Långsiktig förändring

Profile picture for user Torn

Hej! Jag funderar på en sak. Är det värt att ta ETT glas en till två gånger i månaden och riskera att det kanske blir två glas eller ännu fler och oftare med tiden?Jag kan inte riktigt se poängen med att dricka ETT glas, då kan man ju lika gärna inte dricka något glas alls. Ett glas ger ingen kännbar effekt och då finns risken att man tar ett glas till osv. Så tänker jag i alla fall. Men om du vill testa så är det ju bara att prova, går det åt skogen så får du kanske omvärdera då.

Ha det bra!

Profile picture for user Se klart

Hej
Grattis till att det går så bra för dig! Jag tror inte många av oss som hänger här är ”ett-glas-drickare” till sin natur. Har själv inte så stor erfarenhet av detta med kontrollerat drickande mer än att när jag försökte så upptog det mycket av min tid.
Har däremot erfarenhet av att rättfärdiga för mig själv att jag nog inte var en ”sån som måste sluta dricka”. Jag kan inte svara på om jag var det, men det öppnade sig en lucka som jag mer och mer förstår hade stor betydelse. Det var ett tillfälle när jag kände stort lugn över att alkoholen var slut. Inget dramatiskt, ingen ovärdig fylla då. Bara en insikt om att det där lugnet fanns. Jag önskar alla som kämpar den där sekunden av insikt. Men den kan flyga förbi om man tänker på annat. Hejar på dig ?

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Torn

Håller med om att det inte finns någon direkt anledning att endast dricka ett glas eftersom det ändå inte ”ger” så mycket. Jag dricker det mest för att inte känna mig utanför i sociala sammanhang och helnykterhet känns lite laddat för mig. Det blir en så stor sak (tyvärr). Känns mer neutralt att dricka ett glas någon gång ibland än att nitiskt tacka nej. Det känns mer avdramatiserat för mig själv liksom. Tycker det är sjukt jobbigt ibland att ”tvingas” förklara mig varför jag inte dricker, se folks blickar mm. ”Är hon gravid?” Därför dricker jag ibland ett glas mest för sakens skull. Försöker vara väldigt uppmärksam på om det triggar mig eller ökar mitt sug. Hittills har det gått bra men jag är medveten om att det inte kommer funka om jag faller dit och dricker mig full.

Jag hoppas verkligen inte att jag börjar lura mig själv. Men jag resonerar som så att jag vill att alkohol ska kännas neutralt , icke laddat. Om jag är helt nykter tänker jag mer på alkohol än om jag tillåter mig själv att ibland dricka ett glas. Hatar den där besattheten av alkohol, kan känna mig lika besatt och tänka på alkohol när jag dricker som när jag inte dricker. Känner någon igen sig? Ett glas ibland (sällan) hoppas jag gör mig mer neutral och obrydd än om jag förbjuder mig själv att dricka helt. Förstår ni hur jag resonerar? Låter det orimligt?

Profile picture for user Ångestmoln

För att spinna vidare på mitt resonemang, jag tror att det är viktigt att se att varje nykter dag räknas, varje glas man inte dricker är positivt. Så lätt att tänka att allt är kört om man druckit (alltså druckit sig full). Man börjar inte om från början bara för att man haft ett återfall (om man haft det). Alla nyktra dagar räknas även om de inte varit i följd. Verkar som många tänker nykterhet som antal dagar i följd och inte som en helhet. Det är såklart jättepositivt att lyckas hålla sig helnykter X antar dagar i följd men jag tror inte att man enbart ska tänka så fyrkantigt. Då känns det mer som att nykterheten är en tickande bomb. Förstår om det känns annorlunda för andra men jag har mer och mer börjat tänka så här...

Profile picture for user Charlie70

Det är ju flera här inne som resonerar som du och det är helt ok! Vi gör alla, var och en, sin resa.

Kram!

Profile picture for user Pianisten

Ditt resonemang är inte alls orimligt. Världen är inte svart och vit. Men det ställer högre krav på tryggheten i din nykterhet om du vill bygga upp ett normalbruk igen. Ofta är alkoholen en flykt från nått. Tankar, känslor, krav, självhat, en liv med avsaknad av lycka m.m. Hitta dina orsaker, skapa en ny nykter värld med innehåll som är värt mer än ruset, så kan du eventuellt börja njuta av små utvalda stunder av alkohol igen och t.o.m unna dig ett rus.
Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag har blivit anti mot vårt samhälles alkoholkultur som innebär att alkohol är det normala, inte att vara nykter.

Det borde vara tvärtom tycker jag. Tänk om rökning vore det normala? Eller hasch? ”Det är helt normalt och ger ett soft rus.” Det skulle vi ju aldrig acceptera.

Jag vill inte dricka för att ”passa in” längre. Jag vill inte heller dricka av artighet mot värden. Men det här är en insikt som jag fick först månad 4-5 i nykterheten!!!! Så tänkte jag absolut inte innan. Innan dess tänkte jag som du. Just därför är tiden så viktig! För varje nykter månad tänker vi lite annorlunda.

Av samma anledning kommer jag aldrig mer ge bort alkohol i present. Jag kommer inte att tillåta vinlotteri på vår arbetsplats. Jag kommer att lobba stenhårt för att alltid anordna helvita aktiviteter i företagets regi. För mig är det viktigt att välja sida.

Men det är jag det. Jag är så galet all-in i allt jag gör ? Ska jag bli nykter så ska jag verkligen bli NYKTER.

Håller verkligen med dig om att varje nykter dag är ett plus för hälsan!

Att jag är lite skeptisk till alla som vill ”dricka lite” beror på att jag har sett så många forumvänner komma och försvinna under dessa snart 7 månaderna - och ibland kommer de igen tack och lov ?? Bara för att de tror att de kan ”dricka lite”.

Kram ?

Profile picture for user Pianisten

Nej Andrahalvlek, ingen tvekan om att samhällets alkoholkultur är väldigt skev och skapar massor av problem. Jag förespråkar ingen att börja dricka lite, hoppas inte det tolkas så, men jag delar ibland med mig till dem som funderar i de banorna om min resa på den vägen och vad som krävts för mig att nå hit. Jag är också ärlig och delar med mig av mina dåliga dagar och att allt inte blivit guld och gröna skogar. Världen är grå och vägen till Rom har många vägar, särskilt för den eftertänksamma (med ref till senaste liknelsen i min tråd..) och målet är (väl?) att nå ett högre välmående. Jag får känslan av att du är ganska utåtriktad och har valt din väg med självklarhet vilket är fantastiskt, du är en otrolig peppare och inspirationsspridare här inne. Jag tror dock inte att ett krav på total nykterhet alltid självuppfyller det målet och kanske hjälper min historia någon som upplever det kravet som ouppnåeligt. Samhällsnormer är tuffa att strida mot och alla är inte rustade att ta den fajten.

Profile picture for user Andrahalvlek

Var och en gör sin egen resa, och det har jag full respekt för. Vad jag menar är att om man är nykter en längre tid, så tänker man annorlunda efter ett tag.

Jag tänkte också tidigare att jag inte ville avvika från mängden. Jag kunde dricka av ren artighet. Jag drack för att alla andra gjorde det. Oftast så ville jag också. Eller nästan alltid ville jag dricka.

Men efter 4-5 nyktra månader så började jag tänka annorlunda om det. Då ville jag inte dricka av artighet längre. Då ville jag berätta varför jag inte dricker, och vara stolt över det. Tiden jobbar för oss. Det var min poäng med inlägget.

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Förstår er syn på saken och håller med egentligen. Jag tycker dock att det här med helnykterhet är svårt, det blir en ”grej” som jag inte orkar med och tar mycket energi från mig. Jag tänker mindre på alkohol om jag tillåter mig själv dricka vid enstaka tillfällen i liten mängd. Jag vet att det finns risk för att jag faller dit och då måste jag bli nykterist istället. Jag försöker tänka att jag tar eget ansvar- jag får dricka men då måste jag kunna hantera det- annars blir det inget. Om jag kan hantera det får jag dricka lite-mitt val liksom. Ikväll ska jag gå på en aw för första gången på länge vilket är en risksituation för mig. Ska låta mig själv dricka ett glas. Om jag sabbar det är jag körd för alltid, då kan jag inte motivera vaken för mig själv eller andra att jag klarar av att dricka. Om jag blir sugen på mer ska jag tänka ”det kommer komma andra tillfällen att dricka, alkoholen tar inte slut, du är fri att supa skallen av dig men väljer att inte göra det av flera skäl”.
Kram på er

Profile picture for user Kaye

Annie Grace sa en bra och ganska rolig sak i ett Youtube klipp.
"Jag säger inte att jag aldrig kommer att dricka alkohol igen.
För då har jag bara lyckats när jag är död, och hur kul är det"
Sedan tror jag hon sa.
"Jag väljer just nu att inte dricka alkohol"
Men en bra poäng att det är viktigt att känna sig nöjd och tillfreds med sig själv.
Känna att man lyckats uppnå det man eftersträvar.

Profile picture for user Ångestmoln

Aw:n gick bra, drack mitt vinglas och sen var det stopp. Ingen annan i sällskapet drack mycket så det var inga större problem att hålla mig till ett glas. Mitt ”gamla” jag hade definitivt inte brytt mig om att andra drack måttligt, skulle troligen h grundat med 1-2 glas hemma för att sedan dricka minst 3 glas ute och det skulle vara en ”måttlig” kväll, de kvällar som spårat helt har varit betydligt värre.

Idag känner jag ett lätt sug eller i alla fall längtan efter att dricka, försöker att inte kämpa emot känslan utan mer acceptera att den finns där. Idag blir 3 månader som ”nykter” (90 dagar). Har totalt druckit 4 glas under den här tiden, ett glas vid 4 tillfällen alltså. 3 månader är mitt rekord att hålla mig nykter, innan har jag varit helnyktrer under 3 månader vid de tillfällena men nu alltså tillåtit mig själv en liten mängd alkohol. Hoppas på att klara 3 månader till... minst. Kanske blir min kropp helt ren och återställd från alkoholen på 6 månader, eller hur lång tid tar det? Är livrädd för att min lever fått bestående skador men det är väl inte så sannolikt. Hade tidigare en lätt smärta/svullnadskänsla vid levern som nu har försvunnit vilket känns skönt.

Profile picture for user Andrahalvlek

Otroligt bra jobbat med nykterheten!

De där enskilda glasen gör ju varken till eller från i sammanhanget. Det enda de gör är att man utsätter sig för en stor risk att dricka mer.

Om man absolut vill dricka av sociala skäl så är nog ett glas absolut max. Tar man två susar det nog till i skallen och risken att fortsätta dricka lär öka enormt.

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Håller med dig! Ett glas är max. För 2 glas blir lätt fler. Och det enda glaset bör nog helst intas tillsammans med mat och drickas max 1 ggr per vecka, helst mer sällan. Vet att jag är ute lite på hal is med mitt enda glas. Men samtligt gör det saker lättare på så många vis.

Profile picture for user Ångestmoln

Det har varit lite svajigt nu, efter en kortare semester när jag flera dagar i rad låtit mig dricka mitt enda glas varje kväll drack jag ”plötsligt” 5 glas sista kvällen på semestern. Jag blev påtagligt berusad av dessa glas, så pass att jag blev ganska bakfull. Tidigare när jag drack som jag gjorde förut blev jag knappt full på 5 glas och inte alls bakfull. Kanske trött dagen efter men knappast illamående eller huvudvärk. Vet inte om jag ska kalla detta ett återfall...? Det är ju nästan det, jag är ute på väldigt hal is. Konstigt nog känner jag nu en lätt avsmak för alkohol vilket jag inte brukar efter ett snedsteg, brukar snarare känna mig triggad att dricka mer och oftare. Känner ärligt talat inget som helst sug efter att få dricka sedan det hände, vilket är oerhört skönt.

Ska inte dricka alls ni på ett tag och sedan återgå till mitt enda glas....

Profile picture for user Andrahalvlek

Kom att tänka på Roger i Alkispodden som brukade köra sober october, med ”bara några undantag”. Typ 8 undantag på en månad, varje fre-kör. Nä, då har man inte genomfört sober october ?

Kram ?

Profile picture for user Kennie

Hej, jag gick in och läste ditt första inlägg i tråden. Där beskriver du hur det är för dig just nu. Efter några månaders nykterhet tar du nåt glas och sen är du plötsligt tillbaks i det destruktiva drickandet. Vad kan du göra för att det inte ska bli så den här gången? Du verkar ha mått så bra av nykterheten. Kan du ta känslan du har nu, att alkohol ger lite avsmak, och kanske köra på alkoholfritt igen? Och funderar på vad alkoholen ger dig som gör det värt att riskera de där karatefyllorna du inte vill ha...

Profile picture for user Torn

Håller med Kennie, och mitt inlägg här i din tråd (#102) för ett tag sedan verkar ju stämma. Men man måste nog tyvärr testa själv ett antal gånger innan man inser hur det ligger till. Själv testade jag alldeles för många gånger och vägrade inse att det inte gick att dricka lite. Men nu vet jag, det är tusen gånger lättare att inte dricka alls, än att dricka lite.

Profile picture for user Ångestmoln

Jag håller med er! Vill och ska inte hamna där igen. Samtidigt måste jag säga att det här snedsteget inte på långa vägar var någon karatefylla, ja har varit med om riktigt karatefyllor och det här var långt ifrån något sådant tack och lov. Nu blir det alkoholfritt igen, enstaka glas längre fram. Vet att mitt resonemang låter riskfyllt men den där medelvägen är det enda som verkar fungera för mig. Förvånad själv över att jag inte vill dricka, har alltid velat det innan och när jag inte velat det har jag innerst inne ändå velat det och endast inte velat för att det fått mig att tillfälligt känna mig duktig och sund. Att dricka halvmycket sissodär 4-5 glas har alltid triggat mig till mer, antingen samma kväll eller framför. Men så är det inte nu vilket jag är hemskt lättad över.

Mitt mål är att inte ha något mål och att släppa tankarna på alkohol. Räkna nyktra dagar gör mig bara besatt av alkohol på ett annat vis.

Profile picture for user Kennie

Ja, jag förstod att du inte druckit så mycket just nu, det jag menade var att du beskrivit i din tråd hur du i två omgångar varit nykter tre månader, sen har du tänkt att 1-2 glas är ok och det har funkat rätt länge, men sen blir det plötsligt en rejäl fylla med minnesluckor som du inte var förberedd på. Jag tänker att om det är vad du vill undvika så behöver du en plan. Vad kan du göra för att det inte ska bli likadant den här gången? En bra grej tycker jag är att läsa om sin egen tråd från början, där blir man påmind om vad det var som gjorde att man valde att sluta. Läs ditt eget första inlägg och, som sagt, definiera för dig själv hur du ska göra för att få det att fungera som du vill. Har hört att det finns bra beroendecentrum som kan hjälpa dem som vill kunna dricka ibland att hitta verktyg för det, värt att kolla upp kanske?

Profile picture for user Ångestmoln

Nu har det gått 2 1/2 vecka sedan mitt måttliga felsteg, sedan dess har jag vid två tillfällen druckit 1 glas vin (normalstort glas om ca 1,5 dl). Har känt mig lite småsugen på att dricka några gånger men inte riktigt på allvar, har liksom inte orkat dricka ens. Livet är ju så mycket enklare utan fyllor... inga minnesluckor, svår trötthet och tröghet i huvudet, ingen dagen- efter- ångest eller pinsamheter. Jag har vant mig litegrann vid att inte dricka, det skulle kännas ganska främmande att passa på och hälla i sig en flaska vin när tillfälle ges...

Känner mig mig tyvärr trots nykterhet mig ganska trött och har mycket oro både i kropp och själ... när man inte dricker får ju hjärnan aldrig riktigt stänga av och vila, behöver lite lugn och ro i huvudet känner jag....

Så roligt att folk här inne fortfarande följer mig tråd❤️ Tack för det, det ger så mycket stöd och pepp verkligen ?? Kämpa på!

Profile picture for user Ångestmoln

Ser att jag nu druckit måttligt under 4 månader tid ?? har druckit mindre de här månaderna än jag gjort på en vecka vissa veckor! Om jag uppskattar det så snuttar jag på 1 glas per vecka i snitt, ibland 0 och ibland 2 glas per vecka. Med undantag från snedsteget för 2,5 veckor sedan som jag skrev om.

Har nog aldrig i mitt vuxna liv druckit så här lite! Inte de senaste åren i all fall. Kan inte låta bli att känna mig lite stolt trots att det inte är någon jättebedrift ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Du ska verkligen vara väldigt glad och stolt över din bedrift. Du har hittat helt rätt taktik - fortsätt så! Din lever och din kropp tackar dig för varje glas den slipper ?

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Jag traskar på i normalkomsumtion, snart 5 månader utan snedsteg och katastrofer. Har vid ytterligare ett tillfälle druckit lite mer än vad som är lämpligt, en AW slutade i 5 glas, vilket INTE känns okej. Ingen katastrof men inte heller bra, vill inte att det smygande ska bli mer. Men jag har inte känt mig triggad att fortsätta dricka om jag en kväll druckit, innan ville jag dricka igen nästa dag och nästa om jag väl drack. Kände inte så efter den kvällen. Har vid mina senaste tillfällen när jag druckit mer än ett glas (2 tillfällen med detta) inte känt att det Varit lika kul som innan, den där totala lyckokänslan har aldrig infunnit sig...

Profile picture for user Ångestmoln

Har druckit på ett osunt och icke kontrollerat sätt vid ett tillfälle, ett återfall skulle man nästan kunna säga även om det inte riktigt blev så illa som det hade kunnat bli. Det hör med normalkonsumtion kanske är att leka med elden... alkohol ger mig ångest och ångesten triggar mig att dricka och om jag dricker på den känslan är risken för att det blir för mycket. Kunde som tur var hejda mig i tid innan det blev fullständigt kaos men det var ändå illa nog. Kanske inte mängden i sig men beteendet och att jag drack snabbt. Känner mig fortfarande rädd och ut lag liksom, blir tydligen väldigt lätt bakfull har jag fått lära mig nu också.... min kropp är inte lika van vid alkohol som innan.

Ska försöka ligga lågt med alkohol nu, inga förbud men jag ska heller inte dricka på ett tag. Om tillfälle uppstår kanske jag tar ett glas men jag ska definitivt inte aktivt välja att dricka eller söka upp sådana situationer.

Profile picture for user Kennie

Förstår att du blir nervös.. Jag har ju följt din tråd och det du beskriver nu är ju något du varit med om ett par gånger tidigare, att plötsligt dricker du på det där sättet du inte gillar igen. Hur känns det de gånger du dricker lagom, kan du njuta av det då, eller är du hela tiden lite på din vakt för att behålla kontrollen? Den stora frågan är väl om det är värt att ta de där smällarna då och då för att kunna få dricka? Jag tror att det är svårt att undvika att spåra ur ibland om man har de tendenserna (vilket jag själv har). Så då får man fundera på om man orkar med de negativa konsekvenserna av en och annan karatefylla. Vad riskerar man genom att fortsätta? För mig är det den uppenbara risken att göra bort mig totalt som avhåller mig. Jag har klarat mig ifrån det, men sista månaderna innan jag slutade närmade jag mig gränsen.. Så fundera och utvärdera.. Och ta hand om dig..

Profile picture for user Ångestmoln

Och där kom den- katatefyllan som jsg så länge fruktat. En aw med en vän som gärna dricker slutade i väldigt mycket alkohol även för min del. Har inte ställt till med något pinsamt vad jag vet men jag blev snorfull och har minnesluckor. Kan inte minnas att jag tog mig hem, fast hem kom jag ju. Ångesten är paralyserande nu, drabbas av någon slags konstig trötthet och paralys såhär dagarna efteråt. Kan inte göra någonting förutom att stirra om i väggen typ. Mår piss verkligen. Och jag dom aldrig skulle dricka på det här sättet! Och jag som intalat mig att jag hade kontroll och kunde dricka normalt. Oftast går det bra och känns helt okej att dricka normalt, sådär 1-3 glas. Men blir det mer än så blir det kaos och inget stopp på mig.

Så vad ska jag görs nu då? Nolltolerans? Känns så definitivt och tråkigt men jag vet inte längre.... tänker att jag inte ska dricka eller självmant ta intiativ till aktiviteter som innefattar alkohol men ev dricka 1 glas om jag ”måste”. Inte mer.

Profile picture for user Ångestmoln

Jag börjar sakna återhämta mig efter alkoholen, två dagar tar det att komma i balans tydligen. Av alla bakissymton är nog tröttheten värst, total initiativlöshet och extrem ångest. Har gått som i en bubbla hela dagen och bara försökt härda ut. Vill inte dricka på det där sättet någonsin igen. Hatar det verkligen

Profile picture for user Torn

Usch, det låter inget vidare att vara sådär bakfull. Det ser ju tyvärr ut som att du inte klarar att dricka kontrollerat. 1 glas blir efter ett tag fler glas, och sedan kommer karatefyllorna. Många här som har upplevt precis samma mönster, så du är inte ensam. Du avgör ju själv hur du vill ha det framöver. Mitt förslag är dock att du kör på nolltolerans med en gång och accepterar att du inte klarar av att dricka bara ett glas.

P.s Det behöver inte vara tråkigt att vara helnykter. Jag lovar.

?

Profile picture for user Ångestmoln

Nej det känns som ryk roulette varje gång jag dricker, ibland går det bra men sedan ”plötsligt” slår det till och jag blir helt galen. Helt sjukt egentligen att man ger kroppen något som den uppenbarligen inte mår bra av varken psykiskt eller fysiskt. Mår fortfarande lätt illa och har svårt att äta. Sovit dåligt och känner ångest och hjärtklappning, det är nu 3 dagar sedan jag drack. Sk ta mig iväg till jobbet idag i alla fall och förädla arbeta ikapp allt jag missat nu Pga detta. Jobbet är lugnt och jag kan planera min egen tid där och stänga in mig på kontoret om jag skulle behöva, ändå känns det nästan övermäktigt att jobba. Detta trots att jag inte tänkte börja förrän vid 09. Tänker på alla som jobbar och sliter nu i pandemin och börjar tidigt och tvingas jobba över. Mitt ganska glassiga jobb är ingenting i jämförelse med det. Ändra känns det jobbigt att ha några dom helst åtaganden en dag som denna. Så trött på mitt klena psyke

Profile picture for user DagsförFörändring90

Känner igen mig så väl i din post, verkligen huvudet på spiken på flera punkter!

Känslan av rysk roulette är verkligen en målande bild av hur det känns. Att ibland kunna vara som alla andra, njuta av en drink och hålla det på en lagom nivå, för att nästa gång helt tappa kontrollen. Tycker själv att det är en oerhört läskig känsla, men ändå väljer man gång på gång att trycka på avtryckaren.

Gällande ditt arbete så är min situation liknande och även jag har brottats mycket med dom tankarna under veckan. Andra sliter tungt på byggen, i vården och i klassrummen... jag har fria arbetstider, fria arbetsuppgifter och kan jobba instängd på kontoret eller hemifrån precis som det passar mig. Tror dock att detta fria ansvar och ”glassiga” arbete inte alltid är så lätt som det på ytan kan verka och jag tycker inte att du ska känna dig bortskämd. Det egna ansvaret sätter en stor press på individen. Jag vet att när jag tidigare arbetade inom vården så slet jag mycket, den dagliga stressen var hög och friheten låg MEN när jag kom hem, då var jag helt ledig.

Jag tror att min oförmåga att skilja på arbete och fritid, hemma och kontoret har bidragit till att eskalera mitt drickande, liksom ett sätt att koppla bort det ständiga surret i huvudet.

Men vill egentligen bara säga att jag verkligen gillade ditt inlägg och hoppas att du får en bra dag! Kämpa på!

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av DagsförFörändring90

Tack för ditt inlägg! Det värmer! ❤️ Håller med om att fria arbetstider under ansvar försvårar allt litegrann, lättare att dricka och hålla upp en fasad om man kan jobba hemifrån när man är bakis, o.s.v. Ingen misstänker mig heller, jag uppfattas som ordentlig och ansvarsfull. Känner mig som en lögnare. Nu som vanligt efter en fylla med efterföljande apati blir jag produktiv och överkompenserar både på jobbet och privat, fixar och jobbar ikapp. ”Städar” undan alla bevis på mitt senaste snedsteg. Så trött på mig själv

Profile picture for user DagsförFörändring90

Som svar på av Ångestmoln

Är sån igenkänning på allt du skriver.

Även jag får efter en ångestperiod såna där ryck där jag bara måste laga hela världen, jobba ikapp, städa, rengöra ugnen, ringa gamla bekanta som jag borde ringt för längesedan osv. osv. Är liksom en känsla av att man ju faktiskt är en bra människa och nu ska jag bannemej bevisa det.

För precis som med dig så tror jag att många ser mig som duktig och pålitlig och även om kollegorna nödvändigtvis inte känner till mina senaste snedsteg så vill jag ändå på något obegripligt sätt bevisa för dom att jag är bra. För min del tror jag att det har blivit viktigt att visa för omgivningen att jag är så bra, bara för att jag själv inte längre känner mig så bra (pga. fyllor och stök).

Hoppas i alla fall att du haft en bra dag på jobbet :)

Profile picture for user Ångestmoln

Aj aj, där kom dem! Har fallit dit rejält kan man säga, normalt drickande i sociala sammanhang under jul och nyår har gjort att drickandet har eskalerat. Igen. Ändå såg jag det inte komma, eller gjorde jag det. Drack massor häromdagen och kunde inte sluta. Känner mig så äcklig. Ångesten är förlamande. Jobbar hemifrån och låtsas att allt är normalt men det är långt i från normalt. Det kanske inte går det här med måttligt drickande ändå, det föder bara ångest hos mig och till slut slår det slint i huvudet. Så sjukt att ingen någonsin skulle tro det här om mig, ter mig nästan tråkig och präktig utåt sätt. Ordentlig. Om folk visste...

Min regel om ett glas vin blev tydligen en regel om att tre glas går bra, det väckte min alloholhjärna och har nu resulterat i en ordentlig fylla. Att det ska vara så svårt det här...

Någon mer än jag som känner sig o det närmaste paranoid när man är bakfull? I flera dagar, har konstiga tankar om att alla hatar mig och pratar illa om mig. Kan inte göra någonting, sitter bara hemma och stirrar i väggen typ. Hatar alkoholen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Diskuterade det här i ett annat sammanhang. Alla människor har goda och onda sidor. Man stannar kvar så länge de goda sidorna överväger, men när de onda sidorna överväger är det dags att säga tack och hej. Går att applicera på relationen till alkohol också. När de onda sidorna överväger är de få goda stunderna inte värt det längre. Då är det dags att säga tack och hej.

Så var det för mig. Den sista tiden mådde jag inte ens bra när jag drack. Korta stunder ibland bara. För att få någon positiv effekt alls krävdes att jag drack mycket och snabbt. Men då fick jag samtidigt minnesluckor, kräktes och hade råångest i flera dagar. Fy fan vad glad jag är att slippa det.

Kram ?

Profile picture for user Blenda

Hej Ångestmoln, jag känner igen mig i mycket av det du skriver.
Och ja, jag blir också paranoid efter en fylla.
Jag har lagt alla planer på att kunna dricka måttligt på hyllan, men har (ännu?) inte nått styrkan att för alltid undvika de svarta slukhålen, där jag desperat dricker mig in i en bubbla för att kunna släppa allt för en stund.
Gick precis idag på morgonpromenaden (varken onykter eller bakfull ska tilläggas, är i en bra fas exakt just nu) och funderade på varför.
Och i mitt fall känns det som att en del i detta är just den där präktiga, ansvarsfulla och kloka utsidan.
Ibland får jag ett överväldigande starkt behov att fly ifrån både den och verkligheten.
Kosta vad det kosta vill, liksom.
Jättedumt såklart, och inte alls säkert att det är samma för dig.
Bara en reflektion.
Kram!

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Blenda

Tack för era fin ord! ni dömer aldrig, bara finns där! ❤️ Det betyder mycket! Tack! Jag vill också fly från allt, behöver en urladdning liksom. Allt är svart eller vitt och allt är liksom tomt inom mig ibland. Jag försöker jobba med mig själv om att en gråzon är okej och normal, men då tappar jag liksom bort mig själv. Jag vill liksom sätta saker i fack och strukturera, annars tappar jag mig själv och vet ingenting till slut. Samtidigt tror jag mycket på den här gråzonen, så förvirrande. Känner ibland inget samhangang, trots att jag borde det...

Profile picture for user Ångestmoln

Efter senaste karatefyllan har jag fortsatt att dricka när jag fått chansen, flera dagar i följd när jag haft chansen till det. Har verkligen gått över gränsen och är nu i ganska dåligt skick både fysiskt och psykiskt. Hur blev det så här? Vet stycken enda vägen ut ur den här ångestbubblan är att inte dricka. Efter några dagar nykter mår man ju alltid bättre och bättre. Ändå kommer suget.... bara några få glas. Tyvärr kommer det bli för många glas när det väl har gått sä här illa igen, måste bryta det här mönstret. Ena sekunden känns det självklart att vara nykter i alla fall ikväll men sen plötsligt vacklar jag...

Det svåra är att det sjuka liksom finns o det friska och tvärt om... samtidigt är man som två olika personer när man dricker eller är nykter. Vill inte vara den där hemska personen som dricker för mycket. Samtidigt vill jag inte känna att jag aldrig mer kan dricka någonting, det känns för stort just nu.

Profile picture for user Tröttiz

Ångestmoln.
Jag är från "andra sidan". Ofta blir jag så bedrövad då jag tänker på vad alkohol gör mot människor.
Kram. ?

Profile picture for user Ångestmoln

Alkoholen är liksom min tändvätska, jag är så trött och seg och har ofta svårt att ta mig för saker. Bakfyllor gör ju såklart en inte mer produktiv men innan man blir bakfull gör de där första trevliga glasen mig liksom både mer närvarande i nuet, mindre tankspridd och även produktiv. Jag tar mig för saker, orkar/vågar ta tag i lite motiga vardagsgrejer, Etc. Mer risk för att låta lite för dramatisk och löjlig måste jag erkänna att det där första 1-2 glasen vin är som när solen kommer fram för första gången på ämne efter att det varit grått och trist väder ett tag. Inget är som den känslan. Sen resulterar ju drickandet i mindre angenäma känslor och symtom för både mig själv och personer i min närhet. Ändå saknar man och minns man främst det där underbara efter en tids nyktert. Jag måste ersätta alkoholen med något annat- men utan att gå all in och crasha efter några veckor. Jag är en person som lätt tas ner helt i botten och påverkas mycket av saker i min omgivning. Om min man är negativ och butter en morgon när vi vaknar (vilket han ofta är) är det inte så mycket som krävs för att jag ska känna mig helt sänkt och dränerad på energi efter ett tag. Om han klagar på något (även om det inte är på mig) kan liksom 1 + 1 sak bli 10 saker i min hjärna och inte 2. Det liksom accelererar och blir jättejobbigt för mig. Sånt i kombination med andra stressmoment och/eller tristess gör att jag börjar dricka. Vill inte skylla ifrån mig men det känns som att det är ett återkommande mönster.

Profile picture for user Ångestmoln

Jag mot sämre än på länge nu, har druckit gör mycket vid flera tillfällen den senaste månaden. Inga katastrofer som påverkat arbete eller relationer i någon större utsträckning (ingen vet ju liksom). Har väl varit lite seg och omotiverad på arbetet men inte mer än så... Det är skrämmande att bli så fullständigt ur lag efter en fylla mentalt, känner mig paranoid i flera dagar efteråt. Så ovärdigt att smyga och smussla med flaskor och i panik åka till bolaget för att kunna fylla på flaskor utan att det märks att något saknas. Vi har ett ganska stort spritförrråd hemma så det blir ibland svårt att låta bli att ”ta litegrann”. Det här med alkoholen har blivit värre på sistone, det är en verklighetsflykt för att orka med vardagen. Min man är inte den snällaste personen tyvärr, alltid sur och vresig. Dagligen säger åt mig att vara tyst (ibland är han sur redan när han vaknar). Kallar mig fula ord, skriker och skäller för minsta lilla och är allmänt nedvärderande. Om jag försöker prata med honom säger han bara att jag har fel. Han påstår att han varken skriker, svär eller säger något elakt till mig. Min jobbiga relationer gör det inte lättare att låta bli att dricka. Så deppigt allting

Profile picture for user Ångestmoln

Jag mot sämre än på länge nu, har druckit gör mycket vid flera tillfällen den senaste månaden. Inga katastrofer som påverkat arbete eller relationer i någon större utsträckning (ingen vet ju liksom). Har väl varit lite seg och omotiverad på arbetet men inte mer än så... Det är skrämmande att bli så fullständigt ur lag efter en fylla mentalt, känner mig paranoid i flera dagar efteråt. Så ovärdigt att smyga och smussla med flaskor och i panik åka till bolaget för att kunna fylla på flaskor utan att det märks att något saknas. Vi har ett ganska stort spritförrråd hemma så det blir ibland svårt att låta bli att ”ta litegrann”. Det här med alkoholen har blivit värre på sistone, det är en verklighetsflykt för att orka med vardagen. Min man är inte den snällaste personen tyvärr, alltid sur och vresig. Dagligen säger åt mig att vara tyst (ibland är han sur redan när han vaknar). Kallar mig fula ord, skriker och skäller för minsta lilla och är allmänt nedvärderande. Om jag försöker prata med honom säger han bara att jag har fel. Han påstår att han varken skriker, svär eller säger något elakt till mig. Min jobbiga relationer gör det inte lättare att låta bli att dricka. Så deppigt allting

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Vad jobbigt det låter. Så bra att du skriver ❤?
Du om någon har en anledning att sluta dricka. Du behöver inte en till sak som drar ner dig.
Hur ser planen ut? Vart är du på väg?

"Ett mål utan plan är bara en dröm"

Kram
?????

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Miss Mary Poppins

Jag har liksom ingen plan längre, har provat helnyktert, dricka måttligt samt drick bara ett glas... faller alltid tillbaka mer eller mindre i ett osunt drickande. Känner mig smått apatisk gällande både alkoholen och min relation. Vill tyvärr inte vara helnykter för det verkar inte hålla långsiktigt för mig... bättre med måttlig låg konsumtion (det har lyckats bäst hittills). Men nu är det som att jag inte vill något annat än att få vara ifred från alla människor och dricka mitt vin och stänga av alla känslor. Samtidigt vet jag ju att det inte vore särkilt bra vare sig i stunden eller på sikt. Min man är inte nöjd med någonting jag gör, allt ska vara perfekt för att han ska ha en neutral eller försiktigt positiv inställning till mig. Han klagar på ALLT hela tiden, känner mig mer och mer ensam. Han gillar inte mina vänner eller familj heller, han nog aldrig på riktigt träffat en mer kritisk och nedlåtande människa. Har har alltid varit sådan men nu känns det lite som att jag fått nog. Att jag lyckats hålla mig helnyktrer långa perioder 3-6 mån har inte förbättrat vår relation, snarare försämrats. Det är som att han då saknade en sak han kunde kritisera mig för då och det verkade reta honom. Har var nästan värre då, slog sönder saker, spottade på mig, mm. Hotade att slå mig och slet och drog i mig. Orkar inte.

Profile picture for user Kennie

Det du beskriver är misshandel, både fysisk och psykisk. Inte konstigt att du är nedbruten och deppig om du lever med ständig kritik och hot om våld. Och det du skriver om att det nästan blev värre när du inte drack får också varningsklockor att ringa; att han verkar gilla att ha den makt över dig som han får när du dricker. Vill du fortsätta leva med den här mannen? Utifrån sett vill jag ropa fly. Ta dig ur denna destruktiva relation, så tror jag att du kommer få det så mycket lättare att dricka lagom och hitta glädje och balans.

Profile picture for user Ångestmoln

Jag har tappat de lite igen, druckit mig jättefull ett antal gånger senaste veckor. Det håller på att gå åt helvete tror jag. Måste verkligen vara helnykter, kanske för alltid, i alla fall ett längre tag. Kan inte tänka för långt framåt. Känns som att jag kommit tillbaka till när mitt drickande var som värst för några år sedan. Jag har liksom triggat min hjärna med alkohol så pass mycket nu att jag känner mig ”högkänslig” för det, kanske blir det annorlunda efter en tids nykterhet men nu kan jag inte dricka alls. Är så sjukt sugen på vin bara, trots att jag druckit mer än nog senaste tiden. Är samtidigt väldigt rädd för att dricka, vågar inte för jag kan inte stanna i tid. Har noll kontroll på vad jag gör när jag är full, diverse konstiga impulser som jag inte ens minns i efterhand. Vaknar upp o panik för försöker lista ut hur illa det kan vara- vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Kollar telefon och kontot i fullständig panik. Är så fruktansvärt trött på det här.

Profile picture for user Ångestmoln

Jag har tappat de lite igen, druckit mig jättefull ett antal gånger senaste veckor. Det håller på att gå åt helvete tror jag. Måste verkligen vara helnykter, kanske för alltid, i alla fall ett längre tag. Kan inte tänka för långt framåt. Känns som att jag kommit tillbaka till när mitt drickande var som värst för några år sedan. Jag har liksom triggat min hjärna med alkohol så pass mycket nu att jag känner mig ”högkänslig” för det, kanske blir det annorlunda efter en tids nykterhet men nu kan jag inte dricka alls. Är så sjukt sugen på vin bara, trots att jag druckit mer än nog senaste tiden. Är samtidigt väldigt rädd för att dricka, vågar inte för jag kan inte stanna i tid. Har noll kontroll på vad jag gör när jag är full, diverse konstiga impulser som jag inte ens minns i efterhand. Vaknar upp o panik för försöker lista ut hur illa det kan vara- vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Kollar telefon och kontot i fullständig panik. Är så fruktansvärt trött på det här.

Profile picture for user Kennie

Finns det någon du kan få hjälp eller stöd av? Låter som att du behöver det nu, för att komma vidare med nykterheten. Ta hand om dig!

Profile picture for user Andrahalvlek

Alkoholen är som en gammal kompis som bara drar med dig ut på elände. Det är dags att göra slut. En gång för alla, men det funkar fint att ta en enda dag i taget. Dag 1 idag eller imorgon?

Kram ?

Profile picture for user Ångestmoln

Som svar på av Andrahalvlek

Idag blir dag 3 utan A om jag klarar dagen! Vet inte vad som hänt! Jag fick för mig att dricka sprit några gånger, brukar vanligen bara dricka vin och vin gör mig mest trött och dåsig om/när det blir för mycket men sprit verkar helt förstöra mitt huvud. Helt okontrollerad blir jag, somnar inte när man blir för full utan gör helt galna saker som jag inte minns. Med fullständig fasa har jag fått kolla mobilen etc. Inga större katastrofer tack och lov men jag har varit sjukt nära att göra extremt dumma saker. Vad jag vet har inget extremt dumt hänt men jag vet att jag börjat radera saker jag skickat (sms, etc) innan jag nyktrat till så då kan jag inte veta med säkerhet vad som hänt. Sitter bara och väntar på att folk ska göra av sig och ställa frågor, det har inte hänt än men jag bävar för det. Jag blir fullständigt personlighetsförändrad och galen av sprit, det är vansinnigt dumt och farligt att utsätta sin kropp och hjärna för det. Jag är ärligt talat rädd på riktigt. Problemet är också att jag dricker snabbt, inte kanske så väldigt mycket även om det såklart är en del. Jag kan dricka några snabba shottar efter varandra på väldigt kor är tid ock sedan är jag helt väck. Ter mig hyfsat normal, pratat normalt, kan stava och gå rakt men är det borta i huvudet. Saker som är helt vansinniga kan kännas logiska och bra. Jag känner mig smart ock bäst och snyggast i världen och vill bara ha mer och mer av det där äckliga giftet. Jag kan dessutom ljuga om konstiga saker, berätta historier som inte stämmer utan någon som helst rimlig förklaring.

Jag har sådant kontrollbehov när jag är nykter och när jag dricker blir totalt hämningslös, jag vill liksom släppa alla spärrar och ha ”roligt” men det blir ju inte så kul i slutänden...

För att svara på din fråga, nej jag har ingen riktgt att få stöd av tyvärr. Lyssnar på poddar, läser här och läser böcker men ingen anhörig som jag känner att jag kan vända mig till tyvärr. Funderar på AA men i staden jag bor passade den gruppen tyvärr inte mig. Det var nästan bara män och alla var mycket äldre än mig. Några yngre kvinnor men de såg ut som riktiga pundare (ursäkta att jag är så dömande) och ock inga som jag riktigt Linda identifiera mig med alls... tror väl att jag av ren rädsla kommer kunna hålla mig nykter nu några månader men jag faller ALLTID in på andra tankar efter en tids nykterhet, då börjar sakta dricka i sociala sammanhang och sedan Eskalerar det

Profile picture for user Kennie

Förstår att det är viktigt att hitta en grupp man kan identifiera sig med. Kanske någon terapeut kunde hjälpa? Eller kolla om det finns on line stöd, tex hos Beroendecentrum på Riddargatan 1, har hört mycket bra om dem. Kanske behöver du hjälp för att inte falla tillbaks i gamla mönster som du beskriver..

Profile picture for user Ångestmoln

Ja jag tror jag ska söka upp någon terapeut att prata med. Det går liksom bara på repeat mitt liv, kan inte ja det så. Veckan efter en karatefylla orkar jag ingenting, kan inte äta, knappt duscha eller hålla ordning hemma. Ligger i soffan eller stirrar in i väggen o timmar med total ångest. Kan inte jobba eller ta mig för någonting. Det som är nytt som gör mig orolig är att jag dessutom känner mig lite slö i huvudet som om min hjärna har tagit skada av alkoholen, kan det vara så?? När någon vecka har gått kommer nästa fas, då ska det ätas extremt nyttigt, stoppar o mig massor av vitaminer och tillskott och försöker träna och vara duktig. Blir produktiv och städar maniskt, allt ska vara perfekt. Sedan efter ytterligare en tid blir jag mer neutral och normal. Sedan börjar jag sakta sakta få för mig att jag ska kunna dricka igen och så trappas allt långsamt upp igen tills jag hamnar där jag är nu

Profile picture for user Ångestmoln

Det är förnedrande att dricka på det här sättet, jag gömmer flaskor på de mest kreativa ställena, ställen som jag sedan inte minns ock måste leta efter. Ibland hittar jag dem inte utan de dyker plötsligt upp när man städar och man tackar gud för att jag och inte maken hittat dem. För att inte tala om smygsmuttandet i spritförådet, man tar lite av allt och det märks ju inte. Men sen ”plötsligt” har man tagit lite för mycket av allt och måste plötsligt åka och köpa massor av olika sorters sprit och fylla på i flaskorna. Hemskt om det skulle visa sig att det är någon sort som inte finns i ordinarie sortiment på bolaget, vad gör jag då? För att inte tala om mängderna sprit man plötsligt besitter- allt behöver ju inte fyllas på i flaskorna....så då dricker jag en del eller häller ut eller gömmer på lämpliga ställen i huset. Men sen har jag druckit lite för mycket i någon flaska igen, så då måste det handlas igen.... tror jag har allvarliga problem. Det enda jag inte gjort är att köra bil onykter, det är kan jag ju vara stolt över ??

Profile picture for user Ångestmoln

Befinner mig som i ett vakuum, plågas så av dåligt samvete för att jag utsatt min man för så mycket oro. Och allt som hade kunnat hända! Usch! Tror drickandet i botten beror på min dåliga självkänsla och blyghet. Vill vara mer utåtriktad och inte bry mig så mycket om vad andra tycker om mig men känns omöjligt!

Profile picture for user Ångestmoln

Befinner mig som i ett vakuum, plågas så av dåligt samvete för att jag utsatt min man för så mycket oro. Och allt som hade kunnat hända! Usch! Tror drickandet i botten beror på min dåliga självkänsla och blyghet. Vill vara mer utåtriktad och inte bry mig så mycket om vad andra tycker om mig men känns omöjligt!

Profile picture for user Tofu

Det går att förändra och typ alla människor har gjort dumma saker. Ganska få erkänner dock...

Detta är en sjukdom. Det är ju inte så att du sitter hemma och skrattar medans du korkar upp. Det finns hjälp att få och du har ju redan kommit en bra bit genom att skriva här. Våga ta klivet. Du är verkligen inte ensam. Det är minst 10% runtomkring oss som lider av detta så det är bara så galet att känslan blir att man måste gömma sig. Jag förstår den. Jag har själv varit där. Så glad att det nu är historia!

Våga välj din hälsa och vad du än gör. Kasta den där förbannade skammen åt helvete. Det är där skammen hör hemma!

Profile picture for user Ångestmoln

Dag 5 idag om jag klarar dagen. Ångesten har börjat släppa litegrann men är fortfarande väldigt ångestfylld och seg i huvudet. Är så rädd dessutom för att vilja dricka. Är rädd för att min kropp är skadad dessutom, brukar känna mig lite svullen över levern om jag druckit några dagar men nu känner jag konstigt nog inte det trots att jag druckit mer än någonsin på länge. Försöker vara snäll mot mig själv och ta det lugnt utanför för mycket krav och knäppa infall för att kompensera.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Ångestmoln Hur mår du och hur går det? Skriv oavsett, härinne dömer vi ingen som har halkat ner i diket. Tvärtom gör vi vårt yttersta för att hjälpa till och baxa upp vb på vägen igen 🤗
Kram 🐘

Profile picture for user Ångestmoln

Det går bra, dag 10 idag! Tofu: det var underbart att inte vakna med bakfylla och ångest i lördags, verkligen!

Dagarna är så långa när man inte dricker, på gott och ont. Man hinner göra så sjukt lite när man dricker samt att tidsuppfattningen är helt annorlunda. Jag har inte känt mig frestad att dricka (än!) men tröstar mig med shopping och socker tyvärr, men allt är väl bättre än att dricka. Ångesten har lättat lite men finns fortfarande där, känner mig lite paranoid eftersom jag inte riktigt vet vad jag gjort/sagt senaste fyllan. Men ingen har sagt något eller hört av sig och varit frågade eller upprörd så jag antar att jag kan andas ut litegrann tack och lov. Än så länge är det inga fara att jag kommer börja dricka men det kommer komma en dag när jag känner så, är som att jag söker mig till drama och problem och kan inte vara vara neutral och lunka på i vardagen. Behöver någon slags urladdning- någon som känner igen sig? Hur fasen ska man komma bort från det? Tack alla ni som skriver i tråden, det betyder jättemycket för mig 💗

Profile picture for user FinaLisa

Ångest moln🌷
Spontant tänker jag att du borde satsa på regelbundna urladdningar i form av fysisk tuff träning.
Du är ung och stark och det finns många roliga typer av träningspass med musik och höga energinivåer.
Det skulle vara ett bra alternativ till att gå ut och dricka sig drängfull. Slippa utsätta dig för risker....

Satsa på träning så ger du din kropp nyttiga endorfiner som du mår bra av och så minskar säkert din ångest också 😊👍
Lycka 🍀 och framgång önskar jag dig!
Kram 🧡🌷🧡

Profile picture for user Andrahalvlek

@Ångestmoln Ja, man får mycket tid över när man slipper dricka alkohol. Tid som man kan ägna till nytta, nöje eller en ny hobby. Det är viktigt i början att man sysselsätter sig så att tråkkänslan inte tar överhanden. Träna och sysselsätt dig omväxlande med att vila, så läggs dag till dag. Tvåsiffrigt är mäktigt!

Kram 🐘

Profile picture for user Tofu

Härligt! Bra jobbat. Jodå, även jag kan vara drama. Tycker det är lättare som nykter och brukar numera försöka tänka på varför och om det finns något jag kan göra annorlunda för att undvika utbrott. Det hjälper mig att sätta fingret på problemet och hitta nya vägar.

Jag skulle tro om du ger det lite tid så kommer mycket lägga sig av sig självt. Jag beteer mig väldigt annorlunda nu mot för 7-8 månader sedan så jag tror det kommer lugna sig.

Profile picture for user Ångestmoln

Tack snälla ni! 💗 Ja någon form av fysisk träning för att uppnå samma ”urladdning” skulle nog behövas... ska försöka ta tag i det... är tyvärr inte så uthållig med att hålla i med sådant, ger så lätt upp och slutar träna när man gjort det några veckor. Ironiskt nog är jag väldigt ihärdig när det gäller att få dricka, gör allt för att smussla, bota hemska bakfyllor och hitta tillfällen att dricka. Sjukt. Jag börjar så sakteliga känna ett litet sug, jag kommer troligen inte dricka än på ett tag- har vare sig möjligheten riktigt eller tycker att det är värt det. Men när den där soliga eftermiddagen kommer när det ”är tillfälle” så kommer jag troligen göra det. Sjukt nog dricker jag allra helst själv, ensam hemma. Strosar runt, nätshoppar, fyller på glaset gång efter gång och ”unnar mig” att släpp allt för en stund, drömma mig bort liksom. Hatar att jag älskar det så mycket, det är så härligt om jag ska vara ärlig. Varför minns jag den känslan så mycket bättre än den där fruktansvärda bakfyllan och ångesten efter en riktig snedfylla....? Jag är hopplös

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Ja, varför minns vi bara det goda. Vet inte, brukar det inte vara tvärtom 🤔 men med A är livet upp och ner 🙃

Därför är jag så tacksam för alla modiga människor som skriver här efter snedsteg. Inte roligt när andra mår dåligt, men jag behöver verkligen påminnas om det hemska. Igår läste på tråden Ångest!!! hur hemskt hen hade det på sina första dagar nykter. Då skärpte jag mig och tänkte "Ush, aldrig mer dit!"

🌸💚❤

Profile picture for user Ångestmoln

Dag 24 blir det med idag om allt går vägen! Har inte känt några större svårigheter med att hålla mig nykter ännu.. men det är så det brukar vara. Har dessutom varit sjukt så då har det varit ännu lättare att avstå, så det är lite ”fusk” än så länge. Har klarat av några få sociala sammanhang där jag lyckats/ tvingats tacka nej till A. Gick helt okej, ingen sa något men de undrar säkert om jag är gravid. Tack och lov träffar man ju inte så mycket folk eller hittar på så mycket nu i Corona-tider. Känner mig lite piggare och klarare i huvudet, mindre ångestfull. Känner dock att jag går miste om något även om jag inte känner direkt sug. Ändå känner jag mig lite peppad, vill gärna hålla uppe i 3 månader och känna mig ”ren”. Därefter kommer det tyvärr bli mycket svårare. Men men... en dag i taget ❣️

Profile picture for user Kennie

Bra gjort! Fint att höra att du kämpar på! Svårt det där med att sluta känna att man missar något. För mig hjälpte det att läsa Annie Grace (fastän jag tyckte hennes stil var tjatig) samt Rebecka Åhlund ("Jag som var så rolig att dricka vin med"). Och jag ändrade inställning under resans gång. Så ha tålamod och gneta på. Och försök fokusera på hur skön kroppen känns när den är obakis och hjärnan inte har ångest..

Profile picture for user Ångestmoln

Jag har druckit under påskhelgen, mycket måttligt, 1-2 glas per kväll i sociala sammanhang till festlig mat. Min man handlade till och med hem alkohol till mig trots att han brukar hata att jag dricker. Jag bad inte om någon alkohol, hade väl egentligen tänkt vara nykter men va inte se natt tacka ja nu när tillfälle gavs. Är nu lite rädd för att drickandet ska eskalera igen. Känner inget sug men det blir lätt att jag vill ha mer och mer liksom. Jag hann vara nykter 27 dagar nu, hann bli klar i sinnet igen. Nu ska jag vara nykter igen.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Ångestmoln Om du inte dricker på några veckor så är det nog ingen fara alls. Bra att du är vaksam. Det hade varit en större risk om du tänkte ”det gick ju svinbra, jag kan nog dricka ibland”. Då är risken nog stor att du är tillbaka på ruta ett rätt snabbt igen. Bra att du skriver, så att du själv kan gå tillbaka i din tråd och kolla hur du tänkte.

Kram 🐘

Profile picture for user Cilla8

@Ångestmoln 27 dagar.. 👏 För mig som är på dag 2 känns det helt övermäktigt med 27 dagar. Även om det gått bra. Det var värst på dagen idag när jag tänkte på att jag inte får dricka ikväll. Men nu är det inga problem. Men det är en kväll imorgon o en nästa kväll o nästa.... 😱

Profile picture for user Sisyfos

Ja, kör på igen nu Ångestmoln. Tänker att man inte kan fortsätta att vanedricka när man har varit där och haft ett problematiskt förhållande till alkohol. Man måste stoppa snabbt igen tror jag.

Profile picture for user Ångestmoln

Tack till er som fortsätter svara i min lilla tråd! Det värmer verkligen ❣️ Ja nu blir det nyktert ett tag framöver igen, så det inte börjar igen... det är liksom lite tvångsmässigt att dricka för mig, är inte alltid jag tycker att det ”ger så mycket” men ändå känns att avstå när andra dricker som en oerhörd uppoffring. Om jag vet att jag inte kan eller ”får” dricka är det sällan ett problem på samma sätt, typ om bolaget är stängt och det inte finns någon alkohol hemma, då är det liksom självklart att det inte blir något. För skånskan ångest av den här ambivalensen till alkohol, att vela om man ska/vill/får/kan dricka något eller inte, det tar sådan fokus.

Profile picture for user Ångestmoln

Jag har börjat reflektera lite mer över mitt drickande och efterföljande bakfyllor, när jag var runt 25 kunde bakfyllorna vara jobbiga såklart om jag druckit för mycket, huvudvärk, kräkningar och trötthet. Men nu när jag passerat 30 är bakfyllorna annorlunda, jag blir liksom segare i huvudet, trögtänkt och liksom nästan paralyserad liksom. Kan inte göra någonting dagen efter dag druckit, inte ens när eventuell huvudvärk eller illamående lägger sig blir jag piggare. Enkla göromål I hemmet som inte kräver någon större hjärnkapacitet kräver stor ansträngning. Det är som ett lock lägger sig över mig. Dagen därpå är jag något piggare men har fortfarande ångest. Drabbas dessutom oftare av blackouts även när intaget inte är extremt. Efter sådär 5 glas vin ter jag mig inte redlöst full, pratar hyfsat normalt, etc men jag kan ändå ha lite suddiga minnen, minns inte vad jag sagt riktigt. Kan komma ihåg om jag påminns. När jag var yngre upplevde jag inte att jag fick minnessvårigheter efter ”bara” 4-5 glas. Ser även förfärlig ut efter en fylla, svullen och torr i huden, rödflammig. Håret blir matt och glanslöst, svullen mage, mm. Inte så kul.