av Andrahalvlek

Andrahalvlek
ons, 2020-10-14 - 07:01

I natt har mina drömmar gång på gång väckt mig på temat ordet som börjar med s och slutar med x. Mitt undermedvetna har något viktigt att säga mig ?

Nåväl, jag är ju inte bara nykter från alkohol sen 8 månader utan även dejtande så det sätter väl sina spår. Men dejtandet släppte jag hundra gånger lättare än drickandet faktiskt. Konstigt nog. Det krävdes ingen direkt ”avgiftning”.

Dejtandet handlade ju också i allra högsta grad om bekräftelse. Finns det någon som attraheras av mig fortfarande? Duger jag?

Problemet var ju att jag gick över gränser som inte kändes okej för mig egentligen. Dejtandet blev destruktivt och över gränsen gång på gång, det stred ofta mot mina egna värderingar. Precis som med drickandet.

Sen var jag dessutom beredd att göra en hel massa uppoffringar för att få till något hyfsat varaktigt. Lära mig spela golf till exempel ? Och då begick jag faktiskt våld på mig själv.

Det må vara en klyscha men det är nog sant att man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan, och jag jobbar verkligen på det. Var sak har sin tid.

Idag blir det på jobbet-jobb och jag hoppas även på strålande sol och en härlig lunchpromenad i stadsmiljö.

Kram ?

Strulan65
ons, 2020-10-14 - 07:11

Du har så rätt i att man måste lära sig älska sig själv innan man kan gå in i ett förhållande.
Tror rådet Adde brukar ge om att behålla byxorna på första året är klokt.
Ha en härlig dag. Kram Strulan ?

Adde
ons, 2020-10-14 - 08:24

ja golf.....då har man sjunkit lågt :-)) (F'låt alla jordbrukare :-)) )

Jag lever ju själv och trivs oftast utmärkt med det, finns många fördelar. Självklart även nackdelar men de är just nu i minoritet. De gånger jag träffat nån som ett test så har det visat sig att kvinnorna haft ett problematiskt förhållande till alkohol eller piller så det hinner inte ens bli ett förhållande. Och ibland har jag mött nån som har ett sånt oerhört bekräftelsebehov så jag känt mig som delaktig i en teaterroll.

Men jag kommer aldrig att utföra golf :-)))

Andrahalvlek
tors, 2020-10-15 - 08:37

Vaknade tidigt och kände mig jätteinspirerad att skriva en sak gällande jobbet. Orden satt liksom i fingrarna och ville bara ut. Nu.

Så jag gick upp i ottan och skrev, och blev klar lagom till klockan 8 då jag egentligen skulle börja jobba. Så nu somnar jag nog om en halvtimme, det känns som det behövs.

Det är ingen ordning med någonting längre när man jobbar både här och där, allt blir liksom flytande. Vissa saker i mitt jobb bär jag med mig 24/7 i tanken - problemlösning pågår ständigt.

En dag när jag kom till min psykolog berättade jag att jag under natten hade legat vaken och löst diverse jobbproblem. Så till den grad att jag inte sovit knappt alls. Då sa hon: ”Så då har du jobbat hela natten”. Och det var ju sant.

Jag kan ju inte stänga av min hjärna. Jag mår inte bra när den ältar bekymmer och oroar sig över skitsaker. Jag mår desto bättre när den är kreativ och löser problem på löpande band. Den kreativiteten vill jag ju odla, den gör mig ju bättre på att göra mitt jobb.

En sak är väldigt tydlig. ”Sova på saken” har alltid varit en välgärning för mig, men nykterheten har gjort min hjärna ännu mer effektiv och ivrig att komma med lösningar efter en natts sömn. Så till den grad att den väcker mig i ottan. ”Hallå, det är dags att vakna nu. Jag har tänkt klart, vi gör så här...”

Kram ?

Andrahalvlek
tors, 2020-10-15 - 23:02

Träffat min bästa vän ikväll. Vi har känt varandra i många år, men hon är så förbannat upptagen att träffarna blir väldigt glesa tyvärr.

Tidigare gånger vi har träffats de senaste åtta månaderna så har det inte känts som rätt läge att berätta om nykterheten. Det är inget man gör över en lunch eller i en stimmig miljö ihop med andra. Det ska kännas rätt - och det ska finnas tid att prata om det. Vi har ju annat att prata om också, och det måste finnas utrymme för allt prat.

Ikväll köpte jag med mig indisk mat och körde hem till henne, och efter någon timme berättade jag. Och jag berättade mer för henne än jag gjort till någon annan i min närhet.

Hon blev väldigt glad för min skull, för att jag har tagit det här beslutet och hon tror precis som jag att det kommer att stabilisera min psykiska hälsa. Hon har varit med mig på den resan också, så hon har sett alla mina djupaste svackor på det området. Min vän har också varit utmattad i perioder, och är på väg in i väggen igen, så vi stöttar varandra kan man säga. Just nu behöver hon mycket stöttning, vilket hon också har fått ikväll.

Hon sa också att hon faktiskt har varit lite orolig för mig, och att hon några gånger tänkt att prata med mig om hur mycket jag dricker egentligen. Förvånade mig inte ett dugg, hon om någon borde ju ha förstått att jag varit illa ute. Jag sa till henne att om hon hade tagit upp det så hade jag nog inte varit mogen för att erkänna det ens för mig själv.

Både mina barns pappa och äldsta dottern har i flera år tjatat på mig om drickandet. Och jag har bara blivit arg och bett dem sköta sitt typ.

Det här är något man måste komma fram till själv, och när jag slutade för åtta månader sedan så var aldrig planen att sluta dricka helt. Jag ville göra ett uppehåll, sen fick jag se om jag skulle börja dricka lite smått igen eller inte. Beslutet att fortsätta vara nykter har växt fram under resans gång, i takt med att jag lärt mig mer och mer om hur alkohol påverkar oss negativt, både på individnivå och samhällsnivå.

Kennie uttryckte det så bra i någons tråd: Alkohol är inget jag saknar längre, det är något jag slipper.

Kram ?

Charlie70
fre, 2020-10-16 - 08:12

Det är ett stort steg du tagit AH iom att du berättade för din vän, och gjorde det mer ingående. Blir så glad av att läsa ditt inlägg!
Kram!

Andrahalvlek
fre, 2020-10-16 - 12:25

Nu har jag avancerat. Nu spetsar jag min rödgrapefruktdrink med lite kombucha. Det är ekologiskt te som man låter jäsa så det blir fermenterat. (Exakt vad fermenterat betyder har jag inte lärt mig än.) Smakar lite äppelcidervinäger. Går med fördel att smaksätta med vad som helst. Ska vara väldigt nyttigt påstås det.

Jag fick en flaska med färdig kombucha av min vän igår. Hon skulle sätta sin ”svamp” på jäsning igen och då bildas tydligen bebissvamp som jag ska få av henne.

Man lär sig onekligen nya saker varje dag om man vill.

Kram ?

Andrahalvlek
fre, 2020-10-16 - 13:04

”När man fer­men­te­rar – eller jäser – ett livsmedel (t.ex. kål) med salt så bildas nyttiga mjölksyrebakterier. Dessa har en probiotisk effekt, vilket innebär att de minskar risken för magbesvär och gör det lättare för kroppen att bryta ned mjölksocker. Dessutom ökar mjölksyrebakte­ri­er­na upptaget av t.ex. B12- och K-vitamin, magnesium, kalcium och järn. Mjölk­syrebakterierna producerar också peptider som hämmar och tar död på oönskade bak­te­rier, och mjölksyrebakterierna tar också upp plats i tarmarna för o­väl­kom­na bakterier. Det har också visat sig finnas ett samband mellan intag av fermenterad kost och lägre blodtryck, viktminskning samt lindring av inflammation.”

Hittade det här i artikeln https://aktivtraning.se/nyttig-mat/darfor-ska-du-ata-fermenterad-mat

Kaye
fre, 2020-10-16 - 13:08

Jag köpte en flaska på ICA
Men har glömt bort den...
Ingefära smak.
Men hur mycket bör man dricka per dag?

Andrahalvlek
fre, 2020-10-16 - 14:07

Jag är nybörjare på kombucha. Men som vanligt går jag in i allt med hull och hår så jag blir nog snart amatörexpert på det också ? Det bor en folkbildare inom mig!

Kram ?

Kaye
fre, 2020-10-16 - 16:08

Frisk lite syrlig inte jättemycket ingefärasmak dock.
Ett klart bättre alternativ till alkoholfritt vin eller alkoholfri läsk.
Funderade också på att göra egen, en väldigt kort stund?
Kram⚘

Andrahalvlek
fre, 2020-10-16 - 21:18

Tog en halv deciliter koncentrerad kombucha i min halvliters vattenflaska och det blev en fräsch smak. Ska tärna ner en bit ingefära i flaskan också, det är bra i förkylningstider.

Jag ska köpa mig en sådan där stor glasburk med tappkran till kombuchan. Sen får man ha ett tyg för hålet, annars kan glaset explodera när det börjar jäsa. Har redan köpt ekologiskt grönt te med smak av mynta och ingefära. Sen ska kombuchan stå i rumstemperatur för att jäsa bäst.

Det som bildas är probiotika som är bra bakterier för magen. Jag har inga problem med min mage, men det är ju aldrig fel att förebygga. Bra bakterier i mage och tarmar ger bra upptag av vitaminer och mineraler.

Alltid ska man ha något att sysselsätta sig med ?

Kram ?

AkillesU
lör, 2020-10-17 - 09:39

Tack för dina svar i min tråd. Det känns så stöttande att höra av dig. All sol och kärlek till dig denna fina lördag ! ?

Ps. Kombucha pratar fler och fler om. Ska också sätta mig in i det ämnet sen ? men en sak i taget

Andrahalvlek
lör, 2020-10-17 - 11:01

Idag för 31 år sedan blev jag och barnens pappa ihop. Vi har verkligen en mångårig relation. Som består, om än i annorlunda form.

Jag började plugga media på en folkhögskola i norra Värmland den hösten. Jag kom från storstaden och var van vid att festa rejält 4-5 gg per vecka. Ägde inte ens ett par stövlar. Hur jag hamnade just på den skolan kan jag bara tacka ödet för. Jag sökte åtta skolor, kom in på alla åtta, men valde just denna skola.

Han pluggade på samma skola, till vilt- och naturvårdare. Skådade fågel som hobby och var en fena på blommor och växter. (Jag kunde knappt skilja på duva och kråka.) Han hade haglöfskängor och minst två bössor inlåsta i ett vapenskåp. Vid den här tiden började älgjakten och i norra Värmland snackar vi verkligen älgjakt.

Han var påstridig som fan, för första och enda gången i sitt liv tror jag. Jag försökte spela sval och otillgänglig, tuff brud från storstan. Det gick sådär. Jag ville verkligen inte träffa någon som bodde 30 mil ifrån mig. Planen var att efter skolan återvända till storstaden.

Resten är som det står i böckerna en saga. En saga som resulterade i två barn och att jag för gott (tror jag i alla fall) slog ner mina bopålar 30 mil från min barndomsort. En saga som har varit den berg- och dalbana som livet är. En saga som gjort mig till den jag är. Och jag är helt okej. Jag vill inte ha en enda minut i mitt liv ogjord. Varenda minut har format mig till den jag är.

Jag tror på ödet. Jag tror också på varje individs inneboende styrka. Tar vi de chanser som ödet ger oss blir livet riktigt bra precis som det är.

Det är när vi fegar och inte vågar ta språnget som vi blir bittra, medan vi står kvar på stranden och ser våra chanser segla iväg mot framtiden. Mod är att våga tappa fotfästet en smula.

Kram ?

Andrahalvlek
lör, 2020-10-17 - 15:08

Idag har jag, dottern och min mamma promenerat ner till stan och fikat på ett supermysigt café och bokhandel. Vi tog en rejäl omväg längs med ån också och njöt av solen, den kyliga vindstilla luften, och alla höstfärger. Räkmacka och kaffe toppade upplevelsen - och fyra böcker fick vi med oss hem också ?

På alla sätt en perfekt lördagsutflykt, som var precis lagom umgänge för oss alla tre (totalt ca tre timmar). Det gäller att hitta sätt att umgås på som funkar för alla. Min mamma använder dessutom rullator så tillgängligheten måste man alltid tänka på också.

Det är drygt fyra år sedan min mamma flyttade från Göteborg till min hemstad. (Jag är ensambarn.) Hon bor fyra hyreshus från mig. Vi umgås inte jättemycket, träffas kanske varannan helg och i perioder varje helg beroende på mina andra åtaganden. Ofta behöver hon hjälp med något, nästa helg blir det betala räkningar och ställa om klockan tex.

Vi umgicks väldigt lite när det skiljde 30 mil mellan oss, då blev det kanske 3-4 gg/år. Vi har ingen vidare relation brukar jag säga, men på senare tid är jag beredd att ompröva det påståendet. Vi har inte den tajta relation som jag skulle önska att vi hade, men vi har i alla fall en relation. En relation som hon alltid har uppskattat, medan jag tidigare kände det som ett tvång att träffas. Men numer uppskattar jag också vår relation. Jag mår bra om hon mår bra. Jag mår bra av att småprata med henne om ditt och datt, det berikar faktiskt mitt liv också numer.

Jag tänker att det nog är med gamla föräldrar som med små barn, det behövs kvantitetstid för att uppnå kvalitetstid.

Kram ?

Andrahalvlek
sön, 2020-10-18 - 19:33

Idag har jag letat upp fem hittaut-kontroller. Med mig som sällskap hade jag dottern och hennes kompis.

De hängde med bra, men de ville inte klättra med mig i bergen ? Kontrollerna har olika svårighetsgrader - gröna, blå, röda och svarta. De svarta står otillgängligast. Idag tog vi tre blå och två röda.

Efter det fika förstås ? Och guldstjärnor till oss alla tre ⭐️⭐️⭐️ Jag har köpt guldstjärnor som jag klistrar på väggkalendern när dottern promenerat minst 30 min. Funkar klockrent som belöning!

När vi kom hem blev det för både mig och dottern att dammsuga och våttorka golv, och just nu tillagar dottern fläskpannkaka. En av de rätter hon nästan kan göra i sömnen nu.

När fläskpannkakan står i ugnen ska jag stjäla mig till en 30 min höneblund för jag är riktigt trött nu ?

Kram ?

Ps. Min första sats kombucha har jag satt nu också. Hittade en stor och fin glastillbringare med tappkran på dollarstore. Nu gäller det att vänta 14 dagar innan man kan mata på mer sockrat te. Ser med spänning fram emot att den ska börja jäsa och att den typiska kombuchasvampen ska bildas.

Andrahalvlek
mån, 2020-10-19 - 09:07

Den här veckan ska vi genomföra det som jag har ägnat mycket tid åt att planera. Alla ska utbildas, och från och med imorgon eftermiddag ska alla jobba på ett nytt sätt. Pirrigt som sjutton.

Började arbetsdagen med att bli skitförbannad på en medarbetare, en annan mellanchef, som jag skällde ut inför öppet kontorslandskap.

Nu kan det bara bli bättre!

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-10-19 - 19:37

Som jag trodde, dagen kunde bara bli bättre. All min planering satt som en smäck. Lite tekniskt haveri hade vi under en kvart, men det redde upp sig. När jag gick hem fick jag till och med beröm av en av utbildarna: ”Tack för idag, det var verkligen ett supersmidigt upplägg idag”.

Det är väldigt sällan jag får beröm i mitt arbete. Alla förväntar sig bara att allt ska lira. Det är sällan jag får skäll heller, eftersom det mesta nästan alltid lirar. Och lyckas jag inte lösa något meddelar jag det till den som berörs i så god tid som möjligt. Ibland löser sig inte saker, och då är det också en lösning.

Men alla mår bra av beröm, och det berömmet jag fick idag värmde verkligen. Det var en bra slutpunkt på den här dagen. Även om morgondagen säkert blir lika intensiv.

Har funderat lite mer på mitt ilskna utbrott i morse. Jag är inte konflikträdd - och det var jag inte i mitt tidigare liv heller. Däremot är typ alla omkring mig på jobbet konflikträdda som fan. De kommer ofta till mig och klagar: ”Ska det vara så här?” Så ibland tar jag andras konflikter, för att jag har samsyn med den som klagar, och för att jag får nog helt enkelt. Då går topplocket.

Personen jag skällde ut i morse är en mellanchef som tror att hen kan glida runt som på en egen måne i vårt solsystem. ”Ska jag? Nä, det har ingen sagt. Det har jag inte hört.” Det är en person som jag har tappat typ all respekt för det senaste året, av olika anledningar. Jag har landat i att jag är inte den personens chef och kan därför inte säga åt hen vad hen ska göra. Så det får vår gemensamma chef göra. Säga till vederbörande alltså.

En enda jävla sak i hela det här paketet skulle min chef göra. Säga till den personen vad hen skulle göra. Hade hon gjort det? Nä, därav ”missförståndet” som renderade i min utskällning. Argast blev jag för att personen ifråga borde begripa att hen givetvis ska hjälpa till i ett läge då alla andra, oavsett tjänsteställningsgrad, hjälper till. Alla andra, men inte hen. Suck.

Jag vann inte striden, men jag fick skrika av mig lite. Inför ett öppet kontorslandskap. Och jag fick en tillsägelse av vår gemensamma chef att jag skulle lugna ner mig. Men en sak kändes viktig för mig. Jag fick tydligt visa för alla närvarande vad jag tycker om vederbörande och hens beteende. Det känns bra. Det får gärna skvallras om vårt bråk överallt i huset, jag bryr mig inte ett jävla dugg. Jag står för vartenda ord jag sa.

Nykterheten har gjort mig ännu mindre konflikträdd. Jag läste någonstans att ens personlighet blir lite extra koncentrerad som nykter. Konflikträdd står verkligen inte på mitt cv, och det kan bara gynna mig tänker jag. Jag är gärna obekväm om det gynnar kollektivet. Mitt rättvisetänk är grundmurat. Ingen ska glida fram i en gräddfil så länge jag har något att säga till om.

En medarbetare tittade på mig efter bråket och hon nickade sakta och hennes ögon sa ”svinbra gjort!” Det väljer jag också att tolka som beröm faktiskt. Så jag har fått beröm från två håll idag ? Både ovanifrån och underifrån.

Det som är så jobbigt är att ilskan blir så intensiv och stannar kvar så länge, det rinner inte av mig helt och hållet på hela arbetsdagen. Det går ut över mina arbetsuppgifter eftersom jag inte kan koncentrera mig.

Jag måste hitta en rutin för att djupandas mig ur det, men inte ens det har jag koncentration och drivkraft till att göra när det behövs. Jag blir så arg att jag känner mig helt tom inombords, medan skallen är nära att sprängas. Det känns som jag ska få hjärnblödning. Det är fan inte sunt att vara så arg.

När jag körde hem idag tänkte jag: ”Den här känslan brukar jag dricka vin på”. Det var länge sedan jag tänkte så senast. Sen körde jag in på en bensinstation och köpte choklad som plåster på såren. Borde cykla ikväll egentligen, men jag har fått ont i knät. Obegripligt. Måste ha varit ”bergsklättringen” under hittaut-letandet igår som satt spår.

Nu känns det i alla fall lite bättre, när jag fått allt på pränt. Skrivande funkar bra som självterapi för mig.

Kram ?