Jag är en ung kvinna som druckit mycket, nästan varje dag, sedan de sena tonåren. En period av nykterhet har jag haft, den varade i några månader - jag trivdes, men jag trivs bättre med att dricka. Nu funderar jag på att sluta igen. 1-2 flaskor vin/kväll är negativt för hälsan, jag är trött på minnesluckorna, den lätta bakfyllan, oron och skammen. Ändå känner jag mig inte motiverad att sluta riktigt. Jag är en stressad person, pratsam och rastlös, och upplever det som att jag bara är lugn med alkohol i kroppen. Jag älskar sena nätter med vin och vänner. Överallt i min umgängeskrets finns alkoholen, så om jag skulle sluta skulle utmaningarna komma direkt. Jag skulle inte ens hinna landa och rida ut ångesten och abstinensen.
Är det värt det egentligen? Det är frågan jag ställer mig. Att dricka för mycket är hemskt, jobbigt, tråkigt, men alternativet känns nästan lika illa. Dessutom är det svårt att ta steget.

Idag är jag lite bakis och har ännu en halv bib hemma. Ska alldeles strax iväg på en (inte av mitt val!) alkoholfri aktivitet och därefter brukar jag dricka vin. Det hade stressat ner mig och dessutom lindrat oron jag förstås har i kroppen idag. Men jag kanske ska sluta? Är det värt det? Finns det någon annan här som ställt sig den frågan, och kan bidra med sina tankar?

Vänligen,
frk.L

Varför ska man hälla i sig ett starkt cancerframkallande nervgift som förstör den fysiska, psykska hälsan samt ofta ovkså relationer. Lever och njurar tar ju skada. Skriv upp det som är positivt med att dricka och det som är negativt.

AA-Anki

Hej FrökenL och välkommen hit! Känner lite igen mig i det du skriver. Brukade dricka 1-2 flaskor vin varje kväll jag med, men tyckte samtidigt att jag inte har några problem med att dricka för att jag också kan ta en rast på 1-2 dagar utan problem om jag vill. Sen kom jag till insikten att jag faktiskt aldrig klarar att vara nykter dag 3 också, och samtidigt märkte jag att drickandet gör mig så väldigt trött hela tiden och att jag inte längre blir glad av att dricka. Se upp för varningstecken och kanske ge dig själv en utmaning på en vit månad och se hur du mår under tiden. Jag är bara inne på min 5e nyktra dag nu, men jag känner mig redan mycket mer vaken och har mer energi och ork att göra saker. Vi finns här som stöd om du bestämmer dig för att ta en rast från alkoholen ☺

aqua

Välkommen frkL. Dina funderingar kring ditt drickande och att du sökt dig hit tycker jag tyder på att du tar dig själv på allvar. Starkt och modigt! Ett som är säkert, Alkoholens biverkningar är ökad ångest, förvirring och självförnedring. Alkoholens biverkningar är också att det krävs ökad mängd alkohol för att hålla sitt beroende i schack. Det går bara åt ett håll...nedåt! Du skriver, är det värt att sluta dricka? Se gärna över fördelar och nackdelar med att dricka! Lycka till!

Holistic

Hej!
Jag är också en ung och stressad kvinna som blir lugn av alkohol. Jag har skurit ner från 20-30 glas vin per vecka till 10 glas per vecka. På kort sikt blir man lugn av alkohol men på lång sikt ökar stressen och ångesten av alkoholen. Jag har insett att jag behöver hitta andra strategier för att bli lugn och jag har skapat en tråd i ämnet. Skulle du kunna dricka måttligt?

xoxo

Är också rastlös och orolig och känner att inget ger det lugn som alkoholen ger. Men sen började det förändras. Förut gav alkoholen ett lugn hela kvällen. senaste 1- 1 1/2 året har jag reagerat på att det där lugnet jag strävar efter varar kortare och kortare tid. Kanske en halvtimme-timme nu mer skulle jag tippa på. Sen ökad ångest, som jag då föraöker döva med mer alkohol. Jag var nykter en hel månad förra året och jag kände mig så stark då. Det var jobbigt men jag kände mig så mycket mer kapabel att handskas med min ångest då. Kände samma sak under 3 vita veckor denna sommar. Ändå föll jag tillbaka i drickandet trots att det inte gett mig något positivt. Båda gångerna jag varit nykter en längre period har jag börjat uppskatta saker jag tidigare inte brytt mig om. Det är som att alkoholen lagt sig som ett lock över allt och gjort det tråkigt och meningslöst. men sen kommer det tillbaka och det känns riktigt härligt. Är också ung tjej för övrigt. Hör av dig om du behöver hjälp och stöttning!

anonym11208

mitt mål är att kunna dricka måttligt. Att absolut kunna ta ett, två glas, men att förändra sättet att dricka, helt sluta vill jag absolut inte.

frökenL

Tack snälla ni för era kommentarer. Jag tror att ni kan vara hjälpen jag behöver - jag har nämligen sökt professionell hjälp TVÅ gånger men inte upplevt det det minsta hjälpsamt - snarare triggande. Leverprover och självskattningsformulär chockade personalen lite, så att jag "tar steget och inser att jag är beroende" är inte alls särskilt starkt utan något jag vetat i många år. När jag började dricka ville jag nästan bli det (självdestruktiv ungdom). Hos sjukvården blev jag dock satt med en kurator som var snäll och trevlig men som inte kunde hjälpa mig med det jag behöver mest: heja på mig och få mig att känna mig duktig. Istället skulle det rotas i barndom och känslohantering, diffusa orsaker som uppriktigt sagt spelar ganska liten roll just nu. Jag behöver konkreta strategier. Och jag behöver nog bry mig om mig själv mer.

Jag hade 3-4 vita månader för snart två år sedan. Då var jag så stark att jag kunde lämna en stor stark på baren där jag råkade slentrianbeställa den. En omvälvande händelse i mitt liv lät jag sedan kasta mig tillbaka, och då kände jag att livet varken varit bättre eller sämre utan alkohol, men att alkohol var lättare.

Ikväll har jag druckit ett glas rött och roar mig för närvarande med en alkoholfri öl. I eget sällskap fungerar det bra, men tillsammans med människor blir jag rastlös, avbryter, kedjeröker, känner mig obekväm. Jag tänker tack vare er ge detta en chans: jag har lite vin kvar hemma som jag knappast kommer att hälla ut, men använda för att trappa ned, och när det är slut börjar en helvit (ej tidsbestämd) period. Hoppas på så sätt undvika den värsta abstinensen då dag 2-5 brukar vara värst.

Ursäkta långt inlägg, men jag vill också tillägga att listor med för- och nackdelar har jag skrivit många gånger. Nästan allting är bättre om jag inte dricker, utom just den underbara kombination av lugn och spiritualitet alkoholen ger mig. Sena nätter med vin och en vän, värlsproblem som löses natten igenom. Jag tycker till och med oftast att det var värt det morgonen därpå.

Holistic

Jo det låter bra att börja trappa ner. Du kommer att klara det! Finns det något annat som kan göra dig lugn? Träning och massage gör mig lugn. Jag har även blivit rekommenderad mindfulness och yoga. Jag blir mer social och bekväm när jag dricker i sociala sammanhang. Har du alltid känt dig rastlös och obekväm? Du kanske har väldigt mycket energi som du behöver göra dig av med.

xoxo

Åh vad jag känner igen mig i det där med att bli rastlös och obekväm i sociala sammanhang. Avbryter andra som jag tycker pratar lite för långsamt, ber om ursäkt och försöker hålla mig och blir tokig av att bara få sitta och kämpa med att inte prata för mycket. Pillar och plockar med händerna, byter sitt ställning och vill bara GÖRA NÅT. När det inte blir så får jag istället väldigt stark ångest snabbt. Tycker nog bättre om att dricka hemma, även om det också enbart resulterar i ångest nu mera. Men den där känslan av att sitta upp och "lösa all världens problem", den vill man bara tillbaka till, gång på gång. Jag ville inte heller sluta dricka av den anledningen att gå miste om den känslan. Nu känner jag dock att chansen att få uppleva den känslan igen, är större om jag nykter. Den härliga känslan av att jag har makten och kontrollen över mitt liv, jag kan bestämma över mig själv och mitt öde. Den känslan är ganska magisk den med. Men, lättare sagt än gjort.. Är ju här av en anledning :-p