Hej, jag är 26 år och mina föräldrar har sedan jag kan minnas truckit mycket o varje dag.
pappa blir otrevlig och har humörsvängningar och morsan har humörsvängningar och upprepar allt och har inget minne typ
i somras då hon höll min son på 6 månader nockade hon honom så han började gråta en stund.
nu har jag haft bråk med mina föräldrar och inte prata med dom på 3 veckor, jag vet itne hur jag ska få den att förstå att de dricker för mkt.
de går inte att prata med min pappa för han blir bara arg.
snälla ge mig råd

AliceAlice

Det är i princip omöjligt att prata med en missbrukare, alla försvar kommer fram. Insikten måste komma inifrån och självklart kan man säga vad man tycker men det verkar svårt för dig eftersom din pappa blir arg (försvar). kan du prova att skicka ett brev till dem, där du förklarar din oro, inte anklaga, inte lägga skuld eller skam utan bara berätta hur du känner. Sen är valet deras.

Du kan inte tvinga dem att vara nyktra MEN du kan ställa krav på ert umgänge, spec. utifrån din son, ska ni träffas kan du mycket väl säga att det bara blir om de är nyktra och för att underlätta (om man vill det) så man umgås vid tidpunkter då chansen att de är nyktra är störst t.ex. fm fika...Kommer de till ett möte onyktra så om du kan så säg det och gå därifrån. Att markera har ofta mer effekt än att prata. Det är du som måste bestämma vilka gränser som gäller när ni ska umgås, antingen accepterar de eller så gör de det inte och då blir det inget.

Har du någon att prata med? Det är vanligt att ens egen barndom kommer upp till ytan och kan smärta, när man har egna små barn, som du.

Mycket styrka!/ Alice

Aspen

jag har kanske varit lite hård mot dom men jag vill verkligen att dom ska lägga ner, pappa har redan haft cancer och hjärtflimmer. jag har tagit ifrån dom barnbarnen och sagt att de får välja. men verkar inte funka än. samtidigt är vi alla konflikträdda så detta är så svårt. min barndom har verkligen tagit stryk av alkoholen :(

Gunda

Systers dotter har satt gränser för sin pappa, att han får gärna komma och hälsa på, men bara då han är nykter.
Lika åker hon inte hem till honom om han inte är det.
En vuxen människa kan man inte göra så mycket åt om de inte har insikt själva, men du kan ta ansvar för din familj.
Man behöver inte vara arg eller känslosam på något vis egentligen, bara konstagera att nu har jag beslutat detta för jag
tar ansvar för att mina barn inte ska behöva vara med om detta.
Jag skulle nog titta lite på mig själv också i den här situationen, på mitt medberoende, hur står det till med det?
Det finns böcker för vuxna barn till alkoholister som AA har, jag har läst och jag kunde känna igen mig i boken som om den skrevs om mig.
Kram och hoppas att du sätter gränser, det mår din familj bra av. Hur dina föräldrar mår i det är upp till dem.