Då var det dax igen. Drack i förrgår, massor och spårade ur totalt.Tjejen ringde psykakuten eftersom jag inte riktigt kunde skilja på fantasi och verklighet. Jag gör henne så illa när jag är full. Säger dumma saker som jag sedan får sån fet ångest för. Ibland känns det som om det bästa skulle vara om jag bara försvann från den här planeten, men det går ju inte.
Jag vill verkligen ändra på mig men är rädd för att misslyckas. Jag litar inte på mig själv och det är de värsta. Jag önskar att jag var normal att jag inte skulle vara alkopist. Har gett upp tanken att kunna dricka normalt. Vet att det kanske funkar för en period men vet oxå att det kommer spåra ur förr eller senare.
Så nu ligger jag här och har råångest. Fy fan vilken jävla soppa mitt liv har blivit, är så sjukt ledsen för det.