Vad klassas som att dricka "för mycket"?

101 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Flowerchild_
Hej

Hej igen! Husbilssemesterns var väldigt trevlig, trots regnet som kom andra dagen. Det var mycket lugnare än vad jag är van vid att en semester är, trots att det ändå var lite små diskussioner och tjafs. Framför allt så dracks det inget alls. Råkar ju veta att båda hennes föräldrar har erfarenheter av anhöriga med alkoholmissbruk så det kanske inte är så konstigt.

Tillbaka på jobbet nu också. Min lillebror berättade att mamma och pappa bråkat en hel del medan jag varit borta, det har dem gjort de senaste dagarna också. Mamma tycker pappa jobbar för mycket och pappa tycker mamma bara sitter hemma hela dagarna. Hela släkten är dessutom nere på botten igen. Mormor misslyckades totalt med sin nykterhet.

Har tänkt en del på det och tror helt ärligt att jag skulle dra fördel av professionellt stöd av något slag. Inte bara för hur jag mår hemma utan också för mitt kontrollbehov. Dessutom skulle jag till 95% kunna säga att jag förmodligen har ångest problem också, har haft sådana problem sen jag var typ 10. Har en del tvångstankar också. Vissa saker jag måste göra, som jag måste nudda vid eller liknande för annars kommer allt skita sig.

Jag börjar iallafall skolan om typ 17 dagar. Alltså ska jag flytta om typ 15 dagar. Det ska bli skönt samtidigt som jag är orolig för hur allt kommer bli här till hösten.

Självomhändertagande
Återhämtning

Hej!

Vad fint att höra om din husbilssemester utan alkohol. Att du får en möjlighet att se hur det kan vara! Alla familjer har konflikter mer eller mindre. Alla människor hanterar konflikter på olika sätt. Vid olika tidpunkter. Beroende på hur sömnen har varit. Stress. Trötthet. Hunger.

Därför är det så bra och viktigt med återhämtning. Det låter som du fick en slags återhämtning från din vardag med att ständigt se hur alkohol intas. I din familj, bland din släkt och på din arbetsplats antar jag.

Vad är det som gör att det känns oroligt inför höstens skolstart? Du behöver inte alls skriva det här. Det är en fråga du kan fundera på och kanske prata med en professionell med.

I slutna rum. Eller så skriver du om det. Det är i alla fall en bra fråga att fundera över.

Att skriva ner. I dagbok eller om du vill. Här.

Tråkigt att höra om ångesten och tvångstankarna, men jag kan förstå att det är så och jag läser just nu mer om alkoholberoende då jag själv upplever min relation till mitt ex svår.

Jag vet inte vad det är. Om det har ett ord. En sorg blandat med rädsla. Om att förlora honom i alkoholmissbruket eller i corona. Han har ev fått corona. Hans arbetsgivare har precis mejlat att någon varit smittad och alla ska testas.

Tänker att hans hälsa är ganska dålig och att han kan dö nu. Det gör mig orolig. Och ledsen. En ovisshet.

Jag är glad för din skull. Att du varit på husbilssemester. Det är du värd!

Ta hand om dig!

Flowerchild_
Tiden flög iväg

Länge sen jag skrev nu. Tiden flög iväg. Jag jobbade i ett par dag innan jag stack ut och seglade i en vecka. På natten mot lördag fick jag ett sms av min bror där han frågade om jag var vaken. Eftersom att klockan var halv 2 så sov jag. Dagen efter ringde jag honom och då berättade han att mamma och pappa bråkat riktigt högljutt och länge. Mamma ringde mig på torsdagen vid 12 också, aspackad och irriterad och då svarar jag drygt och lägger på. Efteråt messar pappa "Visste du inte bättre än att svara?".
Sista kvällen på båten mådde jag skit så min kompis (från husbilssemestern) satte sig och pratade med mig. Är glad att jag iallafall har mina vänner.

När jag kom hem så var det inte mycket hushållsgrejer som var gjorda men min lillebror hjälpte mig med det iallafall. Efteråt så började han och mamma bråka om just det faktum att hon inte gör något. Sedan berättade han att mamma och pappa bråkar nästan varje kväll och att han har svårt att sova då. Pappa tar även extra sängen i min lillebrors rum ibland och då sa han att han brukar ta min säng. Råkade av en slump läsa deras sms från pappas telefon, inget trevligt.

I onsdags flyttade jag också. Började skolan på torsdagen. Det gick bra, stor klass men trevliga människor. Förföljs dock av en ständig oro som nog alltid kommer finnas där. Åker hem till mina föräldrar först nästa helg. De ska tydligen iväg med några vänner, så jag ska vara hemma med min lillebror över natten då han inte riktigt är stabil nog att vara själv.

Har pratat en del om problemen med farmor iallafall. Tidigare idag åkte vi och handlade. Då åkte vi förbi en mottagning och då sa farmor att mamma var där i maj men inte berättade varför. Då sa jag att det var för att hon hade skakningar i händerna och hon trodde hon hade problem med någon nerv. Farmor sa dock att det lät lite som abstinensens besvär. Och det är fullt möjligt att det är det, hur kunde jag ens missa att tänka så långt? Jag och farmor har iallafall kommit fram till att något måste göras, för min brors skull.

Självomhändertagande
När det är dags och när du hittar rätt person.

Så tänker jag att du kommer att prata med en professionell människa.

Jag läser din mening "Förföljs dock av en ständig oro som nog alltid kommer finnas där. " och jag vill ta bort orden 'nog alltid' för det behöver inte alls vara så. Jag har med hjälp blivit av med ett trauma som följde mig i alltför många år. Och nu är det helt borta. Jag exponerades under en tid av allt som påminde mig om ett dåligt minne. Ett minne som ständigt gav mig obehag när jag påmindes om det. Det gav mig suicidtankar ibland. Nu är allt borta.

Och då var jag beredd att arbeta med detta och det tog precis all kraft. Jag kunde inte arbeta eller studera under de 3 månaderna. All min energi gick åt till att bearbeta. Jag behövde inte de sista tiderna som psykologen hade avsatt för mig.

När tidpunkten är mogen.

I terapier så kan allt behandlas. Däremot så är det så att du behöver först be om det och senare kanske kräva det. Du blir troligtvis inte serverad behandling. Nu har jag många års erfarenhet av att vara patient och jag minns när jag förstod att jag kunde styra min behandling.

En manlig sjuksköterska skulle bli min nya samtalskontakt och han sa "vad kan jag hjälpa dig med" på ett sätt som ledde till ett samtal, jaha äh vaddå, kan jag bestämma det?

Det var avgörande. Då kände jag mig inte längre som en patient. Utan som en människa.

Men oftast är det så att det känns lite som om en är i en utsatt situation som patient. Maktförhållandet. Vårdgivare. Sjuk och frisk.

I ett samtal med en behandlare så är båda människor och skillnaden är att ena är där i yrket och har utbildning, får betalt och det är ett arbete.

Det kan vara bra att påminnas om det ibland. Jag har märkt det då jag träffat en yngre förmåga vid ett par tillfällen. Att det finns en slag obekväm känsla från behandlaren, men det är bristen av erfarenhet. Och det gör behandlaren osäker. Precis som det är för alla eller de flesta människorna i nya situationer. I nya roller. I livet.

Om en AT läkare tar emot på en vårdcentral så har den människan inte erfarenhet och det är därför som de har längre tid med sina patienter. De har handledning med en erfaren läkare så att det ska bli så patientsäkert som möjligt.

Jag har upptäckt att AT läkare är bra att gå till om det är något som jag verkligen behövt hjälp med. De är noggranna, vill lära sig och de vill verkligen hjälpa.

Så det är min rekommendation, att söka upp en som är AT läkare om hur du har det med oron, den dagen du väljer att söka för det.

Du ska inte behöva gå runt med din oro. Ingen ska behöva gå runt med oro. Det finns hjälp. Samtal, terapi, mindfulness, fysisk träning och så vidare.

Glad att höra att du tycks ha hamnat i en klass med trevliga människor!

Och att du inte tänkt så långt som att skakningarna i din mammas händer beror på abstinens är väl inte det din sak att tänka på tänker jag,

Du har tagit ett tillräckligt stort ansvar. Bra att din bror ser att du verkar ha haft rätt.

Bra att du och din farmor pratar kring detta. Även hon kanske kan ta ett större ansvar för din bror. Hon är vuxen. Du är en ungdom som ska tänka på din utbildning och din framtid.

Ta hand om dig!

Självomhändertagande
Hur har du det?

Hej!
Nyfiken på hur det är i skolan. Jag är för mig att du skulle bo borta en del och kanske hemma ibland. Tänker på dig och vill sända en hälsning om god hälsa och studiero i höst.

Flowerchild_
Tack för frågan självomhändetagande

Hej! Tack då mycket för att du frågade!
Skolan går rätt bra. Har fått jättefina nya vänner, skolan i sig är bra också. Dock är det väldigt mycket plugg och prov så det blev en omställning. Även att flytta blev en gigantisk omställning. Skulle dock vilja säga att jag generellt sett är lyckligare nu.

Det konstigare var när jag kom hem för första gången på en månad. Är upptagen 24/7 med olika aktiviteter (främst seglingen). Mamma var väldigt trevlig vilket var ovanligt. Dessutom var det lite mer städat än var det brukade vara. Drickandet var dock på samma nivå som innan. Kom fram sedan att pappa skällt om henne för att hon aldrig gjorde nåt, så det var ju bra iallafall.

Pratar egentligen inte så mycket med mina föräldrar nu. Främst pappa då eftersom att vi jobbar tillsammans ibland. Är dock redan lite fundersam över hur jullovet kommer bli (höstlovet e redan bokat) men det är ett tag till dess.

Självomhändertagande
Vilken förebild du är!

Hej! Så fint att höra hur du har det!

Jag tänker att du är en förebild för många ungdomar. Du har funnit en utbildning på annan ort och du får andrum, perspektiv, tid att växa utan att bli distraherad av en ohälsosam vardag med missbruk.

Jag är så glad för din skull. Jag ser hur du har fått nya insikter och reflekterar förändringar hos dina föräldrar.

Det är bra att du jobbar med din pappa ibland. Det är bra att du ser att han jobbar. Att han också ställer krav på din mamma.

Det är så svårt när beroendet sätter klorna i en människa. Jag påminner mig ofta att det är en sjukdom.

Och den som är sjuk har ett stort ansvar att vilja bli frisk.

Det är annat med andra sjukdomar där en kanske behöver opereras, behandlas och bot finns.

Bot finns för missbruk och beronede, men som sagt. Det ställer helt andra krav på den som är sjuk och det är svårt.

I en värld där denna sjukdom för med sig så mycket ont.

Och du är så stark. Jag hejar på dig!

Kanske det sker bra förändringar innan jullovet.

Ta en dag i taget. Och njut av hösten nu. Där du är!

Självomhändertagande
Hur mår du?

Hej! Tänker på dig och undrar hur du har det. Skriv gärna om du vill. Om hur dina studier går. Om hur du har det. Hoppas bra!

Flowerchild_
Hej igen

Tackar för frågan självomhändetagande!
Jag mår väl okej just idag. Vissa dagar är verkligen skit medan andra är jättebra. De senaste månaderna har bara fortsatt på samma spår som resten av året, alltså en brutal berg och dalbana. Har dock upplevt att jag fått en lite bättre relation med mina föräldrar sedan jag slutade bo där hela tiden. Dock har relationen med min bror blivit lite konstig. Släktdramat har nåt en ny nivå också. Först fick min gudmor (o min kusins mamma) cancer, men det verkar vara påväg åt rätt håll nu. Sedan ramlade min mormor när hon var full x antal gånger och hamnade på sjukhus. Slutade med att hon fick antabus. Sedan dess har hon tagit ett antal återfall, men hon har rätt inställning så jag tror på henne. Det värsta har hänt min morbror och hans son (samma kille vars mamma har cancer). Min morbror tog sånt stryk av sitt alkoholberoende att han efter att ha loggat på soffan dygnet runt i över en vecka och inte kunnat gå hamnade på sjukhus. Han har nu ingen känsel i sina ben och är helt borta i huvudet. Börjar undra om det är någon sorts alkoholdemens. Han ringer alla, både mig, sin son, min pappa mm på alla möjliga konstiga tider. Förmodligen får vi snart reda på vad det är, men det kommer nog inte vara något positivt. Hans beroende var också djupare än jag förstått, efter att vi igår städade hans lägenhet fick vi en helt ny insikt... Jag mår så sjukt dåligt för min kusins skull, han har inga syskon och jag och min bror är därför det närmsta syskon han har.

Dock har detta nästan gjort att jag förminskar mina föräldrars problem, även om det är helt oförändrat. Dock har jag slutat räkna. Men pappa har bättrar sig lite, vilket dock gör att han blir mer irriterad på mamma när hon dricker. Senast natten till söndag somnade mamma med tända ljus vid soffan. Skolan har distans också. Så just nu är. Jag uppe hos mina föräldrar, får se hur länge jag blir kvar här. Distans är dessutom fruktansvärt tråkigt och jobbigt. Allt är så mycket svårare. Studierna gick väl lite utför i oktober någon gång också. Med allt som hände orkade jag inte längre plugga, men det går okej, än så länge iallafall.

Hela mitt drama har lett min bästavän till en insikt också. Hon har länge förnekat att hennes pappa har alkoholproblem. Fram tills jag började prata om mitt med henne. Vi har känt varandra sedan vi var 4, men detta har vi aldrig pratat om trots att vi sett det hos varandra.

Det senaste året har varit både det bästa och det sämsta året i mitt liv. Har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra, både bra och dåliga och växt så mycket som person. Sen kom jag till insikten att jag nog inte lyckats distansera mig till allt som hänt, både gällande alkoholen och andra saker som hänt i livet och på något vänster tagit lite stryk av det. Tror inte jag mår riktigt så psykiskt bra som jag försöker få det att verka. Framför allt är jag så sjukt rastlös, en ledig dag utan något att göra och jag blir galen, bokstavligen. Mår väldigt dåligt av det tyvärr.

Nu skrev jag ju en halv bok typ. tror jag behövde skriva av mig lite faktiskt. Tack för frågan iallafall, det värmer verkligen att du frågade. Hoppas allt är bra med dig!

Självomhändertagande
Sortera och prioritera

Hej!
Så fint att höra från dig! Jag förstår att det är mycket som händer. Och så minns jag när du skrev att du tycker om att vistas i naturen och dina möten med djuren där. Det får mig att påminna dig om en plats där du kanske kan spendera en del av din tid när du känner av rastlösheten. Kan du gå ut i naturen och göra ingenting annat än att upptäcka den? Det har jag själv använt mig av och det finns mycket forskning som visar att stresshormonet kortisol sjunker av vistelse i naturen. Lyssna på naturen. Googla gärna på skogsbad och se vad det handlar om på youtube. Kan du göra vissa övningar själv eller kan du ta med din bror och dina kusiner.
Det låter som det är utmaningar med din mamma och morbror. Även din mormor har en utmanade resa, även om det verkar gå bättre.
Vad bra att du har kunnat prata med din vän och att ni har öppnat upp för varandra om något som är svårt. Kan ni peppa varandra hur ni ska kunna fokusera lite mer på era studier?
Finns det en kurator eller annan du kan få samtalsstöd av.
Du har sett fram emot denna höst så mycket att komma hemifrån i perioder och så sätter corona käppar i hjulet. Jag förstår hur du kan ha det. Snart är det 3 år sedan mitt ex flyttade och jag är så tacksam att jag slapp ha med honom att göra under denna tid.
Men jag tror ändå att vi ska lära oss det vi ska lära oss. Jag stod ut med honom bra länge och på ett sätt så stod han även ut med mig. Vi fastnade i ett dåligt ekorrhjul. Med tjatande och elaka ord till varandra ibland när vi inte visste hur vi bara skulle släppa taget om varandra. Jag var med om något hemskt för flera år sedan och egentligen hade jag gjort slut med honom, men han hjälpte mig. Och så hjälpte vi varandra, eller stjälpte varandra. Vi fastnade. Oavsett, så behövde vi vår resa.
Du har fått syn på väldigt mycket detta år. Jag minns att du inte var säker på om du var medberoende eller inte, om det var så att dina föräldrar verkligen drack för mycket eller inte.
Du har gjort en hel del insikter och du har tagit ett stort ansvar för andra.
Jag vill påminna dig om att sortera och prioritera det som kanske är viktigast för dig. Att få stöd i din utbildning eller att hitta sätt att fokusera på egen hand. Kanske fysisk träning kan vara något? Jag vill minnas att du seglar och har varit i stallet. Tränar du något regelbundet nu? Fysisk träning gör att vi står bättre rustade mot stress.
Det är inte fel att be om hjälp när det behövs. Pratar du med din farmor som tidigare.
Om du tycker att det är skönt att skriva av dig, så skriv av dig. Här eller i en skrivbok, eller på datorn. Eller kanske du och din vän skulle kunna skriva till varandra, om hur ni vill ha det i framtiden och hur ni kan fokusera på nuet. Om det skulle fungera så kanske ni kan peppa varandra genom att skriva till varandra. Hur ni önskar att det skulle vara. Hur ni kan få det som ni önskar. En idé.
Det du upplever nu kommer inte vara för evigt. Om du kan så är det bra att öva på att vara i det som är nu. Om du tänker vilken resa du har gjort bara under detta år, så kommer du uppleva mycket även de kommande åren. Och vägen till vuxenlivet är inte alltid lätt, för någon. Det är mycket som händer under tonårstiden. Du har fått en del nya vänner och även de bär med sig olika ryggsäckar. Vi bär alla människor med oss ryggsäckar och det är viktigt att ha förtroende för den som en väljer att prata på djupet med. Det gäller alla. Och det är inte så enkelt att finna just dem när de behövs. Jag har upplevt mycket besvikelse i mitt liv från vänner som inte fanns där när jag behövde dem och det är också en erfarenhet. Det bästa jag har gjort i mitt liv var att börja meditera. Och det är bra att ha en lärare för det, så att någon följer upp det som kommer upp till ytan. För det kan vara både behagligt och obehagligt att få syn på saker i meditationen. Och det är bra att ta hand om det som kommer upp.
Kom ihåg, att ditt nu är nu. Varje andetag är ett nytt andetag. Skriv en lista på saker du mår bra av och titta på den när du har det jobbigt eller är rastlös. Och var snäll med dig själv. Och extra snäll just nu.
Tack för din fråga, jag mår bra. Jag är ute i skogen och leker ofta. Mediterar. Och så skriver jag. Och så hjälper jag andra att må bra i naturen under denna märkliga tid. Att ge är att få. Det hjälper mig att prata med människor. Vi är trots allt ett flockdjur.
Må gott!

Sidor