fooliehutten flyter ut i main-strömmen, dras med och dras ned. Trampar vatten, näsan över ytan igen, får luft, glider med i flödet av schemalagda artificiellt sura uppstötningar. Prövar några simtag medströms och märker att algoritmen stärks samtidigt som jag tjänar meter på meter. Men hjärnan tvättas, lakas ur i flödet och riskerar att fångas i nätet hos de asociala grupp-grupperna. Känslan tilltar att min identitet börjar luckras upp och sakta sköljas bort i bruset. Jag har ingen lust att fly ,från elementen, till alkohol nikotin eller andra droger. Den postakuta abstinensens fasa är ju avklarad och borta sen ett bra tag tillbaka och nu borde livets flod flyta lättare. Det gör den inte för mig, för jag är vilsen och hittar ingen guidning om livet efter PAA. Och när jag nyss nu åkt på en medialt byxljummen kallsup inser jag att jag måste vända om och kämpa mig motströms; förbi avloppsrörens utspydda klickdynga, de influencer’ade vilset ledda vattendragen och de kontaminerande likens flöden☠️. Om inte alter Egon ska ta över min persona helt och fullt så måste jag med lugna och metodiska tag nå tillbaks dit där huvudströmmen är ren och fri från ai.

Slit inte om pengar är enda värdet💸
Lev som om varje dag är dyrbar🫶

… och njut av en skön A-fri fredag!🤗

fooliehutten hörde: ”du ska väl me’ på ah-veh”, trodde det var nå’t andligt och sa direkt: Nej! Googlade sedan: ”After Work said as (ah-veh) is the swedish term used to describe drinks that you catch usually with colleagues or friends ’after work’. Ja, där ser man vad det ställt till med att vara nykter i typ 19 månader… nu vet jag inte ens vad AW är för nå’t? Men anden i flaskan hade jag sagt nej till oavsett. För min del blir det i stället A-fri mysfredag på hemmaplan.
🤠🫶

Jag går runt med Pompejis ruiner, trodde aldrig mitt innandöme kunde bli detta inferno. Har inga direkta bekymmer, inget att klaga på eller direkta problem att bespotta. Jag har ett gott liv vilket gör sinnets stämning svår att begripa; för mina drömmar och mål är bara chimärer när själen skaver. Det går inte längre att smita ifrån och gömma sig bakom en förrädisk alkoholslöja. Den här undergångskänslan har jag inte haft på över tio år. Nu kanske de avslöjade fynden pockar på och det är dags att rannsaka sig själv? Så igår bokade jag tid för samtal med terapeut, vilket blir om några veckor; alltså ingen väntan att tala om i relation till mina 20 nyktra månader. Vad jag ödmjukt hoppas är ett professionellt bemötande och kanske några nya bitar till mitt livspussel.

Är det någon av er som upplevt en liknande sorg efter såpass lång tid?😥

Den läkande fooliehutten huttar inte och bär ingen foliehatt. Den nyktre fooliehutten rannsakar sina val och gör nya val. Steve Lawrence sjöng träffande om sin förlorade kärlek i: ”I was a fool to let you go” och misstaget han gjorde i sitt val: ”Me and the boy’s closed the bar”. Jag hakar på med mitt historiska misstag i valet av det första glaset: ”I was a fool to let you in”. Sensmoralen av detta blev att nykterheten valde mig och att jag torrlagd konstaterar: ”Sponken älskar mig inte längre”. Fast jag behåller ändå mitt (ök)namn i åminnelse av den tid som dagligen förflyter. 🤗