Sitter i en rävsax

108 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Backen123
Rävsaxen

Åh så tråkigt att det inte får vara bra för dig, önskar dig så lugn och ro ❤ hur går det för mannen nu, nåt steg närmare tillfrisknandet eller håller han fortfarande fast i att han kan dricka balanserat. Jag tror MalmMia att vår sak har sin tid, man går när man är redo. Tror att om man går för tidigt så blir ensamheten jävligare och tvivlen större. Bättre och låta lite värka ut på plats, så tänkte jag fått vi hade ju så få år tillsammans. Jag håller så tummarna att han vaknar till ännu en gång och stannar där. För mig har tankarna på en högre kraft hjälpt, har skrivit det lite här och där på forumet, men jag är fortfarande överraskad att det här hjälpt mig i processen att frikoppla, vila lite Kram ❤

MalmMia
Tack Backen123

Jag har läst och ser hur du har utvecklats under året❤️ Tack för dina fina ord, så skönt att få skriva här och få varma svar som går direkt in i hjärtat.
Ja, detta får ta den tid det tar. Och du har så rätt, går man för tidigt så ligger tvivel och gnager. Känns som om nu börjar rätt tid närma sig. Jag har gett honom tid och förklarat vad jag inte accepterar och om en till förstörd helg kommer - då lämnar jag.
Jag vilar i detta, njuter när det är trevligt och förbereder mig mentalt om jag behöver lämna. I höst kommer det att se annorlunda ut! Det sa jag redan för ett år sedan, men jag var nog inte redo då.
Det är ju de trevliga stunderna och lovorden jag lever för. Och det har varit många detta år, men det har också visat sig att alkoholen skaver. Maken kör i diket med ojämna mellanrum och blir då både ”dum i huvudet”, trött och otrevlig. Det har inte försvunnit så jag har nog kommit till slutet. Jag har också läst här inne och blivit både skrämd och fått tilltro till framtiden. Jag har också sett ”Hemligheten” på Netflix så jag har så smått börjat jobba med Universum ☺️

Backen123
Utveckling

Ja, jag har utvecklats. Läste genom din tråd och såg mina inlägg som bara handlade om mig. Ser det nu och vet att jag levde i ett kaos då och hade panik, längre fram ser jag att jag tar till mig det du skriver 🙏 du blev en av dom som lärde mig att man kan gå, och gå tillbaka för att ge det en till chans. Och så kan man gå igen. Tänker mig i ditt fall finns det som du skriver så mycket fina stunder och gemensamt barn, det måste få ta tid då. Att leva med dr Jekyll och mr Hyde är nedbrytande men jag fick tack vare detta forum och professionell hjälp bli påmind att stå upp för mig själv igen och börja förstå vad gränssättning är. Jag har alltid kunna säga nej, men tydligen inte på rätt sätt. Det ska bli häftigt att lära mig. Känns som du har ett lugn nu i din text, hoppas det är så och att han vaknar upp på riktigt för er skull innan det är försent, annars vet du att du har gjort allt och lite till för att rädda en annan människa🙏❤

MalmMia
Vakna upp

Ja, det är ju det jag går och hoppas på att han vaknar upp. Jag har nu under året insett att det nog inte kommer att bli så men då har jag i alla fall provat och vet att jag har gjort allt som står i min makt för att påverka. Nu duger inte orden längre, nu är det handling som gäller för maken. Och han har tydligt förklarat att han inte kommer att sluta dricka och jag har tydligt förklarat att jag inte tänker leva med någon som är otrevlig. Jag har satt min gräns och passerar han den kommer det att bli konsekvenser. Vilket ju ofta är det enda som kan hjälpa någon med problem.
För min egen del planerar jag kontakt med mäklare, försäljning av husbil, skilsmässa, kontakt med kurator och anhöriggrupp igen samt någon typ av anhörighelg/vecka för mig och dottern. När allt drar igång och jag måste börja med konsekvenserna.
Men just nu vilar jag i att det är en bra period 😊

MalmMia
Bra period

Trodde jag ja. Att det kan vara så svårt, att gå från något man inte vill ha. Jag ser ju alla berättelser och många upplever samma ska. Vill inte - vill. Min helg blev bara halvt förstörd och då blir det svårt och maken skyller på mig. Ska jag gå då? Nej, det gör jag inte, jag väntar. Om jag väntar på den förstörda helgen så sitter min gräns och då blir det tydligt när den passeras, tror att det kan göra det lättare för mig. Så svårt att gå, lever för de trevliga stunderna. Jag jobbar också för att vara kärleksfull mot mig själv, inte slå så hårt om jag tycker att jag gör fel och är svag. Jag intalar mig själv att jag gör mitt bästa och det är gott nog.
Men jag har börjat jobba med att göra upp planer för hur mitt liv ska se ut. Jag vill bli smal, ha en bra och kärleksfull relation till min dotter, ha kärlek i mitt liv, bo i ett radhus och ha goda vänner. Så nu ritar jag kartan så det kan bli så fullt ut. Jag har inte bråttom, jag behöver göra bokslut på detta liv. Och bokslutet kommer med en förstörd katastrofhelg - för att göra det lättare för mig och för att maken ska förstå varför jag går.
Ord till mig själv på vägen

Morgonsol
Malm-mia. Tror bra som du gör

Malm-mia. Tror bra som du gör o ha plan A o B osv. Ja levde så i mina känslor o kunde inte ta beslut att avsluta förrän ja verkligen mådde Piss. Min dotter klagade att ja inte lekte med henne😪 Ja var sönderstressad o på spänn jämt. I väntan på o få skäll. Oftast mitt i natten. Hur trygg tillvaro var det? Nu har ja sinnesro då o då o tänker på mig o Min dotter. Det går mycket bättre kan ja säga. Han var ju elak trots att ja försökte hjälpa honom . Sen elak för att ja stängde av honom på telen. Hur ja än gjorde fick ja lida. Det som passar honom funkar. Om ja dansar efter sjukdomens pipa. Vill tro det inte är han som person men det vet ja faktiskt inte. Kan va sån han är med. Det passar inte mig längre. Ja tänker inte anpassa mig efter hans psykiska sjukdom som han inte kan hantera. Nej Det är bra nu. Du har mitt stöd här om du väljer att gå. Kram

Azalea
Jag gjorde allt

Under många år, ungefär 10, så gjorde jag allt från att ljuga för andra om situationen, förneka, gråta, tigga o be, vara förbannad och ringa och försöka komma på alla möjliga sätt för att hjälpa honom.
Inget fungerade och jag mådde bara sämre tills jag till slut var både uppjagad och på ett sätt avstängd på känslor.
Jag peppade under säkert ett år och förberedde mig praktiskt och känslomässigt.
Till slut en dag bara var jag där: Nu är det slut med detta och jag lämnade. Pang, bom flyttade jag in i min lägenhet jag ordnat tidigare.
Vilken känsla att kunna stänga dörren om sig och känna att det var lugnt där.
Jag hade kommit till sen punkten då jag bara insåg att detta är inte bra för mig och jag ville att mina vuxna barn skulle få tillbaka sin starka mamma igen.
Jag blev en lika stor belastning på dem som min beroende- man var.
De var alltid oroliga för mig och hur dåligt jag mådde.
Så till slut, för deras och min skull lämnade jag.

Jag kan lugnt tänka tillbaka och vet med mig själv att jag gjorde att i min makt för att få honom att ta tag i sitt liv men det gick aldrig.

Det tog många år men nu är jag glad att jag satsat på mitt nya förhållande: Det jag har till mig själv.

Kram och var stark när du kan ich gör dina förberedelser.
Vila när du kan det och se vad framtiden visar dig.

Stor kram 🧡Azalea

Backen123
När det är dax

Om det blir, det vet bara du 🙏 du är så medveten om sjukdomen, vad den gör, är på vakt för dig själv så det inte går för långt. Men att drömma som du gör, hur du vill leva är så himla skönt, gjorde samma och jag glömmer nog aldrig förra svängen vi drog jag och grabbarna, den där fikan på kalhygget med vackraste utsikten på kvällarna, friheten. Vi gick ju båda tillbaka men vetskapen att vi klarar att gå igen ger lugn bara det. Kram 🌺

MalmMia
Skönt

Att få skriva av sig och få ord på vägen. Morgonsol - ja så är det nog, jag måste nog också nå min botten innan jag kan gå. Jag lever också nu med stunder när han dricker och jag är rädd. Inte för slag men de hårda vidriga orden som kommer, kränkningarna och utsattheten som blir. När jag lämnade förra gången var jag sönderstressad och helt slut. Nu har jag samlat kraft i två år och reparerat mig till viss del, så nu behöver jag inte fly utan nu blir det på mina villkor till ett nytt liv.
Tack Azalea för dina ord. Ja, det måste få ta tid - en dag kommer jag att vara redo. Jag kommer då också att veta att jag gav detta förhållande och oss allt. Jag har försökt och trott på förändring. Men jag ser nu att förändringen inte kommer i den utsträckning jag vill. Han är glad för att han inte dricker på veckorna och att han inte totalt gjorde bort sig. Han är nöjd med att jag stannar och vi lever parallella liv, han sover i soffa och jag pysslar eller ser på tv. Han hatar sig själv och mycket annat, vilket leder till att ingen närhet finns. Jag vill aldrig att han ska dricka och han ska aldrig vara elak åt mig. Jag vill att vi ska göra saker tillsammans och vill inte behöva tjata för att det ska bli så. Jag vill ha kärlek och närhet men har svårt för med honom eftersom jag hatar alkoholdemonen! Så jag vet att detta är ohållbart, nu ska jag bara hitta tillfället för ett stopp.
Ja, Backen. Nu närmar sig mitt slutliga bokslut över detta liv. Det har varit jättefint men har utvecklat sig åt fel håll och jag vill inte vara med och riskera att utsätta mig och dottern för detta mer.
Jag är tacksam över forumet och den förståelse och kunskap som finns här. Tack alla

MalmMia
Lördag igen

Sitter här efter en kväll där han drack och jag vill inte. Men så svårt att ta steget eftersom han inte gjorde bort sig, hade varit mycket lättare då. Så sjukt nog hoppas jag på att han gör bort sig ikväll och att kvällen spårar ur med elakheter! Herregud jag hör hur detta låter. Jag funderar idag på om jag kanske fattar ett beslut utan en förstörd kväll. Jag känner att vi är så långt ifrån varandra när jag hör hans resonemang och argument och bortförklaringar. Nej, jag är gift med en elak människa och han var nog sådan innan A kom in i bilden. Får fundera lite till...

Skrållan
Känner med dig

Känner med dig. Jag har ju varit där. Ångesten lämna eller stanna? Jag lämnade till slut. Var tvungen, för att inte själv gå under. Trodde aldrig jag skulle göra det.
Vet också att jag tänkte det sista, jag vill inte att han försöker bli nykter nu. Jag hade nått min botten i medberoendet, och orkade inte mer. Man tänker, bara han blir nykter. Men det är ju så mycket mer. Så mycket som hänt som sårat.
En styrkekram till dig i dag🌷

Backen123
Helgen

Hur gick helgen? Hur känns det idag? Som skrållan skrev så har jag också personligen svårt med allt som sårat och du skriver har han alltid varit elak. Usch vilka svåra frågor vi anhöriga måste tackla, hela tiden.
Jag funderar kraftigt på anhörigvecka, reda ut mitt inre och förhoppningsvis göra bokslut
En dag i taget ❤

Morgonsol
Backen 123 funderar på

Backen 123 funderar på anhörig vecka med. Vart i Sverige har du tänkt så fall?

Azalea
Anhölrigvecka

Det är nog bland det bästa jag har gjort under min resa.
Det gav mig många förklaringar, förståelse och jag lärde mig så mycket om mig själv.
Jag tror att det var där jag fick min vändpunkt och började lägga kraften på mig själv och hur jag mådde samt att sätta gränser runt mig.
Kan ni göra veckan så är det en riktigt bra investering.

Kram från Azalea 🧡

Skrållan
Fast jag lämnat

Fast jag lämnat och det gått en tid så funderar jag också på om jag skulle behöva gå någon kurs eller så för mitt medberoende. Ett avslut. Något för min egen del. Så jag inte faller tillbaka i ett sådant här förhållande igen.
Någon som vet vad som finns och som är bra?

Backen123
Medberoende vecka

Morgonsol ; Jag fick tipset Korpberget, det ligger ca15 mil ifrån mig. 6000:-, helpension. Men när jag kollade upp fanns inga veckor inplanerade i vår. 🤔 Sthlm och neröver landet är för långt bort för mig, och det är väl mest nämndemansgården som det skrivs mest om, el dyker upp först om man googlar. Azalea vart gick du? Tänk vad häftigt om några av oss kunde sammanstråla? 🙏❤

MalmMia
anhörigvecka

Ja, det är absolut något som jag funderar på just nu. När detta är slut så tänker jag att ordna en vecka eller helg för mig och dottern. Det tror jag vi behöver och för min del också för att lära känna mig själv mer och för dottern så hon förstår att det ligger utanför hennes makt och att pappa är sjuk.

Sidor