Det är mig och min son det handlar om....

Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Profile picture for user Li-Lo

Ett första steg mot styrka skriver du. Ett av många tänker jag, du är i en process, förändring tar tid! Utöver att vara aktiv här igen så hämtar du aktivt kunskap utifrån för att känna dig trygg i de eventuella kommande stegen du tar. Jag blir rörd när du skriver att du vill ge dig själv stöd och att du har ett behov av att "skriva av" dig. Att skriva av sig och sätta ord på vad du känner och tänker kräver insikt, mod och är ett sätt att tydliggöra vilket kan vara avgörande för att veta hur du kan gå vidare.

En annan tanke som slår mig är att du skriver "flydde" i ditt inlägg. Jag kanske har fel och ber i så fall om ursäkt för det. Är det så att det förekommer våld, hot om våld eller andra kränkningar vill jag gärna uppmuntra dig och andra i liknande situation att kontakta Kvinnofridslinjen. http://kvinnofridslinjen.se/

Kommer det att bli annorlunda? Du har idag gjort annorlunda. Du är här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Li-Lo

Tack för de fina orden, :d hjälper att läsa....känns som att allt jag får höra är hur dåligt jag gör för mitt barn o mig själv. Medans d som faktiskt hjälper är de små orden när jag själv känner att jag har tagit ett steg framåt i rätt
Riktning. Att gå till anhöriggruppen igår va olidligt jobbigt steg. Jag va så nervös, rädd, orolig och kände mig så utelämnad...tills jag kom dit, va nästan så jag började gråta för d kändes så naturligt. Det va okej att jag va där, d va okej att jag hade det här livet för de förstod vad som skedde för de är i samma situation och jag behövde inte ta fram fasaden utan bara vara utan o förklara mig.
Jag ser fram emot nästa gång redan...det ska bli skönt o äntligen få nån att verkligen prata med som inte står där med pekpinnen och de orden som faktiskt gör ont i mig!

När han är full eller har abstinens kommer orden, kränkningarna...som ett stort slag i magen på allt jag gör som är
Fel, min familj, d här landet, arbetsgivaren, etc etc etc så våld? Inte mer än ord, fast ibland önskar jag att han inte bara slagit mig istället...blåmärken går bort efter en tid, d gör inte orden...de finns där o maler ner en till små träflisor o packas mer o mer efter varje gång d händer....

Jag vet ärligt talat inte ens om jag har några känslor kvar, kanske bara är min jkla ansvarskänsla och mitt medberoende som gör att jag stannar och känner att jag måste hjälpa honom för att han inte klarar sig annars. För d är ju d han säger, jag drog med mig honom hit. Han har offrat sig för mig genom att komma hit, lära sig svenska och ge upp ett härligt liv vid Medelhavet. Jag ska väl känna tacksamhet för att han gör detta för mig. Jag har sagt att ville han inte så fick han säga till för jag tvingar inte nån...så d är helt hans val! Men sen vill han ha oss, vill inte att sonen ska växa upp i en trasig familj som han gjort.

Jag vet varken ut eller in...men d känns bra att få skriva om d, oavsett om nån läser o svarar antar jag! Men som du säger d är väl också ett steg i processen att sätta ord på allt...

Profile picture for user InteMera

Du låter stark, modig, beslutsam! Du tar stora kliv till en ny framtid utan att du själv ser det! Önskar dig styrka på vägen, tror du behöver höra det lika mycket som jag gjort här på forumet att du inte är ensam! Och nej alla har det inte som vi även om vi gärna inbillar oss att våra familjeliv är normala ;) Men det kan ju alltid bli bättre eller hur och framför allt kan vi själv påverka de. Bara vi vill och orkar!

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Tack <3 tårarna rinner när jag läser d du skriver, betyder mycket!
Trots att man vet att man inte är ensam om denna situation så behöver man höra d ofta...jag har aldrig fattat det förut o det gör ont i mig att d tagit mig 10 år o ett barn att komma till den punkten....men kanske bättre sent än aldrig!?

Profile picture for user Nykteristen

Varje kväll när han kommer hem eller jag vet att han snart kommer hem så kommer den där rädslan, rädslan för att net veta hur kvällen kommer att sluta. Jag är så vaksam över hur han beter sig, hur han pratar och hur hans minspel är för då vet jag direkt om han druckit eller ej. Den rädslan är jobbig, den tär på mig nåt så fruktansvärt. När jag sedan märker som igår att det va lugnt och att han tar en dusch, fixar te och mackor, slänger sig på soffan så slappnar jag av en liten stund...tills nästa rädsla hoppar på mig, när jag ska gå och natta sonen. För det är då han kan passa på att "ta en cigg" i garaget....man ligger spänd i sängen för att lyssna, låser han upp o öppnar han ytterdörren eller är det bara tvn som är påslagen och han faktiskt ligger i soffan o tar det lugnt.
Undertiden så somnar sonen i min famn så gott och jag känner mig lite avslappnad eller rättare sagt väldigt trött, för ikväll blev det inget garage och spänningen går ur min kropp. När jag kommer ner så har han förberett en film till oss och fixat nytt te så vi kan ha filmkväll. Han ska bara ta en cigg först....min kropp reagerar direkt och huvudet börjar gå på högvarv. Ikväll blev d en cigg utanför ytterdörren....jag kan pusta ut! jag tittar 5 min på filmen sen somnar jag på soffan. Han väcker mig och vi går o lägger oss samtidigt för en gångs skull, han i vår säng och jag i sonens säng. Denna natt har jag sovit gott, sovit gott för att jag vet vad som kunde hänt men inte hände...det har inte hänt på 2 veckor nu, han fick ett snedsteg häromdagen men han kontrollerade det med att sluta direkt när jag påpekade det och han gick o la sig....bra eller ej men d gav mig ett lugn för att kunna sova.
För sova är något jag inte kan när han dricker, det är nog därför man är så trött kroppsligt men också mentalt. Ni vet småbarnsåldern, man får ju inte sova...det är så det heter utåtsett. Men jag vet varför det är såhär och jag kan absolut inte skylla på min älskade fina son, jag blir arg på mig själv för det. All denna ilska jag har i min kropp mot honom. Han som ska och skulle vara mannen med stort H...har han nånsin funnits där? Kärleken gör en blind sägs det, men jag vet inte....den sanna kärleken har jag redan fått för 2 år sen och det är den som betyder nåt. Så varför stannar jag för? Varför varför varför?

Profile picture for user Ikaros

Hej nykteristen
Jag är inte medberoende utan en alkoholist. När jag läste din tråd blev jag mycket berörd. Som alkoholist känner jag igen mig i din mans beteende men det är inte försvarbart. Det din man behöver är nog ganska säkert hjälp. När du är med och sköter det mesta kanske han inte känner något behov av att sluta dricka. Paradoxalt nog kanske han kan ta hjälp om du ställer ett ultimatum.
Ingen skall behöva känna sig rädd som du gör. Du är i en mycket utsatt situation. Om jag skulle våga mig på ett råd är det att du tar all hjälp som går att få. Kvinnofridslinjen är ingen dum idé. Psykiskt våld är allvarligt. Det bryter ner den starkaste.
Ett tips är att läsa Märta Tikkanens bok: "Århundradets kärlekssaga" den skrevs på 80-talet men du kommer säkert att känna igen dig.
Avslutningsvis vill jag önska dig all lycka och den bästa hjälpen får du förmodligen av de som levr eller levt tillsammans med en alkoholist. Inom Alanon finner du t.ex. sådan personer.
vänligen
Ikaros

Profile picture for user Muminmamma

Våra män är nog klonade. Har samma oroliga väntan att min man ska komma hem. Jobbar rätt oregelbundna tider och min man anpassar sitt drickande efter det. Kan få sms på jobbet när jag jobbar kväll som blir fler och fler och tonen förändras. Då vet jag att ha dricker. Han är hemma själv med barnen och krampen i magen och hjärtklappningen drar igång. Sedan när jag kommer hem börjar hans påhopp och jag blir kallad för allt möjligt och får veta hur värdelös och äcklig jag är.
Sover också i barnen sängar. Kan inte sova inne i vårt rum. Han snarkar och luktar alkohol.
Du ska inte ha det såhär, ingen av oss ska det.
Det är som Ikaros skriver, ingen ska behöva känna sig så rädd som du gör.
Kram!

Profile picture for user Nykteristen

Faaaaan ta honom och hans beroende, precis så känner jag nu! Skulle vilja gå ner o banka skiten ur honom, tror ni han förstår då?! Nej, han skriker inte eller är gapig. Han pratar med sin mamma.....om sina problem, våra problem som han uttrycker d! Dvs alkoholen, men han är full. Nästan så d blir lite komiskt i allt d tragiska. Ska försöka sova lite...hoppas jag får bara!

Det hjälper att skriva här, som att sätta ord på mina känslor i stunden....är glad för att denna sida finns! <3

Profile picture for user Muminmamma

Det är så jäkla fel att du ska ha det så här! Vad säger hans mamma? Reagerar inte hon på att sonen ringer full?
Det är verkligen så galet. Du ska inte behöva ligga och höra detta.
Tänker på dig!
Kram

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Muminmamma

Tack för din omtanke, det värmer. Har tänkt på dig och din situation också....hur går det för dig? Har han varit nykter nånting på de senaste? <3

Hans mamma är periodare, det är väl det som gör att de fortfarande har den kontakten de har...tragiskt men det är så det är. Vet ärligt talat inte om hon reagerar när han gör det eller om hon reagerar på de efteråt. När hon ringer och är full så går han ut och pratar med henne för han vill inte att vår son ska se och höra farmor i det tillståndet....visst d är väl snällt, men spelar det nån roll i det stora hela? Hon är ju inte otrevlig på nåt sätt och sluddrar inte heller för den delen de gånger jag hört henne! Varför skydda honom från henne när han inte skyddar honom från sig själv?
Men det är klart att hon vill att han ska sluta och hon förstår mig om jag går ifrån honom har hon sagt....konstigt att jag fortfarande är kvar o visst har hon rätt i det!

Natten blev lugn iallafall, han pratade med henne en stund sen gick han o la sig helt stilla. Det var väl ändå skönt i sig själv, men jag sov inte så mycket. Det gör jag aldrig när han har druckit oavsett mängd eller allmäntillstånd. Men min son sov och det är huvudsaken, lite så det känns nu faktiskt. Huvudsaken är att han mår bra, jag klarar mig alltid. Tror ni inte det är så man måste tänka även att det kanske är helt fel i vår förvridna värld?

Tänkte på det imorse när jag satt o åt frukost i min ensamhet, kan vi inte bara flytta in i ett härligt kollektiv alla mammor o barn. Skydda varandra mot den onda alkoholvärlden och de som lever i den.

Jag har börjat inse att jag får agg till de människor som dricker alkohol överhuvudtaget, kanske miserabelt sagt när inte alla som dricker faktiskt har ett beroende men som tex Facebook. Detta tjat om all jkla alkohol som dricks, denna hets över vad som smakar bra och det ska bli så gott med ett glas vin eller en öl. Jag kan inte med det längre....det ligger för nära helt enkelt!
Jag har själv druckit alkohol, ni vet det där goda glas vinet på en fredagkväll när man lagar mat eller när man var yngre och jobbade utomlands. Inte nu längre, skulle aldrig falla mig in att dricka alkohol för jag vet vad den gör med människor. Sorgligt på ett sätt att ha fått det upptryckt i ansiktet så länge, men jag kommer nog aldrig ha en bra och normal syn på alkohol mer...men det gör mig inget, det är inte det jag är arg, ledsen och besviken över. Det är att en människa kan prioritera bort allt, verkligen allt för att få vara med sin bästa vän Mister Ruset!

Profile picture for user AliceAlice

...eller vet att du också måste må bra, dels för att du är värd det och dels för att kunna vara en bra mamma, den mamman som du vill vara!

Ja det är förfärligt mycket alkohol överallt, tror det är helt normalt att känna som du gör, för mig har det avtagit lite med tiden, inte fullt lika hatisk idag men jag reagerar fortfarande, å andra sidan har man alltid ett val att ta det där glaset eller inte.

Kollektivet var en fantastisk ide´:) Tänk om det varit lättare att knyta kontakt m andra i liknande situation och inte enbart över nätet!

Beslut om att lämna växer sakta fram hos många anhöriga och kanske måste det vara så, sen finns det de som lämnar och kommer tillbaka men precis som att det pratas om att missbrukaren måste nå sin botten måste kanske vi anhörig nå vår och då först då är man klar att lämna. 5 år och aldrig att jag haft dåligt samvete, jag vett att jag testat allt. Nu kan jag också undra varför jag stannade så länge och inte gick tidigare men det är inte lönt att lägga mer skuld och tyngd på axlarna!

Kanske är det små små steg i riktningen bort från missbruket som ändå sker, så var det för mig. Jag köpte saker jag tyckte om, utan att fråga, jag gjorde roliga saker med barnen utan att han var med osv. I efterhand ser jag att allt detta var steg som ledde mig bort och en klok samtalskontakt som hjälpte till att se och förstå.

Mycket styrka! Kram Alice

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av AliceAlice

Ja, det kanske är som du skriver....de små stegen som gör skillnaden. Som du också gjorde och såklart gör så försöker jag hitta på saker framförallt på helgerna, massa roliga saker för mig och sonen. Jag frågade i början om han ville följa med nu struntar jag i det, jag vet svaret ändå...vi har det roligast själva iallafall. För det är i dom stunderna jag är riktigt lycklig och avslappnad, när vi är helt själva och inte har nån tid att passa. De dagar när han accepterar att så är fallet och inte ringer stup i kvarten för att höra vart vi är, vem vi är med och när vi kommer hem. Det är då jag också längtar bort som mest, på en tid när det är jag och sonen själva på heltid. När vi får göra det vi vill göra utan massor av krångel och ifrågasättningar.

Det är skönt att höra att du inte har dåligt samvete och det ska du verkligen inte ha inte heller belasta dig med varför du inte gick tidigare. Den har jag fått höra massor av gånger och det är bättre att låta det vara, man sätter sig själv i en situation då som inte är bra och jag tror man ältar ännu mer då.

Visst låter det befriande med ett kollektiv :-) ja, ibland önskar jag att man hade nån i samma situation här i samma stad som man lärde känna, för att kanske stötta varandra under gång....det i sin tur kanske hade varit lättare att verkligen ta steget bort, jag vet inte kanske jag har rätt kanske jag har fel!

Snart helg och säkert många med mig som får helgångest, men ikväll är det lugnt....det vet jag för efter gårdagen så kommer han att hålla sig borta från det för ikväll. Men sen kommer lördag och söndag, även måndag då han är ledig....men jag försöker ta en dag i taget för just nu kan jag net göra mer än det. Jag kan inte tillåta mig själv längre att ta mer än en dag/kväll i taget för då kommer jag bara bli ännu mer besviken!

Profile picture for user InteMera

Som svar på av Nykteristen

Fredag idag och jag våndas redan av att behöva åka hem från jobbet. Var för ovanlighetens skull på lunch med min man idag och han var på gott humör, hans ena son ska stanna hos oss ett tag för sina studier. Sonen bor i vårt gästrum intill garaget där mannen brukar dricka, så jag kan alltid hoppas det blir lite lugnare ett tag men tror tyvärr det max går någon vecka så hittar han en orsak att hålla till i garaget ändå, kan ju alltid "gå ut och skruva" som det så fint heter...Jag sätter inte min fot i garaget om jag inte måste, bara lukten av cigarettrök och gammal öl får mig att kväljas vilket han vet så han behöver inte oroa sig för att jag hittar hans flaskor där. Inte för att jag ens letar mera, min intuitivt inbyggda promilleradar räcker för mig för att veta hur många öl eller centiliter starksprit som han druckit.

Som ni andra försöker jag ordna nåt trevligt åt mig och barnen och struntar i hans planer, dom vet man oftast ändå när det blir helg. Möjligen är han som någon annan tidigare skrivit ivrig på att åka och handla "dendär mjölken du glömde" eller liknande för att ha en täckmantel för ett besök till sprithandeln.

Det är svårt för andra omkring ett komma med goda råd utan att man tar illa upp, vi alla här vet vad vi egentligen borde göra men det folk inte fattar är varför det ska vara så svårt. Att ångesten över att tvingas lämna barnen ensamma med dessa män om man själv väljer att flytta och tvingas sända barnen på umgänge, då helt utan ens egen övervakning och möjlighet att rädda situationen för man är ovetande om vad som pågår. Att det inte är ordnat i all hast med nytt boende, att man skäms och ångrar sig och våndas över ja vem vet vilka alla praktiska bekymmer man målar upp för sig. Jag har sneglat på ett eget boende, lediga bostäder finns nog att hitta men sen kommer man på sig med att skämmas för man planerar nåt så stort bakom ryggen på honom. Fick till och med för mig att ha dåligt samvete att jag här på forumet hittat ett ställe att ventilera allt man funderar. För jag har faktiskt inte på länge öppet sagt jag flyttar om inte drickandet upphör, efter förra diskussionen för snart två år sen så vet jag att det inte gör nån skillnad på hans drickande om jag hotar med att lämna. Så jag smider mina planer i det dolda, få se när jag till slut hamnar i en sits som tvingar fram det slutliga steget.

Kram och styrka till er alla här inför kommande veckoslut, som vi alla vet vad ledigheten kan föra med sig därhemma..

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Hur blev helgen för dig?
Här blev det lugnt, känns konstigt, väldigt konstigt att faktiskt ha en bra helg. Kommer ärligt talat inte ihåg sist vi hade det, ni vet utan alkohol...men jag bröt ihop i fredagskväll framför honom. Han åkte iväg till en kompis en sväng och va borta längre än han sa att han skulle, men det är väl egentligen inte det som gjorde att jag blev arg och rädd såklart det tror jag ni förstår. Jag blev rädd för att han åter igen skulle komma hem mitt i natten aspackad och börja härja runt som han så många gånger gjort förut, den rädslan i mig va så påtaglig att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen under de timmarna. Jag had lovat mig själv att jag inte skulle ringa och höra efter, lyssna på alla de tecknen som utgör om han har druckit då ens en öl. När han kom hem så hade han inte druckit nåt, han hade suttit och pratat med sin kompis och tiden hade dragit iväg lite väl länge. Så jag bröt ihop när sonen hade somnat för natten framför honom. Han blev tvungen att lyssna på vad jag hade att säga till honom...sånt jag aldrig vågat mig för att säga förut och han lyssnade. Han lyssnade på sånt han aldrig velat lyssna på förut, men jag vet inte om han förstod eller ville inse faktan jag la framför honom. Det gör mig så ont att det ska behöva vara såhär, en känsla i kroppen som väntar på en tickande bomb att explodera och sen har allt fallerat igen. mitt huvud som inte ens kan vila under natten för det är då allt sätter igång, kvällar och nätter eller de dagar när han är ledig för då finns det tillgång och framförallt tid till att dricka till att suget kommer och drar ner honom i den världen där han trots allt mår bra en stund tills det går över styr och aggressiviteten, hoten och det onda tränger igenom.

Jag ska gå och börja prata med nån idag, det känns så långt borta allt detta bara för att man inte vara med om det på ett par dgr....det var bara en mardröm, det hände inte, det har inte hänt. Ni vet den känslan man har dagen efter när allt är bra för han är inte full...man har sovit lite och då är allt bra igen. det som har hänt har hänt och det är inget vi pratar om för det är en ny dag och vi börjar om. Lite så känns det, men ska gå dit såklart och jag vill ha en tid som vi kan gå dit också...han har sagt nu igen att han vill det, vill reda ut våra problem och hans drickande. Men kommer det att hålla? det har aldrig hällt förut så vad är skillnaden denna gång? Har han insett att det är på allvar denna gång, att jag kommer att stå för mina ord då jag påminner honom om den ibland?

Jag smider också planer bakom ryggen på honom, för att skydda mig själv på nåt sätt tror jag....eller drömmer mig bort till en värld som är enkel,där jag bara kan bry mig om mig själv och min son....det lättar iallafall upp min vardag på ett skönt och lite skrämmande sätt.

Profile picture for user InteMera

Hos oss var helgen också märkligt lugn. Vi vet liksom inte vad vi ska göra med varandra när "elefanten" inte står i vardagsrummet och man inte behöver trippa på tå. Jag har svårt att ändå koppla av, man vet det bara är en tidsfråga innan det brakar igen. Han åkte iväg med sin son några timmar, skulle till köpcentret och jag satt i vånda och väntade att de skulle komma tillbaka för att höra om han från bilen skulle gå med en påse direkt till garaget. Vet ju i så fall vilken butik han handlat i...Har legat vaken stora delar av nätterna, funderat och fantiserat och försökt tänka tillbaka på allt som hänt sen vi flyttade ihop. Tyvärr mest en massa mer eller mindre otäcka scener som spelar upp i minnet och har sorgset kommit fram till att vi nog egentligen aldrig haft någon bra period. De korta perioder som han inte alls druckit som kanske varat i bästa fall 2-3 månader, har alltid slutat med än mer drickande efteråt så även dessa torra perioder går jag på nålar och bara väntar på nästa gång ändå. Ibland när man efter några veckor kopplar av lite och tänker att kanske jag inbillat mig att det är så hemskt, så kommer Herr Alkohol på storbesök igen och man är tillbaka på ruta 1.

Det är så svårt att lita på löften att de ska dricka mindre, för all logik och erfarenhet skriker i huvudet på en att det är lögn. Att inget ändrat. Att vad man än hotar och kräver så kommer det så småningom återgå. Men bra för dig Nykteristen om han ens medger att han har ett problem och att han vill försöka lösa det, ett stort första steg vunnet. Om det på riktigt är uppriktigt menat från hans sida, att det inte är nåt han bara säger för att lugna dig, inbilla dig att det ska bli annorlunda. Förlåt om jag låter cynisk, jag känner ju inte din man. Jag hoppas så för din och ert barns skull att han är ärlig och verkligen vill ordna upp. Jag har själv dessvärre den situationen att min man säger det är upp till mig att flytta eller inte, han tänker inte sluta dricka och passar det inte mig så kan jag dra. Men väljer jag att dra tänker han kräva och göra allt för att se till att vårt barn måste stanna med honom, och han är helt beredd att gå fram med lögner om att jag är psyksjuk, oansvarig eller vad som helst i rätten och hos barnskyddet om det är vad han tror krävs för att få behålla barnet. Hur försvarar man sig mot sånt? Och hans drickande och elakheter är givetvis bara min sjuka inbillning enligt honom. Och skulle det bli som han vill så kommer mitt barns hela framtid att vara slagen sönder och samman, för han kommer utsätta henne för samma psykiska misshandel och tassande runt spriten som han nu utsätter oss alla för, bara det att hon då inte har mig som "försvarsmur". Hur skulle jag då kunna leva med mig själv, om jag vet jag kommit bort för egen del men att min dotter måste ta en ännu större smäll för det och leva ensam med eländet? Blir helt gråtfärdig bara av att skriva detta, vet inte hur man ska kunna ta sig ur situationen. Skulle min man säga vi kan dra och ta barnet med mig, skulle jag inte tveka en minut. Skulle ordna allt på en vecka och vara ute så fort som möjligt. Det är såna här dilemman som andra utomstående inte förstår, inte heller barnskyddet som alltid bara tycker barn har rätt till båda föräldrar. Men om den ena är olämplig men en hejare på manipulation och lögner, vad gör man då?

Jag vet faktiskt inte om min man i grunden har en elak personlighet eller om det är spriten som längs åren gjort honom sådan, inte för att det spelar nån roll numera när konsekvenserna blir desamma. Han kan vara lika elak nykter som full, men det skärps och blir grövre full och för flera år sedan förföll han även i våld och skadegörelse när det var som värst. Så jag har provat hela rumban med myndigheter och polis och insett att jag måste fixa dethär själv för någon hjälp känner jag inte att de erbjuder. Jag ses som medskyldig för att jag låtit det pågå, hur man skulle löst det har ingen av dem haft ett bra svar på. "Du kan alltid ringa polisen om du tror han dricker med dottern hemma ensam". Är inte skadan redan då skedd, när ett barn varit hemma ensam med någon i 2 promilles fylla? För vem vet hur månnte gången innan jag kunnat bevisa det och verkligen kunnat ringa någon ens?

Profile picture for user Nykteristen

Skönt att helgen även var lugn för er, men jag håller med dig. Känslan är där och gnager konstant, den skriker att detta är fel det ska ju inte vara såhär för det har aldrig varit såhär. Är det lugnet före stormen, när allt raserar igen. För som för dig så har min sambo sagt det otaliga gånger men aldrig genomfört det, så jag kan absolut inte lita på det och det gör jag inte heller. Finns inte en tillstymmelse till det i min kropp att tillåta mig göra det trots att hoppet är där som med allt annat.

Jag har också hört det där med polisen men känner samma sak, skadan är ju redan skedd och det blir ju inte bättre av att han får en polisanmälan på sig också. För det om något kommer att kastas rakt upp i ens egna ansikte tids nog och den gången om någon skulle jag vara rädd för vad som skulle hända.
Sambon är också elak när han är nykter under de perioderna när han dricker. Nu när han hällt upp ett tag så blir hans personlighet vad jag faktiskt tror är hans riktiga. Han är snäll, omtänksam, glad och älskar att vara med sonen. Dt gör fysiskt ont i mitt hjärta när jag ser honom och framförallt sonen som lyser upp när hans pappa leker, busar och myser med honom på riktigt. För när han är full och bakis så blir han bara irriterad för att sonen drar sig undan för det ska man ju inte göra med sin pappa. Man ska alltid älska sin pappa oavsett hur han är, det är iallafall hans tankesätt som det verkar....
Skulle aldrig i hela mitt förbannade liv låt sonen få bo hos honom om det skulle bli så, då lever jag hellre såhär...kanske är dumt tänkt men att inte veta hur han mår när och om pappa dricker jag kan inte leva så....Om vi nu skulle gå ifrån varandra så kommer jag att kämpa mig blodig till att få ensamvårdnad, det är inget jag har sagt till honom och inget jag kommer nämna förrän den dagen kommer men det är den bittra sanningen från min sida. Sen struntar jag hur svårt det nu än kan vara men det ska gå till på det sättet, mitt sätt...han har gjort på sitt sätt alldeles för länge.

Profile picture for user Nykteristen

Mitt hjärta håller på att brista, tårarna kommer och det finns inget stopp längre....
Idag kom smällen jag väntat på så länge men inte vågat eller velat tro på! Han drack, jag blev asförbannad och började bråka. Till sist gick jag o la mig. Han kommer upp lugnt o sansat o vill prata. Så vi går ner och han säger att han nog inte vill detta längre....han vill nog att vi ska bryta helt o att han tänkt på det ett tag. För trots att han älskar mig så är han inte lycklig o han ser att inte jag är det heller....
Vi ska träffa banken om en månad för o prata lån, så vi kom fram till att vi har en månad på oss nu att i lugn o ro verkligen fundera och isånafall att vi redan då pratar med dom om lånen på huset. Varför känns det så jävla pissigt för då? För jag menar indirekt sa han ju precis till mig att jag skiter fullständigt i att du mår dåligt över alkoholen, jag lämnar hellre dig än min alkohol. Jag antar att det är såhär det känns när man kommit på sin man med en älskarinna mitt i akten....som att bli påkörd av en buss två ggr typ!
Jag är så arg, så ledsen och så besviken.....
Mitt i allt detta känns det ändå bra att få ha er här...dock skulle jag behövt ha er här IRL nu för en kram <3

Profile picture for user Odelsten

Kramen alltså! Det blir en nätkram jag önskar att jag kunde ge den till dig på riktigt. Har följt din tråd och ser hur hårt du kämpar och förstår dina känslor precis. Det kanske är bra att ni får lite tid på er att tänka efter ordentligt nu. Han gör sina val och du får nu chansen att verkligen välja det som är bäst för dig och din son! Kram Odelsten

Profile picture for user Nykteristen

Tack Odelsten, den behövs och värmer trots eller även att den är här via det här forumet.
Det som gör mest ont i allt detta förutom just alkoholen är att drömmen och önskan om ett till barn, drömmen om vårat familjeliv är borta för jag vet ju egentligen vad som är bäst för mig o sonen...men d gör bara så in i helvete ont så jag inte vad jag ska göra av mig själv. Jag förstår inte hur man kan vara så egoistisk att ens tänka en sån tanke som han gör.
Men som du skriver, d är nog ändå bra att vi har fått ett datum i d hela och hur ont d än gör så måste jag göra d för min son men framförallt för mig själv!

Profile picture for user Muminmamma

Här kommer också en stor kram. Åh du har kämpat så. Du fixar detta och du kommer få mer energi över till dig och din son. Det gör ändå så ont. Precis som du skriver, drömmen om mer barn och en framtid tillsammans.
Detta kommer bli bra. Önskar jag kunde göra mer än bara skriva. Kram

Profile picture for user InteMera

Jag förstår du är arg och lessen och upprörd och allmänt förvirrad hur det kunde bli så att det är han som säger de svåra orden. Det är ju inte rätt att det är du som blir lämnad, det är ju hans fel alltihop! Men det han säger tydligt är ju att han inte tänker förändra sin livsstil, att han hellre fortsätter med sitt utan dig om du inte accepterar det. Och att kräva det är nog för mycket begärt av honom och visar på total noll insikt i hur du egentligen mår av att han dricker. Och han förstår nog inte heller hur hans drickande påverkar ert barn. Kanske ni den månad ni nu har att fundera kan försöka få till ett sakligt samtal där du kan försöka förklara hur du mår, utan att försköna och förskona honom från sanningen? Att verkligen säga att dethär är jag och såhär mår jag och såhär tänker jag. Berätta hur illa han gjort dig med sitt beteende och vad du skulle vilja för att det skulle kunna gå att reparera ert förhållande. Er situation verkar ha gått så långt så det är dags att vara brutalt ärlig, för det är nog enda chansen att försöka hitta tillbaka till varandra om det ens är det ni vill eller kommer fram till att ni borde göra. Kanske en nu hemskt känsla hos dig kan bytas ut mot lättnad, när allt är sagt och ni vet vad som behöver göras. Om det så blir att försöka rädda ert förhållande eller flytta skilt? Men det kräver ju nog att han också försöker låta bli att försköna sin egen del i det han förorsakat, känslan av uppgivenhet, misstro, ilska och stundvisa hopp han gett dig. En stor kram från mig också till dig, du är stark och har nog funderat betydligt mer än han på hur du ska hantera en eventuell separation så jag tror det i slutändan är du som går starkast ur det hela! Fortsätt skriva av dig här, vi är nog många som lyssnar och stöttar om du ger oss chansen!

Profile picture for user AliceAlice

De som varit med om både och säger att missbruk är värre än otrohet, för vid otrohet har man en fysisk person att "slåss" mot. Men känslorna sägs ligga nära varandra och en del beskriver missbrukaren som otrogen med flaskan.

Självklart är han inte lycklig, i så fall hade han inte druckit men det inte ditt eller ert barns, ert livs fel, problemet finns inom honom! Dessutom ger missbruk ofta depressiva symtom som ofta går tillbaka om man slutar och är inte behandlingsbart under tiden man missbrukar.

Hur hårt det än känns så kan detta vara en nystart för dig! Du slapp ensam fatta beslutet. Men detta med uppgivna drömmar känner jag igen, det tog mig ett drygt år och det kändes som att jag fick rita om mina kartor, mina drömkartor och från att ha innehållit mycket blev de ganska tomma. Ett barn till och du hade haft det ännu tuffare som ensamstående, du har alla chanser att få det du vill i livet men jag har svårt att tänka mig att det är den här mannen som kan ge dig det. Livet är inte slut men det går in i en annan fas! Kan du se det spännande i det? En positiv utmaning även om det inte var detta du ville!

Life isn´t about waiting for the storm to pass... it´s Learning to DANCE in the rain!

Mängder av styrkekramar!!!

Profile picture for user Nykteristen

I allt detta så är det skönt att ni finns, det känns inombords....ni har på denna korta tid börjat betyda massor för mig och det behövs. <3 Jag kommer oavsett att skriva av mig här hos er, jag behöver er och skrivandet i allt det onda. Jag kan i alla lägen oavsett hur jag mår och känner för stunden, skriva av mig här och sätta ord på känslorna och det är en sån befrielse....ni vet med säkerhet känslan, en varm och trygg känsla som vi behöver men inte år tillräckligt av i vår vardag.

Låg vaken halva natten med världens värsta huvudvärk och kom inte till ro, när klockan ringde så hade jag helst av allt bara velat ligga kvar helt själv. Hade behövt hjälp att få iväg sonen till dagis och bara fått vara själv med mina tankar och tårar för en stund, för att orka med vardagen och ta tag i allt.
Men på med ansiktet utåt och vi kör igång...han gör ju likadant, för nu på morgonen är det trots allt ganska bra...vi ska ju ha filmkväll ikväll och lägga oss tidigt för vi är ju trötta. Hur orkar han? Hur orkar han ignorera allt hela tiden eller är han så jävla naiv i allt detta att han verkligen tror att jag lägger saker bakom mig bara för att det är en ny morgon? Jag vet att han kommer ihåg allt sen igår, för han hade inte druckit så mycket....är detta hans sätt att bearbeta att det kanske är THE END? Men jag kommer nog aldrig att få reda på det hur mycket jag än skulle vilja ha klarhet i saker.

Vi ska gå o prata nästa vecka, trots detta så sa han att det nog är bra för oss att göra det...för honom, för mig och för vår son. Jag berättade även att jag går på individuella samtal nu där, för min egen skull, för att jag ska kunna börja må bra. Han tyckte det lät bra och att jag skulle fortsätta om det kändes bra.
Började redan prata om att han skulle tillslut hitta en annan kvinna att leva med isånafall och det lär jag också tillslut göra, på fullaste allvar är det inget jag tänker på alls för tillfället. Det är att försöka leva och ta mig framåt...

Just nu har jag svårt i att se ett total avslut, trots att på ett konstigt sätt så kan jag faktiskt se det spännande i en eventuell ny fas....konstigt men o andra sidan är det ju nåt jag funderat på inte bara ett år utan massor av år. Hur skulle det bli om vi går isär? Är det tanken om att avsluta ett 10-årigt förhållande och bli ensam som skrämmer mig eller är det att lämna honom som person? Jag vet inte...kan inte svara på det faktiskt, just nu vet jag bara att det gör så sjukt ont.... det är väl så det får vara också antar jag. Som jag såg nån hade skrivit att man måste få sörja för att kunna gå vidare och det är väl så man måste se det, man måste få ha alla dessa känslor för att man ska kunna inse alla positiva saker det bär med sig.

Profile picture for user Nykteristen

Ju mer jag tänker på d, vilket är väldigt påtagligt ju mer undrar jag varför? Har alla hans ord till mig, om mig varit skitsnack, massa påhittade ord för att han ska kunna ha nån, för d är bekvämt? Hans kärlek till sonen tvivlar jag inte över...den finns där...

Tog ut flex idag, så är strax hemma...ska sova en stund o gräva ner mig för att hitta kraft, få lite kraft till att kunna gå o hämta sonen o inte va som en skyffe när jag kommer dit framför dom o framför sonen....

Börjar kännas som väldigt långt till måndag när jag ska gå o prata igen. Jag kan inte prata med nån som är nära, inte om detta, inte om min personliga strid. Mitt krig om att låta eller inte låta mitt medberoende ta överhand o få grepp om mig till bottenlöshet....

Vill bara att han ska förstå, är d så orimligt, är d så naivt och korkat som d låter?

Profile picture for user Muminmamma

Hoppas du kan sova lite och få lite kraft.
jag tror att drickandet gör att deras sanning hur dom ser på saker inte är förankrad i verkligheten. Visst finns kärlek där t familjen, men den ges när det passar och i de "portioner" som passar.
Min man köper gärna sina barn när han tycker att pappa ska visa kärlek. Barn är smartare än så och känner ju sin pappa väl.
Håll i och skriv här och skriv gärna i en egen bok därhemma. Gå på samtal och ta hand om hela dig.
Stor kram

Profile picture for user AliceAlice

...att han ska förstå, vi kan önska men inte mer än så!

Klokt att du tagit ledigt, detta är otroligt tufft så du måste vara rädd om dig!

Vad som varit sant eller inte, det vet bara han, om ens det, du får fråga på samtalet. Skriv ner allt du vill fråga om, det är lätt att tappa det och många av våra missbrukare är duktiga på att prata omkull både oss och terapeuter, blir det så så ta det inte personligt!

Man får tappa masken, men ibland fungerar den också som ett skydd mot omvärden och kan vara det som får en att hålla ihop...

Tråkigt att du inte har någon som står dig nära som du kan parat med! Visst kan det vara svårt men ibland reagerar inte människor som man förväntat sig och på oväntat håll kan man ibland hitta stöd!

Kram

Profile picture for user Nykteristen

Tack hörrni ❤️

Ska tänka på d där med att skriva ner frågor, jag är bara så rädd för framtiden och egentligen vet jag inte varför. Jag har bara mig själv att skylla om jag skulle acceptera detta nu....men kan jag förråda mig själv? För ärligt jag vill inte ha d såhär o må såhär.

Just nu efter att ha sovit 30 min så är jag tröttare än innan o orkar egentligen inget, skulle vilja stanna här i soffan! Låter ynkligt när jag läser d högt för mig själv. Ta dig samman för fasen o skärp till dig, få livet o funka som d alltid gjort.....men hur länge till då?

Jag känner inte att jag har nån o prata med, mn d kanske är känslan för jag vill inte höra vad de har att säga igen....jag vet redan vad de ska säga så varför prata med dom när det enda de lyssnar på är sig själva iallafall. Jag pratar men de lyssnar men de hör inte, d är stor skillnad

Profile picture for user InteMera

Vet du att det är helt okej att känna som du gör, att bara vilja krypa ner i soffan och stanna där? Att man ibland inte vill stänga av duschen för att man inte kan sluta gråta? Att man ibland faktiskt kan behöva ta sig några sjukdagar från jobbet för att få sova en stund, dricka en kopp kaffe i tystnad och få tänka klart utan att bli avbruten? Jag hör du är trött och lessen, men tillåt dig själv att vara det just nu om det är så det känns! Du är stark, modig, beslutsam men just nu är kraften låg. Du har bränt all energi på funderande, nu behöver batteriet laddas ur för att kunna fyllas på igen! Du kommer framåt, sakta och i små steg om än plågsamma till en början, men du ska se det lättar efter ett tag! Styrkekramar från en annan ödessyster som själv haft en eländig dag idag..

Profile picture for user Nykteristen

Bra o veta, jag har aldrig tillåtit mig till att göra såna saker...det är för dom svaga har jag alltid fått höra, eller för dom som låtsas. Låter kanske konstigt men har fattat att d är mer än bara min sambos beroende som är konstigt i mitt liv.

Men jag kallar mig själv svag isånafall för jag känner att d långsamt börjar brista...idag va en sån dag, helt värdelös dag!

Snälla InteMera, berätta om din dag....hur har DU haft det, vad har gjort att den blivit eländig?

Ikväll är allt som vanligt, iallafall enligt honom på soffan bredvid och på nåt sätt så känns det så vedervärdigt denna gång...

Massa kramar till er underbara människor <3

Profile picture for user InteMera

Det är inte svagt, det är mänskligt att bryta ihop. Jag tror du och jag Nykteristen bara är rätt lika på den fronten att "ja se bryta ihop det gör bara veklingar" och såna är ju inte vi :) När andra omkring mig brutit ihop över förhållanden och jobbstress har jag inte för en sekund betraktat dem som svaga, bara sett att de har kontakt med sina känslor och sitt inre väsen som jag inte har. Eller trott att jag har vill säga...ytan börjar krackelera och jag fick sitta och hålla tillbaka tårarna på jobbet idag.

Vet inte riktigt vad som hänt sen jag började läsa och skriva på detta forum för bara några veckor sedan. Myntet har verkligen trillat ner och jag ser glasklart att min man är sjuk, att han är alkoholist vad han än själv skulle kalla det. Jag har fått så intensiva blixtar av hemska minnen som jag förträngt så hjärnan går på högvarv. Sover dåligt och drömmer mardrömmar. Håller på att tappa greppet på jobbet, satt idag och skulle göra helt alldagliga sysslor och kunde plötsligt inte minnas hur det skulle göras. Hämtade kaffe och tänkte det skulle rensa hjärnan men hela dagen fortsatte likadant. Varningsklockorna ringer jag håller på att drabbas av en riktig burnout.

Jag har insett min man är som han är och det finns inget jag kan göra åt hans drickande. Endera måste jag acceptera det och försöka lära mig leva med det tillsammans med honom på nåt sätt som inte äter upp mig inifrån. Eller så måste jag lämna. Helst snart i såfall innan hela livet runnit iväg. Det känns som jag vaknat av en hink kallt vatten över huvudet, kippar efter andan som en fisk på torra land och vet inte alls vad nästa steg borde vara. Kan liksom inte tänka klart eller logiskt men är samtidigt helt känslokall. Skrämmande för sån har jag inte alltid varit.

Jag lider så med dig Nykteristen också och läser allt du skriver, denhär eviga ångesten över om man borde sluta hoppas och se framåt mot nåt nytt. Men varför är det då så förbaskat svårt!? Jag är också trött på att må som jag gör, klumpen i magen och "vad om" varje helg och ledighet och fullständig oförståelse över att humöret pendlar på oss som går på helspänn hela tiden. Min man gick ut i garaget igår och skulle mecka med sonen, kommer in en dryg timme senare och biter sig i läppen på ett sätt han bara gör när han druckit. Och jag fräste till på ett sätt jag nog inte gjort förut, för bägaren håller på att rinna över och jag vill inte vara dendär arga, tjatiga kärringen inför mina barn. Jag förtjänar bättre, dom framför allt förtjänar bättre.

Blev långt och osammanhängande dethär, men ja det känns lite bättre att ösa det ur sig.

Profile picture for user Nykteristen

Jag förstår din ilska och frustration över garagebesöket. Dessa små tecken som endast vi ser och hör (min sambo småhostar lite) som gör att man flyger i luften av ilska och blir den där bittra tanten o som min sambo så fint kallar d kontrolleringen som gör handklovarna på dom tajtare. O man hatar att man är sån, men d är väl en försvarsställning i sig d också.

Jag tror det är det som krävs, detta forum för att få upp ögonen o se verkligheten i det. Känner också att jag på nåt sätt vågar mer mot honom, säga ifrån på ett annat sätt. Skrämmande när man inte är van vid den sidan, lika lite som den där svaga sidan.

Har nån sett och uppmärksammat ditt mående på jobbet?

Idag hade kunnat vara en sån dag för mig, men jag jobbar på världens minsta företag så har endast en kollega o den personen skulle inte ens märka om man stod bredvid o grät, skönt d samtidigt. Slippa frågorna!

Självklart förtjänar du och ni bättre. Vi förtjänar att ha människor som gör att vi mår bra och kan ge oss nåt! Har sakta men säkert börjat inse det jag med

Profile picture for user InteMera

Jag har en kollega på jobbet som jag berättat för att min man dricker, jag vet hon förstår min sits eftersom hennes ex också har spritproblem. Idag sade jag som det är till henne, att jag inte vet om jag klarar dagen, att jag håller på och bryter ihop och inte ens klarar rutin uppgifter. Lite skrattade hon bort det, inte av elakhet, men hon tror nog inte jag mår riktigt så dåligt som jag säger för jag har alltid varit den på jobbet som dragit tyngsta lasset. Någon blir sjuk? Jajamän jag fixar hennes också tills hon är tillbaka. Jasså hon blir borta några månader? Inga problem! Och ja tack gärna några spännande nya utvecklingsprojekt att leda samtidigt. Tills nu då...

Jag ser ju nu att mitt liv i många år varit galet, att det bara är märkligt jag ännu hålls gående utan psykmediciner. Gjorde anhörigtestet här på sidan också, bekräftar det jag misstänker att både ångest och stressnivå är alarmerande och min syn på livet och framtiden just nu rätt mörk. Min man är på resa några dagar nu vilket är skönt, att få andas en stund men samtidigt vet jag att resor ofta innebär ett besök i baren på orten men varför stör det ens mig? Jag ser ju inte ens om han skulle vara full, varför irriterar det då mig?

Jag tror jag lider mest av att jag känner mig tvungen att försöka gömma hans drickande för barnen, att de inte ska se honom när han är som värst eller råka ut för hans gormande och elakheter. Han kan bli helt oredig, vet inte skillnad på morgon och kväll om han sovit en stund och börjar skälla på mig vad jag är för galenpanna som lagar middag till frukost för att han tror det är morgon när klockan är 17. Han kan säga så elaka saker till vår dotter också, som stackarn bara försöker hålla sig ur hans blickfång så långt som möjligt eller om hon nån gång närmar sig för att hon vill ha en kram kan han bara fösa undan henne och fnysa hon ska sluta klänga på honom. Hennes lessna blick i de stunderna, jag vet vad hans beteende gör med henne. Jag har börjat säga som det är till henne när jag vet han druckit, att pappa idag druckit och att hon kan förbereda sig ifall han är arg. Vilket han utan undantag blir.

Det är tack och lov några år sen han blev våldsam och gav sig på både mig och saker, men de händelserna glömmer jag aldrig. Jag tror inte han ens riktigt minns allt han gjort. Så i hans minne kan jag ju inte må dåligt av sånt som inte hänt, att jag kan vakna på natten med återblickar ännu många år efteråt tycker han är för att jag framkallar påhittade saker, det var ju inte så det hände enligt honom. Bara det att mitt minne är knivskarpt från de stunderna, hans inrullat i en rejäl fylla varje gång. Och igenom allt dethär här jag aldrig fått samtalsstöd eller varit borta från jobbet och nu börjar jag se vad min styrka på sikt gjort med mig. Brutit ner mig inifrån men stärkt muren utifrån. Och när den nu börjar rasa och jag öppet medger att det finns problem, att jag inte vet om jag klarar det, då står man här rätt naken och sårbar och ska försöka få ihop bitarna igen. Kanske det lyckas, men bitarna kommer inte bygga upp det som varit, utan nåt nytt. Nåt bättre. Måste jag tro och hoppas i alla fall för just nu står jag här med en hop skärvor...

Profile picture for user Muminmamma

Är på jobbet. Jobbar natt och just nu är det lugnt. Sitter och läser det ni skriver.
Blir ledsen arg och förtvivlad.
Ingen absolut ingen ska behöva gå igenom.
Känner och lider med er. Min kropp är också slut och min hjärna kokar. Kan man trycka på någon pausknapp?
Stor kram till er ❤

Profile picture for user Nykteristen

Inte Mera, känner igen det där. Den där handfallenheten man får varje gång ruset knackar på dörren eller ens knackar. Dörren är helt totalt olåst och vidöppen, men det gör det inte bättre för det när man ser sitt barn bli så besviken för att pappa inte vill, pappa mår dåligt, pappa är full och arg eller pappa är bakis. För när det väl kommer till att pappa vill då är han full så då vill inte barnet pga det. Denna jävla onda cirkel...

Går du o pratar med nån om det här, får du nån hjälp i vardagen?

Visst är det skönt o gräva ner sig i jobb...jobbade förut innan sonen så att jag va på tjänsteresa ca 2 dgr i veckan, jag njöt och tog på mig ännu mer jobb som resulterade i ännu mer hotellnätter. Där kunde jag va mig själv utan att nån visste eller utan att jag behövde bry mig om vad som hände hemma. Men nu har vi sonen och jag kan inte i min vildaste fantasi göra nåt sånt mer, för jag vet inte vad som händer och även om det inte skulle hända något så kommer jag aldrig kunna slappna av för att jag inte vet vad som försegår därhemma. Jag tappar kontrollen och den kontrollen kan jag inte tappa i nuläget.

Det där med att inte sova, jag förstår inte deras tankegång. Sambon kan vid vissa tillfällen vara uppe nästan 48 timmar när alkoholen sätter igång, han dricker och dricker o dricker. eller för den delen och oftast sover i 3-4 timmar för att sedan göra att dagen lunkar på. Men de gångerna så dricker han även dagen efter sen på eftermiddagen...det är dom gångerna man fasar extra över för hans humör är inte att leka med då. Jag brukar hitta på grejer i de fallen själv med sonen heldagar. Bara för att inte vara vägen, med en stor klump i magen som gör ont och ett huvud som går på högvarv.

Gjorde också det där testet som finns här, ska man gå på d så ja samma här....vissa delar även att man skulle behöva medicineras. Sjukt, jag så ser jag mig ändå inte...inte idag men igår. Idag är en lite bättre dag även att jag har svårt att vara i närheten av honom...jag backar, men den där jävla fasaden är där och visar sig som en påminnelse att man absolut inte får visa sig svag.

Profile picture for user InteMera

Känns lite bättre idag här också faktiskt, men tror mest det beror på att mannen är bortrest och jag kan lite slappna av. Var skönt igår kväll att efter barnen lagt sig kunna ventilera lite här på forumet, utan att få fråga om vem jag skriver till av mannen som inte gillar när han inte har koll på vem jag har kontakt med. Jag har ingen samtalskontakt, har svårt att söka upp en sådan eftersom jag har så dåliga tidigare erfarenheter. Jag har då i alla fall aldrig stött på någon terapeut som skulle varit till hjälp, att man ens skulle fått känslan dom ärligt försöker stötta ens. Dom försöker endera släta över eller få mig att känna mig skyldig, och det tar jag inte på mig.

Fasar för när han kommer hem sent inatt för han åker med en kollega och får skjuts hem dvs fritt fram för sprit på hemvägen. Skulle inte förvåna mig om han imorgon stannar hemma från jobbet med nån "jag är konstig i magen" undanflykt så han får vara hemma och dricka sin nyinköpta taxfree sprit. Och det var sen den helgen det... Men tiden får visa om det är jag som är cynisk eller bara klarsynt.

Styrka till er alla härliga människor här att klara dagens känslor och funderingar!

Profile picture for user Nykteristen

Tänker mer på en terapeut som är inriktad på medberoende o beroende. Här i vår stad finns en grupp för sånt, de anordnar grupper, föreläsningar och även individuella samtal.

Visst är det konstigt med den jäkla vågen man är i av tankar och psykiskt mående. För dig men liksom för mig är idag en bra dag så bra den kan va iallafall medan gårdagen va totalt skit sen går det några dagar eller dag o man är tillbaka på ruta ett för att sedan ta ett jättehopp igen tillbaka upp på glada trappan. Däremellan dessa steg finns ångesten, misstankarna och rena illamåendet över situationen över att behöva fundera över när händer d igen o leta tecken o börja fundera över vilken dag o steg i mönstret som är idag o vilket är nästa.

Hoppas för din del att han inte köpt så mkt taxfree, för för deras del känns d som att d är legalt att köpa på sig lite extra vid såna tillfällen, för det är ju så billigt o då ska man passa på när chansen finns. Sen är d ju så att den kommer att bara smuttas på o hålla jättelänge i flaskan så då är det ju värt dom pengarna när den håller så länge! Åhhh va svag kan höra hela den diskussionen och förklaringen till varför flaskan/flaskorna köptes för! Så man kräks lite i munnen....

Jag har bestämt mig för att denna månad fram till banklagen ska jag inte säga ett skit om hans alkoholkonsumtion och bara iaktta hur det går och ser ut....därifrån tar jag det. Jag orkar inte mer, orkar inte lägge ner mer möda på ATT han dricker för d gör han. Mitt huvud är så fullt av oro o ängslan över allt annat och nu när vi har det här datumet känns det på nåt konstigt sätt mer värt att släppa just det för se hur långt han är beredd att gå. För då tror jag att det är lättare för mig att släppa taget!

Profile picture for user InteMera

Låter som en bra inställning Nykteristen! Släpp taget för en stund och bara iaktta, se hur han gör om du inte är på honom om det! Att han dricker vet du, men se om datumet i slutändan verkar göra honom nån skillnad som det gör för dig. Eller kör han på som vanligt och tror det är ordnat för att du slutar tjata?

Ja taxfree är ingen rolig historia. Ibland köper han mig en dyr parfym, för att på nåt sätt tror jag försöka göra det rättvist att han minsann spenderar lika mycket pengar på mig som på sin sprit i taxfree butiken. Att jag inte använder parfym vet han, att jag redan har typ 8 oanvända dylika i skåpet vet han också... Men vad gör dom inte för att dämpa sitt samvete. Och hans taxfree sprit ranson håller nog inte mer än knappt över helgen, första starka halvliters flaskan brukar nog åka ner innan barnprogrammet ens är påbörjat på kvällen. Ut och röka och så hör man garagedörren, lite suddigare i blicken för varje cigarett tills han somnar på soffan. Och där tassar vi omkring från kl 18 och försöker vara ljudlösa och osynliga jag och barnen. Suck.

Profile picture for user InteMera

Usch vad jag känner klumpen i magen växer, imorgon fredag och mannen kommer hem inatt med full taxfree ranson. Har en illavarslande känsla helgen blir jobbig. Jag vet faktiskt inte om jag klarar av att vara tyst så mycket längre, kommer explodera fullständigt om han blir elak på fyllan och ja jag vet vilka konsekvenser jag riskerar. På nåt underligt sätt känns det ändå som att en rejäl urladdning är vad som kunde behövas för att få mig att komma till sans och äntligen börja flytta. Blåmärken läker men det psykiska lidandet har pågått länge nog. Finns gränser för vad man ska tåla och jag har ingen tro min man är villig att ändra nåt alls för sin del. Han har aldrig lovat sluta dricka, egentligen aldrig bett om ursäkt för saker hans drickande ställt till med eller annars heller ägnat mitt mående en tanke och än mindre handling.

Som Muminmamman skriver önskar jag mig också en pausknapp, eller ännu hellre än knapp att spola bakåt i tiden till en tid när allt ännu var väl och man kunde få göra om saker på vägen så man sluppit hamna i den rävsax man sitter i idag.

Profile picture for user Nykteristen

Usch för den jkla magkänslan. Sitter själv med väldigt ont i magen och en oro över kvällen o natten. Han är onykter o arg. Arg på mig för att han mår bättre utan mig, för att jag står i vägen för honom o jag ska bara vara tyst. Blev irriterad på honom för att han höll på med sonen hela tiden, grejade med hans kuddar, med hur han satt osv osv. Sa då till honom när jag märkte att sonen började känna sig obekväm att låta honom va o då va d kört. Så nu står han i garaget o smygsuper, röker cigaretter o svär över vilken jävla körring jag är som förstör hans liv. Fasar för när han kommer in igen, men har redan sagt att jag ska lägga mig med sonen vid 19 för jag är så trött. Han förstod d, men d va ju innan han blev sur....så vi får väl se hur denna kväll slutar!

Den där pausknappen hade varit guld värd just nu!

Profile picture for user InteMera

Bra du sa ifrån, men håll dig på säkert avstånd bara så det inte blir en fruktansvärd kväll! Han spelar offer och tycker du förstör ert liv, barnsligt av honom men såna är dom på fyllan. Hur kan det vara så svårt att fatta en nykter mänska inte är road av deras härjande?

Håll dig säker nu bara, ta inte åt dig av hans elakheter! Styrka till dig om det blir en besvärlig kväll!

Profile picture for user Nykteristen

Tack min vän, känns skönt o komma in o få lite styrka! Känns som att d behövs denna kväll för den kommer inte bli lugn d kan jag lova...han går fram o tillbaka från garaget o in. När han kommer in skriker han bara om allt hemskt jag gör o att han ska flytta för han orkar inte mer. Jag känner bara att gör d nån jvla gång då! Jag o sonen kollar barnprogram, mysigt o ha honom skrikandes. Försökt säga att d är bättre vi pratar imorn o låter d va ikväll. Då skrek han ännu mer....
Vi ska upp o sova snart så får han greja ifred...hoppas d iallafall
Lång kväll som bara börjat, usch :-(

Profile picture for user InteMera

Jag lägger mig i god tid innan han är hemma, så försöker jag strunta i vilket skick han kommer hem i. Han brukar vara trött efter resor så tror inte det blir bråk hos oss inatt, det mera helgen jag är orolig för då han brukar kunna vara i kalasskick redan tidigt på eftermiddagen vilket verkligen får igång mig.

Och min man är en kopia av din, trampar in och ut till garaget och röker och smygdricker där, varvat med att komma in och endera se på tv alt idiotförklara mig för nåt alt för att skryta om nåt på sitt jobb som han så fantastiskt löst eller ordnat. Sen blir han skitsur när jag inte med beundrande ögon lyssnar, har börjat ge honom samma behandling jag får när jagberättar nåt dvs ignorerar honom och tittar inte på honom och verkar som jag inte hört han pratar ens. Det retar gallfeber på honom och det är nästan komiskt. Där får han för att han gör så oavsett vad jag berättar om, han vill ju riktigt man känner sig oviktig med att göra så men samma behandling tål han inte själv.

Hoppas du får lite sömn inatt och kan vila, kryp nära sonen och försök njuta av honom som ändå är det viktigaste och som kommer finnas där oavsett vad din man väljer att göra!

Profile picture for user Muminmamma

Fan rent ut sagt! Jag skulle vilja ge alla jäkla gubbar en omgång! Fy för att ha det så här i sitt hem.
Jag jobbar hela natten och kollar in här regelbundet! Håll er undan och försök vila. Inget, absolut inget som era män säger är sant. Söta kära ni! Kramar

Profile picture for user Nykteristen

Jag håller med dig Muminmamman, en rejäl omgång skulle de behöva ha!

Skönt för dig att jobba natt även att det kanske är lite svårt, men hoppas d är lugnt hemma hos dig!

Det där med att sätta sig själv på en piedestal d är dom jäkligt duktiga på. Här hemma fixas d lite köket med lampor o så. Vet inte hur många ggr ikväll jag har berättat hur otroligt fint o duktig han är ändå är jag så dum i huvet att jag inte fattar nåt....trött blir man. Ska försöka sova nu!

Hoppas d blir lugnt för er inatt! Massa kramar <3

Profile picture for user Nykteristen

Helt tyst i huset sen han gått fram o tillbaka en massa ggr, nästan lite skrämmande kände jag. Vet att han inte är inomhus...o såg precis på sociala medier att polisen åker runt o kollar vårt område. Den klumpen i magen man fick :-(

Profile picture for user Nykteristen

Vad gör jag? Människan har tagit sin bil o stuckit!!!
Ska jag våga ringa o kolla vart han är eller ska jag låta bli? Känner mig helt tom i huvudet

Profile picture for user MondayMorning

Är du orolig? Har läst tråden din och lider med dig :(

Skriver ibland i anhörige forumet fast jag är på "andra" sidan..
(nykter)

Profile picture for user Nykteristen

Tack, alltså han har ju druckit...ärligt så skiter jag i honom vart han är just nu men mest rädd för att d hänt nåt, honom eller till följd av honom. Vad är d för människa som tar en bil o åker iväg med påverkad?!

Tack för att du svarar!

Profile picture for user MondayMorning

Låt det hända! Det är utom ditt ansvar.
Det är han som satt sig i bilen. Inte du.
Det är han som skadar sig själv. Inte du.
Det är han som åker dit för rattfylla. Inte du.

Även om någon annan kommer till skada
är det fortfarande inte ditt ansvar.

Han måste ta ansvar för sitt eget agerande och dess konsekvenser.

Han gör dig illa och det verkar inte bli bättre av det jag har läst i din tråd.
Han kommer aldrig ändra sig för din skull. Tyvärr. Han verkar långt gången i
sin sjukdom.

Profile picture for user Nykteristen

Jo, jag antar det...detta är så jävla sjukt!

Förstått d nu, d spelar ingen roll längre vad jag gör eller säger! Det är dags att bli av med honom efter ikväll....han ringde precis o sa att han va norr om stan o skulle åka hem. Nu ligger jag o hoppas att han virrar bort sig ännu mer för när/om han kommer hem så vet jag inte om jag vill vara med...rädd? Ja blandat med ångest, sorg och besvikelse!

Profile picture for user MondayMorning

Jag läser mycket på eran sida. Och många gånger ser jag hur illa det är.
För att jag har varit där själv. Många gånger vill jag skriva: GÅ
För jag vet att det inte kommer ske en förändring.

Sen förstår jag att det är svårt när man har barn i hemmet.
Men för barnen skull. Barn ska inte behöva växa upp i den
miljön med oro, ångest och rädsla.

Ta inte upp någon strid när han är onykter bara.
Han verkar labil. Och att prata med en som är full
är som att prata med en vägg.

Men fundera på det. Egentligen är det VI (han) som ska gå
men under detta beroende så är vi så förbannat dumma i
huvudet att vi inte fattar det.

Profile picture for user Nykteristen

Ja, d är sjukt vad detta gör för en o jag har ingen aning om varför man blir så blind och vill skydda en sån här människa!

Nä när han kommer hem så ska jag inte prata med honom, d kan jag lova! Får se hur pass stabil han är imorgon också lr så är han bakis o då kommer d dubbelt upp istället. Alltid väga av o kolla läget först...

Tack för att du bryr dig, skönt o få lite svar i detta nu som blev så påtagligt! <3

Profile picture for user MondayMorning

För att man tror att man gör rätt för barnens skull. Genom att inte gå.
Tror väldigt få av er skulle stanna kvar om ni inte hade barn ihop.

Om jag skulle se till mig själv så skulle jag inte stannat för allt i världen.
Och vill inte en människa förändra sig så måste man
se till att man själv mår bra.

Jag skulle främst fundera på hur mycket stryk min barn
tar att leva under de förhållandena. Du skev att din man
skrek på er när ni tittade på barnprogram. Inte ok.

Mina barn har alltid kommit först. I alla väder.
Barn är små och vi måste beskydda dom.

Profile picture for user Nykteristen

Tycker d egentligen är en självklarhet att skydda barnen...men är alkoholen så viktig att man T.om skiter i sitt/sina barn? Det har jag fått världens bästa bekräftelse på ikväll!

Det är bra att du kommit till insikt för dig själv o även för dina nära o kära. Hade bara hoppats att d va samma här! :-(

Profile picture for user MondayMorning

Ja man skiter i allt men innerst inne så känner säkert din man skuld och skam.
I och med att han "tror" att han smyger med det så vet han ju nånstans att han
gör fel mot er.

Jag har ett periodiskt drickande så jag har lyckats klara av att hålla mina barn
utanför min dåliga perioder. Har haft varannan veckas barn och har "festat"
på när dom inte har vart här för att sen kliva in i rollen som den perfekta mamman
när dom varit hos mig.

Tyvärr inte sista tiden när det har eskalerat för mig.
Men dom är inte små längre och vi har en öppen dialog om det.
Men när jag hade små barn i hemmet så drack jag inte alls.

Profile picture for user Nykteristen

Huvudsaken är o d verkar d ju som att du är fullt medveten om ditt beroende. Då är d kanske också enklare att be om hjälp o förståelse.

Känner mig mycket lugnare av vår dialog och d känns bra! Men fattar ändå inte hur denna kväll kunde eskalera så fort...

Intressanta men jobbiga dagar att vänta

Profile picture for user Dionysa

Jag ska kanske inte säga så, men tycker nog att det skulle vara bra om polisen ertappade honom rattfull. Det skulle kunna bli ett rejält uppvaknande. Hoppas nu att han inte skadar sig själv eller någon annan mer än vad som redan skett.

Profile picture for user Dionysa

Jag ska kanske inte säga så, men tycker nog att det skulle vara bra om polisen ertappade honom rattfull. Det skulle kunna bli ett rejält uppvaknande. Hoppas nu att han inte skadar sig själv eller någon annan mer än vad som redan skett.

Profile picture for user Muminmamma

Vilken jäkla kväll du har. Har haft mkt på jobbet och läste nu vad som hänt.
Nu får han stå sitt kast. Tycker det är bra att han åkte fast!
Ta nu hand om dig i allt detta kära du. Kram.

Profile picture for user MondayMorning

Men det kanske är det bästa som har hänt på länge?
För er och dom som befinner sig på gatorna omkring er.

(((WAKE UP CALL)))

Nu händer det grejer ska du se.
Hoppas bara du och din son får en lugn natt...

Profile picture for user Nykteristen

Fy fan vilken kväll o natt detta blev, det hade jag verkligen inte förväntat mig.

De håller kvar honom tills tidigt imornbitti...han gjorde nämligen motstånd här hemma o va bra uppkäftig! Varför, varför, varför?
Att han inte bara kunnat blåsa o så va d bra, nä då nu blev d station o blodprov m.m m.m

Ringde en vän som kunde komma hit o va här...är så tacksam så ord finns inte! Man känner sig så utelämnad o tom inombords....

Imorn kommer han hem med en ny förnekelse, för egentligen va d ju bra onödigt av dom. Han som inte gjort nåt, för d hände ju inget...jag kan höra honom redan!

Gå o lägg dig o sov nu lite sa polisen när de skulle gå...jo då tjena, jag ska sussa så sött nu så!:-( känner hur huvudvärken börjar komma, den inre stressen o ångesten över mitt liv är på topp. Sova är d sista som finns i mitt huvud just nu!

Åhh vad jag hatar mitt liv just nu!!!

Profile picture for user InteMera

Nu blir det verkligt också för honom! Tur om inget hände, att han inte krockat eller så men nu får han se konsekvenserna. Min man har gjort samma sak, åkt dit och blev av med körkortet för ett år, stora böter och till och med villorligt fängelse då han blåste 1,8. Kanske det blir nu det vänder för din man, att han fattar? Eller så är han som min som tyckte polisen är ute efter folk för nöjes skull...Första tiden efter drack han massor men tog sen helt paus några månader. Sen återgick det till det vanliga. Och under tiden förväntades jag vara chaufför till och från jobb och gud vet alla ställen. Gissa om jag var glad?

Men ny kanske du ser din situation sorgligt klart, du ser du inte inbillar dig hans problem. Hoppas nåt gott kommer ir nattens elände! Stor kram till dig, ta hand om dig!

Ps. Min man anlände hem inatt, märkligt nog nykter. Men i morse kom den väntade repliken: Jag stannar hemma idag, känns som jag har feber eller nåt... Så kan gissa mig till vad som väntar därhemma når jag kommer hem från jobbet.

Profile picture for user Nykteristen

Hej o tack alla för era fina o kloka ord!

Han ringde 03.30 o ville att jag skulle hämta honom, sagt o gjort så gjorde jag det o han va så arg! De var dumma i huvudet och fattade ingenting. Menade på att d va helt sjukt att de bara kunde klampa in hemma när han stod o gjorde en kvällsmackan medan hans älskade son låg o sov på övervåningen.

Det framkom aldrig att han va otrevlig mot polisen o inte ville samarbeta, eller att han va drumdryg även uppe på stationen. Nej nej, d är han som är offret i d hela stackarn!

Profile picture for user AliceAlice

Förstår att du mår dåligt men du ska veta hur många gånger jag önskade att det skulle bli så! För då fanns det ett konkret bevis. Lätt att säga men se till att få allt klart så fort som möjligt och se till att ansöka om ensam vårdnad om sonen. Förhoppningsvi är detta ett uppvaknande för din man, men det låter inte riktigt så! En stor eloge till den som anmälde!!!

Med tanke på hans otrevliga sätt, kan du be att han bor någon annan stans eller kan du ta sonen och bo på annat ställe, med tanke på hur du känt under natten så är du/ni inte säkra hemma.

Bamsekram

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Nej nej o åter nej, jag life rörd dig o hoppas att han inte är alltför dum när du kommer hem isånafall!
Men som du skrev så väntade du ju lite på d här också....arg man blir!

Det tar för mycket av ens kraft det här livet, det är tur att vi har varandra. Trodde inte d va möjligt att känna sånt stöd ifrån ett forum, men d hör jag verkligen!

Nu på morgonen lämnade jag sonen på dagis o drog hem till min vän som va med mig inatt, ska ta igen mig lite o vara samla tankarna o krafterna på vad som ska komma nu. Åker hem innan jag hämtar sonen....denna gång ska jag inte ge mig! Snälla, ge mig all styrka jag kan få för o klara d här!

Profile picture for user InteMera

Såklart det är polisen som är dum, han har ju inte gjort nåt...Jag förstår liksom inte graden av brist på självinsikt dessa mänskor har? Förstår dom ens i sitt innersta att skämmas även om dom utåt håller fasaden och skyller ifrån sig, eller har dom bara en sån övertro till att de ska få göra vad som helst utan konsekvens från lagen ens?

För min del: Börjat få sms från mannen redan som tyder på han börjat dricka redan i stort sett sen jag åkte hemifrån i morse. Till råge på allt har mitt eländiga ex också skickat mail som kommer leda till bråk så nu blir det krig på två fronter igen hela helgen. Ge mig styrka, hur mycket skit och tjafs och elände ska man påföras?

Profile picture for user Nykteristen

Åhh nej, fasen....du får försöka hitta på så mkt som möjligt i helgen. Du kan inte åka bort o hälsa på nån med barnen?

Frågan är hur mkt skit o tjafs du orkar, hur länge till kommer du orka tror du?

Nä jag undrar verkligen om d finns nåt i d där huvudet överhuvudtaget längre. Som sagt när inte ens lagen är med dom så de har nåt o luta sig mot.

Men i d stora hela så va d bra, även att d inte är ett uppvaknande för honom så är det d för mig....jag har så ont i magen över vad jag ska säga o hur han reagerar men jag måste göra d här nu! Skit också!

Tänker på dig i allt elände du får stå ut med, inte nog med din fulla man men ett dumt ex också.....blir lite väl mkt kaka på kaka! <3

Profile picture for user MondayMorning

Om det någon gång, säg att du lämnar din man och det blir en tvist
så är ju detta det absolut bästa du kan använda mot honom...
Du har nu ett ess i din skjortärm fina du.

(Förstår absolut att du inte ser det så nu mitt i kaoset)

Blir det inte automatiskt en anmälan till soc om man kör rattfull
(låter som grov rattfylla) om man har barn i hemmet?

Ha en fin fredag trots all.
Det kommer något gott ur det mesta

<3

Profile picture for user Nykteristen

Ja, d är väl lite d jag känner också.....att d finns nåt o ta på för att kunna få d som jag vill ha det nu med sonen. För ärligt tror inte han kommer han inte vilja göra något åt sin situation, för den är överdriven o existerar inte i den utsträckningen som jag vill få d till!

Jag vet faktiskt inte hur d blir med soc o orosanmälan eftersom jag va i huset med sonen hela tiden och hade huvudansvaret....

Profile picture for user InteMera

Sänder dig en stor kram inför kommande kväll och helg, förstår det kryper i kroppen av bara tanken. Stålsätt dig ifall han får för sig att ta en tycka-synd-om-sig själv fylla för att elaka polisen täcktes bråka med honom som inte gjort nåt. Och se till du slipper iväg hemifrån med sonen om han går överstyr! Se till er säkerhet i första hand!

Profile picture for user Nykteristen

Hemma o kom hem till en man som sover. Inte väcka den Björn som sover heter d Juh, så ska själv ta en snabbvil o hämta sonen efter d. Vet att man inte ska dra ut på d men imorn kanske är en bättre dag, idag är han trött, tycker synd om sig själv o bakis....dålig kombination för samtal

Profile picture for user Nykteristen

Så då kom han ner, vägrar prata med mig om d. Men säger att han inte tänker tolerera att han blir dömd, vilket han mest troligt kommer bli ändå. Han sa att vi kan prata när vi ska till terapeuten innan dess kändes meningslöst enligt honom.....sen gick han upp o stängde dörren om dig igen!

Profile picture for user Nykteristen

Jag mår nästan illa av honom, det är en så fruktansvärt jobbig känsla och allt jag vill är att skrika rakt ut på honom o börja ett rejält storbråk men d hjälper ingen o knappast mig själv vid här läget jag vet ju d....men åhhhh den känslan i kroppen är sjuk just nu. Jag vill verkligeb inte prata om d framför sonen, han ger småpikat konstant om vilken dålig start han haft o att det här året är skit bla bla bla! Men säger jag nåt då höjer han rösten o ska börja skrika, ser hur sonen rycker till o jag säger att snälla låt d va ett par dgr men vi ska prata om d för d måste vi så är d bara....men då är d jag som tagit upp d, va kvar o acceptera eller lämna men då sticker han utomlands d ska jag ha klart för mig o han tänker inte betala nåt för sonen.....d kan han slå sig i arslet på att han ska aldrig behöva betala nåt för sonen, d gör han inte nu o d behöver han inte sen heller!

Så nu sitter han där i soffan bredvid äter en macka o låtsas som inget hänt o här sitter jag o känner mig äcklad, ledsen o så trött ända in i själen!

Men d är inte hans fel, absolut inte

Profile picture for user InteMera

Jag åkte från jobbet och plockade upp dottern från skolan och förde henne till en kompis. Åkte hem med knut i magen och ja hemma väntar en full karl som är i stadiet "jag är så duktig på mitt jobb och ska berätta alla detaljer om mitt senaste projekt", oj vad jag är intresserad. Lånade hans bil idag och hittade lönnfacket i bilen där jag antar han gömmer spriten för han hade glömt luckan öppen idag när han fick bråttom att ta bort den när jag skulle ha bilen. Han är nu ut och in i garaget, jag är så arg och stressad så jag skakar och tror inte min mun hålls fast denna helg. Måttet är rågat, jag orkar inte mer med denna förutsägbara fylla!

Profile picture for user InteMera

Som svar på av Nykteristen

Ska ha hem dottern ännu ikväll, men till och med hon sa i bilen att hon vet pappa inte var sjuk i morse, att han bara ville vara hemma och dricka öl. Skulle inte förvåna mig om hon snart skäller på honom själv.

Han är såpass packad så han visste inte vad klockan var när jag kom hem, hade lust att bara kasta matkassarna rätt på honom. Hans egna son hade inte fått middag, tvätten jag bett honom fixa ogjord och all disk där den råkar bli. Hans son for iväg nu, han vet bättre än att vara hemma när pappa är full :(

Nu har det gått en lång stund i garaget igen, tror vi snart är på nivå ragla runt och vara arg och elak men han kommer fan (ursäkta språket) få klartext av mig inom kort. Jag vet man inte ska bråka när dom är fulla men...

Profile picture for user Nykteristen

Jag vet känslan, när de är fulla eller bakis ska man helst va tyst med bråken, men d är så lockande att bara börja säga precis vad man tycker o tänker....men tror inte att d går in ordentligt då eller?

Usch, stackars sonen också! :-(

Ja om er dotter börjar med d så gör hon ju såklart rätt i d, bara inte hon får skit för d i gengäld!

Längtar till måndag när jag kan få prata o berätta vad som hänt o får råd i hur jag ska gå vidare med allt. För tror inte att d kommer bli så lätt som han verkar påstå just nu...,känner mig hjälplös i det här besluteg

Profile picture for user InteMera

Nu har jag sagt det jag ville ha sagt. Som väntat möts jag av att jag är korkad, att han minsann får vara hemma och dricka för sin arbetsgivare för han är så duktig annars, att hans drickande inte är värre än mina fasoner (vad han nu menar med det) och att han sist skulle prata med mig om ifall han själv tycker han borde minska sitt drickande. Få se var kvällen slutar...

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Ja du Gud bevare mig ibland, är som i höra här hemma. Konstigt att d inte finns fler än dom som är så förbaskat duktiga på det de gör.....helt fantastiskt egentligen!

Hoppas hoppas kvällen blir lugn! Här vill jag verkligen bara sova, jag är så trött..sov kanske 2-3 Tim inatt o så upp o allt drar igång igen....

Profile picture for user InteMera

Hur blev kvällen för dig Nykteristen?

Jag har lyft upp det obekväma på bordet nu, han vet vad jag tycker. Blev förståss arg och drack ännu mer för att jag är så jävlig. Jag åkte iväg en stund för att hämta hem dottern, när vi kom tillbaka hade han redan slocknat med en ny tom rödvinsflaska på bänken. Vi gick tyst och lade oss, märkligt nog somnade jag gott för på nåt sätt kändes det bra. Jag har sagt mitt rätt till honom, även om han först helt låssades han inte ens hörde jag pratar. Men jag stod på mig, krävde ett svar om han tycker hans drickande är bra och normalt. Jag har ikväll stått upp för mig själv, chockat honom med att öppet säga jag ser vad han håller på med när han springer in och ut i garaget, berättade att till och med dottern redan ser vad han håller på med. Vet inte om han tar åt sig så han skulle ändras men han såg nästan skärrad ut att få sån klartext i ansiktet. Att jag vet exakt var han gömmer sin sprit, att jag ser mönster i när och hur mycket han dricker, att barnen ser det.

Han vaknade efter nån timme och dunsade runt väggarna och välte saker, ramlade ur soffan när han försökte få filten på sig...Jag låg och höll andan, ska rusa in i sovrummet och gorma och förolämpa mig nu? Men han slocknade tack och lov igen så nu lär det vara lugnt resten av natten.

Nya tag imorgon. Stor kram till er alla här, på nåt sätt kommer stödet härifrån att få mig modig nog att glra det jag måste framöver, för mig och mina barn.

Profile picture for user Nykteristen

Så sitter här nu denna lördagsmorgon, sovit 12 timmar...känner mig utvilad för en gångs skull! Men har även en annan känsla, en lite lättare känsla och beslutsamhet att d här kommer att bli bra tillslut, är d om en månad eller om 3 månader eller till sommaren så kommer vi att inte vara tillsammans längre efter d som hände i förrgår. Han har nu sin egen kamp om livet att ta tag i....för nu är d stopp, han visade efter polisincidenten att det fortfarande inte är något problem med alkoholen och att det är bara andras problem som förstör hans liv. Detta kaos är inte bra för honom sa han igår. Men det som bekymrar mig mest och gör att jag måste ta det här samtalet när rätt tillfälle ges är att han säger att han bara kommer att sticka hem till sitt hemland direkt. Men jag funderar då, vilket jag också ska prata med min terapeut om på måndag, vad händer med vårdnaden om sonen, vårt hus? Alt gemensamt? Han tänker inte i ilska såklart, men jag blir orolig....

Profile picture for user InteMera

Som svar på av Nykteristen

Om han har såna tankar att han flyttar hem igen måste du nog börja ordna allt ert så fort som möjligt. Det går säkert att ordna med allt om han inte är i landet men blir svårare då hans namnteckning behövs på allt från vårdnadspapper till huslånsarrangemang. Finns tror jag någon juridisk gratis konsultation per telefon som du kunde få hjälp av, det blir mycket juridik inblandat om han vägrar skriva på så försök få tag i en advokat som kan såna ärenden. Ta reda på vad som gäller så vet du vad du måste göra, känns säkert tryggare då.

Sin rattfylla kan han inte prata bort, så det kastet får han nog stå. Det är ingen som frågar vad man tycker om blåsprovet är positivt, desto högre promille desto högre straff. Han blir säkert arg och bitter på domstolen sen också, det är väl inte hans fel ens med dom i hans namn. Domen kan också variera i grad lite beroende på var och när och hur man kört, hur stor fara man ansetts ha förorsakat allmänheten och ifall man också brutit mot andra trafikregler.

Ja du, här sitter vi båda en lördag morgon och undrar var man ska börja för att reda i eländet. Min gubbe snarkar fortfarande bakis på soffan där han kraschade i natt, få se om inte det ska drickas igen såfort han vaknar.

Jag tänker fortsätta städa i skåp idag, packa ihop saker inför flytt för det blir det nog senast till sommaren skulle jag tro. Jag tror också jag ska kontakta min skilsmässoadvokat jag hade hjälp av förra gången, hon är så underbart strukturerad och kommer säkert med stöd och råd så jag gör saker i rätt ordning. Tror saker har gått så långt så stanna inte längre är ett alternativ, dilemmat med dottern som riskerar tvingas vara själv med honom måste jag bara försöka lösa på nåt sätt.

Stor styrkekram till er alla därute denna lördag!

Profile picture for user Nykteristen

InteMera: Kvällen blev bra tillslut, när han väl hade fått ur sig att d är på han premisser som vi är tillsamman. Idag går inte prata med honom om d helt enkelt eller idag....sonen vaknade sjuk, feber o dunderförkylning! Så har en väldigt ledsen o mammig kille. Vet att samtalet om detta aldrig kommer bli rätt tillfälle, men d finns ju mindre bra o dåliga tillfällen eller inbillar jag mig d bara?

Hur har din natt varit? Skönt ändå att få säga d man tycker, hoppas bara lite av d har fastnat när han nyktrar till...annars brukar d vara en väldigt normal inställning när de inte druckit...den stora förnekelse o minnesförlusterna.

Profile picture for user InteMera

För dom som dricker finns nog aldrig ett bra tillfälle att få sitt drickande kritiserat. Inte tror jag min man ett dugg bryr sig i det jag sagt men det känns nu bättre för mig idag att jag rensat det jag haft inom mig och sagt det högt. Få se om det blir total tystnad här idag, han brukar ignorera mig när jag varit sådär jävlig som han tycker när jag har åsikter om hans görande.

Stackars sonen din, hoppas han kryar på sig!

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Då får du om inte annat tid att fundera o en lugn dag om han är tyst, eller tror du han dricker mer?

Visst är d så, vi är så jävliga när vi påpekar nåt...för deras drickande är så känsligt. Ska bli spännande o se hur han är på torsdag hos beroendeterapeuten. Jag hoppas på ett sätt hon kan förklara lite ner hur d går till med lagen o vad som kan hända med orosanmälan, vid en dom av rattfylla o allt d där....ni vet i lugn o ro, info till oss! Om inte annat bara för att han ska få veta, sen behöver han inte fatta.

Han blånekade om rattfyllan, sen vet jag inte hur d va med promillehalten....får man reda på d direkt? För jag tänker är d grov rattfylla så kan d va så illa att d är fängelse?!

Profile picture for user InteMera

Jag vet faktiskt inte hur fort man får reda på promillehalten, för min man gömde alla papper så jag visste inte hur illa förrän jag i smyg kollade hans papper när han inte var hemma. Hans blev klassat som grovt och äventyrande av trafiksäkerhet då han kört på en stor väg med hög hastighetsbegränsning och där bevisligen fanns andra bilar på vägen. Han hade dessutom timmar innan blivit tagen för grov fortkörning så det sänkte inte straffet precis...Han fick också villkorligt fängelse pga detta och graden av fylla. Men han tyckte ju allt var polisens fel som var ute efter honom när han blev tagen två gånger på ett dygn...Fick veta senare att han åkte dit för rattfyllan för att hans äldsta son visste han satt sig i bilen, blev orolig och tipsade polisen. Jag visste inte om rattfyllan förrän äldsta sonen hans berättade att pappa inte kommer hem inatt för att polisen tagit honom för rattfylla. Spnen skulle nämligen hämta honom men pappan vägrade skjuts och tog sin egen bil från platsen bara för att visa att han minsann kan köra - fyllevansinne!

Men inte har nu allt detta ändrat min man, några månader in på körförbudet var han ute på fyllan på en moped igen...och drickandet hade bara ett kort uppehåll just efter domen, sen har det fortsatt som vanligt och nu sista tiden igen eskalerat i mängd och förekomst.

Hoppas ni får ett bra samtal på torsdag, att han bättre kan ta in fakta när det är en utomstående och inte du som säger saker. Men du kanske inte ska hoppas det ändrar hans grundinställning till drickandet, att han har rätt och ni har fel...

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Åhhh nej, din stackare....fasen också! Tycker så synd om dig!
Men d betyder ju också på sitt sätt att han fullkomligt struntar i d du sa igår och ytterligare ett bevis på din fundering o framtida beslut.

Nej, jag har inga förhoppningar alls att han skulle se annorlunda på sitt drickande. Jag förutsätter att han fortsätter som vanligt o att han har rätt o vi har fel allihopa!

Även att mitt beslut känns som ett lättnad i sig så är alla dessa år av förminskande o förtryck påtagliga o man känner på nåt sätt skuld, eftersom han i alla år har sagt att d är pga mig som han är här, d är mitt fel o hur mkt jag än vet att d inte är så, så är d svårt att släppa. Nåt jag verkligen måste jobba med o få hjälp med

Profile picture for user Nykteristen

Så då va dags igen, d är inte jag som är dum i huvet....måste fokusera på idag. Han är arg för att d ser så jvligt ut här hemma, vi är så smutsiga o d är så smutsigt. D är fasen sterilt här hemma, alltid välstädat....men han dricker inte

Profile picture for user InteMera

Lunchtid och han har redan slocknat i soffan efter ett antal garagebesök, han har inte sagt ett ord och jag kan inte ens se på honom. Tror han har en maktdemonstration på gång, han ska visa vem som bestämmer eftersom jag bett honom dricka mindre så visar han med all tydlighet att han just därför nu ska dricka mer än vanligt. Så löjligt, barnsligt, totalt själviskt och totalt genomskinligt så man nästan kunde skratta åt det om det inte var så tragiskt det hela.

Nåja, jag känner mig rätt lugn och packar nöjt vidare i mina lådor i skåpen. Känns på nåt sätt idag som jag fått framtidstron tillbaka, det är han som är och har problemet. Jag kan välja att flytta och bli kvitt det, han måste fortsätta leva med sig själv och sitt drickande. Upplyftande tanke!

Profile picture for user InteMera

Kommentaren om att det är smutsig hemma brukar jag också få höra, fasen så här ser ut halvskriker han ibland för att avleda från att han druckit. Detta kan inträffa en halvtimme efter jag städat hela huset. Vi har nog annars också extremt välstädat, han är själv den enda som lämnar grejer efter sig och att skura badrum och toaletter är på nåt sätt under hans värdighet så det är ju lätt då att ha åsikter om att jag bums borde ta åt mig av hans kommentar och avbryta läxläsning eller vad än jag håller på med och börja städa. För att han också bor här och själv kunde städa om lite smulor stör honom, skulle inte falla honom in. Lättare att kalla mig för gris, skylla på min son att han smutsar ner eller vad som helst som är utom honom. Att han kan spy i fyllan på trappan eller välta vinglas på vardagsrumsmattan räknas liksom inte... och inte är det han som städar sånt heller för den delen...

Profile picture for user Nykteristen

Skön känsla för oss båda, vi har ett mål nu som inte känns fel...för vi har gjort d vi kan! Nu ör d upp till dom....

Blev ingen vila för mig som vanligt, han har såmkt att göra hela helgen....i och med garaget! Imorn ska han städa där...