Nykter på semestern, och sen också!

489 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Mic
Vi hörs igen

Vet faktiskt inte vad jag ska skriva nu egentligen, så många känslor...men en sak är säker. Dina ord går igenom mina skyddsmurar. Rakt in i hjärtat..

Önskar ju att man hade en kompis som dig IRL, för bättre kan jag inte tänka mig..

Vill också passa på att tacka "Andrahalvlek" då du också skrev här, för alla fina kommentarer både nu och då..

Som jag skrev innan så kommer jag att läsa här så ofta jag kan, förmodligen varje dag. Men..avvaktar lite med att skriva i min egen "tråd". Måste hämta mig lite först..men tack vare er så hoppas och tror jag att jag en dag orkar ta mig tillbaks..

Tills dess? Ha de bäst, och kämpa på!

Vi hörs :)

/Mic

VillJuLevaOckså
Värmer

Hej Mic,

Ditt svar värmer på denna sida nätet. Jag blev själv lite svarslös när du skrev som du gjorde (skyddsmurar, irl o så). :-)

Men det jag skrev menar jag ju, även om jag inte känner dig irl. Trots din kamp finns det en livsglädje och livsvilja i dina inlägg!

Vi här på forumet tror att du kan, när du är redo. Av det du skriver ser det ut som om du tagit ett litet kliv framåt mot "förra" gången. Aldrig ge upp :-)

Det finns ett ordspråk på Swahili, "Mtu ni watu" (jag har pluggat lite av det språket, men kan bara några fraser numera), det betyder översatt ordagrant "människa är människor", och som jag tolkar det så blir man till som människa i gemenskap med andra, man behöver speglas, brytas, bändas, reflekteras, bli bekräftad, korrigerad osv. Jag tror stenhårt på det- trots mina egna svårigheter att växa färdigt någon gång - att det alltid finns hopp, när vi börjar prata och umgås med varandra, ser varandra på riktigt. Jag är "allergisk" mot pyskiatriska stämplar eller etiketter (typ "jag är alkoholist"). Var och en av oss är individer. Vi är människor. *punkt*, och långsamt går det skala bort trassligheter, även om det kan ta enormt lång tid. (menar inte att man inte ska söka professionell hjälp när det behövs, utan att jag starkt ogillar etiketterna och att diagnosen blir målet i livet)

Denna sommar var jag redo - hade väl både ledsnat rejält - men även blivit lite tryggare i mig själv och mådde bättre.

Det hade kanske varit lättare på något sätt om man enkelt kunde säga IRL "hej, jag dricker kanske för mycket, eller?", men skammen har ju bundit i alla fall mig, så att få börja här på forumet gjorde hela skillnaden för mig. Jag behövde märka att det började bära lite innan jag fick mod att gå till någon jag kände och visa den sidan.

Överlag kanske jag på grund av den smärta jag behövt bearbeta och hantera har en obändlig tro på att det finns hopp, även om jag själv hade mått bättre om jag tidigare börjat släppa in folk på livet vad gäller missbruk är jag glad det började lossna rejält denna sommar. Det jag gått igenom har, tycker jag mig se, gjort att jag har väldigt mycket lättare se människor för vad de är, där de är.

Det är inte bråttom, även om vi bara har ett fantastiskt jobbigt, härligt liv så har vi hela livet på oss bli människor! :-D

Sköt om dig så länge!

Andrahalvlek
Fint inlägg

Otroligt fint och klokt inlägg ❤️

Kram 🐘

FinaLisa
Jättefint inlägg🤗👏👏

Tack VillJuLevaOckså 🙏
Det berörde mig också🤗

Kram 🌼💚🌼

VillJuLevaOckså
Sätter mig bara ner o uhm, oj

Sätter mig bara ner o uhm, oj.. men ja... livet är ju ungefär så.

Skönt få sätta ord på det inför några :-)

Jag är ju lite av o till aktiv här, så kommer det nog vara, men kommer inte släppa taget och vara här emellan åt. Jag är fortfarande inne varje dag och läser.

Det finns säkert tusen rader till att skriva om mig själv, men var sak har sin tid, och sina forum. Nu ska jag tydligen koppla på headset och delta i ett webinar (lyssnare) om Cybersäkerhet. Jäääsp... viktiga ämnen egentligen fast vore roligare egentligen sitta och lyssna och prata med verkliga personer om deras liv... nåväl.... Zoomar ut

Mic
Cyber-rymden

Hmm..

Nej, jag skulle ju inte skriva mer på ett tag va det tänkt. Men kan ju inte låta bli nu. Jobbar ju inom det området..den såg du inte komma va? :)

Går inte riktigt att tolka om du också gör det? Eller "bara" skulle få allmän info om det?

I alla fall. I dag mår jag liite bättre, och det beror till stor del på det du och andra kloka människor skriver här..

Inte helt redo att ta upp min egen "tråd" än, men ge mig en vecka så ska jag va där..

Men du? Som jag skrev så kommer jag läsa allt du skriver här i Cyber-rymden ;)

/Mic

VillJuLevaOckså
😂

😂
Uhm, nej det såg jag inte alls komma, jag jobbar inte med att hjälpa andra företag med att bli bättre på cybersäkerhet, är mer på andra sidan bordet och tillhör den del av organisationen som har mest ågren om sådant inträffar. Väldigt lätt det blir ett eftersatt område - eftersom när allt funkar vill ingen i ledningen lyssna. Tack o lov har det blivit lite bättre...

Webinariet var ganska intressant - jag fick med mig några tankar som jag ska ta upp i vår styrgrupp. Så länge det är gratis är det alltid gott 🙃

Mic, du ska inte ha brådska för någon annans skull :-)

Denna dag har varit otroligt lång på slutet av dagen - det var flera möten i BRF:en jag bor i som vi hade knökat in på samma eftermiddag - kväll... Ett härligt gäng umgås med runt praktiska frågor. Det som jag satt o reflekterade över flera gånger är hur bra jag faktiskt mår numera när jag är bland andra. Så mycket lugnare, och många gånger kan jag släppa självanalysen och bara vara närvarande. Tänk vad missbruk kan röra till det och förstöra? Lite som att vakna ur en lång mardröm för första gången....

På söndag ska jag o en bekant åka till en gemensam bekant och umgås, han jag ska plocka med mig har haft en lång historia av missbruk, men är nu i princip nykter. Han har berättat ganska mycket om sitt liv, en klok kille som periodvis trasslat rejält. Men en vänlig själ. Får se om jag kommer berätta i bilen på väg dit eller hem igen hur min sommar varit. För jag har ju själv hört honom berätta om sina perioder, men jag har inte sagt något om mina.. präktig som jag försökte vara. När öppenhet och ärlighet var det som löste mig ur våldet. (och envishet)

Nåväl, det finns säkert mer upptäcka av livet nu när det är mer lugn o ro i kroppen.

Jag får läsa ifatt andra trådar här sedan, nu behöver jag varva ner och börja tänka på sängen.

:)

Torn
Må bra bland andra

Det där med att må bra bland andra känner jag igen. Det var väldigt gött när man upptäckte det. Minns tex när jag var på en trädgårdsfest i våras. Så mycket lugnare och mer närvarande som du skriver.

Du har verkligen kommit långt med det här att prata med andra irl. Och ventilera din egen resa och kanske t.o.m. inspirera andra. Riktigt nice!👍. Jag umgås inte jättemycket med ”kompisar” på fritiden. Blir mest umgänge med familjen för tillfället. Däremot pratar jag en hel del med kollegor på jobbet. Jag har en ( än så länge) riktig solskenshistoria som jag har bidragit till på jobbet. Hen har varit nykter ganska länge nu. Vilken skillnad! Vill/ kan inte skriva så mycket mer om det här dock. Anonymitet du vet.😅

Ha det bra!

VillJuLevaOckså
Torn; ja det är nu livet

Torn; ja det är nu livet börjar på riktigt! Jag pratade igår kväll med en kompis över telefon om detta - och kompletterade "men det som varit tidigare var ju inte helt bortkastat". *ALLT* som hänt tidigare var ju inte elände, och även eländet som var kan bli meningsfullt framöver.

Är (för att plocka Andrahalvleks ord) ganska nöjd med min självsamhet - jag är ju singel ännu så länge, vilket är en liten välsignelse, mycket hade varit mer trassligt för mig om jag hade varit gift dessutom, såklart en sorg också, men livet är inte slut än riktigt. Så kompisar, umgänge med bekanta, i olika former är viktigt, för förutom mina syskon o mina föräldrar har jag ju inga som automatiskt finns i min närhet. Fast det är skönt att inte ha ett skriande behov av att vara med en kompis hela tiden, att kräva, klänga, att måsta sms:a med någon en kväll för att finnas till.

Det här med att inspirera andra; jag är lite "kluven" inför det;

Dels för att jag inte vill bli känd som en som har problem med X(vad det nu är), utan som den jag är; min pastor tog upp frågan sist jag pratade med honom - fundera vilka du delar med - för det blir ju gränslöst om jag skriker ut min historia överallt. Och kan bli rejält jobbigt om det skulle bli ett bakslag. Då är det bättre ha några som jag litar på i förtroende som faktiskt kan stötta även om det brister. En viktig aspekt.

Sedan, jag vill undvika dela för att någon ska titta upp på mig och tänka "wow vad han är duktig"; alltså... det är ju inte inspirerande utan jag blir någon slags idol. Då har jag lättare dela saker jag 100% vet jag inte har problem med, såsom min tidigare (sociala fobi (som fortfarande kan göra sig påmint i känslan ibland, men inte som när jag inte vågade åka buss eller lämna lägenheten, mer som en liten reaktion att jag kan vara obekväm bland folk men inte agerar utifrån den obekväma känslan), denna fobi nämnde jag för några vänner i kyrkan häromkvällen, en av de som hörde sa "men oj, hade du inte berättat så hade jag aldrig ens anat det". I samtalet som följde så kändes det som flera andra slappnade av, och samtalet blev lite mer personligt.

Det ä rväl en balansgång. Jag har en resa att göra i båda aspekterna, men har inte superbråttom :)

Faktiskt har jag inte bråttom försöka gå ner i vikt, att komma igång med superträningen igen, något som jag haft på agendan länge. Det får ta sin tid. Och nu är ju tiden det går ha en lite mysig varm vinter/höstjacka så inte "fläsket" syns lika mycket. Men jag behöver inte förändra min kropp för att försöka må bra eller duga längre.

Nu ska jag föröka avrunda mitt morgonbabbel....

VillJuLevaOckså
Jo.

Jo.

Sedan detta med anonymitet på nätet. Det var ju det som fick mig våga ta bladet från munnen och börja prata anonymt om mig själv och se att det inte var helt kört och att det gick tråckla sig ur det, så det har verkligen varit guld.

Men mitt liv levs ju inte på nätet, så nästa viktiga steg var för mig att faktiskt våga ta och berätta för några utvalda vänner om det. Att det inte var omvänt är kanske ett underkännande av närheten i de vänskapsband jag har, att jag undvikit det så länge och dolt det från dem så det inte varit naturligt vända sig till dem. *knasigt*

Jag hoppas jag framöver kommer göra tvärtom - söka stöd irl bland människor jag känner före anonymt på nätet. Att jag lärt mig jag inte behöver trassla själv med något utan kan - där det finns förtroende säga som det är. Vad gäller alkoholen hade det ju kunnat skona mig från flera år av kamp mot A. Fast nog är det onödigt gräma sig över det som varit :-)

Men, skamfylld som jag var så var detta sätt det som gick för mig. Och jag är väldigt tacksam för att forumet finns o alla som stöttat på olika sätt :-)

Jag kommer inte överge forumet, utan fortsätta dutta in lite inlägg här o där, just nu har jag en period jag mest/endast skriver i min tråd, kanske kommer en annan period framöver, kanske tystnar jag några dagar ibland, men är ändå inne här och läser.

Ha en fin fredag alla.

Andrahalvlek
Närvaro

Jag har mest familj och kollegor runt mig, sporadiskt, men jag upplever också att min närvaro är påtagligt bättre. Och jag kan uppskatta lite lättsamt prat om ditt och datt oerhört mycket.

Mest påtagligt är det att mitt tålamod med yngsta dottern och min mamma har blivit mycket bättre. De två kan vara en prövning minst sagt, men på olika sätt.

Jag har mer överseende med deras krångligheter, gör en walk-around, tar ansvar för att inte hela samtalet spårar ur, låter mig inte provoceras.

Nykterheten för onekligen oväntade fördelar med sig, och jag är så tacksam för att få uppleva det.

Som någon uttryckte det ”Jag ångrar inte drickandet, för utan det hade jag inte fått uppleva skillnaden i och med nykterheten”.

Sen kan jag förstås önska att jag gjort det här tidigare, men jag var nog inte mogen tidigare helt enkelt.

Chill helgkram 🐘

VillJuLevaOckså
Alla möten med människor

Alla möten med människor verkar vara lite enklare, även om alla inte är perfekta. De kan fortfarande bli lite knepiga o konstiga, men beror i alla fall inte på att jag sitter o funderar över annat eller mår dåligt.

Jag är inte heller säker på att jag kunnat ta tag i det här tidigare, såklart, om jag aldrig börjat, eller tagit första ölen en gång hade jag inte behövt trassla mig ur det. Menar att jag inte är säker att jag hade klarat stanna kvar, sen berätta irl för några utvalda. Men gräma mig? Nja, nu är jag där jag är och är supernöjd över det som hänt på olika fronter i somras.

Helgen har varit bra här - massa umgänge i går med grillning ute (jag stod för ätandet av ett par av burgarna), och idag har jag varit o fikat och umgåtts på eftermiddagen med ett par bekanta, varav en haft stora problem med alk... på väg hem kom missbruk upp, så då berättade jag i förbifarten att jag också vet hur det är men att jag sen midsommar slutat dricka, och att det inte bara var lätt sluta, men det gick. Det fick räcka så, och det kändes bra att inte ha stor ojämnvikt i relationen, jag menar, jag känner ju till hur han haft det på samma område. Vi pratade vidare om lite ditt o datt sen 😁

Jag hade aldrig kunnat tro jag skulle vara så pass öppen här o där om mig själv, men det känns riktigt bra.

Nu dags för helgrefrängen med lite te o en bra bok.

:)

Vinäger
Mycket klokhet

Tack för en varm och inspirerande tråd. Du verkar vara en mycket fin människa, någon jag gärna skulle vilja lära känna där ute i det där så kallade verkliga livet. 💗

Kram

VillJuLevaOckså
Tack 🤭🙂

Tack 🤭🙂

Funderar över hur jag ska jobba i höst, ingen kan ju egentligen tvinga mig jobba hemma; och jag känner att jag både blir mer effektiv på jobbet o har lättare koppla av när jag inte jobbar hemma; så tror det blir någon 75% på jobbet o resten hemma-lösning. För det känns också trist med mörkret.

Det kommer inte - verkar det som - vara något problem undvika alkohol. Låååångt bort. Det finns andra saker jag behöver mogna i o växa i, o tror det blir enklare med det upplägget.

Här har jag faktiskt mest mått bra sen jag skrev sist; kanske lite för lite egentid hemma (motsäger inlägget lite - men det är en på jobbetvecka) o det kommer vara aktiviteter de flesta kvälllar. Det dränerar en enstöring lite :-)

Återupprepar det jag skriver tidigare. Den här sommaren o hösten känns som jag för första gången slutat springa från problem, vilket bl a gjort jag fick nåden att sluta dricka; men även kunna lättare umgås med de jag möter.

Och - jag har med erfarenheterna av att jag slutat dricka insett jag kan prata om andra saker som tynger också - men det gör jag ”irl”, och hör inte till det här forumet. Jag hade inte kommit till den slutsatsen utan att först sluta med A. Så dumt har jag tänkt, men man mognar bara så mycket man klarar av i taget :-) Jag känner mig extremt mycket bättre tillmods nu i höst sen jag började på andra delar i mitt liv, lite orsak också till varför jag inte skriver så mycket här längre, på något sätt är inte A i fokus längre, kanske inte andra problem heller längre, men det är andra skavanker som jag behöver och nu kan hantera.

Det är värt släppa kramen om flaskhalsen.

En god vän frågade på telefon idag när jag sa det inte var 100 uppåt - jasså är det problem med A; nej nej, det kommer inte sådana tankar alls. Det är / var inte 100 nedåt heller måste jag väl skriva som avslutning :-)

Andrahalvlek
50/50

Corona tar fart här hos oss nu. 40 fall senaste två dygnen, och det är mycket när totalen är 796.

Vi har tydliga riktlinjer hos oss, vilka pass man ska jobba hemifrån. Så man turas om. Några i riskgrupp jobbar alltid hemifrån.

Själv försöker jag jobba 50/50, dvs 2-3 dagar per vecka på jobbet respektive hemifrån. Utgår från hur det ser ut med möten etc. Info går bra på video men idémöten funkar bäst IRL tycker jag.

Kram 🐘

Mic
Brothers in arms

En sak är säker. Ju mer jag läser av det du skriver, ju mer inser jag hur sjukt lika vi är. Ska jag dra det till sin spets så tror jag ärligt talat aldrig att jag "träffat" någon så lik mig själv som du är i hela mitt liv..

Hmm. Skillnaden nu är väl att jag inte kommit ur skiten än som du gjort..men det är sjukt inspirerande att läsa hur bra det går för dig numera.

Jag? Jag får liksom ingen ordning på mitt liv än.. kunde skrivit ganska mycket om det, men orkar inte just nu..

Men du? Vi hörs.

Mic

VillJuLevaOckså
Andrahalvlek; det har ökat i

Andrahalvlek; det har ökat i höst även här, så det gäller nog fortsatt vara klok. på jobbet har vi stora oanvända ytor och faktiskt något arbetsrum som står helt tomt som går nyttja om jag vill vara där mer än 50/50.

Mic; om vi är lika så har du också varit / är bra på att ge upp, tycka det inte är någon mening att ens försöka / inte värd bättre ;-) men båda två vet ju det är nån falsk fågel som sitter och ljuger på axeln.

Fredag. Idag blir det vinterdäcksbyte på bilen här. Något av det bästa jag gjort är att låta en däckfirma lagra däcken och sköta om tvätt, kontroll. Det är hur skönt som helst slippa stå i slasket o regnet på hösten och frysa och byta. När jag för några år sedan fick punktering och blev arg på att reservdäcket på nya bilen faktiskt inte fanns, utan det som fanns var istället en pump med något lim i som skulle ersätta... så ringde jag däckfirman och tog ut ett av de fyra däcken o låter det ligga i skuffen. Om jag får punktering vill jag kunna byta och köra med ett riktigt däck...

Jag är ju singel och trivs ganska bra med min självsamhet (för att citera Andrahalvlek), och nu i Coronatider är väl det bara en av bröderna som ibland kommer på besök. Men, det är ändå lite märkligt hur mycket mer städat det har blivit här sen midsommar. Alla dessa timmar som jag inte förstör, gör att det dels inte blir rörigt på grund av det jag gjorde, men även att det är lätt att dra dammsugaren en stund, eller så. Damma bokhyllor ligger dock fortfarande på min bucketlist...

Ha en fin fredag :)

Torn
Däck och bokhyllor

Ja det är värdelöst med de här reservdäckslösa bilarna.😀 Det tar dubbelt så lång tid att pumpa upp däcket med den lilla kompressorn än att slänga på ett reservdäck. Och så funkar det bara om det är en liten pyspunka. Har testat flera gånger själv. Du får göra som Andrahalvlek gjorde med fönsterputsningen. Testa att damma bokhyllorna på typ din halvårsdag. Det går bättre än man tror, och kan tom vara kul. Den nyktra tiden gör underverk med en.😂

Ska ut och klippa gräset nu, känns väldigt avlägset med frost här.

Må väl!

VillJuLevaOckså
Jag ska erkänna en sak.. när

Jag ska erkänna en sak.. när jag fick punktering så tog det några minuter innan jag insåg att jag hade problem, tyckte först det bara var underligt att bilen inte gick styra så bra... så det hade faktiskt inte ens hjälpt om jag försökt pumpa, då det bara var "slarvor" kvar av däcket..... Men det fick mig verkligen att bestämma att ha ett riktigt däck i.

Det här med bilar... på jobbet har vi börjat prata batteribränder, och speciellt bränder i elbilar. Tydligen så måste man i princip sänka ner en elbil i en vattenfylld container i ett par dagar för att kunna släcka en brand. Inte kul om det brinner i ett garage...

Hehe, ja om jag får vänta till halvårsdagen så har jag tid på mig till strax före jul att ta tag i det. Kan ju vara lämpligt och få städat o fint innan dess :-)

Klippa gräset... avundsjukan är stor.... Här är det idag långt till frost, känns det som, men kan växla snabbt

Andrahalvlek
Varningssystem

Jag har ett varningssystem på min bil som tjuter om däcktrycket är förändrat. Himla smart. En gång tjöt larmet, men det syntes inte ens på däcket. Däckverkstan upptäckte en skruv, som precis nyligen fastnat. Han stoppade i något plastkrafs i hålet och sen kunde jag fortsätta köra. Himla smidigt.

Förutom skruven så har jag under mina snart 30 år med körkort aldrig fått punka. Får jag punktering ringer jag bärgare. Eller mina barns pappa 😂

Kram 🐘

VillJuLevaOckså
Andrahalvlek; så ny bil har

Andrahalvlek; så ny bil har jag inte :-) Den är precis i skarven mellan mekanisk och ett videospel. Jag var nöjd den hade bluetooth till radion (en koppling som funkar dåligt och gör jag måste starta om bilen ibland för den ska fungera).

Mitt körsätt och var jag kör på sommaren är väl som upplagt för att det ska bli skador på bilen, så ska definitivt vänta så länge som möjligt innan jag köper en ny gasbil eller elbil om det inte finns gasvarianter då... (jag tror inte riktigt på el på grund av arbetsmiljön för barnen som gräver i gruvorna, och hur mycket laddinfrastrukturen behöver byggas ut, det vore smidigare med gasladdning - och snabbare brandförlopp ;-) )....

Jo jag gick med i "Blåbandet", lite inspirerad av Andrahalvlek som gick med i IOGT. Det är nog samma princip - att verka för ett drogfritt samhälle, men med historik ur frikyrkorörelserna :-) Jag blev uppringd av den lokale ordföranden som undrade hur jag hittat till dem - "via formuläret på en hemsida", sa att jag inte vet vad jag gav mig in på riktigt, men att jag gärna tog emot information och såg var det utvecklar sig. De har just nu bara digitala träffar, och nästa träff ska jag vara med på :-) Det pratas lite om alkohol i våra församlingar - det blir "bara" på LP-nivå, dvs då allt gått precis överstyr, men inte innan. Jag är nog inte ensam där det såg ut fungera på utsidan. Sedan är jag inte ensam ute i övriga samhället / bekanskapskretsen.

I övrigt...

Livet tuffar på, jag har fått komma till en samtalskontakt angående annat i mitt liv. Det var såklart nervöst att träffas och börja prata och lägga upp garnnystanet på bordet. Men det kändes bra. Jag kommer inte gräma mig att jag slet i det fördolda med t.ex. alkoholen i många år innan jag via det här forumet kunde börja ta steg iväg från missbruket. Så mycket som jag vuxit på alla möjliga områden bara senaste 5 åren (nej jag är inte perfekt eller kaxig, mer ödmjuk att till slut faktiskt få börja må bra och fungera), så hade det nog inte gått tidigare. Tyvärr.

Inget blir bättre med ett missbruk som binder en. Även snuset är väl ett sådant, som jag har kvar och kramar om, tänker inte röra det på ett tag. Tids nog.

Andrahalvlek
Låter toppen!

Både Blåbandet och besök hos terapeuten låter toppen! Personlig utveckling på olika områden, som förstås hänger ihop.

Det händer bannemej grejer när vi slänger av oss den tunga våta illaluktande filten som alkoholen är. Vi vågar se vad som faktiskt skaver därunder, och har drivkraft att ta itu med det.

Jag brukar säga att jag ångrar att jag inte blev nykter tidigare, att det är det enda jag ångrar just nu efter åtta månaders nykterhet. Det är en sanning med modifikation. Jag vill inte ha någonting i mitt liv ogjort.

Allt jag har upplevt har format mig till den jag är, och jag trivs med mig själv. Jag har gjort ett bra jobb med mig själv! Och mina barn! Vilket är mest deras förtjänst, men lite har jag förstås bidragit.

Det är väl det som kallas självkänsla. Att vara nöjd och stolt över den man har blivit, trots allt eller tack vare allt man har gått igenom. Jag duger bra som jag är, utan mina prestationer. Jag är värd att älska, av mig själv och andra.

Är blåbandet såpass utbrett att det finns en fysisk grupp där du bor? Att först hänga digitalt och sen träffas är ju en gåva. Snart står du på de nyktra barrikaderna också 🤗

Kram 🐘

VillJuLevaOckså
Jag tror mitt förra inlägg

Jag tror mitt förra inlägg försvann, eller så tog inte spara-knappen..

Det finns en lokal ganska stor förening här, med både aktiva "vuxna" och "ungdomar", jag hade själv faktiskt inte hört om det innan jag googlade runt. Enligt ordförande är Blåbandsrörelsen o IOGT jämnstora.

Och jamendåså... , då har jag varit med på mitt första medlemsmöte med Blåbandet... Det var en digital frågesport, och större delen av mötet handlade om att få alla att klicka rätt på mötet, stänga av mikrofonen osv. Men det är ju där alla börjar, ovana med det digitala. Jag vet inte vad det ger för mig ännu, men det får visa sig, jag är gärna passiv stödmedlem :-). Det var lite intressant höra en av medlemmarna berätta om en del av historiken där man hade gjort stora sociala insatser, i kombination med nykterhetsarbetet.

Sol o måndag

VillJuLevaOckså
Det tuffar på för mig, inga

Det tuffar på för mig, inga sug efter alkohol.

Här har det varit uppehåll i det ständiga regnandet, så jag har passat på göra lite utflykter i skogarna häromkring (både igår och idag), det märks verkligen hur blött det är i markerna, men det var riktigt härligt vara ute och promenera, med lite fika, och helt fritt från insekter :-)

Dagens utflykt blev till ett helt okänt ställe för mig, flera kilometer efter grusväg rakt in, men jag hade sett den på appen "Naturkartan" som jag upptäckte igår kväll. Appens design var väl inte den bästa, men det bästa var att den listade många oupptäckta små smultronställen (vandringsleder, rastplatser, utkikstorn) här i närheten. Kartan täcker hela Sverige, så den kan verkligen rekommenderas.

Det var inte bara jag som var ute i skogen de här dagarna, det var även ett gäng med riktigt stora ryggsäckar och vattendunk, jag surrade lite med dem, de hade tänkt tälta... tydligen aldrig för sent.

Nåväl - ha en fin lördagkväll!

Andrahalvlek
Naturkartan

Den appen ska jag kolla upp!

Jag ska också uppsöka skogen imorgon, där tankar jag verkligen energi. Vi har haft strålande väder idag, hoppas på detsamma imorgon. Men det blir ingen jättelång runda eftersom jag ska ha dottern och hennes kompis i släptåg. Deras tålamod klarar inte allt för långa skogspromenader.

Kram 🐘

Andrahalvlek
Dubbelpost

Tycker att det har blivit vanligare med dubbelposter på sistone. Eller är det jag som börjat göra på annat sätt än jag gjort tidigare? Innan fick man dubbelposter då och då. Nu får jag dubbelposter flera gånger varje dag. Skumt.

Kram 🐘

Torn
Paddan

Du har väl inte börjat skriva på paddan utan tangentbord?😂 Nä, bara skoja, det verkar vara mycket fler dubbelposter nu. Har säkert att göra med att de laborerar med forumet. Kram

Andrahalvlek
Jo, det gör jag

Skriver på paddan utan tangentbord alltså. Men det borde inte påverka 🤔

Kram 🐘

VillJuLevaOckså
Siten har blivit väääldigt

Siten har blivit väääldigt mycket segare senaste tiden tycker jag - det är som sirap när jag går in, så kanske har de någon optimering de glömt göra eller kämpar med?

Andrahalvlek
Ja något gör de

Häromdagen var mobilanpassningen helt väck, men den kom tillbaka tack och lov. De borde skaffa funktionen att man kan ta bort sina egna inlägg också, så vi slipper alla dessa dubbelposter.

Kram 🐘

Sidor