Så var det dax igen.

37 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
5barnsmamman
Så var det dax igen.
5barnsmamman
Så var det dax igen. Min man

Så var det dax igen. Min man har inte druckit på 6 månader sedan han höll på att köra ihjäl sig mitt framför ögonen på vår yngsta son, och nu i måndags var det dax igen, vår 14 årig dotter ringer och ber att jag skall hämta henne då hennes pappa är full. Jag lämnar barnen i min lägenhet för att hämta henne, när jag kommer dit är han då full att jag inte kan lämna honom ensam ringer ditt hans pappa som kommer.
Vår dotter är jätte rädd och ledsen, jag är arg och frustrerad över att han gör så här, försöker få ut honom i din pappas bil så han inte skall vara själv hemma, han är irriterad att jag är där och bråkar med honom, då helt plötsligt händer det som jag aldrig trodde skulle kunna hända, han tar tag i mig och slår med sin knytnäve mot mitt ansikte, jag hinner dock slita mig loss och ducka o sista sekund. Han har aldrig tidigare varit våldsam fysiskt. Jag blir rädd lämnar honom med han pappa och tar vår dotter som stått och sett på allt med mig hem.
Dagen efter ringer han ber om ursäkt säger förlåt och kommer med rosor.
Å nu när det gått en vecka är allt som vanligt han bönar och ber att jag skall komma hem. Och jag har jätte ångest över allt, å saknar honom jätte mycket men vet inte om han kommer hålla vad han lovar och hålla sig nykter.

Blev ett konstigt osammanhängande inlägg behövde bara skriva av mig, orkar ni då kan ni se mina tidigare trådar så förstår ni min situation.

Skall det vara så här?

InteMera
Nej!

Nej det ska inte vara såhär! Och du ska under inga omständigheter ta honom tillbaka om han börjar bli våldsam på fyllan, tro mig det finns bara en väg sånt fortsätter! Ta hand om dig och barnen, prata om det som hände med din dotter så hon får uttrycka sin rädsla och oro och inte känner sig nekad sina känslor om du skulle förminska och bortförklara allvaret i det han gjorde. Styrkekram!

Clara
Nej!

Det ska inte vara såhär. Vad bra att du har din egen lägenhet! Och vet du, nästa gång ringer du inte dit hans pappa. Inte ditt ansvar. Barnen är ditt ansvar. Och du ser, du har gjort rätt hela tiden som inte gick tillbaka. Inget blev annorlunda. En alkis är aldrig friskare än sin sista fylla, så det spelar ingen roll att han var nykter i ett halvår. Det är nuet som räknas.

All medkänsla!
/Clara

Peter1970
Hej 5barnsmamman

Hej.

5barnsmamman
Tack så mycket för dina ord.

Tack så mycket för dina ord. Behöver höra detta gång på gång, för att stå emot och att lindra den värsta ångesten och mitt dåligt samvete över att lämna. Förstår inte att de skall vara så svårt, har svårt att känna mina känslor för honom.

Skrållan
Visst är det svårt

Jaa visst är det svårt att lämna. Känner med dig 5barnsmamman. Jag har snart varit ifrån min man i 1 år. I dag träffade jag mannen en stund. Inte bra, känner jag. Sjunker lite igen. Men det kändes så bra att träffas en stund, lossas som att vi aldrig gått isär, bara för en liten stund.
Men dina ord Peter1970, stärker mig i mitt beslut. Jag ska inte träffa mannen, det är ingen idé. Han vill inte sluta med alkoholen, och då har vi ingen framtid.
Min dotter blev besviken, när jag träffade honom. Kände, jag bestämmer själv, men jag förstår att hon vill mig väl, att jag inte ska hamna där igen, hos en man som bara tänker på en sak, alkoholen. Jag önskar att jag fick styrkan att alltid vara stark. Att alltid välja rätt.
Men det är svårt.

Ullabulla
Tönker ibland

Att vi sitter ihop i så starka och ibland rätt destruktiva band.
Varför de är starkare vet jag inte.
De friska trygga och kärleksfulla borde ju vara starkare men det är sällan fallet.

Kanske vi är ovanligt lojala.
Eller inbillar oss att vi är oersättliga.
Men trots att vi hela tiden får beviset att det är vi ju definitivt inte,då de konsekvent väljer alkohol.
Så står vi där med vår kärlek,lojalitet och hopp.
Så ska man vara riktigt klar med vad som händer så är det kanske vi som inte vill fatta.
Vi kommer att fortsätta att bli bortvalda.

Så damer (vilket oftast är fallet)
Välj er själva.
Fråga varje dag,varje timme och när det är riktigt tufft varje minut.
Vad kan jag göra för mig själv just nu?

Som gagnar mig och mitt liv och kanske mina barns om de fortfarande finns med.
Bygga en skyddande hinna runt sig själv med det mantrat och inte ge efter.
Från en som vet exakt hur svårt det är att efterleva🌷

Peter1970
Hej Ullabulla

Hej

Peter1970
Ullabulla

Hej

Skrållan
Jag valde

Jag valde mig själv i dag. Sa nej till mannen som även ville umgås i dag. Skrev att inget har förändrad, du vill dricka, och jag vill att du ska sluta. Nu måste vi, hur jobbigt det än är, gå vidare med våra liv, var och en på sitt vis.
Mannen svarar med tystnad.
Nu ska jag tänka så, Ullabulla, att välja mig själv, varje dag.

Självomhändertagande
Påminnelser

Jag citerar Peter "Missbrukaren är mästare på att ljuga, manipulera, sätta människor i känslomässiga beroendeställningar. Det är så man skapar trygghet i ett fortsatt missbruk."

Dessa ord hjälper mig att förstå vad jag levde med och jag behövde bli påmind om de orden just nu.

Tack!

Ullabulla
Jag vet peter

Att det är som du skriver.
En ständigt nedåtgående spiral.
Men vi medberoende håller fast i alla fall.
Jag är själv skild sen sex år från mitt ex som drack.
Så jag skriver för att visa på lösningar.
Jag är fullt medveten om krafterna och det missbruk/medberoende vi anhöriga fastnar i.

Alta
Lämna honom. Det finns ett

Lämna honom. Det finns ett liv efter honom. Där finns inte han bara du! Om jag hade fått göra om allt så hade inte min man förstört mina senaste 20 åren. vi kvinnor tar för mycket skit för vårt eget bästa. Du kan få någon bättre lyssna inte på det han har sagt om dig.

Självomhändertagande
Ge dig och dina barn allt ni behöver

Hej 5barnsmamman!
Om en vänder på det och jag frågar dig, vad behöver du och dina barn?
Ibland får missbrukaren för mycket uppmärksamhet och det är lätt för mig att säga idag, som äntligen blivit av med missbrukaren efter flera års försök. Ge dig själv och dina barn det ni behöver. En behöver distans från det aktiva missbruket för att se annat, möjligheter och att ge sig själv det liv en önskar.
Ta hand om dig!

5barnsmamman
Tack för din reflektion,

Tack för din reflektion, försöker ofta tänka så och har märkt att vissa saker blir lättare när man tänker så, har bara så svårt att stå och säga till honom att jag inte älskar honom på samma sätt längre.
Känns som att han ställer till det när han dricker och jag får städa efter honom och trösta barnen, sen när han är nykter är han jätte bra med barnen och dom vill vara med honom och det är jag som åter igen får ta skiten att jag valt att gå som han uttrycker det, barnen glömmer vad han gjort och önskar å ber mig flytta hem igen.
Allt går liksom bara runt å vet att det bara är jag som kan stoppa det.

MalmMia
Tuffa tider

Ja, det är tufft när den vi älskar ställer till det med alkoholen. Vad behöver dina barn och du, den frågar kan du ställa till dig. Mår jag och barnen dåligt av detta? Läs gärna vad ett alkoholberoende gör med barn som växer upp i detta. En fantastisk man som alltid finns för barnen är det man önskar, men är den älskade pappan labil blir det konsekvenser. Du kanske älskar honom, den nyktra mannen precis som förut men har svårt att leva med den labila mannen som dyker upp i beroendepersonligheten? Du kanske kan byta fokus? Säga till honom att du inte kan leva med honom när han dricker? Bara några tankar från en som också har det tufft. Det är svårt när barnen är inblandade.

Självomhändertagande
Vad får dig att tänka på stopp?

"Allt går liksom bara runt å vet att det bara är jag som kan stoppa det." Jag hoppas att du har någon bra att prata med, någon som kan hjälpa dig att prioritera. Att ha ansvar för fem barn är stort. Du behöver inte ta hand om en vuxen man utöver det, som dessutom verkar vara nära att gå över en gräns.
För några år sedan fick jag ett värdefullt tips av en sjukgymnast som jag träffar regelbundet. Hon lärde mig olika tecken för "STOPP". Det använder jag ofta på olika sätt. Jag har till exempel en sten i min ficka som jag kallar för "stopp-stenen" och det är en slags markering för mig liksom en påminnelse att säga stopp eller nej när det behövs. Jag har troligtvis adhd och kommer på väldigt mycket idéer som jag får för mig att jag ska genomföra. Vissa idéer är jättebra, men jag har inte alltid utrymme eller kapacitet att genomföra allt som poppar upp och därför har jag glädje av att en sten i fickan säger "stopp" till mig. Jag berättar det för dig för att du ska fundera över var din gräns går. När är det stopp för dig och vad kan påminna dig om ditt stopp. Om det passar dig. Du kan öva. Om du vill.

Ta vara på dig, med varsamhet. Förändringar tar tid. Gör det du vill och om det inte alltid blir som du vill, så förlåt dig själv för det och ta ett steg i taget. Det är fint att han är en bra pappa när han är nykter. Hitta ett sätt som passar er.

Det behöver inte vara svart eller vitt. Det viktigaste är att du och barnen mår bra och att ni har det bra med pappan. Han är ansvarig att ta hand om sig själv, liksom du är ansvarig att ta hand om dig och du som en mamma har även stort ansvar över era barn.

Ta hjälp av dem du kan få hjälp av!

5barnsmamman
Tack för tipset. Just nu

Tack för tipset. Just nu känner jag bara en enorm ilska mot honom och vad han håller på med, han tar beslut i sitt liv som påverkar mitt och barnens liv. Känner hur jag kokar av ilska, allt han säger gör mig förbannad och hans offerkofta han bär gör mig vansinnig.
Är det ens ok att känna så här mot någon annan känns som jag skall explodera och kan inte stoppa dessa känslor, känns som att allt rinner över nu. Är annars en glad trevlig och omtänksam person som ser till andras bästa. Känner mig som värsta häxan. Fan va jag hatar det här.

Azalea
Du är inte ensam

Dessa känslor bör msn ständigt på. Alla dessa händelser, beslut som leder till ett liv/ vardag som man själv inte valt. Det gör åtminstone mig förbannad och emellanåt ledsen. Försöker hålla mig åt den arga sidan då jag känner att jag får mer kontroll på besluten jag har tagit och kommer att ta.
Men visst känner man sig som en häxa bitvis. Vi förmodas ju stå längs vägen och hurra och vara glada så fort det är någon förbättring. Men det är för svårt att hänga med i dessa svängar. Varför ska vi plötsligt glömma allt som hänt och allt som sagts när det passar dem.
Jag klarar ivarjefall inte det längre.
Har allt för svårt att glömma hela denna långa smutsiga historia som har varit.
Nej, den enda person vi ska vårda och sköta om är oss själva och genom det så ger vi våra barn en gladare och bättre mamma.
Sänder dig en stor kram🧡Azalea

5barnsmamman
Har så svårt för att sätta

Har så svårt för att sätta ner foten och säga att det räcker nu. Så var det dax igen förra veckan ringde de tre äldsta barnen och sa att han druckit jag de hade kommit på honom på bargärning med att dricka ur en petflaska i tvättstugan, han hann dock gömma flaskan innan de kom dit, vilket gjorde att barnen ringde mig då de märkte att han luktade alkohol men att han nekade till de, de ringde och frågade mig mamma vart skall vi leta för vi hörde att pappa drack och öppnade en flaska i tvättstugan men vi kan inte hitta den, jag och barnen hjälptes åt per telefon försöka komma på vart han kunde gömma flaskan, de hittade den tillslut i tvättkorgen, så här i efterhand är det helt sjukt av jag tillsammans med våra barn bedriver denna lek att leta efter flaskor. En av döttrarna sa att mamma det känns så skönt att vi hittade flaskan för då behöver jag inte ha så dåligt samvete för att vi beskyller pappa för att ha druckit fast han inte har.

Hör precis hur dumt det låter, tycker så synd om barnen. De sjuka i det hela är ju att jag trots att jag flyttat har så svårt för att släppa honom, han ger mig konstant dåligt samvete varje gång vi pratar eller smsar försöker låta bli att svara många gånger men vi har 5 barn ihop och han dricker inte jämt så vi måste ju kunna prata.

Han vill att jag hjälper honom med beslut om allt vilken bil han skall köpa om mm han anspelar hela tiden på att han hoppas att vi skall bli ett par igen.

När jag säger att jag inte ser den framtiden som han ser blir han arg o å ledsen och säger att jag ser allt i svart och att jag inte kan ge honom en chans till, att jag hoppas på att han skall ramla ditt igen och massa saker som sårar mig

Hur skall jag få kraft att sätta ner foten å sätta hårt mot hårt, vi har 25 års relation och fem barn ihop och de är ju inte jag som valt att allt skulle bli så här då på något sätt har jag ju ännu känslor för honom och saknar massa saker med honom, men fattar att jag inte orkar och kan ha det så här längre har ju ändå kämpat de senaste 6-7 åren för att han skall ta tag i sitt missbruksproblem,

Måste göra mig fri annars kommer jag gå under.

Skrållan
20 år tillsammans

20 år tillsammans och snart 1 år ifrån varandra, skilda. Har under detta året kämpat med mannen som vill ses, skriver fina meddelande, vill fortsätta som att allt är som vanligt. Som tur är nu, så har vi inga barn ihop, som naturligtvis gör det svårare för dig.
Mitt ex, som ditt, trycker på massa ömma punkter, för att få fortsätta som vanligt, och kunna fortsätta dricka.
Jag har det jag skrivit här som tröst när allt är tungt. Läser och vet att jag inte vill ha tillbaka det livet. Jag har åkt färdigt på berg- och dalbanan.
Nu när han skriver, så låter jag det gå en stund, skriver det JAG känner och vill. Oftast skriver han då inget alls till svar.
Jag tänker att du hela tiden kan läsa vad du skrivet här och hur det varit, samtidigt som du lugnt kan tänka vad vill du.
Går du tillbaka, så får du kanske din man du älskar, men du får ju också den andra personen. Han som dricker, han som tycker det är ok att bli full.
Det är inte lätt, men det blir bättre, du kommer bli starkare.
Sen har ju din man en chans att visa att han vill ha dig. Han kan ju bli nykter på egen hand.

5barnsmamman
Tack, de är väl så jag måste

Tack, de är väl så jag måste göra. Han hade varit på alkoholrådgivningen idag pratade med mig och sa att de skulle ringa mig för att de tyckte barnen kanske behövde träffa andra barn som har varit med om samma som dom. Blev så jävla arg och förbannad de är jag som hela tiden skall se till att dom mår bra, precis samma jag får jag höra av min psykolog att jag måste tänka på barnen och sätta dom först.
De är för mig självklart jag älskar ju dom men vad fan kommer hans ansvar in i bilden? Vi har ju faktiskt skaffat barnen tillsammans.

Allt detta började ju för 7 år sedan när hans mamma gick bort alldeles för tidigt, nu sitter jag här med en pappa på 68 år som ligger i respirator pga detta jävla Corona viruset och det är ff jag som skall se till barnen har de bra dessutom för ett år sedan missat min systerdotter i en trafik olycka men ff är det jag som skall fixa allt, blir galen bara jag tänker på det.

Tack för alla peppande svar. Nu är guld värda

MalmMia
Tufft

Du har det tufft nu med maken och dina tankar. Ensam ansvar för barnen och en galen man. Klart är i alla fall att du är viktigast i ditt liv. Försök ta hand om dig och vara snäll med dig själv. Tänk vilken tuff tid du har och tar dig igenom 💖 Det är värt mycket beröm, du gör det bra. Jag hoppas att ditt värsta kämpande snart är förbi, du tar dig igenom detta bra.

Cyberkram🤗

Maja81
Hej!

Hej!
Nej det ska inte vara så! Det har fått alldeles för långt och du har bara ett val och det är att lämna honom, tyvärr! Jag förstår att det är jobbigt men här måste du sätta dina barn i första rummet. Först när din man bevisat att han ändrat sig kan det finnas en chans för er, det räcker INTE att komma med rosor. Jätteviktigt att du har ett eget boende tycker jag.

SandyVK
Been there

Alldeles ny här på forumet och ramlade in på ditt inlägg. I går kväll kontaktade min 12-åring mig och berättade att hans pappa drack (vi är skilda sedan över 7 år och barnen bor varannan vecka). Jag åkte genast och hämtade mina två söner och allt var odramatiskt - tack gode gud. Jag och deras pappa har en "bra relation" och kan prata om hans problem. Det innebär inte att jag litar på honom överhuvudtaget och har slutat hoppas på att han kommer att vara en av de som lyckas ta sig ur. Hans återfall kommer "sällan" men de kommer och det räcker för mig. Poängen med mitt inlägg är bara att det gör såååå ont att höra hur dina barn har det - att de "vaktar" sin pappa, letar flaskor etc. Mina barn fick uppleva det i går och min äldre skickade sms på flaskan som hans pappa gömt. Barn ska ALDRIG ALDRIG behöva leva så. Jag vet bara inte, liksom troligen du, hur jag ska hantera detta framöver. Ska jag säga att from nu bor barnen hos mig 100%? Ska jag starta en vårdnadstvist? Ska jag låta barnen bestämma? Ska jag ha barnen hos mig en period för att se att deras pappa gör förändringar? Ska jag låta dem bo hos sin pappa, som vanligt? Är fullkomligt rådvill men vill fatta ett beslut som gör att mina barn på 11 och snart 13 år för vara barn och inte oroa sig över sin pappa. Till saken hör att han varit nykter 90% av de senaste 7 åren och är en jättefin pappa som nykter MEN, bara faktumet att han fortfarande tar till flaskan betyder att han inte kommit någonstans och jag tycker inte han har rätt till sina barn pga att han äventyrar deras säkerhet, påverkar deras barndom negativt och är en sjukt dålig förebild.

Dina barn skulle aldrig behövt se sin pappa svinga mot sin mamma - jag hoppas att du anmält honom. Han kommer träffa dig nästa gång. De signaler du sänder till dina barn genom att fortfarande beblanda dig med honom efter en sådan incident är inte gynnsamma. En dotter ska aldrig tro att det är så det får gå till, att det är okej att bli slagen. En son ska aldrig tro att det är okej att slå en kvinna.

Jag hoppas du lyckas bryta. Det kommer aldrig bli bättre så länge du tar hand om honom, städar upp, ringer in pappan, daltar och engagerar dig. Tro mig - har varit där själv och det har bara sänkt mig mer och mer. Samtidigt vet jag att det är en process - svårt att vända på en natt och jag minns att jag tyckte att ingen förstod mig och att det bara var jobbigt att höra att jag gjorde fel hela tiden när jag gjorde det jag DÅ tyckte var bra och rätt. Så, detta är ingen kritik utan bara några ord från en som varit där. Jag kämpar fortfarande men nu är jag betydligt mer saklig i frågan och lyssnar inte på pappans ursäkter eller offerkofteprat. Nu är det BARA barnens mående jag fokuserar på.
Stor kram,
Sandra

5barnsmamman
Stort tack för dina ord,

Stort tack för dina ord, tårarna rinner när jag läser det du skriver, tycker du gjort helt rätt. Gör riktigt ont att det är mina barn som jag låter stå ut och uppleva allt det du skriver om.
Vet inte varför jag håller på så här, trott att det är pga att jag ännu älskar honom men när jag tänker efter så vet jag inte vad jag känner för honom, älskar honom för han är en fin pappa till våra barn när han är nykter och för att vi har en fin familj ihop men har inte de känslorna som krävs för att vi skall leva ihop som ett par, blir arg för att han valt det och inte sin fina familj.

Orkar du får du jätte gärna fortsätta skriva till mig i bland behöver precis höra det här flera gånger om för att jag skall kunna fortsätt min resa innan jag är helt fri.
Stor kram

SandyVK
Det är lätt att förväxla

Det är lätt att förväxla kärlek och förvirring. Själv kände jag att för varje gång han svek mig så gnagdes det av en smula från kärleken och respekten till honom. Tillslut hade jag inget kvar. Jag ÖNSKADE att det skulle vara annorlunda men även i fall man på något magiskt sätt kunde garantera att han var forever nykter hade jag inte kunnat fortsätta. Allt var bränt och förstört. Kände i bland som att han hade en otrohetsaffär och att jag ständigt blev sviken och bortvald.
Nu vet inte jag har gamla dina barn är men kan tänka att det är spridda åldrar och att du har ngn som kanske är tonåring...de behöver inte detta i sitt liv, INGA barn ska behöva genomgå detta.
Vår plikt som mammor är att skydda våra barn och se till så att de är trygga. Jag vill, när barnen är vuxna, kunna stå rakryggad och veta att jag gjorde ALLT för att barnen skulle ha det så bra som möjligt trots en alkoholiserad pappa. Säger inte att det ska vara allas mål men för mig är det viktigt. Min mardröm är att något av mina barn kommer att hamna i samma skit och jag ska se till att göra ALLT jag kan för att deras pappas problematik inte behöver komma att bli deras öde. Jag vill vara deras trygga hamn där de alltid kan söka skydd, trygghet, värme och kloka ord. I bland har jag knappt något kvar av något av det men jag är baskemig skyldig att ta mig samman och finnas där.
Det hade enkelt att fortsätta leva med deras pappa men jag inser nu i efterhand att det var mitt livs smartaste beslut att lämna honom. Det var kanske den jobbigaste och tuffaste vägen att gå men jag vann mitt liv och har sedan dess vuxit och utvecklats så mycket.

Jag tycker personligen att han har fått sina chanser och att du ska söka tack å hej, ta barnen och säga att ni får prata när han har sitt shit together. Det räcker nu. MEN; jag vet att det mer lättare sagt än gjort. Vill bara säga att det GÅR och är en möjlighet.

Kram

Clara
Känner igen

Jag känner såväl igen ilskan över att allt förväntas av mig och inget av honom. Det är så sjukt orättvist! Men det beror ju på att det inte går att utkräva nåt ansvar av honom, att ingen längre förväntar sig att han ska stå för det han säger. Du kan tycka hur mycket du vill att han också ska dra sin del av lasset, men han kommer inte att göra det. Och det är ju det som är problemet - om han gick att lita på, gjorde sin del, drog sin halva av lasset, då hade ni ju inget problem. Nu är han en stor, opålitlig jättebebis, och då är det du som får rådda rubbet. Det är orättvist och det är fel men det finns inget annat sätt, just nu. Han har checkat ut från sitt ansvar. Du kan skrika dig blå om att han ska skärpa sig, men det kommer inte att hjälpa. Lägg den energin på dig själv och barnen istället. Stor kram!

5barnsmamman
Nu har jag sån ångest igen

Nu har jag sån ångest igen och en tvekan om att jag kanske tar fel beslut. Är så trött på att åka berg och dalbanan. Fick ett utbrott i morse när vi pratade skrek åt honom att han måste göra denna resa själv och att jag inte älskar honom, samtidigt som jag sa det får jag dåligt samvete och ångest, har under dagen förtvivlat försökt att få känna känslorna jag en gång hade för honom, men känner mer en känsla att jag inte vill lämna pga att jag vill vara med mina barn känna familjekänslan och bo i mitt hus, men kan inte få fram min förälskelse som jag känner för honom förut, blir både ledsen arg och besviken över det.
Har träffat en gammal manlig vän som jag känt sedan jag var 6 år gammal dock har vi inte umgåtts på de senaste 20 åren, har börjat känna känslor som jag inte känt på länge, vi gör saker ihop och jag behöver aldrig oroa mig för att han skall dricka vilket är underbar känsla, behöver heller inte ta hand om honom då han fixar sitt liv helt själv.

Får dåligt samvete över att jag känner så här, livrädd att mitt ex skall få reda på att vi träffas och är rädd att han skall börja dricka mer om han få reda på det.

Kommer jag någonsin bli fri från mitt medberoende? Och kunna leva ett bra liv.

Azalea
Känner igen mig.

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver.
Min man kommer hem i juli efter en 6 månader lång LVM intagning. Det var riktigt illa så alla runt honom gjorde orosanmälningar.
Det har varit så skönt denna tiden. Ett lugn varje dag att vara få rå sig själv och inte få överraskningar var och varannan dag.
Jag har också tappat all kärlek genom hans drickande och märker att jag saknar honom inte ett dugg. Otäckt efter 30 års äktenskap.
Till sommaren blir det nog otroligt jobbigt när han kommer hem igen men skjuter det framför mig än.

Så trevligt att du träffar din gamla vän. Njut av det och försök koppla bort ditt dåliga samvete fast jag förstå att det är svårt 🧡

Sidor