Hur konfrontera mannen som dricker för mycket?

7 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Birgittan
Hur konfrontera mannen som dricker för mycket?
Birgittan
Hur konfrontera mannen som

Hur konfrontera mannen som dricker för mycket?

Min man som är 50 år dricker 5-6 glas vin per kväll flera dagar i veckan. Han börjar sluddra och kvällen slutar inte sällan med att han blir lättprovocerad och grälsjuk vilket oftast går ut över mig, men ibland över tonårsbarnen. På fest har han druckit så han somnar eller ramlar omkull, även om det är sällan. Han smyger aldrig med sitt drickande utan fyller ogenerat på. Alltid fint rödvin, sällan sprit. Han skulle ALDRIG erkänna att han har ett problem. Själv har jag helt tappat lusten att ta ens ett glas tillsammans med honom. Tappat lusten till annat också på köpet...
Jag har sagt det till honom vid ett par tillfällen, och responsen har varit ett halvhjärtat ”då får jag väl tänka på det då”. Men jag ser förstås ingen ändring. Problemet är att jag inte vågar konfrontera honom. Jag är rädd att han ska bli väldigt arg och jag vet inte vad nästa steg skulle vara. Men jag är så j-a trött på hans beteende. Råd?

Bestemor
Konfrontation eller inte

Jag lever också med en man som dricker på liknande sätt. Vad jag har förstått så hjälper det inte med en konfrontation för att drickandet ska minska. Troligtvis är våra män medvetna om problemet, men vill inte förändra.
Jag har fått rådet att uppmuntra de dagar när han är nykter. Säga hur mycket jag uppskattar det.
Men jag har fått svårt för det, för jag orkar inte.
Jag har även fått råd att ta time out när situationen blir otrevlig. Gå undan, göra annat. Men nu efter några månader känns det som att hela min tillvaro är en enda timeout.
Jag har sökt samtalsstöd som anhörig hos kommunens alkohol och drogenhet. Det rekommenderar jag dej.
Jag är också öppen inför mina vänner, det känns också bra.
Du har tonårsbarn, prata med dem. De behöver också stöd.
Kanske kan konfrontation helt enkelt vara " jag har sökt/fått stöd som anhörig, för jag vet inte hur jag ska orka med när du dricker så ofta och mycket "
Så, mitt råd är att du söker stöd.
Fint att du skriver här, många har liknande erfarenheter.

Mejlil
Samtalsstöd...

Jag har varit i samma situation som du för många år sedan med en man som drack och blev väldigt otrevlig och aggressiv när han var onykter. Jag och mina döttrar fick jättebra verktyg när vi gick på kommunens samtalsstöd för anhöriga. Det var det som höll oss flytande under dom åren vi bodde tillsammans med honom. Till slut blev situationen hemma dock ohållbar för mig och yngsta dottern och vi blev tvungna att flytta för att inte gå under allihop. Tyvärr fanns inte viljan hos honom att sluta dricka och hans kropp orkade inte till slut. Hoppas du hittar någon form av anhörigstöd i din kommun. Du måste tänka på dig själv i första hand.

gros19
Du får bra råd om att

Du får bra råd om att fokusera på dig själv och att söka hjälp för egen del. Finns även alanon. Om du säger till din man att du behöver stöd i den situationen ni befinner dig så händer det saker inom honom. Sedan blir jag betänksam om du kan leva med en man som du är rädd för. I längden måste man ju få uttrycka det man tänker och känner. Helt enkelt vara den man är. Håller med om att konfrontera honom är ingen bra lösning och har ofta motsatt effekt

När jag läser råden du fått Bestemor att uppmuntra när han är nykter, gå undan, försöka stå ut med att han dricker. Mycket märkligt, men det är min åsikt. Alkoholiism är en familjesjukdom säger man, beroende och medberoende. Innebär det inte lika gärna att den beroende ska stå ut med sin medberoende sambo? Känns som man är helt befriad från ansvar när man har en beroendesjukdom. Vid vilka andra sjukdomar kan man bete sig så. Time out jättekonstigt. Ett synsätt som jag inte delar och vad ska det leda till?

Bestemor
CRAFT

De råd som jag har delat, har jag fått från Internetbaserad kurs för medberoende på 1177. Kursen baseras på CRAFT som du kan googla på.
Som jag skriver, så har även jag själv svårigheter att följa de råden som jag har fått. Jag orkar inte, känner ingen motivation att uppmuntra hans nyktra stunder. Timeout har jag tagit för att skydda mej själv. För att slippa Lyssna. Men som jag sa, nu känns hela tillvaron som Timeout.
Men googla gärna, jag kan ha förklarat dåligt
sob.1177.se

Birgittan
Tack för svar. Så svårt med

Tack för svar. Så svårt med en problematik där konfrontation förmodligen inte lönar sig. Men jag inser att det du säger stämmer. Han har dessutom haft en historia av depression och liksom trängtar efter min uppskattning och att jag ska visa min kärlek. Detta ligger inte nära till hands, tvärt om. Jag upplever honom som krävande och kvävande när han försöker närma sig i onyktert tillstånd. Dock har han aldrig visat våldsamma tendenser tack och lov. Vi har varit tillsammans i 25 år... Han har alltid gillat fest och gott vin, men problemet har eskalerat under de senaste 5 åren. Mitt bästa verktyg just nu är att, efter en ”blöt kväll” påtala hur osexig och oattraktiv han är när han har druckit. ”Ok, jag fattar vad du menar, men jag vill inte prata om det” var svaret nu senast. En liten liten vinst att han inte förnekar det. Anhörigstöd ska jag kolla upp. Tack.