Det är mig och min son det handlar om....

Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Exakt samma här, evigt tjat om städning....speciellt man tänkt göra då är d ännu viktigare med städning. Nä jag kommer inte ihåg sist han städade toaletten. Han kan dammsugs ibland men allt blir en så stor grej av d då...då ska d stönas o stånkas om hur jobbigt d är, att d är så skitigt o ropas kolla här, se så äckligt vårat hus är!

Åhhh ibland ångrar jag att man köpte hus, på nåt sätt hade d varit enklare o bara fixa en ny lght...tänkt på d många ggr.

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Ja herregud, ska aldrig mer ha garage med förråd igen!
Nu förstår jag varför d va så jvla viktigt med ett garage för alla hans verktyg, d va d han hade som största önskemål när vi tittade på hus o när vi hittade huset som vi bor i nu så va d ett stort garage med en stor "verkstad" till helt perfekt för då kunde han ju stå där oavsett väder o pyssla med sina verktyg! Så himla bra d blev o han är ju där mer än inne i huset så

Profile picture for user MondayMorning

Städa och se det skitiga!
Det är vårt inre vi ser.
När jag har varit i mina "dåliga" perioder
har jag upplevt att det är stökigt och smutsigt överallt...

När jag har gått ur mina dåliga perioder så har prio 1
varit att städa och skura. För att få bort det skitiga
på min insida. Jag kan städa ihjäl mig.
Allt måste vara kliniskt rent.

Städning dämpar ångesten. Och när det är städat
blir "sinnet fritt" och vi kan ta itu med annat..
Tror det är strukturen vi letar efter.

Skura & städa= städa bort det som är dåligt
Sortera saker=sortera upp kaoset i mitt inre
När det är städat (vilket det alltid är i mitt hem) så får
jag för mig att jag har löst problemet.

Jag läser ofta i era trådar om just städning och klagomål på att
det är smutsigt och ostädat.
Jag "på andra sidan" förstår det beteendet.

Förlåt att jag lägger mig i men vill bara förklara vad som kan vara orsaken

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av MondayMorning

Nej nej du lägge runt dig i, fick bara bekräftelse på varför hab säger som han gör. För får alltid höra att om d nångång kan bli ordning här hemma med lite mer struktur i livet o vi gör som han säger så kommer han må bra o inte behöva dricka så mycket heller. Skitsnack enligt mig men förstår mer tankesättet när du skriver som du gör

Profile picture for user Dionysa

Det är en svår situation du befinner dig i Nykteristen, med barn och allt. Samtidigt lätt! Ju mer du berättar, desto mer tycker jag att jag känner igen mig i den här typen av relation med en man som överhuvudtaget inte fattar vad som händer, vad han gör, och som har helt och hållet andra referensramar och förhållningssätt. Jag har tvingats inse att det enda jag kan göra är att fly den sortens person.

Profile picture for user InteMera

Jag har aldrig tänkt på detdär med städandet var hans kommentarer kommer ifrån men jag tror du kan ha rätt MondayMorning. Lever man med inre kaos kanske man vill kompensera med att ha det städat runt sig? Inget fel i sig, men det jag stör mig på är hans syn på att det alltid verkar vara alla andras fel det är smutsigt eller oredigt, som om han inte skulle bo här eller själv för den delen kunna ta itu med städningen om det stör honom. Väntar han sig att hans inre kaos dämpas mer om han förmår mig städa dvs symboliskt ha mig att hjälpa honom få reda i röran mentalt? Hm, intressant tanke.

Jag längtar till måndag. Mannen har idag varvat tungt drickande i garaget med djup sömn på soffan, i några timmars intervaller hela dagen. Han har inte sagt ett ord till nån av oss, blänger surt på oss allihop när han vinglar förbi på väg ut till nästa flaska. Av hans höga irriterade suckar fick vi förstå att vi störde hans snarkande när vi åt middag i köket, så han stängde in sig i sovrummet med en ljudlig smäll. Han raglade ut till tvn lagom till kvällen nu så jag och dottern kunde gå i säng. Blev tvungen att storvädra pga spritstanken, dottern höll för näsan och ville pappa flyttar om han ska vara såhär. "Inte bryr han sig ändå om oss" sa hon och jag håller tillbaka tårarna och kramar henne hårt, vad mer kan jag göra. Hon är sorgligt klarsynt för sin lilla ålder. Jag kommer vara ett slutkört vrak på måndag, men ändå bättre att vara på jobbet där man inte har tid att älta sitt liv varje minut.

Hoppas du Nykteristen fick en bättre kväll idag!

Profile picture for user Nykteristen

Dionysa: ja, d känns inte som världens enklaste situation d kan jag hålla med dig om samtidigt så har de sista händelserna denna vecka verkligen ryckt av mig min ögonbindel för att inse hur d verkligen verkligen ser ut o verkligheten är inte vacker.

När jag åkte hem idag så köpte jag med en kebabrulle som vi kunde dela på. Till min förvåning så hade han dukat när jag kom hem, sonen hade ätit hos min vän så han fick mysa i soffan med pjamasen på.
Han började med att han inte mått bra alls de senaste veckorna eller månaderna eller åren för den delen som jag säkert märkt, berodde på många grejer som hänt under årens lopp. Vilket har märkts såklart....
Men att han inte vill mer egentligen.

Jag sa d att sist för ett par veckor sedan så hade jag gett honom ett ultimatum som jag kommer att hålla på o den dagen är här, hab har skadat mig o sonen för många ggr nu o den sista gången va för hård. Jag vill inte va med och se mer efter detta, så han måste välja oss eller alkoholen....det finns inget mellanting längre. Han förstod d och börjat inse att d vi tar skada också...men han sa inget mer om vad han tänkte göra. Jag ska låta d va till på torsdag när vi ska till terapeuten, då vill jag ha ett svar av honom och blir d inte exakt så som jag vill och att han menar att han inte vill röra en enda droppe av skiten igen. Då ringer jag mäklaren efter nästa helg och ruljansen på allt är igång....finns inget annat längre och vet ni, d känns så jvla bra....

Gällande kvällen så har han inte druckit sen vi kom hem, men han drack tillräckligt innan vi stack...så här kommer d bli en lugn kväll och natt! Ingen aning om hur resten av helgen blir.....men d ska bli intressant

InteMera: men stackars er, tur att han iallafall flyttade sig till soffan så ni kunde få sova i sängen. Verkar som han tog en tycka synd om-dag efter ert prat. Hoppas han låter er va nu resten av kvällen. Pussa din dotter lite extra ikväll o ta hand om er, låt honom inte ge dig nån skit...gå hellre därifrån eller va helt tyst så han tröttnar (om han tröttnar). Tänker på er massor!

Tänk dig när allt är över o vi är på andra sidan o kan kolla tillbaka på allt, då kan vi sitta o njuta av ett glas med läsk o skåla i hur fruktansvärt starka kvinnor vi är! <3

Profile picture for user MondayMorning

Detta är ju inget han är medveten om. (om han inte har den kunskapen, om du förstår hur jag menar)
Det är psykologiskt och mentalt. Men det är så vi fungerar. Det handlar om kontroll över situationen.

"Lever man med inre kaos kanske man vill kompensera med att ha det städat runt sig"? Ja absolut. Det lugnar oavsett om man är medveten om det eller inte.

Detta symptom finns ju även hos personer med ADHD, OCD, GAD t.ex som ofta har kaos på" insidan", det kompenseras med att ha en jäkla ordning och rent på utsidan. Det är ångestdämpande och lugnande. "Jag har koll på situationen"

Och det kan var tvärtom att man har nån av dessa diagnoser och dricker A för att stänga av.

(säger INTE att era män har något av detta. Jag är inte specialist på detta men jag är själv på utredning
för ADHD och vi ska se om detta kan vara en orsak till mitt drickande OCH mitt överdrivna sätt att vilja ha ordning/allt måste vara organiserat på rätt sätt för att jag ska fungera bra)

Finns detta beteende även när han inte dricker?
Finns det annat som ska göras maniskt?

Profile picture for user Nykteristen

Jag tror absolut att min sambo har nån slags diagnos typ ADHD. Även när han är nykter ska d va rent men inte på samma maniska sätt. Han har sjukt mkt energi o har svårt o sitta still. Behöver god tid på sig att förbereda sig på T.ex en så enkel sak att vi ska åka till simhallen, då ställer han in sig på d och skulle d sen skita sig pga nån annan än han själv så blir han helt knäckt. Men är d han själv är d ok. Har han ett möte med nån vid ett visst klockslag är d väldigt viktigt att vi är i tid...ska jag eller sonen nånstans kommer vi alltid sent pga honom
Så ja jag tror han bedövar sig med A pga nåt

Profile picture for user MondayMorning

Jag vet själv att jag har ADHD men jag har inte fått diagnosen ännu. Utredning tar tid när det handlar om vuxen adhd.
Det är det min terapeut vill reda ut. Om detta kan vara en orsak till att bedövar mig själv. För att få tyst i huvudet.
ADHD kan man ju ha i olika grad, jag fixar mitt jobb galant men måste få ha min ordning baren (jobbar som bartender)
och jobbar helst själv så jag får ordna så det funkar för mig...

Jag är också manisk men det blir värre när jag dricker (eller mer korrekt NÄR jag drack), då blir det ju ännu mer kaos.
Dessbättre så finns det bättre sätt att stänga av än med A.

Profile picture for user InteMera

Jag har aldrig tänkt i de banorna, att min man kanske har någon bakomliggande diagnos som gör saker värre. Han har vad jag skulle kalla en narcissistisk personlighet, med elakhet, empatibrist, maktspel och kontrollbehov som syns oavsett han dricker eller inte men blir värre med spriten. Men nu när du säger det så har han faktiskt vissa saker som ska göras på ett nästintill manisk sätt, där jag och barnen alltid får skäll att vi gör fel bara för att vi inte gör exakt som han skulle gjort, även om vårt sätt i slutet leder till exakt samma resultat.

Det finns även såna här behov av ordning, rutiner och struktur i omgivningen hos personer med högfungerande autism, det man förut kallade aspergers, där de fungerar som alla andra så länge saker och ting är som de ska. Tänker på din man Nykteristen som blir stressad om ni inte gör som han planerat, men att det är mindre illa om han själv ändrar nåt. Man kan ha drag av detta utan att vara klassad som autisistisk och dessa mänskor är ofta väldigt duktiga på sina jobb och går all-in när dom gör nåt, därför även sprit är ett riskmoment för dem för det blir lätt all-in på det också. Jag är rätt påläst på detta eftersom min son länge troddes ha adhd tills de kom fram till att det inte är det som vållar honom problem utan de drag av just högfungerande autism som har liknande symptom men kräver annan anpassning av omgivningen än någon med adhd gör.

Alla dessa diagnoser är förhöjande för risk till missbruk av olika slag just för att man vill dämpa rastlösheten och krypet i kroppen med nåt och då kan sprit lätt bli utvägen för att koppla av, men eftersom dessa personer också har svårt att inte gör allt de gör fullt ut och är rätt impulsiva så går det lätt överstyr. Bra om du MondayMorning själv sett mönstren i detta, utan kunskap i dessa diagnoser är det lätt att man tar till helt fel åtgärder som till och med kan förvärra situationen.

Profile picture for user DrömmaBort

Det du skriver är jätte intressant! Jag har tänkt i liknande banor. Och förstås då inga diagnoser finns men kanske drag av dessa.
Det som gör det speciellt intressant är just det där att förändringar är okej sålänge de kommer från en själv. Är man sedan flera i en familj med liknande drag, plus lite medberoende både från barndomsfamiljer och alkoholism därtill, så vet man ju inte längre vad som kom först och vad som är en reaktion på det andra.

Hos oss har vi talat mycket om det där, om hur mycket allt skall planeras i förväg. Måste man ha järnkoll på allt eller kunde man bara ta stunden som den kommer. Men jag vågar påstå att planerar man inte alls så följer resten av familjen någons nycker. Och den som slår fast vad vi gör om femton minuter kanske inte alls själv skulle stå ut med att någon med så kort varsel skulle komma med gemensamt program.

Vad gjorde att diagnosen för din son landade på högfungerande autism istället för adhd? Är han överaktiv som de som har adhd är? Ofta är ju de här dkagnoserna (autism, adhd lch tourette, minns inte om det var nån mer) väldigt nära varann. De är liksom cirklar som nuddar varann och man kan ha mer eller mindre av alla, med betoningen på en viss. Har också bekantat mej med det på egenhand och tror alkohol i många fall används då man inte fått diagnos i tid.

Profile picture for user MondayMorning

Det är väl kanske likt ADHD ärftligt dessutom? Om din son har fått diagnosen tänker jag. Tror som du att de flesta av oss har drag av detta, man kan även ha lite av varje i dessa diagnoser. Jag är också den som går "all-in" med allt. Även då A tyvärr.

Det finns även ett syndrom som kallas Baby King eller Baby Queen vilket är väldigt vanligt hos människor med A eller Drogproblematik. Detta är inte så vanligt att man läser om i Sverige men i USA är det vanligt att man behandlas för detta när man är inskriven på A-klinik.

"This is someone who needs to control others. It is someone who has an inability to accept frustrations. It is someone who wants it our way, right away.
The characteristic infantile ego possessed by those who need to grow up"

Alltså riktiga egotrippers...

Googlar man detta får man tyvärr inte upp mycket på Svenska men det finns att läsa om på Amerikanska sidor.

Profile picture for user InteMera

Ska googla på Baby king syndromet för det låter som min man!

Dessa diagnoser har många likheter och det finns givetvis gradskillnader, även nån som inte uppfyller ett fullständigt diagnoskriterium kan ha drag av tex adhd eller autism som gör livet besvärligare om man inte är medveten om vad det är och vad man kan göra åt det. Mycket handlar om att lära sig förstå sig själv, hur man ska göra istället när man märker det börjar gå snett. En autist har i regel svårare än en adhd person med det sociala och att hastigt ändra i planer kan framkalla rena panikattacker hos en autist medan en adhd glatt kan rusa vidare till nästa impuls. En autist kan också ha lättare för att längre tider koncentrera sig på nåt, så länge de själv får välja aktivitet. Adhd mänskor kan ha svårare att alls sitta still oavsett vad. Sen kan båda uppvisa rastlöshet, obetänksamhet och svag impulskontroll så man måste vara rätt påläst på detaljerna i de fall där cirklarna går in i varandra för att veta vad som är vad.

Från studier vet man att adhd är en riskfaktor för att hamna i missbruk och därmed även löper högre risk för kriminalitet och olagliga handlingar pga dels missbruket och i kombination med dålig impulskontroll och ofta svag förmåga att beakta konsekvenser av sitt handlande samt risk för att hamna i dåligt sällskap för att man så gärna vill passa in ens nånstans.

Profile picture for user InteMera

Hur har din dag varit Nykteristen?

Min man snäppte ur drickandet idag, klädde sig snyggare än han brukar för en hemma söndag och går runt som inget hänt. Jag har inte sagt ett ord till honom, för helst vill jag bara skrika rätt ut. Vet ju nu han helst vill jag flyttar och det gör mig arg och lessen att han vet mycket väl det sätter mig i en svår sits då det finns få bostäder i rätt skolområde lediga, inget jag har råd med i alla fall. Han räknar nog kallt jag stannar bara därför, att han kan behandla mig som skit och inte förlora nåt på det. Jag kan knappt andas hemma och huvudet exploderar snart om jag inte löser detta snart. Packar vidare på mins hemliga flyttlådor tills jag vet hur det blir med nåt, könns bra att ens ta små steg i rätt riktning.

Styrka till er alla inför en ny vecka, själv börjar jag veckan som kommer rätt utmattad.

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

InteMera: så frustrerande med din man, dracks han idag också?

Här är det lika frustrerande som vanligt, dock sa jag till jo om både idag att d är nu han måste bestämma sig, mig eller alkohol d finns inget mellanting eller jag ska dra ner successivt....för d kommer han aldrig göra! Han sa att han märker att jag inte mår bra av d eftersom jag är så kontrollerande som han uttrycker d. Jag sa till honom att fundera på vad som är viktigast så kan vi sen sätta oss ner i lugn o ro o diskutera vad vi ska göra med allt runtomkring, dvs hus o son....

Han har under dagen när vi varit borta pimplat i sig en flaska vin, nu kom en kompis o hämtade honom för de skulle fixa en grej....vet inte, jag har iallafall börjat ställa in mig på riktigt att vi ska flytta. Har redan en avtalad tid med banken o då kan vi börja rodda i allt med gemensamma konton o hur d blir med huslån o den kontantinsatsen vi hade lagt...så vi får en liten struktur på hur d går till o vad vi kan förvänta oss.
Jag orkar inte bry mig även gör jag d ändå, men hoppet finns inte där längre däremot medberoende o d är väl d som sätter in mitt kontrollerande antar jag.

Har dock bestämt att jag ska kräva ensam vårdnad, han kan inte så mkt om d där o i det fallet är d väl lika bra o han slipper bry sig om allt d praktiska om vårt barn.

Det ska bli en väldigt intressant vecka även att magkänslan säger att d är denna vecka allt tar slut...10 års förhållande, en massa hopp o slit för att kanske få uppleva familjelivet på riktigt med den mannen jag blev förälskad i. Det är så sjukt sorgligt men jag måste ta tag i det här nu, annars kommer min son att börja fara illa med hemska minnen om sin pappa o en trasig mamma, det är d sista jag vill ha....

Imorn ska jag gå o prata igen, ska bli skönt...ser fram emot d o få min lilla frizon att få vara o prata!

Var ju hos mina föräldrar idag o jag berättade inget för dom om torsdagen, jag tänker att jag ska låta denna vecka visa vad som hände roch därefter prata med dom om vad som hänt o hur jag ska gå härifrån. Har en förmåga att bli sån hets på precis allting om jag inte har en plan framför mig o när de sätter igång eller framförallt min mamma så blir jag bara förvirrad och hela situationen blir 100ggr än vad den redan är...jag orkar inte den stressen nu, d är jobbigt som det är. Dumt eller ej, men nu är d min takt som gäller och framförallt mina beslut!

Profile picture for user DrömmaBort

Krafter åt dej Nykteristen! Du gör nog klokt i att spara dina krafter och berätta för dina föräldrar sen då du vet du orkar med det. Du är stark, och har mer och mer koll på situationen. Och du vet vad som är i din makt att ändra på. Det tar den tid det tar men du har redan kommit en lång bit på väg, nog skall det bli en bra början till något nytt.
Bra du har dina pratstunder!

Profile picture for user Nykteristen

Tack för peppen o dina fina ord, de behövs! <3

Det är en lång väg att gå har jag märkt nu när man börjat ta de första stegen, men d ska gå...o vet ni att ni på detta forum är världens bästa stöd i allt.

Idag har jag haft en bra dag, kändes som att den lättade igårkväll men imorn kan också vara o bli en skitdag men på nåt sätt så tror jag att i onsdags va verkligen dagen jag nuddade botten o blir mina dåliga dagar som kommer inte lika eller sämre än den så kommer jag att klara d här...d är jag säker på.

Måste dock ändå ta en dag i taget för d är så jag orkar o d är så d får bli...

Han har gett upp han också o d märks o hörs på honom. Han börjar ta avstånd, pratar absolut men då om sonen eller nån annan vardaglig sak men absolut inte om oss eller om framtiden som han förut gjort...känns konstigt men d kanske är hans sätt att bearbeta o acceptera förändringar som är på gång. För han vill inte mer säger, men han säger inte vad d är han inte vill mer...men min uteslutningsmetod så är d mig han inte vill mer då han druckit alkohol idag!

Måste bara acceptera o förstå, men d kanske jag aldrig kommer!

Profile picture for user Nykteristen

Man ska inte googla, man får bara ännu mer ont i magen.

Hans ansvar jag vet men ärligt min sons pappa kan hamna i fängelse om d vill sig riktigt illa o jag vill kräkas av tanken.

För hur som haver så älskar jag honom trots att han är världens skithög med världens finaste inre som har snurrat runt o kommit så vilse...

Profile picture for user Nykteristen

Det är kallt därhemma, känslan iallafall och vi håller det uppe för sonens skull. Känns väl bra samtidigt att vi just nu inte går omkring och bara skriker på varandra som det gjorts så mycket i det sista.
Jag undrar vad han tänker, om han tänker....fast det är väl dumt att förneka att han inte gör det.

På torsdag är det dags att höra om han har nåt att säga, jag vet inte...just nu vet jag ingenting, mer än att jag måste snart börja tänka praktiskt hur vi ska göra med saker för att det ska gå så smidigt som möjligt.
Tänkte börja sätta upp mig på bostadskö iallafall så den ruljansen är igång, även att det säkert kommer ta många månader innan det händer....jag har tappat hoppet om honom, fast jag säger såklart inget. Det är liksom inte värt det i det stora hela, blandade känslor för trodde och hoppades aldrig att det skulle gå såhär långt. Hoppet om en förändrad vardag i det stilla fanns där, tills för ett par dagar sedan...nu ligger det valet i hans händer och jag får ta mina beslut själv även att det gör ont och det kommer säkert göra ännu mer ont varefter uppenbarelsen kommer till mig. Men jag har inget dåligt samvete längre...

Hur är det med dig idag InteMera, är ni på jobbet bägge två?

Profile picture for user InteMera

Du tänker så klart, är så klarsynt med vad du vill fastän det gör ont. Men en dag i taget är säkert ett bra sätt att överleva just nu, ta det i små steg och var nådig med dig själv när tvivlet sätter in! Och detdär med dina föräldrar: säkert bäst att du tar det rst när du orkar prata med dem om det, gör inte allt jobbigare för dig själv genom att prata med såna som bara gör processen ännu värre. Du har nog att hålla reda på din egen vilja, du ska inte behöva försvara den för mänskor, om så din egen mamma, som bara hetsar upp sig vilket inte är till hjälp. Det är du som måste fatta dina beslut och leva med dem, vad andra tycker är inte viktigt. Du har ju redan länge levt under en annans vilja, alkoholistens, och det är exakt det mönstret du vill bryta eller hur? Så stå stark du, innerst inne vet du vad som är bäst för dig!

Vet inte riktigt hur kvällen blir hos oss idag, mannen låssades vara som vanligt igår och i morse som att fredagens urladdning från mig och hans därpå följande dryckesmaraton hela lördagen aldrig hänt. Jag har fortfarande inte sagt honom ett ord sen fredagen. Har ärligt inte lust att göra det idag heller. Men blir väl tvungen att spela teater Familjen inför barnen. Mailade ett husbolag igår om bostad, fick svar men det dröjer rätt länge innan det skulle vara möjligt och kostnaden rätt hög. Ska kolla vidare lite denna vecka, måste åtminstone ta reda på vilka alternativ jag har och försöka se vad ekonomin tillåter. Är bara matt idag, orkeslös. Framtiden känns luddig, ilskan har lagt sig lite för nu men vet att så fort han korkar en flaska igen, vilket väl är senast om 2 veckor igen, så är jag lika förbannad som i fredags.

Profile picture for user Nykteristen

Jag tror att ilskan är bra, bra för att vi då kommer till insikt i vad detta gör och har gjort med oss under alla år och d är då vi kan bli mer bestämda i vad vi vill.

Är d så han fungerar? Att supa i 4-5 dgr och så hålla uppe?

Jag har varit o pratat idag, känns bra såhär i efterhand men efter denna vecka va det mycket tunga saker jag hävde hur mig och att nån mer än bara vi vet om d....hon förstod min sorg, vrede och att jag va rädd för vad som ska komma härnäst. Vi pratade även om vad vi ska ta upp på torsdag...
Mycket gråt idag, men d blir kanske lättare ju mer jag pratar.
Hon satte upp mig för en ny tid nästa torsdag igen....vi ska inte släppa varandra sa hon, känns skönt o veta!

Jag känner mig beslutsam, efter förra veckan så fick jag väl d slaget i huvudet som man behöver för att inse ordentligt. Jag känner mig helt okej med en framtid själv med sonen om d behövs

Profile picture for user Nykteristen

Han har en sån bra dag, sån som gör att mitt hjärta vacklar o jag vill bara krama om honom o säga att allt blir bra! Men jag har era stöttade ord i huvudet att inte gå på d, inte ge vika gör de bra stunderna för det är dem som gör att man går tillbaka o ger vika. Försöker intala mig det och går undan för att låta tårarna rinna en stund, känner mig känslokall mot honom...men vet att d är d enda för min och för hans skull! Men d är jobbigt

Profile picture for user InteMera

Det är glimtarna av ett normalt familjeliv som får en att stanna, hoppet att det alltid kunde vara så. Men åtminstone för mig brukar min hjärna då börja återupprepa elakheter man fått kastat i ansiktet, spela upp fyllebeteendet som triggar mina obehagskänslor och framkalla minnesbilder av slag och knuffar som kommer tillbaka och vips är jag tagen ur villfarelsen att vi lever normalt. Man vet att glansbilden inte varar, hur älskvärda de en kan vara emellan. Kanske det som gör det så sorgligt, varför det inte kan vara så jämt?

Här har mannen idag gått in för grönsakskost och pratar om hur man borde äta hälsosamt. Hade lust att skratta och säga att du skulle må bra mycket bättre av att dra ner på spriten än att byta en korv mot en morot i två dagar...Han dricker visserligen inte så ofta men det blir alltid tills han slocknat och nu allt oftare flere dygn på raken när han väl börjat. Sen kan han hålla upp några veckor i bästa fall, men sen är det storfylla igen. Och han stannar regelbundet hemma från jobbet för att dricka vilket jag tycker är illa. Och hans beteende på fyllan är allt annat än ok. Skulle han vara snäll full kunde jag leva med det, men aggressiviteten klarar jag inte. Och det våld och den skadegörelse han gett prov på under påverkan kunde på riktigt gjort allvarlig skada både på mig och egendom. Han gick i vredesterapi som gjorde slut på våldet, men hotfullheten finns där och det hann hända så många gånger så jag är rädd vid varje fylla oavsett. Att tvingas ha nödplan för varannan helg typ är nervpåfrestande, att aldrig veta när nästa gång blir då det går illa och hur illa blir det då?

Profile picture for user Nykteristen

Jag tror d, för i de fallen får man smaka lite på den söta kakan som egentligen inte är nåbar utan mer en ljuv illusion. Men satan va ont d gör.
Jag försöker också koncentrera mig på de stunder som är på riktigt, d är de som är vardagen.
Min sambo har också problem med vrede, i form av hot, aggressivitet och nu senaste året även knuffar...det är dessa som gör att jag är rädd o orkeslös. Jag håller med dig, hade stämningen varit annorlunda när han va full och att han inte drack så ofta så hade jag nog stått ut...men inte såhär, full 3-4 ggr/vecka o iallafall 2-3 ggr så är humöret skithemskt på honom.

Min terapeut frågade om jag sov bra om nätterna, men hon förstod svaret. Det är väldigt allvarligt d här, d du berättar sa hon...
Men också att detta gör att jag mest troligt inte har svårt o få ensam vårdnad, vilket gav mig hopp o lite ro om det.

Hon sa också att om det va så att sambon vill bli av med beroendet så är d på behandlingshem sånt måste ske för annars kommer d antagligen inte hjälpa ett dugg.

Kvällen flöt på här hemma, Supertrött så somnade i soffan o när jag vaknade hade han gått upp o lämnat allt tänt med tvn på o så lagt sig i sonens rum.

Det där med hälsosam kost känner jag igen. Det har vi här hemma med gällande socker. Det är rena sockerfobin, d går knappt o äta nåt för d är så mkt socker i. Men choklad o kakor till sitt kvällste går bra. Sen alkoholen, försökte förklara att öl är d mycket socker o så i men nej nej så kunde jag inte säga....den älskade alkoholen

Profile picture for user Nykteristen

Han skjutsar mig alltid till jobbet för att d är smidigast så....han började ta upp det här, världens sämsta tajming kan jag tycka då ja inte kan prata om det förrän jag börjar gråta. Men sagt o gjort så sa han iallafall att om han bara får börja jobba ordentligt igen 5 dgr i veckan så kommer allt att lugna ner sig och han får sina rutiner. Jobbmässigt så går han ner i tid på vintern och full fart på sommaren igen. Men denna gång går det inte, det sa jag också till honom....det är mig eller alkoholen, jag måste börja tänka på mig själv hur mycket jag klarar av. Han satt o pratade om detta ändå till jobbet, om hur bra allt blir bara han får massor att göra, bara jag ger det den chansen och den tiden för honom att bevisa. Jag sa att alla dessa ggr jag har gett chansen till det, det finns inte mer, jag klarar inte av mer chanser och mer väntan....men han fortsatte intala sig det att det visst går. För jag har inte gett honom en ärlig chans och jag måste faktiskt också bearbeta mig själv för det är inte bara han som gör fel. Han har ju faktiskt lovat att det aldrig ska bli mer som det blev förra veckan...

Bara han får lugn och ro, bara han får ute struktur i vardagen...bara han bara han bara han bara han....jag då?

Tillslut sa han att han nog skulle börja inom restaurang igen, då kunde jag få det lugn och ro på kvällar och helger också där hemma. Jaha, så han ska jobba hur mkt som helst för att inte vara hemma och inte dricka, vad är det för liv ihop då? Vad får jag mitt lugna liv nånstans ifrån då? som inte bara har mig och sonens kläder, mat och dylikt över mig utan även hans fortfarande...

Jag får inte ihop det alls, men sa det att jag vill inget hellre än att vi ska vara tillsammans men att det är nåt som är emellan oss och försvinner inte det så finns det inget vi längre, det kan inte det...hur mycket vi än vill!

Så nu sitter jag här på jobbet, skriver av mig. Har gråten i halsen och funderar på vad och hur jag ska göra för att chefen inte ska se mitt sorgsna ansikte...

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Det är bra att du tagit steget och börjat kolla dig för med dina alternativ, är det både sonen och dottern som isånafall flyttar med dig?

Att leka familj tär på en, men vad gör man inte för sina barn...fast jag tror ändå att de ser igenom till slut när de är såpass gamla. Vad säger barnen om pappas beteende? Säger de nåt till honom om d?

Tycker du är stark ändå som vågar o planera en framtiden utan din man...fortsätt på den vägen så kommer du se vem som går vinnande ur detta

Profile picture for user InteMera

Vilken usel timing att börja prata livsavgörande saker i bilen på väg till jobbet! Jag förstår det blev tufft att gå på jobb efter det! Han verkar fortfarande tro att han kan prata sig ur situationen, att han ska få dig att ge efter och ge det en chans till. Igen. Och detdär med bara han, bara han, bara han känner jag så väl igen! Vad med oss och våra behov, våra känslor och ork och drömmar? Som att det inte betyder nåt. Och alltid också detdär om att bara vi ändrades så skulle dom kunna vara annorlunda. Säger tycker jag redan i sig att man är två mänskor som är på väg åt olika håll, om man förväntas trycka ner sin person och sina åsikter för deras skull, ändras för att dom egentligen är den enda som borde sluta med ett skadligt beteende!

Jag har slutat sova på nätterna och börjar vara helt slut av allt grubblande. Min man verkar också tro vi är tillbaka på det vanliga nu efter helgen, men jag har fortfarande inte sagt många ord sen fredagen till honom och då bara sånt som varit nödvändigt om barnen. Min son får jag med mig om jag flyttar eftersom min man inte är pappa till honom, det är dottern jag är orolig för. Mannen har sagt att han kommer ordna värsta helvetet till vårdnadsstrid om hon inte blir boende med honom. Och det kräver han bara för att få mig att stanna, för han vet jag inte vill lämna henne ensam med honom. Det är jag som sköter allt med henne, han uppmärksammar att hon finns i mycket korta ögonblick och nåt praktiskt hjälper han aldrig med. Har redan levt i flera år som om jag var ensamstående då han inte är att lita på, så att vara själv med barnen skulle inte alls påverka min vardag eftersom vi redan lever så. Det är ren utpressning det han sysslar med och det gör mig rasande. Läste nånstans en tonåring som uttryckte sig om sin alkoholist pappa att pappan är lite som ett gammalt husdjur, ingen som riktigt bryr sig om honom och han finns nu bara där och pysslar med sitt eget i nåt hörn, familjen tolererar hans närvaro för att han nu alltid bara varit där men ingen orkar mer ta nån större notis och skulle inte varken märka det eller sakna honom om han försvann. Lite så jag känner vi har det hemma...

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Eller hur visst är det så, tror också att han tror att allt kan gå tillbaka...att han verkligen verkligen tror på det själv. Men inte jag, det går i inte...jag kan inte se mig själv leva såhär, inte ens ett år till. Det har gått såpass långt.
Som dig så har jag levt ensamstående hela tiden, ända sen sonen föddes skulle jag tro. Satt o prata om det med min terapeut igår, för hon frågade hur det va när sonen va nyfödd. Han tog med starköl till BB, för HAN tyckte det va okej att han gjorde d, man måste ju liksom fira att man blivit pappa. Jag va helt beroende av andra människor just då, då jag blev väldigt dålig precis innan och efter förlossningen. Jag kunde bokstavligt talat inte ta mig ur sängen själv eller gå ens ett steg pga foglossning. Det gjorde att vi blev kvar längre på sjukhuset än vad som var tänkt och vad han egentligen tyckte om, för jag skulle ju bli så mkt bättre om vi bara kom hem...så han tog sin lilla runda varje kväll själv för han behövde vara själv för en stund och komma ut lite han med som va fast på ett sjukhus hela dagarna. När vi kom hem så ville ha börja jobba igen efter att de 10 dgrna gått. Jag blev verkligen helt själv...igen trots att jag blev sjukskriven så att han kunde ta föräldraledigt för att hjälpa mig. Jag var tvungen pga detta att göra allt själv trots att jag inte ens vågade ta upp sonen då jag inte hade balans nog att hålla mig själv uppe. Alla de ggr han blev full även då...fasen är nästan så jag förträngt det här och plockas fram nu när man får frågan...mer och mer kommer fram som man så gärna hade velat va annorlunda.

Gällande din dotter så behöver du absolut inte lämna henne där, hon är såpass gammal att hon själv kan bestämma om och när hon vill träffa sin pappa. En kompis till mig förklarade så bra med detta om umgängesrätt till sina barn. Ett barn har rätt till sina föräldrar men en förälder har ingen rätt till sina barn....det är så det är och vill hon inte träffa sin pappa alls eller om hon vill träffa honom lite då och då så ska hon veta att det är okej. Det är därför familjerätten finns...

I det här har vi som tur är inte så mycket stridigheter, han tycker jag ska ha sonen...han märker också att sonen skulle inte klara sig utan sin mamma, då får pappa det jobbigt och det är det sista han orkar med...ett gnälligt barn.

Profile picture for user InteMera

Dethär forumet är nog ohälsosamt för nu får jag också tillbaka minnen från när dottern var nyfödd, saker jag förträngt :)
Han åkte motvilligt med till sjukhuset när det var dags, och gick direkt och lade sig och snarkade gott hela natten när jag vankade runt med helvetesvärkar i 15h...Hade en rätt dramatisk förlossning men han stod hela tiden längst bort i rummet, att han skulle stått bredvid o hålla handen och peppa var liksom inte aktuellt fastän både jag och barnet höll på att stryka med. Efteråt stannade han tre timmar, sen for han hem och söp sig redlös i två dygn och skickade elaka sms till mig på sjukhuset under tiden. Första tiden var han nog hemma men låg mest i soffan och drack öl och kritiserade hur jag tog hand om barnet. På hela hennes bebistid var han ut med henne i vagnen exakt en gång. Alla nattvak tog jag och allt annat likaså. Dagen för dop när det skulle ordnas med fest passar han på att supa till och mitt enda minne från dopet är att jag står med tårarna rinnande i köket och lagar smörgåstårta medan han ligger full i soffan och ropar vilken usel mänska jag är som inte klarar av att ordna ett kalas ens och annat taskigt. Dethär allt har jag inte ens tänkt på på lång tid,tack för påminnelsen Nykteristen för nu är jag arg istället för lessem igen ;)

Profile picture for user Nykteristen

Du får mig till ett litet leende på läpparna....trots det tragiska inlägget, men mest för att jag precis gjort dig arg istället för ledsen. I det stora hela kanske det är det som behövs för att få "nåt gjort".

Ja sambon va väldigt bra under minförlossning just den dagen när det väl gällde, det kan jag absolut ge honom. Vi va ett riktigt team den dagen och han gjorde allt för mig....men resten är som det är och inget jag kan ha ogjort utan jag fick det jag drömt om så länge så det får väl vara så. Men mycket minnen kommer upp...på både gott och ont.

Pratade med min kompis och hon sa att äntligen hör jag en helt annan person när vi pratar om allt, det märks att jag börjat gå åt ert rätt håll, dvs tänka på mig själv. hon sa att innan så har allt hängt på att jag måste göra det här och det här för honom...jag har aldrig nämnts i det stora hela, mer än att jag måste hjälpa och hålla ordning. Jag är inte på långa vägar där än, men kanske på väg...känns skönt att höra det också, man blir lite starkare och kan tro lite mer på sig själv. Att jag är inte ego för att jag vill ha ut nåt mer av mitt liv än bara en full man och ett barn som hänger på sin mamma för att han inte vill vara med sin pappa som kanske är onykter....

Min sambo va också full på dopdagen, men efteråt...för då skulle vi ha grillkväll med hela släkten. Ett bra tillfälle att dricka hejdlöst utan att det blev konstigt framför alla, eftersom det är så det görs på grillkvällar i gott sällskap.

Profile picture for user InteMera

Tror det är bra vi hjälper varandra att få tillbaka en tydligare minnesbild av hur saker på riktigt varit, man har blivit så bra på att förtränga, släta över, bortförklara och ljuga för sig själv för att orka.

Vet inte vilken koma jag levt i för när allt det jag nyss beskrev hände har jag aldrig ens tänkt tanken på att min man är alkoholist. Nu när man fått ett uppvaknande börjar man se saker ärligt och med sitt rätta namn: han är sjuk av sprit och det är inte jag som är galen, överkänslig, kontrollerande eller dum i huvudet och har aldrig varit det. Jag har haft all rätt att begära och kräva att han skulle dricka mindre och delta i familjens liv som en normal pappa. Nu inser jag att han aldrig haft för avsikt att göra det jag bett om och jag har betalat ett dyrt pris för den erfarenheten. Nu vet jag bättre och måste därför kunna göra bättre. Så tack Nykteristen än en gång, för att jag får hänga i din tråd och få så mycket hjälp på vägen själv också!

Profile picture for user Nykteristen

Känns skönt att vi har hittat varandra på det här sättet, för o kunna få häva ur oss allt mellan himmel och jord. Det behövs och på nåt sätt är det enklare att ta till sig och faktiskt upptäcka att det du upplever det är ju faktiskt det jag upplever och har upplevt också....dvs att det är inte vi det är dom, som du skriver. Vi är inte dumma i huvet, kontrollerande m.m m.m vi vill bara ha ett fungerande familjeliv med en närvarande pappa som kan njuta tillsammans med sin familj, det borde inte vara ett så stort åtagande utan det borde vara det naturliga...men inte hos oss hur mycket v än vill.

Det är de starka som blir mest utsatta och måste bevisa sin styrka fick jag höra en dag, kanske stämmer....

Profile picture for user Muminmamma

...Allt ni har skrivit sen sist jag var här.
Ni är så fantastiska båda två. Det ni går igenom och har gått igenom är fruktansvärt.
Ni är värda det bästa!
Stor kram.

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Muminmamma

Jag tänker på dig och det du genomlider också, som ärmginst lika hemskt.
Hur går det för dig med allt, vad säger dina tankar om din man och din vardag?

Hur som är jag inte där än, även att jag helst av allt skulle vilja hoppa över ett par månader och vara på andra sidan. Den är troligtvis på ett helt nytt liv ensam med min son, men den skulle välkomnas med öppna armar om den är tillsammans med min sambo i helnyktert tillstånd....
Det är en daglig kamp med känslor som är så hårt hållna att jag varken vet ut eller in ibland, mer än att det går inte att gå tillbaka till det som varit. Men att få sambon att förstå det verkar vara svårare sagt än gjort och trots att han ser att jag inte går på det han säger så försöker han lirka in det

Profile picture for user InteMera

Du har din kamp du också Muminmamman! Alla har vi upplevt saker som ingen borde behöva utstå, och det är tragiskt att man inser man inte är den enda som levt så länge med detta och inte riktigt förstått vad som är fel. Att man tagit på sig skulden, fixat och ordnat och tillrättalagt i hopp om att allt skulle bli bra. Men när man ser nästan kopior i händelser i andras liv, då förstår man att detta inte kan vara vårt fel utan det finns ett tydligt sjukdomsmönster som framkallar liknande situationer och känslor hos oss alla som lever med en alkoholist. Skönt att veta att kampen är delad med andra drabbade och på platser som denna kan finna stöd och råd, för i verkliga livet blir man ofta ensam eller missförstådd. Stor kram och mycket styrka till er både Muminmamman och Nykteristen!

Profile picture for user Nykteristen

Kändes inte livet skit innan så gör d det nu när jag kom hem o öppnade posten. Men d va ändå väntat efter torsdagens händelse.

Soc kallar till möte, jag vet att jag inte ska känna skuld o oro över sonen men d gör jag. Det känns så stort på nåt sätt. Jag gör allt i min makt för att sonen ska skyddas av hans beroende och d som hör till men ändå så ska d bli möte för att höra om hans säkerhet...jag vacklar i mitt tänk, har jag inte gjort allt jag kan? Har jag inte skyddat honom som jag ska? Jag försöker ju att få ihop d här och bli av med alkoholen som präglar våra liv, iallafall den som dricker alkoholen....
100 miljoner tankar, d får inte gå längre....d får inte d då har jag inget mer! Jag vet att jag inte ska tänka så o polisen sa ju d också att d är inte mig de anklagar för någonting utan allt som händer hamnar på sambon, men ändå är mina skuldkänslor närvarande! Faaaaaan också!

Han är inte hemma än och som tur är så är han ledig när vi ska dit, annars tror inte jag att han skulle följt med om han ens kommer göra d nu....vad händer om han vägrar? Jag får ju såklart gå dit själv då....men jag tänker med honom? Tror liksom inte att d går att skjuta bort ett sånt här möte eller?

Profile picture for user Li-Lo

Jag har följt er ett tag och blir glad av det stöd ni ger varandra. Vad som gläder än mer är att ni stöttar till små steg för att förändra er situation, inte bara den som dricker utan ER situation. Jag vill skriva några rader utifrån inlägget ovan. Att socialtjänsten blir inkopplad är oftast av godo trots deras ibland dåliga rykte. Att göra en utredning tydliggör ofta situationen från flertalet perspektiv och kan dessutom leda till att man får stöd. Det är syftet.

Fortsätt vara de ansvarsfulla föräldrar ni återkommande visar att ni är! Att dessutom vara en partner till någon som dricker komplicerar naturligtvis samtidigt låter det som att ni alla på lite olika sätt börjar skifta fokus och ta era egna värderingar och behov på allvar.

Varma hälsingar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Nykteristen

Det lugnar mig lite att faktiskt få höra det, som du säger deras dåliga rykte är ju d man får höra och ärligt talat blev jag rädd för vad som ska komma när jag fick deras kallelse, har ju bara rykten att gå efter. Ringde dock upp dom för o få bekräftat om vi kommer ha individuella samtal eller bara ihop, d är bara ihop men bad om att få individuella också då jag känner att hela sanningen kommer inte att komma fram annars...dumt eller ej men detta är d sista jag ville!
Det kommer även vara med en kollega från vuxenenheten sa hon, vad menas med det? Är det för råd o stöd om alkoholen?

Hur som så känner jag mig lite bättre till mods efter ditt inlägg o d ska nog gå bra på torsdag ändå! <3

Profile picture for user Heleena

Jag var på ett sådant möte (ensam) förra veckan. De hade gjort orosanmälning eftersom att min fd. sambo (min sons pappa) varit inlagd på tillnyktring. Om de ser att en förälder är ordningsam och tar ansvar är det inte säkert att det blir utredning. De vill informera om ditt ansvar enl. Lag att skydda ditt barn osv... jag tyckte det var bra. Fick ett nr att ringa om det skulle vara något. Att det är någon med från vuxen är säkert pga.alkohol, men han måste själv vilja ta emot hjälp. De tvingar ingen.
Men min fd. Sambo har gått med på att lämna prover och ta antabus på beroendeenheten nu. Sedan rapporterar de till soc. om det skulle vara något. Skönt tycker jag så att man törs lämna sonen och känna sig tryggare med det. Sedan krävs nog mer om man ska hålla sig borta från alkoholen, men ett steg på väg... tror inte att du behöver oroa dig, det är ju inte DU som har gjort något. Kram

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Heleena

Okej, skönt o få höra från nån som varit där...bad som sagt att få prata själv med dom också.

Sambon kom hem tidigt o då få det där brevet va ett slag i magen sa han, här kommer man hem med present (till mig), bra humör för att han fått 100% kontrakt på jobbet o tidigare än vanligt för o få d här brevet. Jag började gråta, d är liksom inte d här jag vill ha heller när jag öppnar brevlådan.

Sen fick jag höra hur dåligt Sverige va o att allt va nyårsaftons fel för att jag stack o bla bla bla bla, jag blir så ledsen när jag hör alla hans klena ursäkter som inte säger nånting längre mer än att de gör ont!

Nåt roligt idag iallafall är att jag ska gå på arbetsintervju imorn inför en ny tjänst...håll tummarna för mig!

Profile picture for user InteMera

Du kanske inte var så förvånad över hans reaktion på brevet, att det fortfarande är allt och alla andras fel att ni en får ett sånt brev...

Du ska bara se till at ge soc rätt bild, att det är bara han som har problemet och att du är en ansvarsfull, normal, kärleksfull mamma som tar hand om ditt barn, ditt jobb och ditt hem på ett utmärkt sätt. Ge dem ingen anledning att tro att du inte skulle klara av att ta hand om dig och barnet. Man måste verka stark och kompetent i dessa sammanhang även om man är nervös och orolig. Går man dit och verkar vara ett nervvrak med tveksam ork vete katten hur många möten ni tvingas gå på om dom tror inte du heller klarar av sonen. Gråta och bryta ihop kan man göra efteråt, men just den timmen måste man låta och se ut som att man har saker under kontroll. För jag tror fullt att du Har saker under kontroll, bara du slipper hans fylla och elakheter.

Att ens orka tänka på att byta jobb i samma veva är starkt och jag önskar dig massor med lycka till för intervjun, hoppas det går vägen om det är ett nytt jobb du verkligen vill ha. Ska hålla tummarna!

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Tack InteMera, nja d är absolut inte rätt tillfälle att byta jobb....men ett måste då i samma veva som allt brakade loss här hemma så meddelade min chef att han ska avveckla företaget så har 3 mån på mig innan jag står utan arbete så d är lite som brinner i knutarna som med allt annat i mitt liv...
2017 är inte riktigt mitt bästa år.....än så länge!

Nä jag hade inte räknat med nån annan reaktion än d jag fick av honom. Ska se till att verka helt säker i mina ord, inget gråtande...får nypa mig själv i benen när jag pratar om det helt enkelt!
Nä, d är väl d som du säger man vill inte verka vek o svag inför dom. Man vill visa vad man går för, för det här är ju faktiskt den man lever av o får den där äkta kärleken....

Tack för peppande ord <3

Profile picture for user InteMera

2017 kommer visa sig vara ett suveränt år ännu, bara vänta och se! Som vanligt så händer allt på en gång, men vad tusan...som dom säger: go big or go home! Byt jobb, bostad ja byt frisyr och köp dig nåt nytt att ha på dig i en helt ny stil när du ändå håller på ;) You go girl!

Profile picture for user Nykteristen

Hoppas du har rätt angående jobb o bostad iallafall ?

Hur har d gått hemma hos dig ikväll? Har allt återgått till d "normala"?

Man blir nästan lite schizo emellanåt, humöret på sambon svänger nåt så djävulskt...nu låtsas han som inget när han kollade tvn.
Det som gör mig mest förbannad är att han inte ens tar åt sig när d handlar om sonen, d gör mig så fruktansvärt arg o de där sista känslorna börjar tappas av mer o mer.....

Profile picture for user InteMera

Stora förändringar kan ju ibland också få uttryck i nytt utseende, man manifesterar förändringen genom att också förändra hur man ser ut. Skojade nog mest med dig om ny frisyr och nya kläder, men kanske ingen helt galen ide? :)

Här var kvällen nästan trevlig, alla på gott humör och mannen hjälpte till i köket och hade till och med köpt mig en liten present. Känns ändå ihåligt, en charmoffensiv för att släta över men inget löfte om nån varaktig förändring. Jag känner mig ändå ganska lugn. Behöver inte göra nåt förhastat, kan i lugn och ro leta bostadsalternativ, ordna upp ekonomin för framtiden och fortsätta mitt smygpackande. Då vet jag att valet är mitt när uppbrottet sker, blir behovet akut att flytta snabbt om han tex blir våldsam igen så går allt fort att sätta i verket och om läget fortsätter dom nu kan jag se till att jag ordnat allt klart innan jag gör nåt.

Lycka till idag nu Nykteristen, vi här hejar på dig!

Profile picture for user Nykteristen

Ja jag som vanligt kunde inte sova så smet ur sängen vid kl 05 o satt till min förvåning o letade nya kläder på nätet *hahaha* farligt d här forumet, på många sätt tydligen :-D

Det där med presenter, vad gör d till? Släta över sitt egna samvete kanske...toll förgäves, själv brukar jag aldrig få nåt men igår kom han hem med ett par löparskor som jag pratat om att jag velat ha länge...hmmmm

Tack, uppdaterar om jobbstatus när jag varit där!
Ha en fortsatt bra morgon min vän!

Profile picture for user Dionysa

...fint! Ett par löparskor! Vet han vad han gör? Modigt av honom i så fall. Kärlek kräver just – mod.

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av Dionysa

Den va fin den kommentaren... ;-D kanske är en anekdot att berätta för honom senare...han gav mig liksom tillfälle att utnyttja dom till fullo!

Nej, han är inte medveten ett skit av vad han gör, trots att jag upprepade ggr försöker säga d till honom...så fortsätter han att leva normalt i sitt huvud. Imorrn gäller d, dagen D med två bemärkelser, soc möte först och sen vidare till beroendeterapeuten....måtte han inte inse det efter morgondagen då är han mer väck än vad jag verkligen förstått och nog vill inse.

Profile picture for user AliceAlice

Orosanmälningar är läskiga men kan resultera i något bra, för vår del så erkände pappan att han hade ett problem med alkoholen. Du har "inget" att oroa dig över, de kan också ta in information från dagis och släkt/vänner. Det är ju ganska svart på vitt det han gjort, han har ju svårt att slingra sig ur det!

Om han inte kommer så kallas till ett nytt möte men det är möjligt att de pratar med dig först, om du ändå är där!

All styrka!!!

Profile picture for user Nykteristen

tack för de stöttande orden, som du säger så känns det läskigt...för att det sista jag vill är att ha antytts brista i min föräldraroll.
Ska ta ett snack med sambon innan vi åker dit om hur allvarligt detta är och att han kan inte sitta o brusa upp under det här mötet för de blir bara värre än vad det är....han har ingen koll på det svenska systemet och dess skyddsnät, därför är jag ärligt talat rädd för att han ska sitta och göra så sjukt dryg och dum framför dom och framförallt ljuga över nåt som redan finns på print

Profile picture for user AliceAlice

... beter han sig så, så faller det bara tillbaka på honom, inte på dig! Du kan inte skydda och hjälpa honom, du har svart på vitt att han kört rattfull. med så snabb handläggning måste de ta allvarligt på situationen!

Kram

Profile picture for user Nykteristen

Ja d va lite så jag tror också, men jag vet ju inte hur allvarligt d är....har inte fått nån info från polisen alls. Enligt honom är d ju bluff alltihopa fast han är väl medveten om d säger han så...

Profile picture for user InteMera

Om han på mötet sitter och är dryg och visar han inte tar problemet på allvar måste det nog stå för honom, inte dig. Bara de ser och hör att du inte håller med honom, att du ser vidden av problemet och är villig att se till ert barn är säkert oavsett han syn på alkohol så kommer det bara göra det lättare för dig att få vårdnaden sedan som den bevisat enda ansvarsfulla av er två. Allt som tas upp på mötet dokumenteras och kan säkert användas till din fördel i en vårdnadsöversyn. Håll dig lugn du bara om han spelar upp, du kan inte hindra honom från att göra bort sig ännu mer så låt det ske. Var du den lugna och ansvarsfulla så går det bra. Lite orolig blir jag för dig vad som händer efteråt, om han ska tycka synd om sig och hata världen dricka...

Hur gick intervjun idag?

Profile picture for user Nykteristen

Jag det är väl d jag är orolig för men o andra sodan måste jag ju inse att jag inte kan ansvara för hans gärningar längre....medberoendets kontrollerande sätts in hårt känner jag! :-( men jag ska hålla god o lugn min inför dom o va saklig!

Alltså det gick så jvla bra (ursäkta språket), de ville att jag skulle ge besked imorn om jag är intresserad o får då komma på en mer "intim" intervju. Kan redan nu säga att jag är väldigt intresserad så d ser ljust ut o känner mig så glad o upprymd över d iallafall. Sen om d funkar eller ej i slutändan så har jag iallafall gjort d bästa jag kunnat

Profile picture for user Nykteristen

Vi ska ju till beroendeterapeuten ett par timmar efter men sen kommer jag inte ha nån koll alls på honom...så frågan är vad som händer på kvällen o framförallt på fredagkväll! Lördag ska han på teambuilding med jobbet o om han ska ut efter så skulle han sova hos en kollega sa han...så d lugnar mig lite iallafall om helgens bravader, eller tills på söndagem/kväll

Profile picture for user Nykteristen

Som vanligt förstör jag kvällens stämning genom att ta upp d här...dvs om vad som ska komma imorn. Frågade om vi kunde ta en lunch o prata lite innan, sen va d kört! Han gick ut i garaget för att "prata" med sin mamma....men innan så sa han d att jo vi kan ta en lunch o prata!
Herregud, d börjar bli så tröttsamt detta...ärligt jag tycker så synd om min son som har en pappa som verkar strunta i honom eftersom jag kan lita på att han inte kommer vara kvar i Sverige så länge efter det här isånafall....ta tag i ditt liv för helvete känner jag! Han har ett ansvar som förälder, men jag vet och har insett att d är för mycket begärt av honom....

Profile picture for user InteMera

Du verkar ha en intressant dag på kommande imorgon...Men kanske du efter alla möten får en klarare bild av hur framtiden kommer se ut, vad som kommer hända och vad du vill och måste göra. Kul att intervjun gick så bra, hoppas det går hela vägen så inte jobbsituationen åtminstone behöver bli ännu ett stressmoment. Lycka till med allt imorgon!

Här pågår charmoffensiven ännu, han lagade finmiddag på en onsdag och tog hand om disken efteråt. Men imorgon torsdag och jag är redan orolig för helgen. Klumpen i magen kommer tidigare och tidigare i veckan inför fredagar..

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Ja shit, han är lite nervös här hemma tror jag. Går o smådricker o tycker att livet är pest. Jag är pissirriterad som vanligt för att han dricker, d ger mig en sån krypande känsla i kroppen! Men spännande ska d bli o d är nog som du säger efter imorn tror jag att min bild över framtiden är satt även att jag ärligt talat redan ser den framför mig.

Åhh, kan förstå ditt dilemma i d hela.....fejkade charmen som man inte kan ta på riktigt längre. Hoppas innerligt att denna helg blir bättre för dig! <3

Profile picture for user Nykteristen

Då har han n en gång sagt att d nu är slut mellan oss. Jag ska komma ihåg vad jag går miste om alla våra fina o lyckliga stunder. Han har verkligen försökt sitt bästa i d här o jag ger honom inte en chans till att förbättra sig...
Om jag säger nåt negativt om honom imorn så kommer han se till att mitt liv blir ännu värre..

Jag bryter ihop här hemma i tårar, behöver verkligen höra att jag gör rätt nu o att d inte är mitt fel även att jag vet d! Känns bara så jvligt....varför ska jag ha d såhär för?

Profile picture for user InteMera

Han spelar maktspel med dig, trycker på alla dina knappar han kan för att få dig att känna exakt det du gör: Tveksamhet om du gör rätt, att du fråntar dig själv möjligheten till lycka, att det är du som ställer till allt, att om du bara gör si eller så så kan han sluta dricka...

Prova leta på youtube på narcissist mindgames eller nåt liknande och du kommer få massor med träffar där offer för narcissister och psykologer listar knep som dessa personer tar till för att kontrollera, trycka ner och bryta ner sina offer. Alkoholister verkar långt köra med exakt samma knep, du måste förstå att allt han nu drar upp är för att skydda sin egen världsbild, att han inte har eller förorsakar problem utan att han är ett offer för ogrundade anklagelser. Och det vet du inte är sant!

Du hittar inte på, du överdriver inte, du är inte galen! Styrkekramar till dig!

Profile picture for user Nykteristen

Godmorgon, Dagen D är här...nervöst pirr i magen inför soc-mötet. Men glädjer mig att vi faktiskt har mötet med anhörigstöd efter...han har trots gårdagens diskussion gått med på att vi tar dessa möten och att han följer med, men även nu på morgonen sa han det att det går inte mer efter detta. Dvs summan i det hela, han tänker inte ge upp alkoholen för mig och sonen. Så jag antar att this is it, nu ska vi försöka utan att skrika på varandra (vilket d blir så fort vi pratar om det) i lugn o ro se vad vi gör härnäst....ska iallafall ta och ringa till familjerätten och be om en blankett för enskild vårdnad. Jag vet att han kommer inte gör några strider om det, så då antar jag att man kan göra det i god tro utan att blanda in dem för mycket....med deras beslut och så menar jag. Sen hur vi ska göra med huset, om vi ska sälja av med det eller om han kan tänka sig att jag tar över lånen och jag ger honom hans kontantinsats han satte in när vi köpte det, men det är moment nr 2. Nu ska vi ta oss igenom dessa möten idag och få lägga denna dagen bakom oss, förhoppningsvis.

InteMera, har du pratat nåt mer med honom om det du pratade med honom om i helgen som va? Inte för att han kanske förstår men mer att du fick säga det högt till honom igen, o då även till dig själv... Blir på nåt sätt mer verkligt när man säger det och faktiskt står fast vid sina ord, märker det nu ekkulle så gärna bara vilja säga att nä det löser sig det här, vi är en familj som ställer upp för varandra. Men inte denna gång, jag gråter en stund i min ensamhet, rycker upp mig och lunkar på..säger inget utan jag har sagt det jag behöver och inget jag ångrar, även fast jag faktiskt ännu skulle såklart vilja att allt va helt annorlunda, men det är det inte så det är väl bara att köra vidare på sitt liv.

Profile picture for user AliceAlice

...dels blankett, dels möte med soc. Är ni överens är det ofta lätt fixat. Är ni gifta har ni dock 6 månaders betänketid men skicka med socs beslut så går de på det.

Fundera på frågan om hur du vill att ditt barns kontakt med sin pappa ska se ut! Du kommer garanterat att få den!

Lycka till idag, håller tummarna!!!

Profile picture for user InteMera

Hoppas dagen för med sig lite mer klarhet Nykteristen! Som du säger jobbiga möten och du önskar allt var annorlunda men verkligheten är vad den är och då måste man anpassa sig. Lycka till med allt idag och önskar dig ork och styrka att ta dig igenom dagen!

Profile picture for user Nykteristen

Det låter bra, då är det nog inga problem. Efter detta ska jag ta upp det med honom på ett smidigt sätt, han har ändå även idag sagt att han troligtvis inte kommer stanna i staden vi bor i och då är det ändå enklast o göra det på det här sättet. Som tur är, så är vi inte gifta, vilket jag i dagsläget är glad för att han stod på sig i det tycket.

Ska fundera på hur jag vill att sonens kontakt ska vara då bara....

Profile picture for user InteMera

Jag har inte tagit upp mannens drickande efter helgen, väntar på rätt tillfälle..som jag vet aldrig kommer eftersom han kommer bli lika arg oavsett när jag tar upp det. Han anstränger sig nu så med att vara på gott humör, ringer mig på jobbet för att diskutera nåt vardagligt han vill ha råd om...Såhär trevlig har han faktiskt inte varit på många år. Då vill man liksom inte förstöra med att klaga på drickandet, hur fel det än är att tiga bara för att han plötsligt håller sig glad några dagar. Som att det skulle ändra nåt. Jag inser att det kommer ta tid för mig att bryta mig loss, främst för att jag vill få separationen gjord på ett sätt så jag inte retar upp honom mer än nödvändigt i hopp om att vi skulle kunna göra upp om dotterns boende med mig i godo utan långa rättsprocesser som jag vet det blir om jag gör honom förbannad då han inte skulle dra sig för nåt för att få sin vilja fram.

Känner mig rätt uppgiven och trött på allt funderande idag,bara han super till igen skärps väl min tankeförmåga igen till vad jag måste göra. Just idag känns det hela bara övermäktigt.

Profile picture for user Nykteristen

Vännen min, förstår att du behöver en dag att bara vara och det ska du unna dig också i allt det här....annars kan det bli för mycket och det blir bara rörigare i huvudet och man gör drastiska saker som man inte tänkt säga eller gjort. Så njut ett tag av att han är supertrevlig och ta d i lugn och ro, det är då du gör påverkan på din och barnens framtid. Se iallafall till att ha en plan i huvudet vad du ska göra om helgen eskalerar till något hemskt, då har du iallafall det fritt inom dig och det kanske på nåt sätt käkens lite lättare inför det.

Självklart vill man att det ska gå på smärtfritt som möjligt mitt i allt det onda, mest för att skydda sig själv och barnen. Dock kommer nog ingen separation vara smärtfri. Gällande din dotters boende tycker jag att du ska göra det som känns bäst för din dotter, prata med henne om detta och vad hon skulle säga om det...du lär nog se och höra om hon vill vara hos sin pappa för sin skull eller för pappas skull. I nästa steg är ju att ta kontakt med soc gällande det....

Profile picture for user InteMera

Tack för stödet och dom snälla orden! Tror jag just idag ska unna mig att njuta av lite solsken, mina fina barn och till och med en glad man därhemma. Tids nog kommer det jobbiga att eskalera, kanske inte så dumt att sätta grubblandet på paus en dag och låssas allt är bra, för att samla lite krafter. Kanhända får vi en lugn helg, om han försöker bevisa nu han inte har problem med drickandet genom att försöka vara som innan det blev ett stort problem, men vi får väl se. Man lever en dag i taget just nu, känslorna svänger åt både ena och andra hållet i tvära kast mellan dagarna. Men det är väl en process som startat, åtmnstone är man inte helt avstängd och kan tänka i banor av nya alternativa framtidsbilder istället för att känna sig låst till hur det är nu för all framtid.

Profile picture for user Nykteristen

Gör det och njut av de fan vädret åt mig också, här är det trist...i både sinne och väder tyvärr! Men dessa moln ska skingras också snart hoppas jag...sätter på att sommaren bli en riktigt bra sommar.... <3

Profile picture for user Nykteristen

Så då va soc-mötet avklarat o en stor sten i bröstet har lättat. De går inte vidare med nåt angående vår pojke så d va skönt. Men att sambon sitter o gör bort sig framför dom är ju såklart upp till honom o d gjorde han tycker jag. Nej jag ska absolut inte ha nån hjälp....tveksamhet i rösten när frågan kom om han dricker för mkt. Men d va bara i svenska mått som han gjorde inte där han kommer ifrån....
Herregud, nu lite mat så ska jag ladda för möte nr 2 men den ska bli skön o få ha...prata om allt. Hon vet ju allt ändå...

Profile picture for user Nykteristen

Efter igårkväll va vi helt slut båda två så med sonen så gick vi o la oss direkt när vi kom hem vid 19...

Sista mötet gick tillslut bättre än jag förväntat mig. Det är ju ett så sjukt känsligt ämne för honom och det märks. Det spelar liksom ingen roll vem det är som tar upp det med honom så är det taggarna ut mot vad han känns inför det.
Men efter ett tag så kom vi in mer på hur han mådde i vardagliga livet, hur jag mådde och om han uppmärksammat hur jag mår vid vissa tillfällen...t.ex när han går ut i garaget. Hon sa att det är ju för er skull som ni sitter här, för ni är ju 2 i förhållandet.
det sa han ju att det är klart att det är och om jag nu känner att det är så stort problem vilket han ändå erkände på nåt sätt.
Hon frågade då om han var beredd att sluta dricka om vi jobbade mer med vår relation i övrigt också, d va han och då frågade hon när kan du sluta och hur länge är en period du känner är rimlig att testa. Från igår och en vecka i taget. okej sa hon, så om en vecka så pratar ni ihop er och diskuterar hur veckan varit och hur det känns inför kommande vecka. Det gick han med på. Sen är det en föreläsning nu i veckan dit nyktra alkoholister och anhöriga kommer för att berätta deras liv under och efter missbruk. Hon ville gärna se oss bägge två där och det gick han efter en stund med på.

Jag vet ärligt talat varken ut eller in om detta, ska jag lita på det? nä det gör jag verkligen inte. Ska jag ge honom den chansen att bevisa att han inte satt och snacka skit? jag vet inte om jag orkar.

Just nu vet jag att jag iallafall behöver ta en stund för att smälta allt som hänt igår och sortera mina tankar och mitt inre om det är värt om jag orkar eller om det är kört oavsett alkohol eller ej. Om han har förstört såpass att det inte går att hitta tillbaka till ett Vi.

Den här helgen är han inte hemma då han har en teambuilding helg med jobbet (sportaktiviteter)...så jag och sonen är själva hemma och det kan behövas...jag ser fram emot helgen nåt enormt. Länge sen mina tankar inför helgen va så och jag ska njuta av det iallafall.

Profile picture for user InteMera

Vad bra att mötet var konstruktivt! Hoppas han nu verkligen tar chansen att försöka ens, du lär ganska fort märka om han menade allvar. Sen kan det ändå vara som du säger att det redan gått för långt, att det inte mer går att hitta tillbaka. Men njut nu av helgen, tid att sortera alla tankar och landa lite i lugn och ro efter de senaste veckornas tumult!

Profile picture for user Nykteristen

Ja, det kändes skönt på sitt sätt samtidigt som att han fortfarande nekar till viss del om sitt problem stör mig som attans..
Vi får se, som sagt jag måste få lite distans till gårdagen som va väldigt intensiv och påfrestande...

Får du fortsätta njuta lite extra där hemma, med en glad man? Hur känns det inför helgen?

Profile picture for user InteMera

Hans goda humör vacklar nog redan, för att jag i morse sa till om några helt praktiska saker därhemma. Fick inget svar på sms till honom efter vi åkt till jobbet, det brukar vara ett dåligt tecken...Det innebär oftast han tycker det jag sagt är kärringnäll och när han stör sig på sånt har han vips igen hittat en yttre anledning att dricka, dvs för att han har en så gnatig fru så han förtjänar att koppla av med sprit. Blir knappast nån trevlig helg. Till all tur ska han på arbetsresa några dagar nästa vecka så jag kan andas lite. Vilket liv man lever...

Profile picture for user Nykteristen

Ja herregud, när man läser d känns d ännu konstigare! O utåt sett låter d säkert helt sjukt!
Hoppas hoppas innerligt att han hejdar sig lite denna helg för din o barnens skull

Allt man vill är o planera framtiden med gott samvete kunna säga o d här kan vi göra i sommar eller om 2-3 år...men d är stört omöjligt!

Profile picture for user InteMera

För barnens skull har han nog aldrig låtit bli, inte för min heller för den delen. Säger man nåt om hans drickande så dricker han bara ännu mer, för att visa att ingen bestämmer över honom. Bara en sned blick från mig eller att jag inte skrattar åt nåt dåligt skämt när han redan druckit lite, kan räknas som gnäll från min sida och trigga mer drickande. Inte undra på man inte kan andas hemma, när minsta yttran i tal eller kroppsspråk kan trigga än mer fylla. Blir på nåt sätt som att han då kan säga kag får skylla mig själv att han dricker, att det är jag som förorsakar fyllan. Fy så det låter och jag fattar hur det måste låta i andras öron, såna som inte vet hur alkoholister funkar. Tur man här inne ärligt kan säga hur man känner och vad dom gör, de flesta känner nog igen beteendet av dem som vistas på detta forum. Har redan ont i magen och mår illa, ska snart åka hem från jobbet och jag vet mannen skulle till stan innan han skulle åka hem. Klirr i plastpåsen igen då antar jag, taxfree spriten tig nog slut redan förra helgen med tanke på alla tomflaskor jag hittat. Men nästa vecka ska han på ny resa så senast nästa helg brakar det igen om inte redan denna..

Profile picture for user Muminmamma

Nu har jag läst i kapp mig. Vilken vecka det har varit. Nu hade man verkligen behövt en lugn helg.
Känner så igen detta med att man "gör ngt fel" och att det triggar drickandet. Nu är räkningarna betalda och nu kommer jag få höra hela helgen att jag och ungarna kostar, särskilt mina stora som är "helt värdelösa".
Jobbar natthelg och det kommer bli lite sömn för att hålla ihop allt.
Jag hoppas så att ni får det bra i helgen och att ni tar hand om er och barnen så gott det går. Kram

Profile picture for user InteMera

Jag funderar kanske för mycket och i förväg men tanken kom över mig att skulle det längre ens spela nån roll om min man helt slutade dricka? Om han blev nykterist och verkligen höll fast vid det? Jag tror faktiskt inte det skulle spela nån roll mer. Jag har inget förtroende kvar, känner ingen värme eller tillit ens när han är på gott humör och framför allt vet jag att han inte skulle dra sig för att hänga ut mig när jag är som mest sårbar, det har han tidigare bevisat. Skulle jag bli allvarligt sjuk skulle jag inte kunna förlita mig på varken stöd eller hjälp, varken praktiskt eller mentalt. Det har han också bevisat.

Han har begränsat mitt umgänge, krossat min förmåga att lita på mänskor, fått mig att se mig över axeln efter faror som jag inte ens idag vet om de var verkliga eller nåt han intalade mig i sin jakt på att isolera mig. Han har förändrat mig som person, till någon jag inte är bekväm med att vara. Jag klär mig annorlunda, beter mig annorlunda - allt för att inte hans ska bli sur, svartsjuk, kalla mig dum eller hora eller nåt annat kränkande eller ännu värre bli våldsam vid nästa fylla. Efter allt han sagt och gjort full, kan jag inte förlåta honom. Alkoholen som förorsakat det mesta av det är ingen ursäkt. Man kan inte skylla våld, hot och elakheter på att man var full. Eller skylla på kan den som druckit göra, men för oss offer spelar det kanske ingen roll. Jag har likväl blivit utsatt för allt detdär, i min åsikt förmildras inte hans ansvar för att han var full. Elakheterna känns i mig lika illa även om han inte ens minns han sagt nåt pga fyllan. Blåmärkena satt kvar på mig dagen efter, även om han inte mindes vad han gjort. Minnesbilder av att min dotter kunnat komma till skada när han i blint raseri på fyllan gått på både mig och saker. Han har haft sönder så mycket saker, och aldrig sina egna utan alltid mina. Ärvda saker, min dator, min bil, mina glasögon...listan kunde göras lång. Mycket av det går inte att få tillbaka, minnen av sen länge bortgångna släktingar som slagits i kras exakt för att han vetat vad de sakerna betytt för mig. Det har gjort jag numer aldrig säger nåt om grejer, vad jag gillar eller inte för att skydda sakerna jag verkligen vill ha kvar.

Och de få sakerna ska stå på paradplats i mitt eget hem när den dagen är kommen, att jag har ett hem jag kan kalla mitt och där kärleken till mina barn kan få ta plats utan alkoholdimman. Där jag och barnen är säkra, där vi kan stötta varandra i vått och torrt utan att bli hånade. Där min åsikt och mina värderingar får ha plats utan att bli nertryckta och förlöjligade. Vilken enorm ilska man har inneboende, en ilska som nog dessvärre aldrig kommer få ett avslut i form av ett förlåt från den som förorsakat det. Min fredag kväll känns förstörd även om han inte druckit idag, för klumpen i magen har ändå grott hela dagen idall att...dendär hemska känslan att vara maktlös över förhållandena i ens eget hem. Avsaknaden av rätten till en åsikt, rätten till sina känslor är förtärande.

Hoppas ni andra har en lite lättsammare fredagsstämning, sorry för den negativa utläggningen..

Profile picture for user Nykteristen

Ärligt talat tjejer, inte ens en dag. Drickandet är igång. Trodde han att d va helt fritt fram nu för att jag "gett" honom en chans nu o de jvlarna sitter o tror på honom på mötet igår. Jag måste va den mest naiva och dumma människan som finns i världen....ärligt?
Blir så förbannad ärligt talat på mig själv...vill bort bort från det äckliga!

Jag förstår dig InteMera, kärleken svalnar för varje elakt ord de har o för min del är dem väldigt många! Han är fruktansvärt duktig verbalt o d värsta är att han vet om d också.

Pratade med hans syster idkll som berättade att hans mamma var jätteorolig att vi skulle gå isär över nåt så löjligt. Löjligt? Hon har nog inte levt med sin son sen han va 16-17 år....hon har inte en aning om vad jag lever med. Hon må tycka illa om mig, men usch nu tycker jag värre om henne. En dag ska jag skriva ett brev, ett långt brev om hur d här varit för oss.....en dag kommer hon få höra vad hennes älskade underbara son har gjort min sin sambo! Rätt eller fel men jag ska trycka in d i huvudet på henne för allt hon sagt om mig!

Ja, där har ni min fredagsfeeling också, bildar gärna klubb med dig inteMera

Profile picture for user Nykteristen

Men mitt i allt detta så börjar mitt huvud hänga med, pusslet börjar läggas på plats o jag börjar förstå...och jag börjar acceptera att d inte finns nåt jag kan göra för o ändra honom för att han vill verkligen inte. Han kommer leva o dö med sin alkohol som den mest älskvärda han har....d kommer ta en stund till för mig att verkligen tro på d men att ge upp helt är jag på god väg att göra! Det gör detta på nåt sätt lite lättare att faktiskt veta vad jag vill också o göra slag i saken...

Profile picture for user InteMera

Mannen nykter igår. Idag lättretlig, sur och elak. Snäste av dottern pga hennes klädval, så hon satt i tårar för att hon inte skulle få följa med till stan för att pappa tyckte hon hade så fula kläder. Hennes nyaste kläder som hon valt själv och gillar och trivs i... Han åkte ensam och hittade på ett ärende till köpcentrat, absolut nåt han behövde därifrån just idag och gissa vilken annan affär som finns vägg i vägg med den han skulle till..Jag har inte sett dethär förut, hur irriterad han blir till humöret när han hållit sig nykter en kväll när han antagligen skulle velat dricka. Verkar ju bli svårare för honom att hålla sig ens en fredag kväll, förut drack han i alla fall oftast bara varannan helg men nu kommer abstinensen när det blivit helg och han är nykter. Förra helgen var han packad hela fredagen och lördagen. Tror inte han själv fattar att retligheten beror på spritsuget som verkar sätta in allt tätare och hålla i sig allt längre när han väl börjat dricka när det på sistone blivit 48 h maratonfylla så fort han alls börjat. Tror dethär håller på att eskalera..

Profile picture for user DrömmaBort

Som svar på av InteMera

Jo ibland kan det vara så tydligt, hur irriterade de kan bli. Eller så driven de får att göra något annat för att avleda tankarna. Det jag undrar över är hur mycket kapasitet det där tar av deras tankar, och hur länge efter att de slutat. Eller håller de på av och an, antar jag det mal på i huvudet hela tiden.

Profile picture for user Nykteristen

Åhhh vad arg jag skulle blivit...att gå på sina barn för en sån sak är nåt som är big no no.

Den där känslan när man känner i hela kroppen att d är dags, dags för dom att ta till drickat.....den är så hemsk o påtaglig!

Profile picture for user InteMera

Tvingade honom att be om ursäkt av dottern för det han sa till henne, han såg både skamsen och förvånad ut jag tilltalar honom med sån bestämdhet. Nåt i mitt sätt mot honom har ändrat, jag säger vad jag tycker och tassar inte så försiktigt längre för att inte reta upp honom. Tror han nånstans märker och hör en skillnad. Jag känner jag inte har så mycket att förlora mer på att börja vara uppriktig. Jag har rätt till min åsikt och ska ha rätt att säga den. Han ryckte faktiskt sen upp humöret och pratade med dottern. Resten av dagen har jag roat följt hans rastlösa trampande och försök att sysselsätta sig, verkar krypa i kroppen på honom när han inte är bedövad med alkohol. Han har varit i garaget några vändor och vet inte om han druckit nåt lite för att stilla nerverna men han verkar inte på påverkad och luktar inget. Han har ändå varit på hyfsat gott humör idag, han erbjöd sig till och med att laga middag för att få lite tid att gå. Så i det hela en rätt okej lördag, känner mig rätt nöjd jag svängt fokus från honom till mitt eget mående, att jag börjat göra och säga saker som jag vill.

Har samtidigt fortsatt mitt stilla packande, en hylla till sorterad. Kollar på lite hus och räknar på vad som ekonomiskt skulle vara möjligt. Försöker se framåt, hur det nu sen än blir.

Profile picture for user Nykteristen

Som svar på av InteMera

Så skönt att höra att dagen vari bra ändå!
Visst är d på nåt sätt en väldigt befriande känsla att faktiskt ha slutat bry sig om hur de tar saker utan ärligt säga vad man tycker utan att fundera på hur d låter inför dom.

Mina föräldrar tycker d är nåt som ändrats i min ton när jag pratar om honom o hans problem. Förut sa jag att jag va rädd för att säga vad jag egentligen tycker till honom vilket jag inte är längre. Att d låter som att d är bra att jag går o pratar med beroendeterapeuten. Det höll jag med om men mycket cred om just mitt bättre mående o att jag är mer medveten om mig själv måste jag ge detta forum. Det har hjälpt mig på så många sätt och nåt jag inte kommer sluta med på bra länge.
Jag känner i hela kroppen att jag är mer klarsynt inför min sambos problem, mitt Egna mående men också min framtid....jag är evigt tacksam!

Profile picture for user InteMera

Vad skönt du kunnat sova, allt blir lite lättare när man är utvilad! Var kanske tur att du har mannen borta just denna helg, när du verkligen behövde få vila och samla krafter efter senaste veckorna!

Här gick lördagkvällen tack och lov lugnt, men vi pratar fortfarande inte om nåt viktigt. Går och lägger mig en stund efter barnen, känner jag är helt slut och kroppen säger till att den måste få vila. Vill helst heller inte sitta ensam med mannen i långa stunder, känns som stämningen blir tryckt så fort barnen är i säng. Men inga stora fylleslag eller bråk, så man får väl vara nöjd med helgen. Man är tacksam för ganska lite just nu märker jag :)

Profile picture for user Nykteristen

Vad skönt att d blev en lugn kväll! Är inte d lite konstigt vad lite man nöjer sig med som du säger. Vi är glada om kvällen blir lugn, inte mkt dricka men d behövs inte pratas. Nä hellre tystnad än bråk då kan vi va lugna o iallafall känna oss tryggare...

Hoppas söndagen blir lika lugn

Profile picture for user Nykteristen

Här leker vi lyckliga familjen o tagit med sonen på lekland o lite lunch....känns skönt o slippa va hemma iallafall! Bara vi pratar om ytliga saker så är vi sams o inget skrik eller så. Känns konstigt o lite vemodigt i kroppen, njöt verkligen av att vara själv med sonen. Kanske är ett tecken på att jag faktiskt håller på att ta mig bort nu även känslomässigt!

Har tänkt på d mycket, vi har egentligen så lätt för o separera d är ju inte mkt som behövs o jag måste nog ta tag i d för att jag ska kunna känna jag det här är ett liv jag vill leva....för som d är nu är jag fastlåst! Känslan är så påtaglig

Profile picture for user InteMera

En helg utan fylla. Åtminstone har han inte druckit så mycket så det skulle märkas på honom. Men humöret på honom har kastat tvärt, lördagen trampade han rastlöst omkring, söndagen pendlade han mellan glatt bus med dottern till elakt fräsande i tvära kast hela dagen. Nu åkte han på resa några dagar, jätte skönt för mig att få vara själv med barnen några dagar. Har drabbats av en overklighetskänsla, tänk om jag överdriver hans drickande och det är pga mig som inte tål lite öllukt hemma som dottern ska tvingas bo i två hem? Kanske man måste ge honom lite utrymme att koppla av med dricka om han nu så måste? Är helt vilsen i tankarna idag, vet inte om jag tänker för drastiskt med att leta bostad? Gaaah vad dethär ska vara jobbigt!

Vet att min åsikt kommer vara klar igen nästa gång han dricker, men redan efter några dagar med honom nykter börjar man ifrågasätta sitt eget omdöme. Om det är jag som är för hård, för kontrollerande, för oempatisk? Är det dethär dom menar med normaliseringsprocessen, att man klarar av som medberoende att bortse från problemet så fort den akuta situationen är över och så försöker man fortsätta nästa dag som att inget nånsin hänt och intala sig vi är en normal familj?