av booktok

booktok
mån, 2024-07-08 - 08:52

jag skulle behöva lite goda råd och insikter från er. När jag fick min första pojkvän när jag var 14 år började han introducera mig för alkohol och droger. Vilket jag aldrig hade ett intresse för innan. Men när jag väl började dricka kunde jag inte sluta, jag älskade hur jag blev när jag var full, folk gillade mig (är annars väldigt introvert) och jag älskade livet. Men nu vid 30 år (gift) kan jag fortfarande inte sluta dricka. Min man dricker inte överhuvudtaget men jag dricker tills jag får blackouts. Jag kommer inte ihåg någonting av det jag har gjort och min hjärna spinner iväg, detta är för jag har gjort väldigt många dumma val på fyllan som jag har fått reda på sedan. När jag väl börjar förtära sprit det är där allt går snett. Jag bara dricker. Men jag dricker inte ofta, vi har alkohol i hemmet (vin) och nära till ett systembolag men går aldrig dit. Det är vid sociala sammanhang där allting går snett, jag skämmer ut mig och min man sedan vaknar jag med otroligt mycket skam, skuld och ångest. Men jag verkar inte lära mig en läxa.

Och det roliga är att majoriteten av tiden jag dricker tycker jag inte ens att det är gott. Jag tycker inte ens om smaken men ändå dricker jag som en idiot. Jag har lidit av självdestruktivt beteende som ätstörningar och skar mig (vilket jag inte gör nu) men jag upplever att jag bara försöker hitta andra sätt att skada mig på och nu är det alkoholen. Som sagt jag dricker väldigt sällan men när jag väl dricker finns det inget stop. Min man anser att jag väljer alkoholen framför honom och nu börjar jag tro att det är sant. Vi har varit tillsammans i 12 år och gått igenom mycket, jag vet att han menar väl och faktiskt älskar mig.

Jag vänder mig hit för jag vill inte förlora honom och vill sluta dricka helt och hållet.

Carisie
mån, 2024-07-08 - 09:50

@booktok Hej & välkommen. Att sluta dricka är väl en jättebra idé. Jag tror dock ingen "lär sig av sina läxor" vid risk/missbruk. Tvärtom verkar man (även jag) efter att skuld & skam lagt sig - att förminska den skada man åstadkommit. Ta en helnykter period till att börja med och återställ balansen i hjärnan. Skriv här- läs - gör självhjälpsprogrammet. Men jag tycker du ska försöka gå och prata med någon ang din självdestruktivitet 🌺 En beroendemottaging? Kanske kommunen kan hjälpa dig med terapeut?
🩵

booktok
tis, 2024-07-16 - 20:31

@Carisie Tack så jätte mycket för dina fina ord. Har aldrig tänkt på det du skrev gällande när skam och skuld har lagt sig, vilket stämmer faktiskt in. Min man förlåter mig hela tiden och jag fortsätter göra samma sak men nu var det verkligen på allvar. Så länge han förlåter mig kan jag göra det igen men det funkar inte i längden. Jag har funderat att gå på AA-möten här där jag bor, är det ett bra steg? Jag har tänkt på självhjälpsprogrammet men det tar emot för tillfället. Tack igen för du tog dig tiden att svara på min tråd.

Carisie
tis, 2024-07-16 - 22:18

@booktok Hej igen 👋🏼 Självhjälpsprogrammet är jättebra! Man får liksom jobba med sig själv. Jag tycker AA verkar bra också. Vi är ju alla olika.

Lyssna på "En beroendepodd" finns bla på Spotify. Det finns några avsnitt som ligger mig varmt om hjärtat även om några av dem handlar om tyngre missbruk.
68 Markus Enochsson
103 DJ Pamela
163 Droganvändningen i Stockholm och Markus på Lofoten
168 Hanna Hellquist
174 Fredrik Granberg

Sen vill jag rekommendera Lerin på Lofoten på SVT. Den handlar mycket om just tillfrisknandet.

🩵

booktok
mån, 2024-07-22 - 19:44

@Carisie Enormt tack för alla tips och råd! Tack för du orkade ta din tid och svara mig, det värms om hjärtat, tack igen. Jag har laddat ner avsnitten men inte börjat lyssna, det tar emot lite haha men det ska gå bra!

apachee
sön, 2024-08-25 - 17:17

Vi verkar vara i samma ålder och ha samma problem.
Kan gå långa perioder utan att dricka, kan ha mängder med alkohol hemma och det är inga problem.
Sen dricker jag ETT glas bubbel och BAM! Som en total personlighetsförändring.

Kan inte sluta dricka, måste bli FULL och sen har jag ångest en vecka.
Gjorde bort mig så grovt förra helgen att jag nu bestämt mig för att gå till AA, en kvinnogrupp jag hittat, och se vad dom kan hjälpa mig med. Ska även ta upp antabus med min läkare.

Var inte rädd för aa. Jag tänker såhär att "alla är där på exakt samma villkor" så vad är det att vara nervös för? Det kanske funkar, det kanske inte gör det men då har jag provat iaf. Funkar det inte så får jag käka antabus då för nu är det fan nog. Har en fin man jag också som jag inte vill skämma ut mer och jag gör det inte bara för mig, men för oss.

Vi fixar det här, det vet jag ❤️ lycka till vännen och kom ihåg att vi är flera med exakt samma problematik så vi får hjälpa varandra :)