av sommar2023

sommar2023
tis, 2024-12-03 - 10:04

Lever med en man samt 2 barn. Han har druckigt så länge jag kan minnas i vårt förhållande. Men det är starksprit sen ca 8 år tillbaka.
Har satt så många ultimatum de senaste åren och han höll uppe och lämnade blodprov ett par månader. Men sen började det om igen.
Så nu är det flera gånger i veckan. Senast igår var han onykter på kvällen. Märks så tydligt och jag har valt att titta åt åt ett annat håll..men på nåt sätt börjar jag tröttna. Känner mig trött å less och irriterad på hela situationen. Går inte att nå honom heller. Han lever både med en depression och alkoholism och jag kan inte fixa honom. Spelar ingen roll vad jag gör eller säger så kommer han alltid välja alkoholen framför mig och barnen. Så är det.
Idag skrev jag att det är dags att söka hjälp nu. Å ta tag i det. Men han vägrar för att läkaren sa senast att kommer han igen och vill ha hjälp kommer hon anmäla honom till socialen. Vilket jag inte tror på alls. Ännu bara en undanflykt och ett sätt att manipulera mig. Skiljer vi oss kommer han ändå inte få ha barnen eftersom han super varje dag. Men tror inte han har några problem med att välja bort dem alls faktiskt.
En sak som varit tydlig sen ett par månader tillbaka är att han blir vansinnig om det är nåt. Tex om vi tjafsar om nåt så exploderar han. Sån har han inte varit innan.
Tror han mest bara vill supa ihjäl sig. Vår familj betyder ingenting mot alkoholen.

sommar2023
tis, 2024-12-03 - 14:00

Jag vet inte. Känner mig splittrad i allt just nu å ledsen och trött. Tänker på hur mycket tid och energi jag lagt på honom de senaste åren och vad det gjort med mig.
Helst hade jag startat om på egen hand men just nu känns det steget som ett stort berg.

has
tis, 2024-12-03 - 15:27

@sommar2023 jag tror det är den platsen vi medberoende behöver komma till för att vi ska kunna börja göra bättre val för oss själv och våra barn. Instämmer helt med Åsa M, han har troligen just nu inte förmågan att ”välja”, utan styrs av alkoholen. Det är en väldigt sorglig insikt, men kanske kan göra att det känns lite mindre personligt det vill säga, inte riktat mot er.

Om steget att starta om på egen hand känns för stort, finns det något som känns mer hanterbart som ändå skulle kunna göra ditt och barnens liv bättre just nu?

När jag insåg att min man var alkoholist började jag vända fokus mot min situation istället för att försöka förstå och påverka hans (vilket hade tagit mängder med energi) sen hände väldigt mycket rätt snabbt (jag flyttade, han insåg sin problematik, sökte hjälp och blev nykter. Efter nästan ett år med separata boenden bor vi nu tillsammans igen).

Jag tänker att vi alla har vår egen väg att vandra till ett mer fungerande liv. Oavsett om första steget är litet eller stort, så påbörjar vi processen att ta ansvar för oss själva och våra liv. Ofta dyker lösningar vi kanske inte tänkt på tidigare upp när vi väl ändrar fokus.

Ta hand om dig❣️

sommar2023
ons, 2024-12-04 - 21:31

Ikväll körde han full. Vi ska lämna in bilen så jag tog den ena å han den andra.
Sen när han satte sig så kände jag att han luktade sprit. Jag tappade det i bilen helt! Kunde inte hjälpa det utan blev vansinnig.
Han var helt lugn å bara sa att han inte är full osv. Å det var mitt fel att han körde osv.
Så jag har fått ta beslutet ikväll att det går inte längre. Vad är det som säger att han är inte kör onykter med barnen i bilen.
Hur gör man med barnen när vi separerar? Jag vill ju liksom inte att de är hos honom.

LAO
tors, 2024-12-05 - 03:18

@sommar2023 att du tappade det är helt förståeligt. Nu behöver du flytta på honom eller dig och barnen en stund så du sedan kan lägga upp en plan. Har du någon att be om hjälp så gör det. Det här går nog inte att reda ut utan hjälp och du lär få göra första jobbet.
Önskar dig all styrka❤️

Åsa M
tors, 2024-12-05 - 08:34

Ingen familjerätt med korrekt underlag ger en alkoholist gemensam vårdnad om barn. Dokumentera hans missbruk och prata med socialtjänsten för att få hjälp att ta dig därifrån.

has
tors, 2024-12-05 - 15:49

@sommar2023 en fullständigt normal reaktion från din sida i situationen!

Alkoholism är en progressiv sjukdom där gränserna, och ansvaret för det egna beteendet, hela tiden flyttas. Därför blir det så viktigt (och svårt) att hålla fast i de egna gränserna❤️

sommar2023
mån, 2024-12-23 - 19:59

Jag har nog förstått att jag kan inte fixa honom för han vill inte. Från min sida har supit bort alla mina känslor och när jag numera har börjat tänka tillbaka på alla åren så har han tagit så många år från mig. Så mycket känslor, gråt och tankar jag lagt på honom de senaste 10 åren sen vi fick barn. Det var då jag kom på han att dricka ren sprit. Å vad har jag under dessa 10 år fått från han. Ingenting. Ingen man som stöttar hemma med barn å allt som ska göras å inget intresse för hur jag mår. Har varit sjukskriven i över 1 år för utmattningssyndrom. Men han har aldrig brytt sig. Bryr sig enbart om sig själv å ser efter sitt eget hela tiden.
Känner mig så sjukt förbannad å trött på detta. Har sagt till honom att vi pratar om detta efter jul för jag vet hans reaktion och det kommer bli stora problem vilket jag inte vill ha vid jul och december.
Sen får jag se hur stora steg jag orkar ta. Men ta mig härifrån måste jag. Tänker inte stå vi sidan av och se hur en person sakta med säkert super ihjäl sig.

Åsa M
tis, 2024-12-24 - 06:38

@sommar2023 så bra att du har kommit till den insikten! Då blir det lättare att agera. Man kan inte älska någon frisk. Ta dig ur det där innan även din hälsa är oåterkalleligen förstörd.

sommar2023
ons, 2025-01-01 - 12:50

Var ledsen idag. Vi var hemma igår å firade bara med familjen. Han var rejält påverkad vid 12 slaget. Dumt nog kommenterade jag det å han tappade det. Är nåt som börjat hända rätt nyligen.
Imorse kände jag mig trött på hela situationen. Så jag sa till honom att jag inte orkar mer. Att jag är trött på situationen och tänker lämna. Hans reaktion var: vad bra då gör du oss båda en stor tjänst. Helt iskall är han. Sen är han som ett barn och stampar omkring å smäller i dörrarna. Nu har han stängt in sig i extra rummet å jag vet att jag kommer få sköta precis allt själv framöver. Brukar bli mitt straff.
Det är som att ha med ett barn att göra! Så jag har inte 2 barn utan 3 egentligen.

ensam optimist
ons, 2025-01-01 - 13:00

Det där känner jag igen, nåde mig om jag kommenterar hans drickande när han är onykter. Bad min man ta det lite lugnt igår och blev/blir sen straffad genom att han helt ignorerar mig. Han sa inte ens Gott Nytt År utan halsade sitt glas och gick sin väg. Barnsligt beteende är verkligen rätt ord för att beskriva dem!

sommar2023
ons, 2025-01-01 - 13:21

Ja det är så konstigt! Min man har aldrig varit sån innan utan blivit mer skamsen typ att jag kommit på honom. Sån skillnad nu å tycker han blir aggressiv. Visar det jättetydligt både inför mig och barnen.
Har det med beroendet med att göra?
Känns ledsamt bara att han är så iskall. Vårt liv tillsammans betyder ingenting.
Han kommer förlora allt inom en snar framtid.

has
ons, 2025-01-01 - 16:38

@sommar2023 jag tror absolut att det har med beroendet att göra.

Dels av alkoholens påverkan på hjärnan, och också på grund av stressen och kampen som ofta pågår inom den beroende.

Jag tyckte det var hjälpsamt att läsa boken ”Beroendepersonligheten”, där författaren beskriver hur personligheten mer och mer tas över av beroendet.

Har förstått att teorin är lite omdiskuterad, men för mig blev det tydligt att det inte handlade om mig när min man började bli aggressiv efter en tids drickande.

När jag lämnade honom blev hans första känsla ”så skönt att kunna dricka när jag vill, utan att någon lägger sig i” och jag såg att kylen var rejält laddad när jag hämtade en del av mina saker samma dag.

Jag tror det är viktigt att påminna sig om att det inte är den personen man en gång förälskade sig i som står där framför en längre. Om den verkligen är beroende har den tappat kontrollen över alkoholen, och kontrolleras istället av den.

Känslan för oss anhöriga blir att spriten går före och är viktigast, men personen kan ofta inte göra välgrundade och aktiva val längre.

Det är ingen ursäkt för att stanna kvar och bli illa behandlad, men kanske kan vara en hjälp att få perspektiv och ta det lite mindre personligt.

När min man slutade dricka försvann det aggressiva beteendet igen och han blev sitt vanliga jag efter några veckor.

Så att han visar upp en iskall sida betyder inte nödvändigtvis att ert liv tillsammans inte betyder något för honom, utan är sannolikt ett symptom på att hans hjärna styrs av alkoholen.

Det är helt enkelt ett sjukt beteende på grund av sjukdomen alkoholism.

Var rädd om dig❣️

Åsa M
tors, 2025-01-02 - 15:35

Jag tror att man som anhörig inte ska underskatta all den skuld och skam som missbrukaren känner. Det är lätt för oss att göra en stor sak av att vi är bortvalda, har blivit oviktiga, oälskade etc men missbrukaren förmår inte att prioritera någon annan än sig själv och sitt missbruk. Det är ungefär samma som någon med en allvarlig psykisk sjukdom - de orkar inte bry sig om någon annan, de har fullt upp med sig själva. Det är svårt att inte låta de sårade känslorna och ilskan ta över, men man kan försöka låta dem ge en energi för att ta sig ur situationen åtminstone, istället för att låta dem dra ner en så man blir helt kvävd av att vara anhörig. Det har hjälpt för mig i alla fall.

sommar2023
lör, 2025-01-04 - 22:38

Nu har det gått dagar sen han var full på nyårsafton och dagen efter sa jag att jag vill skiljas. Sen dess har vi inte pratat alls. Han sa att vi skulle prata om några dagar. Jag har alltid tagit första steget till att prata efter han varit full men jag har ingen lust längre med det. Han är på skithumör hela tiden. Har inte suttit å ätit en enda måltid med sin familj. Ligger bara i sängen och kollar på sin platta. Har knappt sett han.
Barnen frågar inte ens varför pappa inte är med vid bordet. Å på nåt konstigt sätt har vi 3 haft det rätt bra de senaste dagarna. Ett lugn på nåt sätt. Skrattat vid middagsbordet och haft det kul.
Har tänkt på det innan med. Att när min man inte är med har vi kul å mysigt tillsammans. Det är en annan stämning. Kanske jag som slappnar av mer med å barnen med. Istället för att trippa på tå runt nån.

LAO
lör, 2025-01-04 - 23:39

@sommar2023 det är starkt och modigt av dig att ha sagt ifrån. Nu tänker jag att du inte behöver vänta på att han ska vilja prata utan börja förbered för nya livet. Kontakta banken, ring mäklare, skicka i skilsmässopapper osv. Hårt kanske, men ditt liv behöver inte styras av hans missbruk. Eftersom ni har barn tar skilsmässan 6 månader och håller han sig nykter fram till dess kan ni ju ha ett nytt samtal…
Önskar dig all styrka 🤗

sommar2023
sön, 2025-01-05 - 19:57

Så otroligt ledsen å trött idag. 5e dagen är vi inne på när han bara llgger i sängen. Har inte lyft ett finger varken med hemmet eller barnen. Går inte prata med honom heller. Bara himlar med ögonen å håller på.
Mina fantastiska barn förtjänar verkligen så mycket mer än det minimala intresse han ger dem.
Verkligen inte lätt att leva med en deprimerad alkoholist. Så ledsen att just jag fick denna skiten i mitt liv.