@Livvi Grattis till 2 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Jag lovar dig att det blir bara bättre och bättre efterhand. Fortsätt fokusera på alla fördelar med nykterheten, då kommer tacksamheten automatiskt.

Kram 🐘

@Livvi Så bra att ta en dag i taget. Njut nu och vet att för varje dag blir du starkare och du lär dig omedvetet att klara sug och svårigheter utan alkohol.
Som beroende hade jag alltid bråttom och oroade mig för allt möjligt i framtiden.
Nu är jag mycket lugnare, visst kan oro finnas med, men jag vet att det kan vara på ett helt annat sätt när det är dags att ta itu med vad det nu är…
Så jättebra att du bara fokuserar på din senester just nu. Till hösten kanske du är på en helt annan plats. Mycket som förändras de första månaderna.
Bara kom ihåg att aldrig ta det första glaset!
Vad andra tycker och tror har (snart😉) noll betydelse.
❤️

Jag har varit nykter under hela semestern! Mycket glad över detta 😊 De första jobbveckorna har också de blivit nyktra av bara farten.

Men jag är ingen festdrickare. Det är inte där mitt problem med alkohol ligger, utan det är att hantera starka och jobbiga känslor.

Har insett vissa triggers. Har börjat gränssätta. Inte ta på mig andras ansvar. Försöker tro att jag är tillräcklig även utan att prestera och leverera.

Myrsteg. Men i rätt riktning i alla fall.

Jag hoppas det jag byggt upp inte ska rämna (igen).

@Livvi Grattis till alkoholfri semester!
Och även om inte ditt stora problem ligger där, som du skriver, så är det ändå viktigt att du hållit upp även på semestern. Du har blivit mer van att vara utan A, du har återhämtat dig mer och blivi starkare… Myrsteg är bra, då hinner du med i förändringen. Och varje myrsteg leder åt rätt håll!❤️
Heja dig!🤗

@Livvi grymt bra, starkt och fantastisk jobbat med en nykter semester och dessutom kunnat hålla i första arbetsveckorna.

Vi tar myrsteg tillsammans, en dag i taget - ibland en timme/stund i taget! Ikväll ska vi inte dricka det där första glaset.

Många myrsteg blir sjumilakliv. Och det är superbra att du har så mycket insikter om det här med gränssättning, prestera och leverera. Vi är många som tampats med de sakerna ”med hjälp av” alkoholen… och vi är många som stjälpts av alkoholen av just de skälen.
Det gäller verkligen att vila, sägs nej tack det blir för mycket, ta tupplurar om man gillar det (gjorde alltid min första tid som nykter) Pausa, när man tidigare tänt brasan med ett par glas.
Kämpa på, allt blir lättare med lite tid och några myrsteg i ryggen. Kram 🤗

Jag har haft ett par tillfällen det senaste där jag velat dricka. Med hösten har återkommit vissa negativa saker i livet. Andras konflikter som jag inte är del i, men som ändå påverkar mig. Jag blir en bricka i någon annans spel. Jag känner att jag
inte äger besluten i mitt eget liv.

Har jobbat otroligt mycket med att försöka sätta gränser och att inte ta olika ansvar som uppstår pga konflikten som inte är min. Jag kan inte lösa situationen. Jag riskerar bara att gå under om jag försöker lösa den.

Men det är inte lätt att bryta upp. Ett uppbrott skulle beröra fler än mig. Så man stannar. Och så en dag är kroppen så fylld av sorgsenhet, maktlöshet och ångest att alkohol framstår som en lösning.

Jag har vid några tillfällen bestämt vid lunch att jag ska dricka på kvällen. Ett glas vin som ger ett andningshål. Lyckligtvis har planerna inte förverkligats. Jag har ingen alkohol hemma och inte kunnat förmå mig att köpa. Mest pga skam att gå till Systemet. Fixar det inte längre.

Så jag är fortfarande nykter men det börjar kännas skört. I vart fall vissa dagar.

Jag har kommit en bra bit på vägen med gränssättningen och tanken på att jag har ett självvärde. Frågan är dock om jag kan komma tillräckligt långt i min nuvarande situation...Eller om jag måste lämna dessa människor bakom mig.

Ansvaret att hålla mig nykter är bara mitt eget. Ingen annans fel att jag super. Det känns som om jag skyller i från mig om jag lämnar...som att det är dessa personer som skulle stå i vägen för nykterheten. I stället för att det är mina egna val.

Jag läser vad jag själv skrivit. Herregud. Jag har ju tagit ett återfall utan att faktiskt dricka. De dagar jag bestämt mig för att dricka, är det den tanken som fått mig genom dagen. Sjukt.

Alkohol är inte min kompis som löser saker.

Jag måste hitta en annan strategi som tar mig genom svåra passager.

Var tog glädjen och styrkan vägen som infann sig när jag valde bort alkoholen? Jag hade som första mål att vara nykter augusti ut. Är det uppfyllandet av det målet och brist på ett nytt klart mål som orsakat detta?

Så hände det att jag drack. Det var en av sensommardagarna i september. I smyg för att klara kvällen. Jag blev snabbt påverkad i tanke och tal, kanske för att jag inte druckit på länge.

Var chockad redan då. Stod i badrummet och försökte andas. Förut har det varit en lättande känsla att vara lite berusad. Nu kändes det som ett ok. Som den skamfyllda hemlighet det är. Jag ville att det skulle gå över, bli nykter igen.

Ett omtag från noll. Idag nykter sedan 25 dagar. Rörigt i huvudet men tillbaka utan sug. Och detta trots att hela havet stormar i privatlivet (igen).

Väldigt onödigt gjort. En tankeställare jag ännu inte rett ut.