Hur blir man fri??

230 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Ursula
Softjessi, ja, se till att

Softjessi, ja, se till att inte vara ensam i detta hemska, följ mulletants råd. När du har fått perspektiv på det hela kommer du att se att du och dina barn klarade er.
Kom ihåg att det inte är ditt fel att hans hjärna löper amok.
Kom ihåg att det inte är ditt fel att hans hjärna löper amok.
Kom ihåg att det inte är ditt fel.

Softjessi
Tack

För att ni finns! För att ni tar er tid att läsa och att svara. Det betyder mycket 💕
Just nu är mannen tillbaka hos läkaren. Jag är inte i skick att köra bil så en släkting till honom följde med honom.
Min ork har tagit slut. Jag orkar inte längre slåss... Orkar inte hoppas för att gå sönder igen.. Är min man på väg att kapitulera och ge upp? Har han slagit i botten? Jag vet inte. Tiden får utvisa
Al- Anon ska jag undersöka. Det är så mycket som måste få komma ut. Så mycket sorg som måste bearbetas.
Varmaste kramen tillbaka ❤️

Softjessi
Idag

Idag åkte mannen på eget initiativ till kliniken där det togs nya prover och han fick medicin med hem. Så idag har han varit nykter. Vi har pratat en del om dagarna som passerat men det finns så mycket mer att säga. Ska bara samla ork och kraft till det..
Som jag skrivit tidigare är min man en sk periodare. Tidigare återfall har varit skonsammare än detta, han har inte druckit liknande mängder, inte fullständigt tappat kontrollen och kunnat trappa ner/ ta sig ur på egen hand. Detta har ju också inneburit att konsekvenserna av dessa återfall inte blivit så stora.. Kan detta vara den sk botten? En vändpunkt som gör att han är mer rädd om sin nykterhet framöver? Eller är det bara början?
Skulle vilja ha ett facit.. Jag vill dela livet med min nyktra man. Jag älskar honom. Alkoholisten vill jag inte möta fler gånger.. Jag orkar helt enkelt inte det.. Som ni säkert kan läsa mellan raderna är mitt hjärta och min hjärna inte överens just nu. Jag får kanske helt enkelt låta min kropp och själ läka ett par dagar innan jag tänker för mycket. Just nu tänker jag inte klart 🙄 Kram på er alla 💕

Softjessi
Dag 4

Fjärde dagen som mannen inte dricker.. Jag är tacksam för det 🌟Men ändå mår jag inte bra 😌Oro ångest och svårt att sova. Känner mig tom, slut på energi. Men nu då? Vi har pratat en del.. Men det finns mer.. Vilka är hans planer/ strategier? Vad ska bli annorlunda denna gången? Jag undrar om han förstår.. Hur jag mår? Vad som har hänt i vår relation, med min tillit? Går det att laga? Känna tillit igen? Och isåfall hur?

mulletant
Visst kan det gå att 'laga'

men som jag förstått, när jag läst vad du skrivit, så är din man i en ordentlig utförsbacke och det krävs nog ett stort arbete för er båda att skapa en stabil grund. Kanske en ny behandling och anhörigvecka? Att han fortsätter på AA denna gång och att du tar hand om dig och ditt liv även om ni fortsätter tillsammans. Och tillit.... Tillit får man inte, tillit förtjänar man. Och har tilliten spruckit är det ett långt arbete. Men visst går det. Ta tid på dig att fundera över vad DU vill med DITT liv. Fortsätt skriva, det hjälper till att klargöra de egna tankarna. Söndagskram till dej / mt

Softjessi
11 dagar

11 dagar & 13 timmar har min man varit nykter. Jag hoppas jag kan lägga till fler dagar 🌟 Han har tagit itu med saker och sökt hjälp för sitt missbruk och hoppet inom mig tänds.. Fast jag vet att jag inte borde hoppas för mycket. Jag har äntligen fått tid till Kbt behandling. Mitt mål med det är att sluta hänga upp hela mitt liv och mående kring om han är nykter eller inte. Jag vill lära mig att våga leva i nuet och få redskap hur jag bäst tar hand om mig själv om och när nästa återfall kommer. Det är mycket jag måste lära mig om både mig själv och min omgivning.
Kram till er alla

Ursula
Jag har tänkt på dig,

Jag har tänkt på dig, Softjessi, undrat hur du har det.
/en stor kram från Ursula

Softjessi
Tack!!

Stort tack för tanken Ursula 💕
Det har varit tuffa veckor.. I fredags lät jag min 14 åriga hund somna in. Det kändes förfärligt.. Han har varit en stor tröst i svåra stunder. Men det var dags att släppa taget och låta honom finna vila och ro 💕 Kan inte fatta att det bara gått 11 dagar sedan mannen blev nykter.. Känns som månader. Mannen jag älskar är tillbaka.. Hur länge får tiden utvisa.. Jag måste sluta oroa mig och ta ut elände i förväg.. Det tar så mycket energi. Hos mig finns en enorm trötthet kvar. Har så svårt att sova 😩Men en dag i taget samlar jag ny kraft och energi 🌟Hur har du det själv Ursula?
Stor kram tillbaka

Ursula
Jag har lagt in autopiloten:

Jag har lagt in autopiloten: är rätt avtrubbad och likgiltig.
Maken är på AA-möte. Jag måste väl börja på Alanon men jag har ingen ork. Ingen stimulans. Jag vet inte vart känslorna tog vägen. Allt är bara tomt.
Är du stimulerad att börja med allt du ska? Kan du känna att du vill?
/Ursula

Softjessi
Dumma korkade naiva jag!!!

Befinner mig i Kroatien tillsammans med min man.. Det som skulle bli en trevlig resa slutade med världens fyllerace!!! Visste jag inte redan innan? Sa inte min magkänsla åt mig att vara påstridig o förklara att det inte blev någon resa utan antabus!? Jag är så in i helvetes dum och lättlurad.. "Kan väl va trevligt ta en kall öl vid poolen och dela en flaska vin på kvällen" Ja det var trevligt de första dagarna. Jag inbillade mig själv att allt var lungt.. Ville väl tro att min man var frisk och vårt liv normalfungerande.. Sen kom whiskyn fram. Blev en för mycket och jag blev irriterad.. Mannen gick ut och åt ensam. Kom hem berusad, trillade. Dagen efter tog jag upp det och " Ja det blev lite mycket men det är bara för att du blev sur" Nä du den går jag inte på!! Finns alltid ursäkter att supa! Mannen går i förväg ner till poolen ser honom beställa öl och Jäger.. Går sönder.. Gråter.. Ber honom att inte förstöra vår resa.. Han håller sig lugn.. På kvällen går vi ut för att äta. "Vin ska vi ha" Vinet kommer in och i ett försök att han inte ska få i sig så mycket tar jag ett glas jag med. Men nä det är inte nog. Han beställer in en till
" Är ju så mysigt att sitta här"
Jo visst? Han kan inte missa min ångest eller tårarna som väller upp i mina ögon.
Dagen efter en flaska vodka och idag snart 3 liter vin. Han är fruktansvärd! Och här sitter jag. Ensam, ångestfylld och så arg på både mig själv, min man och den jävla alkoholen!! Fan fan fan!!
Mannen jag älskade förra veckan är borta igen. Jag är bortvald. Igen!
Jag borde vetat bättre! Jag vet bättre! Men.. Varför handlar jag då så in i helvetes korkat??

Ursula
Ojojoj! Ja, herregud.

Ojojoj! Ja, herregud.
Är det en charterresa? Kan du prata med någon reseledare, säga att din man måste ha eget rum? Att hans närvaro förstör din semester.
Jag skämtar inte. Jag förstår att du gick sönder.
Fortsätt skriva.

Softjessi
Nä tyvärr..

Ingen charter.. Kört ner m husbil o bor på camping 😩Vi ska inte hem förrän om 2 veckor. Vet inte vad jag ska göra.. Får väl låta honom supa klart antar jag
Är mest arg på mig själv för att jag valde att tro på något jag innerst inne visste var lögn
Jag är verkligen helt fast i mitt medberoende, sjukare än jag velat insett.. Hur blir man frisk och återfår kommandot över sitt eget liv?
Tack för omtanken Ursula ❤️
Hur går det för dig? Kram

mulletant
Fy tusan Softjessi

vilken trist erfarenhet. Kanske den hjälper dig lite på sikt. Kan du inte åka hem? Styrka till dig! / mt

Ullabulla
sätt dig med penna och papper

Fyll i vilka alternativ du kan tänka dig att göra och konsekvenserna av dom typ:
Jag åker hem med flyg och han får själv köra husbilen hem.

Jag åker ivå hans riäg i tre dagar till annan ort

Jag åker iväg i 6 timmar

Sen bestämmer du dig fr en strategi och håller fast vid den hur ont det än gör och vilken ångestattack som än river tag i dig.
Efteråt kommer du att känna att du tagit ett viktigt kliv mot självständighet och sund reaktion på hans drickande.

Eller så sitter du kvar där och låter honom ha fortsatt kontroll på dig och ditt känsloliv..

Du har ett val,ett självvärde och flera alternativ om du vågar se dom och agera på dom.
Basta!

Softjessi
Tack ❤️

Ni är så kloka 🌟Önskar jag hade lite av den varan själv 🙄 Att åka hem känns svårt.. Ja omöjligt. Det klarar jag inte.
Men en bit har jag kommit.. Igår gick jag ut och åt middag och lämnade honom ensam. Idag har jag legat på stranden och ikväll gick jag och åt en glass.. Det hade varit omöjligt för ett halvår sedan. Jag vet ju att han inte dricker mindre för att jag bönar ber skriker gråter gömmer eller häller ut.. Men jag har så svårt att släppa helt, låta honom falla och slå sig hårt.. Jag vill tro att jag/ min omtanke och min kärlek kan göra honom nykter.. Vilket även det är ett mycket sjukt beteende. Någon som tar hand om och tycker synd om när alkoholen ska ut och ångesten river.. Jag ger ger förlåter och förlåter om och om igen utan att någonsin kräva något tillbaka.. När han är nykter sker någon slags tyst försoning.. Inte prata om det fula, inte förstöra
Jag vänder ut och in på mig själv och trycker undan mina egna behov
Varför? För att jag älskar.. Så mycket mer än vad som är hälsosamt för mig. Jag vet det.. Nu ska jag lägga mig och läsa djävulsdansen en gång till. Se om jag kan få in lite vett i huvudet. Vad morgondagen har att erbjuda får vi se. Jag kanske ska ta den där båtturen vi pratat om!? Skäppa taget lite och åka på egen hand. Komma bort från alkoholisten ett par timmar. Samla kraft för att inte gå under och låta vinet och ångesten stanna där det hör hemma. Hos honom!
Sov gott ni underbara medmänniskor 💕

Ursula
Du har börjat ta steg in på

Du har börjat ta steg in på en egen väg. Det är bra gjort.
Jag tänkte också tanken, som mt och Ullabulla föreslår, att du skulle ta dig därifrån, ta husbilen och lämna honom på campingen. På nåt sätt tar han sig hem. Eller så kan du ju åka på en utflykt bara och komma tillbaka på kvällen.
Godnatt till dig.

Ursula
Softjessi,

Softjessi,
du ställer flera ggr frågan i din tråd till dig själv varför du inte har lämnat din man. (Den stora Frågan som vi står stumma inför). I veckan läste jag en psykiatriker. Hon sa, typ, att den person som man väljer att gifta sig med och skaffa barn med speglar något i en (förstås, så måste det ju vara). Den personen fyller en funktion. Jag har en teori som jag skrev en kommentar om i någons tråd, kanske Rosa Panterns, som inte var ssk tydligt formulerad men när jag läste psykiaterns påstånde började något vibrera i mitt inre. I princip går det ut på, om jag inte misstar mig, att man är så här oförmögen därför att den andra behövs. Den andra fyller ett behov. Sen sa mulletant något i någons tråd om sorgen att se alla medberoende...som inte kunde göra upp med sin smärta e dy.
Jag har börjat fundera över om medberoende kan inkluderas bland skadebeteenden. Sådär som unga flickor skär sig så kan man också välja en partner som inte är bra för en. Men partnern fyller en funktion. Psykiatern sa sen att när man utvecklas vidare/mognar så kan behovet lösas upp och då är man kapabel att släppa den andra och gå vidare. Så vad gör man? Jag själv vill helst leva mitt eget liv. Jag o maken får dela lägenhet men jag vill helst inte dela allt med maken. Och sen jag gick sönder i januari har det bara blivit så ändå. Jag tycker att det är bra när han är nykter men jag ids inte bry mig när han inte är det, om det inte krockar med viktiga saker.
Jag måste väl ta tag i min smärta.
Ha en så bra dag du bara kan, Softjessi. En stor kram till dig.

Softjessi
Kloka ord

Tack Ursula för kloka ord 💕Det ligger nog mycket sanning i det du skriver.. Jag har ju ett val att lämna, ändå väljer jag att utsätta mig för samma smärta om och om igen 😔 Ett mycket sjukt beteende
Jag går på kbt hos en psykolog
Trodde det skulle stärka mig.. Kanske inom tid att jag mognar/ utvecklas och har mod att släppa taget
Det hade varit fantastiskt 🌟
Jag är så arg på mig själv för att jag älskar så mycket efter allt som hänt, efter alla svek. Så arg.
Men... När min man är nykter är han fantastisk. Förut har det varit 1-2 återfall per år och glädjen har tagit större plats än sorgen och sveken.. Nu tycks det barka åt helvete.. Tätare och destruktivare återfall.. Och jag står som ett fån och ser på. Oförmögen att hindra eller bromsa.
Ibland undrar jag vem som är mest sjuk utav oss två!?
Det värmer att du skriver och driver mig framåt.. Som medberoende känner man sig ju annars ensammast i världen
Stor kram

Kaeljo
Känner igen mig så väl

Känner igen mig så väl i det du skriver Softjessie. Kunde varit jag som skrivit det, förutom att min man väldigt sällan hade nyktra perioder. Jag kände precis som du och efter över 20 år tog jag steget och lämnade. Det blev en lång och utdragen process, men nu har vi varit skilda i ett år. Fortfarande håller min alkoholist på och skriver en massa skit på sms, men jag har aldrig ångrat att jag lämnade. Mitt liv är mycket bättre nu. När vi var mitt i separationen var det hur jobbigt som helst, men jag har insett nu i efterhand vad som fick mig att ändå klara av det. Jag lyckades för att jag tillät mig att må dåligt och låta det ta tid och att jag hela tiden såg framför mig den dagen då jag verkligen hade lyckats och hade allt det bakom mig. Nu är jag där och mår i det stora hela bra.
Lycka till och tänk på dig själv.

Softjessi
Starkt jobbat

Av dig Kaeljo att bryta upp från något destruktivt.. Jag beundrar ditt mod 🌟
Mannen har varit nykter sedan i måndags.. Sedan satte ångesten in.. Insikten om vad han har gjort. Jag är både arg och tycker synd om precis som vanligt 😕Trots att han inte förtjänar mitt medlidande
Först förstör alkoholen och sedan ångesten
Ja ja.. Jag orkar inte bråka nu under min semester.. Jag behöver samla kraft.. Tar en dag i taget. Framåt. Det blir bra! På något sätt blir det bra. Någongång
Stor kram till er

Softjessi
22 dagars nykterhet..

Ändå känns det som en evighet sedan..
Resterande semester blev bra. Mannen var nykter. Och jag? Tacksamhet och besvikelse gick hand i hand. Så svårt att förstå mig på mitt eget agerande.. Besvikelsen göms undan och tacksamheten lyfts fram. Hur gick det till? Att hela mitt liv/ mitt välmående hänger på om han dricker eller inte?? Att jag låter honom hållas gång på gång och sedan förlåter när han nyktrar till?
Jag måste vara varje alkoholists dröm!?
Vi pratade en del om vad som hänt och klart han mådde dåligt/ hade ångest..
Men det har han ju varje gång. Och varje gång lovar jag mig själv att nästa gång får han rida ut ångesten själv. Får ta konsekvenserna av sitt handlande. Jag ska inte städa upp, hjälpa eller underlätta.
Ska inte låta det påverka mig. Inte gråta, få ångest, skrika, skälla eller ligga sömnlös. Jag undrar om den gången någonsin kommer? Återfallet som inte berör mig på det brutala smärtsamma sätt det gör nu. Återfallet där jag inte låter honom påverka mig. Återfallet som bara är hans. Jag hoppas det är möjligt med samtal och träning. Vad tror ni?
Kram

mulletant
Ja Softjessi, det är möjligt

Det är möjligt att ta makten över sitt liv! - det har jag skrivit många gånger här och jag vet, från insidan, att det är sant. Jag vet också att för den som traskar på i medberoendeträsket är det är ett stort och långsiktigt arbete. Att jag skriver att jag vet är grundat i min egen erfarenhet och på att jag kontinuerligt läst här samt gått på Alanonmöten under flera år.

Visst är vi människor unika som personer, vi har olika bakgrund och olika liv i nuet men mönstret är långt detsamma. Det gemensamma inslaget, som jag ser det, är fokus på missbrukaren och de ständiga funderingarna på vad jag kan göra/hur jag ska vara för att missbrukaren ska klara av att låta bli att missbruka. Jag tror att det är en av faktorerna som hindrar oss att se, eller ens kunna bli medveten om hur jag vill leva mitt liv. Att byta fokus i sitt tankemönster är det stora jobbet.

Du har ju en bra grund i din anhörigvecka. Det handlar ju inte alls om att förakta eller nedvärdera missbrukaren MEN inte heller att ta över ansvaret för hens nykterhet. Det handlar om att välja sitt eget liv.

Kanske det skulle vara en bra hjälp för dig att besluta dig för att skriva regelbundet här och även regelbundet läsa igenom vad du skrivit? Det hjälpte mig att få perspektiv på mig själv och mitt liv. Jag läste lite i din tråd nu innan jag skriver och du har många guldkorn där att fiska upp och fundera över, spinna vidare på.

Håll taget och håll fokus på dig själv! Låt honom ta ansvar över sin nykterhet och sitt liv! Fortsätt läsa och skriva här!
Allt det bästa! / mt

Softjessi
Tack Mulletanten 💕

För kloka ord och insikter 🌟
Det betyder mer än du anar
Kram

Akvileja
Naivt kanske, men..

Softjessi! Jag har befunnit mig i en liknande situation, på bilsemester i Europa med en supande man. Efter att dagens resa var över så hittade han snabbt till närmaste butik och sen var det att hälla i sig ett par flaskor vin och bli full och elak varje kväll. Till slut började jag packa ihop mina saker och hotade med att ta tåget hem. Tyvärr hade jag inte modet att fullfölja mina planer. Efter den resan har jag sett till att alltid ha en utväg, en s.k plan B. Jo, det är antagligen både korkat och naivt av mig och det begränsar mitt liv. Jag är på väg att ta mig ur livet med en alkis, är trött på att ligga i ständig flyktberedskap. Jag har börjat gå på Alanon nu, känns motigt och ovant men det verkar ju ha hjälpt andra, så jag ska försöka att inte ge upp det.
Styrkekramar till dig softjessi, och alla andra som kämpar på.

carr0barr0
Kämpa!

Hej! Hoppas verkligen att allt blir bättre Softjessi med tiden och att du får mod att göra det rätta för ditt egna välmående! Jag är ny här och hittade denna sida av slump för att jag var så trött på min pappa som ska alltid göra mig besviken genom att dricka. Han har hållit sig i ett halv år, men nu så blev det ett återfall, vet inte varför han bestämde sig för att dricka nu, men det är en sjukdom så det behöver väl inte finnas en förklaring? Har levt med denna man, till pappa, i 19 år och är otroligt trött på att i nästa stund se den människan jag känner obehag för, alkolist människan. Idag så blev jag så arg, ledsen och trött på honom att jag konfronterade honom, vilket jag vanligtvis inte brukar göra för oftast så leder det inte till något annat än ännu mer tråkigheter. Han skyllde på oss andra, som vanligt. Ljög om att han hade druckit! Eftersom att jag är barn till honom och inte hustru så har jag fått ett annat perspektiv till det hela. Jag är inte kär i honom eller har varit kär i honom så jag skulle kunna flytta här i från vilken dag som helst, men för mamma är det en annan sak. Hon har haft det mycket svårare genom åren och gått på papaps lögner och förlåtit honom gång på gång. Min syrra och jag har också även gjort det men vi glömmer inte lika lätt som mamma. Vi har trippat på tå runt honom och inte gjort honom arg i onödan, fast ibland har vi även gjort det med mening för att få hans uppmärksamhet på något sätt (han är inte så bra pappa när han är nykter heller). Nu efter 20 år av giftemål så har mamma insätt att den enda utvägen är att flytta och jag hoppas verkligen hon går igenom med detta nu, för det är inte första gången hon har sagt detta. Däremot tror jag att hon menar allvar nu! Jag ska dock flytta om 1 år är det planerat, vill dock inte lämna syrran här ensam om flytten inte har utförts innan dess. Vi barn måste i alla fall stötta mamma och pusha henne till att göra detta, även om det inte är lätt! Men vi inser ju att det är det enda rätta!! Håller tummarna för dig och jag hoppas du har någon du kan prata med detta om och att du får mer upp ögon till att du inte kan leva så här och förlåta honom varje gång. Det är inte snällt mot dig själv! Jag kan också tycka medlidande till pappa och vara rädd att han kanske inte kommer klara sig utan oss när vi flyttar. Däremot så tror jag INTE vi kommer ångra oss att vi flyttat för att vi får leva skillda världar och sedan så tycker jag faktiskt lite att han får skylla sig själv. Vi har gett honom 10000000 chanser och någon gång får det vara droppen. Mitt tips till dig är att ta en week-end eller en vecka till och med och försök leva ditt liv utan honom. Testa på hur det känns och bo hos dina föräldrar eller någon kompis! Du kanske upptäcker att det inte är så farligt och få äntligen uppleva hur det känns att känna en glimt av friheten! KRAM!!!

Besviken
Besviken

Softjessi våra berättelser är väldigt lika. Jag känner verkligen med dig. Hoppas verkligen du orkar att tänka lite på dig själv. Jag förstår att ork lust och tålamod är slut. Vill skänka dig massor av styrkekramar och säga att du är bra och perfekt precis som du är. Ta en liten stund i taget. Kram/Besviken

Softjessi
Carro & Besviken

Tack 💕För kloka ord! Hoppas det löser sig för dig Carro. Jag har barn i din ålder och vet hur illa det gör dem när pappa dricker 😰Säger till dig som till mina barn: Det är aldrig ditt fel eller ditt ansvar
Jag försöker ett steg i taget att ta hand om mig själv, att släppa taget
Besviken! Ja, tänk att man inte längre är ensam om allt det vidriga och smärtsamma. Att det finns någon som verkligen vet vad man talar om. Någon som upplevt den maktlöshet man ställs inför. Jag hoppas att både du och jag kan finna frid, med eller utan alkoholisten vid vår sida. Det förtjänar vi 🌟Stora varma kramar tillbaka till er båda två 💕

Softjessi
De nyktra dagarna rullar på..

Och det är jag tacksam för
Har avslutat min KBT behandling och fått redskap jag hoppas ha nytta av vid nästa återfall.. Nya sätt att tänka & agera.
Nästa återfall ja..Jag har förlikat mig med att det kommer. Vill & vågar inte längre tro på att det var sista gången. Om jag då väljer att stanna måste jag hitta nya sätt att förhålla mig. För att inte gå under & gå sönder. Hur det går får tiden utvisa.. En av mina läxor från terapeuten var att återta kontrollen, göra saker jag tycker om. Jag undviker gärna det då jag tappar kollen på min alkoholist. Och många gånger har han passat på att supa till det när jag rest bort eller så. Så jag håller mig hellre hemma.. Det blir en spännande utmaning! Nästa helg ska jag & dottern åka på Spa.. Det är med blandade känslor. Men jag har lovat mig själv att försöka njuta av att mysa med dottern. Min man är vuxen och får klara sig själv. Om han väljer att dricka är inget jag kan påverka... Jag vill och kan inte vara hans övervakare. Det är dags för honom att ta ansvar och dags för mig att återta kontrollen över mitt liv. Det är dags nu 🌟Kram till alla er som kämpar 💕

chefen
Tungt

...och läsa när igenkänningsfaktorn är så enorm som den är i din tråd...har själv tappat tron på förändring...måste se sanningen i vitögat men processen är tuff...

Kämpa på!

Softjessi
Chefen!

Ja! Visst är det märkligt att vi är så många som delar liknande historia trots att man känner sig ensammast i världen?
Mm processen är verkligen tuff.. Och var hittar man kraft? För mig handlar det just nu om att släppa taget.. Att förstå att jag inte kan påverka eller förhindra att han dricker. Att inte låta hela mitt liv kretsa kring om han är nykter eller inte. Låter lätt men är förbannat svårt.
Kämpa på du med!
Vi får inte tappa bort oss själv!

Sidor