av fooliehutten

Vitvargen
lör, 2026-01-17 - 23:25

@fooliehutten, jag tycker ditt nick är mycket välfunnet! En del klassiska verk skymtar bakom tankegångarna, jag har alltid fascinerats av Eagle's "Hotel California" med sin metaforiska betraktelse av The American Dream's baksidor som de tedde sig på 70-talet, excesser och hedonism. "You can check out anytime you like but you can never leave". Ja, det är svårt eftersom det är designat att vara nästan omöjligt att lämna, kolla Tik Tok, alkohol, droger.

I modernare tappning tänker jag på Matrix-filmerna och Neo som ställs inför valet att ta "the blue pill or the red pill", det blåa representerar ungefär samma sak, att vara fast i det bekväma "trygga" livet, fast i Matrisen. Det röda pillret som symbol för att kasta sig ut i den autentiska verkligheten, tampas med sina demoner, psykisk och andlig återfödelse och avprogrammering från illusionernas värld. Neo har det inte lätt men han har vänner som bistår kraftfullt i kampen.

Jag skulle säga de allra flesta av oss som på ett eller annat sätt hittat till AH och skrivit in sig som medlem har kommit till den punkten i livet att man vägrar ta det metaforiska blå pillret längre, och sträcker sig efter det röda som uttryck för att mycket medvetet och avsiktligt välja ett uppvaknande till verkligheten i all sin komplexitet. Man ska inte tro att detta piller är magiskt, snarare att det är starten på ett träget arbete där var och en har sin egen väg att vandra. Men vi är inte ensamma, varje dag kommer det nya som vägrar fortsätta ta det blåa pillret och vi hjälps åt i bygget av nya starka individer.

Detta arbete har ingen definierad slutpunkt och jag är mycket glad att du vill fortsätta förgylla allas vår tillvaro här, foliehutten!

fooliehutten
sön, 2026-01-18 - 04:16

@Vitvargen, underbar liknelse med Matrix blåa och röda piller. Länge sen jag såg filmen, men ett bestående minne är när skådespelare vaknar upp i den där behagliga vätskan de ligger nedsänkta i och kan börja leva i verklighetens motstånd i stället för i overklighetens friktionsfria tillvaro. Hotel California är en av många favoriter och att fastna där vill man verkligen inte. Det skulle vara som att leva i ett all inclusive hotell, typ ett slags Trump-tower på Alcatraz, där lögnen tränger in och förgiftar själen.
Fooliehutten tankar tänkandet mitt i nattens direktverkande nykterhet. Undrar hur mycket som påverkats i mitt inre av genomgripande rusdryckers indirektverkande, fettbyggande och fettlösande egenskaper? Hjärnans fysiska entitet som om jag slog hål i huvudet och den rann ut, mest liknar en grådaskig yoghurt. Hur sjutton tankar kan formas i detta mischmasch är fullständigt obegripligt. Lika oförstående ställs jag inför frågetecknen om hur mitt inre ’du’ impregnerats på ett annat sätt än om jag varit nykter och opåverkad och sagt ”Nej!”, hver gang Johnnie Walker och Perikles bjudit ut sig? Hur mycket av de fettlösliga go’bitarna i den feta yoghurten har alkoholen renat och avfettat till en tvättad hjärnas prototyp egentligen? Hur mycket har ersatts av alkoholens artificiella fettreserv och hur lång tid tar det att förbränna denna? Detta må väl vara ett uttryck för rent existentiell ångest över valet i sig. Vad jag kunde och kanske borde valt annorlunda? Men det botar föga att gråta över spilld mjölk, så det får vara. Jag har spillt ut alkoholen i stället och det får mig i och för sig att asgarva allt oftare. Den styrande makten hade ju välsignat en viss mängd alkohol som okej, ett mått som för några år sen kraftigt skars ned till en nivå som starkt ifrågasatts. Det blev nog för många en plågsam påminnelse om sin lilling-killing-älsklings dolda destruktiva sida. Vi leds till blind tro på både ditt och datt och för mig som lättlett får innebar det en deterministisk fålla av ouppfyllda drömmar av overksamt A-dåsig väntan på den befriande slaktmasken. Den där kätten har jag nu ämnat och vill aldrig tillbaks till. 🤗