Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

InteMera

Vad härligt att du bara meddelat honom att du tänker börja studera, att du bestämt det för dig själv! Blir glad och stolt över det steg du tagit! Ett steg för ett självständigt liv, där du väljer riktning framåt oberoende av vad han tycker om det. Om han vill vara med får han skärpa sig och ta itu med sitt, men du har slutat vänta på att han ska ändras. Du ändras och ändrar själv! Härligt !!!

Jag har idag tre gånger suttit med telefonen i handen, med numret till en person som har en bostad jag vill ha ledig. Har lika många gånger fegat ur att faktiskt ringa upp. Men stärkt av ditt framsteg har jag bestämt att imorgon slutar jag älta och ringer upp hen. Får bli ett jo eller ett nej, hoppas få åka och kolla och prata vidare åtminstone så får jag se sen vad som händer. Känner jag kanske inte skulle behöva separera permanent, men ha ett ställe att vara på mellan varven med barnen när han dricker så kunde man lugnt fundera om vi vill bo där på heltid eller om det räcker för stunden att kunna skapa avstånd när man behöver det. Blir tufft ekonomiskt men det borde gå, gör jag inget blir nog sitsen på många andra sätt än ekonomiska ännu värre. Mannen vägrar ännu alls prata med mig, istapparna hänger tätt hemma kan man säga...kan knappt andas när han är hemma. Är inte hållbart att fortsätta som vi har det nu.

Nykteristen

Åhhh det måste jag säga vad den absolut finaste o härligaste komplimang jag nånsin fått! <3 blir faktiskt lite rörd av dina ord! Tack för att du säger att mina gärningar gör dig starkare!
För d är peppningarna härifrån som gör mig starkare och som du skriver, d här steget kändes stort o jag känner mig lite uppspelt på ett sätt som va otroligt länge sen jag gjorde över vad som komma skall inför att börja studera.

Hoppas hoppas att lägenheten finns tom för er, d är ett väldigt stort steg du gör att faktiskt bestämma dig för o ringa o höra om det! Heja dig, d är starkt gjort...där kan du få pusta ut o ta igen dig för mer krafter. Ni kan känna på hur d bara är ni!
Du måste uppdatera imorn om hur d gick med telefonsamtalet!

Din man kommer förhoppningsvis inse när d väl är så att du beslutar dig för ett natt i nya lägenheten om inte annat....den där isen som ligger tjock hemma känner jag såväl igen. Den är hemsk o man vet inte om man ska skratta eller gråta över den heller.

DrömmaBort

Att få "fast mark under fötterna" på många andra fronter gör nog gott. Om det sen är en hobby, jobbplats, vänner eller studier som gör man känner man lever är inte så stor skillnad. Jag höll tidigare på med något helt annat. Men just det där att drömma, och att tala högt om sina drömmar också de helt fjantiga och "för små" eller "för stora" ledde i mitt fall till många obetydliga små lyckostunder och större slumpmässiga grejer. Som gjorde jag plötsligt märkte jag hakat på kortare studier inom barnvården, vilket alltid varit något jag inte tänkt är min grej och kanske inte heller vågat testa.

Men jag blir ofta för länge och funderar för mej själv, tankar tvinnar på. Men säg i misstag något åt en kompis eller en annan bekant, så plötsligt en dag kan det komma ett samtal med ett erbjudande du aldrig vågat önska dej. Det kanske inte är nån stor grej, men kan vara en lottovinst i den stunden.

Och att man överhuvudtaget vågar drömma. Också de tokigaste stora och små drömmar och lösa dem på de mest galna sett. Vill du gå på solvarma stenar mitt i vinter, ta in några och lägg i ugnen och värmas, och lägg dem sedan på golvet och värm fötterna på dem då du sitter i soffan. ;D ;D Vad som hellst som piggar upp en.

Och du InteMera, jag ska hålla tummarna för dej i morgon, grabba luren och ring det där samtalet. Vart det leder ser du sen. (säger jag som själv är urusel just då det gäller telefonsamtal...)

Nykteristen

Gud va underbart skönt d lät med solvarma stenar ? Så man längtar till sommaren bara därför, men du har rätt o sen när man inser att man vågar andra stora avgörande saker i ens liv kanske vissa andra beslut blir lättare vartefter eller jag hoppas d iallafall!

Barnvård? Låter intressant tycker jag o vore jag inte så larvig med sprutor o sånt så skulle jag också kunna tänka mig jobba inom det....men härligt att du hittat rätt, d är en stor bedrift i sig! <3

InteMera

Har sovit uselt men är på strålande humör! Vaknade jätte tidigt och steg upp och kokade mitt favoritkaffe som jag nu druckit ensam i lugn och ro. Vau, jag gjorde nåt för mig själv ?

Idag ska jag ringa detdär samtalet, ägnade gårdagskvällen när mannen är på resa till att skissa och räkna lite på ett eget boende. Känner mig extremt upplivad av tanken på ett eget ställe, länge sen jag klev ur sängen och faktiskt kände nån sorts iver att påbörja dagen!

Ha en bra dag allihop!

Nykteristen

Mina vänner, jag har skrivit brevet nu. Är det okej om jag lägger ut det här så ni får läsa....jag tvekar på mig själv nu gällande detta och skulle behöva nån som läser det innan jag klickar på skriv ut....har jag glömt nåt? Låter det helt sjukt? Har jag verkligen skrivit det jag vill få fram? Kan det misstolkas? Sååå många frågor!

Nykteristen

Har också sovit sjukt dåligt, men humöret är bra idag! Skönt att det är så även för dig! Gör mig väldigt glad att höra!

Lycka till med samtalet och uppdatera så fort du pratat med dom.

InteMera

Samtalet avklarat! Och det gick bra! Dom har funderat på att sälja bostaden men inte riktigt kommit till skott, men tanken har funnits och de kunde tänka sig att låta mig komma och titta, så tar vi diskussionen därifrån. Bostaden behöver renoveras, det var dom ärliga med men dom lät positivt överraskade att jag sa det inte är nåt problem. Vi bestämde ingen dag för titten men jag lämnade mina kontaktuppgifter och dom skulle fundera vidare och höra av sig ? Så kanske det kan bli nåt, frågan kom ju lite från ingenstans så får ge dem lite tid att bestämma för det första att dom vill sälja och fundera på priset i såfall.

Vad bra Nykteristen om du fått brevet skrivet, jag läser gärna om du vill ha input på brevet om det inte känns för privat att lägga upp det här?

Nykteristen

Men va härligt, hur känns d för dig nu då efteråt? Känns d bra?

Har brevet på jobbet så kan lägga in d imorn, visst är d privat men jag fegar ur känner jag så smått o det vill jag inte...jag har börjat få en känsla som inte är särskilt bra! Jag börjar se ölburkar o vinflaskor som snyger sig in i hemmet igen o d är min största fasa att d ska gå tillbaka till vad det varit igen!

InteMera

Vet inte riktigt hur det känns. Först var jag jätte glad att jag vågade. Sen fick jag ekonomisk ångest, tänk om jag räknat helt fel eller om dom begär massor mer än marknadspris bara för dom vet jag vill ha huset? Och mannen kommer bli vansinnig om det blir köp, mina pengar så inte för det, men han komma säga åt mig att flytta dit och aldrig komma tillbaka. Kräva att jag flyttar genast, vilket ju kan innebära man ska bo med två barn i ett renoveringsprojekt från dag 1. Fast nåja, värre saker och större projekt har man väl fixat ? Ska försöka andas ett tag nu bara, har lämnat nästa steg i husägarens händer men jag får väl vara stolt jag vågade steget att ens fråga även om det skulle rinna ut i sanden sen.

Inte kul om du börjar hitta mer spår igen av gömda flaskor, är nog en signal att ta på allvar. Kanske han istället för att skärpa sig som du trott och hoppats istället jobbar hårdare på att dölja det..inte alls bra!

Nykteristen

Men ni har inte huset tillsammans du o mannen?
Är d beboeligt hus så ska ni nog klara er du o barnen under renoveringstider ändå, d gör ni nog med glädje isånafall tror jag ? Spännande med nytt o en ny framtid!

Ja, jag funderar på om d inte är så ändå...dock har fyllan i sig bli it lugnare de senaste dagarna men d är ju ändå alkohol överallt! Får inte ihop d riktigt..

InteMera

Nu är det ju ingen lyxvilla jag kollat på ? är väl mera modell minihus eller torp i behov av upprustning. Borde nog vara beboeligt men kräver endel arbete. Fick redan för måånga år sen det bästa ekonomiska tips en kvinna kan få: hur ni än som par ordnar er ekonomi, se alltid till att samla på dig en egen "fuck off" fond - sätt undan ens en liten mängd pengar regelbundet och skaffa papper på att det är ditt oavsett vad som händer. Detta råd har jag följt sen ung och i och med det kan jag nu kanske rädda min framtid!

Huset vi tillsammans bor i är gemensamt men är inte särskilt dyrt i drift så ett tag kan jag både äta kakan och ha den kvar. Räknar ju nog med att torpet kommer att bli mitt hem fortare än tänkt om det blir av, har mycket svårt i dagsläget att se jag bor kvar med honom om ett år. Så får jag chansen tror jag att jag satsar, det är nåt jag behöver göra för mig själv och det känns bra att kunna ha den beslutandemakten i egna händer. Så kan han dricka vad och när han vill, vi andra kan åka till torpet och mysa och strunta i honom.

DrömmaBort

Grattis! Vi får hålla tummarna huset blir ditt. :D Jag tror nog det blir en bra grej. Oberoende om ni hamnar flytta in lite väl tidigt och allt är halvfärdigt, så är det ditt beslut. Och du bestämmer i vilken takt renoveringen framskrider och åt vilket håll. Du behöver inte gå omkring och undra om det tas fram målfärg eller flaska ikväll. Jag tror det kommer att ge så mycket mer än det tar. Och kom ihåg att dokumentera det, ta bilder och sådant, så du själv kan se efteråt vad allt ni faktiskt fått tillstånd!

DrömmaBort

...att läsa hur ni bekriver allt ni planerar! Vilke härlig stämning här på forumet då ni planerar er framtid.

InteMera

Du har säkert rätt DrömmaBort att det skulle ge mer än det tar att lägga sin energi på ett eget stort projekt med en renovering. Som du säger skulle det vara befriande att inte behöva tänka om det är flaskan eller målfärgen som ska öppnas för dagen, ett ställe och ett skeende jag själv styr över. Är så nervöst förväntansfull när dom ska höra av sig om titten så jag knappt kan hålla mig! Länge sen jag känt en sån framtidstro som nu!

DrömmaBort

...utan vägen dit som räknas. Så ifall det inte blir något den här gången, så håll fast vid ivern och alla tankar det här äventyret väckte. Läs om dem här på forumet om du glömmer bort känslan. Du har ändå något att bygga vidare på, du har hittat något du brinner för. Målet kan man nå på många olika sätt, och detbär ju inte fel att ha roligt på vägen. ;)

Men håller tummarna här de snart hör av sej om titten!

InteMera

Här pågår en helt vanlig helg men mannen är för en gångs skull nykter. Han har inte alls bemött det jag sa för en vecka sen och att han håller sig nykter en helg ser inte jag som nåt löfte om att han fattat allvaret eller lovar förändring. Han planerar grejer som ska skaffas till huset som om han inte märkt jag sa jag flyttar om inget ändras. Jag har inte alls lust att ösa pengar över huset vi bor i då jag starkt misstänker jag själv inte bor kvar i sommar. Gör mig arg att han helt bortser från allt jag sa och nu borde jag då antagligen vara nöjd och glad enligt honom när allt är ok. Allt är inte ok och så länge han vägrar prata om det kan det inte bli det heller. Han tycker väl det räcker han inte dricker nu ett tag så lugnar jag ner mig. Men det är så mycket jag skulle önska han också bad om ursäkt för och kunde fatta, att jag inte vill leva i ett förhållande som om jag ändå är ensam utan hjälp med nåt oavsett han är nykter. Finns ingen tillit kvar mer och det krävs nog mer än nykterhet för att reparera allt det andra.

Berättade för min pappa om vad som pågår igår också. Kände jag måste säga nåt när han också planerade saker till sommaren som inkluderar min man. Kändes bra att säga det högt att min man har alkoholproblem, min pappa har nog misstänkt det ett tag och jag vet jag har hans fulla stöd.

Hur har ni andra det? Hoppas ni orkar ta en dag i taget och var snälla mot er själva! Styrkekramar!

DrömmaBort

Det värmer mej att läsa att du talat med din pappa. Att kunna vara ärlig mot omvärlgen betyder mycket, och gör man inte börjar leva i två verkligheter och misstänka man själv håller på att bli tokig. Klart man på riktigt kan flippa ur av trötthet dessutom pga allt som sker.

Och att få fullt stöd av sina föräldrar känns nog alltid bra, hur vuxen man än själv är.

Och jag skriver under det där, att lämna bort A är bara början. Först då ser man klarare och kanske inte alls gillar eller greppar det man ser.

Nykteristen

Läst ikapp lite, har haft svårt o komma in här igen...vet inte varför men servern vill inte bara! Frustrerande som bara den!

Skönt att du fått prata med din pappa om d, kan göra saker lite enklare och han kanske kan hjälpa till med renoveringen i huset också!

Här är det en lugn helg, 3e helgen i rad utan alkohol. Riktigt skönt!