Knyttets sång

396 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Se klart
Helt rätt Torn!

Jag gör visst egna glädjekalkyler 🥰
Tack för påminnelsen och nu kämpar vi vidare!

Andrahalvlek
Grattis på din 60-dagars-dag!

Mäktigt många dagar! Klokt att noga planera framtiden tror jag 😊 Det ska bli spännande att följa din planering!

Se klart
Tack Ah!

Hade dessvärre räknat lite optimistiskt men jag tackar ändå o förskott! Kram 🤗

Kaveldun
Känner igen

.....hej igen
Känner igen mig i så mkt av det du skriver.
Hur kunde jag jobba så mkt? Och varför började jag dricka på ett problematiskt sätt?
Hörde ett intressant samtal som några chefer hade - och som lyfte det faktum att man fokuserar så mkt på leverans - och brist på leverans - när man misstänker missbruk av alkohol.
Men många som dricker presterar väl. Kanske presterar de ’ för väl’ för att kompensera för alkoholen?
Jag tänker att det varit så ( ofta ) i mitt fall.
Jag har liksom haft två jobb - ett krävande verkligt och ett ( hemligt) som handlat om att dölja min alkoholkonsumtion...
alltid leverera, stiga upp tidigt osv.
Att sluta dricka är ju ( också) att börja lyssna inåt.
Vad vill jag? Hur mkt vill jag jobba?
Att tänka dessa tankar ( utan skuld och behov av att dölja ngt) är nytt och stort

Se klart
Dubbelt jobb

Här är en till Kaveldun. Som ofta tänkt som du att jag har ett till jobb, och som du, alltid levererat och i någon mån då över-presterat, som att simma med tunga stenar runt fötterna. Som att Ingen Ska Kunna Beslå Mig Med att inte fixa detta, oavsett omständighetens. Allt gilla för andra men inte för mig.
Sorgligt att tänka på och något att fundera över, vad en sån bestraffning haft för syfte.
Det berör mig mycket, att du känner igen dig. Tänker att det är något så viktigt att inte känna sig ensam, och udda. Det är en stor sak med detta ganska enkla forum. Man skriver och tänker och delar, och just nykterheten här är ju något mycket fint,
Vad vill jag? Stor fråga och den känns oroväckande nog ny.
Även om min omgivning aldrig skulle beskriva mig som varken velig eller osäker. Men lite samma där tänker jag. Stränga regler.
Ska straxt sova efter en bra dag. Den har glimrat till och skickat mig små meddelanden om vägen framåt,
Kram Kaveldun och alla som kämpar men också glädjs åt nya dagar, ikväll, nykter. (Minns inte om jag sagt det.)

Se klart
Drömde hemskt inatt, en

Drömde hemskt inatt, en väldigt talande dröm för min situation, där ett ben hade råkat huggas av (gjorde inte ont...) men sen fick jag hoppa omkring på det där benet- kunde inte ringa 112, kunde inte be om hjälp.
Det där förlorade benet är - minst sagt- min akilleshäl och handlar förstås om mitt alkoholintag.
Att vara skadad och inte veta hur man ber om hjälp. Att vara skadad och göra så gott man kan, men att det ändå inte får märkas.
Tack mitt undermedvetna eller vem det nu är som pratar med mig i natten.
Idag; bra dag, slås ofta och fortfarande av allt jag hinner med. På vardagarna är det en lyx, helgerna jobbar jag med att få till.
Glädjer mig larvigt mycket åt minus 7 kilo på vågen. Kommer nu i min för lilla klänning jag köpte i januari, och firade med att köpa en alltför liten kavaj! Kämpa.
Men idag har jag inte kämpat. Dieten går enkelt. Att vara nykter är enkelt, just idag. Glädjer mig åt det.
Påminner mig själv om något jag skrev i en tråd för någon dag sedan.
Att vara nykter är inte jobbigt. Det är tankarna på att få dricka som är jobbiga. Note to self.
Idag- nykter. Utan att tveka.

Torn
Drömmar

Jag tycker det är fascinerande med drömmar. Att drömma att man förlorar ena benet är ju en hemsk variant😮, men det är ju som du skriver, det betyder något. Jag har nu under den "nyktra" perioden drömt en hel del om alkohol, och har sett ett tydligt mönster hur det undermedvetna bearbetar saker och ting. I förrgår natt drömde jag att jag flög, helt enkelt genom att vifta på armarna så kunde jag flyga vart jag ville. Konstigt så klart, men en otroligt härlig känsla!

Gött att det går bra nu, 7 kg är inte illa💪 en härlig bonus!

PS Grattis till dag 60! Nu kör vi vidare på den inslagna vägen.

Se klart
Flyg på!

Torn, en väldigt talande dröm, att så lätt kunna flyga! Lite som vissa dagar är i det nyktra livet.
Tack för grattis- och grattis tillbaka!
Det är skönt att dela dag med dig, dessutom håller du ordning när jag räknar fel.
Väl kämpat av oss tycker jag, och känner att jag nu blivit så pass erfaren att jag kan ge rådet: Håll ut, det blir bättre, till de som är precis i början. Så skönt att lägga två månader bakom sig. Känns i hela kroppen! Imorgon firar jag med nån överprisad juice eller så.
Kram!

Se klart
60 jäkla dagar

Har jag klarat att vara nykter.
Så himla stolt. Och glad!
Inifrån-glad, som en urkraft.
Det är iaf 20 år sedan jag var nykter så länge, och just idag tänker jag att allt jag tampas med tankar och tråkighet- har varit värt, eller värdefullt.
Det är en randig väg framåt, som en trasmatta. Mörka dagar kommer. Men den är inte svart, vägen leder inte ner i katastrofen.
Precis just nu känns det, ja att jag har gjort något mäktigt!
Tack alla och även om ni tycker jag överdriver nu, för jag har inte bestigit Mount Everest men det känns nästan som jag skulle kunna! Om jag vill.
Kram alla kämpar, och alla glimrande, stöttande, fina och modiga människor.

Andrahalvlek
Mäktig känsla ❤️

Att vara glad och stolt över vad man själv lyckats genomföra är en riktigt mäktig känsla! Det är som att känna kärlek till sig själv ❤️

Grattis igen!

Javelin
Grattis även till dig!!! Vi

Grattis även till dig!!! Vi verkar vara rätt många här som presterat 60 dagar. Klart du ska vara stolt och nöjd, vilken investering!🥇Är genuint nyfiken på vad kommande månad bär med sig. Du är ett starkt stöd för så många här på forumet och bara det ger ringar på vattnet. Njut av varenda sekund!

VaknaVacker
Grattis till 60 dagar🌸🌸🌸

Härligt! Heja dig🌸🤗👍🌟
Helt fascinerad av din dröm. Häftigt ju! Och Torns dröm också. Hm kanske frihetens vingar? Utan alkohol är man fri.
Jag vill också drömma!
Så fint med kilona. Vad kul! 🌟
Sov så gott, 🐻kram till er🌸

Se klart
Tack hörni

#andrahalvlek- ja det är mäktigt, faktiskt. Tack, men vi hjälps ju åt, det är mäktigt om något ❤️
#javelin, tack❤️ är också nyfiken på kommande månad. Dels; nya beslut om ambition (men en dag i taget gäller fortf förstås) vi får råda varandra.
Att du tänker att mina bidrag här, har betydelse, gör mig glad och rörd 🙏🏻 60-gänget vidare mot 90 nu?
#vaknavacker; tack; denna morgon vaknar jag åtminstone inte bakis, svullen, utmattad. Jag dricker kaffe i sängen som är godare än det dyraste vinet jag nånsin druckit- så ja, om inte det är vackert så vet jag inte. ❤️
Nu fortsätter vi det här livet.
Jag tänker vara nykter idag!

Rolf
Bestiga Mount Everest

Tänker på det som du skriver att vi skulle vi kunna om vi vill. Det krävs ungefär samma förutsättningar. En sjuk vilja om att klara av det; Kunskap om hur vad vi behöver och vilka strategier som vi ska använda; Öva och prova ens egen förmåga i nya situationer och miljöer; hjälp av teamet som kan bistå och ordna med basservice; planering och åter planering; Och åter igen prova vår kunskap och öva i små steg;

Grattis till att du har kommit 60 dagar på resan att bestiga ditt berg av nykterhet

Kram på dig

Se klart
Du har rätt

Rolf, tack för reflektion och tack för grattis! Jag har aldrig bestigit något berg, jag är dessutom rädd för höga höjder (framförallt när jag är bakis) men så som du beskriver det, så stämmer det ju helt med de klättringar vi utövar här.
Har just gjort en mindre bergsbestigning, nämligen fredag kväll, som endast konkurrerar med lördag kväll i svårighetsgrad..,
Ikväll har jag varit ute m vänner, druckit ett par a-fria öl och ätit god middag ute.
För första gången; avslappnad, glad, ganska lättsam hela kvällen, samt- utan att längta bort/hem, och rastlösheten höll sig till klockan 21:30.
Men nu är jag hemma, skönt!
Jag fixar inte något ”gå vidare” eller sega kvar med planlöst pratande.
Då vill jag hem. Vila hos mig.
Läsa här- det är viktigt för mig och en förutsättning för nykterheten.
Ni, alla som läser och skriver, ovärdeliga. 🙏🏻

VaknaVacker
Bra jobbat Se klart!👏

Visst är det så att det börjar bli mer naturligt och självklart att inte dricka alkohol?! Känns gott att blåsa känslohjärnan på "konfekten"😂 Vi mår såå mycket bättre och har kontakt med våra känslor.
Heja dig! Samma för mig, du och alla här är så värdefulla så🌹Kram

Pilla
Se klart😊

När jag läser om din utekväll så fylls jag av beundran och respekt!
Så fint .Det är gott nog att må bra och vara avslappnad i ett sällskap🤗Pilla

Kaveldun
grattis

Hej och grattis!

60 dagar är stort!
Och liknelsen med trasmattan är fin....
Jag kämpar också med "tråk-känslan" och plötsliga bilder i huvudet....åh bara ett glas rött till pastan, ett glas iskallt vitt på terassen med en vän osv. Åker snart till Köpenhamn med ett helt gäng vänner - vad missar jag när jag inte dricker?
Det gäller att förstå att det jag missar - har jag redan tappat - för längesedan. Jag har tappat förmågan att dricka normalt. Jag skulle inte gjort bort mig just på en liknande resa.....(jag är som många alkoholister en mästare på att dölja). Men jag hade - efter några glas - velat ha mer..... funderat på om jag kunde skaffa det när övriga somnat ....absolut öppnat minibaren. Och sedan vaknat - lite för trött, ledsen....och stigit upp och ätit frukost med övriga...men med mitt (hemliga) begär som en slags mur mellan mig och världen.
Det där glaset rött till pastan....det är inte mitt....har inte varit det på många år. För det har aldrig varit tillräckligt med ett glas.
Försöker skapa nya bilder. Det är mycket kaffe:-)....en kaffe i vit kopp på en parkbänk i vårsolen. Och god mat får vi äta! Att bli smalare...få vackrare hy. Ja åldern tar ut sin rätt förstås. Men att få åldras! I alla fall ha större chanser till ett långt friskt liv.
Tack för detta forum och alla inlägg....jag läser och läser och jag lyssnar på alkispodden och försöker ta en dag i taget.
Ha en fin helg!

Se klart
Tack och Tråkstunder

Tack kära Pilla, Vaknavacker och Kaveldun, glad för heja och uppmuntran.
Tjatar ibland om dessa tankar med min man men eftersom han (konstigt nog, men det är en annan historia) vid endast sällsynta tillfällen uppfattat att jag druckit överdrivet, så blir dialogen lite haltande. Jag, ofta uppfylld och glad över nykterheten, han lite lakonisk- även om han stöttar mig och tycker jag är bra.
Men här får en frossa, i allt från hemska minnen till nyfunna glädjeämnen.
@kaveldun du skriver som jag tänker, i mycket. Pastavinet, cph-vin, eller london-dito. Solnedgångar och stjärnhimlar.
Men förvånande nog, åtminstone den senaste veckan, så har dessa tankar lättat betydligt, jag är säker på att jag kommer att njuta av alla de här tillfällena, men utan ett (läs 3-5) glas vin.
Kan inte riktigt redogöra för hur det gått till, men lite som att laddningen kring a minskat.
Jag tänker ibland på kärlek/besatthet av vinet har vissa likheter m kärlek/besatthet (snarare) i vissa relationer. Påminner om varandra, för mig.
Men en dag är han (i mitt fall) bara en vanlig människa och utan auran av- förtrollning.
Vilket för in mig på ett annat tema, dvs förtrollning i livet och hur den ska återuppfinnas. Det måste vara möjligt och tänker att det hör ihop med den där gläntan i skogen som bara kan hittas av den som gått vilse. Tranströmers alltså.
Kram på er, jag är nykter idag och det känns vilsamt.

Kaveldun
Fint

....det är ju en djupt religiös tanke detta att man hittar fram först när man förlorar sig. Att man vinner när man lägger ner sina vapen. Att styrka är att blotta det som - på riktigt - är skört.
Jag är inte religiös i ngn konventionell mening ( jag tror på poesins kraft dock:-)
Men det är ju inte genom att vara stark i meningen "bita ihop", klara av, tvinga sig......som man kommer vidare den här gången.
Är det därför alla försök (mina..i alla fall) gick åt skogen? Kunde inte kontrollera den här sjukdomen genom att vara smart eller stark i ensamhet. Det krävs ngt annat.
Som att skriva och läsa här.

Se klart
Väldans rädd

...för det som är skört, I mig.
Jag vet inte hur det har blivit så men ofta tycker jag att livet krävt och kräver mycket, och där jag upplevt att jag inte haft alternativ.
Som vi är många som vittnar om; hur ber man om hjälp?
Jag vet inte hur man gör när man ger upp, alltså inte går till jobbet eller andra förpliktelser. Har ofta känt mig som en (social) soldat.
Hjälpa, stötta och lösa problem vet jag hur jag gör även om nog ingen skulle säga att jag är uppoffrande. Men bara att gå till en läkare för normala åkommor är en stor grej för mig.
När jag väl gjorde det för 1,5 år sedan då katastrofer i min omgivning avlöste varandra och jag var så stel i käkarna om morgnarna att jag önskade mig ett verktyg för att bryta upp dem.
Så insåg jag - typ i väntrummet- att människor i allmänhet söker hjälp på vårdcentralen för sina besvär.
Vissa regler gäller alla andra, men inte mig,
Får ingen rätsida just ikväll på dessa tankar. Däremot underlättar det att vara nykter. Om man vill tänka.
Kram och godnatt.

Se klart
Väldans rädd

...för det som är skört, I mig.
Jag vet inte hur det har blivit så men ofta tycker jag att livet krävt och kräver mycket, och där jag upplevt att jag inte haft alternativ.
Som vi är många som vittnar om; hur ber man om hjälp?
Jag vet inte hur man gör när man ger upp, alltså inte går till jobbet eller andra förpliktelser. Har ofta känt mig som en (social) soldat.
Hjälpa, stötta och lösa problem vet jag hur jag gör även om nog ingen skulle säga att jag är uppoffrande. Men bara att gå till en läkare för normala åkommor är en stor grej för mig.
När jag väl gjorde det för 1,5 år sedan då katastrofer i min omgivning avlöste varandra och jag var så stel i käkarna om morgnarna att jag önskade mig ett verktyg för att bryta upp dem.
Så insåg jag - typ i väntrummet- att människor i allmänhet söker hjälp på vårdcentralen för sina besvär.
Vissa regler gäller alla andra, men inte mig,
Får ingen rätsida just ikväll på dessa tankar. Däremot underlättar det att vara nykter. Om man vill tänka.
Kram och godnatt.

VaknaVacker
Bra början

Man får börja med att komma till insikt!Är som du... har svårt att be om hjälp. Mycket skönt att vara nykter💪
Kram till fina dig🌸

Andrahalvlek
Känner igen mig

Om man är van vid att hjälpa andra, och lika van vid att alltid klara sig själv, så är det ovant att be om hjälp. Jag är likadan.

Jag tänker att det finns två sätt att bryta det tillståndet, varav jag brukar praktisera det första ibland.

1) Jag erkänner att jag har tänkt mycket, verkligen försökt lösa, men ”nu vill jag verkligen att ni ska hjälpa mig att tänka för att vi ska hitta den bästa lösningen”. Funkar bra gentemot kollegor, och är dessutom ett bra sätt att förankra beslut och åtgärder.

2) Privat borde jag vara bättre på att be om hjälp och jag tänker att man kan träna i liten skala för att sedan avancera efterhand. Be bästa kompisen att styra upp den där tjejträffen som jag i ett svagt ögonblick har lovat att fixa men inte hinner med. Be min svärmor att tvätta fyra maskiner tvätt så att jag hinner ikapp med tvätten. Be äldsta dottern att planera, handla, tillaga middagen på lördag när vi får gäster.

Om man börjar i liten skala tror jag att det efterhand känns naturligare att även be om hjälp i större och viktigare sammanhang.

Vad det gäller den egna hälsan har det alltid kommit i sista hand. Att boka tid hos VC för någon åkomma, eller besök hos tandläkare, optiker, frisör för egen del har så låg prio att det nästan är löjligt. Alltid i sista hand.

Nu har jag dock bokat tid hos optiker för att få terminalglas - och det är verkligen på tiden! Näst på tur är att boka tandläkarbesök, och besök hos gyn för mina klimakteriebesvär. Igen. Snart.

Kram ❤️

Kaveldun
.....igenkänning

....stark igenkänning på det. Att inte gå till läkare för uppenbara saker. Att i teorin förstå saker som ’sjukskrivning’...men tänka att det är bra att det finns men i min värld är det inte en möjlighet osv.
Alkoholen har nog gett lite andrum där....varit ett rum där jag - för en stund - fått vara omsluten på ett mkt kravlöst sätt.
Är inte heller den uppoffrande typen...och inte ett offer! Men jag tycker att nycklarna - för mig - i just denna resa ( nykterhet) handlar om att bara få vara människa ... Den känslan måste in i vardagen och kan inte vara reserverad för vinet/alkoholen.
På så sätt är det ju också en resa bort från ensamheten ....att berätta om det mest pinsamma ( dricka på hotell ensam ..osv).
Jag funderar en hel del på att gå till AA. Förstår absolut att det inte är enda vägen.....och alla vägar som får oss att hålla nykterhet är bra ...om det så är poesi eller litteratur eller behandlingshem eller detta fora eller en mix av allt.

Se klart
Vara människa

Stort tack Andrahalvlek och Kaveldun. Makes me think.
Tar verkligen med mig tankarna om att få vara människa/ in i vardagen,
Precis som du beskriver Ah, så testar jag detta i mitt jobb.
Men det är enklare i mina roller som yrkesperson/ där är det mkt som går bra, trots de senaste årens myckna a-konsumtion.
Har alltid (över)skött hår, naglar etc för jag är så rädd för något sorts förfall som skulle kunna synas på utsidan.
MEN, stort men.
Har inte sett särskilt pigg ut det senaste året. Trots försök.
Att bli nykter, ja nog handlar det om att vara en riktig människa i våra liv och vardag oavsett vad vi har för ingångsvärden (förlåt detta ord).
Ut ur denna skuggvärld ska vi.
Kaveldun, jag funderar också på AA då och då. Jag har till och med kollat upp grupper i min stad. Finns många. Tvekar. Är det något definitivt i det som känns svårt att ta steget? Musik, litteratur, gos och närhet med små och stora barn som nu känns med ny autenticitet är en fortsatt väg fram. Läsa, skriva här, helt och hållet avgörande.
Ni som läser och skriver, tänker på er varje dag och skickar de godaste tankarna jag har. Tack.
Nu väntar två gulliga och ulliga (frisyrerna!) små barn på sen frukost. Jag är nykter idag, och har ynnesten att det, just idag, känns som ett lätt beslut.
Önskar er alla en fin söndag. ✊🏻

Kaveldun
.....barnbarn

....har jag inte än. Men möjliga framtida är en av mina motiverande tankar ( för nykterhet).
Säkert har du redan lyssnat på Alkispodden - men den podden är bredvid detta fora - min stöttepelare. Avsnitt 14 - om att ’ge upp’ inför alkoholen var så starkt. Men de är överlag - Johan och Roger - vettiga och kloka och fina att lyssna på. De hade/har också krävande jobb och familjer osv och bekräftar att det mesta kan se rätt ok ut men ändå är botten i ngn mening nådd.
Även jag tar hand om håret ....mycket! Gillar mitt hår och är absolut fåfäng ( även om jag verkligen också kan strunta i allt ...och njuta av att gå runt i samma jeans och tröja på landet).
Men hår och kläder ger mig en glädje...jag tycker om vackra saker.
Och jag har hållit mig i bra skick. Tills för ett år sedan då vikten plötsligt skenade iväg ...efter 25 år på samma ganska stabila nivå.
Ingen tvekan om att alkoholen är boven. Nu är det ju bara en ytlig aspekt och i det stora hela - i universum:-) inte mkt att grubbla över......men ändå.
Livet - det är ju den där solstrålen, koppen kaffe, vännen man tycker om, klänningen som sitter fint.
Nu ska jag ut och möta en vän och även våren som ligger på lur...
Borde skriva mer i min egen tråd.... sorry om j tar mkt plats.
Sist - att gå till AA kan kännas definitivt ...jag förstår. Men det enda som krävs är ju en önskan att sluta dricka - för att vara välkommen.
Varför inte gå dit då....och gå till läkare när man har ont någonstans:-)
Jag funderar i alla fall på att ge det ett försök....

Se klart
Hår och vad som är meningsfullt

Kaveldun, jag uppskattar att du skriver här! Har ingen koll på hur det ska vara, men i min tråd bestämmer ju jag och inga restriktioner finnes här 😊
Jag glädjs orimligt mycket (kanske särskilt nu) åt fina kläder och krämer.. men absolut ingen tjusig människa. Min garderob har iaf växt i takt med att jag krymper och har för avsikt att fortsätta. Senaste året; bylsigare och bylsigare kläder, som gjort det ännu svårare att gilla mig själv. Så allt hänger ihop, insidans blandning av yta och bråddjup.
AA, ja. Såklart har du rätt Kaveldun i att det är som att gå till läkaren. Jag har en bit kvar till den doktorn men motsätter mig tex inte detta med högre makt. Men kapitulera, det är ett laddat ord för mig.
Ska lyssna på avsnitt 14 nu, tack för tips 🙏🏻😍 Ha en fin och ljus och nykter söndag!

Se klart
10 helger

Om jag räknar rätt är det tionde helgen, och jag tycker det går bättre nu än för några veckor sedan. Tror att jag ibland blivit sur och nästan grinig för att jag inte får vara som alla andra.
Nu använder jag rådet som jag brukar ge mina vuxna barn. Att du är du och alldeles perfekt på det, och det finns inget så meningslöst som att lägga kraft på att jämföra sig med andra eller önska sig någon annans liv.
Så jag har mer och mer börjat acceptera att detta (nyktra) livet kan vara här för att stanna.
Jag kan nog ännu inte, som tex Santorini så klokt skrev i någons tråd- acceptera fullt ut att jag aldrig mer kan dricka men jag går åt det hållet. En del har därmed förändrats sedan jag började skriva här, tankarna har klarnat, dimman lättat kring mitt liv, mitt drickande. Mer räls än trassel.
Jag klurar på sorg, och var den håller hus. Jag känner den inte, och det är inte en alltigenom god känsla. Jag brukar ha koll på den, ungefär som på ett lite skyggt husdjur. Jag behöver leta. Jag tror det hänger tätt ihop med det jag funderat på, bland annat i helgen, varför andra får vara; sjuka, ledsna, trötta. Att det är djupt mänskligt. Det som gör oss till de vackra varelser vi är.Men inte för mig. Så då blir ju följdfrågan; vad är jag, om jag inte är en människa.
En lite dyster fråga, men inga tankar är iaf så farliga längre att jag behöver dricka för att de ska hålla tyst.
Tack för att ni finns som en bank av just mänsklighet, klokskap och lite dårskap. Kram!

Andrahalvlek
Tillgång till sina känslor

Om man under lång tid inte har haft kontakt med sina känslor, för att man bara kört på, eller dränkt dem med alkohol, så kan det nog ta tid innan de vågar komma fram.

När jag var utmattad hade jag lagt som en tung våt filt över alla känslor. Kände bara apati och tomhet. Kunde inte ens gråta.

Den första känsla som kom tillbaka med full kraft var ilska faktiskt.

Du får leta vidare efter sorgen, någonstans har den gömt sig!

Sidor