Styrkan i en socialanmälan

50 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Självomhändertagande
Bra plan

Jag tycker att du har en bra plan.

Du har gjort ett bra jobb och du är en kämpe! Fint att höra din uppdatering och jag hoppas att du får behålla ditt hopp länge. Ta hand om dig! ❤️

Kram!

Sorg40
Hej

förtroendet ljugandet är minst lika sårande och tufft som alla alkohol som dricks. Även om ni inte kanske är elaka eller stör så förändras personligtheten

HI
Vår son

Är vad som får mig att känna mig stark, bestämd och envis. Vilken fantastisk människa han är! ❤️ Precis 3 år fyllda och fylld av livslust.

En liten snabb återkoppling. Min man är tillbaka från behandlingshemmet. Som en mussla, kom han hem. Släppte inte in mig i någon tanke. Sluten. Om jag frågade något generellt om behandlingen han varit på som till exempel rutiner, om de fick prova olika lugnande aktiviteter, om det finns möjlighet till enskilda samtal... Så var hans eviga svar. Jag hänvisar till sekretess. Till slut fanns det inget att prata om och jag började känna uppgivenhet.

Så kom påskveckan. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde vara så naiv att jag inte ens hade beredskap för att vi kunde ha besök av alkoholisten på påsken?! När jag och sonen kommer hem på onsdag eftermiddag efter jobb/förskola så står han i köket med GT. Lycklig. Och jag blir ställd. Förstenad. Överraskad. Blockerad.
Kvällen löper på som vanligt. Jag och sonen sköter vårt och jag ligger kvar när sonen somnat. Min man somnar.

Jag är arg och skickar meddelande till hans föräldrar att det är återfall. Hans mamma blir förtvivlad och hans pappa berättar att han redan vet det "eftersom han har dörren öppen till sin son till skillnad mot oss andra"

På skärtorsdag skjutsar jag sonen till förskolan och åker sen hem. Jag och min man pratar igenom återfallet och han är ledsen "och nu är det påsk! Nu ska vi äta gott!" Vi gör en gemensam planering för påskmaten och gårdagen är som bortblåst. I alla fall för mig...? Så snabbt jag ramlar in i mönster.

Vi ska åka gemensamt och handla men min man får förhinder precis när är vi står i dörren.
Jag tänker att han antagligen fick sug. Men slår bort det. Vill inte tänka så. Vill inte vara i den verkligheten.

Jag åker och handlar själv. Och när jag kommer hem är alkoholisten åter på besök. Jag kommer in som en sol, vilket min man kommenterar. Jag är lycklig för vår gemensamma planering, men börjar gråta när jag möter alkoholisten.
Vi äter lunch tillsammans och den sanna alkoholisten är med oss. Enligt alkoholisten är det mitt fel att det är återfall. Och sen kommer orden i en jämn ström över hur värdelös jag är, vad svår jag är att leva med, att jag aldrig är tacksam och att jag inte verkar bry mig ifall han är nykter.

Jag tar min arbetsväska och säger att jag jobbar från konferensrum resten av dagen. Tar bilen och åker.

Inser ganska snabbt att jag måste agera. Nu. Ge en kännbar konsekvens. Ringer socialtjänsten för att lämna orosanmälning, de jobbade bara halvdag och hade redan gått hem. Ringde Alkohollinjen. Återigen. Tacksam för att ni finns. ❤️
Kom gemensamt fram till att ge kännbara konsekvenser är det som kan vara en väg fram.
Bestämmer mig för att börja undersöka var jag och sonen kan fira påsk i dessa Coronatider. De flesta i nätverket tillhör riskgrupp och mitt egna nätverk är i annat landsting...

Lyckas fixa med skyddat boende hos vän, lån av bil och bilbarnstol och tar med alla sonens kläder från förskolan. Jag har inte packat en pinal.

En annorlunda men skyddad påsk. Skönt.

När det drar ihop sig till vardag igen får sonen symtom och vi behöver isolera oss. Jag är så förbannad på min man och han har börjat kvickna till så han fixar skjuts till avgiftningen och vi kan komma hem igen.

En gång är ingen gång... Första återfallet. Han behövde det. Vi kanske behövde det. Musslan är bortblåst. Han pratar som aldrig förr. Vi skrattar. Mannen jag förälskade mig i är tillbaka.

Jag har precis beställt medaljer från AA och hoppas att de hinner komma till han firar en vit månad. Jag tänker att jag kanske är naiv som köper tolv medaljer. En för varje månad samt 1 år. Men nej. Jag vill tro på det här.
Och blir det ett nytt återfall flyttar vi ut. Jag och sonen.
Jag har ringt flera privata aktörer på bostadsmarknaden och uppgett vår situation. På flera ställen står jag i kö hos aktörer som inte har kö.
Nästa gång, om det blir, ska jag vara redo.

❤️

HI
En vit månad

Har passerat och vi firade lite idag. Min man är inte bekväm i det men han var så bitter i sitt återfall över att "du inte verkar bry dig om ifall att jag är nykter eller inte" så nu har jag tackat honom i princip varje dag för att han valt oss.

Glad att medaljerna hann komma även fast han mest såg besvärad ut när han fick 1 månadsmedaljen.

Jag har läst lite här på forumet senaste dagarna och har efter det lånat Craig Nakkens bok på biblioteket. Jag ska lära mig mera om tillfrisknande.

Tacksam för att jag hittat hit.

Självomhändertagande
Roligt att höra!

Hur det går framåt för dig och din familj! Har tänkt på dig och jag läser dina rader. Framgång, ett återfall som behövdes för att prata igen. Kan tänka mig hur svårt det varit, men nu är ni starkare och du är stark. Du har en bra plan om det behövs. Det gör dig trygg i att du vet hur du ska agera ifall du behöver agera. Du är en förebild för många tänker jag. Att ha en plan som du borde alla ha, för att veta hur en ska agera, oavsett var en befinner sig i livet tänker jag, fast särskilt i ett skarpt läge.
"Jag vill tro på det här." skriver du. Jag vill också tro att du får som du önskar.
Grattis till 3 åringen i efterskott.

En dag i taget. Njut av allt som känns bra.

❤️

HI
Självomhändertagande

Tack! ❤️
Jag vill vara en förebild för vår son och hoppas att jag kan stå för mina val när han som vuxen kommer ifrågasätta mig.
Jag försöker att tänka långsiktigt och landa i varje steg samt kommunicera om det. Framförallt med min man. Vilket inte är det lättaste.

En dag i taget, som du säger. Och njut i ögonblicken. Just nu njuter jag av en god sallad och en stund för mig själv.

Självomhändertagande
Just nu.

Just nu är bra ord. Om vi är i ögonblicken så behöver vi inte oroa oss vad som ska hända sen. Att landa i stegen och kommunicera är en mycket bra strategi.

Just nu ska jag lägga mig då jag vaknade väldigt tidigt. Så glad för att höra från dig.

Hoppas att du har och får en fin helg. ❤️

HI
Klump i magen...

Har jag haft denna ledighet. Middagar på restaurang, hotellnätter... Vi kom ifrån varandra då vi behövde göra olika ärenden.
Jag kände att jag fick en klump i magen när vi var ifrån varandra.
"Vad gör han, EGENTLIGEN?" "Vilket skick är han i när vi träffas igen?" "Har jag någon plan för mig och sonen om han druckit alkohol?"
Glad för att jag inte är för naiv och samtidigt ledsen att behöva lägga energi på tankarna.

Så lycklig när vi sammanstrålar på rummet och han ligger i sängen. Nykter. Och jag ser i flöden på sociala medier att han tackat nej till flera inviter om umgänge.

❤️

HI
Alkoholpolis

Just nu känner jag mig som en "alkoholpolis", något jag verkligen inte vill vara men inte kan låta bli. Min man säger att han inte kan tänka sig ett liv utan alkohol och håller nu på med att experimentera om han kan dricka en kväll utan att behöva fortsätta dagen efter. Jag kan inte klandra honom då jag själv är en före detta rökare med en hel del festkvällar som övergått i rökande på heltid, igen. Dessa erfarenheter gör att jag vet hur viktigt det är att den inre motivationen finns. Det finns ingenting i världen som jag kan göra för att få honom motiverad. Alltså måste jag ta ansvar för mig själv, och jag har verkligen inte ork till det just nu. Så jag går runt och letar bevis, som en detektiv, för att slippa ta ansvar för mig själv och därför leta fel på honom.
Tilliten är som bortblåst just nu och jag borde antagligen ta det som ett tecken att lämna. Ta mitt ansvar för vår gemensamma son.
Jag har gått trött och just nu stoppar jag huvudet i sanden. Hjärnan går på högvarv och jag kan inte slappna av. Surfar på Hemnet och på Platsbanken. Jag tröstäter. Struntar i mina egna promenader och tar långa promenader utan puls med sonen.
Tittar i backspegeln istället för framåt. Ångrar att jag stannade kvar på den där dejten för snart sex år sedan när magkänslan sa att jag skulle åka hem men nyfikenheten sa, stanna och ta chansen att utvecklas. Nog fan är det utveckling. Livserfarenheten kan jag inte klaga på.

Backen123
Din resa

Läste igenom din tråd ikväll för ditt sista inlägg kändes som att jag hade skrivit det för några månader sen. Och ja vår resa är lika, och samma tanke om man ändå hade gett fan i andra daten 😉 vi fick inga gemensamma barn, men mina blev inblandade och han blev en bonuspappa som dom idag inte kan relatera till riktigt. Men för er är det tuffare med gemensamt barn, helt andra frågor att ta ställning till. Jag vill bara säga att jag mår så mycket bättre efter att jag flyttat, tänkte då att vi blir särbos men han spårade ur på en gång och då njöt jag av ibland att jag behöver inte bry mig varje timme, man får en återhämtning som är guld värd 🙏

HI
Glad för din skull

Backen123.
Och ja, det är lätt att vara efterklok. På något vis.

Hade vi inte haft sonen hade jag lämnat. Och ändå. Vi har haft otroligt roligt de senaste månaderna. Skrattat och lekt. Experimenterat i köket med mat och bak. Pratat. Lyssnat. Dansat i köket. Bonusbarnen (hans från tidigare relation) har kommit oftare och spontant. Vi har haft det bättre än någonsin. Så kommer hans experiment om att prova ha kontroll på drickandet och jag blir sorgsen.

Säger att jag inte kan hindra honom men att han behöver säga till mig innan han provar. Att jag vill att han har sina experiment någon annanstans och inte med oss, särskilt inte med vår son. Och han igonerar det. Där känner jag att tilliten försvinner. Att han inte kan ge mig det. En förvarning om vad som är på gång så jag kan parera.

Sorg.

gros19
Att ha sina expriment någon

Att ha sina expriment någon annanstans låter absolut rimligt, rätt beslut. Att igonerar det är inte ok. Du går din väg och har ändå valt att stanna och då är det verkligen viktigt att veta vad gränserna går för vad du kan acceptera. Självklart ska er son inte vara delaktig i hans expriment med alkoholen. Det som är rätt för barnen är alltid rätt även för oss föräldrar. Förstår du blir väldigt sorgsen när allt varit så bra.

HI
Ser i backspegeln

Att det blev ett kort experiment. Den här gången? En kväll. Det dracks ingen alkohol igår.

Jag kunde inte somna och min man vaknade efter en stund. Vi pratade. Tiden var redo och inne. Han berättade om när han började förstå att han har problem med alkohol, hur han kämpar, hur han mår, om hur han försöker kompensera sitt dåliga samvete, sorgen över att inte räcka till, sorgen att må dåligt, flykten från sig själv... En lång och vaken natt. En viktig natt. Samtal som jag hoppats på men slutat hoppats på.

Han säger att han förstår hur skör vår relation har blivit och att jag har behov han behöver tillfredsställa. Nu är det upp till bevis. Igen.

Citadell
HI. Fråga dig själv om det är

HI. Fråga dig själv om det är värt att stanna kvar. Du vill ha en förändring. Den måste du ta ansvar för själv! Lycka till! 🙋🏻‍♀️👍🤗❤️

HI
Tack Citadell

För din omtanke. ❤️
Just nu känns det värt att stanna.

Backen123
Vila

Att få vara och vila, känna hopp och tro är fantastiskt skönt. Tids nog så vet du eftersom du är uppmärksam och ni pratar, håller så tummarna att ni får fortsätta att ha det bra. För jag tror det går om både ger och tar och ger sig f... på det med en massa kärlek i botten. Men jobbet ligger hos honom, att våga ta ansvar ❤

HI
Som du säger

Backen123 så måste arbetet ske från båda håll och det måste jag säga att min man egentligen gjort på det stora hela. Han har gjort stora livsstilsförändringar sedan behandlingen som hör ihop både med behandlingen och med Corona.
Vi har båda gjort stora livsstilsförändringar och det har inneburit en dans på rosor med taggar och vackra blommor.

Var sak har sin tid.

Citadell
Backen123. Jag trodde på en

HI.
Backen123.
Jag trodde på en fortsatt relation men missbruk och manipulation och lögner fortsatte. Likaså konstant otrohet. Gav relationen tre omstarter. Han nappade inte på någon av dem. Ingen kan axla bådas ansvar och omöjligt att fortsätta leva efter en vision som bara en har, den andre säger sig ha det men hade det inte.

Självomhändertagande
Att vara med sig själv under tiden när det är som det är

HI, hej!
Jag har saknat dig här. Och samtidigt så vill jag inte vara här. Men jag känner att jag är nyfiken på att gå in och se hur mina vänner har det härinne. Du känns som en av dem. Som jag skulle vilja sitta med i skogen och dricka kaffe från termos. Och prata om livet. Om det som händer nu. Och om att "var sak har sin tid". Så är det. Var sak har sin tid. Vad behöver du plocka fram och ge till dig själv för att vara snäll med dig själv och ta hand om dig själv just nu? I denna tid. Tröstät. Gå lugna promenader utan puls med din son. Surfa på Hemnet och Platsbanken. Och gör val varje dag. Checka in med dig själv. Vad behöver jag just nu. Vad kan du göra just nu.
Du är en mycket klok människa och jag vet att du kommer att få det liv som du önskar. "Det kommer inte alltid att vara så" är ord som min psykiater har sagt till mig förr, när jag känt att livet är så oerhört svårt. Jag tror på att öva medveten närvaro för att göra mer medvetna val. Och för att landa i valen så kan en behöva stilla sig. Därför kanske de långsamma promenaderna med din son kan vara bra nu. Du stillar dig istället för att öka pulsen, även om du kanske önskar öka pulsen. Ni har lekt och skrattat. Det är bra. Nu vill han experimentera. Det är förstås inte bra om han gör det. Om han väljer att fortsätta med experimenten. Vad gör du då.
Det du lär dig av livet nu kommer du ha med dig senare i livet. Oavsett vad som händer. Ta hand om dig i ditt nu. Det är det som är det viktigaste. Och det är bara du som vet svaren. Om du inte har dem tydligt för dig, se då till att de blir tydliga. Och vad behöver du för att upptäcka dem. Inom den närmaste tiden. Jag använder mig av meditationen. Den guidar mig och den tillåter mig att vara snällare med mig själv. Och jag insåg nyligen hur min erfarenhet hjälpte mig att stoppa en potentiell relation att ta fart. Jag avbröt. Och jag backade. Jag blev förtjust i en man, som har barn med en kvinna som dricker. Och jag vill aldrig någonsin ge mig in i en relation där alkoholens gift förgiftar omgivningen. Och det är mitt val. För att jag också är sorgsen att jag aldrig fick barn. Men jag är glad ändå. Men ibland sorgsen. Och jag vill inte ta ansvar för barn till en kvinna som använder sig av giftet. Det har jag inte lust med. Och för att komma fram till detta var jag tvungen att våga släppa in den nya mannen och sedan så var jag tvungen att släppa taget om honom då jag kunde se hans rädslor. Och jag tänker att jag lär mig något nytt varje dag. Jag är varsam med mig själv och jag är långsam. Om jag inte varit det, så hade jag kanske inte upptäckt detta i tid. Och idag kan jag se hur tokigt det hade kunnat bli. Han verkade vilja göra mig gravid och nu förstår jag något som jag aldrig förstått tidigare. Att en man kan vilja göra en kvinna gravid. Oavsett skälen till det. Och jag tänker och tänker. Och tänker. Och menar att alla människor behöver göra sina rätt och fel. Och framför allt sina egna val i livet. I bästa fall är de medvetna och genomtänkta.
Jag önskar dig god betänketid.
Sänder också en stor kram till dig!

Sidor