Nykter Alkolist.

67 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Peter1970
Nykter Alkolist.
Peter1970
Nykter Alkolist

Det jag skriver här är pesonliga åsikter, samt erfarenheter från mig själv, i min aktiva tid som alkolist.
I dag lever jag som nykter alkolist.
Jag hoppas det är okej att skriva i denna tråd, för att dela lite erfarenheter och kanske kan hjälpa någon med mina insikter.
Jag ser tex på detta forum hur anhöriga, partners, barn, osv söker desperat hjälp för att få svar på sina frågor.
En del frågor handlar om hur vida man ska stanna kvar eller ej hos en alkoliserad person?
(Jag kommer vara ganska brutal här fast jag själv är Nykter alkolist)
Fångas en person upp i början av sitt brukande, då finns det hopp om att tillsammans kunna lösa problemet för ett vidare liv tillsammans.
Men har en person levt länge i sitt brukande och verkar inte vilja sluta på egen hand, så snälla gå bara GÅ GÅ GÅ....
Jag var världens bästa lögnare och väldigt manipulativ. Jag gav inte min familj någonting utav värde, förutom en massa sorg och elände. En sambo som grät hjärtat ur sig, barn som undrade om pappa kommer supa ihjäl sig.
Desto mera kärlek jag fick ju mera sorg gav jag min familj. Jag gav skulden till alla runtomkring mig, det var deras fel att jag söp, till slut trodde min sambo att det kanske var hennes fel iaf.
Återigen har det gått så långt, lämna gå och hela dig själv och din familj i stället.
Hur får man en alkolist att sluta och dricka?
Ja tyvärr får man oftast inte det vad man än försöker med (ingen regel utan undantag)
För mig och många andra alkolister handlar det om en personlig botten. Det slutade med att jag satt i något som knappt kan kallas lägenhet, typ som ett källarföråd.
Efter 9 dagars konstant drickande fick jag dilerium. Jag tänker inte ens gå in på den mardrömmen.
Jag söp svimmade och pissade ner mig, samt andra vidriga saker.
Jag vaknade upp efter den orgien av sprit och fylla... Även om jag var i dåligt skick så var min tanke så klar, det räcker nu antingen dör du, eller så börjar du göra rätt för dig. Där nådde jag min personliga botten.
Jag började kämpa med sjukvård och alkholhjälp, i dag är jag nykter och produktiv. Min fd sambo har inte förlåtit men gett mig sin förståelse, vilket är mer värt än ett förlåt för mig. Mina nu vuxna barn ger mig kärlek och förståelse.
Så har din partner inte nått sin botten i sitt drickande, så är det inte särkillt bra att stanna kvar varken för dig eller barn.
Jag vill inte anmäla den den som är alkolist?
1, Minsta tecken på våldsamhet, eller psykisk misshandel anmäl och lämna personen direkt...
2, Kör personen fordon anmäl..
3, Anmäl till socialtjänst...
4, Prata med ev arbetsgivare...
5, Sök hjälp av anhörigstöd på kommunen eller privat...
6, Alkolism kostar pengar, ta genast kontroll över ekonomin innan det är försent.
Jag skulle kunna skriva så mycket mer, men vill ni fråga något så gör det.
Även om ni kanske tror att det är en tokig eller knäpp fråga så ställ den ändå.
Mv. Nykter Alkolist

Skrållan
Tack

Tack för dom orden Peter1970. Har ställt ultimatum för min man, och han väljer alkoholen. Vi har bott isär nu över en månad och håller på att avsluta vårt liv tillsammans. Jag vet att jag inte kan gå tillbaka till honom. Jag utplånar mig själv då. Men sorgen finns ju där. Tankar på bra perioder vi haft. Men med det du skriver, så blir jag ännu säkrare. Var presis det jag behövde höra. Tycker det är bra att du skriver här. Skönt att få höra från andra sidan.

Skrållan
Tack

Tack för dom orden Peter1970. Har ställt ultimatum för min man, och han väljer alkoholen. Vi har bott isär nu över en månad och håller på att avsluta vårt liv tillsammans. Jag vet att jag inte kan gå tillbaka till honom. Jag utplånar mig själv då. Men sorgen finns ju där. Tankar på bra perioder vi haft. Men med det du skriver, så blir jag ännu säkrare. Var presis det jag behövde höra. Tycker det är bra att du skriver här. Skönt att få höra från andra sidan.

Peter1970
Sk

Hej skrållan...
Tack för dina ord, värmer gott.
Ja det är hemska beslut att ta. Men så starkt av dig ändå.
Jag hoppas nu att du kan hela dig och må bra, för det är du så värd.
Mv...

5barnsmamman
Tack för att du delar med dig

Tack för att du delar med dig Peter1970,
Jag har de senaste 6 åren kämpat med att få min man att inse att hans alkoholkonsumtion förstör för vår familj, och framför allt min tillit och mina känslor för honom. Han har alltid sköt sitt jobb och är en jätte fin pappa nykter men varje fredag, lördag och söndag och ibland någon dag i veckan dricker han för att kunna lugna sig och kunna sova. Ljuger om när han dricker och gömmer. Varje familjesemester är han full och dricker dagligen trots att barnen ber honom om att inte dricka. Förra året när vår dotter fyllde 9 år var han så full att han knappt kunde gå.
Satte ultimatum att jag kommer gå om han inte slutar att dricka tyvärr blir det lite bättre några veckor och är tillbaka i samma igen.
Har berättat att en bit att min hjärta dör till honom för varje gång han ljuger gömmer och dricker. Han tycker jag är tråkig och aldrig ger honom någon tid. Men när vi gör saker ihop så är det alltid alkohol inblandat. Vi har varit tillsammans i 25 år och har 5 barn ihop, jag sköter allt i hemmet inkl hela honom, säger till honom när han skall köpa kläder klippa sig ect.
Han har aldrig betalat en räkning eller varit på ett föräldramöte.
Vi har tjafsat om hans alkohol de senaste året. Jag känner att jag nu tröttnat skaffat mig en lägenhet. Nu helt plötsligt har han vaknat till inte druckit på snart 4 månader och tycker vi skall satsa på nytt. Men nu vet jag inte om jag älskar honom längre, har börjat flytta in och han är bara arg och ledsen för att jag lämnar men orkar inte mer vågar inte lita på honom att det funkar den hör gången, för senast två veckor sedan frågade han om jag inte kunde unna honom att dricka med sina vänner om han inte kom hem på fyllan. Har sånt dåligt samvete för att jag lämnar och att jag inte orkar och har känslor för att ge honom en chans till trots att han fått tusen chanser under de senaste 6 åren. Han hotar att går jag ut genom dörren med mina flyttkartonger är jag borta ur hans liv. Är jag för hård?

Azalea
Så svårt

Så skönt att få läsa det du skriver peter1970 så man få höra hur det är ftån den sidan. All heder till dig som har lyckats komma vidare och tagit tillbaka kontrollen över ditt liv igen.
Min man har haft så många fyllor de senaste åren och de håller inte bara sig till helger. Det är veckor i sträck. Nu senast 11 dagar med uppehåll i 5 o h just nu är han inne på typ 8:e dagen. Och då menar jag 70cl sprit om dagen=sover hela tiden och när han vaknar är han arg och aggressiv mot mig som ju är den onde och bara bryr mig om mig själv. Resten av den vakna tiden används till att cykla 1 mil till bolaget för att köpa mer. Jag får panik över alla pengar som bara rinner ner i strupen.
Sitt jobb som han har nu, ett sommarjobb, var han 3 dagar på och nu har han druckit i 1 vecka och sjukanmält sig. Jag får i gen stopp på honom så han kan nyktra till och åtminstone börja jobba på måndag. Det är så stressande

Adde
Tack

Peter1970 för ett ärligt inlägg ! Eftersom jag också är en nykter alkoholist så känner jag igen allt !

Och till 5barnsmamman så vill jag bara säga : Du är absolut inte för hård !! Du och barnen är värda ett bättre liv ! Ta hand om dig !

5barnsmamman
Tack så mycket för dom orden,

Tack så mycket för dom orden, kom precis lägligt, tvekar och ångesten över att jag lämnar honom är enorm idag.
Vår dotter sa igår när jag skjutsade henne att hon tyckte det skulle bli skönt och slippa allt tjafs. Hon sa till mig att stannar du för att du tror pappa kommer ändra sig, för det kommer han aldrig göra.
Jag känner att det här kommer bli bra. Kloka och fina ord från vår 16 åriga dotter.
Måste orka ta mig hela vägen fram och inte falla tillbaka nu. Skit tufft och gör fruktansvärt ont.

Försöker tänka hur det kommer bli utan oro över alkohol och utan ha någon som jämnt är svartsjuk som ringer och kollar vad jag gör.

Tack än en gång för att du skriver, betyder mycket.

Peter1970
Hej 5 barnsmamman.

Som jag brukar svara, ber om ursäkt för att jag låter hård, men det är av omtanke.
Av ditt mail att dömma så har han redan börjat manipulera dig.
Dem flesta brukare som jag helst kallar oss alkolister, är suveräna på att manipulera våra nära och kära.
Nej nej nej, han är inte klar, han har inte nått botten ännu lämna honom... Dricka med mina vänner gode gud nej nej nej.
Klart han vill leva med dig, för det håller hans skenbara fasad uppe, då kan han dricka mer legitimt. Samt att du sköter all markservice, rena paradiset för honom.
När man lever med kemiska känslor så länge så tror man att man älskar den man lever med, men man är bara ett yttre skal av sitt forna jag, och spriten är den ända älskarinna man bryr sig om.
Jag lämnar ut mig lite granna här nu, men vill att folk ska förstå.
Att när man tex ska vara intima med varandra, så till och med under akten funderade jag på om jag inte var värd en wisky efteråt, det sjukt men så ser det ut.
När hon sa att jag älskar dig och jag svarade detsamma, men jag tänkte samtidigt när jag svarade, undrar om vinet räcker i helgen.
När vi är aktiva så är vi sjuka, sjuka, sjuka inte mycket annat betyder något..
Det är din skyldighet att se till att du och dina barn mår bra, säg stopp och hela dig själv och dina barn.
Han kommer inte sluta ljuga, manipulera och dricka förän han når botten.
Älska dig själv och barnen och bara gå.
Mv. Peter

Peter1970
Hej Azalea

Läs själv vad du skrivit här..
Agresiv, underminar ekonomin, din stress och oro. Sjukskrivnig för att dricka, 11 dagars fyllor.
Det kommer tyvärr bli värre om du stannar Azalale, behöver du mera skäl än detta?
Det är svårt jag vet, men som jag säger älska dig själv och gå nu.
Skapa en trygg framtid åt dig själv, för du kommer aldrig få det med honom mera sorligt nog.
Mv. Peter

Peter1970
Hej Adde..

Tack för ditt inlägg.
Ja du om någon fårstår vad det handlar om Adde.
Mv Peter

Peter1970
Hej.

Tack för ditt beröm till mig, det värmer❤

Peter1970
Hej.

Det blir tungt i början med mycket känslor.
Underbar dotter, och så klok.
Ni kommer klara det❤
All lycka till er....

Azalea
Ser just nu ingen framtid

Ja, det står ju svart på vitt som du säger och det är ju solklart att det inte är ett normalt liv jag har.
Igår var jag så klar över att detta var droppen som hände o förrgår. Han slog in fönstret i min släkting hus och la sig för att dricka där. Antagligen för att få vara i fred för mig och andra.
Fast idag smög sig tvivlet på igen som en ruggig dimma. Det är så synd om honom, han blir ju helt övergiven,hur ska han klara sig.......alla olika skäl.
Fast sen försökte jag tänka om, det är ju ett ekorrhjul som upprepar sig hela tiden. Olika katastrofer efter varandra och jag får erkänna att min kärlek har försvunnit längs den vägen. Så varför stanna? Medkänsla, solidaritet med bröllopslöftena eller bara en gammal vana.

Skrållan
Azalea

Tänker när jag läser ditt inslag, men hur ska du klara dig? När ska du må bra? När ska du tänka och planera för ditt liv, och det du vill?
Hur länge orkar du?
Stor kram till dig

Azalea
Fina Skrållan🧡

Måste nog erkänna att det är väldigt tungt och oroligt nu men samtidigt har tanken börjat att få fäste. Jag är klar med detta nu! Det kommer att bli så svårt och jag hoppas att jag kommer att orka och våga ta steget men sista dagarna har varit helt extremt kaos och ska jag typ överleva detta så måste jag ta beslut nu. Så svårt och jobbigt och jag svänger hela tiden men det finns inga fördelar med att stanna. Bara mer elände som aldrig tar slut.

Skrållan
Fortsätt

Fortsätt skriv här. Vi stöttar. Nej det är inte lött att lämna, men det är ju inte lött att stanna heller. Jag hoppas det ljusnar snart för dig Jag hoppas verkligen du hittar styrkan Azalea. Styrkan att sätta dig först.

Blåklocka
Insikter

Det är verkligen så starkt att läsa hur en alkoholist tänker och agerar när det kommer till hur alkoholen styr allt i personens liv.
Min man super och det är smärtsamt att förstå att man alltid kommer i andra hand.
Det drabbar mig och gör att jag också liksom hamnat på min botten som medberoende. Alla ord och löften från mannen då vi drabbar samman i något som jag tror på. Att han har kontroll, att han tycker det är normalt att dricka ljummet vin direkt ur Bag-in-boxen ( som han fö gömmer i garaget. Att han blir simmig i blicken och lullar runt på all ledig tid. Att han och alkoholen verkar ha en samhörighet istället för att maken och jag har en samhörighet.
Jag blir så ledsen och förbannad när jag gång efter annan fattar att jag enbart stör honom och är så jävla bråkig då jag ska ta upp hans drickande. Jag får alltid reaktionen som främst handlar om hur problemet bara är mitt. Han dricker minsann inte på ett sjukt vis. Nej, nej! Han tycker bara att jag ska låta honom dricka för det funkar minsann!
Men det jag vill få honom att förstå är att jag upplever det som att han har en älskarinna ungefär. Jag känner mig utanför då han ljuger och smusslar med vinboxar. Han gör om sanningar och påstår att det är jag som ljuger och bråkar då jag ifrågasätter hur han dricker. Han kallar mig dum i huvudet. Att jag är ett psykfall och att det är jag som har problem. Inte han minsann!
Han tycker bara att det är härligt att dricka vin från morgon till kväll när han är ledig.
Just nu har jag bestämt, och bokat in en semestervecka utan honom i sommar. Detta fattar han förstås inte. Hur fan kan jag göra något sådant? Såklart blir det obegripligt eftersom jag tidigare aldrig skulle gjort något sådant. Men nu har jag börjat förstå att han bara väljer alkoholen och att jag tidigare blivit besviken. Jag skulle behöva ett tips p vad jag kan säga för att han verkligen ska förstå att hans supande kommer att kosta honom mer än vad vinsterna är.

Spinoza
Han kommer nog inte förstå

Han kommer nog inte förstår förrän det är ett faktum vad konsekvenserna blir.
Jag har väldigt nyligen skiljt mig efter att i flera år sagt att jag kommer att lämna om han inte ändrar sitt drickande och sitt aggressiva beteende.
När jag sen gjorde det var han som ett levande frågetecken och förstod inte varför jag inte ville längre, för han skulle ju ändra sig nu.
Så jag tror att den som är djupt i missbruket inte tar in det partner säger förrän det får verkliga konsekvenser.
Så toppen att du åker på semester själv, det kanske startar igång något hos honom. Eller också gör det inte det, men du får en skön veckas semester när du inte behöver fokusera på honom.

Peter1970
Azale/ Medberoende

Medberoende är nästan lika stark som alkolism.
Snälla prata med någon proffesionell om detta.
Han komner dra ner dig i förtvivlans avgrund, du kommer bli ännu mera själsligt sjuk.
Nej nej nej Azalea det är inte synd om honom som aktiv brukare, och det var inte synd om mig
heller.
Jag valde flaskan framför mitt eget kött och blod, och det säger väldigt mycket om en person. Må gud eller någon förlåta mig för det jag gjort mot min familj.
Vi ljuger och manipulerar, vårat ego älskar när vi blir daltade med. Vi är SJUKA när vi är aktiva.
Slå sönder en ruta för att dricka, men snälla gode gud bara där ringer klockorna i högan sky.
Du kan inget göra längre, han kan bara hjälpa sig själv nu.
Detta låter hemskt, men antigen super han ihjäl sig eller så gör han det som är rätt.
I detta ekorrhjul som du beskriver... Blir du sjukare ju längre du låter hjulet snurra.
Snälla rara Azalea, älska dig själv nu och gör det som är rätt, och få tillbaka ditt egenvärde.

Tillägg
Till er som av olika skäl säger att det är hårt av mig att be folk lämmna sin partner osv.
Ja det låter kanke hårt. Men en sak ska vara väldigt klart. Att oavsett vilken form av brukare du är, SÅ är det i princip omöjligt att leva med oss när vi väljer droger eller sprit.
Det är inte sunt för en partner eller barn att leva med en individ som missbrukar. och allt det elände som följer med i spåren av detta.
Sorg, elände, psykisk illamående, dålig ekonomi, våld, psykiskt, våld, skam, oro. osv osv.
Det krävs en lång nykterhet för att kunna anpassa sig till en ny parner ev barn och vad allt detta innebär.
Men som sagt ingen regel utan undantag, inget är omöjligt. Men jag kan inte med gott samvete rekomendera att fortsätta leva med en brukare som inte själv vill sluta.
Då får man tycka att jag är hård, det köper jag...
Om jag kan hjälpa någon
sluta.dricka@outlook.com
Mv...

Peter1970
Hej Blåklocka

Det första jag vill säga är att det gör ont att läsa vad du beskriver. Det är bara sorg i detta och ditt liv.
Några dyngn ur mitt aktiva liv...
Yess nu har jag jobbat tre dyngn och är ledig 7.
Jävlar gubben nu en kaffe och en cigg och vakna till liv.
- ca 11.00 mot bolaget, undrar hur mycket vin och wiskey jag ska köpa, så det räcker i helgen.
- Hmm tar en dunk vin och en hela wiskey..
- Börjar dricka vin ca 11.30 och underhåller mig med vinet fram till ca 18.00
- Fan nu har man gjort sig förtjänt av en redig jävla stänkare, och fram med jornötterna.
- Fan tar en redig till, tur att min sambo lämnade mig, för det är hennes jävla fel att jag dricker, och alla andra skitar här i världen.
- Minns inte när jag somnade, men vaknar ca 06.00, vet att jag inte klarar bakfyllan- Tar en cigg och ett stort dricks glas som jag fyller med vin ända till bredden. Sveper halva glaset med 2 alvedon. Röker och tänker på alla jävla arslen och skitar som gjort mig illa, vilka jävla skithögar det finns. Hur fan kan hon säga att jag har spritproblem den jävla haggan.
-Fimpar ciggen sveper resten av vinet. Går in och ska sova, va fasen lika bra att ta en jävel med för säkerhets skull skål.
- Vaknar ca 10 är fortfarende berusad, tar en kaffe och det är lika bra att hälla i en jävel i koppen skål.
Dricker på samma sätt som dagen innan.
- Dricker i 6 dyng, vila det sista så jag orkar jobba.
Nästa omgång slutade i någon form av delerium efter 9 dagars konstant fylla- vågade inte gå ur sängen på ett antal timmar, spydde vid sängkanten och pissade på mig.
Där kom min botten, och detta är den lindriga versionen jag berättar.
Varför jag skrev detta är för att jag vill delge lite insikter.
Har han drukit länge blir det svårt för han att komma till insikt, och han behöver nå sin personliga botten eller så riskerar han att ända sitt liv.
Ingen annan än han kan kan säga stopp, och tyvärr hjälper det inte så mycket vad du säger.
Han kan bara hjälpa sig själv blåklockan.
Eller så är han på väg mot samma öde som mig eller värre.
Men försök ge honom insikt, går inte det måste du ta ett starkt beslut: Stanna och lid, eller gå och hela dig själv.
Mv Peter

Peter1970
Tillägg.

Vill med säga att dina tankar om att han dricker vin direkt tex ur boxen, och att du tycker det är fel, är redan svaret på vad du vet. Lita på dina insikter, vilka ofta är rätt när man tycker något är uppåt väggarna.
Jag började dricka som din man, sedan var det så illa att jag drack handsprit, för att få bort skakningarna när jag skulle till systemet på morgonen...
Så ser verkligheten ut till slut...

gros19
Barnen

Glöm er själva vill jag säga. Det är barnen som är viktiga. Inga barn ska behöva be sin pappa sluta dricka. Inget barn ska ha en pappa som är så full så han knappt kan gå, när barnet har födelsedag. Det är så sorgligt. Det räcker med dom barnen du har. Din man är oehört barnslig när han säger att lämnar du honom är du borta ur hans liv. Har du inte varit det länge redan. Han har ju valt alkoholen framför dig och sina barn. Är du för hård undrar du. Ja möjligen mot dig själv. Blir så arg och ledsen när jag läser sånt här. Du skulle lämnat för länge sedan, men jag vet man hoppas och det är inte lätt. Tusen chanser har han fått. Hur många får så många chanser? Hur framtiden blir vet vi inte, men ofta bättre än vi föreställer oss. Vi har väl de flesta en tendens att tänka på det värsta som kan hända. Lycka till för dig för dig och dina barn och låt dom uppleva nyktra semestrar och födesedagar.

Azalea
Jag tycker det känns skönt

Jag tycker det känns skönt att få dina åsikter så rakt på sak Peter 1970.
Jag behöver både stöttning och en stark hand som påminner mig hela tiden om hur fel mitt liv är.
Han är just nu inne på 8:e dagen och ligger däckad hela tiden förutom när han mpste till bolaget.
Här pratar vi varken jordnötter eller kaffe. Det är 70 cm gin jämte sängen som hälls rakt ner i halsen, inget glas behövs och har inte behövts på flera år. Förlåt,men bara synen av att han halsar direkt ur flaskan tycker jag är obehagligt.
Blåklocka, det finns inget du kan säga till honom som gör att han förstår. Jag har provat slla sätt och alla ord men de har tagit slut ni och han super lika mycket. Så det blir vi dom får lämna och förhoppningsvis ramlar pengen ner och kanske kan det bli en vändning. Men våra ord är inte starka nog för dem.
Kämpa så ska jag göra likadant 🧡Och ha en riktigt underbar semester🍀

Peter1970
Azalea...

Det är med sorg i hjärtat jag läser vad du och andra skriver.
Det känns fint om jag kan bidra med något iaf, efter det jag gort.
Det gör mig med ont att du känner obehag, inför honom, men hur skulle du kunna känna annat än detta.
Jag undrar när han når sin personliga botten, med tanke på hans kopiösa intag, för han verkar hälla i sig dödliga mängder.
Även om jag proppagerar för att inte leva med aktiva brukare, så känner jag naturligtvis empati och sorg för honom och hans levene även om han valt det livet självmant. För jag vet att döden väntar bakom hörnet, men jag vet att det även finns en väg tillbaka till att leva och göra rätt här i livet. Jag känner honom inte men vi har möte på måndag, och vi brukar skänka en tanke till en syster eller broder som inte hittat nykterheten ännu genom några tysta minuter, jag ska änga honom den tanken.
Ja han har kommit en bit på sin personliga helvetesresa och själsliga ångest. Som aktiv brukare hatar man oftas det det gift man häller i sig när man druckit länge. Jag satt många gånger och grät när jag hällde i mig alkohol och ville inte, men kände tvånget, helt sjukt
Min väg tilbaka var/är lång... skam, alla löngner, allt jag gjort med min omgivning.
Jag levde så länge med kemiska känslor, och arbetar fortfarande med min identitet, samt att förlåta mig själv.
Lite lustigt att du tog upp detta med glas, även om jag ser den sjukliga ironin i det hela nu.
Jag var inte alkolist, alkolister drack ur flaskan inte jag. Drack jag en helflaska i glas då kunde jag inte vara alkolist
Jag drack till och med handsprit i vinglas, för jag var inte alkolist.
Alkolister var individer med dålig karraktär och sämre bemedlade både interlektuellt och på andra vis, det var inte jag.
Fy fasen jag ljög till och med för mig själv, vilken patetisk ursäkt till människa jag var.
I dag är dom sk alkisarna som jag benände med nedvärderande utryck, mina käraste vänner.
Dom hjälpte mig på det mest osjälviska sätt med kärlek och förståelse trotts att jag var en ömklig figur. All heder till dem alla, jag älskar dem av hela mitt hjärta.
Dem flesta aktiva brukare skulle aldrig drömma om att skada någon i nyktert tillstånd, varken fysiskt eller psykist. Men aktiva brukare är bara en sorlig skugga av sitt forna jag, och går oftast inte att leva med.
Det ända jag är stolt över är att jag brukade aldrig våld mot någon, men tragiskt nog skadade jag dem på så många andra sätt.
Mv. Peter

Azalea
Du ska vara stolt

Du ska vara stolt över dig själv och hur långt du har kommit längs din väg. Det är starkt och måste så klart vara väldigt jobbigt och plågsamt när du tänker tillbaka på de som blivit sårade.
Tack för du vill sända honom en tanke, det är väldigt fint. Ni är underbara.
Det jag tycker är svårt nu är att jag inte kan leva med honom längre. Hans drickande är det dom slla vakna minuter kretsar kring. Men ändå känns det på något sätt dom att jag sviker. Han är ju sjuk och en sjuk människa lämnar man ju inte till sitt öde. Det brottas jag med hela tiden. Jag är rädd för vad som kommer att hända honom om jag lämnar.
Jag orkar inte ha det så här men känner mig som en stor svikare trots att jag vet att jag försökt med allt.
Jag orkar mig också lver att jag inte har varit snäll. Den sista tiden, 1 år, har jag varit arg och bitter, kanske mest för att när han väl är nykter så är det som om inget har hänt och jag förväntas bara vara som vanligt. Jag klarade av att " glömma" i 6 år men nu går det inte.
Jag har ju slla dessa minnen när han är packad, raglar omkring, däckar över allt i huset, traggar om allt möjligt som man bara får hålla med om För att det inte ska bli något bråk.
Jag har mest varit tyst för det finns inget jag kunnat säga och om jag har stått för em åsikt, om vad som helst, så stämmer dem inte och jag har inte all tid velat ge mig bara för att han ska bli lugn.
Men kanske skulle jag försökt med att radera alla händelser ur mitt minne och bara sett och hoppats framåt.
Kram Azalea

5barnsmamman
Visst är det som du säger,

Visst är det som du säger, tänka på barnen först. Fick känna på det igår kväll, han har inte druckit på snart 4 mån vad jag vet. Så skulle jag åka till Stockholm över helgen för att handla saker till mitt nya boende hann inte mer än dit så ringde vår 16 åriga dotter igår kväll, och sa att hon trodde pappa hade druckit. Hennes små syskon 8,10,13 hade blivit oroliga och hon hade tagit med dom hem till mina föräldrar. Hon bad mig att inte ringa och konfrontera honom då hon skulle få skit för det sen, lovade henne att inte ringa honom, hon avslutade vårt samtal med att, jag kanske har fel mamma pappa kanske inte har druckit utan jag kanske bara inbillar mig det, men han beter sig så där konstigt som han brukar göra när han druckit.

Så otroligt arg och ledsen för att våra barn skall behöva ens känna den här känslan, och att de börjar bli som mig. Att de hon ens får tanken att hon har fel och blir osäker fast hennes känsla säger annat.
Satt själv med tårarna rinnande i går och tänkte att han nog inte druckit utan han var säkert bara trött. Hur sjuk är man inte som ens tänker så.
Hon sa även när hon pratade med mig i går att lova mamma att du aldrig lämnar oss ensamma igen. Ångest över att det blir så här när jag inte kan hjälpa dom är enorm. Jag som aldrig åker någonstans. Lär aldrig få reda på om han druckit i går eller inte, då han aldrig skulle erkänna om jag frågade och vill inte sätta vår dotter i skiten att hon sagt något.
Tröstar mig med att de kanske bara är en känsla hon fått och att han skött sig när jag varit borta.

mulletant
Kära 5barnsmamman

Jag som varit ensam med onykter, instabil far med ansvar för yngre syskon- det är underordnat, spelar ingen roll om han var nykter eller inte. Det du ska ta fasta på är att dina barn är oroliga, kanske rädda. Ta hand om dig och dem! / mt

Peter1970
Älska dig själv...

Tack för din tröstan, det värmer.
Jag är rädd för vad som kommer hända honom, om jag lämnar honom?
Empati, kärlek och omtanke är sunt. Men det du nu upplever är definitivt inte sunt. Skulle han inte varit brukare och behandlat dig illa ändå skulle du antagligen lämnat honom för länge sen.
Det du gör nu är vad vi kallar enabler (Möjlig görare) Du förlänger din plåga, sorg och oro, och att leva så är självplågeri.
Om du lämnar honom så spelar det ingen roll vilka konsekvenserna blir. Helt ärligt så kommer det nog gå fullständigt åt helvete för honom. Nu har han en trygghet en säker plats att supa på, det finns ingen anledning för honom att fundera i andra banor än fortsatt drickande.
Förlorar han allt som grundtrygghet osv blir det i bästa fall en väckarklocka och han gör rätt här i livet. Du hjälper inte honom nu, du stjälper honom i stället genom att han har en trygghet till fortsatt missbruk.
Varit snäll Azalea? Men gode gud människa, du har tillåtit någon att suga all energi ur dig, du har levt med detta helvete och gett din själ för honom, ska du ge han ditt självmord med. Sluta sluta sluta du kan inte längre, priset är redan för högt GÅ.
Vara som vanligt
Tackar för det att han vill att du ska vara som vanligt, väldigt bekvämt. För i hans värld är det nämligen ditt fel och alla andra skitars fel att livet är som det är.
Jag har varit tyst? Nej nej nej det räcker nu du ska inte vara tyst, för fasen Azalea ställ dig upp skrik, svär slå sönder något få utlopp för alla känslor och ilska men aldrig mera vara tyst.
Det finns inget du kan göra längre än att välja fortsätta och plåga dig själv eller gå.
Det spelar ingen roll längre vad konsekvenserna blir för honom, det är hans ansvar det är hans beslut vilken väg han väljer, döden eller ett nyktert och produktivt liv.
Ta kontroll över ditt liv nu Azalea.
Kram

Peter1970
Men snälla du.

Din dotter är 16 år, och hans missbruk får henne att tvivla på sig själv, det är riktigt fel.
Hans missbruk får dig att tvivla på dig själv, det är riktigt fel.
Ni känner sorg, förtvivlan, hopplöshet, gråter, och tappat fotfästet om realiten i eran livssituation.
Hur mycket ska vi behöva räkna upp igentligen.
Lova mamma att du aldrig lämnar oss?
(Jag är lite hård nu)
För helvete du lider din dotter lider, priset är för högt, hon har redan fått själsliga ärr för livet.
Stannar du kvar och din dotter kommer få mera själsliga ärr som en konsekvens av att ni stannat, är det ett pris du är villig att betala.
Lyssna nu på mig: Jag skadade mina barn med fylla frånvaro, löngner och en massa skit.
Jag var ett jävla arsle helt enkelt, och förtjände inte en familj. Även om jag var snäll rent personligt med dem, så spelar det ingen roll. Jag hade ingen rätt att göra så mot mina barn, och det har han ingen rätt att göra mot era barn.
Inbillar er: Här kommer en upplysning till... Nej ni inbilllar inget, för när vi aktivt brukar alkohol så ljuger vi och manipulerar och ger omgivningen dåligt samvete.
Jag kunde manipulera en kanariefågel och tro att han var en katt nästintill.
Som jag skrev till Azalea. Aldrig mera tyst, skrik, slå sönder något, få utlopp för era känslor.. men aldrig mera tyst det är nog nu.
Res dig upp och älska dig själv och din dotter.
Han måste rädda sig själv nu.
Kram

Sidor