Äntligen en fungerande dator igen..
Min dator gav upp andan för några veckor sedan.. Därav min plötsliga frånvaro.
Först trodde jag det var mitt ADSL som krånglade.. För datorn startade som vanligt, men när jag skulle ut på nätet, så försvann allt..
Eftersom jag inte är i den ekonomiska situationen att det bara är att springa ut och handla en ny, så fick jag vackert vänta tills en bekant hade tid att ta en titt.. Sedan skulle det inhandlas diverse komponenter (och "avkattas" inuti..) Och numera vet jag hur jag skruvar isär och dammar på insidan också!
Bankaffärer har jag fått sköta på en grannes dator, men jag ville inte lämna några som helst spår i övrigt till mitt privatliv, så jag har varken kunnat kolla fb eller alkoholhjälpen.. Som tur är, så tillhör jag inte dom vars sociala liv blir en katastrof utan ;-)
Annars har det varit upp och ner.. Min alkoholist, är sur, för att jag sa ifrån om att lyssna på hans eviga tirader om ångest och "dåligt mående".. Jag bad honom söka professionell hjälp för det och då skrek han att sånt djävla bullshit och dravel behövde han inte lyssna på och så slängde han luren i örat på mig och efter det så har det varit tyst i lite över en vecka.. (nej, jag tänker inte ängsligt ringa och höra hur han "mår", för det är precis det han räknar med..) Jag är inte "osams", utan det är han som gör sig osams med alla som ens råkar andas om att hans problem kommer sig av ett alldeles för stort alkoholintag!
Innan dess hade han haft en "lysande idé" om att vi skulle fira julen ihop, han, jag och våra barn.. Det fanns ju så mycket plats i huset, så vi kunde ju sova över allihop.. Så blev han gråtmild, när jag påpekade att barnen numera hade egna familjer och säkert gjort upp planer för sina julfiranden redan.. (jodå, jag är en riktig julförstörare.. Som inte ens tänkte försöka övertala dom..)
Det var orättvist, att jag kunde åka och fira jul någonstans, medan han fick sitta där ensam och bortglömd.. Och sedan ett snyftande hejdå...
efter 2 timmar ringer han upp igen och tycker att om han bjuder mig på en hotellvistelse någonstans så kanske... Jodå jag krossade dom planerna också och då fick jag ett "Far åt helvete" din känslolösa otacksamma idiot i örat...
Dan efter hade han tydligen handlat hem dubbel ranson, för han var som sagt rejält på örat när han ringde med sin jätteångest och det blev som sagt inte bättre, när jag bad honom söka hjälp (utan att med ett enda ord nämna alkohol överhuvudtaget!)
Lite kymig kände jag mig ett tag, men sedan när jag satt mig ner och verkligen gått igenom vad som sagts, så insåg jag att det här bara är en desperat människas sätt att slippa vara ensam med sina inre demoner.. (som ingen kan göra något åt eftersom han vägrar söka hjälp!)
Har jag dåligt samvete? NEJ, även om det inte är roligt, är jag faktiskt glad att det är nästan 10 mil emellan oss, så jag slipper hitta honom sittande, gråtande i trappen... Glad att jag har såpass litet, att jag inte kan erbjuda någon övernattningsmöjlighet.. Glad att han inte kan förstöra mitt liv och få mig vräkt med sina fylledillen.. (jodå det finns all anledning att vara glad över det lilla!)
Igår var det ju söndag och en dag av det mera torrlagda slaget för min alkoholist.. Vi får väl se om och när han hör av sig igen.. Den bollen tänker inte jag ta upp.. Jag anser det vara en klar nätserve som rullat tillbaks..
Ser också att vi fått en del nya här så jag säger HEJ och välkommen till er (ingen nämnd, ingen glömd)