Hur lyckades du få ut gubben, min hade inget boende å då vart det mkt hårda ord efter en stund. Är du säker på att han lämnade sitt x för din skull eller hade hon ledsnat och sparkat ut honom? Eller det kanske inte var slut alls? Olustigt att du misstänker att det även fanns andra förutom du! Skulle själv misstänka att hans x fanns kvar samtidigt som du och kanske även någon mer, nu är jag bitter men har själv upplevt det. Min x vart det alltid synd om och alla tidigare var så dumma, slampiga eller alkoholiserade, hm de inser verkligen inte att det är de själva som e helt puckade! Hur tänker du nu gå vidare?

lizzbet

Hej Blåögd,

Jag, jag lider med dig och tackar gudarna för att jag har en egen lägenhet...
Han har det också, dessutom en mycket större än min på en mycket "bättre" adress! Men det var väl bekvämare hos mig, rent o fräscht, för jag vägrar att ha oreda o smuts i mitt hem!

Han är otroligt stolt och har en storslagen självbild; tror att kvinnorna står på rad och väntar!
Och det finns det kanske några som gör, tills de också ser sanningen / klarar av / vill leva på det sättet.
Jag är GLAD att jag klivit av tåget och NJUTER nu av mitt lugna, fräscha liv. :)
Såklart saknar jag hans varma, fina kropp och den han är utan alkoholindränkt hjärna, men jag har bestämt mig, VET att jag inte kan/får tro på något mirakel.
Jag hann heller aldrig utveckla jättestarka känslor för honom, så det är inte så jobbigt.
Hur länge har du varit i ditt?

Jag var nära att sista dagen höra av mig till hans ex eller hans föräldrar för att på något sätt få hjälp... Men gjorde det aldrig, han skulle totalflippa om jag gjorde det.
Men undrar ju såklart om det var lika i hans förra förhållande, det måste det väl ha varit, ett sådant beroende tar väl en viss tid att utveckla...?

Tänker på hur länge hon måste kämpat och vad tufft hon haft det...
Och OJ vad han har snackat skit om henne, konstant... tills nu, den sista dagen. Då var han förmodligen ännu kär i henne och ångrade att han lämnat världens vackraste kvinna... ;)

Jag försöker att inte bry mig om ev andra kvinnor, tänker att jag kan inte göra något åt det och att det är en del av sjukdomen.

Men din då, han måste väl ha någon anhörig som tillfälligt kan ge tak över huvudet? Har du någon sådan kontakt?
Du måste få ut honom!
Kram

lizzbet

Oj, förlåt, jag läste slarvigt, ser ju nu att du fick ut honom :)
Grattis!
Se till att släppa bitterheten också, var GLAD att det är över!
Kram

etanoldrift

Den grandiosa självbilden verkar höra till sjukdomen.. Beroendet gör dem ju riktigt egotrippade. Och de överdriver gärna om alla delar av sin person..
Och blir givetvis väldigt förtörnade/stötta om man inte håller med eller har en annan bild (då är man en stor idiot)

Mitt ex, pratade konstant skit om sina ex, precis som han idag säkert pratar skit om mig, om han får chansen att ställa sig in hos någon annan.
Ju fullare han var desto "knäppare" var de. Det var ingen måtta på hur de utnyttjat honom, bedragit honom och behandlat honom illa.

Det tog ett bra tag innan jag kunde se mönstret. Är man förälskad och upplever romantik och ett underbart omhändertagande i början så tror man ju på det mesta de säger..
Så ja, jag gick i fällan också och svalde betet, med sänke, lina och krok hahaha.

Idag skulle jag bli väldigt misstänksam om någon inte hade något gått att säga om sina tidigare förhållanden. Eller åtminstone kunde vara en smula neutral..
Likadant med deras "arbetsinsatser".. När jag hörde min fd prata om sitt jobb så fick man uppfattningen att han var oumbärlig..
Idag förstår jag att det enbart är bristen på vissa yrkesgrupper som gör att han får jobba extra (så länge han inte är onykter på jobbet) Kanske är det också deras sätt att försöka se till att han inte hamnar alldeles under isen?
Nåja, tekniskt sett så är det inte mitt problem längre..

Men visst stämmer det, att när de är inne i en häftig suparperiod, så struntar de i hur det ser ut i bostaden.
Hos mitt ex, samlas tidningar och reklam i högar överallt! Dammet ligger i tjocka lager och det som borde ha körts till "tippen" för länge sedan, samlas som bråte nere i källaren.
Alla hans storstilade "projekt" inomhus är bara påbörjade och en del inte ens halvfärdiga. (riva ner är ju enklare när man är på lyset, än att montera, snickra, måla och tapetsera)
Ta hjälp av hantverkare var "för dyrt" dessutom kunde han själv..
Nu har han själv upptäckt, att taket som han sagt behöver bytas sedan flera år, har börjat läcka.. Fast pengarna till det har ju druckits upp.. Så det är tveksamt om han hinner innan det rasar in.

Nej, jag investerade inte många kronor i hans hus, gudskelov! Jag resonerade som så, att jag inte ville ha någon del i det för jag ville att vi skulle ha separat ekonomi..

Trollis

Det är verkligen ett mönster det där med deras x. I början av vårat förhållande pratade han så mycket skit om sitt x, enligt honom var hon sjukligt svartsjuk och psykopat. Han höjde mig till skyarna och tyckte att jag var såååå bra. Men med tiden började han säga att jag var likadan som x:et, frågade honom då om det inte var han själv som följde samma mönster och skapade samma situationer. Först blev han helt ställd och tyst, men började skratta och sa att alla kärringar är tydligen psykopater, han hade minsann aldrig gjort nåt fel... Senare i vårat förhållande har jag fått höra att x:et är så mycket bättre än mig på alla sätt och vis. Han tror oxå att alla kvinnor vill ha honom, att han är det snyggaste, sexigaste som existerar. Har fått höra av en gammal vän som träffade på min sambo på en fest att hon tyckte att han gått ner sig, tappat utseendet och blivit småfet. Han såg sunkig ut sa hon. Så alkoholisten skeva självbild stämmer sällan överens med verkligheten. Häromdagen när sambon var halvfull tittade jag noga på honom, illröd näsa, röda kinder och röda öron. Fyllekranen verkligen lyste, det enda jag såg då var hans söndersupna far, det är vad jag att vänta mig... Usch!
Man blir faktiskt äcklad när man ser hur det går utför. Nej fy fasiken för alkohol?

lizzbet

Haha...
Ja, det finns väl inte ett enda område som han inte behärskar, har utbildning inom osv... ;)

Det som räddar honom just nu är att han är egen företagare... Men det kommer snart att gå åt helvete eftersom det han gör kräver underhåll och skärpa, ja massor med saker som han inte kommer att fixa i sitt skick... :/

Tänker att det kanske gått snabbare för honom att bli hjälpt om han haft anställning, då hade arbetsgivaren varit tvungen att gripa in?

I hans lägenhet snackar vi inte dammråttor, där ligger veckor av gammal disk (odiskade tallrikar och annat kan man hitta om man öppnar ett skåp/en låda i köket)

Hundkiss/bajs lite varstans på golvet.

Nästan inga lampor, så extra svårt att undvika skiten...

Sovrummet vill jag inte ens beskriva...

Innan jag fattade hur allt låg till så undrarade jag ju varför han inte villa låta mig städa i hans lgh, göra den fin så vi kunde vara där på helgerna, bjuda hem vänner på middagar osv. Nu är ju allt solklart.
Gud vet vad man kan hitta i alla lådor/skåp :/

Ja, även om jag är glad att slippa, så är jag ju ändå mänsklig och ömmar för honom, är orolig, vet inte om/hur han klarar sig nu ?

etanoldrift

Vi som har en sorts "medberoendeproblematik", fungerar ju gärna som någon sorts "räddande änglar".
Vi fixar, donar och vill ta hand om och ställa till rätta..
Vi måste börja titta på våra egna mönster och faktiskt lämna över ansvaret där det hör hemma!
Det är faktiskt det svåraste men samtidigt det allra bästa vi kan göra för en person som behöver "växa"!
Annars hindar vi dem från att ta sitt personliga ansvar.
Nej, de kommer inte att jubla och många gånger blir de skitförbannade och känner sig "svikna", när de inte fått supa så mycket de ville, utan måste ägna tid åt allt det andra, som vi vanliga människor också måste ta ansvar för!
Att de beter sig som barn, beror i många fall på att vi fortsätter att behandla dem som barn, istället för att kräva att de gör det själv!
Så enda sättet att hjälpa den här mannen, är förmodligen att släppa taget och låta honom falla till botten!
Så länge det finns något som dämpar fallet så kommer han att fortsätta att dricka!
Man kan också göra en anonym orosanmälan hos de sociala myndigheterna, men så länge det inte finns barn inblandade och det inte finns risk för vräkning på grund av obetalda hyror så brukar de inte bry sig så värst.. Det finns ju så många..
Det bästa du kan göra, är som sagt att inte på något sätt underlätta för honom att fortsätta dricka, genom att låna ut pengar, förse honom med mat eller "städa upp".
Ju snabbare han når botten, desto snabbare kanske han upptäcker att han behöver söka hjälp?