Landet Sverige

261 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Spegel
Landet Sverige
VaknaVacker
Hej🙋‍♀️

Hej och välkommen hit🤗

Spegel
Är detta landet Sverige?

Jag är på dag fem av ingen alkohol och mår fortfarande fruktansvärt. Så pass att jag sökte mig till avgiftning på dag två. Jag fick endast stanna i ett dygn fast jag bad om att få stanna längre. Detta pga av att jag är utskriven från Sverige och inte har rätt till sjukvård, förutom absolut akut sjukvård. Men när jag skrevs ut var det fortfarande akut. Jag darrade och hade alla de klassiska tecknen. Jag har slutat med alkohol två gånger tidigare och senaste gången fick jag kramper och bet nästan sönder tungan och var/är livrädd för att det ska hända igen. Men det ville inte läkaren lyssna på. Jag vill lägga in mig nu igen eftersom
symptomen fortfarande är så pass starka, men får alltså inte då det inte anses akut.

Jag bor i Spanien och blev fast här i Sverige under ett besök för tre månader sedan pga Corona. (Ingen inresa till Spanien är möjlig.) Medan resten av familjen är i Spanien. Bara det är en mardröm i sig då jag har små barn. Det var min ursäkt för att börja dricka, det varade ”bara” i 13 dagar innan jag tog mig i kragen och kände att jag kan inte gå ner den här vägen igen. Men jag drack ofantliga mängder, så abstinensen är väldigt stark likaså.

Jag bad om Sobril och Immovane - om jag blev tvingad att lämna sjukhuset ville jag iaf ha hjälp hemma, men läkaren vägrade även detta. Har även ringt vårdcentralen som inte heller vill hjälpa mig - de säger samma sak ”det är inte akut”. Jag har erbjudit mig att betala, men de följer sin byråkrati och det verkar viktigare än allt annat.

Jag är så otroligt ledsen och förtvivlad. Tankar om att gå till Systemet som ligger 100 meter bort är så starka, bara för att få slut på darrningar, kräkningar osv. Men mest få slut på ångesten. Hade jag haft medicin hade jag inte tänkt så, det vet jag sedan förut.
Jag har sovit fyra timmar på två dygn och det tär också enormt.

Jag är också ensam i en lånad lägenhet och har inga vänner i Sverige längre. Ensamheten gör ju inte saken bättre. Och jag är för dålig för att gå ut och promenera. Har svårt med balansen.

Min abstinens har de andra gångerna varat i tre dagar, men denna gång släpper det inte och jag är orolig, men ingen vill ju hjälpa mig.

Spegel
Jag kanske la detta under fel

Jag kanske la detta under fel kategori, men jag är så dålig att jag inte vet vad som är in och ut. Har svårt att skriva pga att jag darrar så. Och jag vet att sådana kraftiga darrningar är precis det som kan leda till kramper.

DetGårBättre
Du borde kunna söka akut igen

Du borde kunna söka akut igen - åtminstone i en av de större städerna vad gäller beroendecentrum, alternativt psykakuten. Märkligt att du inte fick med dig några lugnande benso då det är standard. Inom EU ska du väl kunna få vård där du befinner dig? Se om du kan få tag i någon som säljer svart. Då borde du kunna få tag i benso i någon form. Värsta fall får du köpa fyra starköl och sen ha enorm disciplin att dricka en varannan timme och absolut inte oftare. Så klarar du dig ett tag med lite mindre skakningar antar jag... :(

Vaken 2020
Sänder en stor dos "kärlek"

Sänder en stor dos "kärlek" till dig som är under djup abstinens, darrningar som leder till kramper och till sist ligger man ner i fosterställning och flämtar efter luft. Kan inte prata, hela kroppen spänner sig, det kalla epileptiskt anfall.

Jag har varit där. Det här dj-ävla sjukvårdssystemet som vi har i Sverige idag år 2020 är käpprätt åt h-vete. Ingen hjälp fast man tigger och ber på sina bara ben, vädjade blick och med skammen i kroppen är förnedrande.

Jag ska kriga mot systemet, när jag blir tillräckligt stark att slå tillbaks, få dom att känna det jag och du utsätts för. Tänker jag (i mitt flödande tillstånd som jag är i nu) och samtidigt tänker jag, vad hjälper det om jag krigar och slår tillbaks? LIder med dig men du klarar det, tro mig. Klarar jag klarar även du.

Spegel
Jag är i Stockholm med många

Jag är i Stockholm med många sjukhus att välja på, men jag har ringt runt och detta är beskedet. På psykakuten sa de att jag bara kunde komma om jag tänkte på/ville skada mig, men inte ska jag väl behöva ljuga om det för att få vård. Men om ångesten kvarstår blir det väl så.

Nej, fri sjukvård gäller inte i EU om jag inte är skriven i Sverige.

Tro mig jag har jag har tänkt på att försöka hitta någon som säljer svart, typ på Flashback. Men det känns ju helt galet att göra det.

Tycker också det var så märkligt att jag inte fick med mig Benso hem, har ju läst på detta forum att det är standard. Iaf så att det räcker en vecka eller så. Jag bad flera gånger.

Att dricka fyra öl klarar jag inte, tanken har slagit mig gång på gång bara för att slippa darrningar och ångest (de två saker jag tycker är värst), men jag vet att då kommer jag dricka igen imorgon och i övermorgon och så är det igång igen.

Tack för svar. Känner mig mindre ensam då.

Spegel
Ja, jag måste klara det Vaken

Ja, jag måste klara det Vaken 2020 för mitt äldsta barn har börjat förstå och hon är så arg på mig. Så när jag är tillbaka i Spanien igen får jag inte vara inne i drickandet.

Det är märkligt för jag har aldrig haft problem med alkohol. Snarare tvärtom - har druckit lite och sällan. Men när vi flyttade till Spanien för 4 år sedan (Jag var då 38) så gick det relativt snabbt utför. Det är en sådan drick-kultur där. Dricka till lunchen, dricka varje dag i princip är inget konstigt.
Och inte blir det lättare att vin inte kostar någonting (en liter för 9kr om man väljer det billigaste och det gjorde jag till slut) och står vid kassan i mataffären.

Tack för svar ❤️

Spegel
Och det är så konstigt att

Och det är så konstigt att det ska vara svårt att få hjälp även för er som bor här. De borde vilja hjälpa. Alkohol-missbruk kostar ju samhället enorma summor.

DetGårBättre
Bara gå ut till plattan eller

Bara gå ut till plattan eller något område i Stockholm så är det bara att fråga random människor så är det alltid någon som säljer. Via Flashback kommer du inte hitta någon! I Malmö är det t ex bara att röra sig kring möllan och fråga runt så hittar man någon.

Men är du i Stockholm är det bara att bege dig till beroendecentrum väl? Så får de göra en bedömning och så borde du kunna få en PKA att du hämtar benso för det du behöver närmaste dygnet och så får du gå dit några dagar.

DetGårBättre
Beroendeakuten på St Görans

Beroendeakuten på St Görans sjukhus borde väl inte kunna neka dig vård akut om du kommer upp med enorm abstinens!

Spegel
Nej till plattan klarar jag

Nej till plattan klarar jag mig inte. Vågar inte heller.

Och det var på S:t Görans beroendecentrum jag var och de ansåg att jag inte behövde mer vård. Att jag inte darrade tillräckligt längre efter ett dygn där (men det berodde ju på medicinen jag fick som inlagd!) och allt vad han sa och att det inte var akut längre. Och där läkaren vägrade mig benso. Så jag åker inte till de galningarna igen. Visst jag kan få en bättre läkare den här gången...men nej jag orkar inte. Blir väl att stå ut bara.

Spegel
Och en till jobbig sak som

Och en till jobbig sak som hände den här veckan (jo jag hör - jag har offerkoftan på mig) var att min mamma skickat immovane och Xanor som jag hade liggande i Spanien. Jag har det på recept, så inget olagligt. Mot ångest, inte abstinens.

Såg så fram emot att det skulle komma den här veckan för då skulle jag klara det här så mycket lättare. Men ist kom ett brev från tullen att de beslagtagit sakerna för de anses som narkotikabrott. Jag blev helt knäckt.

10 immovane och 10 Xanor liksom. När det kommer in riktiga droger hela tiden. Jag förstår - det är deras jobb, men det var liksom droppen för mig.

Spegel
Ska försöka sluta klaga nu.

Ska försöka sluta klaga nu. Jag har ju själv satt mig i det här. Ja, inte att bli fast i Sverige. Men allt det övriga.

nystart
L-glutamin

Får du inte tag på något av det andra, testa att gå ner på en hälsoaffär och köp L-glutamin i pulver form. Ät genast en skopad tesked, detta går rakt upp i knoppen och till samma receptorer som alkoholen. Kan vara värt att testa? L-glutamin har iallafall hjölpt mig från sug och kanske kan hjälpa mot abstinens?

Spegel
Jag klarar mig inte ut ännu,

Jag klarar mig inte ut ännu, är alldeles för svajig, men ska pröva när jag mår bättre. Tack för tipset!

Spegel
Har läst din tråd nu

Har läst din tråd nu DetGårBättre.

Blir så imponerad av allt du orkar med. Vet inte om du själv tycker det är mycket - vi är ju ofta hårda mot oss själva, men jag är iallafall imponerad. Långa promenader och mer därtill.

Tycker darrandet lättat. Det är den här himla ångesten som jag lider mest av. Men jag har diskat och beställt sushi. Alltid något tänker jag. Mer än jag gjorde igår.

Fortsätter skriva här som terapi och för att stå ut med tristessen. Jag läser min tråd och tänker vad sorglig jag är. En dotter som jag svikit, kanske sonen också, vet inte vad han förstår. Har fler yngre barn också, måste skona dem iaf. Ja, de äldre också förstås! Men att de små aldrig ska behöva se något. Stor fin familj och ändå kunde jag inte ”nöja mig” med det. Glädjas tillräckligt...fast det är allt jag önskat mig sedan barnsben.

Och sedan utöver alkoholen beroende av Immovane sedan väldigt många år. Xanor tar jag sällan, fast jag skulle vilja ta det varje dag, men står emot oftast.

Har bestämt mig för att inte gå till Systemet. Imorse visste jag inte. Det är väl en liten vinst. Dag 5. Hade 33 dagar nyligen och sedan 13 dagar med alkohol. Tragiskt. Jag botar min depression och ångest med alkohol. Eller botar är ju precis det jag inte gör. Men eftersom jag inte står ut med att vara deprimerad och ledsen så dricker jag. Inga anti-depp fungerar. Har prövat över 20 stycken över 25 år. Jo, så många finns det och fler därtill.
Har försökt och försökt att hitta den rätta medicinen för jag har varit deprimerad så länge och inget annat hjälper heller. Inte bättre kost, motion, kärlek. Ja, tyvärr inte ens barnen.

Så ja sammanfattningsvis ett tragiskt liv och när jag tänker på det så dricker jag igen och gör det ännu mer tragiskt. Konstigt hur hjärnan fungerar.

Utåt sett tror många att jag har det perfekta livet; Bor vackert i Spanien, barnen i privatskola, gott om pengar, vältränad. Låter som om jag skryter, men min poäng är att bakom det där finns ju ingenting. Eller barnen finns. Och tur är det för annars hade jag givit upp för länge sedan. Men inget annat finns där bakom fasaden.
Fast förresten tror jag fler och fler börjat inse att det är just en fasad. Drar mig undan från allt socialt, bryr mig mindre om mitt utseende, orkar inte med barnens aktiviteter på samma sätt och uteblir oftare. En viss del är depressionen, men mest är det alkoholen som gjort att jag bara velat vara hemma.

Andrahalvlek
Alkoholen

Det är tyvärr alkoholen som skapar ångest och depression. Sök på ”alkohol hjärnan återfallsprevention” på Yotube så får du lära dig mer.

Kram 🐘

Spegel
Jo det vet jag. Och när jag

Jo det vet jag. Och när jag tar ett återfall så vet jag att ångesten kommer bli värre inom kort och ändå så vill jag bara lindra stunden.

Är psykolog (fast jag har inte klarat att jobba på länge) och har ju sett detta hos patienter och även med min utbildning haft svårt att förstå hur de kan utsätta sig för det, även om jag vet mekanismerna bakom. Mitt beroende kom ju relativt sent i livet (38/39, innan dess drack jag ”lustigt” nog lite och det kunde bokstavligen gå år utan att jag drack) så jag kunde inte koppla till det på det personliga planet. (Jag är för övrigt 42 idag och hoppas väl lite naivt att eftersom jag druckit i få år ska det vara lättare att ta sig ur det, men än så länge verkar det inte så.)

Andrahalvlek
Välkommen hit!

Glömde ju att välkomna dig hit! Vi är ett glatt gäng, för det mesta, som har kommit olika långt på vår nyktra resa.

Själv firade jag månad 3 som nykter i lördags, tjoho!

Så svår abstinens har jag tack och lov ingen erfarenhet av. Men ångest och panikångest är jag väl bekant med tyvärr.

För mig funkar mindfulness, medveten djupandning och fysisk aktivitet allra bäst. Ut och springa intervaller tex tills man får blodsmak i munnen.

Kram 🐘

Spegel
Tack!

Tack!

Har läst mycket här av och till hela det här året (men skrev först idag) och märkt att här finns så många fina och inkännande människor.

Det är konstigt det där med abstinens. Min mamma dricker för mycket, men kan sluta hursomhelst utan minsta känning. Och vi umgås mycket så jag ser att det inte är en lögn. Medan jag får kramper och hamnar på sjukhus.

Önskar att jag klarade det där med fysisk aktivitet, tror det skulle fungera bäst. Men just nu är det ett projekt att ens ta sig till kylskåpet.
Tänk att bara för tre år sedan hade jag personlig tränare och massor av kraft. Den har varit som bortblåst de här två-tre åren jag har druckit. Men den ska ju komma åter - i det nyktra livet. Kraften.

Spegel
Och grattis till tre månader,

Och grattis till tre månader, vilken bedrift! 👌🏼

Torn
Välkommen!

Hej! Jag hade rätt tuff abstinens när jag lade av för drygt 4 månader sedan. Känner igen mycket i det du skriver.
Jag var också bla yr och väldigt darrig den första tiden. Jag "överlevde" genom att ta jättelånga promenader i skogen. Kunde absolut inte sitt hemma inomhus och kolla på tv osv. Märkte också att det hjälpte mot yrseln att dricka massor av coca-cola. Tror det var en kombination av vätskebrist och sockerbrist som orsakade yrseln.
Efter 5 dagar klarade jag att knappa in koden på kortautomater utan att darra.😬

Kämpa på! Kram /Torn

Spegel
Tack, det värmer med era

Tack, det värmer med era ”hejarop”.

Men idag är den tuffaste dagen för mig hittills. Dag 1-4 var jag så sjuk så jag tänkte ”aldrig att jag dricker alkohol igen”. Idag har det börjat lätta (tufft imorse, men gradvis mycket bättre, fysiskt iaf) och då kommer genast tankarna ”att lite kan jag nog dricka” fast jag VET vid det här laget att jag inte klarar det. Jag har försökt flera gånger.

Min andra enormt starka tanke är att livet känns så tråkigt utan alkohol - som att jag inte har något att se fram emot. Inte hjälper det att familjen är i Spanien heller!
Jag ser att många känner samma sak, speciellt i början, men att det oftast blir bättre med tiden. Och att man hittar andra saker som gör livet värt att leva. Frågan är bara hur man kommer dit. Jo, jag vet en dag i taget osv...Men varje timme känns som en hel dag och jag kan bara inte förstå hur det ska gå.

Att jag har en djup depression som gör att jag inte ville göra något ens innan mina problem med alkohol började gör inte saken bättre. För jag känner att ”alla andra” här kan finna glädje i annat så småningom, men jag har ändå ingen glädje att se fram emot, bara en fortsatt depression, med eller utan alkohol.

Jag ber om ursäkt för mina virriga inlägg, hjärnan är inte med ännu.

Torn
Tid

Exakt så kände jag också i det läget som du är i nu, men det går över. Det gäller att få tiden att gå.Gör saker även om det känns meningslöst,härda ut.Tänk inte på framtiden nu utan ta en timme i taget. Efter ett tag tog jag en halvdag i taget, sedan en dag. Efter två veckor märker du en enorm skillnad.

Nu mår jag bättre än någonsin, har absolut noll sug, vill aldrig börja dricka igen, inte ens kontrollerat.
Din depression kommer säkert försvinna också, men du måste ge det tid.

💪Kram

DetGårBättre
Viktigaste om du inte ska få

Viktigaste om du inte ska få medicinsk hjälp är att fylla på ordentligt med vatten. Jag har haft en sjuhelvetes "avtändning" en gång efter fem dagars hårt supande på 1.5 liter starksprit om dagen typ. Jag drack enorma mängder vatten. var nog på toa minst 20 gånger om dagen. Sen fyllde jag på ordentligt med c-vitamin och olika b-vitaminer, de viktigaste b1, b3, b6 och b9 men jag personligen föredrar även b12. Det tror jag kan mildra det hela lite om än inte som benso så klart. Och ut och rör dig så fort du kan orkar så hjälper det också. Samt ät och få i dig så mycket näring du kan så kommer kroppen balansera till sig så fort den kan!

Spegel
Tack, men jag har lidit av

Tack, men jag har lidit av depression i över 20 år, så jag är inte längre hoppfull. Den har också blivit mycket värre med åren. (Långt innan alkoholen kom in i bilden.) Men igen tack för orden!

Glömde nämna att förra året höll jag upp 3 1/2 månad. Det var så konstigt för det var knappt ett beslut - det ”bara blev så”... Jag kan inte förklara det bättre. Och det var inte speciellt svårt, ingen abstinens, väldigt lite fokus på alkohol, inget konstant surfande på forum som detta...

Och sedan tänkte jag då det klassiska en dag...jag kan ju det här med att inte dricka och så bara köpte jag en box, och från den dagen (oktober 2019) började jag dricka något helt kopiöst. Absolut redlös. Jag vet fortfarande inte vad som hände. Min mamma upplevde det som om jag gick in i en psykos.

Och sedan dess har jag slutat flera gånger, men nu handlar allt om alkohol och jag har hållit upp som längst i 33 dagar...Abstinensen blir starkare för var gång jag slutar (vilket jag läst är vanligt.)

Jag inser ju att något måste hänt och att jag är bra mycket djupare i beroendet. Och jag är så ledsen för det.

Jag vet inte om det handlar om att jag började dricka så smått för snart fyra år sedan, men det blev inte ett ”problem” förrän för två år sedan skulle jag säga och det är först nu jag blivit alkoholist...

Ja, jag förstår det inte. Jag vet bara att mellan den korta tiden mellan oktober förra året och nu i maj har jag sårat mina barn något otroligt, förstört relationer, blivit elak mot de som älskar mig och hamnat på sjukhus för abstinens.
Det gick så fort allting. Måste haft något latent liggandes...min mamma dricker ju som sagt för mycket, men mycket mindre nu för tiden. Normalt skulle jag säga, så det finns hopp 🙂

Men jag förstår det som sagt inte för jag har aldrig haft smak för alkohol (innan flytten till Spanien för fyra år sedan), och inte haft några problem att stanna vid 1-2 glas vin de få gånger jag har druckit, vilket ofta kunnat vara en gång per år och bara vid högtidliga tillfällen. Och det har inte varit medvetet som jag inte druckit, jag har bara inte varit intresserad.

Ursäkta uppsatsen. Mycket tankar.

Spegel
Tack 🙏🏼

Tack 🙏🏼

Jag inhandlade vitaminer innan jag slutade så jag tar dem. Dricker mycket, men nog för mycket läsk. Klart vatten är mycket bättre, men har svårare för det just nu.

Äter också som en häst, vilket jag ser här på forumet är ovanligt. De flesta tappar aptiten när de går igenom abstinens. Jag gör inget annat än att äta. Jag står liksom inte ut annars. Det blir min andra snuttefilt ist för vinet.
Tjock kommer jag bli, men det får bli ett senare problem.

Känns som om jag aldrig kommer kunna ta en promenad eller motionera, men det är ju bara knäppa tankar.

Tänker mer på benso än alkohol, men har accepterat att någon sådan får jag inte tag i, och eg är väl det bra. Jag har ju lite beroendeproblematik där också som jag gärna skulle bli av med. Ville bara inte göra allt på en gång...

Spegel
Beundrar alla de som slutar

Beundrar alla de som slutar för sin egen skull. Det skulle jag aldrig klara. Då skulle jag supa ihjäl mig i dagsläget. Det är bara tanken på barnen som gör att jag inte går till Systemet.

Jag vet inte om det är bra att sluta för andras skull dock. Man ska väl helst i första hand göra det för sig själv. Men jag kommer nog inte dit. Eller det vet jag såklart inte.

Men jag ser ju också här att många slutar för sina familjers skull...så det är ju vanligt. Min poäng var väl bara att jag tycker det är starkt att göra det utav självkärlek.

Odette
Hej fina spegel...

Hej Spegel , jag snubblade in på din tråd för en stund sedan och har läst igenom allt... vilken KAMP du går igenom och jag blir SÅ arg att du inte får den hjälp du behöver... detta är inte klokt. Om inte annat så borde du få hjälp med sömnen... det gör ont i mitt hjärta när jag läser dina rader.. och jag känner igen en hel del.. det där med depression som funnits innan alkoholen och att allt är meningslös både med och utan Alkohol... känner jag också igen.. åh jag önskar så jag bara kunde plocka upp dig från där du bor och dra ut dig på en lång promenad.. låta dig prata och stötta dig på alla sätt jag kan... jag hoppas innerligt att du vet att du inte är ensam... vi finns här... för dig..
Tycker ändå du hanterar detta otroligt bra även om jag verkligen förstår din panik... behöver du över-äta.. gör det.. behöver du dricka läsk.. gör det.. skit i alla måsten nu... klandra inte dig själv... du är en kämpe utan dess like! Fundering: Har du funderat på att hitta en privat läkarmottagning ? . Kan det vara ett alternativ för dig? Jag säger INTE att det inte finns bra läkarvård icke privat.. men på det du skriver blir jag mörkrädd..... Jag hoppas innerligt att du ska finna styrkan att fortsätta kämpa nu. Vill och orkar du så fortsätt skriva.. jag kommer titta regelbundet idag.. vill så att du ska få må lite bättre :( !! STOR VARM KRAM till dig från mig / Odette ( ps : ät magnesium brustabletter... dom är verkligen bra i dessa lägen tycker jag.)

Spegel
Åh tack snälla du!

Åh tack snälla du!

Just de orden behövde jag höra just nu.
Nu har tydligen något slags gråt-anfall börjat också. Det är över sveket mot barnen. Och då är det fint att höra att någon tycker man kämpar. Tycker inte det själv - förutom att jag inte tagit livet av mig vilket legat nära många gånger när jag varit onykter - det berättade jag också för läkaren, och jag tycker det var rent av farligt att ”släppa” mig därifrån. Nu har jag inga tankar på att skada mig, men jag hade det på sjukhuset när han skrev ut mig, och det visste han.
Men förutom att jag inte gjort slut på allt känner jag mig bara som ett stort misslyckande. Jag har sårat alla jag känner. Jag vet att depression och alkoholism är sjukdomar, men jag borde försökt hårdare! Vad för mamma gör så här!?

Privat läkarklinik kanske vore någonting. Men det känns som om alla behandlar en som en missbrukade. Eller så var det ju iaf på sjukhuset. Han sa att vi tycker inte om att skriva ut benso pga missbrukar-risken. Men jag tycker var och varannan person här inne får det om de har abstinens. Och just då handlade det ju inte om att få någon kick utan att inte få mot kramper osv. Det var ju i rent medicinskt syfte.

Det känns som om jag aldrig kommer få sova igen, men jag vet ju av erfarenhet att ju länge tid utan alkohol desto bättre sömn. Frågan är bara hur man står ut tills dess. Känner att jag håller på att bli knäpp av sömnbristen. Och sömnbrist ökar ju även ångest och panikångest.

Jag skriver här så mycket just för att det känns som att jag håller på att förlora förståndet.

Sidor