av Roland

Roland
sön, 2019-08-04 - 11:15

Hej igen på er allihopa. Jag är ny på forumet och har last massa av er andras inlägg nu. Jag skall här dela med mig lite av hur jag har lyckats hålla mig fri ifrån Alkoholen under långa perioder.

Först av allt så har jag analyzerat mig själv flera gånger om. Både i nyktert och berusat tillstånd. Svaret varför jag tagit till alkohol gång på gång på gång fast att jag vet hur jäkla mycket jag kommer få lida när bedövningen släpper är följande. Olidlig stress och oro som håller mig vaken på nätter och dagar. Ibland är det bagateller som min hjärna har blåst upp till gigantiska problem. Ibland har det varit verkliga problem, problem jag inte kunnat lösa hur mycket min hjärna än jobbat på att finna lösningen. När dessa faktorer sakta men säkert nött ur all energi jag har , då när allt ser så jäkla mörkt och dystert ut. Då har jag ofta gjort valet att bedöva mig med djävulens dryck. (Alkoholen) Drycken som ger dig frid så länge du håller själen sövd och bedövad. Hur jäkla mycket värre det blir när bedövningen släpper verkar de flesta här på forumet redan känna till. För de som inte vet så är de första timmarna/dygnen efter alkoholbedövningen släpper värst.

Det är väldigt svårt att sätta ord på hur illa man mår under denna tid. Oro som om något fruktansvärt har hänt eller kommer att hända. Som om någon vill dig eller dina kära väldigt illa. Du känner dig liten, svag och väldigt väldigt smutsig som människa. Alla små vägbubblor i ditt liv känns som stora berg. Känslan av att "Nu är allt kört" spinner i ditt huvud. Ditt psykiska tillstånd övergår kanske I fysiska besvär. Du kan få svårt att andas, dina ben kan kännas som om de inte orkar bära dig, du skakar, du kan inte ligga still I sängen utan måste vända och vrida dig hela tiden. Nu är du riktigt illa ute "TROR du!" Bra att känna till i detta tillstånd är att du rent fysiskt har en obalans av olika ämnen i din kropp just nu. Ämnen som inte kommer ta livet av dig, inte kommer stanna I din kropp för evigt. Men just där och då så kväver dessa ämnen allt I ditt normal fungerande belöningsystem. Detta samtidigt som det trycker på "on" knappen i ditt försvarssystem. Det vanar dig för att någonting farligt kanske kommer att ske strax. Din Kropp stärker alla sinnen och är redo att slåss eller fly. Du är på helspän. Men du finner inte vad det är du varnas för. Du letar efter faran överallt. I stora och små problem du kanske upplevt tidigare I livet eller tampas med i nutid. Vad försvarsystemet gör nu med dessa problem din hjärna hittar är att den mångdubblar dess hotbild. När man har upplevt abstinens en eller två gånger tidigare I livet, då kan bara minnen av detta tillstånd bli en trigger. Redan när du börjar nyktra till pyttelite så sprider sig skräcken i ryggraden på dig för vad som komma skall. Energin du kände när du var berusad lämnar dig som en sol som dyker in i molnen. Allt det goda du kände för en stund sedan försvinner likt skuggor i totallt mörker. Men detta är övergående, det får du "ALDRIG" glömma. Det kommer "INTE" att vara för evigt. När kroppen stabiliserats och ämnena som styr ditt belöningsystem och försvarsystem når normalnivå igen, då kommer dina mörka tankar skingras. Det värsta kan sitta i ett par timmar upp till två tre dagar. Fast för varje timma som går efter att promillen nått noll kommer kännas lite lite lättare.

Om man inte klarar av att bryta abstinensen själv (Ta sig igenom denna helvetes period) så kan man söka hjälp. Det finns visa mediciner som kan lindra stressen och oron när kroppens varningsystem fyller dig med stresshormoner. Tyvärr kan det i visa städer vara mycket svårt att få den hjälp man är berättigad. Varför det är så har som vanligt med ekonomi att göra. Budget före människor. Ja, jag tror vi alla känner till hur detta missbrukas lite här och där. Men, stå på dig. Du har rätt att få hjälp. Vet att det inte är lätt att stå på sig när man är så svag. Just därför brukade jag söka hjälpen när jag var berusad och inte när berusningen släppt. För när jag är berusad då har jag kraft och energi att kämpa för mina rättigheter. Efter alkoholbedövningen släppt så är jag helt kraftlös och vek. Det är också bra om man tar med sig en annhörig när man söker hjälp. För det tycks ofta te sig som om de inte vågar neka det du har rätt till när en fullt frisk människa är med dig och bevittnar vad som sägs och görs. Jag har inte haft någon annhörig som kunnat stötta mig så jag fick kriga och kriga. Därav har jag skapat en riktigt besk avsmak för min stads sjukvård. Tror dock att de flesta andra städer agerar mycket mera humant och korrekt. Så var inte rädd, men beredd.

När man nyktrat till då och abstinensen är borta? Hur håller man sig borta ifrån alkoholen i framtiden? Jo i mitt fall (Jag kan bara tala för mig själv) så handlar det uteslutande om att hålla stress och oro borta. Stress och oro är för mig det som får mig att vilja bedöva mig med alkohol.

Här följerdet jag gör för att hålla stressen borta.

Motionera. (Om det så är en jättekort promenade regelbundet eller springa en mil, det spelar ingen roll. För allt som får pulsen att gå upp en aning förbränner stresshormoner i din Kropp. Samtidigt utsöndrar belöningsystemet ämnen som får dig att må bra.) Det är ingen slump att många idrottsmän som utövat fysiskt krävande sporter blir alkoliserade när de slutar träna. Deras kroppar är vana att deras fysiska aktiviteter bryter ner stresshormoner. Så när de inte tränar vad händer då? Jo de mår dåligt psykiskt. Vissa av dem finner då vår hatade vän "Alkoholen" Dessa idrotsmän/idrottskvinnor" gör som vi, de bedövar sig. Lika vanligt som att ett antal idrottare börjar dricka alkohol efter sin karriär, så hittar människor idrotten i sin kamp mot alkoholism. De ersätter helt enkelt alkoholens lugnande effekt med de fysiska aktiviteternas goda egenskaper. (stress dämpas och välmående upplevs, även om det inte upplevs lika starkt som en ordentlig berusning.) Och denna goda inverkan som bekämpar stress och oro har ingen baksmälla. Så, en kort promenade i så rask takt dagligen är ett riktigt bra medel mot att falla tillbaka i alkoholmissbruket. På sikt kan promenaden bli till joggning eller kanske att man börjar träna någonting annat fysiskt. Ju mer fysisk aktiviteten är, desto bättre mår man.

Nästa tipps är att undervika allt som ger rus genom kostintag. Jag talar nu om Kaffe, Energidrycker, osv. Dessa bryter nämligen inte ner stresshormoner i din Kropp. De ökar på stresshormonernas flöde. På kort sikt får du ett litet välmående rus och känner dig full av energi. Sedan star du där med stress och oro kvar efter ruset. Visst, det är inget rus som kommer i närheten av alkoholens rus och välmående, fast det fungerar lite på samma sätt. Det farliga med Kaffe och Energidrycker är att de kan trigga igång suget efter alkohol. (Talar fortfarande om mig själv och mina erfarenheter. Vissa kan säkert dricka kaffe och energidryck med mera utan att det trigger igång något större alkoholsug. men på mig har det den effekten)

Hur unviker man stress, det är också viktigt att veta. Det finns massa olika sätt självklart. Jag brukar analyzera min tillvaro som om jag är en jonglör. Hur många bollar har jag kasstat upp i luften runt mig? Hur många är jag egentligen skicklig nog att hålla uppe i luften samtidigt utan att någon faller till marken? Ofta har jag kasstat upp fler bollar än jag kan hantera. Så jag får helt enkelt prioritera vilka jag skall försöka fånga ochvilka jag skall låta pasera och falla i marken. Att sortera sin livstil och begränsa den till det du klarar av, det som verkligen är viktigt i ditt liv. Det är för mig bästa sättet att stå emot stress. Detta i kombination med att man får den sömn och vila kroppen behöver för att återhämta sig. Hyfsat bra sömn och kostrutiner gör underverk på mig.

Hitta dina drömmar i livet. Om de går att uppnå eller ej spelar ingen roll. Att jaga drömmar och ha någonting att se fram emot ger possitiv energi. Det är själva jakten och drömmen om någonting bra som ger den positive energin, inte själva fångsten. När man är nedstämnd så händer det offta att drömmarna om någonting bra försvinner. De ersätts med kampen om att reda ut jobbiga problem i stället. Man har bara den energi man har. Använd den förnuftigt.

Ledsen för långt inlägg. Inte meningen att spela allvetande, vill bara dela av mig av den livserfarenhet jag fått att fungera för mig. (i perioder åtm)

TootsieRoll
sön, 2019-08-04 - 09:46

Tack för intressant läsning på morgonkvisten! Trots att du, som du säger, endast skriver utifrån dig själv och dina egna erfarenheter så låter du väldigt påläst och informativ. Jag tyckte mycket om ditt inlägg! Hur ser din situation ut idag? Är du i en nykter period? Hur brukar dina perioder vanligtvis se ut? Jag frågar därför att jag nu varit nykter i snart en vecka, men med ambitionen långt bak i huvudet att aldrig mer dricka alkohol. Jag kör däremot efter devisen "en dag i taget". Sagt tre månader till mina vänner för att de inte skall få "panik" över min nykterhet, då mitt sociala liv med mina nära vänner uteslutande är i sällskap av alkohol i större mängder. Hur långt fram brukar du sätta milstolpen i dina nyktra perioder?
Allt gott! Ta hand om dig. Mvh

Roland
sön, 2019-08-04 - 10:56

Hej TootsieRoll, just nu så är jag bara två dagar fri ifrån Alkoholen. 2019 har gått upp och ner som en berg och dalbana. 2017 och 2018 drack jag inte en droppe. Att jag föll tillbaka 2019 beror mest på omständigheter I mitt liv som jag inte kunde hantera. Med andra ord jag felade i min kamp mot stressen och oron. I ett svagt ögonblick så sänkte jag min guard och gav vika. Tänkte för en sekund att det skulle vara väldigt skönt att kunna andas och slappna av. Tänkte, bara en dag, sedan strenhårttillbaka till nykterheten. Det gick, jag drack bara en dag. Men en vecka senare tänkte jag samma sak igen. Och då gick det åt hell. Vågade inte bli nykter pga hur rädd jag var för smärtan som skulle komma när alkoholen lämnade kroppen. Så har det hållit på till och från 2019. Varje gang jag lyckas sluta dricka så är min inställning att det skall vara för alltid. Varje återfall ger mig en allt större tyngd att bära. Men det går och jag skall bli helt fri ifrån Alkohol. Kämpar för att det skall vara just denna gången som är den då jag lyckas.

Just därför försöker jag nu organisera i mitt liv så att det innefattar så lite stress som möjligt. Slipper jag stressen så slipper jag ju också den där äkligt obehagliga oron och ångesten som flåsar en i nacken. Det jag skrev i första inlägget är vägen jag försöker följa. Det har fungerat för mig många gånger förut, så det skall förhoppningsvis funka igen. Väljer just nu bort de där bollarna jag har I luften som gör minst skada i mitt liv om jag inte lyckas fånga dem. Detta samtidigt som jag försöker undvika att frestas att kassta upp nya bollar I luften. (Jag tar helt enkelt inte på mig så mycket saker att hantera i livet nu.) Lägger min energi på de alra nödvändigaste sakerna. Att du sätter din milstolpe på tre månader låter som ett bra steg. Klarar du det så försök ta ett till efteråt utan att gå ner på knä för Alkoholen. Om du misslyckas så är du ingen dålig människa utan bara en människa som förlorad en rond mot Alkoholen. Det viktiga är i så fall att direkt försöka komma på fötter igen och vinna nästa rond. Kampen mot Alkohol är ingenting man går in och slår knockout på i första ronden. Inte för de flesta människor åtm. Du kommer klara detta tror jag. Tro på dig själv vännen <3 Att vara Alkoholist är inte det samma som att vara en svag människa. Man är sjuk och det kan ta ett tag innan man blir helt frisk. Kunskap om sig själv och vad som triggar alkoholsuget hos just dig är en bra start. Undvik allt som kan trigga suget. Hitta drömmar och mål I livet som håller dig focuserad och alert på andra saker. Små eller stora mål spelar ingen roll, bara de inte trigger någon stress.

Stress, oro och ångest det är Alkoholens bästa vänner.

Tackohej
sön, 2019-08-04 - 11:56

Fin beskrivning och håller verkligen med om att stress/oro/ångest vill bli nersköljda av alkohol. Angående ronder och kamp mot alkoholen hjälpte det i alla fall mig att bara lägga mer ”kampen”. Går ju inte att vinna. Så undvik att gå upp i ringen (ta inte första glaset) mot alkoholdjävulen är ett mind-set som funkar bättre för mig.

TootsieRoll
sön, 2019-08-04 - 11:56

Tack för ditt svar! Jag har ett jobb som innebär mycket stress, och utöver det skulle jag säga att jag är en person som är väldigt lättstressad. Däremot känner jag inte att det är just stressen som triggat min alkoholism, utan snarare tristessen. Jag har dock på senare tid insett att mitt drickande skapat en stor stress i mitt liv, och det är just den stressen som fått mig att fortsätta dricka. Stressen i "hur mycket alkohol har jag kvar?", "hur mycket (lite) har de andra druckit?" eller "vart gömde jag burkarna igår??". Ekorrhjulet, alkoholen skapar en så stor stress att jag trubbat av den med mer alkohol. Jag ska göra allt jag kan för att inte unna mig alkohol för att jag har klarat att vara nykter, jag kommer aldrig kunna ta det där första glaset med ett bra resultat som följd. Tack för dina uppmuntrande ord, det gjorde mig ytterligare lite starkare idag! En fråga: Har du tagit hjälp på något sätt kring din alkoholism, eller har du vid varje period "klarat dig själv"? Uppskattar så mycket att du tog dig tid att svara, betyder mer än du tror! Kram!

Roland
sön, 2019-08-04 - 13:47

Hej igen TootsieRoll. (lite synd att detta forum inte har någon chattfunktion för direktkomunikation. Det hade nog kunnat hjälpa en och annan när det stått med foten över gränsen till att ta första glaset.) Det du säger om tristess den känner jag med av till och från. Som om livet tappar mening om ingenting spännande händer. Jag sållar in tristess under fliken stress I mitt fall. För tomheten man känner I det läget vill bli mättat av någonting. Det där hålet som måste fyllas med mening som så manga beskriver det. Varför jag väljer att dela in (min) tristess under stress fliken är för att jag I tristessen inte kan få ro. Jag börjar jaga någonting. ofta vet jag inte vad. I mitt fall så tror jag detta är ren stress. Hade jag haft ro i själen där och då så hade jag njutit av lugnet. Jag har upptäkt att jag kan sova mig igenom tristessen. Lägga mig med ett sug att jag måste göra någonting. Ofta blir jag sömning fort i dessa lägen när jag bara väljer vila istället för någon aktivitet. När jag vaknar så brukar tristessen vara bortblåst. (Inte alltid, fast ofta)

Vi är alla olika människor och tristessen kanske inte alls hör hemma med stress i ditt fall. En rask promenade eller en liten löprunda kan också dämpa min tristess. Jag tanker så här, stress ger kroppen massa massa energi till att slåss för sitt liv eller fly. Det är det alla stresshormoners huvudsakliga funktion. Vi behöver sällan fly eller slåss i dagens klimat. Tyvärr så kan stresshormoner produceras och flöda i våra kroppar ändå. En film kan sätta igång produktionen. Hjärnan förstår inte att sorgen, hotet, ilskan kommer i från filmen vi ser. Så vad gör den? Jo den talar om för kroppen att det är dax att vara beredd. De flesta kan se alla möjliga hemskheter utan att kroppen börjar reagera i kemisk form. Men för människor med låg stress tolerans kan det vara en "on" knapp. Stress och arbete, där är det ju ofta så att just när du är uppe i stressen på ditt arbete så känner du inte av den. Det är först efter när jobbet du stressat med är över eller när ditt arbetskift är slut som du känner energin i överflöd som pulserar genom din kropp. När detta sker så kan man få svårt att varva ner. Man vill göra någonting och det nu nu nu… Man har ju så mycket energi i kroppen. Då i det läget så kan Alkohol kännas extremt lockande. Visst man mår inte dåligt i det läget, man är bara uppe i varv och vet inte vart man skall göra av sin energi.

En ordenlig promenade i högt tempo eller en löprunda som får upp pulsen kan fungera som striden eller flykten som aldrig blev av. En fysisk aktivitet är det ända som kan förbränna alla stresshormoner. En tupplur som jag föreslog stoppar flödet av mera stresshormoner, men den förbränner inte de du redan producerat. Hur som helst, denna form av stress är ganska så mild oftast. Om du inte har ett job där du tar med dig problemen hem är klart.
Du vet bäst hur det är i ditt fall. Kanske är det att hitta en hobby eller någonting annat du behöver för att bli av med tristessen?

Jag har sökt hjälp ett par gånger. I mitt fall så tycker jag att jag ofta mötts av kalla handen. De i vården som sags vara så skolade tycks inte alls förstå mig. De får mig snarare att känna mig skamlig som tar upp deras tid. Nu är det kanske inte alls så det förhåller sig, fast det är så "jag" har upplevt det. Därför har jag ofta sett till att vara ordentligt tankad när jag åker för att få hjälp. När jag är berusad så har jag kraften att kämpa för mina rättigheter, kraften att kräva den vård jag behöver. Om jag åker in akut när alkoholen lämnat min kropp, då är jag så otroligt svag. Orkar inte ta någon stid för att få den vård jag behöver och har rätt till att få. Så då slutar det ofta med att jag får åka hem och börja bedöva mig på nytt. Detta vet jag att jag är långt ifrån ensam om att känna i staden jag lever i. Massa människor beskriver exakt samma sak. Man kan bli så jäkla arg, för man undrar hur många liv som gått till spillo i de mörkertal som inte redovisas. Nu låter jag väldigt negative och det är inte min mening.

Du fixar detta vännen. Du ser vi är långt ifrån ensamma. Och när vi bollar erfarenheter med varandra så slipper vi kanske trampa i precis varje fallgrop. Jag marker ut ett par fallgropar, du ett par andra. Sedan undviker vi dem. Alkoholism är inget kroniskt tillstånd vi måste befinna oss i hela livet. Det är mera som en allergi där vi måste undvika det som trigger oss att dricka, undvika alkoholen. När vi klarar av detta så är vi fullt friska som alla andra. Kanske fått livserfarenheter som gör oss lite ödmjuka emot andra människor också av våra resor tillsammans med djävulens dryck "Alkohol" ?

Maran
mån, 2019-08-05 - 00:01

Hej! Har läst din tråd, spännande och intressanta analyser! Jag delar uppfattningen att tristess är en viktig orsak till olika typer av beroendeproblematik. Frågan är VARFÖR man är så rädd för tristessen? Varför klarar man inte av att bara VARA i sina tankar, utan måste sysselsätta sig eller döva sig med något hela tiden? Så har det varit för mig, jag har med facit i hand kunnat se hur mitt beteende har flutit runt mellan olika riskberoenden såsom köpberoende, tablettberoende, spelberoende och alkoholberoende. Allt för att fokusera på annat än mina tankar och mig själv.rrr

En annan fundering jag har är om smärttröskeln spelar roll för beroendeproblematik? Jag har väldigt låg smärttröskel, vilket innebär att jag gör i princip ALLT för att inte må dåligt eller ha ont. Vare sig det är fysisk eller psykisk smärta. (Att genomlida tristess (utstå sina tankar) är ju till viss del psykisk smärta.) Jag undrar om låg smärttröskel är ett gemensamt drag för personer med beroendeproblematik? Bara en tanke som slog mig.

Just nu mår jag bra, jag har bestämt mig för att inte dricka alkohol alls, och jag får ge akt på andra former av beroenden som kan poppa upp istället, så jag inte bara byter ut ett beroende mot ett annat.

Tack för dina kloka analyser, jag ska fortsätta att följa din tråd!

Mirabelle G-S
mån, 2019-08-05 - 00:51

Tack för en väldigt hjälpsam tråd! Du skriver ner många tankar jag kommer att fortsätta vrida och vända på... Att sortera in tristess under stress-fliken blev ett Eureka moment för mig. Det jag upplever som tristess är nog egentligen att jag är upptrissad till max, rustad för kamp, men för tillfället utan ”motståndare” (kris som måste lösas). Fint att du har påbörjat en ny nykter period. Du verkar väl förberedd ?

Roland
mån, 2019-08-05 - 09:06

Hej Maran det finns nog manga sätt att analysera tristess utifrån. Får jag bara reflektera på enmening du skrev. Du skrev "Jag har väldigt låg smärttröskel, vilket innebär att jag gör i princip ALLT för att inte må dåligt eller ha ont." Om jag byter ut två ord i din mening så att det blir så här I stället. "Jag har väldigt hög känslighet, vilket innebär att jag gör i princip ALLT för att inte må dåligt eller ha ont." Då har du just beskrivit stress på ett väldigt bra sätt. Stress och stresshormoner förstärker ju "ALLA" dina sinnen. Inte bara din styrka och vaksamhet utan precis alla dina sinnen blir starkare. hörsel, lukt, känsel, etc etc. Du är ju redo för att drabba samman med något och försvara dig eller för att fly för ditt liv. Det är åtm den funktionen som stresshormoner är till för I vår kropp. Så att du är rastlös och känner en tristess kan mycket väl trigga någon form av beroende problematic. Du kan ju fly med dina tankar in spelberoendet, jaga nya prylar (Köpberoende) När du gör detta så blir du psykiskt stimulerad. I spelet försöker du vinna över någon/Något. När du shoppar loss så jagar du något, du vill ha något, fånga någonting. Du agerar på instinct ofta. Tablettmissbruk och Alkoholmisbruk är kanske ett sätt att fly ifrån rastlösheten? Det stammer in när det gäller mig åtm . (Du vill trubba av rastlösheten genom att söva ner den.) Så jo, jag tror att manga beroendeformer kan bero på det du sa, fast jag vill inte använda ordet "låg smärtgräns" utan I stället "hög känslighet" Visst dessa ord kan ju kanske verka betyda samma sak. Fast de gör de ju inte. Dina sinnen är förstärkta, de är alltså starkare än vanligt. Förr när vi behövde kämpa eller fly för att överleva (I en svunnen tid) då var denna egenskap bra att ha.

Har du sett hur vilda djur som fångats i bur ofta går runt runt och inte lägger sig ner och vilar. Medans djur som är födda i fångenskap ofta ligger mest stilla hela dagarna. Kan det inte vara så att det infångade vilda djuret rör sig runt runt för att det är stressat? Alla instinkter I dess kropp skriker att det vill fly. Fast det är fysiskt omöjligt. Det djuret som är född I fångenskap har sedan lång tid tappat kontakten med sina instinkter. Det känner ingen stress, det agerar mera apatiskt. Som om livet redan var över. De har för längesedan slutat drömma och tro. Hos ena djuret är instinkten maxad och stark för att vilja leva vidare, hos det andra avtrubbat och svagt. Människor fungerar exakt som djur när det kommer till stress och instinkter. De är bara olika starka hos olika individer.
Så att hitta källan till varför man är stressed och sedan försöka förändra där, det kan vara en bättre lösning än att leva ut stressen i olika beroenden.

Nu kan ju inte ett vilt djur som är fångat I en bur lösa sitt problem. Det kan ju inte ta sig ut. Fast om någon släppte ut det så är jag övertygad om att det snart skulle kunna få ro att sluta gå runt runt. Det skulle kunna känna ro i kroppen igen.

Maran, mitt synsätt ovan är mitt sätt att tolka det du skrev innan. Jag kan ha helt fel. Detta är det "jag" kom fram till när jag läste din text.

Maran
mån, 2019-08-05 - 09:27

Tack för din analys, mycket tänkvärt! Såklart kan man byta ut låg smärtgräns med hög känslighet, jag har bara aldrig tänkt på det på det viset. Visst betyder det samma sak, men hög känslighet har trots allt en djupare innebörd (precis som du beskriver så bra) än låg smärtgräns. Intressant att få utbyta funderingar kring olika beteenden och vad som kan ligga bakom med dig. Tack!