Ny i klassen

196 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Soffi
Jag förstod

Det var ett skämt det där med "Är det värt det, att vara nykter?"

Det är första gången som jag ger mig in på den här resan mot nykterhet och ska jag var ärlig så hade jag nog inte funderat speciellt mycket över vad jag kommer att möta. Visst, jag förstod att det inte skulle vara lätt, men jag upplever att det är jobbigt på ett sätt som jag nog inte förutsett och förväntade mig. Och då försöker jag se det komiska i jobbigheterna.

Det är ju logiskt att jag blir stressad över att gå in i "nya" situationer. Men det är ju både skrämmande och lite komiskt att det är nytt att möta goda vänner på en fest för att jag så sällan varit nykter på fester....
Jag blir också förskräckt över att få kvitto efter kvitto att jag varit värre däran än jag velat se.
Det är där jag "vänder på det" -Vad hade den logiska reaktionen varit om jag aldrig börjat dricka? Jo, att bli stressad av att bli bjuden alkohol.
Det gör det ännu mer tragikomiskt och jag kan hitta kraft att fortsätta på min nya väg.

Klokt råd att tänka på när jag kan utsätta mig för prövningar och när jag kanske bör låta bli, att jag gör bäst i att vara i balans innan för att gå ur situationen med en positiv känsla av att ha lyckats.
Tack!

Hel
Hej Soffi!

Vill bara säga Tack! Önskar dej en fin dag🌸

Soffi
Hoppsan!

Så det kan gå...
Igår var en fruktansvärd dag. Var på ett läkarbesök och min läkare slog undan benen på mig helt och fullständigt. Situationen är lite för komplex för att jag ska orka förklara. Men jag gick iaf därifrån med ångest i kvadrat, tänkte att det här kan bara inte vara sant.
Naturligtvis var det första jag tänkte att jag skulle styra rakt mot systemet - Jag ska supa skallen av mig. Behöver en riktig drängfylla. Fy f-n vad jag är värd att trösta mig nu!
Men någonstans hörde jag också en liten röst som sa - Det räcker väl att han är en idiot, inte ska du straffa dig själv också genom att ge upp nykterheten? Och så tänkte jag på er här på forumet.
Över åtta veckor nykter och allt läsande och skrivande här har alltså gjort något mycket positivt för mig. Det har skapat en röst som säger emot tom ett "tvingande sug".

Men, vilken röst vinner i ett så överjä-ligt läge?

För att ge mig själv en tankefrist tog jag omvägen via gymmet. Sedan, på något sätt, lyckades jag faktiskt ta mig hem utan att handla. Satt hela kvällen hemma och kunde inte göra något annat än att stirra in i brasan och försöka andas och hantera ångesten. Med en kopp te i handen.

Idag fick jag ett samtal från Försäkringskassan. Min handläggare förklarade att hon pratat med min läkare och att hon inte förstod hur han tänkte och sa "Jag bad honom skriva ett tydligare intyg så att du kan få fortsatt hjälp, jag vet ju att du behöver det." !!!!!!
!!!!
En mycket oväntad hjälpande hand. Så tacksam för det!

Så tacksam även för er alla här på forumet. Ni anar inte hur mycket ni hjälpte mig igår, jag var för slagen för att ens orka gå in här, men jag tänkte på er.

TACK!

Talien
Wow!

Tänkte precis på dig faktiskt!
Underbart att du hittat en motivation för dig själv! Vad grym du är 💚
Det är ju som du säger, varför straffa sig själv för att någon annan är en idiot?

Och vilken bra handläggare på fk!! En hjälpande hand i rätt stund är guld värt. Och du är värd den där hjälpande handen efter gårdagen!!
Kram 💚

Soffi
Söndag igen...

Snart är min nionde helg till ända. Lördagsmiddagen igår var mysig "som vanligt" och jag saknade fortfarande inte att få dela den där vinflaskan som gubben öppnade. Jag drack mitt alkofria.
Men nu är det söndag eftermiddag, och söndagssuget är jag fortfarande inte fri ifrån. Det är inte jättejobbigt, men det finns där; tänk om jag haft en flaska rött att koppla av med, jag är lite för trött för att göra något vettigt och lite vin och en film skulle vara mysigt. Men, nej, jag har inget hemma och dessutom så vill jag inte dricka, även om suget finns där.
Skriver här istället. Ska kika in på era trådar också idag, har inte riktigt haft ork eller tid det senaste.

Bestämd
Hej Sofgi! Ville bara kolla

Hej Sofgi! Ville bara kolla in och säga hej och heja! :) Åh, känner igen känslan, liksom en rastlöshet och så tänker jag på avkopplingen och det där första glaset vin. Samtidigt vill jag absolut inte dricka. Det är som att man önskar att det inte fanns några konsekvenser och att man bara kunde få den där avkopplingen. Försöker hitta andra sätt (yoga, springa, andningsövningar, möta mig själv osv) och också acceptera att jag sörjer lite.

Soffi
Två månader!

Ger mig själv en klapp på axeln för det och försöker vara glad.
Men …
… jag har ingen bra dag idag. Har fruktansvärd ångest över hur mitt liv ser ut och är totalt apatisk och handlingsförlamad, att skriva här är det första "vettiga" jag gör idag och klockan närmar sig 16.... Jag vill bara gråta men kan inte ens det.
Önskar att jag hade obegränsade mängder sprit, ja vin räcker inte. Samtidigt, systemet är öppet och jag är ju nykter så att jag kan åka och handla. Men jag vill inte.
Och det är väl den enda ljusglimten, om jag verkligen försöker hitta en, att jag inte ens vill dricka.

Den här förbannade tomheten, inte undra på att jag blivit alkis....

Nej. Ska försöka läsa lite hos er andra här på forumet för att komma ifrån mig själv lite.

Talien
Soffi 💚

Det är en förbannat bra ljusglimt att inte vilja dricka när man har ångest ❤
Jag sjukskrev mig veckan ut pga ångest. Och hur sjukt livet än är ser jag ändå de där små sakerna som blivit bra hittills. Men det känns ändå tomt, även här.
Kram på dig! Du har verkligen varit grym hittills och kan fortsätta så ❤

Soffi
Tack Talien!

Ja, vi får leta efter de små ljusglimtarna. Tills solen förhoppningsvis dyker upp.

Kram!

Soffi
Rädd

Har haft en riktigt j-vlig natt. Inser att jag är skrämd från vettet och det känns som att kroppen är på väg att ge upp. MÅSTE få rätsida på mitt mående och mitt liv. Har sökt hjälp högt och lågt, men får ingen hjälp så det får mig bara att må ännu sämre.

Rädd också för vad nykterheten "ställt till med".
Förut har jag ju balanserat mitt mående med alkohol. Det är ju ingen bra strategi, men den har ju fungerat på något vis ändå. När ångesten och tomheten kommit smygande har jag tagit ett glas vin för att dämpa den, och det har ju lindrat. Visst, många gånger blev det för mycket, det där glaset blev en hel flaska. Men jag har klarat att tuffa på vidare i livet med dagliga göromål.
Nu, när jag har varit nykter i ett par månader så är ångesten så mycket värre. Och jag längtar inte efter ett glas vin för att få avslappning och ro. När jag får tankar på alkohol så tänker jag att jag vill bli full, jag vill dricka tills jag däckar. Så har jag aldrig tänkt förut.
Jag har ju läst här att om man tar ett återfall så blir det ofta värre än det var innan. Jag tror att jag börjar förstå mekanismen där...
Nu vågar jag alltså inte ens ta ett glas för att få ro en stund.
Eller, är det enda chansen att ta ett återfall och slå i botten med dunder och brak? Är det vad som krävs för att få hjälp, för att skrika tillräckligt högt och desperat?

Jag är kristen men inte religiös, snarare typ kristen ateist. Men idag ber jag till högre makter -Snälla, ge mig bara ett litet tecken på att det finns en lösning!

Javelin
När jag hållit mig nykter

När jag hållit mig nykter tidigare så har det alltid havererat vid två månader... Har inga belägg för vad det beror på men det verkar som att kroppen växlar om på något vis och det blir nästintill outhärdligt. Håll ut Soffi och berätta hur bra det är efter 2-månaders gränsen, jag behöver veta.

Tack för dina ord i min tråd, känner mig inte värdig att skriva där just nu...

Talien
Kram!

Åh, vad jag önskar att du kunde få det bra!
Tankarna på alkohol förändras visst efter ett tag som nykter. Jag har önskat flera gånger att jag skulle vilja dricka. Men jag vill inte. Förmodligen bra så.

Jag tror ju på sätt och vis på en högre kraft. Och samtidigt inte... Jag har bett på sistone jag också...
Kram!!!

Soffi
Tack Javelin och Talien!

Ni får mig att kämpa vidare.
Javelin: Det skulle vara en stor glädje för mig att kunna ge dig en morot i form av att livet blir mycket lättare bara man passerat tvåmåndadersgränsen med lite marginal, jag vet ju att du har det mer än tufft nu. Så jag jobbar vidare på det. Och tack för att du skriver i min tråd och stöttar fast du inte mår bra och inte vill skriva i din egen. Jag uppskattar det mycket!
Talien: Ja, tankarna förändras onekligen. Lite märkligt det där med att man önskar att man skulle dricka, fast man vill inte. Känner absolut att det är bra. Iaf nu på morgonen när jag snart ska köra bil ;-). Lite märkligt också att kontrollfreaket jag börjar be till högre makter och därmed på något sätt accepterar att jag reder inte ut det här. Men det känns också skönt, på ett konstigt sätt. Vi fortsätter så :-).

Idag blir en bättre dag. Punkt. Det har jag bestämt.
Grundförutsättning 1 är uppfylld. Jag har sovit sex timmar i natt!!!
Kan inte påstå att jag känner mig pigg för det, men jag tänker vägra att skylla på dålig sömn och att jag därför inte orkar göra någonting. Testar att fördriva ångesten med trots och pannben idag alltså.

Soffi
Svar så det räcker ...

I början av min nykterhet var den stora frågan varför jag en gång började dricka.
Jag har svar så det räcker och blir över nu.
Jag har druckit för att hantera / dämpa en överaktiv hjärna som aldrig kan sluta analysera allt.
Jag har druckit för att få sova.
Jag har druckit för att få energi.
Jag har druckit för att dämpa all värk i kroppen som kommer med extrem stress.
Jag har druckit för att slappna av och ha roligt.
Jag har druckit för att trösta mig när jag är ledsen.
Osv
Osv
Osv

I torsdags blev jag förbannad på att jag inte mår bra och inte orkar något och bestämde mig för att köra på med ett "normalt" schema med pannbenet som hjälp.
Full fart i torsdag alltså. Totalkrasch i fredags - helt orkeslös och viljelös igen. Men då hade jag redan hunnit planera helgen full med aktiviteter som inte går att boka av...
Lyckades köra på för fullt igår igen. I natt har jag inte kunnat sova knappt något. Hjärnan övervarvar igen av gårdagens intryck samt ångesten över hur jag ska orka idag om jag inte sover. För övertrött för att sova helt enkelt. Stressad så att hela kroppen värker.
Men jag är iaf nykter fortfarande så jag behöver inte vara orolig när jag snart sätter mig i bilen, inte en enda beräkning behövs över hur mycket jag drack igår, hur många timmar det gått och vilken förbränningstakt jag kan tänkas ha. Sååå skönt! Ett stort plus som jag kan se tydligt mitt i eländet :-).

Just nu tänker jag att jag är en idiot som slutade dricka innan jag hade en verktygslåda för hur jag ska hantera "allt", dvs mig själv...
Jag behöver ju alkoholen för att fungera.
Ska jag börja dricka igen? Jaaa! Lysande Sickan!
Visst, jag kommer ju absolut att jobba på att samla ihop de där verktygen jag behöver för ett nyktert liv när jag går tillbaka in i alkoholdimman. Jomenvisst, eller hur?!
… måste få ironisera lite över att jag känner att jag sitter i en rävsax, inmålad av mig själv i ett hörn.

Skulle kunna skriva en hel roman om "att dricka eller inte dricka …", men måste dra nu.
Återkommer, ska försöka besöka er också då.
Kram till er alla!

Bestämd
Åh, du låter så lik mig. Min

Åh, du låter så lik mig. Min hjärna är också precis sån där. Har också försökt köra på för fullt efter schema, men det går inte. Jag kraschar efter ett tag. Mitt recept har istället blivit att göra en sak i taget (svårt) och vara noga med att ta små pauser emellan så hjärnan hinner ikapp. Vill vara nykter de där tre månaderna för att se om det är hjärnan som varit alkoholskadad och om det blir bättre efter det. Om inte tänker jag initiera en utredning. Borde jag ha gjort för länge sedan men här gör man drogtest innan t.ex. adhdutredning. Varit så jäkla livrädd att bli påkommen med mitt drickande att jag struntat i det.

Soffi
Jag klarade det!

Japp, jag klarade helgen med allt (för mycket) som jag planerat. Och jag klarade det nykter :-). Även om jag var sugen att ta ett glas energi, och ett glas avslappning och ett glas för att det var helg och ett ...

Tack för ditt inlägg, Bestämd, känns skönt att veta att jag inte är ensam med vad jag upplever. Men, jag har verkligen så svårt att ta in och förstå att jag orkar så mycket mindre nu som nykter, Jag trodde ju att det skulle bli tvärtom, och jag vill ju så gärna att det ska vara så, att jag ska bli pigg och kry som en nötkärna och orka allt jag vill. Eller iaf orka lika mycket som då jag drack.

Ikväll får jag vila efter helgen, ska bara sitta i soffan och göra ingenting. Skönt!
Lite irriterande bara att det står en halv flaska gott rödvin på min köksbänk. Kvarlämnad av min gubbe som tog två glas till middagen i helgen. Jag är lite provocerad av att han kan ta sina två glas och vara nöjd. Hur kan man bara lämna en halv öppnad flaska???
Men det är väl just därför som jag inte ska dricka något alls, inte tills jag förstår det där och kan göra detsamma. Dricka lagom alltså. Annars måste det stanna vid noll och inget.
Och flaskan får väl stå där och påminna mig om hur man ska göra...

Dee
Häll ut det

Häll ut vinet i vasken - bättre att förekomma situationen.
Lite dålig stil att lämna en flaska (oöppnad sol öppnad) hos någon som man vet kämpar.

Heja dig!
Mod och styrka,
Dee

Soffi
Tack för omtanken Dee!

Kanske får jag ångra att jag inte följt ditt råd (än). För flaskan står kvar... Och jag har inte rört den.

Beträffande att lämna en flaska hos någon man vet kämpar, ja, det är onekligen dålig stil. Men, alla människor som inte förstår, jag känner att jag måste lära mig att hantera dem också. Det är ju så många som inte förstår att det är en kamp att sluta, eller minska, sitt drickande om man är alkoholist. -Det är väl bara att låta bli? … … Än mindre förstår de när jag säger att jag druckit för mycket, jag har ju tydligen dolt det mycket väl...
Likväl som många inte förstår när man har ångest och är deprimerad. -Ryck upp dig! … … När man inte orkar: -Det är väl bara att göra! ...

Vissa saker går nog helt enkelt inte att förstå om man inte själv upplevt det och jag har lärt mig att inte bli upprörd över det. Bättre att lära sig hantera det fullt ut.

Det är nog det som gör att jag tycker det är så fantastiskt skönt att vara här på forumet bland så många i samma båt. Jag är inte ensam och det finns människor som förstår.

Jag är så tacksam att ni finns!

Dee
Hej Soffi!

Nöjet helt på min sida beträffande omtanken.

Jag håller kanske inte helt och fullt med dig ang att man måste lära sig att hantera att andra människor inte förstår - till viss del absolut, men inte när det kommer till ens närmsta anhöriga, så till vida att man givit en förklaring till vad man upplever/känner/tänker och eventuellt ger konkreta handlingsplaner för hur man önskar att de ska bete sig. Till exempel kan jag dra en liknelse med mina föräldrar som vet att jag kämpar: De kom hem från en kryssning och hade köpt bland annat en platta med Longero från båten (en favorit för min del) Pappa ställde in den i mitt övernattningsrum där jag sov över helgen och jag var realtivt nynykter då. Jag sa då till honom "tänk dig för nu, är det verkligen schysst att du ställer in den till mig, när du vet att jag kämpar?" Han förstod då först vad han gjort, han svarade att han inte alls tänkt så, men förstod att den stuationen var väldigt onödig (nu hade jag troligtvis inte rört den ändå, men dumt att chansa när man är nynykter liksom.) Det är väl det jag försöker förklara med att jag tycker att man kan kräva lite av ens närmsta. Det är en sjukdom, en livsfarlig allergi vi har, inte öppnar man en påse nötter hos ens respektive man vet är nötallergiker, om man vet om allergin och älskar personen?

Det är sjukt strongt att du inte druckit flaskan som står kvar, power säger jag bara, men en extremt onödig situation att försätta dig själv i - ett tips är att snacka med din respektive förutsatt att du upplever det som en grej, att det står en halv vinare hemma och stirrar på dig. Öppnar du upp dig kanske din respektive också känner sig extremt ärad att få va den som får va ett bollplank/stöttepelare!

Mod och styrka,
Dee

Soffi
Små guldkorn i leran

Jag har varit naiv. När jag lät floden av vin sina och blev nykter för ett tag sedan. Jag var trött på att ständigt simma motströms och inte komma någon vart och trodde att flodbädden skulle vara torr och fin och lätt att gå på när den torkat upp. Men jag klafsar runt i lera som suger fast fötterna och jag kommer ingen vart. Lera som naturligtvis funnits där hela tiden fast jag inte sett den under ytan.
Dag 75 idag.
Senaste dagarna har varit hemska. Förutom min att min tidigare utmattning knackar på igen så kände jag förra veckan att jag var på väg in i ett skov med yrsel (en stressrelaterad sjukdom jag har). På toppen av detta har muskelvärken eskalerat. Igår hade jag så ont efter vanliga vardagssysslor att jag grät. I ren förtvivlan slog jag en sökning på nätet "stress + muskelvärk" och inser att jag kan ha dragit på mig ytterligare följdsjukdom av för lång och stark stress. Jag brukar aldrig söka diagnoser på nätet för att man kan ju bli hypokondriker bara av att söka på snuva. Och, nej, jag ska inte självdiagnostisera men får nog bli lite mer observant på vad kroppen försöker säga... Samtidigt som jag inte får sätta igång hjärnan med sina oändliga överanalyser...
Vad har då detta med min kamp mot alkohol att göra?
Jo, jag tror inte att jag är ensam om att medicinera med alkohol mot utmattning. Yrseln, hur konstigt det än låter, blir mindre med alkohol eftersom alkoholen förstärker yrselmedicinens effekt. Och, muskelvärken blir ju också mildare eftersom alkohol har en avslappnande effekt. Inget är alltså nytt, jag måste bara uppleva det till fullo nu när jag inte dricker... Och hjärnan finns ju inget stopp för om jag inte dövar intrycken med en lagom dos vin...
Läge att ta till flaskan igen?
Kanske. Men jag vill inte. Nu står det ju så tydligt för mig att vinet inte hjälper ett dyft, det bara döljer och förmodligen på sikt förvärrar.
Sedan finns det ju faktiskt små guldkorn att hitta i leran.
*Nu när jag har passerat 70 dagar så har jag sovit två hela nätter - åtta timmar med bara ett avbrott per natt!!!!
*Min rädsla för allt har minskat. Det sista året när jag drack såg jag faror överallt, på gränsen till paranoia. Den är faktiskt borta!
*Jag kan svara i telefon närhelst någon ringer utan att fundera på om det hörs att jag är onykter. Igår, söndag eftermiddag, var ett sådant tillfälle då jag tidigare skulle varit klart påverkad vid "en otillåten tidpunkt", nu var jag inte det så jag kunde svara när en god vän ringde. Hon hörde iofs att jag gråtit med det ledde in samtalet på hur jag mår av min livssituation, något jag helst inte pratar om. Men hon trodde att hon ev kunde ge en hjälpande hand via kontakter för att lösa ut ett av mina problem som stressar. Den vännen är en hel guldklimp!

Så. Jag fortsätter att leta guldkorn i nykterheten, skit samma att de ligger i en lerpöl!

Garageper
Guldkornen finns!

Hej Soffi,
Väl beskrivet med floden och flodbädden, att kämpa sig fram i leran ibland är också för mig ett faktum.
Din värk och yrsel är sannerligen inget vidare kul att dras med, jag hoppas alla små och större förändringar kommer göra skillnad längre fram för dig.
Absolut ingenting blir ju bättre av att dricka igen, eller hur?
Dina guldkorn är väl värda att poleras, bara det att du sovit så mycket bättre kommer göra susen.
Ta hand om din vänskap och ta all hjälp du behöver.
Det blir bättre och bra till slut Soffi.
Kram GaragePer

Soffi
En strimma av hopp!

Först, Tack GP, ja det kan nog bli bättre och tom bra om jag tar vara på guldkornen och inte dricker. Det värmer att du tror på mig :-).

Och, det finns uppenbarligen fler som tror på mig!!!
Igår hände något som gav mig en strimma av hopp. Hopp om att jag kan ta mig ur det här avgrundsdjupet som är mitt liv just nu, eller i alla fall komma upp på en avsats lite högre upp. Nu gäller det alltså att jag börjar tro på mig själv också annars hjälper det ju inte hur många hjälpande händer som sträcks mot mig. Men det är svårt när man suttit fast så länge... Tänker på mina guldkorn som jag ändå hittat, gör en lyckoamulett av dem. Tänker också på att den eventuella lösningen som presenterades skulle hjälpa idégivaren minst lika mycket som mig och då känns det lite lättare. Jag har ju så mycket närmre till att hjälpa andra än mig själv.

Samtidigt får jag jobba på att programmera om hjärnan. För vilken tanke dök upp först när jag anade en lösning? Jo, naturligtvis att om det här går i lås så ska jag fira! Och ni vet ju hur man firar bäst, eller hur? :-s Fast jag fick samtidigt ett litet problem med att jag inte kommit igenom mina hundra dagar än, hmmm… Kanske kan jag strunta i det om jag når det här andra målet?
Vore just ett snyggt sätt att hjälpa sig själv... Suck, jag är ju sjuk!

Apropå hundra dagar. Det är ju egentligen inte mitt mål. Det mål jag skrivit ner innebär ju att jag faktiskt får dricka en flaska varje helg, fördelat på fredag-lördag, typ "normaldrickande"(?). Hundra dagar kom som en tanke för ett tag sedan när jag insett att just nu är det lättare att inte dricka alls än att balansera det där helgdrickandet plus att det är en rekommendation att hålla upp helt i tre månader om man vill förändra sitt dryckesmönster. Så det är nog mitt mål ändå nu.
Det här blev svamligt...
I alla fall. Hundra dagar infaller en bit in i december. Mycket lägligt med tanke på att jag gillar glögg och glühwien, rom till julchokladen, öl och snaps till julmaten, rött vin och skumpa på nyår. Lite omväxling mot allt det vita (och röda) övriga året alltså (öhh..). Det blir ju inge bra :-(.
Fast, om jag mår bättre, om ovanstående lösning går i lås och jag har mindre ångest så kan jag nog dricka normalt. Ingen fara alltså.
Men, tänk om en vit jul är mysigare?
Köpte alkofri glögg igår bara för att testa, den var faktiskt god!

Jag är ju inte vettig på en enda punkt, suck!
Livet är kaos och jag har ångest över det. Klarar då att på något sätt hålla mig ifrån alkoholen. Så får jag lite hopp om livet …. …. och hopp om att kunna dricka igen …
Kommer jag någonsin att sluta brottas med mig själv och alkoholen?

Idag håller jag hårt om tummarna. Och om mina guldkorn. Får inte, SKA INTE sabba det här. Det kan gå skitvägen ändå, men det ska inte bero på mig.

Hoppas!!!

Miomi
Tålamod!

Känner så igen allt ni går igenom! Har varit sjukskriven för utmattning/depression i 3 omgångar. Mellan dessa perioder tränat och jobbat för fullt. Allt för att dämpa hjärnans hyperaktivitet och ständiga analyserande!
Har nu varit "nästan" nykter i ett år och helt nykter i drygt ett år.
Första månaderna, nästan första året faktiskt var jag seg, orkeslös, deppig av och till. Orkade ingenting och ville bara vara ifred med mig själv och min surrande hjärna. Laga mat var pest utan vinglaset som sällskap. Tvätta, städa och allt annat som man helt plötsligt bara var tvungen att göra nykter - såååå jobbigt!
Sociala tillställningar kändes helt meningslösa. Hela mitt belöningssystem skrek efter vin!
MEN, det BLIR bättre! :-)
Just TÅLAMOD är nog något vi beroendemänniskor måste lära oss. Livet bjuder sällan på omedelbara belöningar, det måste helt enkelt gå ändå! Det tar tid att uppnå resultat och under tiden får man helt enkelt sitta lugnt i båten. Man bygger inte upp ett nytt liv på en dag. Vad gör det om man sitter under en filt och dricker te, käkar godis och lyssnar på alkispodden eller tittar på någon meningslös serie en helg helg? Allt det där gör att tiden jobbar för en! Man måste inte överarbeta och analysera ALLT! De bästa sakerna i livet faller ofta på plats om man bara låter bli att dricka! Det går inte på några dagar, veckor eller kanske ens månader och det blir sällan några storslagna resultat som kommer på en gång. Förbättringarna kommer i små steg under lång tid men gör STOR skillnad. Under tiden är det tålamod och tillförsikt som gäller.
Håll ut! Ni är under tillfrisknande och ni gör ett fantastiskt jobb bara med att hålla er nyktra!

Sofia
Ta hand om dina guldkorn!

Hej Soffi! Det låter som att din kropp signalerar att det är dags att dra i handbromsen litegrann. Utmattningen knackar på igen, du känner av en ökad yrsel och nu även muskelvärk som blir oerhört jobbig vardagliga hushållssysslor. Hur kan du göra för att ta hand om dig själv just nu? Det låter som att du hittade en fin lösning där, när du vågade svara i telefon fast du precis hade gråtit och fick ett erbjudande om hjälp. Modigt att öppna dig, om det är något du inte gör så ofta! Finns det saker som du kan göra nu i helgen för att sänka kraven och fylla på med energi?
Med hopp om en vilsam och skön helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

FinaLisa
Håller med Miomi

Precis så tror jag man får tänka. Det verkar stämma även för min del. En process som tar sin tid och man ska inte slå på sig själv. Inte tycka man är värdelös och att allt är förstört vid ett återfall.
Det tar tid att bli nykter, ha tålamod är ett bra mantra 🤗
Kramar
🧡💗🧡

Soffi
Ni har rätt

Tack Miomi, Sofia och FinaLisa för era inlägg. Naturligtvis har ni rätt. Jag måste ha tålamod, ge det tid och ta hand om mig. Men det är ju så svårt!!
Just nu har jag, tack och lov, inte svårt att låta bli alkoholen. Jag har absolut ett sug och många tankar på att jag skulle tycka det var rent fantastiskt att få dricka i framtiden, men jag vill inte och viljan är än så länge starkare. Så på det sättet kan jag väl säga att jag tar hand om mig. Men i övrigt …

De flesta som känner mig skulle nog säga att jag är en lugn och stabil människa som har ett stort tålamod. Men det är på ytan. Alla processer som pågår inombords syns ju inte, under ytan går hjärnan på högvarv med att analysera och hitta förhållningssätt och lösningar på allt. Och det som ser ut som tålamod är en benhård envishet. Jag kan inte bara vänta ut saker, mitt sätt är att jobba mig fram oavsett vad det gäller. Går det inte så tar jag i lite till helt enkelt. Det behöver inte ens gå fort, bara jag känner att jag jobbar mig framåt.
Någonstans förstår jag nog att det måste få ta tid när jag gör en så radikal förändring som att sluta dricka efter att ha druckit i princip dagligen i över tjugo år. Det vore ju nästan konstigt om jag mådde bra, speciellt som jag nu tror mig förstå att drickandet började med att hantera och dölja att jag mådde dåligt redan som ung. Plus det faktum att jag hamnat i en närmast nattsvart livssituation.
Hur gör man då för att "bara" koppla av, vila och låta tiden ta hand om läkningen?
Maktlösheten och frustrationen är enorm när jag inte hittar något sätt att jobba mig ur detta. För jag har redan insett att jag inte kan utföra hjärnkirurgi på mig själv för att ta bort och byta ut det dysfunktionella.
Någon som undrar varför jag gått igenom en utmattning tidigare och att den börjar kännas av igen? Nej, jag tänkte väl det …

Försöker ta till mig era råd. Ska försöka varva ner och låta allt ta den tid det behöver.

Önskar er alla en bra och nykter helg!

Soffi
Räknar envist dagar

Jag har sett att flera här slutar räkna dagar ganska tidigt i nykterheten, när livet trallar på och vanan att dricka är bruten.
Jag önskar att jag var en av dem, men nej, jag måste fortsätta räkna. För att se att tiden går och att jag kan vara nykter.
Skulle jag inte tro på att tiden kan läka och ha ett tidsmål att uppfylla så skulle jag dricka NU.
Dricka bara för att orka fungera som människa och hantera det tuffa livet.
Samtidigt är det mitt mardrömsscenario. Att jag ger upp kampen att kunna må bra utan alkohol.
Återfall av andra slag känns inte lika skrämmande och lättare att hantera. Livet är ju inte en fest jämt. Det är först om vardagen inte går att hantera utan alkohol som jag är rädd att jag ger upp för gott.

Sedan finns det ju faktiskt ljusglimtar som börjar komma emellanåt.
Igår städade jag och putsade fönster i ett försök att ta hand om mig själv. Jag mår ju bra av att ha rent omkring mig, men orkeslösheten har gjort att jag låtit nivån falla här hemma. Döm om min förvåning när jag upptäckte att suget att ta ett glas vin kom först efteråt! Förut var det otänkbart att ens titta på dammsugaren nykter. Nu kom nog suget mest för att jag blev jättetrött av att fara runt och putsa och feja, och att koppla av utan något alkoholhaltigt går fortfarande inte riktigt... Men jag drack inget.
Idag har jag varit och kollat synen, har märkt ganska länge att jag inte ser lika bra som förr, men att gå till optikern när jag drack regelbundet fanns inte på kartan. Dels för att alkohol påverkar synen men också för att jag vet att hög konsumtion kan ge ett övertryck i ögat - som jag naturligtvis inte ville att någon skulle undra över och börja rota i orsaken...
Så nu äntligen, efter över två månader nykter, kan jag "få" ett par glasögon som jag behöver.

Så, jag håller utkik efter fler små ljusglimtar, de måste komma om jag håller ut över tid.
Dag 82 idag. Ska till 100. Därefter hoppas jag att jag antingen mår radikalt bättre eller att jag helt enkelt inte vill sabba ett tresiffrigt tal och skriva 0 igen...

Dee
Räkna

Hej Soffi!

När det gått en tid in i nykterheten brukar det bli irrelevant upplever jag.
Jag räknar så till vida att jag har koll på årsdagen, jag tror jag kommer skänka både en och två och tre tankar kring tid på årsdagarna j framtiden, men det är inget man behöver lägga mer energi än nödvändigt över.
Tro mig, jag räknade också jättenoga ibörjan, sen skaffade jag mig en app som räknar åt mig, tiden blir mer irrelevant och ditt fokus på ditt mående kommer bli mer relevant med tiden men tills dess, spegla dig inte så mycket i ”alla andra”
Det här är din inre resa, du och jag gör samma resa här på pappret men i praktiken bestiger vi helt olika berg. Vänd ditt fokus inåt!

Happy tisdag,
Dee

Soffi
Lycka!

Jag har sovit i natt igen! Vaknade först vid tjugo över fyra och jag känner mig utvilad. Och, jag klev ur sängen utan att hela kroppen knakade och gjorde ont.
En lycka så stor att jag knappt kan förstå det!
Jag har tvivlat en hel del det sista om det är värt det, att hålla sig nykter. Men om det här hänger ihop med min nykterhet, och det tror jag, så är det värt ALLT.

Visst, nya tvivel kommer säkert att komma. Men då hoppas jag att jag går tillbaka och läser det här.

Sedan, tack Dee för ditt inlägg. Du är absolut på något där, att jag måste våga vända fokus inåt. Den tiden kommer kanske också ...

Magnum
Hej Soffi!

Tid har ingenting med tillfrisknande att göra, men det ger en hopp att det fungerar.
Vissa tror att om jag håller mig nykter en period så ska det nog gå lättare men det beror på vad man gör för sitt tillfrisknande under tiden.
I början räknade jag varje dag, varje vecka och månad för att se hur läng jag kunde hålla mig. Ibland har det varit tungt och då fick jag tänka att ”bara för idag” ska jag hålla mig nykter.
Firar min årsdag en gång om året och räknar ner när det börjar närma sig, det har blivit några år nu.
Tar inget för givet, nykterheten är en gåva.
Lycka till 🙏

Sidor