Att gå vidare

42 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Självomhändertagande
Att gå vidare
Självomhändertagande
Tankar om att gå vidare

Hej, jag är ny här. Fann detta forum då jag googlade något i stil med "hur går jag vidare efter att ha levt med en alkoholist?" Jag skrev ett långt inlägg som jag raderade. Jag har ingen aning om vad jag vill genom att skriva på detta forum och det känns klokt att sova på saken. Jag blev träffad av att jag just läste en artikel på DN.se om en kvinna som gick i borgen för sin ex man och hur det drabbar henne ekonomisk än idag. Jag försörjde mitt ex i många år och det är hemskt att säga, men jag drog ut på separation för det var meningen att det var hans tur att stå för utgifterna, men det skedde aldrig. Nu är det snart 2 år sedan vi separerade och det krävde att jag gick till psykolog och fick verktyg att sätta gränser. Det är det bästa jag gjort. Jag har landat i att jag skulle lära mig hur det är att leva i ett medberoende, jag skulle lära mig att göra fel och sämre val. Jag skulle lära mig att jag är ansvarig för alla mina val, de omedvetna och de val jag inte orkade välja. Jag har lärt mig att återhämtning tar tid. Jag har lärt mig vad självomhändertagande betyder och jag har lärt mig att umgås med mig själv på ett sätt som jag älskar. Jag har blivit min bästa vän. Varför är det så oerhört svårt i vårt samhälle att möta andra som också önskar prata om hur svårt livet kan vara. Jag gick på ett Al-Anon möte för några år sedan och jag orkade inte gå tillbaka dit, det var så hemskt. Jag förstår idag, att jag var inte redo att lämna mitt ex tidigare. Jag behövde vara i min process under så många år, för att förstå, att jag är ansvarig för mitt liv och även om det var att bli fri från medberoendet så var det viktigast av allt just då. Allting har sin tid säger en del äldre kloka människor. Ja, allting har sin tid. Jag hade inte kunnat bli fri tidigare. Jag behövde lära mig i min takt, jag behövde förstå i min takt, jag behövde våga arbeta med det som var svårast för mig. Att ta min egen plats i mitt liv och omfamna mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva den raden, hur mycket jag än förstår den, så har jag smakat på orden under snart 2 år nu. Jag omfamnar mig själv och det tänker jag göra så länge jag behöver det. Jag var medberoende så länge, utan att förstå. Sedan var jag medberoende så länge utan att veta hur jag skulle göra mig fri från det. Det finns ingen tydlig mall och inte heller en självklar hjälp. Åtminstone fick inte jag det. Det här forumet verkar så bra! Nu skrev jag mer än jag tänkte ändå. Jag älskar att jag inte längre väntar på när han ska komma hem, hur sent kommer han? Hur full är han? Jag var så arg, hela tiden. Det var några ord jag behövde skriva. Jag var så arg, så ofta och jag är inte en arg människa. Tyvärr så behöver jag anstränga mig och jobba på min glädje, men jag gör det, varje dag och jag känner att den sprudlande unga tjejen kan komma tillbaka, fast nu är jag en kvinna och rynkorna har anlänt. Jag vet inte helt vad som hände. Jag brände en jävla massa år på att vara medberoende och jag trodde på riktigt att jag kunde förändra. Nu vet jag att det var jag som behövde förändra mig själv och bryta loss. Det gick! Allting går. Jag välkomnar varje ny dag och jag inser att jag har ett riktigt bra tålamod. Vi prövas alla människor, mer eller mindre. Jag tror också att vi väljer svårigheter ibland, för att övervinna dem. Vi kan alla få bra liv och ibland kräver det att vi kämpar oerhört, men vi kan också välja att kämpa och samtidigt vara självomhändertagande. Att vara snäll med sig själv och öva på mindfulness. Att vara närvarande och göra medvetna val. Att inte döma den som är sjuk. Att acceptera att det är så som det är och förändra det som går att förändra. Att göra livet till det liv jag vill ha.

Starkochbräcklig
Va fint skrivit. Starkt. Heja

Va fint skrivit. Starkt. Heja dig 😊

Skrållan
Det är mycket

Det är mycket i din berättelse som jag tar till mig. Välkommen hit. Det är så skönt att skriva av sig här och få många kloka ord. Du som gått igenom, så som jag, att lämna en man som dricker, kan säkert bidra med mycket på den här sidan. Jag lämnade min man för 8 månader sedan. Det är en kamp, fast inte akut med gråtattacker längre. Jag försöker också jobba med mig själv. Ta ansvar för mig och att tänka det tar tid.

Azalea
Så fint du skriver

Tack så mycket vill jag säga.
Så fin läsning om din resa att ta hand och respektera dig själv. Det är en lång resa att förändra sig själv och sitt beteende har jag märkt.
Jag har nyss startat min process efter 10 jobbiga år med alkoholen som tog lver min man. Det är nu 2 månader sedan jag flyttade och det är svåra dagar och bättre dagar. Att läsa om dig kändes fint och bevis på att det finns hopp.
Kram Azalea🧡

Självomhändertagande
Tack för kommentarer

Tack för era ord. Alla orden värmer. Jag läser i olika trådar idag och inser att jag har missat denna plattform tidigare. Glad att jag funnit den nu. Jag hade ingen aning om att 12 år med en alkoholist skulle förändra mitt liv så mycket. Hur viktigt det är att förstå och ta kommandot att välja hur jag ska fortsätta leva mitt liv. Det är inte alltid så lätt, då jag också valt bort mycket socialt liv genom att jag inte ville ha med mitt ex på tillställningar, då jag upplevde han alldeles för berusad. Jag har blivit totalt nykterist sedan många år och väljer bort allt som har med alkohol att göra. På ett sätt jätteskönt. På ett annat sätt, lite svårt, i ett samhälle där alkohol ofta är en del av sociala sammanhang. Tack och lov så finns naturen nära till hands. Jag går ofta ut i skogen själv och mediterar, upptäcker nya stigar och i en speciell skog träffar jag på människor som jag alltid stannar och pratar med. Ett samtal med människor ute i naturen är som balsam för själen har jag upptäckt. Ha en fin söndag!

gros19
Insiktsfullt

Med den livserfarenheten och med den insikten kan livet bara bli bra. Du har nått långt och hade nog inte gjort det utan "din "alkoholist. Intressant det du skriver att vi väljer våra livsomständigheter och kanske väljer vi dom för att utveckla vissa egenskaper hos oss. Det är mycket vi inte vet och det känns skönt tycker jag. Befriande att läsa det du skriver. Tack!! ❤

HI
Omfamna

Vilket fantastiskt inlägg. ❤️ Grattis till dig som gjort din fantastiska resa. Att omfamna sig själv, sitt vuxna jag och sitt lilla jag kräver arbete.
Tack för att du tog dig tid att svara på mitt inlägg så att jag hittade dig.
Kram!

Självomhändertagande
gros19

Tack för dina ord. "Min" alkoholist och jag gjorde en ordentlig resa tillsammans. Jag kämpade tidigare med psykisk ohälsa och han var medberoende i den problematiken under några år. Jag jobbade med mig själv och genom att träna yoga och mindfulness så blev jag i bra balans. Det var då jag såg hans problematik och eftersom jag hade kämpat med min egen problematik så länge och levde hälsosamt så önskade jag att han också skulle göra det. Mitt stora misstag. Det går inte att jämföra sjukdomar. Jag har ingen beroendesjukdom. Jag har valt bort alkohol i mitt liv då jag uppskattar att vara klar i huvudet och balanserad. Må gott! ❤

Självomhändertagande
HI

Tack för dina ord! ❤️ Ja, grattis till mig. En bra påminnelse idag då jag känner en trötthet i kroppen. Jag insåg varför den är närvarande. Det kostar energi att läsa andras inlägg och att skriva själv. Även om det är oerhört hjälpsamt att vara här så behöver jag dosera mängden. Kram till dig!

HI
Balansgång

Ja, livet är hela tiden ett lärande om sig själv, sina reaktioner och hur en väljer att agera på reaktionen.
Det låter sunt att begränsa engagemanget här. Jag förstår att du vill dela med dig av dina kloka tankar och ord. Du har mycket att ge med din erfarenhet och investerade tid i dig själv. ❤️ Jag är också ny på forumet och lägger också mycket tid här nu. Det kommer automatiskt bli mindre när vardagen kickar igång.
Fortsätt ta hand om dig. 💕

Självomhändertagande
Vilken process att vara här

Det har gått en vecka och 15 h sedan jag blev medlem här och jag startade denna tråd kort därefter. Jag har spenderat en hel del tid på detta forum då jag har haft extra tid att umgås med mig själv. Jag insåg att jag behövde höra hur andra anhöriga gör. Jag ville bearbeta hur mitt liv har varit. Jag ville också ha stöd i hur ska jag förhålla mig till mitt ex. Vi har varit bästa vänner i vår relation och vi enades om att vi fortsätter som bästa vänner. Sedan insåg jag efter lång tid att vi kan inte vara bästa vänner. Hur tänkte jag då? Tacksamhet för att han inte bor hos mig längre, men han hör av sig hela tiden. Det är så många gånger jag varit med på telefonen då han har gått berusad och krävt att jag ska finnas som stöd i telefonen och det gick jag med på! Tills jag träffade en man som jag hade lust att träffa. Han var så fin i vårt möte och jag blev nyfiken på honom. Jag hade inte sett åt en man på 12 år och det var verkligen ett lyft i livet. Vi var ärliga och raka med varandra och jag insåg en dag att vi båda fyllde ett behov som vi båda hade, efter tidigare trasiga relationer. Jag ville inte ha det så och avslutade det som var innan det gick för långt. Det var då jag insåg att jag hade flytt genom att låta hjärnan bli förälskad och samtidigt fly från det faktum att jag behövde landa mer i att bara få leva ensam, efter alla år av medberoende. För mig är det långt ifrån enkelt att upptäcka mycket jag gått miste om och även om mycket som jag spenderat min tid med. Att vara medberoende. Så mycket kraft det har tagit. Jag kan känna mig väldigt trött vissa dagar, bara genom olika insikter. Jag har verktyg för att leva här och nu och jag tänker på att hur viktigt det är att acceptera vissa saker som de är. Hur det går att svara alternativt släppa taget om olika tankar, situationer som sker i stunden. Jag övar konstant på att varje medvetet närvarande och det är också i de övningarna som jag upptäcker att jag närmar mig realism. Jag har varit i en bubbla, i en fantasi, trott eller velat tro på massa saker som aldrig hände och jag tänker att det är intressant. Det är intressant att bli äldre och lägga märke hos andra människor, exakt den naivitet som jag hade om hur jag önskade mitt liv och att jag faktiskt trodde helt blint på mitt ex. Jag förstår att alla behöver göra sina resor i sin takt. Jag kommer aldrig säga hur någon ska göra eller inte göra (om det inte är omedelbar kris), jag kan bara hänvisa till andningen, meditationen, att söka egna svar i forum som detta, bland professionella osv. Via detta forum har jag fått ta del av så enormt värdefulla tankar och erfarenheter som gjort att jag satte en ny gräns till mitt ex. Jag har slutat att svara i telefonen när han ringer. Jag har haft honom blockerad av och till. Har övat på att sätta gränser tidigare och jag ville prata med honom också för att få information som jag nu har fått. Hans familj förstår hans alkoholproblematik och då kan jag släppa taget, eftersom det finns flera anhöriga som är läkare. Nu tycker inte jag att jag ser att de gör vad de borde (en intervention hade varit på plats för länge sedan), men det är inte min sak att döma eller värdera det. Jag vet faktiskt inte vad de gör eller inte gör. Jag vet bara att jag har gjort mitt som medberoende och jag släpper taget om honom nu. Jag känner en sådan stor tacksamhet till alla som skriver här. Det är genom detta forum som jag ser att andra också bränner tid genom att vara medberoende och att det verkligen är ett problem som borde få betydligt mer plats och utrymme i vårt samhälle. Jag borde ha gett Al-Anon fler chanser tidigare, men jag var inte redo då. Jag levde i en fantasivärld och trodde att det skulle bli bra. Jag trodde att mitt ex och jag skulle skaffa barn och bilda en familj. Det blev aldrig så. Jag ville inte bilda familj med honom längre och han ville det aldrig, men han lät mig tro att det var en möjlighet länge. Nu är det bra. Jag spenderar mer tid med mina syskon och föräldrar och förstår vad jag missat under åren. Det är ok. Det är min resa och jag vill inte vara utan den. Däremot så kan jag välja vilka val jag ska göra i varje stund. Varje andetag är ett nytt andetag. Varje tanke är en ny tanke. Jag vill omfamna alla som delar så viktiga erfarenheter här och uppmana er att ge er själva en varm kram. Tack för att ni finns och skriver!

HI
Tack

För att att du finns och för att du skriver. 💕

Självomhändertagande
Tack till dig HI

Tack för att du läser och tack för ditt tack! 💕

Förlorad själ
Du är klok..

Så bra att du ser dig själv först. Vilket är det svåraste i ett medberoende. Att inte leva igenom en annan människa, känna mer för en annan än för sig själv. Vi har ju bara ett liv som vi vet iaf. Viktigt att värdesätta sig högst även om empati och omhändertagande av andra kan vara fint till en viss gräns. Jag älskade min kille mer än vad jag älskade mig själv. Nu när han är borta ser jag lixom igen mening med mitt liv just nu. Han var mitt allt. Nu börjar min resa från att avsluta mitt medberoende till honom och hans problem. Men nog känner man sig tom. Som att det verkligen fattas något. Min oro och stress gick upp i rök. Vad nu meningen var med allt detta är en gåta för mig. Sån otrolig smärta att förlora sin älskade på det här viset. Ta hand om dig 💜

Självomhändertagande
Skogen läker verkligen

KA, javisst är skogen läkande. Idag var jag ute och skogsbadade, viket jag gör ofta. Tar in skogen med alla sinnen. Mötte många i solen, barnfamiljer, vänner och hundägare. Jag gick ensam och vissa dagar känns det inte alltid enkelt att vistas ensam i skogen vid möte med större grupper, även om jag njuter massor av att vara i skogen. Tänker att jag har verkligen glädje av detta forum. Att känna en samhörighet med andra som förstår en.

Självomhändertagande
Förlorad själ - meningen

Ja, vad är meningen med all denna smärta, sorg och elände? Jag vill tro att vi ska lära oss att möta det och vara mer förberedda nästa gång något svårt inträffar. Vi människor klarar så mycket mer än vi tror. När vi förlorar någon som vi är van att prata med, någon som känner till allt om en eller det mesta, någon som vi delat så mycket med, så upplever vi en tomhet när vi förlorar eller lämnar den människan. Vem ska jag dela detta med nu? Jag tror att vi blir fulländade när vi kan dela våra innersta tankar med en annan människa och oftast så är den människan en partner. Jag har förlorat en vän i suicid och det var så smärtsamt. Vi delade så mycket med varandra som vi inte kunde prata med andra om, just då. En sorg behöver sin plats och du ska ta hand om dig! Kanske du behöver prata med en präst om livet och döden. Ta hjälp av dina nära. Gör något för dig själv som du tycker om! Du kommer att finna nya meningar med livet och du kan behöva anstränga dig för att finna dem, när det är som tyngst. Först ska vi kämpa i vårt medberoende, sen att sätta gränser, sen ska vi sörja. Därefter släppa taget och acceptera att det är som det är. Så svårt, men det går. Allting går. Du är värdefull och du kan få ett otroligt vackert liv. Börja där du befinner dig och pröva ta reda på vad du behöver just nu, den närmaste tiden och ta en dag i taget. Längre fram så kan du sätta upp mål och delmål, börja drömma hur du vill ha det. Landa och var i det som är, det som uppstår och tillåt dig att känna det du känner.
Kram till dig 💜

Azalea
Du skriver så fint

Det ger hopp att läsa dina texter. Jag är ju mitt i allt inferno just nu och har precis lämnat. Det återstår ett berg av saker att komma över ännu och jag tappar mig själv rätt ofta.
Då är det fint att läsa det du skriver så man får en gnutta hopp igen att kunna resa sig och ta ytterligare en dag eller ett kliv till framåt
Kram Azalea 🧡

Självomhändertagande
Tack för att du säger det

Tack Azalea!
Det är fint att höra att du får en gnutta hopp av att läsa det jag skriver. Då har jag uppnått det som är mitt syfte att skriva här utöver att själv förstå, genom att bidra med min erfarenhet.
Kram till dig!

Självomhändertagande
Det är så bra att se framstegen!

Tack KA för att du delar din erfarenhet! Jag har haft det betydligt värre i mitt liv än vad jag har nu. Med den vetskapen så vet jag att det går, även när det känns som att det inte går. Vissa dagar är tunga, andra är lätta. Min viktigaste lärdom är att jag har slutat springa ifrån det svåra. Det kommer ändå ikapp en så det är lika bra att möta det som det är. Vi är absolut starkare än vad vi tror och det är så fint att påminna sig om det. Tack för att du beskriver hur du kommit framåt på din väg. Det tror jag att många har glädje av att höra. Ta hand om dig!

Självomhändertagande
Skogen är min bästa vän

Då har en månad passerat sedan jag fann detta forum och skrev denna tråd. Idag när jag var ute i skogen och det började skymma, så kunde jag känna en stress av att jag inte gått ut tidigare, i dagsljuset. Det har varit en tyngre dag med olika funderingar och för att inte stressen ska ta över så behöver jag hantera den i stunden, genom att oftare ta medvetna andetag och följa andningen under några minuter, tills jag känner att det släpper. Jag står vid ett vägskäl i livet inför studier och skriver på en text. Den texten fick mig att känna mig glad för vad jag lärt mig i livet, sorgsen för en del val som jag önskar att jag aldrig behövt göra och så blir jag hoppfull om framtiden. Alla känslorna uppstår på samma gång, som att höra flera stämmor i en kör samtidigt. Då hjälper en promenad mig att rensa och få perspektiv, men jag fick också ett ökat stresspåslag som gjorde att jag stannade upp och avvek från motionsspåret och klev in på en stig. Där blundade jag en stund, tog medvetna andetag och följde andningen så pass länge att jag nästan glömde bort vart jag var, jag öppnade ögonen och kände mig trygg där i skogen. Såg mest konturerna av alla tallar och alla mossklädda stenar. Jag började gå en gående meditation och jag tänker varje gång jag är i skogen och upplever den här känslan, att det borde finnas natur på recept. Jag kramar en tall och förstår verkligen hur läkande naturen är. Att ta hand om sig är så viktigt, att bromsa stress och oro när det känns svårt, tufft och utmanande i livet. Det är väl så det ska vara i livet. Att vara extra varsam om sig själv när det är svårt. För det är ingen annan som gör det! Skogen har blivit min bästa vän.

HI
Skogbada

Är fantastiskt!
🥰

Självomhändertagande
Magiskt

Ja, visst är skogsbad magiskt. 🥰

Självomhändertagande
Reflektion efter en nödvändig paus

Det är märkligt hur universums lagar fungerar. Häromdagen tänkte jag på en vän till mitt ex och igår så korsades vår väg på stan. Han var på väg till ett möte, men vi bytte några meningar i ett par minuter. Han frågar om jag hört något från mitt ex och jag sa att jag har avstått från att ha kontakt under en månad. Jag sa "han dricker mycket alkohol och jag orkar inte mer, jag är äntligen fri". Det var så skönt att säga de orden högt till en människa som jag träffat en hel del förr med mitt ex och andra i ett flertal sociala sammanhang. Tidigare skulle jag ha dåligt samvete för att jag sa så högt. Nu vet den här vännen att det är så, men det kan hända att han också förnekat att se att det finns ett allvarligt missbruksproblem. De har prövat göra affärer ihop, ja prövat. Det är många därute som prövar göra affärer och alla lyckas inte. Jag har fått insyn hur det ser ut via en liten klick och det är inte en rolig insyn.

En sak kan jag säga och det är att missbrukaren lyckas aldrig. Det kan aldrig gå bra, men jag ser hur andra vill att det ska gå bra, eftersom jag själv trodde att det skulle gå bra. Om hälsan inte är bra då kan inte heller arbete fungera bra. Inte på ett hållbart sätt i alla fall.

Trots tunga ord om att mitt ex lever i en fantasivärld och dricker så kunde jag känna att jag släppt taget om honom och jag känner ingen oro längre. Jag upptäckte istället att min vidare promenad genom en park fick mig att inse att det har varit bra med en paus från kontakt. Han hör av sig och skickar bilder och meddelanden.

Jag svarade idag att jag behöver fortsätta min paus från kontakt med honom och att jag funderar på att vi ska bryta all vår kontakt. Jag vill honom gott och jag kan inte ha kontakt med honom nu.

Jag har nämligen förstått att jag kan inte ha honom kvar i mitt liv, annat än minnen. Jag vill vidare och för att komma vidare så behöver jag bryta helt och hållet. Det är inte hälsosamt att vara kvar i detta.

En oväntad känsla i detta, är att jag kan verkligen känna att jag är på väg, med en ny glädje och hopp om framtiden!

Det här forumet har hjälpt mig enormt mycket och då menar jag enormt mycket. Så tacksam för alla som delar erfarenheter.

HI
Wow!

Jag får gåshud. Vilket steg! Heja dig! 💪🏻

Känslan när kroppen och knoppen säger samma sak. Power.

Ut och skrik Ronjas vårskrik på ditt nästa skogbad. 😘😉

Självomhändertagande
Tack för pepp!

Tusen tack HI! Jag ska verkligen skrika i skogen nästa gång!

Det är väldigt fint att du ger mig pepp för detta steg. Det blir tydligare då. Att det verkligen är ett framsteg.

Tack!!

HI
Det är många steg

Som du beskriver. Du kanske inte ser dem själv för de kommer så fort och helt plötsligt så naturligt eftersom knoppen och kroppen sa samma sak. 💪🏻🙌🏻😍
Du sätter upp flera gränser åt olika håll.
Gemensamma vänner. Dig själv. Ditt ex.

Njut av resan och försök hålla känslan i minnet för framtiden när det kommer tyngre och mörkare dagar. Tvivel.

Kärlek!
❤️

Självomhändertagande
Oväntat

Du har helt rätt HI. När processen får ta sin tid så sker det plötsligt naturligt. Det var en oväntad känsla, som en utdelning på allt arbete jag lagt ner och all tid det tagit.

Jag brukar säga att tid är viktigare än pengar. Den här känslan går inte att köpa för pengar. Det är ett kvitto på välinvesterad tid och det finns inget glamouröst kring det. Jag vinner inget pris och jag firar inte på något sätt. Det är bara ett konstaterande att jag är fri från det eländiga liv som jag hade tillsammans med honom. Jag ska ägna mig en stund åt att vara tacksam för det regelbundet och tack för att du påminner mig om att hålla känslan i minnet. Jag ska påminna mig varje dag och det blir förstås en vinst att uppleva varje dag. Att det går att gå vidare. Att jag inte längre behöver lägga energi på en människa som inte gör något gott för mig.

Kärlek till dig!
❤️

gros19
Vackrast när det skymmer

Jag för min del älskar att gå ut i skymningen och jag tänker på dikten - det är vackrast när det skymmer all den kärlek himlen rymmer ligger samlad i ett dunkelt ljus ........... så ångra inte att du inte gick ut i dagsljus eller gör både och. Du verkar må bra självomhändertagande. Accepterat det förflutna, nöjd med nuet och hopp för framtiden är det inte det man kallar lycka. Du är verkligen en tillgång här i forumet. Tack ❤

Självomhändertagande
Du har rätt

Visst är det vackert när det skymmer. Vad fint att du skriver det! Tack! Min ånger hade helt enkelt att göra med att det ingår i min plan att få mig en promenad i dagsljus varje dag, men det behöver finnas ett par undantag om året oavsett anledning.

Jag vill tacka dig Gros19 så oerhört mycket för att du skriver att jag är en tillgång här i forumet. Tack ❤ Jag blev rörd när jag läste det och det känns fint att jag får vara en del av detta forum. Du är också en tillgång här! Tack själv! ❤

Självomhändertagande
Att prova och upptäcka vad som händer

Jag tänkte först att det var ett misstag. Jag fick så oerhört stor lust att ringa mitt ex. Jag har troligtvis adhd och saknar impulskontroll, men jag är så medveten om det sedan några månader tillbaka och jag bromsar mig nästan hela tiden. Fast inte häromdagen. Jag sände ett meddelande och vi skrev ett par meddelanden. Jag skrev att jag inte ville prata, men ändå säga några ord. Han ringde mig massor utan att läsa att jag inte ville prata. Svarade förstås inte, eftersom jag inte ville prata. Vad ville jag då? Ge en påse godis till ett barn för att sedan dra bort det? Att säga hej utan att säga hej. Kanske ett misstag, eller ännu en lärdom. Jag antar att jag önskade i min bubbla att jag skulle få en insikt, från honom. Istället fick jag "det går väldigt bra för mig nu" och jag mindes mönstret, att han aldrig frågar hur jag mår utan att han bara kör på och pratar om sitt. Att det alltid varit så och att jag alltid varit den som uppmuntrat, peppat, bekräftat och stöttat.
Jag är lite orättvis också, han har också lyssnat mycket på mig och nu minns jag varför jag hörde av mig till honom. Jag hörde av mig då jag hade så mycket känslor för olika saker och det är alltid han jag har pratat med, om allt. Jag affirmerar och säger att jag har brutit mina gamla mönster och det innebär att jag önskar ha det så, det innebär inte att jag är framme. Det är en ständigt pågående process och nu fick jag lära mig att jag inte ska följa impulsen att höra av mig till mitt ex för att jag behöver det. Han undrar vad jag håller på med. Han förstår inte vilken process jag landat i genom att se på mitt medberoende och det ska jag inte dela med honom. Jag ska inte dela något alls med honom och vissa dagar så gör det mig så jävla ledsen. Att det är så. Att det inte finns ett annat sätt än ingen kontakt alls. Ursäkta dåligt språk. Ibland är det så våldsamt ledsamt och jag undrar när det ska bli lättare. Nu vet jag att min adhd utredning ska påbörjas inom ett par månader och det är något som jag är oerhört tacksam över just nu. Min fina mamma och jag gick just i skogen och hon undrar om mindfulness kan hjälpa henne. Det gör mig glad. Äntligen ska jag få en möjlighet att guida henne och jag behöver guida mig själv bättre just nu, då jag slarvat med vissa övningar, som jag vet verkligen hjälper mig. Varför är det så? Att veta vad som är bäst för en och ändå inte göra det. Svaret som jag har i mitt fall, är att jag har fullt upp med att bara underhålla min balans och det i sig, är väldigt krävande. Det tar ju också oerhört mycket energi att tänka på exet, att höra av mig för att sedan neka alla samtal och upptäcka att det här gör jag inte om. I alla fall inte så länge min energi är begränsad. Det var ju därför jag började skriva på detta forum. En ständig process. Mycket att påminnas om.
Ta vara på er därute.

Sidor