av Lofvas

Lofvas
mån, 2024-11-11 - 19:07

Jag upplever nu efter fem månaders alkoholfri att jag hela tiden ifrågasätts och misstros om att jag är nykter. Det är främst min äldsta dotter som ifrågasätter. Det hjälper inte vad jag säger. Igår åkte jag hem från henne med tåg och fick frågan. Drack du? Alltså på tåget. Vilket jag inte gjorde men det här ifrågasättandet, att jag hållit både löftet mot dem och så vidare. Känns som en tagg i hjärtat. Jag får ifrågasättandet att hur det kunnat gått så bra? Att jag misstänkliggörs och inte tros på. Det är oerhört jobbigt. Det faktiskt nästan förstör det jag byggt upp. Jag fattar att jag brustit i förtroendet sedan tidigare men nu när jag inte dricker, ska bli ständigt ifrågasatt, det stjälper snarare än hjälper. Hur mycket ska jag ta?

Carisie
mån, 2024-11-11 - 19:17

@Lofvas Hej 👋🏼 Jag tror tyvärr att det bara är tiden som betyder nåt. Dvs tiden du lägger mellan dagens datum och din senaste fylla. Dessutom tror jag att oron egentligen är ett kvitto på att kvitto på att det finns människor som bryr sig om dig. Det är klart att det är jobbigt men håll ut 🩵

Lofvas
mån, 2024-11-11 - 19:31

@Carisie Tack, ja du har säkert rätt. De bryr sig, båda mina döttrar men det tråkiga i det hela är att hel tiden från den fyllan i juli, om vi kallar det så, är att bli misstänkliggjord. Man slår ju nästan knut på sig själv. Att inte bli trodd på eller deras eller ena dotterns tro, hon är socionom, tro att man inte kan bli hjälpt så snabbt. Att jag ska vara gravt alkad typ och att det är för bra för att vara sant att jag kan avstå så som jag nu gjort. Nästan som att jag tror att hon vill att det ska gå i stöpet. Eller så är det en förtroendefråga?

Carisie
mån, 2024-11-11 - 20:42

@Lofvas Alltså jag vet inte riktigt men tänker att de kanske "skyddar sig själva" från besvikelse. Juni är ju ändå en relativt kort period till idag. Det är jättejobbigt att känna sig misstrodd och jag tror att vad du kan göra är att bekräfta deras oro med att säga att du förstår att oro finns samt att låta tiden gå.
🩵

Varafrisk
tis, 2024-11-12 - 06:56

@Lofvas Vad bra att du skriver och ventilerar här hur det känns. Jag vet inte hur ditt drickande har sett ut när du var aktiv. Vi som har druckit vet hur otroligt svårt det är att sluta dricka, Kanske har vi försökt att sluta dricka under lång tid utan att lyckas. Så när vi klarar av att vara nyktra en dag, sju dagar, fyra månader osv så är det fantastiskt för oss…ja faktum en enda dag är en stor bedrift. Men för de som står bredvid och då i synnerhet ens barn ..de har kanske blivit svikna, jätteoroliga…rädda…så det behövs säkerligen lång tid för att de ska tro att det håller. Så fortsätt som du gör så ska du se att en dag har du fått förtroendet tillbaka. Och..Grattis till fem månader..det är stort!🥳

Lycka till fortsättningsvis🤗🌺

Lora
tors, 2024-11-14 - 23:13

Att tänka på är ju att ni kommer från två olika perspektiv och jag brukar säga att man är inte kompatibla i en övergångsfas. Två så olika känslolägen med olika ingångar möts. Rädsla och frustration från anhöriga och skuld och skam från den som vant sig vid att dricka. Rädsla & frustration blir som att försöka blanda olja och vatten när man rör runt med skam. Ingen bra kombo.

I min värld har man inte rätt att duscha andra med egna tillkortakommanden. Man bär ansvar för sina egna känslor och att utvecklas så att de inte inverkar negativt på andra. Med det sagt så handlar, i min värld, inte de kommentarerna om dig. Utan om din familj som inte klarar hantera sin oro utan låter den spilla över den . Du har dock ett val att inte låta dig ta över deras oro utan vänligt men bestämt för dig själv sätta tillbaka apan där den hör hemma.

Det tankesättet har hjälpt mig. Brukar tänka handlar detta om mig eller motparten? Är de motparten så kan man antingen sätta gränser, kliva åt sidan eller bara lära sig inte ta över andras oro.

Så i min värld behöver du inte ta detta. Eller du bör i dit eget huvud iaf inte låta dig ätas upp av andras oro. Går det att prata om det är väl det det bästa? Har det inte så var snäll mot dig själv och försök prioritera sällskap som ger positiv energi tills du känner dig tillräckligt stark att göra dig kvitt allt vanedrickande.🐕

Riktigt jobbigt! Om det går kanske du kan beskriva hur denna oro drar ner dig. För jag tror på att just bygga upp sin egen tilltro är lite avgörande för om man i förlängningen klarar och ser ett värde i att hålla sig nykter. Så inte känslan blir lite skit samma vad jag gör. Det leder ju ändå inte någonstans. Den hopplösheten är farlig.