Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

ifrån din blivande exsambo, och flytta snart, när han beter sig så illa med drickandet.

Jag tycker du är stark som står emot och fortsätter nykterheten Miss lyckad. Det är ju också lättare nu när du vet att du kan flytta snart.
Det är ett måste för oss som börjat ett nyktert liv att vara starka och kunna bevara nykterheten vid motigheter.
När vi befann oss i A-träsket var vi svaga. Nu måste vi vara starka.
Det är du!

Kram

Är ilsken och förbannad igen..Min tanke var att vi bor här tills jag kan flytta in i huset utan att blanda in "nya" partners..Jag har sagt det till exet också, framförallt för barnens skull. Tyvärr är exet av den fega och svaga sorten i kris. Han sitter och smsar med kvinnor..Upptäckte det för 1 månad sedan och bad för husfridens skull honom att vänta tills vi flyttat ut. Allt detta drar fram gammal skit som finns i min kropp. Gamla händelser och otrohet från hans sida som hände för massor av år sedan. Jo, jag vet att jag kan vara glad att slippa honom sedan. Men vi har lappat och lagat detta förhållandet så många gånger. Hade i min enfald trott att det gick att bo här i fred och ro. Jag skällde ut honom och förklarade att mina gamla känslor av din otrohet blossar upp när du beteer dig som ett svin..Skönt att skriva av sig. Kände mig väldigt hämndlysten ett tag. Ville egentligen inte strida om ekonomin, men hade nu lust att ev kontakta jurist. Jag gör nog inte det ändå. Har sett separationer där barnen far mest illa av föräldrars osämja flera år efteråt.. Nu känner jag mig stabilare igen.. Tack för att detta forum finns..

Bedrövadsambo

Förstår att du blev helt galen av ilska! Och bra att du gav honom en utskällning. Och bra att du skrev av dig din ilska! Forumet funkar verkligen lite som terapi ?

piasava

Du är en vinnare (nykter alkoholist) och han är en förlorare (aktiv alkoholist). Om du känner dig hämndlysten så har du trumf på handen. Jag kan bara tänka mig hur mycket det svider hos honom att du lyckats bli nykter, snygg, frisk och därtill ordnat upp ditt liv med ny bostad etc. Han är ju bara en patetisk ynklig figur just nu, och vi alla på detta forum vet ju hur spiralen ser ut för aktiva alkoholister. Det är ingen dum ide att kontakta en jurist för att se över det ekonomiska, kvinnor tenderar att bli ekonomiska förlorare i separationer. Osämja eller inte, du ska inte ge bort något du har rätt till. Du har redan blivit utsatt för det ultimata sveket från hans sida och det kan ju räcka. Stå på dig och tänk på hur mycket bättre ditt liv blir när du flyttat ifrån honom!! Styrkekramar till dig som hjälpt mig och andra så mycket!

Sannah

Och jag håller med om vad piasava skriver!
Du är starkt och modig som genomgår detta!! Vi finns här och stöttar dig!
Kram

Jag är labil just nu. Skulle vilja ha lite mer stabilitet. Hoppas det kommer..Skällde ut exet på morgonen igen. Kan inte låta bli..Vet att det är jobbigt för alla. Men känner att jag vill slänga över skam som han har orsakat mig så många gånger. Jag sa det också "Ta tillbaka din skam som du har gett mig så många gånger" Jag såg ett program om terapi där dom gjorde så. Det verkade hjälpa dom, hoppas det hjälper mig. Jag sa till honom att han måste skärpa sig, och visa hänsyn. Annars kontaktar jag hans arbete och berättar varför vi har separerat. Allt blir så sunkigt i hemmet nu. Grejor överallt. Hans supande har gjort sovrummet ofräscht. Jag sover inte där men min garderob finns där inne. Jag ska plocka ut mina kläder så dom inte blir mer förpestade.Mycket gnäll och ilska idag. Gud/Universum ge mig sinnesro...Ännu en gång tack för peppning och stöd.. Kram

Lim

Snart får du ro och ett fräscht alkoholfritt hem. Det är bara en tidsfråga. Men jag förstår hur jävligt det måste kännas nu.

Fortsätt tänka som du gör och leva som du gör. Snart är det bättre och du har så mycket positivt med dig.

Styrkekramar!

Sannah

Få stabilitet! Just nu är du inne i en förändring och det är inte konstigt att alla känslor kommer!
Ta hand om dig på bästa sätt så länge!
Kram?

Jag har en bok som jag läste förra gången vi separerade (17 år sedan). Den hjälpte mig då, och är aktuell igen. Man kan se sina problem och blockeringar uppifrån. Det är därför man kommer på lösningar när man inte är mitt i dom. På resor, semester osv. Den handlar om synkronicitet mm Nu ska jag betee mig så bra jag kan, oavsett vad jag får..Dessa dagar innan flytt blir också minnen en dag. Både för barnen och för oss föräldrar. Idag känner jag mig stark..Skall åka bort ett par dagar, till en släkting som också är i separation..Vi kan stötta varandra..Kram <3

Korta stunder glömmer jag bort att vi ska separera? Glömmer att sambon dricker så mycket? Det verkar inte klokt. Vet inte om det är försvarsmekanismer.. Svartsjukekänslor om han träffar någon när jag inte är hemma.. Jag vet att detta är heltokigt. Och jag hoppas detta går över. Ska fota honom när han är full så jag inte glömmer. Har ni erfarenhet eller idéer om mitt "tillstånd" kram

Bedrövadsambo

Det mänskliga psyket funkar så. Allt jobbigt försvinner jävligt snabbt. När jag var ca 20 år blev jag gravid, helt fel tillfälle. Skulle göra abort, men fick till slut utomkvädeshavandeskap och spontant missfall. Skitjobbigt, både fysiskt och psykiskt. Minns knappt någonting under ca ett halvår. Sen dess skriver jag dagbok under alla jobbiga perioder i livet. Jag vill minnas!

Klart det känns efter ett långt äktenskap att gå ifrån.
Nu gäller det ditt liv och din nykterhet. Barnens liv.

Du kan inte vara kvar där. As simple as that.

Ps singellivet kan vara ganska kul det med ds

Kram

MM

Lim

Ni har varit tillsammans många år och ofta är det ju också en trygghet i att veta vad man har. Framtiden är ju oviss. Jag tycker inte det är konstigt att du känner såhär.

När du väl flyttat och börjar boa in dig i ditt nya hem och kanske känner lite lättnad över att slippa se honom full så kanske du kan börja gå vidare.

Det finns ju de som varit tillsammans kortare tid och kanske inte ens har barn ihop som också känner sådär vid en separation. Så att du känner så borde nog vara rätt oundvikligt.

Ta hand om dig ❤❤

Rosen

Jag skriver från " andra sidan"!
Låter som om jag vore död?. Det är jag inte, däremot har jag problem med alkohol.
I mitt fall är det faktiskt jag som insett att jag och min man inte är bra för varandra. Han vägrar dock skilsmässa( vilket ord!, det är fn ingen mässa!) vilket gör att det tar lite längre tid.
Jag tror att när man fastnat i vissa roller och mönstret står på repeat då måste man bryta för att överleva ett tag till innan man dör.
Inte lätt efter nästan 40 år tillsammans.
Det svåraste i mitt fall är hur jag skall kunna lyckas med en sådan omställning nykter. Det är mitt problem.
Önskar dig lycka till

Idag är min dag.. 1,8 år nykter..Det känns betydligt kortare tid nu, men har ju fått förklaringen av er på Forumet. Att exet dricker så det skvätter över och solkar ner min nykterhet. Jag trodde separationen skulle bli ganska lätt. Nu har jag förstått att det blir en kris och psykologisk process i alla fall. Jag ska läsa på mer om separationens olika faser och känslor. Det är ju lite som att något dör... Man kan ju inte rå för sina känslor. Men jag tänker alltid komma ihåg all skit exet orsakat ifall jag känner svartsjuka, ånger för separationen eller annat oönskat. Lite konstigt ändå att tänka på om han dejtar redan. Kollade faktiskt på en dejtingsida. Det lockar inte mig..Hellre då träffa liksinnade på kurser eller andra intressen jag har. Desvärre är det bara kvinnor på mina yoga och meditationskurser. Eller det kanske är tur det..Jag tror inte jag släpper in någon i först taget..

Lim

Grattis Miss lyckad!! 1.8 år! Så bra gjort!!

Känner mig avundsjuk på dig just nu som ska bli fri från en drickande partner ❤ en som solkar ner ens egna nykterhet.

Kram!

Sannah

Även i detta nya steg att leva själv.
Det är omtumlande och nytt och ett råd är att ge dig själv denna tid som du lagt ner i i din relation. Tro mig, jag har separerat två gånger och önskat att jag inte flytt in i något nytt så fort! Nu är jag dock själv!
Alla nya förändringar tar ju tid :) men med tiden blir det en vana och principen en dag i taget hjälper på fler områden!
Kram! Och grattis till 1.8 år! Jag säger bara wow!!!?

Jag förstår att det är omtumlande nu inför separation och flytt, och din exman som fortsätter dricka.
Men du är stark, och det viktigaste är att du klarar fortsätta att bevara nykterheten.

När det är stora och tunga omställningar i livet, så klarar man av dem mycket bättre när man lever nykter. Det har jag flera egna erfarenheter av.

Kramar!

Grattis och Lycka till!
Ja, det är en stor omställning, men jag tror verkligen att du gör rätt som tänker på dig och barnen. Styrkekramar

lizzbet

Du ville ha tips på vad man kan göra när man känner sig svag. Du skrev själv om att fota honom när han är full, bra! Jag brukar tala in på Röstmemon i telefonen, allt jag känner, tänker. Allt det vidriga. För att kunna plocka fram när jag behöver det. Funkar väldigt bra för mig. Bättre än skriven text för att man så tydligt hör på tonfallet hur man mår. Kram