Periodare

115 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Nordäng67
Kampen...

hoppas det känns lite bättre idag! När det gäller att ta hänsyn till dig själv! Jag fick ett sånt bra råd av Ullabulla: att träna på små saker först och gå på de stora sakerna sen! Kanske kan du anamma det!

Ullabulla
Jag tror

Att alla anledningar redan ligger där för dig att anamma om du vill orkar eller vågar.
Att se den människa man lever med förpesta ens hemmatillvaro och inte ha makten att påverka det är förgörande.

Men om du plockar ihop alla anledningar i en korg och tittar på i innehållet.
Vad ser du då?

De känns som att du dribblar med dig själv att acceptera eller gå.

Vad tror du om att jobba med att fullt ut se och acceptera läget som det är?

Låta det sjunka in fullt ut.

Inte försöka överbrygga de brister som uppstår pga din mans drickande.

Helt enkelt skyffla över hans drickande och de effekter det medför på honom.

Ta inga effekter av det själv.
Låt det falla ned på marken runt dig.
Plocka inte upp skärvorna om du förstår hur jag menar med min liknelse.

Lägg till en bra vana per dag som hjälper dig.
Låt din man vara med om han vill och är nykter.
Dvs skapa bra cirklar istället för att låta dig dras in i hans negativa.

Som vanligt,lätt som en plätt.

Men det enda du kan förändra är dig själv och ditt liv.
Hans liv ska du hålla dig ifrån.
Det är hans att påverka och förändra.

Kampen
Jag tror jag vet precis men

Jag tror jag vet precis men det känns som att trampa runt i klister. Det jag tycker är absolut svårast är att jag inte känner glädje och att jag blir så initiativlös när vi är hemma själva. Tack för kloka ord. Det stärker och bekräftar. Det är mig själv jag måste utgå ifrån, jag vet att jag inte kommer lämna. Kanske om jag får den anledning jag behöver. Jag har tänkt på detta länge och är inte rädd för att leva ensam. Längtar efter det men kommer inte loss mitt ”klister”
Tycker jag har format mitt liv efter de omständigheter jag valt leva. Känner mig omtyckt av barn, barnbarn och kollegor. Livet levs som genom en TV-ruta. Just nu är jag så nere och känner mig som ett offer. Det vet jag är förödande.
Tack och kram för att ni ”lyssnar” utan fördömande

Kampen
Det är precis de goda råden

Det är precis de goda råden och tankarna som gör att man känner sig stärkt
Tack för att du påminde mig om det

Nordäng67
Jag tänkte också...

så: om han gör ”det där” då lämnar jag! Sen gjorde han ”det där” men jag lämnade inte! Flyttade istället mina gränser ytterligare och hittade något nytt ”det där”! Sista året kände jag att jag hade fått nog men satt kvar i det där klistret som du beskriver! Han kände nog av att jag hade fått nog för han söp ”bara” men höll sig i skinnet på något konstigt sätt! Inte elak som han varit tidigare under fylla! Då började jag inse konsekvenserna på riktigt! Ett liv utan stabilitet, tillit, trygghet! Ville jag ha det? Började sätta ner foten och ställa ”normala krav”! Han tolkade det som att jag ”aldrig var nöjd”! När han hade slutade vara elak började jag ställa fler krav typ! Till slut bara jag insåg vilket sjukt liv jag levde, kämpa för grundläggande saker som andra tar för givet! ”Klistret” sitter jag fortfarande i på något sätt fast ensam nu! Svårt att agera, känner mest utan att göra nåt! Svårt att komma vidare men det går åt rätt håll! Hoppas du kommer underfund med hur du vill leva ditt liv! Du förtjänar ett bra liv, glöm inte det!

Ullabulla
Jaa visst är det segt

Det där klistret. Och ibland är det som att man söker upp den där djäkla tuben och klickar ut en splätt att gegga runt i om den för tillfället inte sitter fast i en.
Avsaknad av klister. Högtryckstvätt för att få bort alla negativa och sugande tankar och vanor.

Och så fastnar vi så gärna i det där: om bara.
Det där om bara kanske aldrig kommer.
Vare sig åt rätt eller fel håll.
Och var lämnar det oss: i limbo.
Som vi då frivillligt kliver tillbaka i.
Kanske i avsaknad av handling,framåtanda och tro.
men om vi sätter alla dessa viljor och tankar styrd av den som är beroende så lämnar vi över spakarna åt fel person.

De kan ju omöjligt förändra vårt liv,när de har så uppenbara problem att förändra sitt eget.

Självklarheter och sanningar för alla som inte varit i detta klister.
Men för oss som är eller varit där,eller med jämna mellanrum ramlar dit är det så oerhört mycket svårare.

Jag minns när jag första gångerna kände att det var tomt rent och fritt runt mig.
Berusande och omtumlande känsla som bara satt i ett kort tag.
Men det räckte för att jag förstod att jag var på väg åt rätt håll.

Jag trillar fortfarande och rätt ofta.
Men jag är nog oftare på rätt sida stängslet än fel idag.
Så det är bara att fortsätta kämpa med dig själv Kampen.

Vilken vinst,gåva eller känsla vill du ge dig själv idag?

Kampen
Men åhhhh 💞💞💞

Precis vad jag behöver veta. Och jag vet det. Man kan bara ändra sig själv.
Flyttat gränser har jag ju gjort hela tiden kom jag på 😂
Ni har löst upp mitt klister nu ska jag passa på att ta en lång promenad så jag inte fastnar igen.
Känner mig inte längre som ett offer. Att känna sig sorgsen är ju en annan sak. Det kan man på något sätt jobba med offerkänslan är så destruktiv
Tack fina ni för pepp när jag som bäst behövde det. 💞

Kampen
Helg

I morgon ska jag gå på musikal med min dotter. Vi ska ha en heldag på stan, gå och få make up och göra oss fina. Sedan har vi en övernattning på hotell och på söndag startar vi med en god hotellfrukost.
SEN ska jag verkställa ett beslut jag tagit när jag kommer hem igen.
Jag ska inreda ett rum i huset åt mig själv och flytta in dit.
Kan tyckas överdrivet men jag känner mig så lugn och tvärsäker på att jag måste få en frizon. Då blir vi lite som särbo fast vi bor i samma hus.
Vi bråkar ju inte och vi har ett långt liv ihop. Ska vi fortsätta leva ihop måste jag ha ”mitt eget”
Jag tänker att jag måste följa min känsla..

Nordäng67
Vilken...

härlig helg med dottern!😊 Bra beslut med eget rum, sömn är jätteviktigt! Trevlig helg, njut!

Tösabiten
Så många vi är..

..som lever liknande liv. Tragiska men sant. Jag och min man har haft skillda sovrum i över ett år. Ibland gnäller han men då svarar jag att du är välkommen att sova där när du är nykter, sedan säger han inget mer. Innan dess sov jag ingenting. Nu får jag i alla fall min sömn. Så det är bra med ett eget rum. Men sedan är vi så många som stannar kvar för vi har inte ork eller kraft att ta oss ur detta. I början på varje vecka tycker jag att det känns ganska bra mellan min man och mig och att vi fixar detta, meen så kommer helgen och det är samma käftsmäll varje gång. Ja just det, det var så här det var på helgerna (helgen börjar ons-tors). Det är därför jag vill lämna. Flera av er har män som vill försöka sluta men inte kan. Min man tycker inte att det kan göra mig något om han dricker någon öl på helgen. Någon öl? Jo hade han bara druckt någon hade det nog varit ok, men så är det inte. Han smyger och gömmer fortfarande. Orkar inte bry mig längre. Men jag måste fråga er. Lever ni bara i samma hus eller har ni ett bra samliv också? Med kramar, pussar och kärlek? Det har inte vi och därför vet jag inte varför jag stannar. Som alla andra skriver så är jag glad att ha er här så man kan få älta lite, det. Brukar kännas bättre efteråt. Kram på er!

Kampen
Sant

Vi är verkligen många i samma sits och jag tror det finns så många olika anledningar till det.
Man har medverkat till att bygga upp en fasad. Precis som du skriver Tösabiten så slits vi mella hopp och förtvivlan. Ibland känns det bra och då tror man så intensivt på Att nu kommer det bli bra. Just dessa berg och dalbanor tar till slut bort lust och glädje. Dessutom sliter det på mina känslor på min glädje och på mitt hopp.
De senaste 5-6 åren är den fina och trygga ömheten borta. Så NEJ något naturligt kärleksliv har vi inte. Min man gör som din verkar göra, väljer Öl eller vin. Jag Älskar inte och tål inte lukten av den person han blir. Nu blir det riktigt konstigt märker jag. För varför kommer man inte därifrån då. Jag tror det är hela fasaden man är rädd att riva, dessutom tvingas man då erkänna att mitt liv är inte som jag lurat hela världen att tro.
Jag har fått så många goda råd här på forumet om att tänka på sig själv och att inte döma eller vara för hård mot sig själv.
Jag har tagit och tar små små steg för mig själv.

Kampen
Lova sig själv

Ja nu sitter jag här igen.
Har lämnat en fantastisk helg bakom mig då jag fått umgås med min dotter. Som vi skrattat och njutit av varandras sällskap.
Jag lovade mig själv att ta upp diskussionen om att inreda ett rum åt mig själv.
Nu tycker jag inte det är läge. Mannen har druckit öl och en flaska vin. Han har ont i benen och ser allmänt brävklig ut. Jag förmår mig inte till att ”såra” honom med mitt beslut.
Vad är det med mig.. 😒
Jag har bestämt mig men klarar det inte just nu.

Anxiete
Är det bara jag

Som tappar humöret, som skriker och gapar och kallar min man diverse elaka saker ? Som om det skulle hjälpa, som om han skulle se min smärta och orka bry sig ? Ag blir så ledsen och när jag blir ledsen blir jag arg....
Ikvällhar han otäck hjärtklappning , han får det ibland, jag blir nästan rädd för mig själv för jag orkar inte bry mej 😢kan t.o.m tänka att bli sjuk då så du blir tvingad att låta bli A, du kan inte dricka på sjukhuset... Sen inser jag hur sjuk JAG är som tänker så....
Vi kramas fortfarande, jag känner kärlek fortfarande när han är nykter, inte så ofta alltså....

Anxiete
Du har haft

en härlig helg, blir glad för din skull 🌺fast jag inte känner dig och bara hoppar in i tråden.
Ta diskussionen om ditt rum när du känner för det, eller bara börja fixa utan att säga något . Det brukar jag göra, blir mer ”mitt projekt” då. Jag vet ju att han egentligen inte vill göra något,

Ullabulla
Jag tror

Att du ska vara rak med din man,typ..
Jag väljer att vara kvar med dig men jag behöver ett eget utrymme när du inte mår bra och väljer att dricka.
Inte som ett straff mot dig utan för att skydda mig mot att må dåligt av ditt drickande.

Då vet han förutsättningarna.
Inget smussel,Inga konstigheter utan raka rör.

Kampen
Precis

Precis Ullabulla
JAG HAR GJORT DET 😀
Sa nästan som du skrev.
Första steget taget.

Kampen
Vilja

Förstår mer och mer hur starkt beroende är? I helgen har vi haft besök av en dotter och ett barnbarn. Man kan tro att han skulle dricka mindre då. Men tvärtom, börjat dricka starksprit nu. Det har han gjort i perioder. Han säger att han vill ändra livsstil och gå ner i vikt med början efter påsk. Vet inte riktigt längre vad jag ska göra. Vi har startat om så många gånger. Jag har tagit steget och kommer inreda ett eget sovrum. Innerst inne tror jag han vill att vi ska ha det bra ihop. Men det funkar inte med A.och det vill han inte lämna. Det är nödvändigt för mig att ha en egen vrå där jag bara kan vara.

Nordäng67
Ett eget sovrum...

blir nästan som en symbol för att du har satt gränser runt dig själv! Om du vill stanna hos honom kanske du kan fundera över vilka de negativa konsekvenserna av hans drickande är för dig? Går det att göra något åt dessa konsekvenser utan att blanda in honom? Ta bort någon annans drickande har vi ju lärt oss här är omöjligt! Men hur det drabbar oss är ibland hanterbart! Mitt stora bekymmer var att han blev dum och elak när han drack: ej hanterbart eftersom jag inte kunde styra vad han sa och gjorde! Din man stör din sömn: du hanterar det genom eget sovrum! Kanske finns det fler saker du kan sätta fingret på och ”hantera”!

Kampen
Så bra tänkt. Jag flyttar in

Så bra tänkt. Jag flyttar in i eget sovrum för att stå ut. Men det känns mycket bättre att tänka att jag hanterar min situation. Det blir ju väldigt många olika konsekvenser av att leva destruktivt. Jag vill inte leva destruktivt och således inte heller ta konsekvenserna av det.. Jag kommer tänka mer på VAD jag vill

Kampen
Tuff vecka

Efter mitt beslut om skilda sovrum har mannens drickande ökat. Han kan väl rimligtvis inte tro att jag ska ha skuldkänslor eller ändra mitt beslut? Ger han upp helt och tycker det kvittar? Jag kan känna en liten uns av ambivalens men jag blir mer övertygad om att jag gjort ett rätt beslut.
Man kan tycka att enklaste lösningen är att fråga honom. Men där känner jag att jag inte orkar dra igång en diskussion som inte leder någon vart. Det får jag däremot skuldkänslor av. Att inte orka bry sig.
Kram till er alla

mulletant
Att göra sig fri

är ett stort arbete! Så gott som alla jag mött, på nätet och irl, som lever med missbruk söker först hjälp för att missbrukare ska sluta. Missbruk är ett så tydligt problem och lösningen så tillsynes enkel. Sluta! Åtminstone då det gäller alkohol, andra droger och spel. Det är inget vi behöver för att överleva. Att förstå sig på medberoende är långt mer komplicerat. Kanske allra svårast när det gäller en själv. Längtan efter klara och enkla svar är stor men jag tror inte att de enkla svaren finns. Vi är alla unika, våra liv ser så olika ut och beroendeproblematiken är komplex. Så uppfattar jag det. Dock - när jag hade läst här ett tag såg jag så tydligt att de gemensamma mönstren fanns, både i missbruk och medberoende, oberoende av den yttre ramen.
För mig, som är ett vuxet barn, var olika medberoendemönster så inflätade i hela min reaktions- och handlingsrepertoar att det har tagit år att upptäcka och se mig själv. Jag känner så igen mig i Ullabullas resa. Det hoppfulla är att när jag började se kom insikterna allt oftare och jag såg valmöjligheter även om jag inte alltid kände mig fri att handla.
En oerhört viktig bit i mitt tillfrisknande var att förstå drogens makt över hjärnan och att det var drogen som skapade den människa som jag inte kunde känna igen som den man jag älskat och valt att leva med. Det handlade inte bara om beteenden utan också om djupa värderingar som att ljuga mig rakt i ansiktet. Jag trodde jag hade kunskap om missbruk men beroendets makt förstod jag inte alls i början av vägen mot ett nyktert liv.
Jag hade mycket hjälp av att läsa, bland annat Benny Haags bok och Jan Johansen som trädde fram just då. Även Craig Nakken. Bitten Jonsson som jobbar med beroendeproblematik har också gett mig värdefulla insikter. Jag klistrar in en länk till ett föredrag som jag tycker är förklarande https://youtu.be/D5Uzj-7LuGw (hoppas det blev rätt).
Mycket stor hjälp har jag haft av forumet och av Carinas blogg, hon jobbade inte här när jag hittade hit. Inte minst har jag lärt av att läsa på beroendesidorna här. Min man valde nykterhet efter en vinglig start och ett grundligt återfall. Tolvstegsmöten har varit ett bra stöd för oss båda och gav en gemensam ’ram’ i kampen mot våra respektive beroenden och fallgropar.
För mg är det första steget för en som lever i en missbruksrelation att förstå att det inte går att förändra missbrukaren men genom att bli klar över sig själv, vara tydlig, sätta genomtänkta gränser och hålla dem påverkas också missbrukaren och tvingas göra sitt eget val.
Det här blev långt. Postar nu och önskar er en fin vårvinterdag! Avslutar med det som blev mitt mantra: Kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt liv 🌿 / mt

Nordäng67
Du undrar...

över varför hans drickande ökar! Kanske märker han av att Du har börjat flytta ditt fokus till dig själv, börjat sätta gränser runt dig själv? Det ger honom utrymme att flytta sina gränser, dricka mer! Gå i så fall inte i samma fälla som jag gjorde: jag kunde känna att det var ”mitt fel” att han började dricka mer när jag tröttnade och började tänka på mig själv! Han kunde t.om säga ”du bryr dig ju ändå inte om mig jag kan likagärna dricka” Du har din fulla rätt att prioritera dig själv och ditt mående! Det är hans val att öka drickandet! Och så gör du dina val utefter det! Bara en tanke!

Popcorn
Super!

Super! Jag har barn i den åldern att de vill fortfarande vara i samma rum som förälder. Jag kallar det för ”period i livet när barnen fortfarande vill ha en mycket” har inte sagt sanningen till gubben att jag vägrar sova med honom men det kanske är dags! Härligt att du har extra rum - vi bor i ”compact living”. Bra gjort av dig!

mulletant
Instämmer

helt / mt

Kampen
Det känns faktiskt skönt att

Det känns faktiskt skönt att våga välja sig själv. Jag är väldigt tacksam över detta forum som gett mig så mycket insikter och mod att våga göra val.
Visst är man ibland ledsen och känner en hopplöshet. Men insikten om att jag gör och äger mina val har blivit starka.
Precis som mannen gör sina val.
Jag tänker inte drabbas av ”tycka synd om” det har jag så många bevis på att det inte funkar. Orkar inte heller längre hoppas. Men det är svårt för skuldkänslorna är svåra att mota tillbaka.
Tack för fina lästips, jag läser också en del och får kraft av det
Har precis läst Glöm mig av Alex Schulman. Fy vad A gör med en människa. Kan varmt rekommendera.
Tack för feedback 🌸

Kampen
Ny dag

Idag började med att jag fick ta emot en massa nonsens om att jag väljer bortmannen jag är gift med. Jag samlade ihop mig och sa att jag väljer bort att leva med en alkoholist. Att jag tänker på mig själv och försöker få livet att kännas meningsfullt. Som ni kanske förstår så var det ett samtal under hela förmiddagen. Jag fokuserade helt på mig själv och mina val och behov. Ingen skuldbeläggning och ingen lska men tårarna klarade jag inte av att hålla tillbaka. Mina krav är att han ska ta emot behandling och att vi tillsammans måste få hjälp. Det är en lång resa men absolut nödvändig. Han insisterade på att han kan hantera sitt drickande men förstod allvaret i vad jag sa så från och med nu ska han sluta dricka. Han vill inte riskera att vår relation går sönder. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig nu, men jag vet att han behöver få hjälp. Ska jag tänka att bollen ligger hos honom och att första steget är att kontakta en läkare för vidare hjälp. Har varit så många halvhjärtade beslut, kanske för att jag inte ställt krav eller uttryckt att -Du är en alkoholist.
Kan ju inte vara möjligt att 30 års missbruk och alla svek mot barnen o h mig varit självvalt.

Ullabulla
Ja du ser kampen

Så långt du har kommit på så kort tid.
Och precis som du beskrivit så verkar ju ditt agerande ha gett effekt både på ditt och din mans liv.
Om han nu väljer att gå vidare,söka hjälp och avstå alkohol är ju isåfall hans val och hans beslut.

Försök att inte låta sängplatsen vara någon sorts förhandingstaktik eller vapen.
Se det bara för precis vad det är.
Ett ställningtagande för dig själv och mot alkoholen i ert liv.

Nordäng67
Kloka ord...

av Ullabulla! Starkt av dig Kampen att du har tagit kommandot över ditt liv! Tycker absolut att bollen ligger hos honom! Försök att låta besvikelsen hamna hos honom också om han inte sätter igång processen! Så lätt att som anhörig hoppas på att något äntligen skall hända och att bli besviken när/om inget händer! Du har eget sovrum för att du behöver det inte för att få honom att låta bli att dricka!

Kampen
A-fri

Ingen alkohol i går. Vi hade ett nytt samtal på kvällen och jag frågade hur han tänker.
Han säger att jag med min tydlighet gjorde att han förstod att han skadat oss och vår relation. Han har lovat sig själv att aldrig mer dricka. Skulle han göra det kommer han själv att flytta från huset eftersom då anser han att han inte är värd mig.
Jag säger att det inte är så lätt och att vi kommer behöva hjälp.
Det håller han inte med om. Tycker det är meningslöst att gå till en läkare som kanske berättar att -du har skrumplever och din tid är räknad. (Det kan jag förstå, oron)
Han vill inte heller att vi ska prata med barnen eftersom de har inte med våra val att göra.
VI SKA KLlARA DETTA SJÄLV.
Vad ska man tro? Hur mycket ska man hoppas?
Jag vill ju tro och hoppas men det känns som han vill ha en bakdörr att kunna smita ut genom.
Jag vill att allt ska bli bättre men jag orkar inte ta ansvaret.

Ullabulla
Jag vill inte sänka dig kampen

Men exakt samma scenario mellan mig och exet många gånger.
Bitter självrannsakan,nu hade han minsann förstått.
Nu skulle det bli ändring.

Den höll i sig ett tag,jag vågade börja hoppas och sen föll allt som ett korthus.
Men min kärlek drack inte så stora mängder som din gör.

Dvs han är kanske djupare ned i alkoholism än vad min man var.
Så de "vita knogarna" som det kallas håller förmodligen inte så länge med tanke på det intag han har haft.

Du kommer att få dina bevis rätt snart om det verkar fungera eller inte.
Alla behöver vi hjälp,både medberoende och beroende.
Detta är en sjukdom som smyger sig in i kropp och själ på ett sätt som man inte märker.

Jag hoppas verkligen att jag har fel.
Det finns ju bevis på undantag som kan sluta tvärt och sen inte falla igen.
Men kanske du kan ha en strategi klar för hur du ska hantera det ev fortsatta drickandet.
Inte se det som det fall det faktiskt är.

Mer som en självklarhet eftersom din man är alkoholist och inte har sökt hjälp för det.

Då är det svårt att komma sig ur det.
Det vittnar de allra flesta som druckit om.

Men som sagt,halmstrået finns ju där och ska finnas där.
Kanske han klarar det utan mer insatser från samhället.
Han kanske har druckit klart?

Sidor