Vad klassas som att dricka "för mycket"?

95 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Sofia
Härligt med positiva nyheter!

Det låter som att du har en väldig förmåga att se det positiva i tillvaron och hämta kraft, även under svåra omständigheter, Flowerchild. Vilken kapacitet! Du har tagit ansvar för din bror som varit riktigt ordentligt sjuk, medan dina föräldrar mest fokuserat på alkoholen och du har städat huset eftersom ingen annan tar det ansvaret. Mitt i allt detta med den osäkra Corona-situationen som kan bli jobbig för dig med stängda skolor, så kan du ändå stundvis njuta av skogspromenader och närvaro med djuren, det är jätteviktigt. Vad modigt av dig att ta samtalet med din mamma! Hoppas verkligen att hon får en tankeställare av att du har berättat om situationen för ett par andra.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Självomhändertagande
Bra steg du gör!

Så bra att du pratat med maskrosbarn. Instämmer med Sofia, modigt av dig att prata med din mamma om din upplevelse av dina föräldrars alkoholintag. Kommunikation betyder så mycket. Jag brukar tänka att allt går att kommunicera fram, det gäller att öva och lära sig hur en når sitt budskap på bästa sätt.

Idag när jag var ute i skogen så såg jag plötsligt hur två rådjurshuvuden tittade upp. Jag tror att de stod och smaskade på något och de hörde mig. De blev helt stilla en stund och stod där och tittade, sedan sänktes deras huvuden och de fortsatte att smaska. Att vara i skogen ger mig energi och ibland så upplever jag mycket humor, som med dessa rådjur.

Nu ska jag sova. Vill önska dig en bra start på nästa vecka!

Självomhändertagande
Hoppas att du har det bra

Hej, jag tänker på dig och hoppas att du har det bra.

Flowerchild_
Hej

Hejsan! Tack för omtanken <3 Jo men just nu går det an faktiskt. Har tillbringat de två senaste helgerna hos en kompis. Vi har grillat i skogen, ridit på grannarnas hästar och haft det allmänt bra. Tror jag behöver mer sånt. Veckorna är mindre bra. Har insett ännu fler saker om min familj osv att jag nu är totalt överväldigad igen. Och återigen försöker jag fly från mina tankar och ständigt vara upptagen fram tills det kraschar, vilket det kommer göra.

Flowerchild_
Hej

Hejsan! Tack för omtanken <3 Jo men just nu går det an faktiskt. Har tillbringat de två senaste helgerna hos en kompis. Vi har grillat i skogen, ridit på grannarnas hästar och haft det allmänt bra. Tror jag behöver mer sånt. Veckorna är mindre bra. Har insett ännu fler saker om min familj osv att jag nu är totalt överväldigad igen. Och återigen försöker jag fly från mina tankar och ständigt vara upptagen fram tills det kraschar, vilket det kommer göra.

Flowerchild_
Förvånad

Okej, sjukaste hände just nu. Mina föräldrar berättade att från och med imorgon blir det enbart vin och läsk på onsdagar och fredagar då ekonomin här dalar med corona. Håller alla tummarna för att detta hålls nu!!

Självomhändertagande
Hoppas

Vad fint att höra att du haft det så bra med din kompis. Det låter verkligen som att det var välgörande och det är fint att du ser hur bra du mår av att rida och vistas i naturen. Läser nu om dina föräldrars beslut. Jag håller också tummarna att det blir så. Det är bra att de har meddelat det, att de säger det högt innebär säkert att de vill göra en förändring. På det sättet kanske coronaviruset blir en positiv erfarenhet för dig och din bror. Det gjorde nog skillnad att du pratade med din mamma om dina funderingar kring deras drickande. Du sådde ett frö.

Flowerchild_
Hoppas också

Trodde verkligen inte jag var en friluftsperson, men asså jag älskar det. Ja, ridningen och hästarna måste vara min tryggaste punkt, finns inget bättre. Hoppas verkligen du har rätt. Vände ju det hela till den ekonomiska delen, och de verkar ha nappat på det med tanke på hela coronavirus situationen. De sa senare att de kan hända att de dricker vin någon mer dag, men minsta lilla minskning är ett framsteg. Själva grejen att jag tycker det är jobbigt verkar de inte inte bry sig om, men huvudsaken är att de bryr sig om att minska det av någon anledning.

Flowerchild_
Det gick väl sådär...

Måste bara skriva att det här med att enbart dricka helger + onsdagar gick sådär för mina föräldrar. I måndags drack de ej alls, var väldigt skönt att alla gick o la sig utan att somna i soffan, ingen som sluddrar och grejer. Fick då också bevis för att det var alkoholen och inget annat som låg bakom det hela. I tisdags brast det dock. 1 flaska var och pappa började på en andra. Mindre än vanligt men ändå. Och igår så drack de lika mycket som vanligt (onsdagar räknades inte dock) och nu har de köpt nya boxar igen. En dag höll det, så kan det ju gå. Antar att jag kan konstatera att de är beroende nu? Vill ju ej acceptera det så fortsätter kräva bevis. Men samtidigt orkar jag egentligen inte bry mig, finns många roligare saker att bry sig om. Det har ju slutat såhär förut, men trodde verkligen att det kanske skulle gå denna gången med corona och ekonomin som motivation, men nope.

Skrållan
Jag tänker

Jag tänker och känner igen tankesättet. Att man måste ha bevis på att det är osunt drickande. Men långt där inne så vet man. Lämnade min man för snart ett år sedan. Och jag visste ju ganska tidigt, när jag ser tillbaka. Men man vill inte se för då måste man förhålla sig till det, och kanske ställa krav.
Bra om du kan börja tänka på dig själv och göra roliga saker. Lite svårt i coronatider men det finns alltid något.

MalmMia
Så tufft för dig

Du ska inte behöva ha det så här, dina föräldrar har problem. Kan du prata med någon? Finns det någon vuxen som kan stötta dig? Kan du prata med socialen, börja anonymt för att höra vad som kan göras? Kan du prata med Bris för att få vägledning? Du pratade med Maskrosbarn, kan de hjälpa dig. På Trygga Barnen kan du få hjälp av Trygga hjältar att hitta en väg framåt.

Jag tänker på dig och hur du har det, du när en oerhört tung börda. Jag tänker att du behöver hjälp att bli avlastad. Det är bra att du försöker göra bra saker för dig själv. Du är modig som skriver här, stark som lever i detta och duktig på att försöka nå fram till dina föräldrar.

Sofia
Fokus på det du mår bra av

Hej Flowerchild! Vad tråkigt att det snabbt blev en besvikelse när dina föräldrar skulle komma igång med nya vanor. Det lät ju som en bra intention att hålla nere drickande till vissa bestämda dagar, men den här gången var nog beroendet starkare än det logiska tänkandet som det tyvärr ofta kan vara. Fint att du, samtidigt som du funderar kring om föräldrarna är beroende eller ej, vänder blicken mot andra, roligare saker. Det som ger dig energi och en paus från föräldrarnas problem. Du har redan fått många kloka idéer om olika vägar att ta kontakt för att få stöd i detta och har ju själv redan tagit kontakt med Maskrosbarn, vilket är toppen. Jag undrar också, hur du känner inför att ta kontakt med någon vuxen i din närhet, som kanske skulle kunna hjälpa och stötta dig? Du ska inte behöva vara ensam i detta.
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Flowerchild_
Jo ja...

Jag borde egentligen berätta för någon vuxen om det hela ja, men vet inte vem. Skulle kunna berätta för farmor, men träffar henne alldeles för sällan, speciellt nu med coronaviruset och allt. Sen vet jag inte riktigt vad för hjälp man kan få heller, vad kan man göra åt problemet ens? De begår ju knappast något lagbrott eller liknande. Kan ju säga att ända motivationen jag har för tillfället är hösten. Om jag får lite avstånd (deltid iallafall) från detta kanske jag kan se det på ett annat sätt.

Idag spårade det helt också. Min morbror är här med min kusin (12 år) och kan satte i sig ett helt flak norrlands guld och gick o la sig halv nio. Mina föräldrar drack också mer än vanligt (upp mot 3 flaskor var nu) o jag skulle göra pannkakor och det var extremt svårt att inte skrika på dem när de kom och hämtade vin i köket hela tiden och skulle ställa massa frågor. Sen började de bråka om vem som skulle få välja tv-program, som små barn. Och mamma ringde morfar (som inte heller var nykter) och hade värsta diskussionen om coronaviruset. Sen undrar de varför jag aldrig är hemma på helgerna, ja du. Är dock inte hemma påskhelgen, ska på en övernattningsgrej, kunde inte kommit mer lägligt. Kan verkligen inte se vad jag har gemensamt med dessa människor.

Självomhändertagande
En lärare, eller en väns förälder

Hej, det gör faktiskt lite ont i mig att läsa hur det gått den senaste tiden. Dina föräldrar hade en bra intention, men beroendet tog över. Jag levde med en alkoholist i 12 år och jag vet hur det kan vara. Jag funderar på om du kan prata med en lärare eller en förälder till en vän. Jag nämnde tidigare att du kan prata med socialtjänsten, men jag förstod att du hade en mindre bra erfarenhet genom en vän. Jag tänker att de kanske kan erbjuda en terapeut, men jag vet inte. Har du varit hos kuratorn? Du kanske kan notera vilka vuxna du möter och kanske det finns någon i din närhet som du inte har tänkt på, att du kan prata med. Det är fint att du får lite andrum i påsk. Ta hand om dig!

Mother
Ditt liv är lika viktigt att ta vara på

Vet inte hur gammal din farmor är men
om hon är klar och redig,prata med henne. Är övertygad om att hon iallafall vill stötta dej.
Att efteråt få veta att man kunde hjälpt eller funnits för dej, och inte fått veta det gör ont.
Svårt att tro att hon inte anar vad som försiggår där i hemmet.
Beroende på hur gammal du är borde du få hjälp på sätt som gagnar dej, eget boende eller liknande.
Prata med farmor så kommer ni på något som gör att ditt liv blir bättre ❤
Lycka till

Sisyfos
Lagbrott?

På sätt och vis begår de ett lagbrott när de har två minderåriga barn och dricker som de gör. Du och jag antar, din bror, vill inte vara hemma. Ni har en12-åring på besök. En kusin. Jag antar att du är van, men det gör inte saken bättre. De kanske inte blir aggressiva och arga, men det är en miljö som ni borde slippa. Och de dricker sig till permanenta skador på hjärnan. Det kanske de redan har? Du beskriver en miljö som är så otroligt deperimerande att barn ska behöva uppleva. Min sambo växte upp på deltid i en sån miljö. Jag har inte fått höra så många detaljer. Han bestämde sig för när vi fick barn att de aldrig skulle behöva uppleva en full pappa. Och han dricker mycket måttligt. Dina föräldrar visade en vilja att sluta. Det är svårt och de är två som dricker. Med den mängd de har druckit har de nog inte varit nyktra på lång tid. Om du gör en anmälan, kanske de kan få hjälp med sitt missbruk, det är allt annat än en normal alkoholkonsumtion.

Sisyfos
Lagbrott?

På sätt och vis begår de ett lagbrott när de har två minderåriga barn och dricker som de gör. Du och jag antar, din bror, vill inte vara hemma. Ni har en12-åring på besök. En kusin. Jag antar att du är van, men det gör inte saken bättre. De kanske inte blir aggressiva och arga, men det är en miljö som ni borde slippa. Och de dricker sig till permanenta skador på hjärnan. Det kanske de redan har? Du beskriver en miljö som är så otroligt deperimerande att barn ska behöva uppleva. Min sambo växte upp på deltid i en sån miljö. Jag har inte fått höra så många detaljer. Han bestämde sig för när vi fick barn att de aldrig skulle behöva uppleva en full pappa. Och han dricker mycket måttligt. Dina föräldrar visade en vilja att sluta. Det är svårt och de är två som dricker. Med den mängd de har druckit har de nog inte varit nyktra på lång tid. Om du gör en anmälan, kanske de kan få hjälp med sitt missbruk, det är allt annat än en normal alkoholkonsumtion.

Flowerchild_
Jag är nästan säker på att

Jag är nästan säker på att farmor faktiskt anar, eller till och med redan anser att mina föräldrar dricker för mycket. Hon och jag gjorde en hel del saker tillsammans i höstas och ibland sa hon saker som fick mig att anta det. Men jag vågade aldrig prata med henne om det. Min lillebror blev ju hemmasittare för två år sedan och har inte varit i skolan sen dess. För det mesta stänger han in sig på sitt rum, antar att det är hans trygga punkt. När han slutade gå till skolan kom flera orosanmälningar, dock var det just skolan han inte ville vistas i. Det är en anledning till att jag har svårt att berätta för en vuxen, jag är rädd att de ska få en till orosanmälan på sig. Vi har till och med varit på familjeutredningar och grejer, men då fattade jag inte vad vi höll på med. Det har varit soc folk här också, men då var allt tvärt emot hur det brukar vara, prydligt och rent. Men jag fortsätter också undermedvetet att försöka hitta anledningar att förneka det hela, trots att jag har väldigt mycket bevis.

Självomhändertagande
Du är klok

Flowerchild, du är väldigt klok och du är väldigt observant. Däremot så är det oerhört viktigt att ha en bra vuxen att kunna prata med. Det är inte din uppgift att lösa din situation, men när du har landat i att det är bara du som är den som kan signalera till en vuxen, exempelvis din farmor så behöver du signalera. Inget går att förändra på en dag. Allt är en process. Det är faser. Du ska inte behöva vara ensam med dina tankar. Det är jättebra att du skriver här. Jag tror att det hjälper dig att närma dig att faktiskt prata med någon. Jag tror att din farmor förstår och hon kanske upplever det svårt att inleda samtalet. Att säga om hur det är till henne skulle kunna vara en övning. Vad svarar hon då. Behöver hon också prata och berätta hur hon tänker. Ni kanske kan stötta varandra genom att säga som det faktiskt är. Jag vet att det är läskigt att berätta som det faktiskt är till någon som finns nära på ett sätt, för då finns det ingen återvändo. Fast vad är alternativet, du har tankar hur det ska gå med din bror om du studerar på distans deltid i höst. Den oron kommer inte att försvinna när du inte är hemma. Att du skriver den här meningen är jättebra "Men jag fortsätter också undermedvetet att försöka hitta anledningar att förneka det hela, trots att jag har väldigt mycket bevis." Du sätter ord på hur du upplever det och du är i en process där du inte borde vara ensam med dina tankar. Under tiden som du behöver landa i detta, fortsätt göra det du tycker om. Fokusera på vad som gör dig glad och får dig att må bra. Jag brukar citera den brittiska läkaren Rangan Chatterjee. Han sa i ett TV inslag idag (TV4) att vi ska begränsa vår information kring corona till en gång om dagen. Vi behöver koppla bort information som skapar oro och göra saker vi mår bra av, som att röra på oss, andas djupt och ha social kontakt - även om den är på distans med våra nära. Nu lever du i en miljö som inte är bra, därför behöver du ännu mer av det som får dig att må bra. Ibland behöver en "bara" kasta sig ut och säga som det är, för att det ska förändras. Det kan vara så svårt, men jag önskar att du landar i att du gör det när du är redo. Nikes reklamslogan är bäst "Just do it", "bara gör det".
Vad tror du kan hända om du pratar med din farmor?

miss lyckad
Liknar mitt tidigare liv..

Känner igen mycket av hur ni har det hemma..Jag har också haft liknande problem som dina föräldrar har nu..Jag har även många syskon med alkoholproblem, precis som din mamma har ”arvet” i släkten..En av mina döttrar mailade min dåvarande chef till slut om mitt beroende..Det gjorde hon efter att jag lovat att själv prata med min chef..Men sköt upp det för att det kändes jobbigt..Arbetsgivaren har stort ansvar att se till så arbetstagaren får/tar hjälp mot alkoholberoende..Jag förstår att du älskar dina föräldrar..Det är bara alkoholen som förstör för människor..Ta hjälp av den du känner kan ge dig stöd..Kanske ett telefonnummer till maskrosbarn eller anhörig-grupp..Allt kan ordna sig, men då måste man få hjälp..Min chef som jobbat med missbruk sa att var 7:e vuxen har alkoholproblem, så det är väldigt vanligt..Nu är jag nykter sen nov-2015..Har aldrig ångrat det..Däremot att jag inte slutade dricka tidigare..En av mina döttrar är stödperson i Föreningen Maskrosbarn..Ring någon förening. Du kan vara anonym..Varm kram🍃💕💫

Självomhändertagande
miss lyckad - så fint att du delar

Så bra att du skriver i denna tråd och berättar hur din dotter gjorde till slut. Så är det, arbetsgivaren har stort ansvar att arbetstagaren får hjälp. Flowerchild, det är så många som har alkoholproblem. Jag fick själv alkoholproblem som ung då jag arbetade i en bransch där alkoholen flödade, inom försäkring och bank. Jag valde att stoppa helt till slut, eftersom jag aldrig ville dricka och det var på ett sätt svårt att stå emot grupptryck eller att känna sig tvingad att vara med på konferenser och liknande som spårade totalt. Jag blev på riktigt lite "tokig" och sa upp mig. Förstår idag att det var min räddning, jag behövde komma därifrån! Jag valde hälsans väg i livet, efter att ha kämpat med psykisk ohälsa ett tag och idag är jag frisk och symtomfri. Det gäller verkligen att vara sann mot sig själv och leva det liv en vill leva. Att inte jämföra sig med andra, utan att lyssna på sig själv och göra det en behöver. Du är viktigast i ditt liv.

Flowerchild_
Tack <3

Tack så mycket för alla svar! Tack till ni som delat mer er av era erfarenheter också, det hjälper <3 Om jag pratar med farmor så i bästa fall förstår hon och instämmer med mig, i värsta fall gör hon inte det. Tyvärr kommer corona lite i vägen för att träffa henne, och vill inte direkt berätta över sms. I lördags skulle jag vara borta över dagen och fixa med båten (seglar skuta) men slutade med att jag blev borta i 2 dagar. Vill ju helst inte lämna min kusin och bror ensamma, men jag visste ändå att de skulle klara sig. Mamma ringde mig vid 8 igår kväll, svårt att tro att hon var nykter under samtalet. Vissa dagar jag är borta ringer eller messar hon inte alls, andra dagar skickar hon 10 mess och ringer och upprepar sig... Blir så irriterad. Något annat som stör mig är att varje morgon så är mina föräldrar trevliga och så, något som får mig att tro att jag överdrivit allt. Den enorma kontrasten mellan morgon och kväll har gjort att jag i alla år övertalat mig själv att jag bara psykar mig själv. De blir ju inte märkbart bakfulla jätte ofta heller, antar att de är så vana. Har få minnen som är äldre än 5 år (alltså från innan jag var 10), kan kolla på bilder av mig själv och inte kunna koppla det. Därför visste jag inte helt om mina föräldrar drack så mycket under vardagarna innan vi flyttade 2016, men hittade bilder som bekräftade att de visst gjort det. Ganska otroligt att de lyckats dölja allt så bra. Har hakat upp mig på ett minne också. Sommaren 2018 var vi på en camping utanför stockholm. Våra stuggrannar (som vi nyss träffat) var över och skulle dricka ett glas vin (1??) Det hela slutade med att mina föräldrar spårade totalt och mamma ramlade och rullade ner för gräsmattan. Jag och min lillebror satte oss i sängen och kollade på netflix. Precis innan grannarna skulle gå kom kvinnan fram till mig och frågade vad jag gjorde och pratade med en röst som var alldeles för medlidande. Hon hade oxå druckit men inte alls så mycket. Sedan frågade hon om mina föräldrar ofta blev fulla. Vad svarar man på det liksom. Dagen efter åkte vi hem och mamma spydde längs en vägkant... Trevlig avslutning på semestern.

Vet helt ärligt inte varför jag hakat upp mig på detta minnet, har flera minnen jag hakat upp mig på också... Kände för att skriva av mig lite bara. Jobbar vidare med att skaffa mod nog att söka hjälp också. Mest för att jag innerst inne fortfarande övertalar mig själv att det är jag som förstorar allt.

Självomhändertagande
Det är en process

Du skaffar hjälp när du inte ser något annat alternativ och genom att du redan är här så har du startat ditt arbete. Du är i en process som tar den tid du behöver. Vi processar alla på olika sätt. Jag tror att du berättar om dina minnen som hakat upp sig, därför att du kanske upplever dem så märkliga. Hur kan en människa säga så här och sedan bara gå?
"Precis innan grannarna skulle gå kom kvinnan fram till mig och frågade vad jag gjorde och pratade med en röst som var alldeles för medlidande. Hon hade oxå druckit men inte alls så mycket. Sedan frågade hon om mina föräldrar ofta blev fulla."
Jag tänker att bland alla vuxna som ser och förstår så borde någon stanna upp och säga till dig, "är det något som jag kan göra?"

När jag läste detta igår kväll så var det min tanke. "Är det något som jag kan göra för dig?" och jag skriver här vad jag tänker och jag hoppas att du tar med det du behöver från oss som skriver till dig så att du kommer vidare. Det innebär att du skriver vidare och vi skriver vidare. Vi "pratar" med varandra genom de skrivna orden och det är ett mycket bra sätt att utbyta tankar och erfarenheter.
Jag tror på dig. Jag tror också att du behöver en vuxen att tala högt med, som du skriver detta högt. När vi säger något högt och blir bekräftade att vi blir lyssnade på, då händer det något.

Med den funderingen, så kan jag tänka mig att det är konstigt att vara en ungdom och tidigare ett barn som lever med detta och ingen vuxen har agerat. Det är för mig orimligt. Nu är jag en person som är visselblåsare och säger ifrån det jag inte tycker är ok, när det verkligen är läge för det.

Jag tycker inte att du förstorar upp allt. Jag tror att du beskriver det som du upplever det och det du beskriver är inte ok.

Om du vill prata med din farmor, så kanske du kan använda telefonen, till att ringa henne och inte skriva sms. Det kan vara ett alternativ, om du känner att du vill det en dag. Ifall du inte tänkt på det. I din ålder satt jag och pratade med en fast telefon med sladd och pratade i timmar med vänner. Jag vet att de flesta inte pratar i telefon utan vill skicka sms numera, men telefonerna går att ringa med, särskilt om det blir läge för det.

Ta hand om dig!

Julia Ljung
Hur mycket är för mycket?

Min sambo dricker 1-2 starköl nästan varje kväll. Han dricker även en whiskey kanske tre kvällar i veckan. Var går gränsen till att dricka för ofta? Han är väldigt impulsiv och har ett hett temprament. Känns som han dricker för att lugna ner sig. Kan alkoholen och tempramentet hänga ihop?

Flowerchild_
Hej igen!

Hej igen. Hade en fin påsk och lovvecka. Spenderade alla dagar utom 2 tillsammans med mina vänner på båten. Lade märke till hur mycket lyckligare och piggare jag blir när jag inte är hemma. Även om oron finns kvar ändå. Vem vet om någon av mina föräldrar ramlat ner för trappan eller startat fler bråk med grannen. Kom hem igår, är alltid irriterad när jag kommer hem. Mamma tror att det är jag som är en tjurig tonåring eller något. Men det är dem som gör mig irriterad. Gillar inte att mötas av en överfylld tvättkorg och vinfläckar på golvet. Får iallafall mer perspektiv på det hela när jag inte är hemma. Insåg också några andra saker. Just nu jobbar mamma inte (tyvärr...) men när hon gjorde det kunde hon ibland stanna hemma för att hon var trött eller behövde ringa en massa telefonsamtal, tänk om hon egentligen var bakis. Pappa och andra sidan har alltid jobbat övertid. Men han vill alltid att deras vänner ska vara här och umgås och inte hos dem, tänk om beror på att han kan dricka då och slipper köra?
Har bestämt mig för att berätta för farmor när jag känner mig redo för det. Trots att jag väldigt ofta fortfarande tror att jag överdriver. Försöker verkligen säga att jag inte gör det men det är svårt. Har också slagit mig hur jobbiga just de senaste åren varit. Har känt så mycket skam. Både över mina föräldrar, min släkt, att det alltid är stökigt här, när det kom ut att min lillebror inte är i skolan och att jag blivit mobbad och utfryst på 2 olika skolor. Insåg då att jag verkar ha en del att bearbeta... Pappa har alltid sagt att känslor ska man packa ner i ryggsäcken och lämna där typ. Men den taktiken har gjort att mina känslor är helt avtrubbade trots att de är överväldigande. Har blivit så avtrubbad att jag inte ens kan gråta längre.

Men samtidigt så flyter livet på. Jag vet att detta inte kommer vara för alltid, förhoppningsvis. Jag kan välja en bättre väg och ett bättre liv.

Självomhändertagande
Just nu

Vad fint att höra att du har haft det bra i påsk tillsammans med vänner på båten.

Du har en plan för när du är redo så ska du prata med din farmor, det är jättebra.

Du skriver om en mobbad tid. Vad hemskt för dig. Orden från din far, om att känslor ska packas ner i en ryggsäck och vara kvar där. Det kan ju vara så att han inte har lärt sig att prata om känslor och det är därför han säger det, det kan också vara orsaken att han dricker som en flykt.

Du känner dig avtrubbad så du inte kan gråta längre. Så känns det just nu.

Du kommer att kunna gråta när du behöver det och då kommer det vara helt ok. Låt det komma när det kommer. Du behöver inte bita ihop.

Jag tycker att du ska vara stolt över dig själv. Du gör en resa, du är insiktsfull och du reflekterar mycket. Du är observant och jag tycker att du är modig. Dessutom gör du bra steg.

Ta hand om dig!

Flowerchild_
Tack

Tack så mycket för dina ord Självomhändetagande. Personligen ser jag inte hur jag gör några framsteg. Känns mest som jag fastnat i en återvändsgränd gällande det mesta. Min bästa vän som mår väldigt psykiskt dåligt sa något idag om att hon inte var redo för att ta hjälp och att det inte skulle funka om hon blev tvingad. Något säger mig att detsamma gäller mina föräldrar, vill de inte göra något åt sitt drickande för sin egen skull kommer det inte funka, tyvärr. Dock kommer ekonomin dala ännu mer om de inte gör det. Speciellt nu när mamma börjat köpa extremt mycket grejer på mobilspel. Såg förut idag att de också försöker dölja hur mycket de dricker för mig, genom att slänga in vissa av de tomma boxarna i ett förråd som knappt används. Har verkligen stenkoll på vad de gör Igår berättade en vän till mig att hon träffat mamma på ica, mamma handlar ytterst sällan på ica men en viss affär ligger ju granne med ica.

Borde dock verkligen försöka släppa mitt kontrollbehov över det hela, sluta räkna och allt sådant. Det tar verkligen sjukt mycket energi. Har så mycket annat jag borde lägga fokus på just nu.

Självomhändertagande
Dina framsteg och några tankar

Jag har läst hela tråden igen och jag vill påminna dig om det som du kanske inte ser just nu.

Den 9 mars skriver du "Kanske kan jag en dag ha mod nog att berätta för farmor" och den 13 april skriver du "Har bestämt mig för att berätta för farmor när jag känner mig redo för det" .

Du har funderat en del på vilken vuxen du ska prata med och efter 5 veckor så har du en plan vem du ska prata med, från kanske till beslut och jag tror att du gör det när du är redo. Det är skillnad på ditt uttryck. Det är ett stort framsteg.

Du har pratat med vänner, tagit ett samtal med din mamma och du har tagit kontakt med maskrosbarn och det är otur att corona hindrar träffar just nu, men du har aktivt tagit kontakt.

Jag funderar på var du mer kan vända dig och det kanske inte är rätt ställe, men jag vill ändå tipsa dig om att vända dig till bup, alltså barn och ungdomspsykiatrin.

https://www.bup.se/sv/Rad-och-fakta/Artiklar/Bra-att-veta-om-BUP/Far-for...

Jag har själv fått oerhört bra hjälp inom vuxenpsykiatrin för min bipolaritet som jag inte har några problem med sedan flera år. Det har varit hjälpsamt att prata med sjuksköterska. De har kuratorer ifall du inte känner att du vill prata med kuratorn på din skola.

Kolla upp din närmaste mottagning och ring och fråga. Det kostar inget och ingen behöver veta om du vänder dig dit. Kanske du kan söka för ditt kontrollbehov, om du inte vet vad du ska säga om du kontaktar dem.

Det finns så mycket hjälp att få i vårt samhälle, det gäller bara att hitta rätt och börja någonstans. Jag brukar säga, be om hjälp en gång för mycket, än inte alls.

Finns det en kyrka i närheten? Kan du boka en tid hos en präst? Präster har absolut tystnadsplikt och de erbjuder själavårdande samtal. Jag gick till en präst då jag var trött på att träffa sjuksköterska inom psykiatrin. Jag blev frisk och förstod inte varför jag skulle fortsätta ha samtalsstöd inom psykiatrin. Då ville jag träffa en präst som såg mig som en människa. Det var häftigt. Att prata om livet. Präster för inga journaler och du behöver inte vara troende. Det kostar inget och de har som sagt tystnadsplikt.

Skriv en lista på var du ska lägga ditt fokus och prioritera, ta sedan en sak i taget.

Flowerchild_
Tack så mycket självomhändetagande!!

När du lägger upp det sådär så ser det ju ut som om det gått framåt iallafall. När jag tänker tillbaka har det nog det också, även om det inte känns så.
Tack för alla tipsen! Har funderat på bup också, men är rädd att de ska bedöma det som lämpligt att berätta för mina föräldrar. Har funderat på kyrkan också, och risken är större att jag går dit än till kuratorn helt ärligt. Präster har ju absolut tystnadsplikt och får inte berätta något för någon. Råkar ju vara så att jag bor granne med en kyrka också.

Satt idag och insåg att detta inte håller. Allt runt omkring mig är kaos och kommer själv hamna i hålet om jag inte redan är där. Inte så konstigt egentligen. Det märkligaste är ju att jag vill att mina föräldrar slutar dricka, samtidigt som jag "inte" vill det då det känns som jag förlorar min "plats" i något sorts system också. Det där är en sån där djup tanke som jag verkligen behövde sätta ord på. Verkar lite skevt att tänka så, har väl blivit galen av det hela eller något.

Ska försöka att fokusera på en sak, det lär bli svårt då allt händer samtidigt men det är ju alltid värt ett försök.

Flowerchild_
Okej detta gör ju knappast det hela bättre

I början av den här tråden var det någon som skrev något att det var ännu värre om man kombinerade alkohol med antidepressiva tabletter. Då skrev jag att jag inte trodde mina föräldrar tog sådana. Jag hade fel. Fick idag av en slump veta att mamma tar antidepressiva tabletter. Hon sa något om två olika tabletter och att hon behövde till apoteket för en av dem. Kan man kombinera olika sådana eller hörde jag fel?
Egentligen är väl detta ganska väntat så blev inte direkt förvånad.

Sidor