Idag har jag varit nykter i ett år och jag hoppas att jag förblir nykter livet ut genom att fortsätta leva ”en dag i taget”. Jag hoppas med detta inlägg kunna inspirera någon annan att också hitta rätt och uppleva nåden att bli fri från alkoholen. Jag var ganska illa däran så det som skett är ett mindre mirakel, men också mycket fokuserat arbete. Kan jag så kan du. Så här gick det till..

Efter några första trevande försök att lägga ner alkoholen (under några år) fick jag nog. Drickandet gav mig för många konsekvenser och min hälsa var körd i botten. Vet inte om jag hade ”nått min botten” men jag var slut med alkoholen, färdig. Jag orkade inte göra mig själv besviken fler gånger, orkade inte göra min omgivning besviken fler gånger. Jag kom till insikt om att jag inte kan dricka ”ett glas vin” ibland utan att det blir en hel flaska (eller 3) och även om jag kunde hålla nere nivån till ett par glas vin första kvällen så visste jag att det blir mer kvällen efter för att sedan sluta på samma sätt i vinboxhelvetet. Samma historia gång efter gång.

Gav upp.
Jag gav upp tanken på att kunna dricka och förstod fullt ut att jag är alkoholist. Bara att acceptera och börja jobba från här. Jag valde att leva, att ta fighten och om jag nu var alkoholist så var det under de förutsättningarna som jag måste starta ifrån. Jag ville vinna kampen och få tillbaka min värdighet.

AA.
Började gå frekvent på möten och tog till mig 12-stegsprogrammet. När jag först kom till AA trodde jag (precis som alla andra tror) att jag inte var lika mycket alkoholist som alla andra, men förstod snart att det var jag . Jag såg alla dessa glada fria människor som hade allt från 1 månads till 30 års nykterhet och jag ville ha det dom verkade ha. Jag kände en gemenskap och fick så småningom riktigt bra vänner där. Vänner som jag idag umgås privat med. Det är faktiskt en otroligt viktig bit det sociala eftersom jag ville bryta ensamheten som jag annars kände pga sjukdomen.

Mindfulness.
För mig var stress en utlösande faktor till drickande. Det var kanske så det började när man kom hem efter en stressig dag och ”behövde varva ner”. Lösningen blev vin. Idag försöker jag hålla stressnivån nere och avslutar ofta dagen med minfulness. Har märkt att det får mig att somna lätt. Jag har alltid haft svårt att somna utan alkohol innan.

Utbildning.
Jag var tvungen att förstå allt om sjukdomen. Jag ville veta varför jag hade betett mig som jag gjort och hur jag kunde undvika sug och att ta fler återfall. Jag googlade och läste allt om alkoholism, beroende, hur hjärnan/kroppen påverkas, gick på föreläsningar, lärde mig om HALT (Hungrig, Arg, Ledsen, Trött), PAA (se tidigare inlägg https://alkoholhjalpen.se/comment/111503#comment-111503), Kollade på youtube och lyssnade på ljudböcker om alkoholism mm.
Tips på bra (ljud) böcker:
”Tack det är bra” av Cecilia Svensson,
”Leva nykter” AA
”AnsvarsFULL” av Camilla Kuylenstierna
”Stora boken” AA
”Mig äger ingen” av Åsa Linderborg
”Mer mindfulness i vardagen” av Ola Schenström
”Sluta kämpa – börja leva” av Sanna Ehdin

Aktivitet:
Träning gav mig endorfiner och känslan av välbehag tillbaka. Dessutom bättre nattsömn. I början promenerade jag mycket när jag lyssnade på böcker/youtube. Idag joggar och styrketränar jag regelbundet och har gått ner nästan 20 kg det senaste året. En total fysisk förvandling som också har blivit en viktig del på denna resa som jag gjort och fortsatt gör.

Nyttig kost.
Att sluta dricka krävde en total livsstilsförändring av mig. Jag ville ändra på allt för att börja på något nytt. Jag slutade med skräpmat och började äta nyttig mat och tillskott av vitaminer och proteiner. Det kanske inte är superviktigt för andra men för mig var det en daglig påminnelse om att jag ändrat på mitt liv.

Stänga dörrar till alkohol.
Jag har idag sett till att det inte finns några möjligheter att falla tillbaka i drickandet. Jag har talat om på jobbet att jag inte dricker mer (och sagt varför), jag har pratat med hela min släkt och sagt som det är, och snackat med mina närmaste vänner. Nu kom det ju inte som en överraskning för min omgivning att jag är alkoholist direkt :). Men det är bra att dom får ta del av min resa in i nykterheten. Det är otroligt givande samtal. Man får naturligtvis otroligt mycket beröm men det är också en träning i att vara öppen och ärlig, inte minst mot sig själv.

Njuta av att leva nykter.
Tacksamhet. Det var tricket för mig till att fortsätta leva nyktert och gilla mitt nyktra liv. Jag försöker vara tacksam för det nya liv jag fått. Och det är jag. Så tacksam att jag absolut inte vill tillbaka till det som var. Där någonstans försvann mitt sug och lust att dricka alkohol..

Hoppas nu att jag kan inspirera någon annan att lyckas bli nykter. Det är en bitvis tuff resa men det är värt det. Det går inte att med ord beskriva hur skönt det är att slippa skuld och skam. Jag har fått min värdighet tillbaka. Och lusten att leva och lära mig nya saker är idag större än någonsin. Innan vaknade jag trött och tom. Idag vaknar jag nyfiken på vad som är mitt nästa mål. Jag vill leva i verkligheten, utan bedövning. Jag ser fram mot att ta reda på vem jag verkligen är och hur långt jag kan nå :)

Lycka till. Kram.

Jagkan

Hej! Vilken inspirerande läsning från dig, Äntligen fri. Jag e själv helt ny här och håller på att läsa runt och hämta kraft till att sluta med A helt. Du gav mig verkligen inspo att kämpa. Ska även söka upp nåra av böckerna du tipsar om.
Alla ni andra som me skrivit här. Ni e kämpar!! Har förstått att detta e ett bra forum som stöttar och ger hejarop till varandra. Kram till er alla

Christoffer

Så himla inspirerande att du är tillbaka och skriver på forumet!
Själv har jag börjat se ljuset efter 10 månader :)
Stort grattis till ditt nya liv!
/C

Va kul :)
Jag blev riktigt glad när jag läste att du tagit 10 månader. Bra jobbat!!
Märker du hur fort tiden går nu? :D
Om du går på AA tycker jag du skall gå och plocka upp 1-års medaljen ;-)
Och bli applåderad. Det ger energi. Och bra för andra att se att det går fint att leva nykter.
Fortsätt att vara en klippa för andra.

Sitter o läser i lite trådar och då kommer en del tankar tillbaka. Tankar som jag hade för ganska exakt 5 år sedan när jag började förstå att alkohol var ett problem för mig. Eller rättare sagt, jag trodde att andra hade ett problem med att jag drack. Själv såg jag ännu inte mig själv i deras problemställning.

Men jag köpte liksom att jag kanske borde dra ner på intaget, inte minst för att slippa tjatet. Inser nu att jag var så sjuk att jag trodde jag var frisk. Jag trodde fortfarande att jag hade ett val när jag steg upp på morgonen. Det var först när jag höll upp med alkoholen en tid som jag fattade att jag var fast. Inlåst. Utan möjlighet att styra själv. För efter en nykter tid var hjärnan totalt fokuserad på alkohol. Och om jag ”tog ett glas”, givetvis i smyg, var tiden till nästa glas bara en tom transportsträcka. Så även om jag höll mig nykter kretsade mitt liv kring alkohol mer än någonsin. Det är fullständigt outhärdligt och dessutom meningslöst. Jag var dömd att dricka igen.

Det som jag idag kan le åt (åt mig själv) är att jag hela tiden trodde att jag kunde välja. Jag satt på AA möten och tänkte ”antingen blir jag som dom och får det dom verkar ha, eller så kör jag min egen väg, löser det på mitt sätt”. Vad jag inte förstod var att jag inte bara skulle ”få” ett nytt nyktert liv bara jag ”valde” det (och jag var inte ens säker på om jag ville välja det spåret). Jag inser idag att jag inte kunde få sinnesro och nykterhet som ett pris i ett Kelloggs-paket, utan först skulle jag få gå en rejäl holmgång och där alkoholen nästan höll på att släcka ljuset för mig..

Jag har förstått att det är ganska få som får nåden att uppleva det fantastiska i att vinna över alkoholen och göra en livsstilsförändring. Men det går om man verkligen förstår vad man har att göra med. Jag tillhör den typen av alkoholister som måste avstå från alkohol helt. Jag kan inte trigga belöningssystemet med ett par glas vin då och då. Och när jag till slut gav upp tanken på att reglera mängden, dricka svagare sorter, senare på kvällen mm, blev allt så mycket enklare. Det var då min resa började. Så länge jag drack, även mindre mängder, fanns ju suget efter mer kvar och det slutade alltid illa.

Jag tror tyvärr, att om man har en tendens att verka gilla ruset mer än andra, så ser resan ganska lika ut för oss alla. Vissa går det snabbare för, andra kan hålla nere intaget under längre tid. Men resan slutar i ett beroende som tar ifrån oss våra valmöjligheter, våra egna tankar, våra liv. När sen alkoholen styr mina val av vänner, matställen, prioriteringar, sysselsättningar och framför allt mitt humör, då är jag fast. Samtidigt som jag inte har en aning om att jag är fast. Jag skyller allt på andra, min partner, chef, syskon, förälder, vänner, övervikt, ekonomi, stress, vädret, politiker. Alla är ju emot mig och min hjärna talar om för mig att jag behöver slappna av, jag behöver en belöning, jag behöver en tröst..

Sen fortsätter resan och nästa hållplats är isolering och ökat intag. Man dricker alkohol som medicin. För att orka och för att sova. Hit kom jag. Men det finns två stopp till. Nästa hållplats är den när alkoholen slutar verka. Det är det jävligaste en alkoholist kan uppleva. Nu fungerar inte alkoholen längre och samtidigt som man måste dricka för att inte dö av abstinensen så är ruset noll och all ångesten kvar. Här har man bara två val. Gå av bussen eller åka med till slutstationen. Och alltför många sitter kvar på bussen hela resan..

Så, till dig som fortfarande har ett val, gå av bussen. Jag kan inte förklara hur underbart ditt liv kommer att bli, du måste uppleva det själv (därav länken ovan).

Kämpa på där ute.
Kram

och de stämmer väldigt bra.

När alkoholen slutar verka, när ångesten inte längre dämpas i fyllan utan man har ett desperat och destruktivt drickande för rädslan och skräcken för abstinensen och den ännu värre ångesten som kommer när alkoholen tar slut, eller man rent fysiskt inte orkar dricka längre. Då är man långt ner i träsket. Jag har varit där, och jag behöver påminna mig ibland, som ett verktyg för att bevara nykterheten och friheten.

För de flesta (eller alla?) alkoholister fungerar det inte med att försöka dricka ibland och lite. Att sätta upp mål som att efter si eller så lång tid ska man börja lite igen, och försöka bli måttlighetsdrickare, ger en lång, mödosam och onödig omväg. Ja kanske rent av en omväg som leder på villovägar så att man aldrig kan sluta med livet i behåll.

Man måste sluta helt för att kunna nå befrielsen, ett liv i frihet. Vinsterna är stora. Jag vet, jag har varit där. Och nu är jag på väg dit för tredje gången.

Så dina mellandagstankar är värdefulla Äntligen Fri. De är värdefulla här på forumet. Liksom det föredöme som du är.

Stort tack!

BElisabeth

Din insikt och nykterhet inspirerar mig. Jag är taggad att fortsätta min resa och förstår att jag inte ska ta för lätt på det. Att släppa taget är nog det vettiga. Att låta sig falla fritt men se upp för fällor. Fortsätt inspirera!!!

Börjaom

Tack för din fina tråd! Fastnade så mycket för ditt inlägg från den 4:e december, uppriktigt, fint och styrkegivande. Gav mig mer styrka för dagen som började lite jobbigt. Tack!
Skriv! Mera! :)

Det är märkligt hur hela Världen förändras när man själv förändras.
Naturligtvis har inget omkring mig förändrats, det är bara jag som fått ”nya glasögon”.
Innan såg jag väldigt lite och det mesta vart svartvitt. Igår stannade jag till och log inombords när jag såg en pappa leka med sitt skrattande barn i parken där jag bor. Min dotter och jag hänger där nere ofta med. Pappan jag såg kunde lika gärna ha varit jag. Små saker blir stora stunder idag. Morgonkaffet är min absoluta höjdpunkt. Börjar se samband. Har noterat att man ganska ofta möts av vänlighet om man visar vänlighet :D

Vänlighet och omtanke var inget jag orkade med för 2 år sedan mitt i missbruket. Jag kunde ju inte ens behålla maten i magen. Jag upplevde det som att hela Världen var emot mig, och alla kunde dra åt helvete. Sen satt jag dyster i min ensamhet. Jag levde konstant motströms. Idag surfar jag medströms i livet och saker och ting verkar falla på plats utmärkt utan min påverkan..

Otroligt att det bara är 2 år sedan jag var nära att dö i sjukdomen. Och att jag idag mår bättre än jag någonsin gjort. I hela mitt liv.

Jag önskar er alla ett 2017 med sinnesro, lugn och värdighet.

Kram

Jag känner igen allt du säger. Och ibland tänker jag att om inte "om"(=a) varit, så hade jag inte mått så bra som jag gör nu...
Gott nytt, förresten!

Retro-funk

Hej,

Först skulle jag bara vilja tacka alla som skriver i dessa trådar. Jag läser och får inspiration. Är sedan två månader medlem i alkoholhjälpen. Har så länge jag kan minnas oftast druckit för mycket. "För mycket" innebär minnesluckor och allt som oftast en väldigt stor besvikelse dagen efter. Sedan jag gick med i alkoholhjälpen har jag druckit mycket men inte så mycket att jag lyckats förlora kontrollen. Igår kom dock första snedsteget. Jag sänkte garden och enbart genom att dricka öl så trillade jag dit. Det var dags att fira att jag äntligen fått semester och jag klarade inte av att hantera mängden som dracks.

Nu sitter jag här på nyårsafton och vet inte riktigt vad jag ska göra. Min flickvän vill inte prata med mig och vi ska på en stor nyårsmiddag där det kommer att drickas på ordentligt. Vet inte alls hur jag ska förhålla mig till allt. Jag skulle vilja bryta rakt av med alkoholen men är rädd eller snarare för feg för att ta diskussionen med min omgivning. Hoppas att jag ska våga och vilja göra det en dag framöver.

Ja den situationen känner man ju igen sig i ;)

Det var faktiskt när jag började prata med min omgivning om min relation till alkohol som det började släppa. Jag märkte att det var betydligt vanligare bland folk än vad jag visste. Många sopar ju alkoholproblemen under mattan (så länge det går).
Att prata om problemet tar bort stigmat.
Prova du med ;)

En paradoxal vändning..
Eller hur Dionysa, jag känner samma sak ibland. Finns kanske en mening med att krascha. Det har iaf banat väg för ett helt nytt och annat liv för mig idag.

Hur har det gått för dig Retro-funk?
Jag håller tummarna för dig..
..Känner igen det där med att gå på fest med onda ögat från flickvännen ;)

Det gav mig ångest när jag till slut la ner alkoholen.
..kommer jag "bli en snackis" :-0

I själva verket visste alla runt omkring mig redan att jag drack alldeles för mycket. Men ingen hade sagt något rakt ut. För alla andra har ju fullt upp med sina egna liv. Oj. Och jag som trodde att alla hade fullt upp med mig i deras liv..
Så när jag gick med oro över hur mitt beslut skulle landa var det i onödan. Ingen blev förvånad, en del blev positiva och stöttande.

Nu kanske det låter som att det var mitt beslut att sluta dricka. Det var det inte. Hade jag inte blivit tvingad att söka hjälp av mina närstående hade jag förmodligen varit död idag. Och min dotter faderlös. Ändå kände jag mig så oerhört kränkt i början. Några i min familj tvingade mig till hjälp och jag svarade med att känna mig kränkt. Och jag inbillade mig att jag drack vidare för att jag var kränkt. Jag var för sjuk för att förstå att jag var sjuk och att det var sjukdomen som spelade kränkt för att säkra ytterligare intag. Dag efter dag.

Det som slår mig nu efteråt är att jag var mer upptagen om vad min omgivning skulle säga, upptagen av att upprätthålla en fasad, än att lyssna till min egen familj och förstå deras oro. Men sen var jag ju kränkt också ;)

Idag är läget helt annorlunda. Jag blir bannemig inte kränkt av något. Jag står rak i ryggen. "Omgivningen" förundras haha..
Jag är stolt över mitt nya jag. Får nästan mer beröm än jag kan ta hand om. Försöker skicka beröm och hejarop vidare till andra som bättre behöver det.

Hade tänkt att skriva lite mer om "vinster i nykterheten" som det så fint heter på AA. Det blir vid ett senare tillfälle. Nu är mina ögon trötta :)

Natti natti

Christoffer

Jag kan bara hålla med om att det händer märkliga och väldigt fina saker när man tar bort "filten över huvudet" som alkoholen ger. Mitt liv är helt totalt annorlunda nu jämfört med för ett år sedan och jag känner stor tacksamhet och ödmjukhet inför detta. Känslan av trygghet, glädje och att saker och ting faller på plats på alla möjliga plan i livet är galen. Känns nästan som man är berusad :)
Kämpa på därute - belöningen kommer!!
C