Hjärta- och hjärna-dilemmat

104 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Hjärtat
Mina äldst barn

är så stora att de nu flyttat hemifrån och kan gå till systemet. Det var bara jag och barnen som firade jul tillsammans i år. Jag valde i år att bara servera alkoholfritt. Ginger Joe var favorit framför julmust. Hade även köpt alkoholfri öl för smakens skull om någon av dem ville ha det.

Vi samtalade om att umgås utan alkohol, hur deras vänner mår, hur de dricker. Jag vill vara en förebild som visar att det är helt ok att umgås utan att alkohol är inblandad.

Fick tidigare på dagen en bild av en vän. Bilden bestod av alla flaskor som var planerade att drickas under julhelgen. Hen skulle fira med sina söner, som är i samma ålder som mina, samt sin åldriga mamma. Jag berättade för min vän min avsikt att fira en helt vit jul. Jag fick en hånskratt tillbaka! Jag har en tid känt att hen har ett riskbruk. Denna känsla förstärktes verkligen igår.

Jag fortsätter göra mina val och andra gör sina val. Jag kan inte påverka på annat sätt.

God fortsättning på er!

Hjärtat
Ett nytt år...

...och nya förutsättningar. Vi borde alla ta en dag i taget och det är något jag försöker tillämpa själv senaste tiden. När mina löften inte håller så gäller det att ta nya tag nästa dag. Jag har blivit lite snällare mot mig själv och dömmer inte så hårt.
Igår firade jag in nyåret själv. En av de bästa på många år. Förväntningarna var låga och jag kunde göra precis som jag ville. Jag hade köpt en fantastiskt god alkoholfri bubblande äppelmust på systembolaget. Jag hade även köpt ett gott vin och en halv flaska mousserande vin, men de får ligga och lagra sig i skafferiet ett tag. Jag lagade en god middag, drack mitt alkoholfria bubbel och lyssnade på musik och tittade på tv. Vid tolvslaget gick jag ut och tittade på alla fyrverkerier. Jag önskade mig själv ett gott nytt år och reflekterade över året som gått och insåg att jag är så mycket starkare i år än förra året. Förra året firade jag med vänner och kände mig så ensam. I år firade jag ensam men kände mig inte ensam. Jag har just nu sinnesro. Jag styr mina tankar och känslor och känslorna styr inte mig. Så otroligt befriande!

Min vän och jag har haft fortsatt kontakt. Några dagar klarade han av att vara nykter men sen så vann alkoholdjävulen över honom igen. Jag har klarat av att hålla mina känslor under kontroll och då blir det uthärdligt. Jag står kvar, när han är nykter och markerar när han dricker. Han gör valet att ta det första glaset. Jag tar en dag i taget och påminner mig själv att jag är stark och kapabel 😊

Styrkekram till oss alla som fortfarande kämpar. Det är ett nytt år... och nya val för oss alla.

Hjärtat
Jag känner mig fortfarande stark

Jag känner mig fortfarande stark. Kommit igång med träning och är här inne och läser regelbundet, igen. Har dock inte skrivit på ett tag. Men, en notering om min egen resa är inte fel att göra. Jag läser för att påminna mig själv om att jag kan påverka min älskade att göra kloka val, men inte kräva, fast jag så gärna vill.

Han tog kontakt efter hans senaste relation tog slut. Jag kunde inte stå emot, hjärtat vann, och vi har börjat umgås igen. Jag vet att allting talar emot oss, men något är förändrat. Vi talar med varandra annorlunda. Han reflekterar över sitt drickande. Hans process har startat... Jag kräver inte nykterhet men önskar att han reflekterar innan han sträcker fram handen till "alkoholdrycken".

Återigen planerar vi en resa. Om resan blir lyckad så finns det en framtid. Om resan "skiter sig" så vet vi att vi inte klarar av att leva med varandra.

Innerst inne i mig tror jag fortfarande på honom. Jag tror att han en dag klarar av att dricka socialt (två glas vin till mat) eller väljer bort alkohol för alltid. Resan dit är inte rak. Det läser jag i forumet. Men, forumet har också visat att det går! Jag vill att mitt hjärta vinner och hans hjärna vinner över alkoholdjävulen!

Fortsättning följer...

Ha en underbar dag! ❤

Hjärtat
Att det ska vara så svårt att

Att det ska vara så svårt att låta bli att lägga sig och kommentera hans snedsteg... Jag älskar verkligen mannen. Jag vet att han har starka känslor för mig och vi har något speciellt. Men, jag kan återigen konstatera att alkoholism är oerhört starkt. Jag kan inte göra något! Han måste vilja själv!

Jag kan fortsätta försöka visa att livet kan vara fantastiskt utan alkohol och att jag vill ha honom för den han är. Dock så gillar jag honom lite mindre när han blir för onykter, tappar kontrollen, börjar snacka med andra kvinnor osv. Jag vill att han själv väljer bort alkohol och andra kvinnor. Jag kan acceptera honom som han är eller välja ett liv utan honom...

Vi ska resa bort. En längre resa som blir eldprovet i vår relation. Om vi lyckas ha trevligt hela tiden, trots att det finns alkohol tillgängligt dagligen så vet vi att vi har en framtid tillsammans. Om vi inte lyckas så har vi allafall gjort ett bra försök och samtidigt fått uppleva mycket under resans gång.

Jag tror på honom och säger det till honom. Jag mår fortfarande bra och är inte insyltad i känslor som tidigare. Mitt liv är mina val och hans liv är hans val. Om han super till så får han skämmas. Jag behöver inte oroa mig eftersom jag är nykter.

Kram till er alla som kämpar mot alkoholdjävulen. ❤

Hjärtat
Väljer att kopiera in dessa kloka rader...

Skrivet 2017-02-04 kl 07:41 av:
AlkoDHyperD

"Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Acceptans handlar om att våga se verkligheten så som den är, våga känna allt den för med sig, och utifrån det välja riktning. Inte fly.
En liknelse. Vidöstensimmet. Mer än 22 km simning fågelvägen, från norr till söder. Stark motvind hela vägen från start till mål.
Höga vågor. Iskallt vatten.
Verkligheten så som den var just den dagen. Inte stilla och varmt som året innan, inte så som jag hade önskat. Men jag ville i mål. Kunde inte påverka väder, vind eller vattentemperatur. För att komma i mål var jag tvungen att först förstå vad utmaningen bestod av. Se verkligheten. Bestämma mig för om jag skulle vika ner mig och avstå från alltihop, och därmed inte komma i mål. Värdera målet. Hur viktigt var det? Hur mycket ville jag?
Bedöma vad som krävdes för att klara det. Anpassa mig för rådande förhållanden. Om jag blundat för verkligheten, målat upp en fantasi om varmt, stilla vatten, skulle jag inte varit rustad för det jag hade framför mig.
Jag visste vart jag ville. Tog riktning. Vågorna var höga. Vinden mot mig. Ibland slet jag hårt men stod nästan stilla. Fast jag rörde mig hela tiden i riktning mot målet. Om jag slutat kämpa hade vinden och vågorna dragit mig bakåt. Varje armtag fyllde ett syfte. Antingen det tog mig en bit närmare målet, eller hindrade mig från att driva bort från det. Det hade varit lättare att simma en annan dag. Eller åt andra hållet. Eller stannat på stranden. Men då hade jag inte kommit i mål. Likaså behövde jag förstå att jag inte behövde använda min energi till att hålla mig flytande. Lita på att vattnet bar mig. Genom att rikta kraften framåt orkade jag.
Det är så jag måste tänka.
Livet och dess utmaningar är så. Och alla steg i riktning mot det som är värdefullt räknas. Och förstå vad som bär av sig självt för att inte rikta kraften åt fel håll. Våga vila mitt i kampen."

Ullabulla
fina hjärtat

Du är så full av kärlek och hopp.

Du är där jag var för några år sedan.
Mitt i vetskapen att jag inte kommer att vinna mot alkoholen.
Insikten i att jag inte hade kraft att stå emot alkoholisten i mitt liv.
Men jag valde ändå att hålla fast vid min innersta kärna.
Den behöll jag för mig själv och gick mer osårad ut ur striden som jag naturligtvis förlorade.

Du vill att han ska se dig. Du väljer att lägga dig i hans blickfång för att han ska plocka upp dig i båten.
Det kommer han att fortsätta att göra så länge det gagnar hans syften och du inte riskerar att dra iväg med hans fångst/alkoholen.

Så länge du låter den vara ifred så kommer du säkerligen att få finnas där i hans liv.

Om han super till så får han skämmas skriver du.
Skämmas för vad?
Han är alkoholist och alkoholen är hans medicin som han vänder sig till när han anser att han måste eller inte kan avstå.
Det är inget han egentligen ska behöva skämmas för så länge han är aktiv och inte har sökt hjälp.

Du skriver också att du kan påverka hans val.
Kan du det?
Där har man ofta en tankevurpa att man kan påverka alkoholen.
Det kan man inte,för det kan ju inte ens dom.
Hur skulle du kunna göra det då?

Om jag låter som en bitter och förgrämd kvinna så kan det finnas en uns sanning i det.
Men vad jag framför allt ser är en kvinna som så gärna önskar att sanningen vore en annan.
Att möjligheterna för att er resa ska bli fin och han ska välja dig framför alkoholen.
Men är han verkligen där?
Och är det en realistisk önskan.

Att sluta bygga luftslott är ju en väg att gå för att inte göra sig själv besviken gång på gång.

Jag önskar dig verkligen lycka till med din resa.

Som det så ofta skrivs på dessa sidor.
Vad kan du göra för dig själv för att inte fara alltför illa om er resa inte blir som ni båda hoppas?

Det vi som anhöriga ofta måste inse är just detta svåra:
Gör ingenting,släpp kontrollen och inse att vad du än gör så kommer det inte att påverka om den du bryr dig om dricker eller inte.

Hjärtat
Jag kan absolut inte påverka

Jag kan absolut inte påverka hans val. Där missförstod du mig. Under resans gång och genom att läsa här har jag lärt mig det. Jag kan bara påverka hur jag förhåller mig till saker.

Skam, skrev jag... Skam är en av de känslor som kan leda till förändring. Man blir trött på att känna det och gör något för att förändra sig. Tror att det är först när en perdon börjar fundera över sitt beteende och vad som triggar och stjälper som förändringen kan påbörjas.

Jag är väldigt försiktig med att döma min käresta, numera. Han är duktig på att vara hård mot sig själv. Men genom att vara den jag är. Finnas där och älska hoppas jag fortfarande att kärleken vinner. Inte idag, inte imorgon, utan längre fram. Vi tar en dag i taget båda två.

Tack för dina ord Ullabulla!❤

Ullabulla
Nej hoppet

ska aldrig överge en så länge hjärtat känner starkt.
Annars vore vi väl inte människor.
Jag håller tummarna för er.

Hjärtat
Hjärtat är fyllt av känslor ❤

Det svämmar över... Solen kom fram idag och genast blev jag glad. Så beskriver jag även känslan av kärlek när det är bra.

Det är en så otroligt stor skillnad på vår relation idag och innan vår halvårslånga separation. Han har fortfarande lika svårt att visa sina känslor, hålla handen och visa sin kärlek öppet när han inte har alkohol i kroppen. Men, för varje gång vi ses ökar öppenheten och kärleken. Han väljer att vara tillsammans med mig för att vi trivs ihop. Han känner att jag har gott inflytande, han beskriver det som att han dricker mindre när vi umgås. Han mår bättre när han dricker mindre. Det blir en positiv spiral. ☺

Han har inte gömt sin dricka när han kommit hit. Vi talar öppet om beroendet. Jag säger inget om hans drinkande under tiden han håller på. Han är inte redo att söka hjälp ännu. Jag säger att jag tror på honom och älskar honom. Hoppas att han en dag väljer ett liv utan regelbunden överkonsumption av alkohol.

Ibland slits mitt hjärta när alkoholen tar över hans hjärna .Men, jag tänker inte låta hans val styra mig för mycket. Min inställning är så annorlunda mot tidigare. Så befriande!

I helgen var jag fyllechaufför. Ett aktivt val från min sida för att få tillfälle att umgås med honom och han slutade därför troligen att dricka aningen tidigare än om han hade varit kvar och jag inte hade hämtar honom. Idag kom vi dessutom iväg som planerat på en mysig utflykt. Om jag hade valt att sura över hans onykterhet så hade han fortsatt dricka i ett par timmar till. Därefter hade denna morgon varit fylld av bakfylla och avstängd telefon. Imorgon hade tröttheten tagit över och vi hade inte haft trevligt förrän på tisdag eller onsdag.

Jag är glad för mina val och hans förändringar. Låt kärleken vinna! ❤ Styrkekram till er alla på forumet!

Hjärtat
Så slog medberoendet till med

Så slog medberoendet till med full kraft! Tvungen att skriva av mig... Min älskade kom hem till mig. Hade en flaska "saft" med sig (dvs boxvin överfört i en saftflaska). Jag accepterade det och kände att en liter på en (två ) person(er) en helgkväll är ingen fara.

Efter någon timme tyckte jag att flaskan borde vara tom. Så kom magkänslan... Kollade i hans väska och där låg hela bag-in-boxen. Någon timme senare var väskan tom. Letade lite och hittade boxen bakom soffan (jobbigt att gå till väskan!). Jag flyttade boxen till kylen och sade det till honom. Vad jag inte sa var att jag vägde boxen för att hålla koll på hur mycket som var kvar.

Nästa dag tog det en stund innan jag öppnade kylen. På eftermiddagen var boxen åter borta. Letade men hittade inte. Han svarade att den var ute... Hittade fortfarande inte. Till slut berättade han var boxen var. Då var den tom. Ingen mening att väga den boxen! Blev så otroligt arg på honom för att han ljugit och inte ville berätta var boxen var. Jag vill ha full öppenhet mellan oss!

Jag blir så arg på mig själv att jag försökte kontrollera alkoholmängden. Jag skulle ju inte falla dit! Men, jag får se det som ett uppvaknande och jobba på att släppa kontrollen och se till att jag fortsätter vara stark. Jag kan inte få honom att sluta dricka. Det arbetet måste han göra på egen hand. Kärleken är i allafall stark ☺❤

Hjärtat
Tar nu avsked

här på forumet...
Varken hjärta eller hjärna vann.

Vi åkte på en längre resa, fantastisk på många sätt. Men, jag fick verkligt också insyn i hur sjuk han var. Efter resan insåg även han sina problem. Han försökte välja nykterhet. Problemet är att han då även tog avstånd från mig, för att klara det.

Grattis till honom!

Kort tid därefter träffade han en ny kvinna (igen)(!) Eftersom han gjorde det känner jag att han släppte mig fri ☺. Jag går inte in i fällan en gång till... Jag kan äntligen gå vidare!

Jag vet inte hur det går idag. Vi har inte haft kontakt på flera månader. Vill bara skriva att jag mår sååå bra när jag är fri ☺.

Kram och lycka till på er resa.

Bedrövadsambo
Så glad för din skull 😊

Du är så väl värd att känna frihet 😊👍🏻👏🏻

Elsan
Ny här

Hej! Har läst allt här och känner mig stum.. så mycket stämmer med mitt liv. Hjärta och hjärna går inte ihop. Jag vet vad jag bör göra men vill inte utan väntar på att han ska sluta dricka, ljuga, frysa ut, anklaga mig för tjat, att jag är tråkig osv osv. Han har bra sidor med som han visar då o då. Detta "mindfuckar" (ursäkta språket) så jag väntar på dessa dagar o stunder. 25 år.. 2 tonåringar... Hur ska jag släppa allt?

Sidor