Jag har inte alltid varit nykter

6 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Självomhändertagande
Jag har inte alltid varit nykter
Självomhändertagande
Att läsa i detta forum väcker minnen

Jag läser och läser i detta forum och jag påminns hur mitt liv har varit, då jag själv drack. Jag har aldrig varit en alkoholist, men jag hade ett osunt förhållande till alkohol då jag inte tål alkohol och att komma till den insikten tog en del år. Jag träffade en dag en sjuksköterska på en beroendemottagning som sa till mig "du är allergisk mot alkohol" och det var precis det jag behövde höra. Jag hade aldrig hört det tidigare, på det sättet. Jag hade hört en tjej säga så tidigare, att hon var allergisk mot alkohol och det var för att hon faktiskt fick utslag då hon drack rött vin. Så vad menar jag då med att jag var allergisk med alkohol? Jo, jag menar att jag blev så påverkad av alkoholen så att jag tappade kontrollen. Jag har aldrig behövt alkohol för att vara social, våga mer eller att dansa i yngre år. Jag har inte behövt alkohol alls, men det är det många andra som gör och det är många andra som uppskattade min humor, mitt sätt att vara när jag drack och därför så fick jag aldrig medhåll när jag tyckte att jag inte tålde alkohol. Alla ville att jag skulle dricka, i alla fall "alla" som jag drack med.
Det är intressant att se tillbaka vad som hände när jag väl lyssnade på mig själv och valde bort alkoholen. Det är också sorgligt och då menar jag sorgligt hur alkoholen får så stor plats som den faktiskt får. Varje fredag i nyhetsmorgon presenteras alkohol och det var så jag en gång började köpa påkostade viner över disk och jag ordnade en hel del bjudningar under några år, då jag inte hade förstått att det höll på förstöra min hälsa, vilket det faktiskt gjorde. Alkoholmissbruket ledde till min psykiska ohälsa, som senare ledde till läkemedelsbehandling, som senare ledde till ännu sämre psykisk ohälsa genom hemska biverkningar. Det måste ta ett stopp.
Jag stoppade att dricka för mer än 10 år sedan och jag minns att jag i perioder inte kunde tänka mig att leva utan att vara i en dimma. Jag hade verkligen ställt till det, genom att dricka vid fel tillfälle och genom att träffa fel människor. En kväll höll jag på att förstöra mitt liv och följden av det var att jag ville inte leva under några år, jag valde att döva alla känslorna med alkohol. Det är inte konstigt att jag levde med en man som drack då jag hamnade i ett kaos och han var redan i ett kaos. Mitt ex och jag träffades av en anledning. Vi behövde varandra på ett sätt. Om jag inte hade träffat honom så hade jag aldrig varit på fel plats vid fel tillfälle, eftersom jag hade förstått att jag inte tålde alkohol och hade egentligen lagt av sedan några år. Ändå träffade jag mitt ex på en fest som jag valde att gå på en sommardag. Jag valde också att dricka ett par glas och hade egna regler om att inte följa med vidare på stan, vilket jag inte gjorde heller. Jag var nog den enda från hela festen som gick hem när alla skulle vidare, för att jag visste att jag skulle spåra ur om jag drack mer. Jag anade att jag skulle träffa honom igen och mycket riktigt så hörde han snart av sig. Jag våndades massor hur jag skulle berätta att jag egentligen inte dricker och att jag inte ville dricka. Då var jag yngre och hade fått en diagnos som inte var så enkel att förhålla mig till, just då. Jag upplevde en omgivning som försvann. Det var svåra tider. Jag ville gärna träffa en man och bilda familj. Så jag valde att gå till denna fest och ta det lugnt. Han och jag dejtade intensivt och vi blev ett par. Vi var med om något hemskt tidigt och jag valde att medicinera med alkohol och eftersom jag inte tål alkohol höll det på att gå åt helvete.
Plötsligt satt jag med en överläkare och underläkare i ett samtalsrum. Jag säger "jag tål inte alkohol" och en av de säger, "varför dricker du då?" och jag svarar, "ja, det är en bra fråga. Jag stoppar nu." och där stoppade jag - för alltid.

Jag behövde den resan. Jag vill inte skriva om det hemska här, inte nu. Det kanske tar form i en annan text. Jag bearbetar och bearbetar. Jag minns alla svåra utmaningar, om att vara en ung kvinna på en arbetsplats där alkoholen flödar och det förväntas att en ska delta med åtminstone ett glas.

En människa som är allergisk kan aldrig ta ett glas. Då kan den spåra ur, tappa kontrollen och råka väldigt illa ut. Jag råkade väldigt illa ut. Jag orkade inte med mig själv under lång tid, men det finns hjälp att få och jag sökte hjälp. Jag behövde aldrig hjälp för att sluta dricka. Jag behövde hjälp för att ha en anledning att leva och det fick jag.

Det finns så mycket bra hjälp att få därute! Det svåraste kanske handlar om att sätta fingret på vad det är en behöver hjälp med. För vi kan inte se alla svaren direkt. Då skulle vi väl aldrig göra några misstag, eller?

Jag tror att denna text blev svår att följa med i. Jag tänker att genom mitt ex så fick jag se hur alkoholen verkligen förstör. Den hann förstöra mig, men jag behövde nog vara kvar så länge som medberoende för att verkligen förstå att vi är ansvariga för hur vi väljer att leva. Jag har arbetat med mig själv i många år och jag vet att mitt ex är imponerad hur jag bara valde att stoppa att dricka. Genom att se hur hans hälsa försämras av alkoholen så har jag även fått upp ögonen "på riktigt" hur jävlig den är. Det måste vara upp till var och en att sluta och visst är det svårt att stå bredvid och se på. Så plågsamt. Alla förtjänar att må bra. Vi behöver "bara" en bra motivation för att leva ett bra liv där vi kan må bra och vara i balans.

Ta hand om dig!

IronWill
Allergi

Allergi låter i mina öron väldigt konstig annat än som en liknelse. En allergi kan lindras med antihistamin, som hos henne som fick utslag av vin ( vin innehåller histamin). Alkoholproblem eller alkoholism (som inte har någon egentlig definition) kan inte det. Du beskriver också ditt ”alkoholmissbruk” och ”hur du inte kunde tänka dig att leva utan att vara i en dimma”. Det låter som de flesta andras historia här oavsett om man kallar det alkoholism, alkoholmissbruk, allergi eller alkoholproblem. Jag ”tål” heller inte alkohol, ett enda glas leder till nästa och nästa och till sist katastrof. Och man behöver olika mycket innan man tappar kontrollen. Huvudsaken är oavsett att du blev fri från alkoholen och mår bra. Grattis till 10 år!

Självomhändertagande
Kloka ord

Tack för kloka ord från dig. Jag trodde på riktigt att jag var alkoholist ett tag så jag gick till AA för väldigt länge sedan. Det hjälpte mig en del och är en bra erfarenhet, men jag kände aldrig igen mig i hur andra beskrev sitt drickande. Jag har aldrig haft behov av att dricka, förutom under en betydligt senare tid som jag beskriver som dimman, då jag ville fly ett trauma. Det visade sig att jag har en bipolaritet och därför så slutade i stort sett varje berusning i en katastrof, för mig (en del med diagnosen upplever att de tål alkohol). Alkoholen triggade mig att bli hypoman och jag förstår i efterhand hur roligt min omgivning haft det, men det var aldrig roligt att vara jag och vakna med den ångesten, eller ännu värre, att vara kvar i den hypomana fasen i dagar och nätter, i veckor för att sedan vakna i ett annat land en månad senare och inte ens då inse att jag var helt speedad i en fas jag inte hade en aning om kunde utlösas med alkohol. Tack, jag vill leva balanserat och genom att säga nej tack till alkohol så kan jag det. Jag ser det helt enkelt som ett gift, som gör mig allvarligt sjuk.

FinaLisa
Intressant 🤨

Det låter mycket logiskt att det kan bli en livsfarlig kombination med alkohol + bipolaritet. Så jag förstår att du verkligen är allergisk på riktigt!!!
För i ruset skulle ju du kunna utsätta dig för livsfarliga situationer...😬
Vad bra att du har slutat med alkoholen i tid!👍
Kram 💚

Självomhändertagande
Tack FinaLisa

Ja, det är faktiskt intressant det där med alkohol, psykisk ohälsa och mediciner. Inga bra kombinationer. Många som självmedicinerar med alkohol kan ha en bipolär typ 2 som de inte känner till. Det har jag hört från en psykiater som är specialiserad på just bipolaritet och alkohol. Tyvärr missas många inom primärvården, men de som råkar illa ut hamnar ofta i psykiatrin och då är chansen stor att få rätt diagnos och så rätt behandling på det. En sak, som jag tycker är mycket intressant, är att jag har bara hört att alkohol ska intas med försiktighet. Jag skulle nog inte levt idag om jag fortsatte dricka. Kram 💚