av Novikov

Novikov
fre, 2020-04-24 - 18:55

Hejsan!
Skapade ett konto här för ca 2 veckor sedan. Jag har sedan jag var 17 år (är idag snart 25) levt ihop med min sambo som är alkoholist. Jag har också druckit mycket, väldigt mycket. För 2 veckor sedan så bröt jag ihop totalt och tog för första gången upp med min sambo att vi MÅSTE göra en förändring och att jag inte vill leva såhär. Jag har nu vart nykter i 2 veckor. Det har gått förvånansvärt bra och jag har mått bättre än på så länge. Har inte haft en tanke på att dricka, snarare så att jag aldrig mer vill se skiten igen! Det får mig att känna mig så himla korkad, liksom "var det såhär lätt att sluta?". Det får mig att fundera om jag snarare haft ett medberoende till min sambo och liksom anpassat mig till hans drickande? Har det bara vart en idiotisk vana? Så himla himla dumt och korkat.
Idag så märkte jag på honom att han druckit. Jag hittade även en öl i kylen... Jag blev så himla arg!!! Håller på att koka över! Känns som att allt är upp till mig när det gäller framtid och förändring. Jag fick oss att sluta med cannabis, jag har börjat plugga upp mina betyg för att kunna läsa på universitet, jag vill ha barn, hus, familj och allt detdär. Men det känns som att jag kämpar ensam. Inser att om inte jag hade tagit tag i detta så hade han aldrig velat förändra något. Jag funderar om jag bara slösar bort mina år med honom... Han är snäll och bryr sig otroligt mycket om mig. Aldrig våldsam eller så... Mer att han dricker för nån form av självmedicinering mot ångest.
Idag så krävde jag att vi skulle dela upp ekonomin, jag vägrar att en enda krona ska få gå till sprit. Jag berättade för honom hur arg och besviken jag är och jag gjorde klart för honom att han åker ut ur min lägenhet och att det är slut om han dricker igen. Han säger att han är ledsen och att han förstår att han måste förändra sig men jag vill ju att han ska förändra sig för sin egen skull! Inte bara för min... Bad honom även att åka här ifrån för ikväll, jag blir bara arg av att se på honom just nu känner jag.
Puh! Nu har jag skrivit av mig. Men vad tycker ni att jag ska göra i denhär situationen? Är jag orimlig och okänslig? Bör jag lämna honom? Känner mig bara så himla less....

Skrållan
fre, 2020-04-24 - 22:26

Jag känner igen just det att jag i början med min man också drack ganska mycket. Jag fick också nog och ville inte dricka som han. Han fortsatte och drack ännu mer. 20 år fick vi ihop, sedan ställde jag ett ultimatum. Bli nykter och att vi skulle gå i terapi för att få ihop vårt äktenskap igen. Men han svarade med, jag vill kunna ta en pizza och en öl. Han ville inte sluta. Så på söndag är det 1 år sedan vi gick isär. Det gick inte att leva med någon som drack sig stupfull varje helg och var sur och arg på veckorna. Det blev inget kvar.
Tycker det är bra att du är bestämd och ställer krav, men att sluta dricka kommer han inte göra förrän han själv vill. Jag kunde inte påverka min man, numera ex, och du kommer inte heller kunna göra det. Ta hand om dig själv och gör saker du tycker om. Det är det enda man kan påverka, sig själv.

Novikov
fre, 2020-04-24 - 23:21

Tack så mycket för svaret! Han sover i sin familjs sommarstuga inatt, han skrev att han ska berätta om sina problem för sina föräldrar imorgon och att han inte vill förlora mig. Jag hoppas innerligt att han kommer hålla det han lovat och inte sitter och tar " en sista sup" i detta nu. Det är precis som du skriver.. Jag kan inte förändra någon som inte vill förändra sig själv och då är tyvärr relationen dödsdömd. Svårt när man spenderat så många år ihop... men till slut så funderar man vad som egentligen finns kvar om alkoholen uppenbart spelat en sån stor roll i vårt förhållande. Precis som du säger så är det helt klart dags för mig att tänka på mig själv, även om jag känner mig okänslig och egoistisk.

Skrållan
lör, 2020-04-25 - 00:07

Du är inte okänslig eller egoistisk. Det är ju inte din uppgift i livet att göra någon annan lycklig än dig själv. Jag har nyss upptäckt det. Livet handlar inte om att göra andra lyckliga, var och en har ansvar för sitt liv. Sen när man träffar någon man älskar så naturligtvis vill man vara lycklig, men då på lika villkor. Man stödjer varandra.
Alkoholen kan man inte slåss emot.
Det kan bara den som dricker göra.

Sisyfos
lör, 2020-04-25 - 06:43

Starkt jobbat av dig att bara lägga av. Känns som att ni skulle behöva prata lite närmare om era gemensamma mål. Jag kommer från beroendesidorna och vi är många som hänger där som inte alls lyckas sluta så hastigt som du även om viljan finns. Jag tycker att det är bra att du sätter ner foten med vad du vill, men vad vill han? Det verkar som att han vill sluta han också? Lyssna lite på vad han vill och säger kanske. Eller har du kanske tröttnat på ert liv tillsammans? Vill han sluta så har han kanske inte en lika spikrak resa som du och att du då grälar och bråkar är inte till nån nytta. Läs lite på förändra sitt drickande sidorna så får du lite perspektiv på hur svårt det kan vara att lägga av även om man vill. Och som du skriver han måste sluta för sin skull. Men ge det lite tid att sjunka in. Det finns så många fördelar med att sluta, så förhoppningsvis märker han dem han också. Ni kanske har pratat mer än vad som framgår här, men alla gör inte en spikrak resa även om man vill. Det är bra att ni gör resan tillsammans och att du sättter tydliga gränser. Det är inte elakt och egoistiskt, däremot kan det i början behövas viss förståelse för att det kan komma nåt återfall. Slutar man direkt igen är det ingen stor fara.