av sommar2023

sommar2023
tis, 2024-12-03 - 10:04

Lever med en man samt 2 barn. Han har druckigt så länge jag kan minnas i vårt förhållande. Men det är starksprit sen ca 8 år tillbaka.
Har satt så många ultimatum de senaste åren och han höll uppe och lämnade blodprov ett par månader. Men sen började det om igen.
Så nu är det flera gånger i veckan. Senast igår var han onykter på kvällen. Märks så tydligt och jag har valt att titta åt åt ett annat håll..men på nåt sätt börjar jag tröttna. Känner mig trött å less och irriterad på hela situationen. Går inte att nå honom heller. Han lever både med en depression och alkoholism och jag kan inte fixa honom. Spelar ingen roll vad jag gör eller säger så kommer han alltid välja alkoholen framför mig och barnen. Så är det.
Idag skrev jag att det är dags att söka hjälp nu. Å ta tag i det. Men han vägrar för att läkaren sa senast att kommer han igen och vill ha hjälp kommer hon anmäla honom till socialen. Vilket jag inte tror på alls. Ännu bara en undanflykt och ett sätt att manipulera mig. Skiljer vi oss kommer han ändå inte få ha barnen eftersom han super varje dag. Men tror inte han har några problem med att välja bort dem alls faktiskt.
En sak som varit tydlig sen ett par månader tillbaka är att han blir vansinnig om det är nåt. Tex om vi tjafsar om nåt så exploderar han. Sån har han inte varit innan.
Tror han mest bara vill supa ihjäl sig. Vår familj betyder ingenting mot alkoholen.

sommar2023
tis, 2024-12-03 - 14:00

Jag vet inte. Känner mig splittrad i allt just nu å ledsen och trött. Tänker på hur mycket tid och energi jag lagt på honom de senaste åren och vad det gjort med mig.
Helst hade jag startat om på egen hand men just nu känns det steget som ett stort berg.

has
tis, 2024-12-03 - 15:27

@sommar2023 jag tror det är den platsen vi medberoende behöver komma till för att vi ska kunna börja göra bättre val för oss själv och våra barn. Instämmer helt med Åsa M, han har troligen just nu inte förmågan att ”välja”, utan styrs av alkoholen. Det är en väldigt sorglig insikt, men kanske kan göra att det känns lite mindre personligt det vill säga, inte riktat mot er.

Om steget att starta om på egen hand känns för stort, finns det något som känns mer hanterbart som ändå skulle kunna göra ditt och barnens liv bättre just nu?

När jag insåg att min man var alkoholist började jag vända fokus mot min situation istället för att försöka förstå och påverka hans (vilket hade tagit mängder med energi) sen hände väldigt mycket rätt snabbt (jag flyttade, han insåg sin problematik, sökte hjälp och blev nykter. Efter nästan ett år med separata boenden bor vi nu tillsammans igen).

Jag tänker att vi alla har vår egen väg att vandra till ett mer fungerande liv. Oavsett om första steget är litet eller stort, så påbörjar vi processen att ta ansvar för oss själva och våra liv. Ofta dyker lösningar vi kanske inte tänkt på tidigare upp när vi väl ändrar fokus.

Ta hand om dig❣️

sommar2023
ons, 2024-12-04 - 21:31

Ikväll körde han full. Vi ska lämna in bilen så jag tog den ena å han den andra.
Sen när han satte sig så kände jag att han luktade sprit. Jag tappade det i bilen helt! Kunde inte hjälpa det utan blev vansinnig.
Han var helt lugn å bara sa att han inte är full osv. Å det var mitt fel att han körde osv.
Så jag har fått ta beslutet ikväll att det går inte längre. Vad är det som säger att han är inte kör onykter med barnen i bilen.
Hur gör man med barnen när vi separerar? Jag vill ju liksom inte att de är hos honom.

LAO
tors, 2024-12-05 - 03:18

@sommar2023 att du tappade det är helt förståeligt. Nu behöver du flytta på honom eller dig och barnen en stund så du sedan kan lägga upp en plan. Har du någon att be om hjälp så gör det. Det här går nog inte att reda ut utan hjälp och du lär få göra första jobbet.
Önskar dig all styrka❤️

Åsa M
tors, 2024-12-05 - 08:34

Ingen familjerätt med korrekt underlag ger en alkoholist gemensam vårdnad om barn. Dokumentera hans missbruk och prata med socialtjänsten för att få hjälp att ta dig därifrån.

has
tors, 2024-12-05 - 15:49

@sommar2023 en fullständigt normal reaktion från din sida i situationen!

Alkoholism är en progressiv sjukdom där gränserna, och ansvaret för det egna beteendet, hela tiden flyttas. Därför blir det så viktigt (och svårt) att hålla fast i de egna gränserna❤️