Nej du har inte en obotlig sjukdom som du googlat fram. Du har alla symptomer som hör ihop med grava alkoholproblem. För dig kanske DET i sig är en obotlig sjukdom, men hur kan du oroa sig för något långsökt och inte koppla till att du de senaste 10 dagarna toppat och dragit i dig en kvarting om dan. "Det är ju semester..."
Hintade lite finkänsligt att dina symptom kan höra ihop med högt alkoholintag och det verkade som du inte ens hade tänkt tanken. Är du dum eller? Hur kan du tro att det är något obskyrt och ovanligt istället för det som är helt logiskt? Roligt? Nej men troligt. Du verkade faktiskt lyssna och ta det lite lugnare. I två dar. Sen tillbaka till kvartingen. Du super ju sönder dig. Sluta för helvete. Jag kan inte leva med dig och du är inte mitt ansvar, jag upprepar det om och om för mig själv. Sista semestern, som vänner inget mer. Det gör ändå ont i mig och det tar mycket ork att bryta mina gamla mönster. Den här gången gick jag iväg, unnade mig själv och gjorde sånt jag mår bra av. Den sista ilskan och frustrationen kräker jag ur mig här. Du får falla och jag fortsätter kämpa att hitta en egen styrsel i tillvaron. Det är svårare än man kan tro att sätta sig själv först.