Slut på lugnet, vad kommer att hända nu

Profile picture for user Azalea

Idag ringde min man och så att på måndag kommer jag nog hem....han slulle vara iväg på behandling i 6 månader efter ett LVM beslut. Men nu kommer han hem 1,5 månad tidigare istället.
Jag får lite panik direkt känner jag.
Det skulle ju vara mer tid kvar att få landa och samla ihop styrka inför det som händer när han kommer hem. Känns just nu som jag bara har slitit för att få hus och trädgård iordning för att den få en månad vila och återhämtning. Det verkar som den planen sprack nu.
Kram Azalea?

Profile picture for user Sisyfos

Vet du varför han kommer hem tidigare. Känns väldigt ansvarslöst från behandlarnas sida tycker jag. Kan du försöka stoppa det? Det var ju ett LVM-beslut. Borde finnas nån plan med 6 månader och en plan för det fortsatta livet som inkluderar dig. Känns jäkligt korkat att släppa ut någon de första soliga dagarna.

Profile picture for user Azalea

Kom dom en total överraskning igår morse att han kommer hem tidigare.
Jag pratade med dem när han åkte dit och då så de att de har ansvar för honom i 6 månader och att han inte kommer hem tidigare men att det kan bli nån form av öppen anstalt.
Men om jag fattar min man så tror jag han överklagat IGEN och att förvaltningsrätten har godkänt det. Allt är så luddigt och den sista som får veta nåt är anhöriga.
Jag är glad att han åtminstone berättade det annars hade han bata dykt upp . Det hände förra året och det var sjukt jobbigt.
Tycker att det är så fel att anhöriga inte alls blir inkopplade och får någon insyn eller information . Vi finns inte i detta.
Kram till dig ?

Profile picture for user nystart

Om han dricker igen, kasta ut honom direkt och byt lås i dörren. Tveka inte en sekund. Jag har följt din resa och har man varit så långt ner som din man och om han inte ens kan inse problemet efter att ha varit på anstalt så finns inget hopp utifall han dricker igen.

Profile picture for user Azalea

Är faktiskt riktigt orolig över hur det kommer att bli.
Väntetiden på skilsmässa är över i juli och det vet han om.
Men han pratar och behandlar mig som om allt ska vara som vanligt ny igen när han kommer hem.
Jag flyttar tilbaka till min lägenhet imorgon och han kommer bli så besviken och förmodligen upprörd.
Jag irriterar mig på att jag bara förväntas finnas kvar.
Jag ska försöka prata med honom imorgon och se hur hans plan ser ut framåt. Han har ju en stor utmaning framför sig, hålla sig nykter och ställa in sig på en nykter framtid. Det kommer givetvis vara svårt och jag hoppas att han klarar det.
Men denna gången måste jag tänka på mig själv och vad jag behöver. Han måste ta sin strid själv .
Tack för att du svarade Nystart?
Det är jobbigt att slitas mellan att vara lite ego och att ha ångest för att man är det.
Kram Azalea

Profile picture for user Clara

Vill bara titta in och säga att du är inte ego, Azalea. Det finns inget ego i att känna att JAG STÅR INTE UT MED DEN HÄR KARUSELLEN IGEN. Mitt ex kom hem från tre månader på behandlingshem i september, jag TROR att han har hållit sig nykter men det spelar inte så stor roll - han är helt weird ändå, "orkar" inte träffa barnen, anklagar mig för saker, fejkar/inbillar sig allt ifrån halsfluss till (såklart) corona och hamnade på slutenpsyk efter bara några veckor. Fullfölj du skilsmässan och håll dig på avstånd tills du ser varthän det barkar, är mitt råd i all välmening.

/Clara

Profile picture for user Azalea

Några sådana ord som får mig att hålla ihop det värmde mig.
Känner ju hur lätt det är att bara falla tillbaka i samma medberoende stuk sim jag hade innan. Har nu haft 4.4 månader själv och känt att jag byggt upp mig själv lite. Både känslomässigt så jag inte rasar ihop hela tiden men och så praktiskt. Jag klara allt som måste göras med hus och bilar och allt annat.
Men tack än en gång för dina peppande ord. Jag måste hålla det i minnet som du säger. Vill inte åka med i karusellen längre.

Socialen ska hämta honom vid tåget idag och köra hem honom. Vet inte varför de gör det men de kanske vill kolla våra hemförhållanden eller nåt.?!?
Få se ikväll vad som händer och vad han säger.
Kram och tack igen?Azalea

Profile picture for user MalmMia

Det är så lätt att falla till föga när den man en gång älskade står framför en och bryter ner motståndet med snälla ord, manipulationer och kärleksförklaringar. Man vill så gärna hoppas och tro att det kan bli bra. När du har möjlighet tänk efter vad du vill och se till att få så mycket kunskap som möjligt så du kan fatta rätt beslut för dig. Lycka till ikväll.

Profile picture for user Självomhändertagande

Hej, länge sedan jag skrev till dig. Har tänkt på dig och läser att han ska komma hem tidigare. Kan tänka mig att det är en chock. Äntligen värme och sol och kanske lite ledighetskänsla och bara få vara i sommarvärmen utomhus.

Du skriver "Jag ska försöka prata med honom imorgon och se hur hans plan ser ut framåt." Då tänkte jag, vilken är DIN plan framåt. Kanske du ska berätta den för honom och inte ens fråga honom om hans plan!

Jag ville bara synliggöra en alternativ möjlighet. Vet hur det är. Minns hur det var. Det var och kommer inte bli så igen någonsin i mitt liv. Det kommer säkert dyka upp andra stora utmaningar om jag ska träffa en annan man på riktigt igen, men jag kommer aldrig välja någon som dricker igen eller för den delen har andra beroendeproblem.

Det innebär att den dagen jag släpper in någon ny i mitt liv, i mitt hem, då har den personen gått igenom många faser (typ tester) innan.

Nuförtiden tänker jag bara på mig, min katt och mina föräldrar. Jag planerar hur jag vill ha det framöver och jag vill påminna dig om att du har all rätt i hela världen att planera hur du vill ha det, hur du vill leva och vart du vill bo, vad du vill äta och vad du vill göra.

Hur går det med yogan?

Det är du som bestämmer över dina val. Glöm inte det och fall inte tillbaka i gamla mönster. Du har grejet den här tiden bra låter det som.

Lycka till! Kram!

Profile picture for user Självomhändertagande

Åh, vad glad jag blir att höra att du kan ta till dessa ord i din egen kamp. Tack för att du säger det! Vilket bra forum detta är. Vi tar till oss det vi behöver.

Kämpa vidare!

Profile picture for user Azalea

Som svar på av MalmMia

Vi sjösatte båten och gick en runda med hunden och sen åkte jag till min lilla lya.
Såklart tjatade det om att jag kunde sova kvar i huset men jag hade bestämt mig och höll mig till min plan. Det ska inte vara så enkelt att bara för att han kommit hem ska allt löpa på i gamla spår. Nej jag tänker att det ska märkas en förändring. Så här sitter jag nu och det känns bra... lugnt och bra.
Men imorgon kommer han tigga igen så det gäller att hålla emot.
Mår bäst när jag är själv känner jag. Blir lugn och behöver inte hålla fasad eller småprata fadt jag inte vill det.
Är lite nöjd ed mig själv ikväll.
Kram Azalea?

Profile picture for user Azalea

Det VAR ett väldigt bra inlägg. Så sjukt skönt att ha denna platsen där man kan skriva och lufta alla de känslor som far omkring i en. Och få råd, peppande ord eller värme. Är så tacksam ?
Min plan står fast om att fullfölja skilsmässan. Det kommer att vara tungt men har jag gått igenom 10 år med att leva med alla dessa drama och elände så borde jag klara detta också.
Fast jag får säga till mig själv på skarpen , hehe, ibland så jag inte "glömmer" hur det har varit och varför jag inte vill åka med karusellen längre.

Förresten? Yogan går bra och det är fantastiskt så mycket bra det gör för både kropp och själ.
Kram Azalea?

Profile picture for user Azalea

Jag försöker hålla fokus på mig själv och vad jag vill. Så när han tyckte att jag borde sova i huset var jag tydlig med att vi är i skilsmässa och jag bor i lägenheten. Kändes bra att stå upp för det jag vill.
När det gäller hans plan så frågade jag inte så mycket. Är ju hans grej.
Men han ska lämna prover varje vecka plus kissorov och har fått en telefon som han ska blåsa i 3 gånger om dagen.det går till socialen.
Sjukt hur det är det enda som ska göras nu när han skickats hem tidigare. Inga samtal AA eller nåt sånt. Men men det är inte mina bekymmer. Fast kan inte hjälpa att jag grunnar lite på det ändå.
Det som jag ändå tycker är lustigt är att han har körkortet tillbaka.... De drog ju in det i januari efter prövotiden med alkolås. Under den tiden hände ju all möjlig elände så de drog in det.
Nu säger han att han fått tillbaka det. Kan man få det så lätt plötsligt när man suttit inlåst på LVM i 4.5 månader. Är allt bara ok då?
Vad tror ni?
Känner nånstans att jag borde ringa transportstyrelsen o kolla.
Jag ifrågasatte körkortet men han sa att han fått det tillbaka. Lustigt sa jag att det inte kommit nåt brev om det.. Nej,Det skicka de de upp till LVM hemmet sa han.
Känner ändå en liten magkänsla att det är lögn. Alla andra brev har kommit till hemadressen.
Hmmm??

Profile picture for user Skrållan

Bra att du står på dig Azalea. Det känns som vi måste vara väldigt bestämda och tydliga med vad vi vill. Annars är man där igen. Bra gjort att du sa ifrån och ville sova i din lägenhet.
Verkar väldigt konstigt med körkortet. Att han fått det tillbaka så snabbt. Lita på din magkänsla. Det verkar inte stämma.

Profile picture for user Azalea

Att välja lägenheten kändes bra. Lite även som en markering men mycket för att jag känner att jag trivs själv. Behöver lugnet som det ger att vara själv med sina tankar och läsa lite eller bara slötitta på tv. Ps på vad jag vill Ds
Oavsett så försöker jag bestämma och känna efter vad jag vill och gå efter det. Känns lite tufft emellanåt men han har väldigt mycket att leva upp till .
Funderar lite på att kolla upp körkortet men nästa stund så tänker jag att det är hans problem. Så jag Avvaktar lite än.
Ha en go kväll Skrållan ?Azalea

Profile picture for user Självomhändertagande

Azalea, vad roligt att höra att du tyckte mitt inlägg var bra. Jag blev själv väldigt glad när jag såg orden jag skrev. Jag minns hur jag alltid satte mitt ex i första hand och idag frågar jag varför. Jag hade inte kunskap att sätta mig själv i första rummet. Utreds just nu för adhd och det kommer upp väldigt mycket från barndom och ungdom, jag tänkte alltid på andra före mig. Så med den upptäckten kommer jag aldrig att låta en annan människa komma före mig. Jo, mina föräldrar får komma före. Ibland. Det beror på vad det handlar om förstås. Utan dem skulle jag inte vara i liv.

Underbart att höra att du fortsätter med yogan. Den är en stor kompass för att lyssna till kroppen och även till sig själv och sina egna behov.

Om du frågar dig hur viktigt det är att veta om han ljuger eller inte så är det ett samtal bort. Det där handlar också om hur mycket en vill gå in i andras saker, eller att ha tillit till att det han säger är sant.

Det kan bli en konflikt om du kollar och berättar om det, vilket förmodligen leder till att det kostar energi. Eller så låter du det vara och släpper taget om det just nu. Och göra nya val varje gång du får den tanken. Att göra det som känns bäst i stunden. Det är en bra övning. Det gäller säkert inte bara just denna sak.

Varje moment som inkluderar en annan människas inblandning kan också bli hinder för annat som en själv har tänkt sig. Och det kan även innebära tvärtom, om en ber om hjälp eller stöd av en vän och får det. Jag utgår från mig själv och ser förstås min adhd. Om jag vill meditera, men så kollar jag mejlkorgen före och läser ett mejl som jag börjar svara på och så kan det innebära att meditationen uteblir. Då blir det inte bra för mig. Jag möter många hinder i livet, som vi alla gör, min svårighet är att jag ofta fastnar i dem.

Därför har mindfulness blivit min kompass. SOAS, Stanna upp, observera, acceptera, svara/släppa taget. Jag gör det hela tiden, flera gånger om dagen och det hjälper mig med mina beslut just nu. Jag kan ta samma beslut flera gånger. Det innebär att jag ständigt känner efter, kan jag göra det här just nu. Är det hjälpsamt för mig eller stjälper det i stunden.

Däremot så tycker jag att körkort ska inga människor ha som inte klarar av att avstå från att köra berusade. Men det är inte ditt ansvar. Det är faktiskt samhällets ansvar att se till att den processen fungerar.

Jag är så medveten om hur många som kör onyktra så när jag cyklar då bromsar jag in vid varje övergångsställe och små vägar där det finns en utfart som jag inte har en bra överblick över.

Det förvånar mig att det är så många pendlande cyklister som vågar köra på cykelbanor och litar på att bilisterna ska stanna för dem. De kanske inte vet hur många som kör onyktra tänker jag. Jag har just skaffat en ny cykel och har inte cyklat regelbundet på väldigt länge. Har inte vågat cykla i stan, eftersom alla cyklar som galningar. Det förvånar mig verkligen att de cyklar så fort och har tillit till bilister.

Jag cyklar för att jag behöver motion och går inte längre på gymmet då corona kom. Jag övar hela tiden på min uppmärksamhet och cyklar ofta i lugn takt. Jag känner doften av hägg och syren. Underbart.

Ha en fin dag!
Kram

Profile picture for user nystart

Mycket bra skrivet av Självomhändertagande. Jag skulle vilja lägga till en fråga, vad ska du göra med informationen om du får reda på att mannen antingen ljugit eller talat sanning angående körkortet? Om han ljugit, betyder det isåfall att han inte ändrats och att du därför borde kapa allt och fortsätta som du tänkt? Har han inte ljugit, vad betyder det isåfall? En väg tillbaks? Eller, ingenting?

Hoppas allt är bra med dig Azalea!

Profile picture for user Azalea

Som svar på av nystart

Jag känner mig just nu förvånansvärt stark ändå. Jag håller en dialog med honom men jag har flyttat och har varit tydlig med varför och att det är så det är.
Känner att jag vill inte strö salt i såren och vara en bitch eller skapa bråk och han har hållt sig sansad också.
Tänker bara vara noga med mina gränser och bara göra det jag vill och som känns rätt.
Hmmm låter bra... hoppas jag klarar att håll mig till det.
Vad gäller hans körkort och varför han lyckats komma hem tidigare har jag tänkt släppa. Inte lägga energi på det och bara låta det vara det de är. Hans bekymmer och val ungefär. Det är ändå inget jag kan påverka och det kostar mig mer energi än det ger och rota i det.
Just nu tar jag dagen som den kommer och försöker hålla mig till besluten jag har tagit.
Hoppas att det går bra för dig Inuet och jag är få glad för all input och för att ni alla finns där?
Betyder mycket och msn känner sig inte så ensam.

Kram Azalea

Profile picture for user Leilu

Jag önskar verkligen att du kan känna dig stark i dina beslut. Styrketränar från mig.

Profile picture for user Azalea

Tack snälla nystart för omtanken.
Känns så fint att ni finns där i både med och framför allt i motgång.
Det har varit en hel del kaos skulle jag nog säga.
Han har varit hemma i 1 vecka och 2 dagar och det har gått hyfsat ändå.
Jag har umgåtts varje dag utom tisdagarna samt under hela helgen. Varit naturlig och spenderat tid ihop men jag har åkt hem till min lägenhet och sovit där.
Men i onsdags fick jag lite onda aningar.....Han var då dåååålig i magen och kunde inte köra mig till verkstaden för att hämta bilen så jag fick fixa det själv.
När jag kom hem var han väldigt aggressiv och hackade om allt möjligt. Jag stannade 30 minuter men sen fick jag nog och åkte " hem" . Så att jag tänkt umgås men är du sån här så vill jag inte det.
Kände ändå lite varningssignaler och åkte ut senare. Han var full och en hel del sprit och öl hemma. Man ska alltid lita på sin känsla.
Detta gjorde att han inte blåste i sin apparat som går till soc. Då slutar det med polis och ambulanshämtning. Blir körd till sjukhus för medicinsk utvärdering på kvällen igår.
Imorse kl.6 stack han därifrån och dök upp hemma vi 15 rejält full igen med väskan full av sprit.
Så ikväll kom polis och ambulans igen....suck.
Så nu får jag se vad som händer.
Han är fortfarande under LVM så han ska ju skickas tillbaka till behandlingshemmet igen. Han klarar bevisligen inte vård i hemmet.
Frågan är bara om han kommer att smita från sjukhuset igen inatt eller imorgon.
Det känns som om alla dygnets timmar går åt tiöl oro och väntan på poliser. Är rätt trött just nu.

Är så tacksam för att ni finns och möjligheten att skriva av sig här.

Kanske blev lite virrigt skrivet med det snurrar bara runt o huvudet efter allt som händer hela tiden.

Godnatt och sov sött ?Kram Azalea

Profile picture for user Ullabulla

Om jag skrev till dig i din andra tråd azalea.
Men i vilket fall så har jag varit om än inte i samma kaos,så i samma grundsituation.
Tillsammans med en man som dricker destruktivt.

Jag vet också vad det gjorde med mig och vilka tighta band eller rep kanske jag ska säga som bildas.

Det jag kan se nu med flera års avstånd till stridens hetta var den tydliga kopplingen till att ju sjukare min sambo blev,ju sjukare blev också jag.

Min förvirring,min oförmåga att se och känna "nyktert" på situationen.
Jag drogs ner med honom i hans virvel och simmade runt i dyn.

Att förhålla sig klar hel och ren är i stort sett omöjligt.

Det är ju fanrastiskt bra jobbat att du skaffat ett eget ställe.
Det svåra jag hade i början sen vi brutit var just att hitta igen mig själv.
Jag kände i kroppen vad som hände med honom.
Om han drack eller inte,jag blev väldigt tung i kropp och själ och drogs ned trots att vi kanske inte hörts på flera dagar.

Jag satt fast i honom och hans liv.
Hans våndor bekymmer och mående blev mina känslor.

Att börja definiera vem du är,vad du behöver och mår bra av är kanske redan verklighet för dig?

Om inte så var det för mig vägen att gå.
Jag fick tvinga mig till att skapa nya sociala kontakter. Gå och ta en fika själv.
Ringa upp någon barndomsvän osv.

Hans kamp är inte din kamp även om det kanske känns så?
Din kamp borde vara att upprätta ett bra liv åt dig själv.

Om du har svårt att släppa taget om honom och hans drickande,så försök.

För mig var det min drog,min sambo och kärleken våndan och oron.
Som en ständigt sjungande melodi som jag hade mycket svårt att släppa taget om och fokusera om på mig själv.

Frågan är ju också,vill du släppa taget?
Vill du leva ett enklare liv utan fylla?
Vill du ha dig själv i fokus?

Jag ville inte det egentligen.
Jag ville att han skulle få insikt,bli nykter och därigenom ge oss båda möjlighet att leva tillsammans igen.

Men efter en tid förstod jag att det inte skulle bli så.
Då kunde jag sakta släppa mitt krampaktiga grepp och börja fokusera om all kraft på mig själv.

Jag hoppas att du får någon ordning på allt och börjar bygga på dig själv och ditt eget liv.
Stor kram från mig?

Profile picture for user nystart

Snälla vännen, du måste göra dig fri från honom. Det är inte rätt att du ska behöva gå igenom detta. Lämna honom nu och låt honom ta hand om sig själv.

Skickar dig otroligt många kramar.

Profile picture for user Självomhändertagande

behövs en massa elände, motgångar, upprepande försök för att det ska vända och en säger till sig själv "hur vill jag ha det i mitt liv"?

Jag läser Ullabullas "Jag satt fast i honom och hans liv." och jag kände så väl igen mig.

Jag är en kvinna som hela mitt vuxna liv har tänkt att jag skulle bli en mamma, men så blev jag sjuk och var tvungen att bli frisk och när jag blev frisk så såg jag att mannen jag önskade skulle bli en pappa var riktigt sjuk. Och då kunde jag inte låta det ske.

Sen förstod jag att jag också var sjuk i medberoendet och fick ta tag i även det. Idag är jag frisk från allt tror jag. Kanske en släng av för mycket omhändertagande till andra, när jag inte borde, men jag övar mig och jobbar på det med en medvetenhet.

Jag ser mig själv idag, med en helt annan klarhet och insikt om valen i livet.

Att välja mig. Att välja mitt liv. Att välja vem jag släpper in. Att välja vem jag bromsar. Att välja vem jag stänger dörren för. Att välja mitt liv. Jag behöver påminnas ofta, för det är lätt att glömma och tänka på exet eller ett minne och när jag släpper in det för mycket så upptäcker jag ständigt dessa hinder som dyker upp och hindrar mig från att leva mitt liv.

Jag har återigen blockat möjligheten för mitt ex att ringa mig och så behöver jag ha det under sommaren, till att börja med. Han stör mig. Verkligen.

Jag hoppas att du landar i något som känns bra för dig. Med gränserna till honom. Med att leva ditt liv. Som du vill.

Stor kram till dig.

Profile picture for user InteMera

Så svår är dansen med våra sjuka män, så svår är kampen att släppa taget! Tror inte de förstår hur mycket det äter av oss, vår sinnesfrid och vårt mående och inte heller uppskattar de våra ansträngningar. Så varför gör vi det ändå? För att vi inte kan låta bli, av gammal vana, av självpåtaget tvång för att ingen annan gör det eller för att bevis avi är bättre än dem? Jag har inga svar till dig, sliter själv med samma frågor. Men vill önska dig styrkan att släppa greppet ens lite grann, för din egen skull! Låt honom falla, låt honom landa hårt om det är det som ska till. Han kommer dessvärre nog inte fortare till insikt för att du vänder ut och in på dig själv för att agera väktare och räddare i nöden. En stor varm kram vill jag sända dig!

Profile picture for user Skrållan

Sådan kamp du för, sådan kamp vi alla här för. Stanna eller gå, hopp och förtvivlan. Känslostormen går upp och ner. Önskar att alla vi här som kämpar kunde sätta oss själva i första rummet.
Men vi stöttar, gråter, kämpar för den personen som är sjuk. Det är sådana vi är. Det är svårt att släppa taget.
Jag som släppt taget, har honom fortfarande i tankarna. Vad gör han, hur mår han. Men han har inte en enda gång frågat hur jag mår i allt detta. Hur jag klarar mig. Hur jag går vidare.
Ja kampen fortsätter oavsett om vi stannar eller går.
Det är bara det att går vi, så kämpar vi för den enda personen som stannar livet ut. Sig själv.
Och kanske, bara kanske så vaknar mannen eller kvinnan, upp ur alkoholdimman, och bestämmer sig för att börja leva. Att bli nykter.

Profile picture for user Azalea

Ni är underbara
Det är nog mitt bästa beslut någonsin att börja skriva här på forumet.
Att vi delar dessa erfarenheter och kan få och ge så mycket stöd är obetalbart.
Jag tror aldrig att jag hade vågat göra så mycket som jag gjort nu, skilsmässoansökan och eget boende, om det inte hade varit för er.
Ensamheten som jag kände innan finns såklart kvar men inte i närheten över hur det var innan.
Så tack för att ni finns ?

Jag är stolt över mig själv att jag har kommit då långt som jag har gjort.
Älskar min lägenhet och snart är betäbketiden över.
Det jag har lärt mig under de månaderna han varit i tvångsvård är att jag har kännt mig mycket lättare och lugnare. Kort sagt jag har börjat må riktigt bra och njuter nöstan av min ensamhet. Klart att det blir deppigt emellanåt men jag kommer ur det snabbare.

Imorgonåker han tillbaka till behandlingen och ska vara där 3 veckor till sen är det slut....färdigt, och han ska då stå på egna ben. Kommer inte att funka enligt mina erfarenheter och känslor.
Insikten har inte infunnit sig trots 4,5 månaders behandling så han kommer att få det tufft.

Jag tänker njuta av solen och värmen dessa veckor och inte lägga så mycket tid på att tänka på det som kommer sen.
Det lät rätt bra va?

Lovar att försöka ge mig själv den njutningen av sommaren och jobba med min yoga och ut och vandra. Det är det enda jag kan göra nu så får framtiden visa vad den går för.

Massvis med kramar till er alla??Azalea

Profile picture for user Backen123

Låter stärkande, tar med mig dina ord både här och på min logg, och önskar dig sinnesro ( vilket vackert ord det har blivit för mig). Vad skönt ändå att han ska in på behandling, att andra tar hand om honom, så får du ytterligare 2 steg framåt. Själv tar steget och skickar in äktenskapsförordet i morgon, som jag äntligen fick underskrivet, så kan jag släppa det. Ser fram emot veckans jobb, lite skönt att ungar åker till pappan. Vill också komma igång med yogan igen, hitta tiden. Jag tror att alkoholhjälpen får hyra en stor Finlandsfärja när allt med Coronan lagt sig så vi får en chans att träffas, hur kul skulle inte det vara ??

Profile picture for user Självomhändertagande

Ett ord som en människa i min närhet fick mig att tänka så mycket mer på. Vad innebär ordet njuta.

Jag har haft en checklista med mig i många år, för att jag ska hålla mig i balans. Det var väl förra året som jag njöt på nytt sätt och samtidigt släppte mitt ex.

Idag njuter jag när jag tränar, när jag yogar, när jag skogsbadar, när jag äter i tystnad och smakar maten, när jag dricker kaffe och när jag skriver här.

"Jag tänker njuta av solen och värmen dessa veckor och inte lägga så mycket tid på att tänka på det som kommer sen."

När du nu ska göra det så tror jag att du kommer att fortsätta njuta. Jag gör det. Valet att inte njuta av livet när en lärt sig njuta är inte längre ett alternativ.

Heja dig.

En kram till dig

Profile picture for user Azalea

Det låter underbart och jag har märkt nu att det är inte ouppnåeligt.
Har äntligen lärt mig vikten av att stanna upp lite och bara vara.
Mitt normala är annars att gör så fram som ett godståg och bara arbeta. Både på jobbet och hemma.
De senaste månaderna har jag lugnat ner mig och kan ge mig själv en lugn stund med en bok eller bara en promenad och det är en ny skön känsla.

Profile picture for user Backen123

Vilken pepp ni gav mig Azalea och självomhändertagande ? jag är också en som bara ångar på, eget företag, en livsmedelsbutik. Så man är igång några timmar, ungar, stort hus med trädgård, kycklingar, kattungar, och hund. Det livet har jag valt, tränar på att ta det lugnare, men jag älskar tempo, tills jag kraschar i 2 dagar. Kanske en personlighet som blir lätt medberoende om jag läser era beskrivningar? Vi vill så mycket. Jag tog röjsågen ikväll och slog massor med gräs, en sån lyckokänslan att kroppen får bli riktigt slut. Det var mitt bästa göra för mig själv ? är så nöjd och glad just nu, har svurit åt karlfan i kväll åt alla dumheter man har måsta utstå, och så är det vi som ska hjälpa och finnas där. Kram på er alla där ute som kämpar

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Maranta

Det är en riktigt lång process som helt bottnar i att min man drack kopiösa mängder och var en stor fara för sig själv.
Ett flertal sjukhusbesök,ambulans.
Många gånger inlagd på avgiftning.
Sen har vi också gjort många orosanmälningar. Vi är flera i familjen som gjort det men även sjukvården och läkare
Det verkar som det krävs många anmälningar innan det tas på allvar av socialtjänsten.
Sen ska ju förvaltningsrätten säga sitt och ta beslutet och där blev han friad förra sommaren och släpptes ut efter 2 dagar.
Då skulle han hamnat i LVM efter att blivit hittad medvetslös med 4,89 i promille. Plus allt som hänt tidigare.
Det resulterade i att han nästan döp ihjäl sig. Han har ingen hejd när han börjar.
Så många anmälningar och det är ju av oro man gör dem. Oro för en människas liv.
Det är jobbigt att göra dem för det kändes som man svek och lämnade ut honom. Och han ansåg såklart att jag/ hade "sätt dit honom" men jag hoppas att han en dag förstår varför vi var tvungna att göra det.
Hoppas detta gav dig några svar på din fråga.
Kram Azalea?

Profile picture for user Bestemor

Vilken kamp du har tagit dej igenom.
Håll fast vid ditt beslut
Håll ut även när känslorna vill styra
Håll om dej själv ❤ Din tid är NU

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Bestemor

Jag jobbar varje dag med att göra mig själv glad med promenader, pyssla eller vad som helst som jag mår väl av.
Men det går inte en dag utan att jag börjar tänka...på hur allt är och har blivit och plötsligt kommer jag på mig själv att försöka komma på lösningar och tips till honom hur han ska komma på rätt köl.
Jag vet att inget av det hjälper och även att han inte ens nu har insikten till det.
Men ändå är jag redo att komma på tips och idéer. Måste stoppa mig själv varje gång och inse att jag inget kan göra.
Men det är svårt, så oerhört svårt att släppa taget helt och vara " egoistisk "
Jag har en eller två veckor kvar till LVM är över och jag tänker använda varje minut till mig själv för att orka sen.

Kram och må väl?Azalea

Profile picture for user Skrållan

Vad det känns igen Azalea. ”Attnuskavilösaalltförmannen”-syndromet. Det kickar in lite då och då. Svårt att släppa dom tankarna. Om han bara.......
Men du är bra på att ta hand om dig själv tycker jag. Att du verkligen tänker på vad du mår bra av.
Ja försök att njuta nu, innan mannen är hemma igen.
Hoppas du får en fin söndag?

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Du klarar av detta. Du har din lägenhet och jag vet att era känslor och ditt ansvar för honom blandas ihop i en salig röra och att allt du gör är att försöka reda ut. Han blir inte frisk och han kan inte leva med dig. Du har varit stark och åkt till lägenheten flera dagar men när han faller igenom blir du förvirrad och är tillbaka i hans ekorrhjul. Kan du bara bryta helt, säg för en vecka ? Öva på att inte ha någon kontakt alls i en vecka? När du utvärderat det har du fått lite mer kraft tillbaka och jävlar anamma. Jag kunde inte och kan fortfarande inte alltid skilja på hans / exets behov och vad jag vill. Men jag har bestämt mig för att ignorera hans sms hela tiden och ju mer distans jag får desto mer tid får jag att fundera på vad jag vill och vad som gör mig lycklig. Han lyckas fortfarande övertala mig till saker ibland, har oerhört svårt att säga nej till honom men det går. Du kommer att ta dig ur detta och jag hejar på från långsidan !!!!!
Kram Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Jag hör då glad för din skull att du fixat allt under denna tiden. Det var ju genom att följa din resa som gav mig kraften att till att börja med posta skilsmässoansökan. Helt sjukt hur stort steg det kändes som då. Men sen har det blivit lägenhet, LVM som har gett mig tid för mig själv att kunna tänka.
Jag kan inte se mig som gift med honom längre, inte den person han är nu. Han är ju inte den jag hade så mysigt och roligt ihop med tidigare. Tyvärr då har alkoholen med alla dåliga händelser tagit död på känslorna.

Jag har en lång väg kvar, betänketiden går ut denna veckan, samtidigt som han släpps ut från LVM och jag är sjukt orolig över hur allt ska gå med bodelning och rent praktiskt. Att jag ska orka och klara det.
Men ska försöka tänka en dag i taget och lösa problem efter hand så ska jag till sist vara i mål.

Är så glad och stolt över dig BladeRunner? och känslan lver att du äger din tid och ditt liv mpste vara skönt.

Största krämen till dig BladeRunner?Azalea

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Klart allt känns oöverstigligt , tex bodelning. Du är ju helt ockuperad av att att tänka på hans LVM som han släpps ifrån och alla brandkårsutryckningar. Nu är du där jag var i augusti månad. Då gick 6 månaders väntetid ut. Jag vågade inte skicka in bekräftan just då men jag vågade beställa personbevis på oss båda som behövdes och de gällde i tre månader så jag köpte mig tre månader. När nästan tre månader gått skickade jag in eftersom jag inte ville blrjanom och beställa nya bevis. Jag fotade brevlådan där jag postade handlingarna som ett stort steg och en viktig milstolpe. Nästa steg var att börja skapa mer utrymme för mig själv och mina egna tankar. Under tiden skrev jag listor på allt som behövde göras men forcerade inte utan var snäll mot mig själv, ett steg i taget. Nu är bodelningen klar rent juridiskt men han har fortfarande sina ägodelar inklusive kläder kvar, det får bli nästa steg, ett steg i taget. Ju mer tid du får till dig själv ju mer kraft bygger du upp. Jag övar även på att göra ingenting för att processa känslor och inte gömma mig i arbete. Jag är som du , extremt effektiv på jobb och privat. Att göra ingenting är sådär men jag tror det behövs för att komma ikapp allt som hänt. Jag vet att du har ofantligt många fina minnen med honom, annars hade ni ju inte varit ihop. Nu är det annorlunda och du förtjänar fina stunder i livet även framgent, då måste du släppa taget . Minns de fina minnena och ta sedan ett steg i taget, en fot framför den andra. Om det gick för mig så går det för dig. Jag följer dig och peppar !!!!! Kram Blade Runner

Profile picture for user nystart

Hej, får jag fråga en fråga? Det är okej om du väljer att inte svara.

Är det "bara" alkohol det handlar om? Eller har han några andra problem eller diagnos också?

Jag kommer ju från andra sidan men läser mycket här också och känner igen mig mycket i hur ni anhöriga beskriver "era" alkoholister. Min fru är inte alkoholist, men troligen narcissist, hon har väldigt mycket samma beteende som många av er beskriver era alkoholister. Jag följer dig då jag också försöker lämna någon som jag både älskar och hatar, jag älskar den hon är ibland och har hur hon beter sig (oftare och oftare).

Lycka till med allt!

Profile picture for user Skrållan

Det är inte till mig du skrivit frågan men jag har levt med en man som dricker, och jag måste säga att ju mer min man drack, desto mer liknade han en person som är narcissistisk. Kanske är det alkoholen som gör så mot dem.
Bara ett kort inlägg.

Profile picture for user Backen123

Att det blir skador i hjärnan ( pannloben där känslocentrat sitter) som blir skadat. Därav att blå den empatiska känslan bleknar. Läker med tiden när man slutat tillföra giftet, läste nån annans att det kan ta upp till 18månader. En tanke bara, men det har skänkt mig tröst ❤

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av nystart

Frågan är inte till mig men jag har en egen tråd och följer Azalea i hennes modiga kamp.
För min del har det handlat om psykisk misshandel från början men som många år att komma underfund med. Allt jag gjorde var fel och han kunde när som helst bli arg för saker han tyckte jag gjort fel eller andra gjort som han beskyllde mig för. I kombination med en eskalerande alkoholism förstärktes detta till en omöjlig situation. Om någon sa något i ett TV program kunde det t.o.m. vara mitt fel. Jag blev rädd för vad folk skulle säga på middagar tex eftersom jag visste att jag skulle få få skit för det sen. Jag blev mer isolerad eftersom alla jag tyckte om som min familj och vänner var galna och sjuka i huvet. Till slut orkade jag knappt träffa någon för att det liksom inte var värt det.
Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Blade Runner

Jag kör på det BladeRunner och det känns bättre. Annars radar jag bara upp alla möjliga scenarion och bekymmer som kan hända under vägen.
Jag ska beställa personbevus igen nu då, tack för tipset. Mpste nog gå in och läsa på lite om hur man ska göra vidare nu.
Kul är du tog kort när du postade brevet ?Det gjorde jag också när jag skickade in. Som en påminnelse på resans början och jag gjorde det även i en annan stad som för att bryta mönstret lite. Tramsigt kanske men det kändes rätt då

Jag har ju levt ensam nu i nästan 6 månader medan han har varit inlåst och det har fått mig att må då mycket bättre. Jag är lugnare, gladare, starkare och jag känner mig mer dom den jag var innan alkoholen tog över våra liv.

Det är 1 vecka kvar tills han kommer hem "färdigbehandlad "
Men jag tror inte det här gjort nån större förändring med tid en han har haft där. Han anser fortfarande att han ska kunna dricka alkohol för det har han ju kunnat innan. Han har inga krav från någonting när han kommer hem utan alla samtal, blpsapparater mm är frivilligt.
Jag vet.. Det kommer inte att hålla. Han har inte tagit sig förbi första steget i 12 stegs programmet. Att inse dig maktlös inför alkoholen.
Ibland slås jag över hur sorgligt det är. Att han inte tar sina chanser att bli friskare och ta tillvara sitt liv och sin framtid.
Men jag har insett min begränsning i att hjälpa och att han måste själv ta sin strid. Oerhört svårt att ta ett steg tillbaka men jag har lärt mig mycket nu av dessa månader.

Denna sista vecka försöker jag att inte tänka på framtiden. Jag lever dag för dag och njuter av semester och solsken mellan moln och skurar.

När semestern är slut då ska jag borra ner fötterna och stirra på horisonten och ta ett kliv efter det andra.
Det är mycket tack vare er här inne som jag blivit så stark som jag har blivit. Den jag var för ett år sedan hade aldrig kännt glädje eller förhoppning om ett annat bättre liv.

Så tack allihop?Ni är underbara
Azalea

Profile picture for user Azalea

Han har inga diagnoser och i hans fall är det nog mest alkoholen som har gjort honom till den han är nu.
Men....... Han har all tid varit perfektionist och väldigt noggrann och när han fick det för mycket på jobbet så kunde han inte vara det längre. Han tappade kollen och började självmedicinera både det och sin onda rygg.
Så här i efterhand önskar jag att jag sagt ifrån när det hälldes upp på vardagar men jag var för mesig och blundade nog för det också.

Men när jag tänker efter så här han all tid förmodligen haft en dålig självkänsla och alltid kännt att han behöver hävda sig och när allt började gå utför plus att jag började ställa krav och inte gå med på fylla och otrevligheter så projicerade han ilskan på mig.
Jag var ju väldigt jobbig i hans ögon och han fick inte dricka i lugn och ro längre. Det kom ju till punkten då jag inte stod ut med det längre. Alkt hemligmakeri och lögner för att " skydda" honom.
Det tog några år innan dess.

Jag fick lära mig på en kurs jag gick där han var för sitt beroende.
Det var att när man dricker så mycket så blir hjärnan mjuk och då slutar signalerna fungera som ska " hoppa"i hjärnan.
Och det första stället som signalerna inte fungerar i är området där empati/ känslor finns. Sen slutar signal efter sugnskområde att sluta fungera.
Tills dess att nästan bara reptilhjärnan finns kvar. Rätt otäckt.
Men slutar man att dricka så blur hjärnan fastare igen och signalerna kommer tillbaka. Det tar mellan 3-6 månader innsn den börjar att läka igen
Jag tror på detta och det verkar troligt att det är så.
Antagligen är det därför alkoholister kan vara så elak och inte ha någon ånger för det. Hjärnan är ju helt enkelt urkopplad.

Hoppas att detta var lite svar på hur Jag tror det är och hur min man har fungerat ( sen tror jag att han är lite narcicisst också)
Kram till er allihop ?Azalea

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Ja det är sorgligt, oändligt sorgligt hur alkohol kan suga själen ur en människa men det är fortfarande inget vi kan lösa, hur sorgligt det än är. Jag blandar ofta ihop detta. Åhhh det är faktiskt synd om honom så jag måste hjälpa ännu mer, men det leder ingen vart förutom att man utplånar sig själv. Kram och trevlig helg !
Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Att det kan förändra någon så totalt. Men de stämmer rätt väl Att alkoholen kidnappar hjärnan.
Jag har hjälpt och tyckt synd om i alla dessa åren och det har inte blivit ett dyft bättre. Det är ett kvitto på att det hjälper inte alls, jag kan inte göra någonting åt det.
Nä, jag har blivit starkare och ser klarare nu men vi är ju empati människor så det är klart att man bryr sig och tycker det är sorgligt nör allt går utför utan någon hejd.

Kram och ha en fin helg fina du?Azalea

Profile picture for user Självomhändertagande

God morgon Azalea. Det är en väldigt bra tråd det här. Jag älskar hjärnan och prövar förkovra mig på flera sätt, men har inte riktigt orkat ta reda på vad som sker i hjärnan under missbruk. Tacksam för mer insikt genom att läsa i den här tråden!

Jag tog upp mina långa meditationer igen. Väljer att svara när mitt ex ringer ibland och han har verkligen gått tillbaka till den berusning som är allvarlig. Eller den har nog varit där hela tiden, det var bara det att jag bröt all kontakt med honom under en tid, tills jag svarade en dag då han ringde. Efter att han ser hur corona krävt många dödsfall i Sverige. Det gjorde att jag pratade med honom igen och igår så sa jag "nä nu vill jag inte prata med dig faktiskt. Jag tänkte berätta en sak för dig, men det går inte" och han frågar varför och jag svarar därför att du är för påverkad och han svamlar om så märkliga saker. Han skrattar åt knäppa saker.

Jag skrattar inte.

Han har berättat för mig om en vän till honom som är mycket sjuk i missbruk, psykiska diagnoser. Och som har begått en mycket avskyvärd handling mot en kvinnlig vän. Jag har fått höra hela storyn och hur utgången blev. Hur advokat och rättssystemet i det landet agerade när denna kvinna råkade illa ut.

Jag ville höra hela storyn då jag skriver om den, som en fiktiv story. För att lyfta vissa viktiga frågeställningar i en text jag arbetar med.

Nu känner jag att jag inte vill höra mer. Jag sa "din vän har begått en avskyvärd handling och du har bjudit hem honom till dina föräldrars hus, det förstår jag inte. Din vän har farliga vänner och du tar en stor risk när du umgås med honom".

Han tycker synd om sin vän. Fast det är inte därför som han låtit honom komma över.

Hans hjärna är fucked up. Han behöver ett socialt liv och genom att han väljer att dricka så väljer han också att umgås med vänner som är lika nere i skiten som han själv.

På något sätt så fick jag en påminnelse hur snett det går för människor som hamnar i fel umgänge, när alkoholen tar över och jag minns min egna tid då jag flydde från mig själv med att dricka. Jag sökte hjälp och förstod att jag behövde sluta träffa mina sk vänner, byta jobb och bli lite tokig själv för att sedan reda ut det under flera år.

Nu förstår jag mer och är redo att läsa mer om hjärnan, egentligen mycket samma böcker som jag redan läst, bara det att jag inte förstått allt eller orkat ta till mig just vad det är som sker i hjärnan.

"Hjärnan blir kidnappad" har jag hört ett uttryck som jag tycker är bra, fast det är i sammanhang då jag själv har varit hög i ett hypomaniskt skov. Jag har ju varit sjuk i en bipolär sjukdom och jag är inte sjuk längre, sedan flera år. Skriver om den resan och förstår mer och mer. Hur farligt det är med mediciner. På riktig. Förmodligen lika farligt som det är med alkohol och droger.

Jag skriver bara nu. Läste din rad "Jag har en eller två veckor kvar till LVM är över och jag tänker använda varje minut till mig själv för att orka sen."

Då vill jag skriva och gör det "Azalea, du har hela livet kvar. Skit i LVM och din gubbe. Du har eget boende, du har din yoga och vandringar, din dotter i Usa och sonen närmare. Du har så mycket i ditt liv som du kanske inte ser, inte orkat se eller ännu inte upptäckt. Upptäck det! Lev det liv som du vill och ställ inte upp för din snart exman."

Nu väljer du förstås själv, vad du vill göra, men jag skriver även till mig själv. Jag ska inte ställa upp att prata med mitt ex så mycket som jag gjort de senaste veckorna, för han är så förlorad och jag kan inte hjälpa honom.

Jag vill inte hjälpa honom. Jag vill hjälpa mig själv. Att hitta en balans i relationen till honom, till det liv jag lever idag.

Jag ville berätta för honom att jag har mött en man som jag vill lära känna. Och jag är så tacksam för coronatiden som kräver distans och tålamod. Tid. Tid att lära känna.

Men mitt ex var så full att han inte kunde lyssna ens.

Det får mig att tänka. Att han är så förlorad i sitt missbruk och jag accepterar att det är så för honom. Och att jag har den märkliga kontakt jag har med honom. Fast jag vill ändå ha kontakten. Just nu. Just nu har jag tid. Och jag lever vidare. Känner så stor nyfikenhet på en annan man. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Och så här har jag inte känt det sedan jag var tonåring. Fast det är en stor skillnad. Det är en sund man. Jag är frisk. Vi har båda arbetat med oss själva. Mycket. Och kan välja själva.

Allt är så naturligt. Dialogen. Hur vi möttes.

Vardag. Corona. Sommar. Lust och hinder. Övningar. På tålamod. Att vänta. På närhet. Så jäkla fint. Att känna fjärilar igen. Trodde aldrig att det skulle hända. Trodde aldrig att jag skulle få känna mig så vacker och kvinnlig igen. Från en sund man.

Azalea, utan att ha sett dig så vet jag att du är vacker.

Gå ut och var vacker idag.

En låt som hjälpte mig under en tung tid var "Gå ut och var glad" med Ulf Lundell.

Lyssna på den!

Kram!

Profile picture for user Bestemor

Att få leva sitt eget liv utan påverkan av alkohol eller droger. Varken från eget missbruk eller nån annans.
Hur svårt kan det va?
En självklarhet och en rättighet!
Vad gör att det är så svårt att sluta låta sej påverkas? Vi kan väl inte vara HSP-personer
( högkänsliga) allihop?
Just nu är kvällen vacker, TROTS att gubben sitter inne och dricker, men skitsamma!
Kvällen är vacker - tid för att ta in det fina i själ och hjärta ?

Profile picture for user nystart

Tack till alla er som svarade på min fråga, det verkar vara skrämmande liknande beteende från "era" alkoholister som med "min" narcissist.

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Självomhändertagande

Tack för dina ord. De får mig att känna lite styrka igen nör jag vacklar.
Tänkte idag på att jag har två lediga, fria dagar och sen blir det väl ett halvår slitsam tid men sen kan jag vara helt ledig så länge jag vill.
Svindlande tanke och hoppas verkligen jag orkar igenom det.
Mina vandringar i skogen hjälper till att hålla kompassen i hjärnan på rätt håll men till hösten kommer det bli tuffare.

Jag är glad att min tråd kan ge några bra tankeställningar och för mig betyder det mycket att få input och stöd.

Stor kram till er alla ?Azalea

Profile picture for user Skrållan

Har följt dig länge här Azalea. Du är stark. Om jag kunde lämna, och överlevde, så kan du. Önskar dig verkligen ett liv där du kan sätta dig först, utan oro för en man som dricker för mycket.
En kram till dig?

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Skrållan

Jag har dig och några andra, t.ex BladeRunner, som horisont när tankarna blir för tunga och mörka och gnistan slocknar lite.

Jag yogar , vandrar och försöker genom det hålla ett lugn i mig själv.
Jag vet att jag kommer att vackla lite emellanåt nu när han kommer hem och börjar ställa små krav i början som kan vara oskyldiga men aktar jag mig inte så trasslar jag in mig i nätet igen.

Jag misstänker eller snarare vet att han kommer att börja dricka igen. Bara en fråga om hur lång tid det dröjer, sist tog det 8 dagar?

Han har varit inlåst under 6 månader via LVM och jag tror inte det här hjälpt honom ett enda dyft. Han är inte mottaglig och anser sig inte ha några större problem med alkohol och ska kunna dricka som alla andra sen. Det är ett mantra han har och har upprepat såå många gånger. Plus meningen: för det har jag all tid kunnat innan. Ja Ja, vi får väl se...

Min dotter så en sak häromdagen när vi pratade om hur lite eller ingen insikt han har i detta.
Hon så då att detta har säkert inte hjälpt honom men det har hjälp resten av familjen. Så sant, vi har fått en vila från all oro i ett halvår och det är viktigt det också. Så även om han inte tagit till dig eller ens gått någon behandling så här vi fått vår vila och hans hjärna och kropp också fått vila.

Jag är glad jag har er här och att ännu lugnt kunna sitta i solen och läsa en bok innan verkligheten drar igång.

Bamsekram ftån Azalea?

Profile picture for user Banankaka

Som svar på av Självomhändertagande

Vad fint du skriver Självomhändertagande. Jag imponeras av din klokhet. Så starkt och skönt att du lämnade och att du tänker på dig själv i första hand nu. Livet är för kort för att slösa tid på skit man inte behöver.
Och vilken glädje att känna något för en ny man! Oavsett vart det leder. Håller alla tummar!

Profile picture for user Skrållan

När jag tvivlar och längtar, Azalea, så läser jag vad jag skrivit här. Då vet jag, varför jag lämnade.
Vart enda ord och situation, så vet jag hur det kändes, hur han var, hur han såg ut.
Det sitter kvar i minnet.
Så läs, Azalea, när du tvivlar. Läs vad du tidigare skrivit. Då minns du?

Profile picture for user Azalea

Så bra att göra det. Det man skrivit finns ju kvar och mycket av det försvinner ju ur minnet när det är så himla många saker som har hänt. Det suddas ut och man undrar :
Var det så farligt egentligen?
Jag överdrev kanske?
Så bra att kunna gå tillbaka och se hur det varit.
Tack Skrållan ? Ska följa ditt råd och hålla kursen.
Kram Azalea

Profile picture for user Azalea

Nu är bilen packad IGEN, så om en timme flyttar jag tillbaka till min lägenhet. Är så sjukt glad att jag har den att återkomma till.
Det har varit skönt att kunna bo i huset under dessa månader helt utan oro och sköta mig själv.
Det har blivit många timmar i trädgården som jag älskar.
Känns trist att behöva åka härifrån nu när allt är som finast och färdigt i alla hörnor. Jag har typ du är och fix mani när jag måste skingra tankarna. Ha ha?

Mannen kommer hem om ett par timmar och jag ska köra ut i skogen och plocka svamp så jag lättare kan säga nej ifall han ringer och vill få skjuts hem från tåget.
Sorry, jag kan inte köra!

Min magkänsla säger att det troligen kommer att inhandlas lite och en planerad fylla finns i sikte när han kommer hem. Jag har fått "order" om att han behöver vara själv några dagar, enligt lvm hemmet. Bah, tror jag inte ett barr på.......Han vill nog själv ha lite egentid så att säga.
Men sen efter det är jag välkommen hem så vi kan hitta på något tillsammans. Snällt va??!!
Usch, låter jag bitter?
Vågar jag inte tro på att det går bra?
Nej, tyvärr gör jag inte det. Han har uttryckligen sagt att det går inte varit någon behandling där utan bara förvaring och det tror jag faktiskt på. Men att han sen säger att han inte kommer att be om samtalsstöd när han kommer hem pga tusen olika anledningar visar bara att han är fortfarande i förnekelse och tror i sin fantasi att: Nu blir allt bra.

Den som lever får se och jag återkommer med hur det går.

Kram och hoppas ni har det fint?
Azalea

Profile picture for user Självomhändertagande

Vilken bra plan Azalea, att du tänker att du ska vara i skogen och plocka svamp ifall han ringer och vill ha skjuts. Däremot så är det inte klokt att du ska behöva ha en plan. Jag säger detta till mig själv. Känner igen när jag inte kunde säga nej, hur jag skapade aktiviteter för att komma bort. Det där är intressant. Idag säger jag precis vad jag vill och inte vill. Jag hade förmodligen inte kommit dit utan mitt tidigare medberoende, så jag tänker att en lär sig något av att leva med det här eländet.

Vilken klok dotter du har!

Såklart att ni skulle få vila ett tag!

Så bra sagt av Skrållan, läs och bli påmind om egen klokskap!

Önskar dig en fin kväll och helg och fortsätt gör det du mår bra av!

Du har kommit långt!

Profile picture for user Azalea

Han ringde och sa att hsn ör hemma nu sen bröts det. Vet inte om det var för att jag var långt ut i skogen men der fick räcka. Jsg ringde inte tillbaka men min magkänsla säger mig att det nog inte är nyktert. Men det hade jag inte räknat med och ärligt talat så orkar jag inte bry mig om vilket. Jag tror på min magkänsla som jag av erfarenhet vet att dem brukar stämma. Men så är det, inget att grunna på denna gången.

Relaxa just nu i soffan i lägenheten och har ändå just nu en skön känsla. Ska försöka hålla fast vid den.

Ha en go kväll ni också?Azalea

Profile picture for user Azalea

Mannen har nu varit hemma i en dryg vecka .
Han bad uttryckligen om att Han skulle lämnas i fred i 4 dagar när han kom hem för att landa. Det skulle vara bra enligt vårdhemmet sa han. Trodde jag inte ett dugg på men han fick vara ifred.
Förra gången han kom hem så spenderade jag några timmar med honom varje dag i trädgården och på golfbanan. Det hjälpte inte, på 8: e dagen börjar han sola och blir skickad tillbaka till hemmet.
Provade nu att låta honom vara ifred......Det gick sådär.
Han har supit sen han kom hem, varje dag.
Måste erkänna för er att mitt kontroll-jag har varit ute och kollat läget. Lätt när vi har ett enplanshus....
Han har legat och druckit och sovit och däremellan skickat hemska sms om vilken usel människa jag är för att sen skicka god morgon sms.
Jag tar inte åt mig av hans elakheter, det har jag vant mig vid och kommit förbi.
Men det irriterar mig att jag nu lägger alldeles för många timmar av dagen på att fundera och oroa mig.
Till exempel: jag var och hämtade vår extrabil igår för att sonen ska låna den i helgen och han vill inte träffa sin pappa för han mår så himla dåligt av det.
Han var givetvis full vid 22 ungefär.
Idag blev suget för stort och bolaget nästa. Han tar då inte cykeln utan vår andra bil som är anställd och har dubbdäck. Men värst av allt är att han kan inte varit nykter kl.10 på morgonen när han var full kvällen innan i h har supit i 1 vecka i sträck.
Han har redan smällt em bil och jag bävar för bad som kan hända nu
Axalea?

Profile picture for user Azalea

Skilsmässa är på väg och betänketiden är förbi nu.
Fast jag måste skicka in ett papper till och det har varit en ångerst-boll att göra det så jag har skjutit på det dessa 2 veckorna.
Förstår inte att det kan vara så svårt egentligen, kärleken är ju slut och jag vet att han kommer inte att ändra sig och kapitulera.
Kommer bara att fortsätta vad som än händer.

Det är för mig obegripligt att förnekelsen kan vara så stor efter alla konsekvenser han fått pga alkoholen, jag fattar det inte!!
Han har ju varit inlåst på LVM i 6 månader, bevisligen nykter då.
Att inte hjärnan då kopplar ihop sambandet och han väljer att strida för sin nykterhet eller en möjlighet att behålla fru och hus.
Nej, han köpte sprit direkt och soc och alla andra instanser bryr sig inte. Hans behandling är över och nu återstår frivilliga åtgärder.

Usch så tradigt allt är idag, hoppas på en bättre dag imorgon.
Kram till er?Azalea

Profile picture for user Skrållan

Vad kämpigt du har Azalea. Tänker på dig och hoppas du kan ta dig ur allt detta för ett liv där du kan vara lycklig.
En stor styrkekram från mig?

Profile picture for user Nordäng67

från mig också! Du klarar den här sista delen också sen har Du ditt egna liv fullt ut! Du har gjort ett enormt arbete med dig själv, verkligen använt dessa månader på bästa sätt! Imorgon får du en bättre dag. Det går lite upp och ner. Önskar dig massor av styrka att slutföra det hela. Kram ♥️

Profile picture for user Azalea

Du har rätt, jag har kommit långt och det blir att rycka upp sig igen.
Blir bara lite tungt när jag påminns om hur allt varit under åren. Då kryper det på mig en sorg över att han låter sitt liv gå till spillo och jag eller hans familj inte kan förhindra det.
Det känns bara så sorgligt idag.

Men imorgon är en ny dag och den kan bli annorlunda.

Är så glad för att ni finns❤❤

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag kan själv känna en slags frustration när jag läser hur det går för din man. Jag ringde mitt ex idag och sa att jag behöver en tid utan att prata med honom, då jag förstår att jag dansar djävulsdansen utan att ha läst just djävulsdansen. Jag har följt en process som ingen annan vet hur illa det är. Jag har stått bredvid och hört allt under lång tid. Kände att jag borde vara ett stöd, eftersom ingen annan kan vara det. Så slog det mig att det finns en massa vårdgivare som kan ta över, om han vill. Mitt uppenbarliga fortsatta medberoende påverkade min nattsömn under en tid och därför så sa jag till honom, att "nu behöver jag skärma av dig en stund. Jag vet inte hur länge. Men jag börjar nu. Jag vill inte blockera dig längre, eftersom du är en viktig person i mitt liv. Men jag vill inte ha kontakt nu och jag vet inte hur länge det ska vara så. Jag är glad att vi har pratat igen pga corona men nu behöver jag gå vidare och ta hand om mig själv bättre."

Jag har mött en man som är sund och fin. Han har väckt min nyfikenhet och jag sa till mitt ex, att "du får inte störa mig när jag behöver ta reda på vad detta är och vad det ska bli. Eftersom både han och jag är noga med corona så slarvar vi inte. Det kommer att ta tid för oss att lära känna varandra och det är som det är. Ingen vet hur det ska bli, när det är ok att umgås nära varandra. Vi håller avstånd, utomhus"

Mitt ex respekterade min vilja. Han har inget val. Jag behövde säga det rätt ut och ju mer jag övar ju bättre blir jag.

För min del blir det "nya tag" igen! Jag vill inte dansa djävulsdansen mer.

Jag tänker och tycker att du ska sätta dig själv i första rummet och sedan dina barn.

Precis som jag säger till mig själv att sätta mig själv i första rummet.

Det är lätt att gå i fällan igen. Upptäckte jag nyligen. Genom detta forum. Bryter mönstret igen. Övar igen. Övar varje dag.

En kram till dig

Profile picture for user Clara

När jag skulle skicka in pappret om fullföljande av skilsmässa var jag så skakig att jag skrev "Tingrsätten" istället för Tingsrätten på kuvertet. Det är ett stort steg att ta. Jag ville inte heller. Men alternativet var ju inte att fortsätta ett lyckligt äktenskap, alternativet var att jag också skulle gå under. Och det hade jag möjligen kunnat ta, men barnen...där gick min gräns. Det är ungefär fem år sen min man flyttade ut och jag har inte ångrat mig en sekund. Inte en sekund. Och han har inte blivit frisk. Möjligen har han slutat supa, men de galna, arga, anklagande sms:en fortsätter dimpa in, så frisk är han ju inte.

Skicka in det där pappret nu. You can do it! Ditt liv kan faktiskt bara bli bättre nu. Det är en puckel du måste över, men sen så. Han är inte ditt ansvar. Jag förstår att det känns så, men han är inte det. Han är sitt eget ansvar. Och att soc släpper honom - jag förstår din frustration, men vad ska de göra? Det går inte att bota nån som inte vill. Bli din egen huvudperson nu. Stor, stor kram!

Profile picture for user Clara

När jag skulle skicka in pappret om fullföljande av skilsmässa var jag så skakig att jag skrev "Tingrsätten" istället för Tingsrätten på kuvertet. Det är ett stort steg att ta. Jag ville inte heller. Men alternativet var ju inte att fortsätta ett lyckligt äktenskap, alternativet var att jag också skulle gå under. Och det hade jag möjligen kunnat ta, men barnen...där gick min gräns. Det är ungefär fem år sen min man flyttade ut och jag har inte ångrat mig en sekund. Inte en sekund. Och han har inte blivit frisk. Möjligen har han slutat supa, men de galna, arga, anklagande sms:en fortsätter dimpa in, så frisk är han ju inte.

Skicka in det där pappret nu. You can do it! Ditt liv kan faktiskt bara bli bättre nu. Det är en puckel du måste över, men sen så. Han är inte ditt ansvar. Jag förstår att det känns så, men han är inte det. Han är sitt eget ansvar. Och att soc släpper honom - jag förstår din frustration, men vad ska de göra? Det går inte att bota nån som inte vill. Bli din egen huvudperson nu. Stor, stor kram!

Profile picture for user Azalea

Tack Clara.❤
Ja det är sjukt hur svårt ett rackarns papper kan vara men det är väl för att nu blir det skarpt läge och ingen återvändo, inte för att jag någonsin skulle vilja tillbaka till det liv jag haft.
Kommer ihåg hur darrig jag var när första pappren skulle in och jag tom skickade dom från en annan stad......Hur knäpp är man?

Men nu jäkla är jag arg idag!!!!!!
Min son ringde i helgen och mår så himla dåligt av sin pappas supande och all den oro som det ger. Han har mycket ångest och detta har gjort att han mår ännu sämre.
Min dotter har varit deppig 1 vecka nu och hon är vanligtvis stark och positiv. Känner sig långt borta i LA och kan inte resa hit.

Men sen han kom hem från LVM, nykter där såklart i 6 månader, så från första minuten har han varit stupfull. Handlade brännvin på väg hem från behandlingshemmet.
Så dessa 9 dagarna han varit hemma har han varit full alla dagarna och har forfarande brännvin kvar.

Så idag bestämde jag mig att om jag inte kan tänka på mig själv helt och hållet utan mesar omkring så här jag ansvar för att mina barn ska må bra och då måste jag ta tag i ett avslut.

Ska ringa advokaten och fråga vad jag måste göra nu plus skicka in pappret. Kommer att tänka på dig då Clara?

Självomhändertagande❤ det är bara upp på hästryggen igen för djävulsdansen är du för dig med. Du vet vad som är bra för dig och dina meditationer och skogen mår du väl av.
Du har kommit så långt med dig själv och det är bra att du säger ifrån att nu är det jag som gäller.

Kramar i massor ?Azalea

Profile picture for user Azalea

Behandling eller inte, här ingen aning om hur det funkar där men det har inte ramlat ner nån polett hos min man ivf.
Så idag ringde jag in en ny orosanmälan och hans pappa gjorde det också.
Vad som kommer att hända med det vet jag inte men känns ändå som vi lägger bort vårt ansvar till dem istället.
För han kommer att supa ihjäl sig och det kan vi inte stå bredvid och se på.

Profile picture for user Självomhändertagande

Jag trodde att jag lärt mig allt om hur sjukdomen medberoende är. Nu börjar jag förstå. Jag är så kommunikativ och det är jätteskönt att ha kommunicerat det jag behöver till mitt ex. Jag insåg hur ledsen jag är för hans hälsa när jag pratade med en vän angående hennes medberoende. Jag berättade hur jag var rädd för att mitt ex ska dö. Jag sa till henne att nu bävar jag för att nästa samtal som jag tar kan handla om att han inte längre finns...
Men jag har redan försonats med tanken om att han kommer att dö pga sitt missbruk och jag kan inte göra något för honom längre. Jag kan välja att leva mitt liv och inte lyssna på hans ständiga kaos. Det är ett konstant kaos och det är som det är. Jag får jobba vidare med acceptansen.
Jag är så ledsen att jag inte visste om det här med att göra en orosanmälan om en vuxen människa som en lever tillsammans med. Hade jag vetat det när han bodde hos mig, ja då hade jag ringt för länge sedan. Jag ringde ju 112. Jag pratade med de vårdgivare jag hade förr. Kanske de inte visste. Tycker det är konstigt att inte fler uppmanar en att ringa soc och orosanmäla. En vän sa till mig för flera år sedan att det var bra att jag försörjde honom, då behövde han inte belasta samhället. Det är också ett sätt att se på det. Jag orkade inte söka upp forum som detta, då jag inte heller visste att det fanns. Jag ville bara få honom ut ur mitt bostad först och främst. Och nu kan jag se med en slags skräck hur svårt det är för många. Har förstått i efterhand att en sambo är försörjningsansvarig. Det visste jag inte då. Jag minns en natt som jag tänkte att nu hoppar jag ut genom fönstret, för jag orkar inte längre. Jag var inte suicidal. Jag var bara helt slut och ville inte leva mer, men jag andades djupt och fick ändrat tanken. Han gjorde mig aldrig fysiskt illa, men han slog sönder en dator och mobil vid ett utbrott. Efter den natten ringde jag hans far, som inte alls brydde sig om mig. Och nu bor han där. Pappan svarade aldrig på mitt mejl i februari. Nu vet jag mer och jag kan inte förstå att andra anhöriga som är medberoende inte vill prata med mig om situationen.

Vad kallas det?

I alla fall. Vi ska lära oss hela livet.

Azalea, jag ska leva mitt liv nu ❤

Jag hoppas att du ska leva ditt liv nu ❤

Liksom alla ni andra som har dansart djävulsdansen.

Dansa er dans nu. Lev era liv nu ❤

Varma kramar!

Profile picture for user Azalea

Igår bokade jag möte med advokaten och nu är det dags att ta tag i surdegen.
Just nu är jag arg och färdig. Han har fått chansen en gång till att visa på en förändring.
Efter 6 månader på LVM behandlingshem kom han hem och har nu druckit c:a 1 liter ren sprit per dag 13 dagar i följd.
Han har lyckats ta sig till bolaget för att handla men vi har aldrig stött på honom. Så hur kommer han dit?

Idag fick vi svar på det.

Mötte honom när vi var på väg ut för att se att han levde, man blir ju orolig över honom.
Han körde bil full.........och skulle handla?!

Vi stannade honom och hans syster pratade genom rutan och få dök jag in och tog bilnycklarna.
Han blev såklart jättearg men han fick inte dem tillbaka. Aldrig i livet han får köra full mer med risk att skada någon annan.

Så nu känns det så skönt att skicka in resten av pappren och träffa advokaten.

Mitt liv ska jag ta tillbaka för honom går det inte att hjälpa när han inte tar till sig utan lever i sån förnekelse.

Känns skönt att ha tagit ett nytt kliv framåt för mitt eget välmående.

Kram till er ? Azalea

Profile picture for user Skrållan

Läser som hastigast det du skrivit Azalea. Du är en kämpe. Och du är stark. Nu är det din tur att bara tänka på dig. Ger dig en stor kram i nattens timma?

Profile picture for user Sisyfos

Usch, ja du gör helt rätt Azalea. Det har gått många mil för långt. Blir rätt förbannad när man hör hur vården funkar egentligen. Det måste ha kostat sjukt mycket pengar att ha honom där och så vill han inte och har heller inga krav på sig när det är klart. Varför inga krav på prover eller nåt? Finns många på beroendesidorna som inte får hjälp fast de vill.
Vila i att du gjort allt du kunnat och så jäkla bra att ta hans bilnycklar. Jag har sjukdomen... det betyder inte att man är maktlös. Han har kunnat välja väg tidigare. Hur det är nu vet jag inte, men jag vet att Ingen annan än han själv kan få honom frisk och han väljer en annan väg. Det är så tråkigt, men du Azalea har en annan framtid.
Så lev nu! Du har gjort för mycket redan. Kramar!

Profile picture for user Azalea

Det kändes helt rätt att ta hand nycklar, räddade antingen honom eller andras liv.
Problemet är att det är olagligt......Det är bara polisen dom får ta nycklarna under 1 dygn och att vi tog nycklarna det kan man anmäla som egenmäktigt förfarande ned annans egendom.
Visst är det helt galet och helt obegripligt. Det enda vi kunnat hävda är att vi gjorde det av nöd i just den situationen.

Jag har nu kört ut hans bilnycklar igen men lever nu med oron inför när han nästa gång ska handlas på Bolaget. Kommer han ta bil en igen? Jag har ingen aning men hans omdöme är väldigt suddigt och han har gått över den tröskeln nu att göra det. Suck!!!

Han blev så förbannad så dem kvällen drog han till en annan stad med tåget och checkade in på hotell och drack på barer och dagen efter shoppade han på Bolaget för en tusenlapp, drygt.
Så det är nog lugnt tills imorgon sen är det nog slut och nytt ska inhandlas.

Känns hopplöst just nu
Azalea ?

Profile picture for user Bestemor

Oroa dej inte över det. Hände mej en gång, blev anmäld med utredningen lades ner. Det är ju så uppenbart att det handlade om omsorg.
Ja, resten som han hittar på....
Där har du 0 kontroll.
Orosanmälan kanske är det enda du kan göra. Allt omkring honom är utom din kontroll.
Landa i sitt eget liv nu, i bästa fall kommer du att kunna släppa honom allt eftersom tiden går.

Profile picture for user Azalea

Att bli anmäld det blir det nog i get med men nu håller grannarna lite koll ifall han kör iväg med bilen.
Isåfall ringer vi polisen så de får ta honom. Körkortet kommer att flyga sin kos men banne mej att han ska köra berusad.
Det är ju livsfarligt.

Han hittar dom du säger Bestemor, på en hel och det bryr jag mig inte så mycket om. Är mest förvånad att han lyckas med det....

Vi har orosanmält, jag och hans far, för 2 veckor sedan. De säger nu att vi ska hålla koll på honom och ringa ambulans om han blir för dålig.
Få se vad som händer i det.

Jag har haft en lite dålig dag idag, alldeles för mycket som snurrar runt i huvudet.
Har ordnat lite med papper nu och ska ta en lång promenad i kvällssolen och rensa skallen lite.
Känns bra att jag ska till psykologen imorgon så jag kan göra upp mig igen.
Det är bara att upp i sadeln igen ju. Bli lite förbannad, vilket funkar bäst på mig och sen vända och göra mina saker jag njuter av igen.

Tack för dina ord Bestemor?Azalea

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Jag har inte loggat in på ett par veckor men följer nu upp din tråd.
Jag tyckte det var exakt lika jobbigt som du att skicka in dessa papper men jag försökte bara se det som ett papper och valde att inte tänka på att det är det ”sista steget” som jag planerat för men knappt klarade av. Lägg det bara på brevlådan, helt mekaniskt, och sedan kan du känna. Jag fick lite panik när jag gjort det med det berodde nog på att jag var så ovan att faktiskt ta ett steg ut ur den onda spiralen . Jag var också väldigt stolt över mig själv även om ångesten tog överhand. Tänk att många personer lämnar in dessa handlingar varje dag och det ska inte kännas lätt, vi och jag är med dig. Du har ju faktiskt redan skickat in pappren en gång så då klarar du en gång till, annars måste du ju bara börja om och det är för slitigt för dig. Kram Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Tack så mycket för att du följer min väg till ett riktigt liv. Det känns fint att ha någon jämte sig som vet känslan.
Pappret ligger nu på bänken i köket och imorgon är det jag som ska stoppa det i lådan.
Du har så rätt!! Resan är ju redan påbörjad och de största klivet har jag ju redan gjort. Det var att bestämma mig att satsa på mig själv ju.
Ikväll känns det bra och imorgon tar jag ett nytt kliv framåt.
Massa kramar och hoppas att du mår fint?Azalea

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Jag står här med flaggor och hejarop , du fixat det !!!
Du kan lyssna på Anna Bennichs sommarprat i P1 också ( TV psykologen) . Hon börjar pratet med att berätta om kvällen innan hon ansökte om skilsmässa och ångesten hon kände. Att lyssna på henne som inte har de problem vi har och har genomlidit ger lite perspektiv. Du är bra !
Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Idag blev det lagt på postlådan, äntligen.
Tack Blade Runner för att du gav mig en pust. Det gjorde susen.
Sjukt att en sån liten sak kan vara så svår, det är ju inte så att postlådan sprängs eller himlen ramlar ner egentligen. Det var bara ett litet steg framåt och det kändes bra efteråt.

Podden ska jag lyssna på ikväll, tack för bra tips. Det är alltid bra att få lite input från andras situationer och lösningar även om det aldrig går att jämföra med sin egen helt så tror jag att det ger mid ich styrka.

Sov sött vänner?Azalea

Profile picture for user Azalea

Ikväll behövde jag nåt att skingra tankarna med efter dagen gärning.
Det ösregnar så skogen var utesluten och då rotade jag fram och dammade av ett gammalt 1000 bitars pyssel.
Attans vilket bra tidsfördriv och det skingrade tankarna samtidigt som det var mysigt och fick mig att minnas när jag var liten och puzzlade ned mina föräldrar.

Bara ett litet tips när man måste vara innekatt.

Kram ?Azalea

Profile picture for user AmandaL

Bra tips azalea, man kanske borde åka och köpa sig ett pusselspel! Mysigt att göra nånting med hjärnan istället för att alltid sitta med telefonen ? bra tips! ???

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Azalea

Du är så bra ! Jag visste att du kunde ! Jag skrattade när jag löste det du skrev om en brevlåda som skulle sprängas, rädslan man känner står inte i korrelation till utfallet :-). Visst var det inte så farligt när det väl var gjort ?
Klappa dig själv på axeln och ge dig själv något fint i belöning, det är du värd. Hade du varit här hade jag bjudit på middag och gett dig en stoooor kram
Kram Blade Runner

Profile picture for user Azalea

Jag hade gärna kommit och tack för allt. Jag har dig som ledstjärna och är så glad för din skull som fixat det.

Kände mig så nöjd att jag äntligen gjorde det och på torsdag ska jag träffa advokaten och har drivit en lång lista med frågor om allt möjligt. Han är lugn och jag känner honom lite så det känns tryggt.
Min bästa väninna ska följa med också ( han är hennes svåger ) så det blir fint med.
Jag är rädd att jag blir så stimmigt och inte fattar eller kommer ihåg vad han sagt och då blir det bra att hon är med o har lite koll.

Önskar verkligen att vi hade kunnat träffas i verkliga livet och prata på riktigt. Visst hade det varit bra❤❤
Bamsekram Azalea

Profile picture for user Azalea

Sen han kom hem har han varit stupfull och däckad.
Det är i 18 dagar i sträck......
Nu har han varit " sprifri " förutom några öl hit o dit och lite annat, men uppe på benen ivarjefall.
Idag handlade han 2 st 70 cl plus 2 askar med 12 snapsar i.

Men det är helt utsuddat i hjärnan vad han har sysslat med. Hur kan man så totalt förneka det som har hänt senaste veckorna?
Det är som om tiden efter första flaskan till tillnyktring bara försvunnit. Rättså otäckt när man tänker på det. Där står vi med alla minnesbilder på vad som försiggått men för dom är det bara som en natts sömn. Det har inte hänt i deras värld, inte i hans ivarjefall.

Dottern frågade idag hur det har gått med alkoholen sen han kom hem från LVM:er?
Han svarar: Det har gått fint och jag har mått bra sen dess.

VA??? Otäckt att hans verklighet är så skild från den riktiga verkligheten.

Behövde bara skriva öite och fundera på det lite. Det är ju svårt för alla när det finns en så stor förnekelse.

Godnatt?Azalea