av Vita smultronet

Vita smultronet
sön, 2020-06-07 - 22:48

Vita jordgubben (som inte hittade sitt konto) blev ett smultron, lite symboliskt, för nog känner jag mig ännu mindre nu. Sist jag var här hade jag precis gått i terapi för att hitta verktyg för att kontrollera mitt alkoholintag. Det gick bra. Ett tag. Jag har läst olika böcker om att bli helt nykter, jag har gått igenom 12-stegsmetod, yogaövningar, meditation osv... Och ändå hamnar jag här. Där jag har en vision om att kunna dricka lite bara på helger. Sen händer något på jobbet och jag blir arg, sur, störd och så är jag väl värd...

Psykmedicinen som jag proppade i mig har jag slutat med för andra gången och denna gång ska jag inte falla tillbaka. Men då gäller det att få sina endorfiner från träning (jag springer). Och så kommer alkoholen in och förstör för fasiken vad jobbigt att springa bakis (även om jag gör det)... Samtidigt säger alkohjärnan att "du slipper ju ångest med alkohol." Ja men sen då...så måste man ju bota bakisångesten...

Här hemma flödar alkoholen. Fin alkohol. Fina viner, fina öler. Vi har en vinkyl, en ölkyl, två olika barskåp (som tur är har vi slutat med starksprit, det var en hel del whisky ett tag). Sambon (tidigare man, vi skiljde oss men hittade tillbaka) har inga planer på att sluta. Han tycker det är mitt problem som jag ska lösa. Är väl bara att skärpa till sig? Troligen är han medberoende utan att veta om det stackarn. Han kan hålla sig till bara två-tre öl på helg och en-två på vardag. Jag som älskar vin har alla alkoholisttecken. Gömmer, smusslar, fast han ser ju. Däremot ser han inte hur mycket och förstår nog inte hur illa det är, det har han nog blundat för eller förstår helt enkelt inte allvaret.

Förstå allvaret ja...jag själv har talat om för jobbet, för familj...jag har då minsann inga problem att erkänna att jag har problem. Men, ja, de var ju såklart värre förut och nu har jag lärt mig att dricka "normalt". I början erkände jag och då blev det allvar och chefen ville ha samtal varje vecka och terapi på det osv. Så helt plötsligt tror alla att jag har läget under kontroll. Och jag låter de tro, orkar inte förklara (och känner skam) att jag sakta glidit tillbaka i samma svacka som innan.

Jag har kommit på att jag skämtar mycket om mig själv här hemma också. Jag skämtar om att jag dricker för mycket, ha ha ha vad kul... När jag ser det utifrån så tar jag inte mig själv på allvar. Och eftersom jag är så dålig person så kan jag dricka lite till...skit samma. Och så några tafatta försök på att träna mellan varven. Det håller ju inte.

Min kropp har fått nog för länge sen. Fick näsblod på jobbet och sa att jag var förkyld och snöt mig för hårt. Egentligen var jag bakis. Jag har lekt med mina barn och vi har haft det väldigt roligt, sen måste jag in på toaletten och diskret kräkas i toaletten för att jag druckit för mycket, bara hänt en gång men va...en gång för mycket! Det som var droppen och som gjorde att jag sökte mig tillbaka hit var att jag vaknade upp i lördags med ett illamående från hell. Fredagen var väldigt rolig. Men när sambon och två barn lagt sig för att sova festar jag vidare i ensamhet som vanligt, och däckar i gästrummet eller på badrumsmattan osv. Denna lördag var annorlunda. Som att kroppen sa, "Men nu får det väl ändå vara slut på det här!". När jag skulle gå tillbaka till sängen från toaletten svartnade allt. Jag dunkade in i väggen, kände mig för var handtaget till dörren var, jag såg ingenting!! Nära att svimma alltså... Ganska tydligt av min kropp att säga stopp eller hur? Jag slängde mig kallsvettig i sängen...låg så en stund, för att några timmar senare ta en återställare. Det här fungerar inte längre...

Jag är ju en av dem som tror att jag ska kunna komma tillbaka till ett normalt drickande. Ja, jag vet, det funkar inte, men jag vill ändå tro det. Och hur som helst. Mitt mål är just nu att inte dricka något alls i veckan. På fredag har vi personalfest och jag och en kollega har en liten bubbelflaska som väntar. Jag sköter mig bra när jag är bland andra, dricker inte för mycket, gör inte bort mig. Jag dricker som f-n när jag är ensam, för då ser ingen. Smyger, eller fortsätter när alla sover. Min kritiska tid är klockan 16.00. Det är då jag tar något på helgen. Det är då jag kommer hem från jobbet och det kanske har varit en jobbig dag.

Utåt sett är jag nog vilken som helst. Jag har en fin familj, fina barn, vi har ett sött litet hus med en underbar trädgård... Jag är omtyckt på jobbet och ger extra mycket när jag är bakis eftersom jag inte vill att det ska synas. Det enda jag kan klaga på är att jag bryr mig mindre om mig själv. Går i samma gamla kläder, bygger på en ful vinmage, ringar under ögonen, finnar och ser allmänt trött ut. Det trivs jag inte alls med...

Låååångt men jag har mycket som vill ut...

Vita smultronet
tis, 2020-06-09 - 06:22

Känner mig stark idag! Läste om de tre månader det är viktigt att hålla sig till. Jag har gjort en plan för mina tre. Det är sommar så nån som inte förstår kan ju sucka och tycka att det är vansinnigt att sluta dricka den här tiden. Så min plan är att dricka tre dagar i veckan högst. Helst ingen dag alls. Fredag, lördag ev söndag. Högst 8 glas i veckan. Det bästa är förstås om jag håller mig till helvitt, men det är lite som när jag inte äter godis. Har jag en dag då jag får känns det inte lika jobbigt. Sen kan jag gå förbi godishyllan och tänka "jag får men väljer att låta bli"...

Kände mig peppad när jag läste här inne. Ni gör ett fantastiskt jobb, ni som peppar och ni som kämpar. Tänk att det är så många. Det ser man inte när man är bland människor och tror att alla har så bra kontroll... Jag kan till och med bli arg på dem. Tänka att "De har de så jävla enkelt, och ändå går de där och klagar på småsaker. Jobba en dag fullt ut helbakis ni så kan ni klaga sen. Nej det skulle ni aldrig klara för då skulle ni ligga i soffan och klaga på att ni mår sååå dåligt. Men själv går man upp till jobbet och jobbar minsann extra hårt för att ingen ska märka, trots att man mår skit!" Sen får jag avundsjuksskänslor och så tänker jag att det är väl bara att sluta då? My my...

Hur som helst. Dag ett igår. Trött som vanligt, kände mig slutkörd. Kroppen har ingen energi kvar. Jobbig dag på jobbet. Folk är sjuka. Vilket gör att vi måste jobba ännu hårdare när de inte är där. Det kan jag också bli störd på. (Vad mycket aggression jag har inom mig!) Hur kan vissa vara sjuka så himla mycket? Jag som verkligen misshandlar min kropp är sjuk en gång per år. Hur hänger det ihop? Jag borde ju vara sjukare än de flesta? Sen har jag haft mina psykiska långtidssjukskrivningar men va fn... Tycker det är konstigt att min kropp håller sig så frisk som den gör när jag hela tiden proppar i den skit. Medan andra sunda, friska människor blir sjuka ca en gång per månad. Sånt kan göra att jag dricker. Jag tycker synd om mig själv som måste ta deras jobb när jag redan har fullt upp med mig själv och redan mår dåligt men måste visa alla att jag är ok och kan minsann jobba normalt. Äh...skärpning...

Jag trodde natten skulle bli jobbig. Varje gång jag bestämt mig för att göra något åt eländet brukar de första nätterna vara hemska. Jag brukar vakna 02.00 och inte kunna somna om. Vakna mer eller mindre död i kroppen. Men jag sov hela natten! Jag blev så glad att jag gick upp när jag vaknade kl 05.00 och gick en skön morgonpromenad! Precis som jag vill göra, precis som jag vill vara. Jag är inte bakis idag. Jag har redan tränat, får se om det blir en springtur när jag kommer hem. Idag är jag stark! :-D

Jullan65
tis, 2020-06-09 - 06:41

Välkommen tillbaka, vilket mod att ge sig i kast med adjävulen igen. Jag är på samma resa med återfall och försök att dricka måttligt... men det har bara resulterat i att jag hamnat på ruta 1 igen. Hoppas du hittar rätt på din väg och att vi kan hjälpa och stötta varandra här inne. Kram

Se klart
tis, 2020-06-09 - 08:18

Tack för så fin delning av hur du mår och hur du har det.
Du har ju testat förut. Blir nyfiken på hur du upplevde den nyktra tiden?
Och hur länge den höll i sig?
Jag hör att du inte vill testa att sluta dricka helt, men jag föreslår ändå en vit period. För att kroppen ska få vila lite, tunt blod och svimningar är starka varningar.
Jag är säker på att du är rädd om ditt liv. Testa en vit månad (det går att fira midsommar nykter, eller jag tänkte iallafall testa) och ta nytt beslut sedan. Jag vet att det inte är enkelt, men alternativet är det knappast heller. Du och alla vi här har försatt oss i en situation som kräver handling. Lycka till.

Li-Lo
tis, 2020-06-09 - 09:50

Du känner dig lite mindre, lite smultrig, jag ser en bild framför mig av ett beslut om mognad, en påbörjade resa med det röda söta :-).

Vill bara hoppa in och säga hej, du har redan fått svar av andra användare. Det låter som att du har en tydlig plan och är beredd att vara "fyrkantig" en tid. Snyggt! Det är oftast det som leder till framgång. Att ha en plan och hålla sig till den. Vi bombarderas av motstridiga impulser mest hela tiden och att förändra sina alkoholvanor innebär just det i form av sug, förhandlande osv.

Tack för att du delar med dig av dina funderingar kring just dina förutsättningar. Det är spännande att vi har så olika förutsättningar, olika resurser och skörheter. Att vara medveten om sina eventuella akilleshälar är en bra grund för att stå stadigt och veta när en behöver hjälp att hålla i sig.

Det ska bli fint att få följa dig här. Vara del i din plan och få ta del av din utvärdering!

Hopp om en spännande och bra sommar

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vita smultronet
ons, 2020-06-10 - 06:34

Tack för svar ”Se klart”. Senaste gången jag var här klarade jag 18 dagar nykter. Självklart kände jag mig piggare och bättre när jag inte drack. Det är ju ett gift så kroppen mår troligen dåligt direkt det kommer i kroppen. Precis som den gör när man äter skräpmat, godis.... Det är mängden...att göra med måtta. Kommer ihåg att det gick enklare än vad jag trodde i början men sen blev det den där offerkoftan som åkte på. Tror det är där jag måste lägga mycket krut. Hur ska jag hantera min ilska och frustration över hur jag tycker andra beter sig? Jag kan ju inte ändra på dem. Jobbar just nu med en kurser från Mia Törnblom, självledarskap. Väldigt nyttigt för mig.

Ja...tänker mig så mycket vitt som möjligt. I tre månader. Men tar dag för dag nu. Kommer nog snart bli timme för timme...

Vita smultronet
ons, 2020-06-10 - 06:44

Tack för era fina svar!

Sov hela natten igen! Börjar som jag brukar känna mig ”sunt trött”. Hjärnan börjar sakta men säkert planera för helgen. På fredag är det fest så jag ska hålla igen och ta det lugnt. Inga problem, men sen då. Jag tänker vit helg. Djävulen säger ”Du måste köpa så du har till både lördag o söndag. För sen måste du ju vara nykter igen. Sambon kommer ju dricka o då kommer du inte kunna avstå, du måste köpa på torsdag...” Jag känner igen mönstret. Det var skönt att slippa förra vita perioden.

Allt detta jäkla planerande: När handla, hur mycket, nej måste ha mer, tänk om det inte räcker, det är stängt på söndag, då måste du köpa öl på affären och det gillar du inte. Kom ihåg att de stänger tidigare nu under Corona, du måste åka innan lunch, helst direkt på morgonen.... Allt detta snurrar i huvudet samtidigt som jag stryker kläder till skolavslutningen, försöker vara i nuet på jobbet och inte irritera mig på de som är sjuka... Inte konstigt att man är trött...

Vita smultronet
lör, 2020-06-13 - 10:52

Jag ger mig själv en liten klapp på axeln i varje fall. Hade svårt sug i torsdags. Jag gav mig ut i spåret och hade Djävulen flåsandes i nacken: "Å vad jobbigt, å vad jobbigt, nu är du väl ändå värd lite vin efteråt?" Jag försökte stå emot och tänka på annat men jäklar vad irriterande nära han var. Lät mig tillslut övertalas med: "Du måste ju ändå köpa vitt eller rosé till personalfesten på fredag, rött vill du ju inte ha, du är ju mer sugen på något ljusare..." Hörde hans klingande skratt när jag såklart var tvungen att belöna mig med vin redan på torsdagen. "Ha ha fick dig igen..." Ja ja...håll tyst.

Klappen på axeln är för att jag köpte vin med lägre procent, skulle jag inte gjort annars. Och på festen tog jag det lugnt och min plan var att supa mer hemma sen. Men mannen fångade upp mig och sa att vi skulle gå och lägga oss istället. Jag har tackat honom för det. Jag la mig klockan 23.30 och mår helt ok idag. Annars hade jag varit vaken till 02 och druckit en halv vinare till, minst.

Så ja, inte helt vitt men det var ju heller inte riktigt min första tanke när jag klev in här. Någonstans i bakhuvudet vet jag ju att det bara blir ett långt utdrag av försök om jag håller på så, det bästa vore att ta bort det helt. Kanske gör jag det också. Vi får se.

Idag är det lördag och jag har vin hemma. Ganska säkert kommer jag ju dricka det i helgen men sen är det vardag igen och då jäklar ska jag vara mer förberedd på Djävulens list. Måste ha en bra plan på vad jag ska göra mer när han kommer. Springa räcker tydligen inte. Gå in här och skriva av mig och läsa andras kamp kanske, så jag blir ännu mer motiverad. Vi får se...fortsättning följer...

Andrahalvlek
lör, 2020-06-13 - 11:02

Fy fan vilken vidrigt dålig kompis hen är ?

Att medvetandegöra sitt drickande är en svinbra start och att försöka nedreglera drickandet också.

Kram ?

Vita smultronet
mån, 2020-06-15 - 22:27

Nu ska ni få ta del av mitt typiska mönster. Kom gärna med reflektioner och uppläxning om ni vill!

Helg: Jag jobbar järnet. Klipper fem stora syrener, tar bort alla blommor och klipper till dem i en fin rund form. (är ute redan kl 08.30, lite bakis men vadå. Drar till tippen med alla kvistar som blir (fyra fulla säckar+lite annat vi ändå ska slänga). Åker och handlar gödsel och fjäskar för dem, vattnar. Duttar med sommarblommor, åtta olika sorters krukor, gödslar, vattnar, duttar med pall-kragarna, växtskåpet, vattnar. Fixar i rabatten, tar bort ogräs, vattnar. Gör lunch till barnen, diskar, drar ut och springer innan middagen (som görs av mannen, puh). Och jag älskar min trädgård, absolut! Men det som gör att jag har sånt driv att jag kan ta mig an så mycket på en gång (och bara mysa i hängmattan i ca 30 min allt som allt) är att jag vet. Jag vet, att det väntar en belöning. Om jag bara får alkohol så kan jag jobba som en oxe!!!

Fälla nr ett: Jag använder alkoholen som en belöning. Här måste jag ersätta med annat. Vad kan det vara som ger lika stor vinst? För min del räcker inte ett bad, eller en lugn kväll framför något intressant program. Det är vardagslyx. Nej, det måste till något större. Som dyra krämer eller kläder (som jag köper ist för alkohol). Vad tror ni om den moroten? Jag har precis köpt lite på nätet. Men när jag gör det får jag alltid lite dåligt samvete. För jag tycker inte jag är värd det. Min "man" och mina barn har så mycket mer kläder än mig. Jag pratar med andra på jobbet som har både fina kläder och en massa skor och väskor. Jag köper alkohol för mina pengar. Det är väldigt dumt...

Vardag: Jag har två folköl kvar efter helgen. Jag sitter och beställer kläder till barnen och det är sommar ute. Räcker för mig att "ta en liten öl". Som blir två. Som blir en liten "burkvin" som jag tydligen har kvar! Sen säger mannen godnatt vid 21.30. Min tur att lägga barnen och det sker snabbt, för nu jäklar har Djävulen en fest på gång! Vi ska sitta och mysa hela kvällen han och jag (Ja för mig är fanskapet en man av någon anledning, han ser ut precis som på ett tarotkort jag har) och han ska bjuda mig på en halvflaska (dyr) som han tagit från mannen. Den får jag sedan dåligt samvete av att han tagit (ja jag skyller på honom) och måste köpa en ny i morgon så mannen inte märker...

Fälla nr två: Inte ha alkohol kvar från helgen som är min. Då nallar jag på allt som finns, eftersom jag redan är "påverkad" (låter bättre än full eller hur?).

Typiskt mönster för mig. Dumt. Jag som var så motiverad. Ett steg närmare att sluta helt alltså, i minst tre månader. Min hjärna slår bakut men snälla hjärna detta funkar ju inte... :-/ Motivation någon?!?

Andrahalvlek
mån, 2020-06-15 - 23:00

Det verkar som du har en väldig energi när du dricker. Sannolikt överkompenserar du lite, vill visa hur duktig du är. ”Så farligt kan ju inte mitt drickande vara då”.

Men jag tror att det sliter oerhört mycket på dig, att det bara är en tidsfråga innan du kraschar rejält.

Jag kan inte låta bli att fundera över vilken enorm energi du kommer att få om du blir nykter! Efter några nyktra veckor får man enormt mycket energi. Även om man tidigare varit en latmask. Spännande fenomen.

När du dricker på känslor, för att både bli pigg och dämpa dig, så känner du till slut ingenting. Alkoholen lägger sig till slut som en våt filt över hela livet.

Alkoholism är en progressiv sjukdom. När man ”går över gränsen” är olika för alla.

För mig var gränsen kommen när jag märkte att min tolerans hade ökat enormt, samtidigt som jag nästan aldrig blev glad av vinet, inte ens det första glaset. Då fick jag nog.

Mina känslor börjar efter fyra månaders nykterhet komma tillbaka. Och det rejält.

De smyger sig på lite sakta, men de blir starka och håller i sig längre. Glädje, sorg, ilska - allt är mer i kubik nu.

Att du en ledig lördag endast ligger i hängmattan 30 min tyder på en enorm rastlöshet. Meditation eller mindfulness, helst i kombination med nykterhet, hade hjälpt dig att hitta ditt inre lugn.

Kram ?

Vita smultronet
ons, 2020-06-17 - 06:34

Tack för svar! Mitt inre lugn ja... Det var länge sen jag var lugn i mitt inre. Jag tänker att jag som haft problem med stress vet ju. Men jag märker att jag är på helspänn. Att bli irriterad över att andra gör saker långsamt är ju ett typiskt tecken.

Jag tror att min aggressivitet kommer från drickandet också. Jag lägger energi på en massa strunt som jag borde skaka av mig.

Jag funderar och funderar och tror jag har en plan. Efter midsommarafton. Blir det vitt. Hela tiden. Jag vill säga tre månader till att börja med. Är bara så rädd. Så rädd för att abstinensen kommer vara outhärdlig. Samtidigt är just det här livet samma sak. Varför blir man så rädd?

Vita smultronet
ons, 2020-06-17 - 06:40

Igång med samma gamla mönster. Måndagens fest med Djävulen slutade vid toaletten. Gråtandes. Han är ju bra på att ta hand om mig också ”Det gör inget, du rår ju inte för det. Det är en sjukdom, i morgon har du glömt det, bli inte ledsen det ordnar sig...”

Hade skamkänslor hela tisdagen. De försvann inte förrän jag kastat mig i bilen och köpt en ny flaska och ersatt med den jag tagit. Puh... Bakis bakis måste såklart ha en återställare...

Jag funderade hela dagen. Jag måste ta beslutet nu. Jag måste. Kommer bli ett helvete säger Djävulen men livet med honom är ju detsamma...

Ensam1984
ons, 2020-06-17 - 07:38

Jag tänker att du är på gång. Du måste bara ta beslutet och peppa på dig själv. Du skriver tidigare att du vill dricka kontrollerat men utifrån vad jag läser så innehar du inte den förmågan (precis som jag). Har man väl börjat så vill djävulen bara ha mer och då kan man gå över lik för att få tag på det.

Häng här med oss och ta en dag i taget. Att lova att vara nykter de närmaste 24h brukar funka, det är bara att göra det varje dag. Själv tror jag inte på några 3 månader vit, för det ger ju ingen förändring i långa loppet. Just i dag är jag vit däremot, som man förhoppningsvis bygger på till en livstid. Det är mindre press. Och skulle man "falla dit" så har man inte brutit sitt löfte, då är det 1 dag... allt det goda har inte försvunnit för det :)

Skickar all lycka och hejar på dej :)

Bestemor
ons, 2020-06-17 - 08:53

Så sant, den modellen tror även jag på!
Att skamma sej själv gräver bara ett hål inuti, som måste fyllas.
I många fall fylls det med vin.
Självmedkänsla- inte samma sak som att tycka synd om sej själv. Utan ett förhållningssätt som är peppande och uppbyggande. Precis som man är mot sin bästa vän. ❤

Vita smultronet
lör, 2020-06-20 - 09:26

Just det, jag stirrar mig blind på de där tre månaderna, det blir ett för stort steg. Samtidigt är jag rädd att en dag i taget blir för enkelt att trilla dit på. Men jag vet. Man har alltid ett val. Precis som jag haft hela den här veckan, varje dag har jag valt, att dricka. Också ett typiskt mönster när jag försöker mig på vita perioder. Dricks på, passa på. Antingen för att ”trappa ner” av någon anledning. Eller som nu tvärtom ”passa på”. ?

När man drogar sig med alkohol så handlar hela livet tillslut om när, var hur jag ska dricka. Tänker på det väldigt mycket märker jag. Hur jag mår, hur jag är, hur jag kommer dricka senare, hur jag känner lite abstinens, om jag ska ta en återställare eller behöver jag bilen idag? Det bara maler på och tar över mitt liv liksom.

Jag blir irriterad på mannen också. Samtidigt så förstår jag hans reaktion. När jag dricker som en tok och sen säger att jag ska ta en vit period nu. ”Ja det har man ju hört förr...” Skulle kännas så mycket bättre med ”Å, bra val! Ska vi göra det tillsammans?” Nu blir jag bara ännu mer skamsen och mår dåligt. Han kanske tror att han hjälper mig och att jag ska få jävlaranamma. Men det blir bara mer offerkofta och ”Jag kan lika gärna ta mer vin...klarar ju ingenting...” ?

Pepp var det ja! Jag har en halv flaska kvar. Den ska jag dricka upp idag och sen blir det vitt. En dag i taget. Ska titta in här ofta och peppa mig. ??

Vita smultronet
lör, 2020-06-20 - 18:27

Jag vet ju att jag är beroende. Jag vet att jag har problem... Men jag blir ändå häpen över att jag sitter och ”njuter” av mitt sista vin men det enda jag tänker är: ”Snart är det slut! Hur ska jag klara det! Det finns inget mer! Jag måste dricka saktare. Njuuut nu! Ska jag köpa öl i morgon? Troligen, nä jag gillar det inte. Börja uppskatta renande te? Fy tusan jag kommer dö. Snart är det slut!!!

Njuta? ?

Ensam1984
lör, 2020-06-20 - 18:48

Skulle du kunna säga just det här som du säger till oss till din man. För när jag läser det du skriver så är du så innerligt ärlig och förklarar så tydligt dina innersta känslor. Du kan ju inte förändra någon annan men du kan få honom att förstå dig mer, på ett djupare plan. Det tror jag på om det inte är så att du vill söka hjälp utanför hemmet.

Sedan känner jag så igen det där med att A blir ju hela ens existens, ALLT handlar direkt eller indirekt om A, varenda tanke inverkar av A. Det är hemskt, och så fort du kommit ur den där första och värsta abstinensen (fysisk, psykisk.. det är olika mellan oss) så kommer du fatta hur mycket man tänker på det. I början av nykterheten tänker man ju också sjukt mycket, om inte ännu mer, men det blir mindre och mindre. Mycket stress försvinner.

Tror som sagt på dig, men är osäker på om du faktiskt vill sluta dricka.. menar inget illa med det, förstår att du vill vara nykter. Men det är ju två skilda saker.

Kram!