Och nu är jag här igen

Profile picture for user IronWill

Gissar att han redan har en kompressor om den går på tryckluft? Annars blir det än tyngre släpande för att han ska bli riktigt glad :)

Profile picture for user IronWill

Ah, när du skrev ”luft-tjosan” så tolkade jag det som att det var en tryckluftsborr. Men har den elsladd så behöver du bara rimma, lägga den under granen och se fram emot en massa upphängda tavlor, hyllor och annat.

Ser själv fram emot en vit jul i dubbel bemärkelse. Men vi har slutat ge varandra julklappar sedan några år.

Profile picture for user Ensam1984

Starka du... gudars vad du kämpar på.

Det här med ett ostädat hem. Jag känner igen det, fast nu bor jag ju ensam och borde ha enkelt för det. Men pga. min personlighet så blir det ofta struligt ändå. Men jag har en teori om att hemmet representerar personens inre. Ett stökigt hem - mycket som ligger och oroar i det inre. Ett Mio-hem/avskalat - fint på ytan, med var är substansen? Ett eklektiskt hem - en intressant och mångfacetterad person. Men detta är ju bara min åsikt och så som jag tolkar det. Har sett många hem i min dag pga. ett tidigare yrke som mäklare. Och om ni funderar på det. Fundera på en person och hur dess hem ser ut - visst matchar det!? Det slår i princip aldrig fel.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tack gode Gud i höjden. Jullovet är här. Inte en dag för tidigt. Jag ska samla ihop mig och skriva något iaf halvvägs mot tänkvärt/intelligent/intressant. Snart. Men först ska jag rasa ihop i en mycket trött liten hög i soffan och bara andas. Kram på alla forumvänner!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Japp, så länge säger min app att jag har varit utan alkohol. Nykterheten känns vardaglig och allmänt ospännande. Alkohol känns också allmänt ospännande. Julklappshandel känns desto mer spännande. Det slinker ner en och annan åt mig själv också i kassarna. Risken att jag får något jag vill ha av den älskade, men ack så shoppingodugliga familjen, är minimal. Duglig kvinna reder sig själv. Det blir en god jul ? annars försöker jag mest vakna upp ur min ledighetsinducerade koma. Fylla på det ekande tomma batteriet med ”må bra”. Det blir mycket musicerande. Avkomman hade en del icke smickrande åsikter om det kl 06:15 imorse ? Hoppsan. Fast inte begriper jag hur det kan vara mitt fel att de gick och lade sig runt 05 imorse ? Nåja. This is my circus, and those are my monkeys. Imorrn bitti ska jag spela musik de gillar ? Yes I know, omtänksam är mitt andranamn.

Profile picture for user FinaLisa

202 dagar är ju fantastiskt ?
Men som du säger i ditt mycket underhållande inlägg, (du är en väldigt rolig kåsör?) så är det väl naturligtvis logiskt att det med tiden inte längre blir så märkvärdigt med nykterheten. Tycker jag känner av det lite redan. Och då är jag "bara" på dag 68 idag...

Men hursomhelst så är du värd många fina julklappar ?????
God Jul ???
Kram ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jo... julklappshandlingen ledde in i ett skapande flow. Materialet denna gång är garn och stickor. Jag hittade inte exakt de färgkombinationer på förstärkningsplagg jag var ute efter i julklappshandeln. Så jag köpte garner i rätt färger, och grävde fram stickor ur förrådet. Det hade varit toppen om jag faktiskt visste hur man stickar... Men det ger sig, litet undan för undan. Den skapande processen funkar på samma sätt, vare sig jag skapar inom musik, måleri, skulptur, vardagsinnovationer eller textil... Jag har en bild i huvudet av hur det ska bli. Sedan uppstår en massa problem, som jag löser. Några varv ”gör om gör rätt” senare har vi en produkt ?

Profile picture for user Ensam1984

Grattis finaste du. Över 200 dagar är ju sjukt bra. Själv räknade jag ihop till 175. Fortsätter räkna trots att jag provade 1,5 öl (det är viktigt med den där halvan ;) )

God jul på dig också förresten.

Vill bara tacka dig för att du har varit min person här i år, och den personen, även om vi inte känner varandra - som gjort störst avtryck 2019 på mig. Så tack finaste du för att du är just DU och att du har varit här för bland annat mig!

Kram

Profile picture for user Mirabelle G-S

Vad fint du skriver till och om mig ? Du har gjort stort intryck på mig också... Du får mig att se litet ljusare på framtiden faktiskt. Vi vet ju inte vad resultatet av din utredning blir än... men om man funderar i banorna Asperger... ADD... högfungerande autism... Jag känner hopp för de av mina barn som har de här diagnoserna när jag läser i din tråd. Det är svårt att förklara.

Hoppas du har en riktigt skön och vilsam jul och kan sätta flyttbestyren på vänt ett tag ❤️ Kram

Profile picture for user Vinäger

Du är ju sjukt bra som bara kör på - vad som än händer, liksom...

Så himla imponerad och inspirerad av dina underfundigheter upblandade med allvar. Älskar sarkasm och galghumor, så då kan du ju förstå att jag trivs i din tråd... Visar det nog själv sällan här, vet inte varför, men har alltid svar på tal i vanliga fall. Jaja, jag läser, begrundar, förundras och njuter av all gemenskap här.

Tack för att du finns.

Önskar dig en fin kväll. Kanske med lite grönkålschips och Cola Zero. Tror att jag ska fylla på med det, sämre fylla kan man välja.

Kram till dig

Profile picture for user Fibblan

Vill bara titta in och säga tack för dina uppmuntrande ord hos mig, när jag var under isen där ett tag..❤️?!
Jag håller med Ensam och Vinäger☺️. Kan tänka mig att du gör starka intryck på de du möter IRL också?! För mig har det varit en lisa för själen att ta del av dina ord, såväl allvarliga som skojiga?!
Hoppas du vill hänga här länge till?!
Jag är på G igen (?!) Härligt o höra att du mår bra och att kreativiteten och lusten att skapa på olika sätt letat sig tillbaka till dig igen??!
Önskar dig ett gott slut och en riktigt bra början på det nya året✨?✨!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Fibblan

Vinäger och Fibblan ❤️ Jag blir alldeles rörd av era ord... Tack själva för att ni finns och bäddar forumet med så mjuk och varm acceptans för alla och envar. När livet härjar och själen darrar är det så gott och tryggt att veta att ni finns här inne, och lyssnar utan att döma. Och när livet leker och själen strålar är det dubbelt gott att hänga här med er och strössla kärlek över det dråpliga underbara eländes elände som är livet ? Vi fortsätter hänga här allihop va? Grönkålschips ja, det kunde behövas nu efter det traditionsenliga frosseriet... Men jag har ju en ostkaka i kylskåpet ... Hm tough choice... Motar sylten skörbjuggen?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Idag är jag riktigt sliten på ett skönt sätt. Vi var uppe och suddade efter kl 4 imorse ? Spiknyktra. Men nog fasen var det party. Vi firade med samma familj vi firat med de senaste 20 åren. Jag fick kortslutning i hjärnan när jag erbjöds vin till middagen, men gubben räddade mig. Vi är helt alkoholfria båda två numer, annonserade han glatt och hällde upp alkoholfritt. Karaoke höll oss alla fullt upptagna hela kvällen. Riktigt drag blev det när vi kom på att vi kan släpa in diverse instrument och koppla upp till förstärkarna. Jordens röj. Skitkul! Nu är vi på väg ut i skidbackarna ? Kram på er alla och god fortsättning!

Profile picture for user Blyg 123

Som svar på av Mirabelle G-S

Låter inte kul alls det där ?

När min mans barn bodde kvar hemma och det inte hjälpte att be dem att plocka undan inte och heller tjata hjälpte så testade jag en annan metod...
Allt de spred omkring gick jag och ställde in på deras rum och stängde dörren så jag slapp se det.
Jag började sortera bort deras tvätt ut den vanliga tvättkorgen , jag skaffade varsin tvättkorg åt dem som jag ställde i deras rum och la all deras skitiga tvätt där istället.
Sen upptäckte de rätt snart att de inte hade något att ha på sig.
Jag fick göra så här ett tag men gjorde allt utan att säga något.
Plötsligt så insåg dom att det va lättare att ställa in sina tekoppar, cola glas och diverse i diskmaskinen istället för att lämna kvar de på bord och dylikt.

Visserligen blev det rätt många vändor in till deras rum med diverse saker innan de lärde sig ....
Men innan jag testade detta så sprang jag ju hela tiden och plockade efter dom ändå för att försöka hålla ordning.
Det enda det plockande resulterade i va ju endast att de lärde sig att man kan lämna allt framme överallt , det är ju ändå någon annan som fixar det .
Så du kanske ska testa detta där hemma !
Varm kram

Profile picture for user PimPim

Vad roligt att se att det går så bra för sig och din nykterhet! Så starkt jobbat! Nu u är jag åter här och tar tag i min!
Kommer läsa igenom din story hittills i dagarna!

Kram PimPim?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Blyg 123

Tack för tips. Det är bra råd. Har redan testat, tyvärr. De bryr sig inte. Jag har t.o.m. lagt all skit i deras sängar. De bara öser ner det på golvet ? Men nu kan jag ha hittat ett vinnande koncept. Sabba sovmorgnar. Jag har deklarerat att varje lördag kommer jag gå husesyn. Den som inte har ordning på sitt rum eller inte tagit reda efter sig i resten av huset, väcker jag exakt kl 06:00 på söndag morgon. Och tjatar hål i huvet på tills de har städat. Ska bli väldigt intressant att se hur de hanterar detta. Min familj är helt på det klara med att jag alltid säger vad jag menar och menar vad jag säger ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Japp, så länge har jag varit nykter nu, säger appen. Om fem dagar når jag milestone 222 dagar :) Coolt antal. Det gick alldeles utmärkt för maken och mig att vara nyktra under resan, fast herr och fru sällskap avnjöt alkoholhaltiga drycker. Emellanåt kände jag mig litet avis, men det gick över rätt snabbt. En kväll blev det litet för mycket för frun. En annan kväll mycket för mycket för herrn. Jag tycker så fruktansvärt mycket om de här människorna, så det bekommer mig inte. Vi spelade frågesportspel halva nätterna, musicerade resten av tiden och åkte skidor på dagarna. Perfekt början på nya året :) Nu är jag rätt sliten. Tur man har ytterligare ett par dagar att såsa runt och bara pilla sig i naveln, innan allvaret börjar igen.

Profile picture for user Knaskatten

Över sju månader?! Herregud. Det är ju fantastiskt! Så fantastiskt bra, hurra för dig! ?

Profile picture for user Fibblan

Coola siffror till en cool person?!
Heja dig, vad bra du är Mirabelle ??!
222 dagar runt hörnet - det hände 2020 ??!
Grattis och en stor kram från mig till dig!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Oh du store tid. Varför inte rivstarta med en 16 timmars arbetsdag när man nu ändå måste skrämma igång sig själv ? Gud så dumt. Man mår ju inte bra av att göra på detta viset. Så våffå våffå våffå göööör ho på dette viset då? Jo, hon hamnade i ett flow. Nu igen. Suck. Nåja. En gång är ingen gång. Men nu måste jag hålla ena foten på bromsen ett tag...

Profile picture for user Strulan65

Är mkt svårare att lära sig lagom än något annat, är väl därför man kört ända in i kaklet hela jäkla tiden?
Men fortsätt träna på bromsen, för är så viktigt att ha regler för att inte hamna fel// kram Strulan

Profile picture for user Vinäger

Haha, att det ska vara så svårt att lära om. Nu har du ju visserligen gjort det vad gäller det viktigaste, alkoholen, men ändå. Bra att du (ännu en gång) kommit till insikt om att livet hastighetsbegränsning har överskridits. Om inte annat för att det för många är en trigger till att bedöva sig med lite lullull. Och det vore ödesdigert nu. Inte för att jag tror det - du är ju en så'n som inte dricker - men det vore dumt att utsätta sig för risken i onödan. Eller hur?

Önskar dig ett lite lugnare tempo ett tag. Lite grönkålschips, Cola Zero och en stor portion Chill är ordinationen från doktor Vinäger inför helgen.

Många kramar till dig, du fina. ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Men man kan ju ha ambitionen ? Jo, jag är ju en sån som inte dricker... Tack vare lov. Jobb med rivstart och återgång till skola för alla ungar, med diverse tillhörande stressreaktioner, sömnsvårigheter mm... Det var tillräckligt för att jag skulle börja dagdrömma om ”bara ett par glas vin...” Men när man nu är en sån som inte dricker så kan man ju drömma på bäst man vill. Nåt vin blir det inte iallafall. Nu har vi iaf en ny ledningsgrupp på jobbet, som är inställd på att få ordning på torpet. Hög prio är att få ordning på våra arbetstider. Alla jobbar alldeles för mycket. Gratis. För ingen har haft tid eller energi att faktiskt hålla reda på hur många timmar det handlar om, eller försöka prioritera bland allt som är lika livsnödvändigt, eller försöka hitta på kreativa sätt att ta ut någon form av kompledighet. Från och med dagens möte med ledningen är det strängt förbjudet att göra sådär som jag gör. All extra tid ska skrivas upp. Varenda kvart. Och varför det var nödvändigt att jobba den kvarten. Och sen ska den plockas ut. Eller så hamnar man i allvarsamma samtal... Hmmm...

Profile picture for user Fibblan

Mitt tema och det jag bestämt mig för att jobba mest med, detta året ☑️. Det är min nyckel (bl.a.) till att fortsätta avstå alkoholen?️. För precis som du beskriver Vinäger, är det ju ofta det som väckt längtan till lull-lull och nedvarvning på det heltokiga sättet, genom att tillföra gift som i längden förvärrar..jaja allt det där vet vi..
Och med detta har ju du Mirabelle kommit så fantastiskt långt ??!
Så följer dig här och låter mig
inspireras av din resa??!
Svårt att stoppa sig när man är i flow dock..?! Och det behöver man ju säkert inte göra i stunden, utan göra precis som du gör nu. Vara medveten om hur man funkar och se till att skapa tid för vila och återhämtning mellan dessa tillfällen. Då kan man både tillåta sig att vara "där uppe", stark, ambitiös, kreativ och driftig, för att sedan ta det lugnt och ladda upp batterierna igen.
Flow versus slow ? Yin och Yang ☑️ !
(Konstigt inte den symbolen fanns med i biblioteket..?). Det som är så viktigt ?!
Lycka till med broms och gaspedalerna ?! Hoppas vi båda kan få diplom när vi går på semester till sommaren??!
Ha en fortsatt fin kväll och en lugn och härlig helg sen??❤️!
Kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Strulan65

Alla jobbar för mkt, då hittar vi på en regel att de får de inte och om de gör de skall de tas ut i ledighet. På frågan hur, är svaret det är bara att följa reglerna. Ingen skall jobba mer än heltid punkt. Kan väl säga att det funkar så där ?
Blir spännande och se om ni fixar det och kanske har lösningen ?
Drömma får man och dricka saft// kram Strulan ?❤️

Profile picture for user Mirabelle G-S

Den var riktigt fyndig Fibblan! Det myntar vi! Utan mitt flow tappar jag all kreativitet och motivation, så det måste jag få hamna i med jämna mellanrum. Men slow är den saknade pusselbiten. Fokusera på att tillföra medveten slow, inte på att helt utrota flow... Det är ett förhållningssätt som faktiskt kan funka ?? Jadu Strulan... Följa reglerna. Det går ju inte att göra det och fortfarande utföra uppdraget. Däri ligger problemet. Diskrepansen mellan krav och resurser. Den dagen man lär sig att skita i kraven lär man sig att anpassa sig efter resurserna. Sorry, no can do, för jag jobbar 40 timmar. Punkt. Det ska jag fasen lära mig i herrens år 2020.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag befinner mig på resande fot denna helg. En resa jag måste göra regelbundet, men har skjutit på sedan jag bestämde mig för att vara nykter. För jag har aldrig klarat av att ta mig an detta nykter, utan använt mig av stadig salongsberusning rakt igenom för att orka känslomässigt. Nu var jag till slut tvungen att åka. Long over due. Och det gör så fruktansvärt ont i själen. Nykter är jag. Men tror fan att jag ska bli galen av sorg. Det värsta är kasten mellan ögonblick av frid, när mina ögon fastnar på någon detalj och något minne av lycka tar över tankarna. Ett eko av svunna tiders hopp. Det skingras och verkligheten sköljer över mig som en kalldusch. Och får mig att ifrågasätta allt. Varenda livsval sedan 20 år tillbaka. Dåtiden. Nuet. Framtiden. Ifrågasätta livet självt. Det är som att världen rasar runt omkring mig och marken rämnar under fötterna. Men inget händer egentligen. Bara inuti mitt huvud. Världen fortsätter snurra och livet gå sin gilla gång, utan att ta notis om att katastrofen har slagit mitt liv i spillror. I mitt huvud. Hjärtat rusar. Tårarna bränner. Halsen krampar. Jag andas och upprepar mantrat ”du är ok, allt är ok, alla är ok, verkligheten är ok, bara inte just här och nu”. Jag låter säkert lika galen som jag känner mig. Men jag är nykter iaf.

Profile picture for user Vinäger

Vilken känsloresa du är ute på - i dubbel bemärkelse. Förstår att det är jobbigt. Ibland kommer vi inte undan vissa känslor, frågan är om vi ens ska försöka. Läste några bra ord hos Pianisten, som jag vill kopiera in här:

"Alla känslor planar med tiden ut men de vi gör allt för att undvika kommer ständigt tillbaka. Detta gäller både positiva och negativa känslor."

Klok som du är, vet du förstås redan detta, men påminnelser är aldrig fel.

Du gör det så bra, Mirabelle. Du sätter ord på känslorna så att vi andra förstår. Du härdar ut trots att det är mer än vad du känslomässigt pallar. Men framför allt, du gör det nykter.

Åh, vad jag skulle vilja komma över och ge dig en kram nu. Du får i alla fall en riktigt varm här.

Hoppas att du snart får landa hemma i lugn och ro, bearbeta allt och gå vidare.

Tänker på dig! ?

Profile picture for user Fibblan

kommer här ?❤️?!

Shit, vilken pärs du tar dig
igenom nu..?. Du är så bra på att beskriva dina känslor (en stor tillgång?!) så jag blev alldeles matt av ditt inlägg.. känner så med dig ?❤️ och önskar jag kunde vyssja dig som ett barn nästan. Hålla om, varmt och länge och säga att det här också kommer att gå över..
Du kommer att fixa även detta, utan a!
Förstår att du dragit på det, eftersom du vet hur mkt det kräver av dig.. Men nu for du! Och jag tänker att det också säger, att styrkan finns där???❤️!

Är med dig i tanken och skickar styrkekramar din väg..❤️

Stor kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tack kära vänner för era inkännande svar på min shoutout. Paniken över känslostormarna har lagt sig. Känslorna kommer och går, med mer eller mindre intensitet. Känner mig som en urvriden trasa. Tårarna lurar fortfarande bakom ögonlocken. Men jag är inte handlingsförlamad längre, utan håller förtvivlan stången genom att hålla mig upptagen. Det finns gott om jobb att göra, så det duger inte att sitta här och lipa ändå. Ikväll åker vi hem igen, till den version av verkligheten som ändå är ok, och blir bättre och bättre ju mer tid som går. Fotfäste. Acceptans. Glömska. Snart.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Nu sitter jag här och väntar. Om en timme bär det av tillbaka till Stockholm igen. Det slår mig att sorgen är så allt konsumerande just nu för att jag har tappat mitt främsta försvar. Ilskan. Inte alkoholen (även om den kom väl till pass för att stanna i ilskan). Men åren har gått. Jag ser nyktert på tillvaron. Och läker väl, antar jag. Det rödglödgade raseriet skingrades. Ilskan gav vika för förlåtelse. Och en myriad av känslor fick spelrum. Nostalgi. Melankoli. Lycka. Smärta. Sorgen fick spelrum. Det var skönare att bara vara förbannad. Att hata. Ilskan saknas mig. Jag behöver inte alkohol. Jag vet inte vad det är jag behöver. Kanske ett permanent avslut. Kanske tvärtom, att återvända helt och fullt. Kanske ingenting alls, mer än ytterligare tid. Jag har ingen aning, annat än att alkoholen har spelat ut sin roll i sammanhanget.

Profile picture for user PimPim

...uppleva och tampas med i helgen. Skönt att höra att de lagt sig lite, men visst jag tror de kommer åter och åter igen just för att man har en viss skuld över vad man gjort och hur man misshandlat sig själv och svikit sin familj genom åren. Hade många sådana duster med mig själv förra våren några månader in på min nykterhet då. Jag klarade inte det ensam... men vad ska man göra när känslorna bubblar upp till ytan och när man är just ensam? Shit vad stark du var som fixade det nu i helgen... all eloge till dig!?

Många kramar PimPim?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag börjar med att be om ursäkt for text helt utan prickar. Beställde ett tangentbord till min iPad Pro på Wish. Tänkte inte på att jag villa he prickar. Det var att stalla in sa andra tangenter blir de svenska skrapbokstaverna, men jag har inte funderat ut hur annu. Autocorrect verkar fixa e del ord, men andra förblir ofixade.

Nu ar jag tillbaka hemma, i den version av verkligheten som ar mitt liv. Kanner mig fortfarande ganska nere. Vilsenheten kommer att hanga kvar ett par veckor, och mattas av efter hand. Jag grundar mig genom en hemsnickrad metod jag kallar detaljmetoden. Den ar enkel. Jag fokuserar intensivt pa en detalj jag ar nöjd med i tillvaron, och vagrar tanka pa något annat. Just nu ett horn av mitt sovrum jag tycker ar estetiskt lyckat. Imorse var det mitt vardagsrumsfönster, som faktiskt ser himla mysigt ut. Angesten lagger sig. Pulsen går ner.

Ikväll tog jag tjuren vid hornen och meddelade min grupp entertainers att jag faktiskt tar paus den hör terminen. Det var skönt. Hela kroppen sjönk ihop av lättnad. Hoppas jag inte ångrar mig... Aha! Nu har jag kommit på hur man får prickar och ringar på de svenska skräpbokstäverna. Tangentbordet har visst ställt in sig automatiskt på att lägga dem istället för tecken där de brukar vara på ett vanligt svenskt tangentbord. Åhå, teknikens under!

Profile picture for user Fibblan

med prickarna, menar jag?☺️! Blev i sig en viktig påminnelse om att det oftast är bra "att bara göra", även om det känns motigt i stunden.. Som nu, jag mår inte heller särskilt bra. Skyr allt; jobbet, mannen, mig själv. Men jag gör ändå. Jag går till mitt jobb, fortsätter vara gift, och försöker tycka om mig själv så gott det går.. väljer precis som i din metod, att fokusera på ngn liten detalj. En detalj som iofs inte är så liten utan tvärtom, ganska viktig i sammanhanget, nämligen att jag iaf håller mig nykter..☑️. Men det är lustigt det där. Hur något positivt bara kan försvinna in i det mörka och det tunga.. Tack för påminnelsen Mirabelle?! Ska också försöka plocka med mig lite mer av din metod i min vardag nu framöver?. Välja att fokusera på de små positiva detaljerna. De finns ju där, men man måste själv välja att ta på sig rätt glasögon för att se dem..??!
Du gör ett fantastiskt jobb??!
Tack för inspirationen ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Du beskriver det så väl, det där eländiga tillståndet man finner sig i emellanåt, när allt är mörker... Och då finns ingen annan råd än att göra som du gör. Fortsätta gå till jobbet. Fortsätta vara gift. Fortsätta vara sin egen bästa vän så gott man kan. Och vänta på att det jävliga går över, för det gör det, även om det känns som att det ska vara för evigt. Jag har redan planerat kvällens detalj att fokusera sinnet på... Ett varmt bad med skum och levande ljus. Längtar! Kram

Profile picture for user Vinäger

Detaljmetoden, mycket intressant. Tänker att vi med panikattacker kan ha nytta av den. Istället för att "andas i fyrkant" försöka hitta någon positiv detalj att fokusera på. Det ska jag pröva nästa gång. När den nu kommer. Längesedan nu det var riktigt illa och ännu bättre är det när livet är helvitt.

Tack för inspiration och skönt att höra att du har sagt ja till dig själv och tackat nej till något du egentligen inte orkade just nu. Det där med att bara göra är bra så länge det handlar om långsiktigt viktiga saker som jobb (och därmed ekonomi) och familj (om man vill ha gubben kvar...) Allt annat kan man åtminstone tillfälligt högaktningsfullt skita i. Sådeså.

Kram till dig

Profile picture for user Mirabelle G-S

Hej hej vänner. Kikar bara in och meddelar att allt går bra här. Hälsan tiger still, typ... Jag är nykter och håller balans mellan jobb och fritid. Läser, tränar och påtar runt hemma. Har till och med börjat laga riktig mat igen. Ibland äter jag den till och med. Vilsenheten efter besöket i det förgångna har lagt sig. Trött, men i allmänhet rätt nöjd. Kram på er!

Profile picture for user Fibblan

Är ett annat gammalt uttryck, som kommer väl till pass då?! Skönt att allt får ha sin gilla gång och att allt som rördes upp under besöket, har fått lägga sig undan för undan. Bra jobbat med att hålla balansen mellan jobb och fritid??! Ständigt gissel men det går med struktur och planering. Lägger ganska mkt krut på det för egen del också nu. När vardagen flyter på underlättar det att hålla sig på det nyktra spåret också. Så jag tuffar på här bredvid ????!
Gott o höra att du mår väl, även om trött?!
Kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Ensam1984

Hej min vän, hoppas du mår bra. Jag föll precis innan nyår och skämdes så för att komma in igen. Men nu är jag här. Hoppas få en uppdatering från dig hur du mår.

Kram

Profile picture for user Mirabelle G-S

Härligt att du är tillbaka Ensam ❤️ Här är bästa stället att hänga när a-djävulen inte lämnar en ifred. Mig lämnar han oftast ifred numer. Han viskar litet försiktigt ibland, men tystnar fort igen. Min app säger 264 dagar, snart 9 mån ? Och det är väl största anledningen att det aset har tystnat. Tid och distans. Det veka kräket fixar inte ett distansförhållande ? Kram

Profile picture for user FinaLisa

Så skönt att läsa dina positiva inlägg här och där?
Låter som du har en toppenbra relation med ?nu...dvs ingen alls.. ?
Kram ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

De senaste två veckorna har jag hamnat i en sådan där jobba-all-vaken-tid-bara-för-att-jag-kan-spinn. Det får konsekvenser. Längtan efter ”bromsmedicin” kommer som ett brev på posten. Packade ungar och gubbe iväg på sportlovsresa. Och märkte hur mina tankar började luta åt ”passa på när de är borta”... Så istället för att stanna hemma själv och jobba tog jag skyndsamt ut kompledigt och följde med familjen på resan. Så nu sitter jag här och är bortrest... och vinlös... och om än inte arbetslös, så långt från jobbet att psyket klarar av att släppa taget utan vinlull. Där var jag allt smart ? Men nog är det skrämmande hur pendeln svänger fram och tillbaka.

Profile picture for user Andrahalvlek

Den typen av strategier behöver vi alla fundera ut, och ta till innan återfallet blir ett faktum. Jag är också en ”stressdrickare” som gärna passar på i min ensamhet. Det som ingen vet har knappt hänt typ. Jag behöver verkligen fundera ut bra strategier att ha tillhands!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Så här i Corona-tider är det nog lämpligt att kika in och föra litet oväsen. Jovars. Än sprattlar hon, nästan-tanten. Ja, jag har ändrat mig. Jag trodde man blev tant vid 40, men det har visat sig att det låg längre fram i tiden än så ? Hur är det med er, alla forumvänner? Är ni liksom jag hemma, smittade av ”nåt” och nöter hål i huvet med alla tankar på allt som inte blir gjort på jobbet? Det vore oansvarigt att ignorera de riktlinjer som finns... Men det är fasen inte stressfritt att följa dem heller... Men jag biter ihop och tänker att det är ju toppen att jag håller vad jag lovade mig själv när jag började mitt nya jobb i augusti. Jag håller mig hemma när jag är sjuk. Jajjemensan. Men nog känns det märkligt när man vanemässigt jobbat sig igenom såväl förkylningar som influensor... Om än inte frisk som en nötkärna så är jag nykter ännu. Travar vidare mot 10 månader om sisådär en vecka. Vissa dagar stadigare än andra. Men det är väl så det ska vara. Allt gott och kramar till er alla ❤️

Profile picture for user FinaLisa

Vad roligt att du tittade in?
Skönt att du håller "nollan" och tio månader är ju kanonbra! ??

Ja, det är en konstig tid vi lever i just nu och vi vet inte var det ska sluta..?
Själv har min nykterhet svajat lite på grund av oro för ett ingrepp som jag haft svårt att hantera.
Några återfall under en kortare period som nu är över tack o lov.
Ingreppet ska göras denna vecka och jag är jättenervös?

Men sedan ska det bara bli bättre har det sagts?
Så jag är optimist ??

Hoppas du får en fin vår och sommar trots allt ☀️
Stor kram ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag förstår att du känner dig nervös inför ingreppet och blir rastlös i din oro. Jag undviker själv all form av vård om det bara är möjligt, och ofta även när det är omöjligt ? Man ska lita på experterna. Säger de att det behövs ett ingrepp och att allt blir bättre så är det ju så. Men ack så svårt ändå att lita till någon annan än sitt eget inre kontrollfreak... Jag blev just beordrad att boka läkartid av sjukrådgivningen. Men är nu halvt panikslagen. Tänk om jag kommer dit och det visar sig att jag bara är sjåpig? Det har aldrig någonsin hänt förut i mitt liv... det har alltid lutat mer åt ”VARFÖR i hela friden har du inte kommit förrän nu!?” Ändå sitter jag på händerna för att inte avboka, med tanken att om det blir värre kan jag ju åka in till akuten... kanske. Eller vänta litet till och hoppas att det löser sig kosmiskt. Det är allt sånt över-tänk man saknar att stänga av med vinet. Men lycka till nu med ingreppet! Du fixar att hålla kontrollfreaket i chack en minut i taget när det verkligen gäller. Och sen är det över ❤️ Kram

Profile picture for user Fibblan

Nu har det väl gått 10 månader här i krokarna om jag förstått rätt..☺️!
Och kryakramar vill jag förstås också skicka med?! Hur mås det nu? Hoppas du mår bättre?och kan sprattla vidare med återvunnen energi?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag mår inget vidare. Nu har jag varit sjuk, halvsjuk, kalvkrasslig, nästan frisk och så assjuk igen... i fyra veckor, och det går aldrig över. Jag som ALDRIG har sjukfrånvaro är helt plötsligt sjukskriven. För nåt ospecificerat jäkla virus?! Idag har jag klappat ihop fullkomligt, bara grinat och låtit katastroftankarna helt få överhanden. Men jag har kravlat över 10-månaders-strecket för ett par veckor sedan. Nykter. Just idag är det inte mitt eget val. Hade jag vin skulle jag hälla i mig det på två röda... Tur att jag inte har det då, och att jag inte får gå utanför dörren med min ospecificerade smitta. Hoppas på bättre dagar. Den som lever får se.

Profile picture for user Fibblan

Kan bara föreställa mig hur påfrestande det är, fysiskt och psykiskt, med så långvarig sjuka..?. Nä, nu får vi verkligen hoppas på att de bättre dagarna är inom snaraste räckhåll✊?!
Du lever och kommer få se?! This too skall pass..??❤️!
Massor med kryakramar!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tack vänner, för uppmuntran, och att ni alltid finns där och plockar upp ångestfyllda rop i etern. Jag har slutat gråta och ler igen. Det finns ju liksom inget annat att göra än att härda ut, med såväl viruset som katastroftankarna. This too shall pass. Konsekvenserna får man hantera sen, och de blir knappast så katastrofala som de är i mina tankar. Jag har blivit en mästare på att missbruka min fantasi, särskilt i tider av impotent frustration. Något man absolut borde sluta upp med.

Profile picture for user FinaLisa

Här kommer en stor krya på dig kram ??
Tio månader nu alltså!???Grattiskramar och medaljer till den bragden också!! ????

Och tack för uppmuntran och stöd i min tråd!??

Profile picture for user Vinäger

Åh, Mirabelle, vad glad jag är att du är tillbaka. ? Så fint att läsa ditt senaste inlägg. Särskilt när jag såg de tidigare där du mådde dåligt.

Önskar av hela mitt hjärta att du snart blir riktigt frisk. Det tar på att vara sjuk länge.

Tack för fina kommentarer hos mig. ?

Kramar till dig

Profile picture for user Mirabelle G-S

Härligt med påhälsning från er tjejer! Jag har det psykiskt jättekämpigt just nu. Är inne på femte sjuk-veckan. Börjar bli frisk, men på jobbet vill de inte ha tillbaka mig förrän jag har varit HELT symptomfri i minst två dagar. Och småkrasslig efter en svår infektion kan man ju vara hur länge som helst... Jag krisar rejält. Identitetskris. Jag är ju den som aldrig är sjuk. Den som alltid är på jobb och håller ihop kaoset när andra kommer och går. Det är ju så larvigt egentligen att Hamna i existentiell kris av att vara sjuk. Istället borde man vara glad och tacksam att man inte är en av dem som ligger i respirator. Njuta litet av att skrota runt utan BH och pilla sig i naveln på obestämd tid. Hur många gånger har jag inte önskat mig just det? Men nej, ångesten kryper innanför skinnet. Varje liten symptomkänning spär på ytterligare, eftersom det betyder minst två dagar till hemma. Tänker att nu skiter jag i det här och går till jobbet ändå. Men där finns orubbliga grindvakter, och tur är väl det. All heder till grindvakterna.

Profile picture for user Fibblan

Kämpigt värre..förstår att du mer eller mindre klättrar på väggarna där hemma..! Men tänker som du, att det är tur att grindvakterna står där stadigt??! Har du gjort allt man kan där hemma..☺️? Tänkte att om du inte känner dig så sjuk längre och energin börjar återvända, så finns det säkert någon liten låda eller garderob, som skriker efter lite mer uppmärksamhet och ordning..?! Eller, vad vet jag..☺️(?) Hos mig finns det ett ganska stort antal ställen som skulle behöva lite mer omsorg..?.
Skönt o höra att du mår mkt bättre iaf?! Fysiskt då åtminstone..
Fortsatt krya på dig, så du kan komma iväg till jobbet och in i rutinerna, som du mår väl av ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Vinäger

Du skriver om identitetskris. Ja, det är tufft att låta den duktigaflickan, prestationsprinsessan, ta semester. Men jäkligt nyttigt. I längden. Det tror jag i alla fall.

Hoppas innerligt att du både är frisk och mår lite bättre. ?

Skönt att veta att du kommit så långt i din nykterhet. Du känns "säker". Men du vet ju också att vi aldrig är mer än en armlängds avstånd - från att lyfta glaset.

Styrka till dig.

Kram kram

Profile picture for user Mirabelle G-S

Prestationsprinsessan kom ut på andra sidan karantänen och insåg att om än mycket gått rätt illa under frånvaron så rasade världen inte samman. Det finns mycket att ta tag i, men det går rätt bra att rycka på axlarna och mässa ”Shit happens” också... Det var faktiskt min fina husläkare som hjälpte mig att få litet perspektiv, under ett ångestfyllt videomöte där hen sjukskrev ytterligare en vecka. Hen försäkrade att det är precis samma elände med symtomtombola och lång frånvaro för alla hen behandlar för covid. Hen försäkrade att läget är exceptionellt precis överallt och att varenda kotte i arbetslivet har en hel del kaos att hantera när krisen är över. Ingen har kontroll och ingen förväntas ha kontroll. Att få höra det hjälpte mig att rycka på axlarna.

Vid månadsskiftet klev jag över 11-månaders-strecket vad gäller nykterheten. Jag har tänkt allehanda romantiserande tankar om vinets förlovade dimma på sistens... Men jag behöver bara tänka tillbaka på den där gången efter typ 4 månaders nykterhet då jag föll till föga och drack ett par glas vin. Det plötsliga ångestpåslaget vinet förde med sig var rent vedervärdigt. Bara tanken får mig att rysa av obehag, och jag minns att vinet ger ju inte längre det där utlovade behagliga lullullet som får livets skarpa kanter att sluta skava... Vinet lägger bara sten på börda. Så jag låter bli det.

Kram på er alla forumvänner!

Profile picture for user FinaLisa

Tack för ett bra mantra Mirabelle!?? Precis så funkar vinet nuförtiden så det är ju bara att låta bli det.
Varför ska man frivilligt bära på massa extra tyngder om man inte måste?!
Vad skönt det måste kännas att snart ha 11 månader i ryggen, ?
Jag sprack ju strax före mina 4 månader i mitten av februari och har haltat lite till och från sedan dess..?

Men nu tar jag rygg på dig Mirabelle och fan själv ?ska få se att jag ska lyckas!!✊?

Hoppas att du ska få din tillvaro i ordning med jobb och allt och att du ska få vara frisk framöver ?
Stora kramen ?

Profile picture for user Vinäger

Så glad att du mår bättre igen, både fysiskt och psykiskt. Och att prestationsprinsessan fick sig en nyttig aha-upplevelse. Tycker själv att det är skönt att komma tillbaka till jobbet och se att om det än inte är precis som jag önskat, så har det funkat helt ok i alla fall. Mycket lärorikt.

Skönt också att det var som jag trodde. Du klarade att låta vin-tankarna stanna vid just tankar. Du är en av mina största förebilder här och det fortsätter du att vara.

Glad också över att du fortsätter att skriva här. Behöver inte vara så ofta, men en uppdatering då och då uppskattas mycket. Men, kom ihåg, ingen press. Forumet är frivilligt och utan tvång.

Kramar i massor till dig, Mirabelle. ?

Profile picture for user Fibblan

En ynnest att ha dig här på forumet är var det är✨! Små instick då och då i din egen eller andras trådar, gör oss alla gott☺️! Skönt att höra att du känner dig tillräckligt frisk för jobb igen och att du hanterat denna speciella sit. så väl ?! En utmaning på flera plan, kan man ju minst påstå..Men du fixade även detta och nykter dessutom (förstås..?!). Men visst är det närmare till tanken på a, när det mesta känns tungt.. Glad för både din skull och vår andras att du passerade 11-månaders strecket, snart 1 år med andra ord..????! Du visar att det går??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Hej go vänner! Gudars vilken fart det är på forumet. Jag höll på att aldrig hitta min tråd igen... Jag jobbar, men lider ännu av sviter från sjukan jag hade. Under eftermiddag/kväll får jag låg feber, intensiv huvudvärk och problem med magen. Andfåddhet och rusande puls vid små obetydliga ansträngningar, fortfarande. Läkarna har kollat mig från topp till tå. Jag är inte smittsam, det är ”bara” vad de kallar rest-symtom efter en långvarig infektion. Min man, som jag smittade, blev testad till slut, och visade positivt för covid-19. Så jag antar skiten is over and Done with för vår del när vi någon gång om x antal veckor är återställda. Just nu är det mycket som skaver kring just det här med covid. Jag ser rött när FHM går ut med info att det är liten risk att bli smittad i skolorna. Jag blev smittad i grundskolan. Av elever. I ekvationen finns även konstaterat smittade vårdnadshavare i hemmet hos en del elever. Om ett dörrhandtag kan sprida smitta, varför inte barn? Jag känner till många fler inom skolans värld som blivit smittade just i skolan. Men varken elever eller personal testas, så det finns inga bevis att använda sig av för att motsäga FHM. Och tystnadskulturen råder. Det går inte att gå ut offentligt och berätta om sina upplevelser, då det är en prekär situation både vad gäller tystnadsplikt gentemot drabbade kollegor, elever och vårdnadshavare, och vad gäller lojalitet mot huvudman. Så man får bara hålla tyst. Fast man vet. Det skaver så in i helvete i mig, och har lett till en del dagdrömmar om det ljuva lullet i bottnen på en vinflaska. Men jag har inte hemfallit åt frestelsen. Den 1 juni firar jag ett år nykter. Jag får trösta mig med segern mot alkodjävulen och att vi vad det verkar tar oss ur vår långdragna rond mot Corona med livet och en någorlunda hälsa i behåll.

Profile picture for user FinaLisa

Jag har förstått att forumet har skakats om på något vis de senaste dagarna..? det är många som inte hittat sina trådar...
Hursomhelst, så kul att du tittade in, åtminstone en man känner igen sen förr?
Ett år på måndag för dig!!????? Stort Grattis!? Gud, så skönt det måste vara!

Men så jobbigt att du varit så dålig så länge? och så läskigt att inte känna sig trygg. Allting känns så osäkert och man vet varken ut eller in...?
Hoppas du och din man återhämtar krafterna ?? och lycka ? till!
Kramar ???

Profile picture for user Fibblan

..kring Corona..en hel del direktiv som krockar ute i olika myndigheter/organisationer, trots att det på ett stort, generellt plan kan te sig som en gemensam linje..?❗
Hoppas också för eran personliga del är over and done, även om ni fortfarande kämpar med resterna av det..?. Känner en som också tampas med rester s.a.s. utav det, och det är typ 2 månader nu?! Usch j, j-la virus rent ut sagt?!

Men nu till det jag egentligen mest av allt ville säga:

gRAttIS -GRattIS- GrATtiS!!!
?✨?✨?✨?✨?✨

???(a-fritt förstås ?)???!!!
1 ÅR IDAG!
Vilken grej?!
Så glad för din skull- det är ju en milstolpe som heter duga??!
Heja dig och massor med Grattiskramar???!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Andrahalvlek

Så mäktigt att nå den milstolpen! Räknar du dagar och månader fortfarande? Jag närmar mig själv månad fyra nu.

Tänker att det kanske är som med små barn. I början räknar man nästan timmar, sen veckor och månader och efter två-tre års ålder brukar man räkna hel- och halvår.

Och när man fyllt så mycket som 50 år så räknar man sig som 50+ resten av livet ?

Kram ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tack för gratulationerna❤️ Jag hade redan glömt igen att det det var årsdagen idag ? Terminsslut är litet en tid på liv och död, så allt utom jobb faller bort... Jag räknar inte dagar längre, eller ens månader egentligen. Eftersom jag vet att månadsskifte betyder ytterligare en månad under bältet kollar jag ibland hur många månader som gått sedan den där dagen när jag lämnade en sjukt ohälsosam arbetssituation bakom mig, och därmed även vinflaskan, en halvläkt utmattning och ett hägrande återfall i ätstörningar... Bästa beslutet jag fattat. Jag var på väg neråt utan botten i sikte. Nu harmas jag litet lagom över det ena och det andra på ett alldeles sunt och hälsosamt sätt ? Kram på er!

Profile picture for user Ensam1984

Ville bara komma in, kom på i dag att det var ju i går som var din årsdag. Så stolt över dig.

För mig går det upp o ner, får ingen stabilitet tyvärr och använder A för att dämpa ångesten stundvis dessvärre. Men jag vet att jag kommer åter. Väntar fortfarande på utredningen och får ingen hjälp från sjukvården tills dess så befinner mig i någon slags ingenmansland, reelles kanske borde kalla det frizon. Men just nu är det okej, det har varit fruktansvärt. Kommer komma tillbaka, för jag vet att det funkar... och du är min inspiration. ❤️

Profile picture for user Mirabelle G-S

Härligt att få påhälsning från dig! Jag saknar våra filosofi-race ? Det är klart du kommer tillbaka. Du bara hämtar andan litet. Det blev så mycket med din evighetsflytt, utredningar och allt. Så bra att du är inställd på att söka vård så fort det är möjligt. Jag tror på dig! Kram

Profile picture for user Rosa-vina

Ett helt år. Superbra jobbat ???
Det är fint att kunna följa dig som går före. Det ger mig hopp.
?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Nyktert är det här ? Känns fint att kunna inspirera litet hopp vad gäller den biten ? Vad gäller Corona däremot... Över tre månader efter insjuknandet mår jag inte bra. Fortfarande. Bakslagen haglar inte lika tätt. Men de kommer. Ungefär halva veckorna har jag fortfarande svårt att fungera i vardagen pga svår huvudvärk, feberfrossa, diarré-attacker, ledvärk och enorm trötthet. Maken upplever det samma. Börjar kännas så hopplöst. Nu påstås det dessutom att man kanske inte alls blir immun ? Alltså... det gååååår bara inte. Jag klarar inte av att få det här eländet igen, om jag någonsin får må bra igen ? Tänker att det kanske är dags att helt byta karriär. Att jobba med människor lönar sig bara inte, vare sig i plånbok eller hälsomässigt. När man nu blir ställd i pandemins frontlinje, som någon slags virus-minröjare... Det känns inte hållbart. När nästa pandemi kommer är jag förmodligen äldre och skörare. Och då kommer man ändå att ställas på frontlinjen, för i Sverige ska skolan hållas öppen till varje pris, och fungera precis som vanligt, utan att det går att följa några rekommendationer. Utan någon som helst smittspårning runt sjuka elever, pedagoger, vårdnadshavare. Riskgrupper skyddas inte. De med riskfaktorer ska, liksom unga friska kollegor, jobba på alldeles som vanligt och låta sig infekteras för samhällets bästa. Ett samhälle som skiter i att vi blir sjuka, i vissa fall med bestående men eller död som utfall. Varför i hela friden skulle jag vilja ställa upp på något alls för det samhällets bästa? Jag vet inte vad jag vill med att gnälla här. Bara få ur mig frustrationen, antar jag. Och uppmana alla som sluppit bli sjuka hittills - Tvätta händerna. Håll avstånd. Jobba hemifrån ni som kan. Handla på internet. Och drick inte vin. Det hjälper fortfarande inte.

Profile picture for user VaknaVacker

Vad fint. Måste kännas såå bra.
Precis flyttat över hit till Det vidare livet, så jag har lite att kolla in.

Låter kämpigt med hälsan din. Hoppas på det bästa för dig! Kram?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Välkomna in hit Vakna vacker och AmandaL :) Roligt att ni besöker min tråd, och att ni hittar något att inspireras av här! Själv känner jag mig totalt oinspirerad. Ligger här och surar över ytterligare en temperaturstegring och huvudvärk from hell... Och det är bara måndag ? Senaste veckorna har jag klarat mig rätt bra till torsdag... Men nu sket det sig. Det är då själva fa-an att det aldrig går över. Märkligaste sjuka med efterverkningar jag någonsin haft. Men nykter är jag. Och ska så förbli. Idag är motivationen mikroskopisk. Så jag håller mig lååååångt bort från frestande platser och sammanhang. Kan man inte motstå när tillfälle bjuds, så får man se till att tillfälle omöjligen uppstår. Det har iaf funkat så här långt ?

Profile picture for user FinaLisa

Tycker så synd om dig Mirabelle ?
Vad jobbigt att inte veta när det ska släppa detta hemska virus...

Sänder en stor kryapådigkram och håller tummarna för att detta blir den sista vågen för din del!
???????

Profile picture for user Ensam1984

Håller tummarna att du snart får må bättre fina vän. Jag är just nu på gång och har lyckats med att vara nykter i 8 dagar. Så himla skönt för att vara totalt ärlig. Känns just i denna sekund som att jag fortsatte där jag slutade förra gången. Hoppas det håller i sig.

Det enda som inte känns kul är att du inte är här med mig, men det är ju såklart bra då du har kommit vidare på livets stig. Men glöm inte att se dig om ibland :) Jag finns längre bak på stigen, springandes för att nå fram till dig igen.

Krya fina du!

Profile picture for user Självomhändertagande

Hej, jag tittade in på din tråd och fastnade. Har inte läst allt, men jag förstår att du uppnått ett nyktert år. Stort grattis!
Jag slutade räkna efter några år och insåg förra året att det gått 10 år och jag har noll tolerans. Det beror på att jag levt med en bipolär sjukdom och förmodligen så har jag adhd. Väntar på besked efter en noggrann utredning. Jag var nära på att stryka med pga ett bipolärt skov och alkohol och kände att det var dags att jag tog livet på allvar.

Läser att du fått "nåt" och kanske det är corona. Jag kan tänka mig att du möter det av en anledning, att vara en prestationsprinsessa har sitt pris. Det är nu du får en möjlighet att stanna upp, även om det inte är en önskan.

Jag var tvungen att stanna upp och ändra hela min livsstil då jag inte längre ville äta mediciner för min 'kroniska sjukdom' som jag blivit frisk ifrån, även om jag inte blivit friskförklarad. Nej då, den finns där i bakgrunden och jag har lärt mig att köra mig själv miljövänligt.

Medicinfri sedan 7 år och övat på mindfulness i 5 år.

Jag vill ge dig mitt recept till dig och det heter mindfulness och det är inte enkelt, men det kan ge dig verktyg att acceptera, landa, få ökat tålamod och släppa taget om saker du behöver släppa taget om.

Ett begrepp inom mindfulness kallas SOAS där S handlar om att stanna upp, O står för observera, A står för acceptans (om det som sker just nu) och S står för svara eller släppa taget.

Jag väljer att svara på din tråd, då jag vill påminna dig om att du har fått en gåva just nu, att möta dig själv när du mer eller mindre 'måste', även om jag inte tror på måsten.

Det är din process och förr eller senare så kommer du nog att landa i att möta vad händer när prestationsprinsessan inte är på jobbet och levererar.

Med omtanke från en som 'varit en prestationsprinsessa' och jag vill aldrig någonsin vara det igen.

Jag är Ferdinand. Sitter på en mossklädd sten i skogen och luktar och känner. Skogsbadar. I naturen.

Naturen är min räddning.

Ta hand om dig!

Profile picture for user Ensam1984

Skulle behöva ett ljud från dig. Hoppas allt är bra och den där nedrans sjukan har släppt.

Stor kram

Profile picture for user Fibblan

som undrar hur du har det och mår ??
Hoppas verkligen du känt dig på bättringsvägen ??! Snacka om långdragen pärs..??.
Kramar till dig i den form du behöver
???
Styrkekramar, kryakramar - eller bara helt vanliga ?!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Fibblan

Blir lite orolig över hur du har det och hur du mår..var så längesedan nu som jag/vi hörde något ifrån dig.
Du fattas här på forumet ??!
Hoppas det är bra med dig!
Kramar!
/Fibblan ?.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Ledsen att jag dröjt så med att höra av mig. Det var inte meningen att skrämma upp någon. Vad fina ni är som hör er för ❤️ Det är inte klokt vad tiden rusar iväg. När jag blev frisk (men tyvärr inte återställd än) försökte jag rädda det som räddas kunde av terminen. Sen rasade jag ihop i en liten hög. Är nu inne på de sista två veckorna av min andra helnyktra semester. Är rätt låg och desillusionerad, men nykter. Och nykter är alltid ett bra utgångsläge för bättre tider framöver, eller hur ?

Profile picture for user IronWill

Missade att gratta vid årssträcket så något sent, Grattis! Skönt med nykterheten men sviterna av viruset låter nedslående. Känner andra som haft långdragna symptom även efter att de blivit ”friska”. Min fru tycker inte heller att hon är helt på banan ännu trots att det var ett tag sen. Men det har blivit bättre. Hela familjen var däckad (bekräftat) utom jag så jag kanske har mitt kvar. Men jag väljer att tro på studien om snusets skyddande förmåga ?. Nått ska man väl ha för den förmögenhet man lagt på det skräpet.
Hur som helst, hoppas du blir återställd snarast och jävligt bra kämpat med året!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tack IronWill ? Ja det är verkligen ett skräpvirus! Snuset skyddar? men jag snusar ju... Kan kanske tacka dosan för att man inte är en av alla i respirator då. Jag har tackat astmamedicinerna. Jag har astma i grunden. Mycket svår sådan i barndomen, men knappt besvärad som vuxen. Nu hade jag inte använt några mediciner alls på säkert 10 år. Och så kom Coronan. Medicinfri förvandlades till medicinerad deluxe. Jag tar fortfarande maxdoser för min kroppsvikt av allt, även cortison. Det går inte att trappa ner ? Men det blir bättre. Bara väääääldigt långsamt. Min skräck nu är att det ska vara sant som det ryktas, att immunitet inte är garanterad och att de som blir immuna bara är det en kort tid, så litet som en månad eller två... Jag fixar inte att få den här sjukan en gång till, och som lärare i den arbetsmiljö som är skolan är det helt omöjligt att skydda sig.

Profile picture for user IronWill

Jag trodde nästan det var ett aprilskämt men det påstods att nikotin kunde ha en skyddande effekt och det skulle forskas mer. Men jag tycker att det låter långsökt, inget jag skulle gambla på.

Men det låter hemskt som du haft/har det och skolmiljö är ju som du säger väldigt utsatt. Jag hoppas och tror att om man får det igen så blir det i alla fall mildare men jag har inga belägg för det annat än att ”nått borde väl kroppen lärt sig”. Men extra starkt av dig att hålla nollan även under de omständigheterna. Det lär du vinna på också.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Du är mer vetenskapligt lagd än mig, hör jag, som tänker att nåt måste väl kroppen ha lärt sig. Biologi. Jag tänker mer att det måste bli mildare vid ett andra insjuknande ”för att nån jävla rättvisa måste det väl ändå finnas” ? Men ja möjligheten att någonsin återhämta sig fullt ut hänger nog på att hålla den där nollan... En nersupen kropp är en sliten kropp...

Profile picture for user Rosa-vina

efter Covid-19. Förut skrevs det mest om själva sjukdomsförloppen men nu förstår jag att restsymptomen är så allvarliga också. Skrämmande att de håller sig kvar så länge och så kraftiga symptom. Håller tummarna för dig att du blir frisk och helt symptomfri.

Jag förstår din tanke med skolan och hur oskyddade alla lärare är. Jag jobbar nu också med barn men inom LSS. Där är vi också helt oskyddade i kontakten med barn, föräldrar, kollegor samt vikarier. Barnen behöver ofta fysiskt närkontakt (kramar, bli burna när de gråter, blöjbyten, intimhygien mm) för att känna sig trygga. Ibland nyser/hostar de mig i ansiktet när jag har barnet i knät.

Sänder goda fina helande tankar till dig fina Mirabelle <3 <3 Din resa är fantastisk och ger mig så mycket hopp om min egen nykterhet.
Kram kram

Profile picture for user Mirabelle G-S

På måndag är det dags att återvända till jobbet. Det här årets semester har verkligen varit skit rakt igenom. resan vi sett fram emot och förberett oss för i två år ställdes in. Vi har fått koncentrera oss på återhämtning från corona, och är fortfarande inte helt återställda. Hur nu ens det är möjligt. Äldsta barnet, som jag smittade med corona, fick inte delta i studenten och så fick hen sparken från sitt timvikariat eftersom hen blev långvarigt sjuk. Den där ekonomiskt tärande situationen som vi såg ljuset i tunneln på efter sex års stretande... Ja det sket sig också pga corona. Vi är tillbaka på ruta ett. När jag kommer tillbaka till jobbet väntar en hösttermin med stora förändringar i organisationen. Ingen vet riktigt hur det kommer att se ut, eller hur verksamheten kommer att fungera efter förändringarna. Men de är omfattande, och nödvändiga pga ekonomiska orsaker. Större krav, mindre resurser. Kanske görbart tack vare hur vi omorganiserat oss, men det känns rätt omöjligt. Och så smittorisken på det. Summa summarum... Jag har inte kunnat slappna av på hela semestern. Är spänd som en fiolsträng och nacken plågar livet ur mig.

Här på forumet ställdes frågan vad som triggar vårt alkoholsug... För mig är det just detta, att bli överväldigad av oro och ovisshet på många olika plan samtidigt. Att inte kunna slappna av och nå någon återhämtningsfas. Oavsett hur man kämpar och klöser sig framåt i tillvaron så tar eländet liksom aldrig slut. Nästa käftsmäll kommer innan huvudet slutat ringa av den förra. Det ligger nära till hands emellanåt att bara lägga sig platt och ge upp. Supa skallen i bitar. What Will be Will be. Men jag gör inte det. Varför vet jag inte. Kanske för att jag en gång för alla har genomskådat alkoholdjävulen och verkligen insett på djupet av mitt medvetande att inget blir mindre stressande eller smärtsamt av att domna bort med en flaska vin för en kväll. Eller så kanske jag helt enkelt är så apatisk att jag inte ens ids söka lindring där längre. Det finns ingen lindring. Det är detta som är livet. Med skarpa kanter och allt.

Profile picture for user FinaLisa

Ja du kära vän, livet är tufft och nu detta året som verkligen testat alla människors ork och tålamod..

Fastnade i ditt sista stycke om alkoholsuget, undrar också om varför man ibland klarar det och ibland inte.
Fantastiskt bra att du inte gett efter trots alla motgångar ??
Men hälsan är det viktigaste och jag håller alla tummar för att du ska bli helt återställd!??
Och att hösten blir någorlunda hyfsad trots allt...
Kram ???

Profile picture for user Andrahalvlek

Nä, dricka hjälper inte jävla skit mot någonting ? Och det är skönt att du har den insikten levande inför dig.

Jag får sannolikt också en tuff höst. Hade en tuff vår på jobbet, men har återhämtat mig väldigt bra på semestern så mina förutsättningar är mycket bättre än dina förutsättningar inför hösten ?

Vad jag skulle säga är att det enda som hjälper mig i det läget är att tänka: ”Vad kan jag påverka?” Sen lägger jag huvudsaken av min energi på det jag kan påverka, och låter resten skvalpa på bäst det kan vid sidan om.

Jag har också stångat mig blodig över urkassa förutsättningar, oförnuftiga besparingar, kassa beslut som någon chef tagit. Till vilken nytta? Vem äger problemet?

Tänk inte för stort om jobbet heller, ta en dag i taget och se till att få viktig återhämtning varje dag!

Kram ?

Profile picture for user Självomhändertagande

När psykiatrin sa att jag hade en kroniskt sjukdom vilket bipolaritet är så tänkte jag på det där. Jag var en ung kvinna med en karriär bakom mig och jag blev "tokig" av SSRI. Sa upp mig från ett mycket bra jobb, men det var också jobbet som triggade värk du beskriver. Träffa en sjukgymnast och få behandling! Det går att bota spända nackar, innan det blir värre. Många sjukgymnaster är utbildade i stresshantering. Du kan gå dit och göra avslappningar. Då tar du reda på det innan. Googla på det.

Jag köpte i alla fall inte kroniskt sjuk. Vem ska säga till mig en sådan sak. Jag tog aldrig piller mot mensvärk ens som ungdom. Jag tränade, som en vardagsmotionär. Många i min klass tränade mycket mer än mig, jag var en av dem som hade lite hull och jag tyckte om mitt hull. Jag såg andra tjejer överträna och höll på med dieter. Jag åt allt. Brydde mig inte om att ha snygg kropp. Som typ 90 % av tjejerna i skolan.

Jag tränade. För att jag tyckte om det. Jag brydde mig inte om att jag var lite kraftig. Ok. Det hör inte hit. Det handlar om att jag har tränat för att jag mår psykiskt bra av det, utan att veta att det är det jag mått psykiskt bra av!

För det talades inte om betydelsen av den fysiska aktiviteten då. Som det gör idag.

Jag vet, jag har läst tillräckligt mycket i flera år om träningens betydelse och det var yogan och träningen och mina erfarenheter och vilja att utvecklas som jag tog mig ur min medicinering.

Och jag hade ätit mediciner i 10 år. För att hålla mig i schack. Idag så vet jag mer. Jag har pratat med människor som fått mig att förstå en sak om läkemedelsindustrin. Och det skrämmer mig. Och jag stannar där. I den frågan.

I alla fall.

Du har kommit så långt. Prioritera din smärta och sök behandling via sjukgymnast. Ta inga piller och återfall i ett annat beroende. Det är många som börjar sina beroenden där. Via smärtstillande. Eller för att primärvård och psykiatri pumpar med beroendeframkallande läkemedel.

Har du kvar internet hemma? Och en dator? Förmodligen tänker jag.

Det finns massor av gratis träning online. På youtube. Prova olika träningsformer och hitta en som du tycker är rolig. Dansa. Avsätt en kvart om dagen. Eller 30 min. Eller 45 min gånger 3. Hitta din form!

Är ditt bibliotek öppet? Låna Hjärnstark av Anders Hansen och läs den. Låt hela familjen läsa den och om du/ni inte redan tränar. Annars kostar pocketversionen under 100 lappen.

Börja litet. Eller mer. Skada er inte.

Jag vet, av egen erfarenhet och via forskningen. Att när vi rör på oss, då blir vi mer kreativa - det är en sak. Promenera med kollegorna på lunchen och prata eventuella lösningar, På problem.

Du förstår mer när du läser boken. Fysisk träning hjälper oss att hantera stress bättre. Sömnen blir bättre. Hjärnan fungerar bättre.

Börja där. Om du inte redan gjort det. Jag halkade in på din tråd nyligen, som du vet och har inte läst tillbaka i tiden. Skulle vilja, men jag fastnar redan för mycket här inne.

Men. Även tankens kraft är så stark.

Det finns flera böcker om affirmationer, kolla upp dem. När psykiatrin sa att jag var "kroniskt sjuk" så sa jag "jag är frisk" till min spegel varje dag och jag jobbade varje dag med mig själv i åratal för att hitta en väg ut ur medicineringen.

Och jag sökte hjälp och fick hjälp av författare och läkare utanför Sverige.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tack för svar på ångestfyllda rop i etern!

Fina Lisa: Jag tror att jag ändå kan göra hösten någorlunda hyfsad. Det brukar bli så. Man accepterar de förutsättningar som råder och blir upptagen med att leverera så bra det går enligt dem. Det är oförmågan att stänga av tankarna innan som blir problematiskt för mig. Värre eftersom semestern blev rätt innehållsfattig... Min hjärna behöver hållas upptagen liksom.

Andrahalvlek: Trist att du också går en kaoshöst till mötes :/ Du har helt rätt spår i dina tankar. ”Vad kan jag förändra?” Inte något annat än min egen reaktion. Den här gången ska reaktionen inte vara att göra våld på mig själv till förmån för besparingar i verksamheten. Mindre resurser. Mindre blir uträttat. Det är dags att lugnt leverera enligt förutsättningar, istället för enligt ideologi.

Självomhändertagande: Vilket arbete du gjort med dig själv. Fantastiskt! Jag brukar leva ungefär som du lär, men så plötsligt brister det. Kanske för att man ”tål för mycket” egentligen... Vardagsmotionen är otroligt viktigt. Jag får det mesta automatiskt genom jobbet. Undervisar bla i idrott varje dag, och sätter en ära i att själv vara lika aktiv som eleverna under lektionerna. Det är säkert en del av problemet nu. Den här semestern har jag liksom säckat ihop och tappat lusten för allt. Visst, jag promenerar, spelar golf osv, men inte med samma målmedvetenhet som vanligt. Just nu är det bara något jag gör medans hjärnan fortsätter oroa sig och ängslas, istället för att vila och återhämta sig, om du fattar...

Nåja... Imorgon är det slut på att apatiskt ängslas på förhand. Då börjar hanteringen istället. Det brukar vara hälsosammare. Kram på er fina ❤️