Mokear

Hur hjälper vi vår vuxna son bäst i hans försök att bli drog-och alkoholfri?
För ca 1 månad sen fick vi veta hur hans liv sett ut med droger och alkohol eller rättare sagt delar av detta liv, dyker upp nytt/mer hela tiden. Han verkar iaf motiverad att försöka bryta upp och har nu fått möjlighet att göra detta, men hur stöttar vi honom på bästa sätt??

Först och främst önskar jag ni har möjlighet att genomgå något anhörigprogram. Var själv på Nämndemansgården under en vecka och det var ovärderligt. Kommunen brukar också ha anhörigprogram och finns inte det hoppas jag någon alanongrupp finns inom rimligt avstånd.

Har själv en son med missbruksproblem och det synsätt jag haft nytta av är, att min kontroll hjälper inte honom att bli drogfri, att inte berätta konfrontera följderna av missbruket utan istället fokusera på mig själv och berätta vad som gör mig orolig och ledsen. Jag har lärt mig att tjat, förebråelse och tårar hindrar vara ett tillfrisknande från missbruket.

Vidare är det viktigt att inte undanhålla konsekvenserna av missbruket, något vi anhöriga är bra på. Jag har lärt mig att det är enorma krafter som styr i ett beroende och det har inget med förnuftet att göra utan handlar enbart om känslor. Detta tycker jag är väldigt obehagligt och skrämmande. Det finns inget förnuft ingen logik i missbruket utan som jag tidigare sa enbart känslor. Inget spelar mågon roll i detta läget.

Den som missbrukar känner stor skam och sitt barns missbruk är något av det mest smärtsamma och skamfyllda en förälder kan uppleva. Därför är det så viktigt tycker jag att träffa anhöriga i samma situation. Hoppas du har nytta av något av det jag skrivit.