Alltid alkohol på helger o semester o lediga dgr

8 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Skrutt1
Alltid alkohol på helger o semester o lediga dgr

Hur sjutton hanterar man sin mans inställning till alkohol? Är det ok att dricka 2,5 L öl framför tv:n en fredagskväll (eller rättare sagt alla fredagar, lördagar, semesterdagar o klämdagar) och gärna lite vin o finns whisky gärna en slurk!
Sköter arbetet men tycker han ändrat sitt humör sista tiden. Detta drickandet är inte nytt men gradvis ökat senaste 3-4 åren. Är påpekat flertalet ggr men det är jag domän löjlig för det va ju bara nån öl. Trots att jag då kan säga att oj det fanns 7 öl igår, kanske barnen druckit upp dem då o min man nekar o sen. Näe, jag drack nog DRM, mrn de är som lättöl. Bla bla bla. Nu har jag tröttnat. Han är inte otrevlig men heller inte trevlig. Men kan inte stoppa. Att dricka några öl etc tillsammans m vänner iblan är helt ok, men all ledighet? Är det sunt? Sett honom gömma o har hittat ölburkar i verktygslådan. Satte en notis på den 'hej, hur hamna jag här och vems är jag?" Inte en kommentar! Bodde på hotell 1 månad pga flytt o såg honom tömma miniatyrflaska när han handlat vatten o faceade honom o han sa att jag sett fel. Men sen gick vi förbi o där låg flaskan. Så många sådana tillfällen de senaste åren. Jag vill inte ha det så hör längre. Men kommer någon nära oss förstå? Ingen ser det ju mer än jag o yngste hemmaboende sonen. Hur ska han kunna säga ifrån när jag inte lyckas få mannen att fatta. Han säger att jag är dum i huvudet o han har inga problem. Alkohol är något som hans familj o syskon alla konsumerar i flr stora mängder. Som ser o förstår o pratar med mig o ser hur ledsen o arg jag blir.
Jag har förSöjk förstå, hantera o bett min man, men inte. Hans påverkan syns numera efter första ölen. Vad tror ni? Dags att börja leva utan o börja må bra. Åldersmässigt är vi strax under 50. Jag dricker kanske 2 glad vin per månad. För att det blir aldrig trevligt att dela en flaska då mannen dricker allt plus öl. Näe, fy va deppig jsg är o trött på att alltid vara den som hittar, räknar o blir arg. Dags att börja leva själv

Muminmamma
Hej

Hej. Känner så igen det du skriver. Det gör många av oss här. Jag började läsa och skriva här för några veckor sedan och det hjälper mig så mycket.
Min mans drickande har eskalerat de sista 6 åren och det sista året dricker han o stort sett 6 dagar i veckan.
Minst 1 flaska vin på vardagarna och lediga dagar blir det mycket mer.
Jag har sakta börjat inse att han aldrig kommer sluta hur jag än tjatar bönar och ber.
Bra att du skriver här och får styrka att se att du är fantastisk och inte ensam.
Kram

InteMera
Ledig tid=fylla

Så är det nog hos oss också. Alla semestrar, klämdagar och ofta helger så är det inte dags för avkoppling, åtminstone inte för mig, för mannen ska dricka. Mer eller mindre mängder men alltid dricka. Jag har redan nu i januari ångest över att det ska börja bokas in semesterlistor för sportlov i februari och sommarsemestrar. Skulle jag inte ha barn skulle jag helst jobba året runt...Sån ångest får jag av att ens tänka på semester, veta att det är dagar och veckor det ska tassas på tå och försöka ordnas så barnen inte lider så mycket av hans drickande. Har börjat ordna resa längre bort för mig och barnen så länge jag har råd, så barnen slipper öl lukten ens en vecka eller två. För betala för att vi åker bort deltar han inte i och tack och lov vill han inte följa med heller. Han kan boka vintersemester en vecka när skolan har stängt men det innebär bara att jag måste ta ledigt också för han sköter inga barn, han är hemma och dricker en vecka och kunde inte bry sig mindre i barn som varken får lunch, mellanmål eller program om jag är på jobbet.

Fredagar har jag ont i magen och huvudet redan vid lunch, när jag vet det snart blir helg och dags för den rätt regelbundet förekommande helgfyllan. På sitt tidigare jobb slutade mannen ofta redan vid lunch och åkte hem, vilket innebar han kunde vara helt plakat redan innan jag och barnen hunnit hem framåt eftermiddagen. Trevlig start på helgen. "-Vad ska du göra i helgen då?" En oskyldig fråga från kollegor som får mig att mest vilja skrika "-Rymma hemifrån!" om jag skulle svara ärligt.

Jag har också ställt honom mot väggen över sånt jag sett han druckit, för att få till svar jag sett fel. Även om tomflaskorna står där. han tycker också jag inbillar mig saker, har noja och gör problem över sånt som inte är problem enligt honom. Han måste ju få koppla av som har ett så stressigt jobb. Men jag då?? Jag har också ett stressigt jobb, men för mig väntar hushållsarbete, barnaktiviteter och tassande runt hans varierande grad av fylla när jag är klar med jobbet. Koppla av gjorde jag senast en helg 2012, när jag åkte bort över helgen för mig själv för jag kände jag exploderar om jag inte gör det. Mådde dåligt över att lämna dottern med honom hela helgen men tack och lov gick det bra den gången. Alla senare försök till att ordna eget program har stupat på hans drickande redan efter några timmar.

Så ja goda råd vet jag inte men du är inte den enda som funderar på detta!

Nykteristen
samma känsla.

Ja, det där med nyktra storhelger och ledigheter va länge sen man kunde njuta av. Min högsta önskan och dröm är att kunna få sitta på min altan en sommarkväll med en kopp te och njuta tillsammans med den mannen jag bor ihop med och ´verkligen bara få vara helt avslappnad. Jag vet aldrig om den tiden kommer och att man får uppleva den....

Men just nu är det inte den vardagen och verkligheten man lever, nu är det systempåsar och den ständiga ångesten inför helger och ledigheter. Man får vara extra uppmärksam på allt och när man kommer tillbaka så är man tröttare än va man var när man gick på ledigt. Alla krafter samlar man för att kunna klara av det...
Jag vågar inte lämna sonen själv med honom över natt så jag försöker alltid (de ytterst få gångerna) att ha en anledning till att mina föräldrar ska ta sonen om jag är borta över en kväll eller natt. Mesta av gångerna har jag förklarat för honom att det är för att han jobbar helg och mina föräldrar så gärna vill ha sonen nattetid också och då kan ju han passa på att slappa och göra det han själv vill och han köper det, såklart....oftast går ut då med nån kompis eller själv. För i hans värld så spelar det ingen roll om man har nån att gå ut med, det går lika bra att dricka själv för syftet är nog egentligen inte att vara social med människor utan att vara social med sitt glas.

Det bästa och godaste råd jag kan ge dig är att söka nån att prata med om ditt liv, sen skriva här....för att sätta ord på sina känslor är det bästa som finns. Se det som en dagbok där du går in och skriver av dig...de människor som är här är helt fantastiska och underbara, sen är det dem som om någon vet vilket liv man verkligen har! <3

Peter
Välkommen Skrutt1!

Precis som Muminmamma skrev här ovan så är du inte ensam, och det är en styrka i sig att orka skriva av sig här på forumet. Jag är säker på att du kommer få fler goda råd och positivt stöd från andra medlemmar här inne som befinner sig i samma situation.

Allt gott!

Peter / Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skrutt1
Skönt med förståelse

Inser att man inte är ensam. Varför ska det då vara så svårt att prata med sina nära vänner? Skäms man? Ibland hade det varit så skönt om nån bekant sa ifrån , men de verkar blunda och vill inte lägga sig i. Är vi sådana allihop tro? Jag ser mitt medberoende eftersom man stannar kvar och det känns som jag krymper. Är jag en svag mamma som inte tar tag i saken. Mannen har ju inga problem enl honom själv utan jag överdriver.
Men visst är det väl ett missbruk om man inte kan eller vill låta bli att dricka. Maken är sällan full, slåss inte, är inte bakis men efter några dagar ledigt luktar han så kollegorna borde känna. Men han bryr sig inte. Har aldrig varit hemma men smyger och undanhåller alltid någon burk här eller där. Jag vill leva sunt och avkoppling är inte rn flaska vin!
Tack alla kämpar för ert goa stöd och tillrop. Ensam är inte stark i dessa lägen.

Nykteristen
Du är ingen dålig mamma. Ens

Du är ingen dålig mamma. Ens egna medberoende är det som styr, där är känslorna så påtagliga i det hela och vi tror att det är vi som kan upprätthålla allt genom att finnas där och stötta en person som i grunden inte vill bli stöttad, inte vill bli hjälpt.

Jag har i detta nu lärt mig och framförallt förstått att iallafall jag har ingen som jag verkligen kan prata med utan att få höra vad jag ska göra eller desto mer vad de skulle gjort i min situation eller inte tolererat. Det är så lätt för utomstående att ha en åsikt om ens liv....men de i själva verket har inte en aning för de sitter inte där själva på kvällarna med klumpen i magen om att snart snart så kommer han in och är berusad med en ölburk i handen och tycker att livet är toppen.
Jag tog tag i saken med att gå och prata med nån, för att få reflektioner och få prata av mig om allt därhemma. Det är skönt, så otroligt skön känsla att jag faktiskt gick därifrån med ett lite lättare hjärta (för stunden) och ett leende på läpparna för att där just då kände jag mig fri och att det var mig det handlade om i denna situation och inte han som ändå har sitt liv utstakat framför sig med sina drömmar. Kanske det är något även för dig att kunna ta kontakt och få komma o prata med nån som är inriktad på detta?

Moment 22
Och så hittade jag hit

Efter ännu en kväll med för mycket alkoholintag av min sambo så hittade jag hit. Träffade en man för några år sedan. Vi har båda vuxna barn och inte mycket som binder oss mer än kärleken. Kärleken som finns där så djupt trots det negativa med alkoholen. Hoppas att jag på något sätt ska hitta ett sätt att hantera situationen. Vara kvar och låta det vara som det är? Ställa mer krav eller helt enkelt lämna?