samtidigt. Det är en känsla jag aldrig har klarat av att acceptera förut. Men den här gången gick det 😊 Jag accepterade maktlösheten (om än med tandagnisslan och vita knogar) och gick vidare. Kram på dig vännen ❤️

Ensam1984
Du är så grym... hoppas

Du är så grym... hoppas resten av veckan har varit bra för dig. Min har varit jättebra - men uttröttande.

Vet inte vad jag mer kan skriva - men du är så inspirerande och stark!

Mirabelle G-S
Tack Ensam!

Jag känner mig inte grym alls, utan fylld till bredden med harm (återigen, tack Adde för ett användbart ord). Resten av veckan har varit bättre. Harmen kommer sig av kvällens handledning, då handledaren (psykolog) påstod sig ha observerat att jag gjorde något som jag inte gjorde. Ett väldigt vanligt misstag i de sammanhang som jag arbetar i, men ett misstag jag lärde mig av med för många år sedan. Handledaren satt runt ett hörn och lyssnade på verksamheten. Då när jag enligt hen skulle ha begått det här misstaget befann jag mig i ett helt annat rum. Nåväl. Jag sa givetvis ifrån. 1) Just det misstaget begår jag inte längre (däremot en massa andra...) 2) Jag var inte i det aktuella rummet under observationstillfället. Ok, då hörde jag fel, sa handledaren. Fint så. Jag var nöjd med det. Men, så lägger hen till ”Du behöver inte ta åt dig så.” Som om jag vore obefogat stingslig på något vis. Inte ta åt mig??? När hen säger mitt namn och inför arbetslaget påstår att jag gjort något jag inte har gjort? Hur i helvete tar man INTE åt sig? Ska jag inte tala om att hen har fel? Nu fanns det massa annat att diskutera och kort om tid, så jag valde att inte orda desto mer om det. Men vaffan? Så jag är fortfarande skitsur. På den nivån att jag känner ilskan ila runt i kroppen i form av arga rysningar och pirrningar i ansiktet. Undrar vilken känslan hade varit om hen tagit upp något misstag jag verkligen hade begått... Då hade jag också varit upprörd, fast på ett annat sätt. Sur på mig själv förmodligen. Jag vill iaf tro att jag inte hade känt för att bita av huvudet på handledaren. Men vem vet. Det lär visa sig, för det ska navelskådas väldans mycket i min nya roll, och misstag lär jag göra så det räcker och blir över... Hade jag haft vin så hade jag hällt i mig det. Vilken tur att jag inte har något.

Mirabelle G-S
Näe... Jag är fortfarande så

Näe... Jag är fortfarande så förbannad att jag inte kan sova. Inte särskilt balanserat, jag vet. Inser även att jag blev manipulerad av en kollega under dagen. I kombination med handledarspektaklet bränner jag topplocket. Ska passa mig för den kollegan i fortsättningen. Alltid ska det finnas nån sån. Urk. Jag har gristidig start imorrn. Fan.

Ensam1984
Men vilken jävla idiot,

Men vilken jävla idiot, självklart ska en chef (för jag har för mig att du sa att du hade en psykolog som chef någon gång, kanske var en annan, spelar ingen roll, jag antar) inte påtala "fel" med specifika personer i grupp. Det är totalt oprofessionellt. Jag förstår din ilska. Precis sådant hände mig under min första karriär, då jag senare gick in i väggen. Min chef då ställde sig och skrek på mig inför kunder och personal. De FÅR inte behandla än sådär. Man tar personen till sidan, för en diskusion och faen också, är man psykolog borde man ha empati nog att förstå att man inte säger ”Du behöver inte ta åt dig så." Jobbar också med psykolog och andra professioner som verkligen ska ha en empatisk förmåga, de jag jobbar har just det.

Alltså en del folk borde få gå i vuxenskola, hur man för sig och talar med andra.

Måste dra till jobbet nu, men Mirabelle - din chef är ett pucko, var glad att du har överhanden där, du är nämligen inte det.

ha en fin fredag! Kram

Mirabelle G-S
Tack vännen

Vanligtvis är den här chefen en empatisk människa. Och själva handledningen skedde liksom i humoristisk anda. Litet hur dråpligt det blir när arbetslaget består av individer som alla tänker olika. Hen blev nog rätt ställd när jag protesterade, och ville liksom fortsätta i samma humoristiska anda utan sura miner. Nu har jag sovit några timmar och är inte arg längre. Men jag funderar ändå på att ta upp saken med chefen idag, i enrum. Kram till dig vännen. Ha en fin fredag!

Mirabelle G-S
Chefen var inte på plats igår

Chefen var inte på plats igår, så jag lade harmen på hyllan och moved on. Närmsta kollegan tyckte jag gjorde rätt som ilsknade till och visade det med all önskvärd tydlighet. Hen blev också störd av handledningen. Hela sessionen handlade egentligen om att på ett litet fint sätt tala om för en (vikarierande) kollega att hen inte lever upp till sitt uppdrag och behöver ”se och lära” av oss andra. Men det blev så subtilt att budskapet gick människan helt förbi. Jag och den närmsta kollegan började tala klarspråk flera gånger under sessionen, men blev genast dämpade av handledaren. Hen satsade sin empati på fel jävla häst 😡

Fibblan
Du klarar av det ena efter det andra..👏

Känn dig såå stolt över hur du fixar detta utan alkohol 💪!
Det är i sådana här lägen som vi verkligen blir testade i vår förmåga att klara av att stå emot..!
Klart man hade velat gjuta lite olja på de här vågorna..och förr hade vi gjort.. MEN INTE NU och INTE DU!
Jag tycker du har gjort ett fantastiskt jobb dessa dygn..💕💪! Och nu är harmen på hyllan till sist, där den hör hemma👍😆!
Och du kan ha go lördag! Jag tycker du är värd ngt extra som belöning för hur väl du hanterat allt detta✨!
Stor kram
/Fibblan 🌼

Mirabelle G-S
Tack Fibblan ❤️

Det var en riktigt besvärlig vecka... Jag ska verkligen unna mig all tröst och belöning jag kan komma på, utom den med promille. För så gör inte vi längre 😊 kram

Mirabelle G-S
Om ni spelade golf idag, och

Om ni spelade golf idag, och såg en liten ettrig kvinna få totalt frispel efter ett par hål i lyteskomikens tecken... Ja då var det mig ni såg. Kära nån. Jag har inte betett mig på det viset på år och dag. Jag visste inte ens att jag kan så hårresande fraser 😳 Jag måste ha lärt mig dem på jobbet. Den stilla lidande maken såg allt sitt tålamodsprövande arbete med barnens fostran i gentlemannasportens förfining raseras när 12-åringen skrattade så hen gurglade åt mammas pubertala psykbryt. Den chockerade svågern höll sig på behörigt avstånd, tills risken för flygande klubbor avtagit. Jaaa... så kan det alltså också gå till. Men jag är nykter.

Adde
Golf,

är förutom långtråkigt, även ett farligt tidsfördriv..... Verkar det som :-)))

sanningen
du biktar dig

och jag läser och blir så berörd och glad för din skull, inte av innehållet utan av att du faktiskt biktar dig, som du säger. Att våga känna efter, reflektera, sortera är ofta så svårt.
Att våga öppna sig själv, vara ärlig och kunna tänka handling-konsekvenstänk och sen agera på det, det är just vad du gjorde när du valde att dela din hemlighet, starkt gjort.
TACK, din styrka stärker även mig...... jag blir också så glad för din skull att du fick härliga kommentarer som stärker dig ännu mer. Du är klok, peppa dig själv och kom ihåg att du är klok när det kommer svårare stunder, det finns ett liv utan destruktiv självmedicinering, att skriva, läsa, älta här är ett bra sätt att släppa på diverse tryck. OCH framför allt ett bra sätt att känna att vi INTE är ensamma !!

Mirabelle G-S
Tack snälla!

Tack Sanningen, för dina varma uppmuntrande ord i min tråd. Det är väldigt terapeutiskt att öppna sig här på forumet och skriva ut de där sanningarna man knappt vågar erkänna för sig själv. Att få varmt, respektfullt bemötande i gengäld stärker otroligt. Man vågar tänka ännu fler tankar till slut, och älta bort några demoner till.

Adde, yes sedan de släppte ut kreti och pleti på banorna är golf definitivt en riskfylld äventyrssport 😂

Mirabelle G-S
Halva veckan avklarad.

Halva veckan avklarad. Märkligt nog tänker jag oerhört mycket på alkohol sedan jag tog beslutet att flytta min tråd till ”Det vidare livet”. Tankar som ifrågasätter meningen med nykterheten smyger sig på, och tankar som trivialiserar min fula ovana att självmedicinera livets kurvbollar med vin nästlar sig in i mitt medvetande titt som tätt. Jag försvarar mig med att jag har bestämt mig för att vara ”en sån som inte dricker” och då är det det som gäller. Jag tänker att det just därför är viktigt att hänga kvar här på forumet och skriva några rader då och då. Jag dricker inte. Jag är nykter. Men motivationen måste återuppväckas med jämna mellanrum, och hållas vid liv. Varför motivationen är så låg just nu vet jag inte. Visst, livet är en jäkla cirkus, med alla kontakter som ska hållas runt ungarna, och kraven från skolans håll. Som diagnosförälder blir man ju självlärd och obetald speciallärare. Iaf om man vill att ungarna ska ta sig igenom skolsystemet utan att ha bränt alla sina broar och tappat både självförtroende och självkänsla helt. Och så nytt krävande jobb på det. Men jag känner mig inte så speciellt stressad, eller deppig, eller ångestfull. Känslan är mer Yup this is my circus and those are my monkeys. Lets just do our best and fuck the rest. Det är en inställning jag inte är van vid att anamma.Good enough.

IronWill
Går i vågor tycker jag

Kommer perioder med mer ifrågasättande. ”Vad spelar det för roll om 100 år att jag dricker lite i helgen?”. Känns lite ”tomt” ibland bara. Och jag kan ju klara det en eller några gånger innan det går fel, så det är ju bara att sluta i tid (😜). Men så går det över och känns bra igen att vara nykter. Men i mitt fall är det rätt sällan nu för tiden. Börjar bli mer att jag undrar vad det är som gör att det känns ”tomt” och om jag borde ta en kompiskväll eller köpa skräpmat istället. Det är inte lika självklart att det ”tomma” är alkoholsaknad.
Kanske tar olika tid för alla.
Hur som helst känner jag igen det där med cirkusen även om mina barn inte har diagnoser. De är bara vilda, stöddiga och gillar att trycka på mina knappar tills det blir ”error”. Ibland kan de driva mig till att fundera på vad som kan tänkas spela roll om 100 år. Men sen går det över.
Hoppas det går över för dig. Vi förlorar väldigt lite, men vinner väldigt mycket, på att vara nyktra.

Mirabelle G-S
IronWill! Jag börjar nästan

IronWill! Jag börjar nästan undra om det är en ”pappa-barn-grej” det där med att stödda och medvetet trycka på alla knappar och dra i alla spakar för att driva herr Sr till vansinnets rand. Samma här i huset. Gubben är vanligtvis lugn, godmodig och from som en fetlagd ko, men ungarna kan driva in honom i ass hat mode. Helt medvetet. Som om vore det en VM-värdig sport. Mig ifrågasätter de däremot aldrig. Någonsin. De är helt medgörliga och samarbetsvilliga. De har nog fattat visdomsorden ”If mum is happy - everyone is happy” 😁

Mirabelle G-S
Herre Gud i himmelen vad

Herre Gud i himmelen vad trött jag är. Så trött att jag inte orkar släpa mig i säng. Kände det är läge att skriva några rader här. Jag ska ut och resa med mitt gäng hobby-entertainers över helgen. Det brukar drickas rätt friskt på samkväm med detta gäng och likar. Till och med just innan vi ska inta scenen kan det slinka ner ett glas vin eller så... Stön! Nu känner jag inte alls för att vara ”en sån som inte dricker” ☹️ Men det ÄR jag ju. Baske mig. Jag ÄR en sån som inte dricker.

IronWill
Barn

Våra är rätt bra på att driva oss båda över kanten. Men visst mig lite extra. Jag brukar tro att mina är extra ”vilda” men jag har eg ingen bas för jämförelse. Men ja barnen är nog det som snabbast kan driva mig längst över kanten. Sura situationer kan accelerera snabbare än en Ferrari ibland. Och det händer då att jag känner att jobbet är emot mig, barnen är emot mig och hela jävla universum är inställt på att utplåna mig. Och då kan ju alkoholen kännas rätt nära till hands. Men några djupa andetag senare och en liten paus från dem så inser jag att det enda som KAN utplåna mig i den ekvationen är just alkoholen. (Okej, universum också)
Ha en trevlig kväll! (Det lilla som är kvar).

Mirabelle G-S
Jävlar i min låda vad

Jävlar i min låda vad förbannad jag är! En uslare än uslast vikarie på helt fel plats klampar runt på mina nerver dagarna i ända. Hen har noll intresse eller fallenhet för de arbetsuppgifter hen förväntas kunna sköta. Tror hen är litet dement eller nåt (förbi pensionsålder men vägrade sluta jobba tills arbetsgivaren lagligt kunde sparka ut hen, och tog då tjänst som vikarie hos oss). Man förklarar vad som förväntas, eller hur hen ska göra något. Fem minuter senare virrar människan runt utan mål eller mening iallafall. Medans man pratar med människan och förklarar saker går hen iväg och muttrar om det ena och det andra, helt ovidkommande saker, tex hur innehållet i skåpen är dåligt organiserat. Hen är då helt omedveten om att runt omkring hen pågår riktigt kritiska situationer. Situationer som innebär verklig fara för någons hälsa, väl och ve, utan ögonblickligt ingripande. Ingripande denna männska ska ansvara för. Hela jävla dagarna är hen såhär bortkopplad från verkligheten som pågår runt hen. Och så förbannat långsam så till och med sniglar får magsår av att vänta in hen. Försöker man väcka hen ur den självinducerade koman och peka med hela armen känner hen sig påhoppad och tänker gå hem. Nu till det som fick mig att bränna propparna. Idag har hen suttit i möte med chefen och en annan (duglig) kollega pga samarbetssvårigheter och att hen inte sköter sitt uppdrag (pga inkompetens, ointresse eller demens eller what ever). Då skyller människan på MIG. Det är uppenbarligen mitt fel att hen såsar omkring som en dement snigel på valium. Jag är inte tillräckligt tydlig. Hur kan man bli tydligare än att förklara samma saker femtioelva gånger??? Chefen har inte sagt ett pip till mig om saken, utan det var den dugliga kollegan som berättade (hen hade protesterat å det bestämdaste under mötet mot senildementa snigelns bortförklaringar). Jag fick inte enns tillfredsställelsen att konfrontera fanskapet. Dugliga kollegan hann före och det blev en jätte-explosion mellan de två, som slutade med att snigeln packade ihop och satte en jävla fart hem. Jag har aldrig sett hen röra sig så fort i något annat sammanhang. Hen kan gärna stanna hemma för min del.

Det är rätt praktiskt att sjuda av oförlöst ilska (Förutom att det var sjukt nära att jag pep in på systemet på vägen hem då). Väl hemma städade jag hela huset i rasande fart. Det var visst den ilskna inre glöden som behövdes för att orka ta tag i sånt tråkgöra. Glad och harmonisk ids jag inte bry mig om sådana värdsliga ting som att tvötthögarna växer, dammråttorna förökar sig och nya livsformer odlas i så väl badrum som kök... Men jävlar anåda vilken fart det blev med raseri som bränsle.

Strulan65
Kram 😂😂

Saknar dina texter, glömmer att gå in här och läsa.
Mördarsniglar har jag hört om men terrosniglar har jag missat😉😂Hoppas nu du får en riktigt fin helg utan sniglar// kram Strulan 💪🙏❤️

Ensam1984
Vännen, hoppas du har hämtat

Vännen, hoppas du har hämtat andan från den idiotiska snigeln. Släng salt på na om hon kommer tillbaka hasande till kontoret, det ska tydligen få sniglar att krympa ihop och försvinna ;) Ett annat sätt är väl bara och ta en spade och dela henne i 2 bitar, men det kanske inte är särskilt lämpligt i detta sammanhang ;)

Hoppas resan går bra och du tar med något annat att skåla i. Ha så himla kul och "break a leg" eller vad man nu brukar säga.

Mirabelle G-S
Hahaha dela na med spaden 😁 I

Hahaha dela na med spaden 😁 I wish, men det får bli saltet 😉 Jag påbörjar just resan denna arla morgon. Endast en övernattning. Det måste ju gå att klara av. Jag ska dela rum med den törstigaste i gänget 😕 Härlig människa. Men hen vill gärna dricka ikapp... och att alla andra ska hänga med i tempot... Jag är pytteliten och hen är jättestor. Bara den skillnaden är vansklig i sådana sammanhang. Och nu är jag en sån som inte dricker. Alls. Bävar en hel del...

Mirabelle G-S
Jag klarade det!

Det har varit nära ögat att jag lyft det första glaset vid flera tillfällen. Men jag klarade det. Lägger mig nykter ikväll. För första gången på resa med entertainers. Well done me!

Mirabelle G-S
Man ångrar aldrig en nykter

Man ångrar aldrig en nykter kväll, sägs det. Efter att ha vaknat pigg och utsövd medan resesällskapet led av bakfylla i varierande grader, är jag böjd att hålla med :) En sista föreställning gjorde vi under förmiddagen, innan vi packade oss iväg hemåt igen. Det svåraste igår var att tacka nej till de där busiga ”smygsuparna” vårt gäng ägnar sig åt. Någon fiskar upp en vinare ur handväskan mellan nummer, som vi fnissande inhalerar. Alla strålar samman i någons hotellrum för att dela några flaskor vin innan restaurangmiddagen. Sånt. Det var faktiskt riktigt jobbigt att tacka nej. Men jag hade inte gett mig själv något val. Berättade redan innan vi åkte för några i gänget att jag tar Saroten nu, och det får man ju faktiskt inte dricka på. De hade reagerat om jag drack ändå sedan. Hade jag inte grundat på det viset tror jag faktiskt inte att jag hade klarat av att tacka nej till de där busiga smygsuparna. Ute på samkväm med andra entertainers var det inte särskilt svårt att tacka nej faktiskt. Det dracks mycket vin. Jag tyckte det luktade illa och kändes sunkigt när berusningsgraden i sällskapet steg stadigt. Då ville jag faktiskt inte ha något vin. Nu mår jag toppen. Har släppt alla jobbrelaterade irritationsmoment. Allt det där jag tillåter mig att uppröras av är faktiskt chefens ansvar och huvudvärk. Min tid att axla andras bördor är över.

Mirabelle G-S
Yey!

Nu är jag skapligt nöjd med att jag inte drack på min ilska i fredags. Chefen ringde. Hen berättade om vilka steg och mått hen tar för att lösa problemet med 1) senila snigeln 2) säkerhetsaspekter. ”Så här kan ni bara inte ha det” sa hen. Precis. Tack. Om hen är på bollen och en ljusning finns i sikte förtvivlar jag inte. Dessutom var arbetsdagen relativt lyckad, även fast det är måndag. Nog var det körigt, men inte i närheten av så katastrofal som tidigare veckor. Kanske lossnar eländet litet i taget :)

Adde
"Senila

snigeln"......hahaha !!

Sidor