Min assistent Syster Anna tvingar mig att skriva detta

238 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
svagis
Kväll 18 i mitt nyktra liv

Jobbet hade jag inte behövt vara nervös för. Träffade min bästa chef, småpratade om ditt och datt, stängde in mig på mitt rum och jobbade framför datorn, skrev och fick gjort ett par viktiga grejer. Tog hissen ned till matsalen och åt raggmunk med stekt fläsk och lingonsylt <3 <3 <3 min älsklingsrätt!

Åkte förbi dottern på hemvägen. Diskade en jättedisk åt henne, grymtade lite men det var ganska snabbt avklarat. Hon diskar inte själv av en massa olika skäl, men framförallt för att hon är otroligt ängslig för bakterier och allt som är äckligt. När hon bodde långt från mig under 2 års tid så åt hon på papperstallrikar....jag drog upp det som ett alternativ idag också....men men, i VANLIGA fall så brukar jag tycka lite synd om mig själv när jag har varit hos henne och hjälpt till, trött och sugen på tröst, och då går jag alltid förbi en butik med iskalla folköl som jag då brukar köpa med mig hem som en slags sjuk "belöning" men idag hade jag räknat ut en annan väg till bussen hem så jag kände mig faktiskt inte ens frestad. Det känns som att fördelarna med mitt nyktra liv har börjat prata med det ev. suget efter alkohol - och det känns riktigt bra.

Undviker rätt konsekvent alla sammanhang där det serveras alkohol slentrianmässigt just nu och det känns helt rätt. Det får vänta till den dag jag är helt stabil i min nykterhet. Men eftersom jag har en livlig fantasi och stark inlevelseförmåga så har jag läst mig till information om alla kroppsliga skador som alkoholen medför och därför känner jag nu sådan respekt för min kropp att det har stor betydelse för att fortsätta vara nykter.

Beslutsam och samtidigt ödmjuk - en dag i taget....
Kram till er alla
svagis

PimPim
Wow...

Så insiktsfull och det är skönt när suget börjar ge med sig... när man inte känner behov av vinet...
Själv åt jag isterband och dillstuvad potatis idag som är min favoriträtt 😍🤤

Grattis till dina 18 dagar! 💪🏻✨ Ha en mysig kväll nu!

Kram PimPim🌷

Rolf
Upplyftande läsning

Du är så galet bra! Blir så glad att du är så stark i din övertygelse och att du mår bättre. Har integritet att säga nej till påtvingade tips och råd. Du motionerar, strukturerar, reflekterar och inte minst ger dig själv den bästa gåvan att älska dig själv. Vad säger din assistent Syster Anna nu? Stolt?

svagis
Jajamensan - Syster Anna har dragit sig tillbaka

till sin sköterskeexpedition för närvarande men håller ett öga på mig därifrån :-D

Tack snälla PimPim och Rolf för era glada inlägg - jag är också glad!!

Fast idag har jag försovit mig. Har svårare att somna på kvällen för tillfället och inatt låg jag vaken fram till kl.01.00...blä...men ingen ångest, inget sug i alla fall....och det finns ju inget hemma heller så det är skönt. Hade ställt klockan på 05.50 men vaknade 08.29 istället...mitt möte börjar kl.09.00 och det är nästan 2 timmars pendling till arbetsplatsen så jag får jobba hemifrån idag och kontaktade mötesledaren att de kan logga in i mitt Zoom-rum (som Skype) istället. Så nu sitter jag med min kaffekopp och väntar på att de ska ansluta eller höra av sig på annat sätt. Snopet men men det är sånt som händer....fast jag hatar verkligen när det händer :(

svagis
Dag 19 blev inte som jag tänkt mig

men det mesta är ok så länge jag behåller nykterheten och idag har jag också varit nykter :)

Deltog i mötet on-line istället - tur man har flexibla kollegor! Det kändes genast bättre men sen glömde jag att äta, drack bara kaffe, promenerade till affären och hem, kände mig helt snurrig och svimfärdig och kom på att jag inte ätit. Kokte 2 ägg som jag avnjöt med lite mer kaffe. Jag har kommit på att jag verkligen älskar isté med lime-lemon-smak så det hade jag köpt en stor tetra med mig hem. Jag är inte så mycket för sötsaker, har aldrig varit, men lagad mat däremot...så sedan ägnade jag mig åt storkok och ska snart stoppa in 10 lunchlådor i frysen. Känner mig supernöjd!

Hann också skriva klart en kortare text och skicka den till tidskriften så det kändes ju väldigt skönt det med. Det är precis som att frånvaron av skam över alkoholdrickandet gör att jag får tillgång till en större del av min förmåga. Tror att jag omedvetet har gått omkring och slagit mig själv i huvet mentalt för att jag dricker, att jag är äcklig, fet, bakis och en massa andra elakheter som jag inte har förtjänat. Nu kan jag ju inte det längre för jag är nykter - haha :)

Imorron ställer jag klockan på 05.50 och gör ett nytt försök att ta mig till jobbet. Vilken tur att jag faktiskt var där i tisdags!! Om ni undrar så arbetar jag bara 50% på det ställe som jag kallar jobbet och de andra 50% är jag doktorand och jag är i slutfasen så jag skriver mest nu. Ska också föreläsa några gånger under den här våren och det är något jag verkligen tycker är roligt så jag är väldigt lyckligt lottad även om det har tagit många år att komma hit.

När mina barn hade flyttat ut var jag 46 år och hade en lärarutbildning och ca 25 års yrkeserfarenhet i bagaget. Det var ganska tomt därhemma så jag förstod att jag behövde skaffa mig ett projekt. Jag läste in en magisterexamen i pedagogik. Blev förvånad över hur roligt det var att studera nu jämfört med förr om åren. Fick sen chansen att börja forskarutbildning, tog chansen och har inte ångrat mig även om det är det jobbigaste, svåraste och mest utmanande jag har gjort. Om jag ser tillbaka så borde jag tagit ett par år där vid 46 och gått till botten med mina alkohol(o)vanor också...jag sökte ju hjälp 2008 men tror inte att jag förstod allvaret riktigt då tyvärr...det har tagit ytterligare 10 år för mig att "nå botten" att "kapitulera" som vi säger inom AA :)

Idag, dag 19 som nykter, känner jag mig fortfarande lätt förbannad (på ett bra sätt) och lika beslutsam. Mina fysiska abstinenssymtom har lättat betydligt, drömmer inte alls verkar det som, minns inget i alla fall, har svårt att somna in men sover sen gott, temperaturregleringen i kroppen verkar fungera mycket bättre än när jag drack A - varken fryser eller svettas lika mycket som när jag drack, känns mer balanserat på flera sätt och jag dricker fortfarande té och isté på kvällarna som är min svåraste tid på dygnet. Inte en droppe alkohol hemma på hela tiden.

Jag riktigt känner hur jag "växer" när jag skriver detta inlägg - men en dag i taget är det som gäller, inga förhandlingar, jag är nu nykterist och det kan man väl få vara eller? Jo, jag trivs med det känner jag. På lördag är det dags för 3:e AA-mötet.
TACKSAM <3
Kram
svagis

Rosette
Hej svagis!

Vill titta in och säga hej!
Du har varit här ett tag och är verkligen igång i din livsstilsförändring med alkoholen. Dag 20 idag på nykterheten då om jag förstår dig rätt. Tack för du som så många andra här inne delar med dig av din process, resa eller vad du än vill kalla det. Förhoppningsvis är det lika hjälpsamt för dig att skriva själv som det är för många att läsa. Det låter som att du märker av skillnader åt det positiva hållet i ditt mående som naturliga vinster av att vara nykter, glädjande att höra. Även en dag som inte blir som du velat är detta jobb med alkoholen något viktigt som du verkligen beslutsamt fortsätter med. Bra gjort!

Jättekul och kreativt med "Syster Anna" som du berättar mest om i början av din tråd (om någon läser nu och blir nyfiken), tror flera är hjälpta av att ha en inre coach på det sättet, tack även för det!

Önskar dig en fin vecka och hoppas 3e AA-mötet blir givande!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

svagis
Tack Rosette <3

Jag kan bara skriva under på att dina antaganden stämmer - jag älskar att ha den här "dagboken" och alla andra fina kämpande alkoholister som finns härinne med mig. Jag är nog en väldigt livsälskande och kärleksfull, känslig människa i grunden - ibland har de egenskaperna hotat att förgöra mig och jag tror att alkoholen har spelat en roll som tröst i detta. Nu känns det inte som att jag behöver ha det så längre - jag har skaffat bättre skydd och integritet som hjälper mig att hålla en bra struktur på mig själv och mitt liv.

Syster Anna har dragit sig tillbaka till sin expedition för tillfället....men jag har en dialog med henne förstås :)
Kram
svagis

Adde
Sedärja....

det tog 10 år för mig med från första hjälpsöket tills jag gjorde slag i saken :-))

PimPim
Att studera längtar jag också efter...

...och jag funderar på att göra som du... att göra det när barnen flugit ur boet. Förhoppningsvis inte så många år kvar och vad jag vet kommer de bo hemma minst tre år till och sonen ska jobba ett år mellan gymnasiet och universitet har han sagt, vilket jag tycker han gör rätt i.

Jag tycker att din syster Anna gjorde rätt i att ryta till på dig, och se vilken inverkan hon hade!
Grattis till dina nyktra dagar! 💪🏻✨

Kram PimPim🌷

svagis
Adde och PimPim

Tack för era inlägg <3
Sitter och ler fånigt framför datorn nu - av tacksamhet :)
Kram
svagis

Charlie70
#96

Jag är imponerad av dig svagis! Vilken fantastisk kämpe du är. Du är kreativ och beslutsam och slutför trots att du har haft alkoholismen med dig under ganska många år. Heja dig! Jag är ju hack i häl på dig, två dagar efter. KRAM!

Vinäger
Hej!

Har inte hunnit hälsa på dig ännu. Har läst din tråd och hittar en del gemensamma nämnare. Igenkänningen är stor vad gäller vissa delar.

Gillar ditt sätt att skriva. Språket, humorn och inte minst analyserna. Insiktsfullt och inspirerande. Ja, jag gillar det mesta, utom ditt nick... 😉

Välkommen hit, om än lite sent!

Kram

svagis
Vinäger :)

Va kul! Jag har ju läst en massa inlägg av dig men är inte helt säker på om jag har läst din tråd ordentligt ännu...så det ska jag göra ikväll. Det är så fantastiskt att ha er underbara människor i detta forum där vi inte dömer varandra utan förlåter och hittar ljusglimtarna. Det verkar ha STOR betydelse för att det har gått så spikrakt för mig hittills. Från botten av mitt hjärta - TACK till alla som läser dessa rader <3
Kram
svagis (det har en psykologisk betydelse för mig att få vara "svagis" härinne så det tänker jag fortsätta med)

svagis
Dag 20 (tror jag)

De säger att 3 dagar, 3 veckor och 3 månader ska vara nåt magiskt...men jag tror inte på vidskepelse och tycker det känns som vanligt ungefär....men imorgon är det 3 nyktra veckor sedan jag gav mig själv ett nykterhetslöfte <3

Åkte till jobbet som planerat imorse. Jobbade. Pratade med kollegor. Vandrade inte runt med en osynlig skam-påse på huvudet och det kändes faktiskt idag! Det var skillnad. Det gillar jag. Skit samma om jag inte kan dricka socialt - vad är det egentligen? Har jag inte gjort det tillräckligt under alla år som jag drack alkohol? Men viktigt att hjärnan får vila ändå. Har satt upp väldigt höga krav på mig själv de senaste åren och njuter nu av att känna trycket lätta lite - det har faktiskt varit som en slags KRAMP inombords. Hur sjukt är inte det?

Imorron ska jag jobba hemifrån, har bokat tvättstugan kl.10-13, i "vanliga fall" hade jag då sett till att köpa hem en BiB som jag hade börjat dricka från nån gång mot slutet av tvättiden....å sen hade jag fortsatt under eftermiddag/kväll tills jag däckade i sängen nån gång vid kl.21. Lördag morgon hade jag förskräckt lyft kartongen för att "känna" hur mycket jag hade druckit, hur djupt mitt svarta hål hade varit på fredagen. Imorron slipper jag hela den proceduren för att jag har valt bort A ur mitt liv. Det kanske känns lite mindre festligt men va fan - jag får ju kolla På spåret och sitta i soffan och mysa med mitt té. Jag lever ju ensam och det är verkligen på gott och ont. Den lycka en kan känna när ett litet barn kryper upp bredvid en under filten, eller en man som kommer hem från jobbet och lägger hatten på hatthyllan (haha - en sån man har jag aldrig haft) är ju något som höjer livskvaliteten betydligt. MEN för mig har det också inneburit en massa känslor som även ställt till det för mig inuti och därför är det nog bra att jag lever själv ett tag till.

Nåväl, behöver ju inte vara så jävla duktig....är inte expert på nånting egentligen, bara på att leva mitt liv :) Å DET är himla skönt!
Kram
svagis

Charlie70
Igenkanning

Alltså det dar med att lyfta på boxen och i princip alltid ha druckit betydligt mer an jag minns eller för den delen ville. Herrejisses. Den kanslan ar vi garna utan. Jag tror faktiskt att det kan finnas en viktig poang i att vara ensam i den har processen som det ar att bli och fortsatta vara nykter. Det finns inga krav kring mat eller stadning. Vi kan agna oss till 100 procent åt oss sjalva. Jag har från och med nu min barnfria vecka. Inte riktigt sant för 14-åringen verkar ha flyttat in hos mig på heltid just nu. Jag kan åtminstone vila från NPF-grejen. 14-åringen kan jag prata med som vem som helst. Inga ovantade kriser eller tjat om dusch, tandborst och datorspel. Skönt med en paus från det några dagar.
Duktig och duktig. Jag tycker vi ar skitduktiga hela ganget som vi kampar mot den dar a-djavulen. Det ar val duktigt om något - tanker jag!
KRAM!

Hel
Vem känner inte igen sig?

med att skaka på boxen eller registrera de tomma vinflaskorna Senast det hände mig var på nyårsaftons morgon och det var då jag bestämde mig. Nu får det vara nog, vad fan håller jag på med. 10 dagen idag och än så länge har det bara rullat på utan problem. Imponerande och Inspirerande att läsa din tråd och jag lånar iden med " syster anna ". Hon kommer säkert att få en del att säga till om framöver för så här enkelt och smärtfritt som det varit hittills kan det väl inte fortsätta...
Ha en fin kväll🌸

Vinäger
Många inlägg hos mig

Oj, blir imponerad om du tar dig igenom min tråd. Var iofs en forumvän som gjorde det för ett tag sedan, men ändå...

Missar inte gärna På spåret. Med alkoholfritt i glaset/muggen kommer vi ihåg frågorna dagen efter. Dessutom klurar vi ut ledtrådarna snabbare. Vi kan väl köra en intern tävling i morgon. 👍

Kram

PS. Jag förstår att du valt ditt nick med omsorg och din tankegång kring det. Tycker bara att du är så stark just nu. 😘

lusios
Känner som "Hel"...

9:e dagen idag och så här enkelt kan det väl inte fortsätta...? Eller;)?
Vi får helt enkelt fråga svagis för hon är ju "före" oss...

Jackieee
Bara flikar in en tanke hur

Bara flikar in en tanke hur jag tolkade ditt nick. Svagis som skör eller svag-is. Hur starka ben man än har så vad hjälper det om grunden fallerar? Fyndigt med dubbel innebörd 😉
Ha en bra dag!🍀

svagis
Dag 21

Det var ju en jättefin tolkning Jackieee - tack! :) - "Hur starka ben man än har så vad hjälper det om grunden fallerar?"

Precis så är det för mig. Jag går emellanåt på svag is genom livet men sedan jag blev nykter har isen blivit betydligt tjockare eftersom jag inte utsätter mig för det kaos som alkoholen skapar. Nu vet jag vad som händer omkring mig, på gott och ont och mest på gott.

Har sovit gott inatt. Fortfarande lite gikt i högerfoten men tror det håller på att ge sig. Tänk att fötterna är så viktiga!? Jag har inte någonsin tidigare i livet tänkt särskilt mycket på mina fötter men den senaste tiden tar jag hand om dem som om de vore av guld :-D Masserar och smörjer in med Helosan varje kväll och morgon - har lite funderingar på att börja träna kampsport (Krav Maga) om jag fortsätter må så här bra och då är man ju barfota så viktigt att fötterna är i fin form :) Jag har varit och provtränat men det är redan ett år sen (då jag var nykter en längre tid) och nu är det dags att ta upp tråden igen.

Känner mig FRI och det är en skön känsla.
Ha en fin dag allihop!
Kram
svagis

Rolf
Krav maga

Gud vad kul! Nu blir jag avis, det är sååå kul med kampsport. Det är som att gå en danskurs utan slut, det finns ingen ände på träningen. Det går alltid att lära sig mer tekniker och strategier hur bra man än blir. Och det bästa med det att man blir stark, smidig, får bra självförtroende och förhoppningsvis har kul samtidigt. Go for it!

svagis
Jaa Rolf - jag är redo på måndag kväll :)

Träningen börjar redan på måndag kväll så i helgen ska jag ladda mentalt. Provtränade faktiskt MMA först och lyckades skada ena axeln när vi gjorde submissive-övningar....det var ju bara jag och en massa yngre män/tonårskillar vilket var synd. Men det finns tydligen inte så många 56-åriga, överviktiga damer med högt blodtryck som vågar sig på MMA....synd för det var kul! Men lite för tufft kanske så jag gick på Krav Maga istället vilket också är tufft men passade mig mycket bättre. Sen så kom jag inte igång riktigt pga att jag höll på med jobbletande och drickande under 2019 tyvärr men nu har jag ju nytt jobb och nykterhet så nu är det dags igen :)

Jag älskar att leka och skojbrottas - men har inte hittat någonstans där man får använda kroppen på det sättet förut. Håll tummarna för mig! Men först blir det AA-möte på lördag. Hoppas jag inte blir uppretad den här gången...

svagis
Kväll 21 av mitt nyktra liv

Jaha, idag har jag haft sug...till och från under dagen....det är ju fredag och förknippat med veckans tröttaste kväll, känslomässigt utpumpad och vin eller öl som nåt slags taskigt plåster på de känslorna! I mataffären funderade jag på de alkoholfria ölflaskorna som står i en kyl men när jag kom fram blev jag livrädd och nästan sprang mot kassan - det kändes jätteläskigt - jag har sån livlig fantasi och målar upp ett scenario där jag ligger nersupen, redlös med pankreatit och fylledille på en och samma gång :-D

Så jag väntar lite med öl även i alkoholfri form...frågar mig själv om jag verkligen gillar smaken av öl? Tror att jag gör det men är inte säker på vad som är invant beteende förknippat med ruset och vad som faktiskt är mina smaklökar??

Jo det är nog lite så jag känner just nu - ingen eufori, utan en fast beslutsamhet blandat med en rädsla för vad jag har att förlora om jag faller...så jag ska inte falla den här gången. Imorgon AA-möte igen och jag hoppas det blir en bättre upplevelse än förra lördagen. Ska kanske komma dit i sista minuten som jag gjorde till första mötet...då har alla hunnit ta plats och utse mötesledare osv. Konstigt att jag är så känslig för andras vibbar...om ingen annan tar rodret så rycker det i HELA MIG för att ordna upp allting och det är ju just det jag inte ska göra nu, särskilt inte på AA-möten!! För jag ÄR svagis och jag FÅR vara osäker, blyg, velig, känslig, arg och ledsen...eller hur?

Hur i hela världen har jag orkat leva med mig själv i 56 år nu?? Gud vad trött jag blir. Sinnesfrid och grillad kyckling blir det nu...
Kram kära vänner <3
svagis

svagis
Dag 22

Svårt att somna igår kväll - tyvärr varje kväll just nu...men jag ligger och lyssnar på ljudbok ett par timmar, just nu "Klubben" av Matilda Gustavsson. Till slut somnade jag visst. Men när klockan ringde nyss och jag vaknade så kände jag bara ett stort NEJ inombords - jag vill inte gå tillbaka till det AA-mötet jag var på förra lördagen - ska försöka med ett annat ställe, en annan dag och tid, det finns ju många att välja på här i storstaden. Känner ändå ett litet nederlag, kan vara väldigt fyrkantig ibland för det skapar trygghet i min vilda hjärna, men nu litar jag på magkänslan, jag ska byta till en annan lokal och dag. Bra i alla fall att jag har gått dit ett par gånger för det känns inte jobbigt att tänka tanken att sitta på ett möte och säga att jag är alkoholist, för det är jag ju :(.

Fick mig en tankeställare nu på morgonen också. Det är så mycket vi INTE vet om varandra härinne (Rolf), trots att vi är öppna och delar friskt av våra tillkortakommanden. Ödmjukhet och respekt är det som krävs och ibland, när jag blir för entusiastisk så glömmer jag detta. Förlåt till er som "råkat ut för" den sidan av mig, jag har svårt att styra mig ibland och dundrar på som den värsta pastor. Jag har egentligen inga svar - det är ju därför jag är här och därför jag valt min nick - svagis - för det är min akilleshäl, att jag har svårt att våga vara svag och sårbar, jag har dåliga erfarenheter och till slut har det blivit som ett automatiskt beteende, att ta kommandot i alla lägen när jag borde göra tvärtom, visa att jag inte heller vet. Men det blir så läskigt, livet, om INGEN vet! Och ändå är det ju precis så det är - det enda vi kan göra är att ge kärlek till varandra så att det blir lite lättare att acceptera livet som det är.

En konstig sak....ibland får en goda råd som en inte är mogen för...minns t.ex. när jag utvecklade panikångestsyndrom som 23-åring och sökte vård för det. Träffade en gammaldags psykiater som skrev ut Stesolid till mig - 3 tabletter 3 ggr dagligen i ett par år (där grundlades min alkoholism) och besök hos mottagningens kurator. Kuratorn lyssnade på min beskrivning av klaustrofobin jag kände på spårvagn och buss och sa lugnt: Men kan du inte bara gå av vagnen vid nästa hållplats? Just då tyckte jag han var en idiot - jag var ju rädd för de sekunder...minuter av ångest när det hände! Idag känns det som att jag var "bortskämd" som trodde att jag skulle slippa ångest i mitt liv.....men han erbjöd inga andra verktyg, sånt som jag har lärt mig under åren sen dess. Att "andas i fyrkant", andas i en påse, mindfullness osv. hjälper ju faktiskt om man övar in det!

Jaja, ursäkta långt inlägg men jag tvingar ju ingen att läsa :) Skriver för att reda ut mina tankar och känslor så här på Dag 22, en lördag.
Så idag ska jag ta en promenad, titta på skidor på TV och njuta av att vara NYKTER :)
Kram
svagis

svagis
Min hjärna

hmm...min dotter (som har Aspergers, ADD och Bi-polär sjukdom) brukar säga att jag har ADHD och vi fungerar verkligen helt olika hon och jag. Jag är snabb i mina rörelse, snabb till handling, swisch swisch så är det gjort, hellre snabbt än bra ibland....
Men eftersom jag alltid klarat jobb och fritid utan större problem så har ingen diagnos varit nödvändig - diagnosen ser jag som en hjälp när man har ett hinder för sin funktion, alltså ett funktionshinder. Jag har inte direkt haft några hinder att fungera, alltså har jag aldrig sökt någon hjälp utan accepterat att jag är som jag är, intensiv, hyperaktiv emellanåt och extra-allt, även när det gäller känslolägen. Med åren har jag lugnat mig och inte minst min dotter och mitt jobb har tvingat mig att upptäcka mitt tålamod. DOCK räcker bara tålamodet till för de professionella delarna av mitt liv, när det gällt dottern så har jag inte orkat vara så tålmodig och därför byggt upp massor av frustration inombords som fått sitt utlopp efteråt, när jag är ensam och får dricka tills jag somnar. Alltså har mitt liv krävt av mig att vara något jag inte är, på heltid under många år, men sen 10 år tillbaka bor dottern i egen lägenhet och jag har ändå fortsatt dricka för mycket, av bara farten. Jag har inte heller samma jobbsituation längre, sen 10 år tillbaka prövas inte mitt tålamod särskilt ofta där utan jag kan vara som jag är. Men det är som att jag inte riktigt uppdaterat min omvärldsbevakning i min egen vardag :-D

Imorse när jag vaknade var jag ju nykter, hade sovit gott och sovit ut. MEN ändå sätter min hjärna igång med en miljon idéer och jag tror det händer i samma stund som jag bestämmer att inte gå på AA-mötet som jag ju hade planerat att göra....plötsligt FÅR jag flera timmar som jag inte har planerat för och VARFÖR blir jag så stressad av det? I sådana lägen har jag lärt mig EN VIKTIG SAK - när hjärnan spattar loss, gör INGENTING! Tvinga dig själv att andas djupt, rör dig långsammare, ta en kopp té och sätt dig ner. Ta inga beslut, för de blir tokiga, börja inte med några viktiga saker (typ riva ned en vägg, ringa viktiga samtal, jobba etc.) för resultatet blir kass...

Ja, jag resonerar med mig själv som ni hör. Och bara hoppas jag blir lite klokare. VIKTIGAST är att hålla mitt NYKTERHETSLÖFTE!
Så idag ska jag vara nykter. Så småningom lugnar jag ner mig och kommer att må bättre igen :)
Trött kram
svagis

Rolf
Nu är du hård.

Jag vill inte att du slutar vara min pastor, tycker om dina råd, tankar och uppmuntran. Det är för mig självklart att vi inte känner till allt om varandra på några få inlägg, till saken hör det till att inte ens jag känner till allt om mig själv. Att få reflektioner från andra är en del varför jag skriver här.

Jag känner så starkt igen mig att hjärnan spattar loss och inte få lugn i tankarna, allt är kaos och jag gör allt samtidigt, vilket jag i och för sig trivs med, det finns massa energi i detta. Men det har en baksida som du säger. Jag vet att jag har använt A för att komma ner i varv och få ro, vilket jag inte kan ta till längre. Har inte verktygen, har inte lösningen för att inte gå upp i varv och inte ha extra allt för att sedan krascha, förutom motion. Tänker att jag börja läsa mer om detta både för min son och för mig själv.

Kram på dig.

Strulan65
Underbar förklaring❤️

Tror vi är många som känner igen sig, hjärnan som skenar.
Alkohol funkar ett tag eller rättare sagt i många år. Men så en dag vänder det och alkoholen förstärker hjärnstressen och till slut är det en värre sjukdom.
Nu månader senare av nykterhet, så rusar hjärnan ibland men jag kan nu hantera det.
Som du säger det ända som är viktigt nu är att ta en dag isänder och hålla löftet till dig själv att vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan💪🙏❤️

svagis
Tack Rolf och Strulan <3

Det känns så GOTT att läsa era inlägg :)
Kom på att jag inte hade ätit frukost heller och när jag hade ätit lite så började jag må bättre. Sen tittade jag på skidskyttestafetten <3 Sverige tog silvret!!
Kom också på att det är lördag - så jag ska promenera iväg och skaffa lite lördagsgodis som jag kan ha lagom till herrarnas skidskyttestafett om ett tag. Det har börjat ordna upp sig inombords :) En sak i taget, en timma i taget.
Kram kära vänner
svagis

Hel
Härligt att få vara åhörare

Härligt att få vara åhörare när du resonerar med dig själv :) du beskriver så bra det jag och många med mig känner igen i oss själva. Jag gillar att du dundrar på, det får mig att vakna till och titta lite närmare in i mig själv . Att förstå, acceptera, lära sig hantera. Det är väl det man måste för att klara av att leva utan alkoholen. Så dundra vidare i ditt nyktra liv. Kram på dig.

svagis
Hel <3 <3 <3

Tack snälla Hel - det känns skönt att det inte bara är jag som är så här.....JOBBIG!
Det gör att man känner sig mer som en människa liksom <3
Kram tillbaks
svagis

Sidor