EnSång

Hej!
Är en kille på runt 30 år som i princip förlorat precis allt just nu med undantag för jobbet. Har iofs varit sjukskriven ett tsg nu så det är väl en tidsfråga bara..
För ett år sen var det en helt annan värld. Flickvän, boende mycket vänner osv men den här skiten håller på att knäcka mig. Hamnade på sjukhus för ett tag sen pga i grund å botten alkoholen. Tar beslut och annat som är så skeva så det finns inte. Har förlorat relation till föräldrar och en hel del vänner. Jag sitter för det mesta själv exakt varje dag å drar i mig 7-8 öl för att bara slippa tänka på allt man ställt till mig. Har väl 1 eller 2 nyktra dagar senaste 3 månaderna. Tänker varje dag att det får vara nog nu, men sen hamnar jag på närmasta sunkiga krog/bar å kastar i mig 6-7 snabba för att orka med mig själv och förnatt orka ens tänka på jag ställt till med.

Ni som varit här. Hur fan slutar man med detta? Det har varit alldeles för mycket i 2-3år men nu är det varje dag utan undantag i princip. Ljuger, hittar på, köper tuggummi, förnekar såklart för alla i min närhet. Allt det där har ja hållt på med minst 2 år nu. Orkar bara inte mer känner jag.

Rapunzel05

Jag är också i den fasen att jag känner att jag "inte orkar mer" jag har mer eller mindre i 10 års tid druckit varje helg, jag är van med det sen jag var barn för mina föräldrar har alltid druckit på helgerna. Med undantag för mig de helger jag arbetat, men ibland har inte ens det stoppat mig. Helgen som va så gjorde jag något riktigt dumt, något som jag aldrig skulle få för mig att göra nykter. Jag har haft många snefyllor och gjort dumma saker på fyllan förr men nu blev det ett uppvaknande. Jag bara kände dagen efter "vad fan håller jag på med" .. Jag insåg att jag blir en helt annat person. Jag har svårt att sluta dricka när jag väl börjat och det går fort. Så fort att jag liksom inte hinner reagera på hur berusad jag blir fören det är försent. Min sambo är nykterist och har fått stått ut med så mycket när det kommer till mig och mina fyllor. Jag kan inte ens förstå varför han är kvar... Jag gjorde så att jag pratade med honom om att jag vill förändra mig, att vi tillsammans måste sätta regler för när och hur mycket jag får dricka. Han har lovat att hjälpa mig med detta och jag vill verkligen. Egentligen vill jag kunna vara den som dricker 1-2 glas och sen är nöjd. Eller sitter med ett och samma vinglas en hel kväll. Men jag känner också att jag klarar mig utan alkohol, det räcker nu och den har redan förstört tillräckligt sen jag tappade kontrollen.

Jag tycker du ska börja med att försöka prata med någon du litar på och som du tror kan hjälpa dig. Om det är en vän, familj eller läkare.. För du har redan kommit till insikt att du måste förändras, du måste bara ta steget.

Idag är första dagen i ditt nya liv!

Tufft och jobbigt, både att se tillbaka och att försöka se framåt.
För mig så handlade det mycket i början om ifall jag verkligen ”behövde” sluta helt, om jag verkligen var i riskzon och om jag nått ”botten”.
Jag tror att nästan alla som kliver in här redan har svaret på det och dessutom finns bara en lösning och den är: sluta drick.
Drick inte idag. Börja om imorgon med att inte dricka. Strunta i långa perspektiv som hela livet men ge dig själv och kroppen några veckor att återställa sig. Fundera, läs här, många har gjort den här resan och har vad jag förstår, bra liv. Alkohol triggar ångest, alkohol skapar obalans i hjärnan, föder skam och skuld. Var snälla mot er själva. ❤️