@B.Å @Blidenjagvillvara77 @Molnet @vår2022🙏 Vad skönt att vi här kan stötta varandra. Alkoholdjävulen är fruktansvärt lömsk och listig men att inte försöka dricka som vanligt folk när man utvecklat ett beroende är så mycket lättare. Det tog bara lite tid för mig att inse det…. Men också den insikten och vägen dit är en del av processen. Iaf har det varit så för mig.

@Ny dag låter som en bra grej med ett mantra att säga till sig själv morgon och kväll samt vid besök av adjävulen. Ska också försöka hitta ett sånt.
Kämpa på, kram!

@Molnet, @Blidenjagvillvara77, B.Å det känns så skönt att veta att man inte är ensam om dessa processer, attacker och tankegångar. Tack för att ni delar med er ❤️

@vår2022 ja att använda ordet alkoholberoende om sig själv är svårt.
Är det det jag fullt ut behöver förstå att jag är eller hur kapitulerar man egentligen? Jag trodde jag hade gjort det men det kanske jag inte har fullt ut.

Kram ❤️

@eling Så är det ju. Men jag tänker också att om man har familj & vänner med på tåget så är det till hjälp. Man mörkar inget = man måste äga upp vad man sagt = en dörr stängd.
🩵

@eling Jag tänker att kapitulera handlar om att släppa taget, släppa garden, att ge upp kampen mot alkoholen och sluta tro att man kan klara av att hantera det. Att sluta göra motstånd och erkänna sig maktlös inför och besegrad av alkoholen. Att inse och förstå inom sig att det är så det ligger till och acceptera det. När man ger upp, kapitulerar inför alkoholen, så finns det plats för känslan av frid och det ger utrymme för nya upplevelser i livet. Lite som när man gått och burit på något inom sig, kanske ljugit och att det till slut känns som en tung börda att bära. När man sedan får berätta sanningen och släppa ut allt, så blir det en sådan enorm lättnad och bördan blir så mycket lättare. Man känner frid och lugn. Om man inte kapitulerar bor man kvar i det förflutna och man kan inte fokusera på nuet. Man kommer inte framåt. Att vara i nuet är att vara närvarande och i kontakt med sig själv.

Typ så tänker jag om att kapitulera. Kram❤️

@vår2022 🙏 Vilken bra beskrivning på att kapitulera, det tog tid för mig och jag hoppas jag har kapitulerat. Vill inte dricka längre. Ser mig själv sitta i solen till våren med ett glas alkoholfritt och känner att det är ju så det ska vara. Viktigt är att när man kapitulerat också jobbar med sig själv och orsaken till varför man började dricka tänker jag 🥰

@Ny dag @eling Ja, precis! När man kapitulerat inför alkoholen, steg 1 i processen, så finns det plats för att börja få en en djupare kontakt med sig själv. Innan man kapitulerat så fokuserar man sina tankar och sin energi på kampen att kunna dricka alkohol. Ett stort berg och ett massivt hinder står i vägen med alkoholdjävulen i spetsen. Här finns ingen plats för andra tankar. Man blir blind för andra tankar. Alkoholberoendet frodas och fäster sig allt djupare i hjärnan.

När man kapitulerat och gett upp kampen öppnar man upp för nytt beteende, nya handlingar och nya tankar. Då ser man också sanningen om sig själv i sin relation till alkohol. Man inser att man inte kan hantera alkohol och att man är alkoholberoende. Man slutar med sitt undvikande och strutsiga beteende där man stoppar huvudet i sanden, med tankar om att man kan nog dricka liiite i alla fall. Man inser att det är ett självdestruktivt beteende att ens försöka dricka lite.

Det kan vara en stor sorg och att man förlorar något som varit och tagit en så stor del i ens liv. Något som gett lättnad, befrielse, glädje och rus, men som till slut alltid slutar med ångest, skuld och skam. En destruktiv relation som aldrig blir bättre, bara sämre. Man inser att det är en destruktiv relation, men det kan ändå vara svårt att lämna och gå även om faller allt djupare.

När man ändå tar klivet och kapitulerar inför den destruktiva relationen och går, ger man sig själv chansen till förändra sitt liv till en sund relation med sig själv. En relation där bli omhändertagande om sig själv och värdesätter sig själv. Ger sig själv en möjlighet och chans till att få må bra. Då kan man så småningom börja jobba med sig själv i processen. Nyfiket undersöka sina inre sanna känslor, vad de handlar om och vad de består av. Hitta underliggande orsaker till varför man vill släcka sig med alkohol, vad man inte står ut med och varför. Börja leva i nuet och hantera sitt liv utan alkohol som bara tar dig baka till det förflutna och där man inte löser något, den onda cirkeln.

Det härliga och positiva med nykterheten är att livet blir så mycket enklare att leva till slut. Det går upp och ned men man kan hantera det på ett helt annat sätt. Alkoholångesten går bort och man kan då tänka och känna på annat sätt. Det kan ta sin tid för hjärnan att återhämta sig och komma i balans, vilket kan kännas långt och evigt, men i ett större tidsperspektiv är det inte så långt. Man måste ge det tid och det är individuellt beroende på vad man behöver ta hand om och hantera. Livet är egentligen ganska tufft och jobbigt, men nykterheten ger dig möjligheter till att hitta sätt att hantera det på så att det blir mindre smärtsamt. Och det ger också möjligheter till att känna glädje och framtidstro mellan varven. Det blir mer tryggt, stabilt och lugnt generellt.

Det blev ett långt inlägg😁. Kämpa på nu! Det är värt allt! Kram❤️

@vår2022 tack så mycket för fina svar. Jag är nog inte riktigt där, men jag kan nog komma dit med tiden. Jag är där att jag identifierat vad jag inte kan och inte vill. Jag kan inte dricka det som räknas som måttligt, det går inte och det vet jag. Jag vill inte heller det för jag förstår inte nyttan 😂 med det. En måttlig hemmakväll för mig är ju en flaska vin. När jag läser om kriterier för alkoholberoende så stämmer det men så tänker jag att det kanske inte stämmer på riktigt. Och så finns det ju så mycket läsning om att man kan lära sig dricka måttligt, men det vill ju inte jag ändå. Och så tänker jag att jag kanske kan ta mig rejäla fyllor vid enstaka tillfällen, som när jag var ungdom, men jag vet att den tiden är passerad för länge sedan, det kommer inte gå i längden. Så det som återstår är att vara nykter. Slippa skuldkänslor och hälsoångest, slippa smyga och låtsas, slippa oroa sig för att bli stoppad av polisen på morgnar på väg till jobbet, kunna köra barnen på aktivitet utan ångest, slippa oroa sig för hur lite alkohol det finns att tillgå på vissa sociala sammankomster osv.

@Carisie, det vore en bra grej att prata med fler (än bara maken) om problemet tror jag. Jag har varit nära men skammen sätter stopp för det.

Ha en fin fredagskväll! ❤️

@eling Kan känna igen mig i hur det även varit för mig i det du beskriver. Ett slags velande mellan kan-kan inte, vill-vill inte, är-är inte. Det tar mycket energi i tankarna. Jag hörde något intressant från en psykolog; det man kan underskatta i beslutsprocessen är velandet som i själva verket är ett steg mot att fatta ett bra beslut som man kan leva med och stå för. Man kan bestämma sig för något, men sedan ändra sig och sedan ta ett nytt beslut, det är en process. Man får hålla på tills det känns rätt och blir hållbart. Analysera, väga för och emot och till slut kan man hitta en väg som man provar på. Jag tycker att det är svårt när man velar för man vet inte riktigt vilken väg man ska ta och till slut så bara bestämmer jag mig för något. Så klart kan även detta ta tid, men då får man låta det ta tid.

Vad gäller alkohol så fick jag till slut bara nog, jag orkade inte med mitt liv längre med allt det självdestruktiva och skittankarna om mig själv. Jag hade en känsla av att det skulle gå riktigt illa om jag inte gjorde en förändring i mitt liv. Jag kapitulerade inför alkoholen och valde den vägen fast det kändes läskigt. Jag vågade också säga högt till mig själv att jag är alkoholberoende när jag stod framför spegeln. Jag insåg att alkoholberoende kan se olika ut mot mina föreställningar om det, att det kunde se ut som för mig. Att jag inte kan dricka alkohol alls.

Men jag måste också säga att jag ångrar inte en sekund! Att det skulle bli så bra som det blivit kunde jag aldrig föreställa mig där då jag tittade på mig själv i spegeln. Nu mår jag bra!

Ha en fin fredag!❤️

@eling Min fasta övertygelse är att det kommer med tiden. Ju fler du berättar för -desto fler smygöppna dörrar tänker jag. När man väl börjat stänga igen är det lättare tycker jag - inga nyfikna frågor eller undringar utan alla är bara följsamma och kommer med alternativ utan att man frågar 🙏🏼
🩵

@vår2022 skönt att höra att alkoholfriheten fört med sig så mycket positivt. Jag är också rädd för var jag skulle hamna om jag inte skulle sätta stopp, det blir ju liksom inte bättre med tiden. Hade jag blivit arbetslös hade det inte varit bra.

@Carisie ja till jul kan det nog vara bra att prata med någon till om detta problem då det nog kan underlätta för en alkoholfri jul.

Idag har det varit fullt upp, jag har gjort mycket och det har alltid inneburit att jag måste få belöna mig med vin. Jag köpte alkoholfritt på mataffären och tyckte synd om mig själv en stund när jag drack och inte fick dricka den riktiga varan 😬 Nu är jag dock så jäkla nöjd med mig själv att jag ligger här i soffan, glad och avslappnad utan gift i kroppen.

@Fastforwardnorewind, hur mår du?

Kram till alla

@eling Hej 👋🏼 Alltså första gången jag jag skulle outa att jag inte skulle dricka var på en familjesammankomst (makens sida) på picknick när nån ropade mitt namn över hela ängen och frågade vad jag ville dricka till maten. Jag hojtade tillbaka "JAG DRICKER INGEN ALKOHOL IDAG - JAG TAR ALKOHOOOOOOLFRITT". 😅😅😅😅 Inga frågor..har inte druckit efter det. Ingen frågar nåt varför eller så. Jag trodde folk "skulle bry sig mer" än vad de gjorde. Jag måste också tillägga att jag aldrig varit full i deras sällskap tidigare så att de skulle ha nån åsikt. Det är så lätt att tro att man ska få jobbig frågor etc medan det i själva verket är en själv och ens fixering vid drickandet som målar upp hur stort det skulle vara - det i sig är en anledning att dricka. Hjärnan 🧠 alltså!

Hoppas du har en skön lördagskväll
🩵

@Carisie ja man målar lätt upp stora scenarior i huvudet 🤭 Sen tror jag som du är inne på att det är olika hur det blir beroende på vem man umgås med. Någon gång när jag tänkte ta ett uppehåll som inte höll sig mer än nån dag fick jag frågan varför jag inte skulle ha något. Stel och panikslagen sa jag "nä det är inte nyttigt att dricka" 🤭
Till jul kommer gäster som ska bo hos oss och som jag brukar smygdricka för. De har ingen aning om mitt problem förutom möjligtvis svärfar. Men jag tänker att om jag pratar med dem så kanske det hjälper, fast vad ska man säga då.. Det får jag fundera på. Känns jobbigt att vara värd flera dagar och tvingas tillhandahålla andra alkohol när man själv jobbar på att inte dricka.

Natti natti!

@eling Det lät lite kul och gulligt ”nä det är inte nyttigt att dricka”😂. Jag har också smygdruckit när jag haft gäster, för att liksom stå ut och fixa med allt. Passat på att smydricka ur en mugg i köket jag ställt i skymundan eller i en gömd flaska på toaletten. Med mer fart än när jag var själv. När jag slutade dricka så berättade jag för mina närmaste, de som brukade komma, att jag slutat. De har ju anat att jag dricker mycket, men inte i vilken omfattning egentligen. De var positiva och tyckte det var bra gjort av mig. Blev inte så mycket frågor på det. Det kändes skönt att berätta det. Jag har långt senare berättat mer för syskon och mamma om mitt alkoholberoende, när jag kände mig trygg och redo för det. Nu vet de att jag inte bjuder på vin hemma, det blir som starkast 3,5 öl och om de vill ha vin får de ta med eget. Kommer jag till dem kan de bjuda andra på vin men det finns alltid alkoholfritt till mig. Nu är det liksom det ”normala” att jag inte dricker. Nu tycker jag också att alla sammankomster är så mycket trevligare och roligare då jag är delaktig i sammanhanget och kan lyssna och är trygg och lugn. Jag behöver inte ”stå ut” längre då jag är nykter och springer inte omkring som en jojo längre😂.

Kan du ta hjälp av din man eller någon annan till att servera alkohol? Ha en fin första advent🕯️❤️

@eling God morgon och glad första advent 🕯️ Jag vet inte riktigt eftersom jag mest druckit mig karatefull i ensamhet medan jag varit medelmåttlig i sällskap - inte spårat ur iaf. Det här är första julen jag kommer att vara nykter men jag har redan pratat med min familj (det är de som kommer) i våras då jag bestämde mig för att det fick vara nog. Jag sa att jag tröttnat på de konsekvenser alkoholen ger i form av trötthet & bakfylla samt att jag var trött på att det alltid ska drickas i alla sammanhang. Jag sa också att jag tyckte det blivit för mycket för mig , vilket jag tyckte, och att jag inte behöver alkohol för att ha kul. Sen när det kommer till att bjuda på alkohol så gör jag det jättegärna. Men folk får servera sig själva 😅 Min brorsa, svåger och en bonusdotter är nykterister av olika anledningar så jag är inte ensam i det. Alternativet är kanske om du kan säga att du kör en vit jul och att de får ta med alkohol om de vill. Jag har sagt att det blir vitt vid olika tillfällen och då kommer folk med alkoholfritt oftast?! Det är tydligen inte så viktigt med alkohol när allt kommer omkring?

Du har många dagar på dig att fundera och kommunicera ut vad du önskar. Hoppas du får en fin första advent.
🩵