Nykterist och alkoholist i en kropp

1027 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Lim
Tack igen Adde, knaskatten

Tack igen Adde, knaskatten och miss lyckad.

Skrev ett långt inlägg men blev plötsligt paranoid och tänkte att nån ska förstå vem jag är. Eller med nån menar jag typ mannen eller nån av hans kompisar. Inte för att de läser här. Men ändå. Så jag raderade allt.

Känner mig irriterad på mannen hela tiden nästan. Till och med när han är vänlig. Skriver av mig här lite fort nu bara för att jag ska klara av att vara trevlig hemma. Ska absolut inte starta nåt gräl idag. Han ska resa bort ganska snart och då får jag lite andrum. För allas skull ska jag försöka hålla huvudet kallt tills dess. Men det ÄR svårt att vara go och glad när man egentligen bär på en hel del ilska. Och då är inte ens min ilska just nu kring gamla saker utan helt färska. Det uppstår saker exakt hela tiden. Varje vecka skulle jag säga så är det nåt nytt. Med en vuxen man. Okej om det är mycket kring barn och hem osv men om den enda vuxne man bor med bidrar till krångel blir man tokig tillslut. Man ska ju underlätta för varandra! Men här är jag den som STÄNDIGT får underlätta för den andra vuxne. Hela tiden. Det gör mig vansinnig inombords.

Det var inte detta jag förväntade mig när vi bildade familj. Jag är chockad ibland över hur det blev. Över bördan jag fått i livet som gift. Hjälp alltså.

Knaskatten
Snart är du ur det!

Du är på väg till ett liv på dina villkor. Det är en stor vinst! ❤️❤️❤️

Lim
Tack knaskatten ❤️❤️

Tack knaskatten ❤️❤️

Igår gav jag mannen en inflyttningspresent i förskott. En sak han ska få ha i sin egen lägenhet sedan. Han blev glad! Och under kvällen pratade han om saker kring sitt kommande egna boende. Jag vill ju det men samtidigt blir det en svår känsla när jag ska bemöta det neutralt. Vill inte verka för glad åt hans flytt men heller inte det motsatta. Så att köpa en sak han verkligen vill ha kändes bra. Och som en liten knuff. Men på ett positivt sätt.

Igår sa han att han tycker det är konstigt att han ska flytta för han kommer ändå vara här mycket. Vad blir skillnaden undrar han? Åter igen sa jag att hos mig är det helt alkoholfritt. Då sa han typ "Just det!". Som att han glömde den detaljen. Och direkt jag sa det så var han inne på rätt spår igen.

Senare under kvällen pratade han med folk i telefonen. Han ska åka till dem snart och frågade om de vill ha nåt särskilt av honom. En person bad om en flaska vodka. Då pratade de om ölsorter och sånt ett tag.

De gånger mannen tvivlar på vår separation ska jag lägga upp det på följande sätt: om du flyttar får du ett ställe där du kan göra vad du vill. Du kan bjuda dit vem du vill vilken tid som helst. Ni kan dricka öl och kolla på fotboll utan att jag är sur i rummet bredvid. Du kan ha helt egna regler där som jag aldrig kan lägga mig i. När du känner dig ensam (och är helt nykter förstås) kan du komma hem till mig. Det kommer att bli bättre än vad det är nu. Båda kan vara nöjda med hur det är hemma hos en själv.

Jag måste starta på det sättet. Få honom att inse fördelarna. Och jag själv tycker sådär också. Vi får en varsin egen plats att vara oss själva på.

Mitt hem ska inte bli hans reservhem dock. Jag ska också fritt kunna bjuda hem folk. Precis som han kan i sitt nya hem utan att jag ska dyka upp oanmäld i dörren.

Jag förutspår att jag kommer att sjukskriva mig en vecka när han väl flyttar. Det kommer nog vara påfrestande för hela familjen och dessutom ska barnen klara av skolan. Så en vecka utan jobb behövs nog då. Jag är så rädd för att krascha emotionellt om jag bara rusar på. För det är lite lika på mitt jobb där många kraschar av bördan där. Jag ska se till att vårda min psykiska hälsa så gott jag kan.

Ha en fin dag!

miss lyckad
Smarta tankar..

Jättebra att prata om fördelar med separationen..Det är ju så man gör med barnen..Vi vuxna brukar få tänka efter själv, men ibland behövs hjälp på traven.Det är en balansgång tiden innan flytt..Hoppas ni hittar något boende åt honom snart🙏🏻Kram💕

Knaskatten
Smart strategi

Så klokt av dig att lägga upp det på ett bra sätt. Och att köpa en inflyttningspresent! Hoppas nu bara att han får ändan ur.... Och att det dyker upp en passande lägenhet mycket, mycket snart. ❤️

Lim
♥️ Miss lyckad och knaskatten

♥️ Miss lyckad och knaskatten ♥️

Jag känner mig lite ältande måste jag erkänna men det hjälper så mycket att skriva ibland.

Vill skriva ner även framsteg och positiva saker.

Igår grejade mannen men några inredningsprylar och tänkte sätta upp en tavla. Han visste inte vart han skulle hänga den. Men innan han hängde upp den så sa han plötsligt "nej, jag spar den till min lägenhet sedan". Och på kvällen sa han till mig att han vill ha en särskild sak till sin lägenhet och visade vilken han menade. Och på sin resa ska han köpa saker till sin flytt. Det känns så bra att han självmant tänker på såna saker och verkar göra det med ett ganska gott humör liksom.

Samtidigt!! I min hjärna blir det som en krock av allt. Vet inte hur jag ska förklara men jag kan då och då tycka det känns helt sjukt att vi ska flytta isär. Overkligt. För min egen skull måste jag också påminna mig om fördelarna att flytta isär. Och nackdelarna med att bo ihop.

Men oftast behöver jag inte påminna mig själv utan jag behöver snarare andas och stå ut med väntan på det nya kapitlet. För detta mellanland är så knäppt att befinna sig i...

miss lyckad
Overklighetskänslor..

Det hade jag också..Tror nog att det hör till separationen..Det är ju ändå en slags kris och förändring man hamnar i..Ett steg i taget..Ibland bara vara och ta det lugnt..Du är så klok och förnuftig lim så jag är övertygad om att det går fint med allt..Stor varm kram..💕🍃🍃💫

Lim
Ja miss lyckad, det är

Ja miss lyckad, det är verkligen en kris man går igenom. Och det är så skumt för jag går ju samtidigt igenom något jag väntat på så länge. Jag har ju viljat bryta loss länge egentligen. Och trots det så tycker jag ibland att hela idén om att gå isär är helt vansinnig. Men det är ju inte konstigt när man levt så länge ihop.

Pga sjukdom här hemma har mannen varit hemma mer än vanligt och det har stundtals gått mig på nerverna. Men han har inte druckit så det har ändå varit skönt.

Men igår var det dags igen att köra igång. Han var ute från förmiddag till runt 21. Jag var rätt så irriterad ett tag för jag hade så mycket städning att göra. Och hälften av städningen måste ju göras pga honom. Han bara reser sig på morgonen (flera timmar efter oss andra) och struntar i om det står disk bredvid eller om alla kuddar ligger på golvet. Han gör frukost och lämnar all disk i köket. Osv osv.

Han kom hem runt 21... Berusad. Direkt knöt sig magen på mig och jag blev på ett spänt humör. Filmen jag och barnen hade satt på i vardagsrummet stängde vi tillslut av för mannen började prata superhögt i telefonen bredvid oss. Han hade dessutom med sig öl hem!!!

Jag och barnen gick och lade oss istället. Mannens telefonsamtal pågick till efter 1 på natten. Jag bad honom sänka rösten en gång men vågade inte mer.

Klockan 3 vaknade jag och ena sonen av att mannen kräks HÖGGLJUTT.

För en stund sedan knackade en granne på och sa att vår hund var utomhus. Mannen sov med öppen dörr pga bakfyllan. Öppen dörr ut mot baksidan! Men en hund i huset. En ung hund dessutom. Nära en plats där massa andra hundar går sina promenader.

Tänkte på relationer i allmänhet. Insåg det absurda i att leva i tvåsamhet med fel person. Hur jag anpassar mitt liv efter någon jag verkligen inte tycker samma saker som ens. Jag lever efter nån annans nycker och regler och åsikter. Det är fan helt sjukt faktiskt. Att anpassa sig efter en person som bara bidrar med skit i mitt liv. Jag gör det fortfarande!! Hela tiden. Och jag vill inte mer!

Jag har också börjat gömma saker. Om vi har läsk hemma till exempel. Eller nåt annat som jag tänkt att barnen ska få ha en fredagskväll till exempel. Ser mannen det så dricker och äter han upp det. Jag har tappat räkningen på alla gånger jag och barnen ska ta fram nåt och besviket får konstatera att han tagit allt. Ofta för att bota bakfylla. Och jag tycker det är så elakt. Ibland har jag tänkt att jag ska köpa en minikyl med lås på. Men snart är kylen i köket bara min och barnens.

Inatt när han kräktes tänkte jag att han kanske beslutar sig för att sluta dricka pga det. Att han säger till mig idag att han ska sluta. Jag försökte tänka ut ett svar... Jag har ju sagt att vi kan leva ihop om han inte dricker. Men jag måste ha ett svar om han skulle säga att han slutar nu och vill fortsätta ihop. För jag litar ju inte på det och dessutom har det gått tre månader drygt sedan vi beslutade att skiljas. Och han har druckit och tjafsat den här tiden regelbundet. Jag vill inte leva med honom även om han skulle sluta dricka nu. Vad säger man då? Att han måste flytta och vara nykter minst ett år först. Fast vet ni... Inte ens ett år räcker. Han har gjort det förut men börjat igen med åsikten om att man inte har problem om man kan sluta ett år (det året var för 10 år sedan och det lever han fortfarande på). Hans ord betyder ingenting för mig. Alls. Det är det jag får säga. Att jag helt enkelt inte litar på honom förrän han kan visa det. Och nu när jag skriver det så "hör" jag själv att jag inte tror att han klarar ett år ens nånsin igen.

Han är en alkoholist med noll sjukdomsinsikt och jag är så jävla less på att drabbas av det. Det är helt sjukt att jag som är nykterist dessutom lever med konsekvenserna av alkohol hela tiden. Det är orättvist.

Men jag kan i alla fall glädjas åt min egen nykterhet och att jag valt att skiljas från honom. Jag är ofta rädd att barnen ska komma i kläm och mår ganska (mycket) dåligt av det. Är rädd för konflikter med deras pappa. Är så rädd att deras kommande tonår ska vara besvärlig pga vår skilsmässa och deras rent ut sagt konstiga pappa. Är rädd att inte kunna vara bromskloss i deras konflikter med honom osv. Men å andra sidan så finns mitt hem alltid här helt fritt från konflikt och alkohol och felaktigt föräldraskap. Här kan de alltid pusta ut om det skulle vara svårt med deras pappa. Plus att jag sätter ribban för vad en relation får vara. En man får inte behandla sin partner såsom deras pappa behandlar mig.

Jag minns när mina egna föräldrar skildes. Jag var äldre än mina barn nu. Jag kom ganska mkt i kläm pga min pappa. Men fristaden jag hade hos min mamma var så värd det. Och jag valde tillslut att bara bo med henne. Hade mina föräldrar bott ihop än idag vet jag knappt om jag hade haft en relation till min mamma nu. Jag hade inte orkat befinna mig i deras gemensamma hem och min tonår hade varit jättesvår om jag levde med min pappa.

Nu är mina barn för små för allt för ärligt prat men om de upplever att deras relation till sin pappa är svårt i framtiden ska jag alltid berätta ärligt om saker och ting så att de vågar lita på sina känslor. Deras pappa är väldigt självisk och han är en sån typ som säger "har ni saknat mig?" när han kommer hem istället för att säga "jag har saknat er!". Han vill hela tiden ha bekräftelse. Till och med av barn. Han utövar ofta "silent treatment" och gjorde det mot vår äldsta son redan när han var 2 år. Det var helt vidrigt och jag borde kastat ut honom redan då.

Vet ni en sjuk sak. Trots att jag skriver allt detta och TYCKER allt detta så tänker jag i bakhuvudet "men han är snäll också. Han gör ju såhär och såhär och bla bla bla". I mitt bakhuvud sitter jag på allvar och försvarar honom från det jag själv skriver.

Men jag ska skriva ändå. För att försöka tysta rösten i bakhuvudet som ljuger för mig om att jag borde stanna med honom och sluta vara så negativ.

Nångång ska jag investera i mig själv och gå i terapi. Jag har så mycket att bearbeta. Och jag är rädd att mina egna underbara barn kommer att ha massa i bagaget också in i vuxenlivet. Men jag ska göra mitt bästa för att de ska känna att de alltid har en helt trygg plats hos mig där man får säga allt man vill och känna allt man känner.

Jag kan trösta mig med att de åtminstone inte har uppfattat allt som skett under åren. När de var yngre sov de genom bråken mannen startade. Nu när de är stora nog att förstå så lämnar jag. Och hoppas att jag lämnar i tid. Och hoppas att det inte blir värre i framtiden när vi ska samsas som skilda...

Knaskatten
Herre

Det är nästan skickligt av honom att lyckas vara så självisk som han är! Att komma hem och förstöra filmkvällen för er, väcka barn genom att kräkas(!) och sedan öppna dörren på natten utan tanke på säkerheten. Nej fy fan. Det är dags för honom att flytta ut.
På riktigt, Lim, kan han inte bo någon annanstans i väntan på lägenheten? Det är ju inte hållbart som det är nu. Och han fortsätter att visa att han inte ens försöker förändra sitt beteende, trots att du nu är snäll nog att låta honom bo kvar och han vet exakt vad det är du har svårt för.
Tre månader är lång tid. Hur lång tid ska du ge honom?
Kram! Skickar en massa styrka till dig! ❤️❤️❤️

miss lyckad
Hänsynslös..

Både som pappa och sambo..Känner igen lite av beteendet när jag separerade från exet..Framför allt i fyllan..Dock störde han inte nattetid..Förstår lim att det inte är lätt att slänga ut någon, men ett samtal om hans agerande när han är nykter vore nog bra..Framförallt barnen som måste finna sig i detta..Vi vuxna kan ju välja om vi vill vara kvar i något dåligt..Största styrkekramen❤️

Strulan65
Kraft till dig 💪❤️

Usch stanna inte en minut längre än vad du behöver med denna man. Levde i 10 år med en sådan man, som trodde att han var gud och vi andra fanns för att behaga hans ego.
Skickar så många styrkekramar till dig// Strulan ❤️❤️❤️💪🙏

Lim
Knaskatten, miss lyckad och

Knaskatten, miss lyckad och strulan, ni har rätt.

Det svåra är ju att när han väl dricker så har han glömt det vi pratat om när han är nykter. Det är väl det som är det största problemet just vid drickandet; att allt det som är viktigt plötsligt inte är det längre. Att det inte går att lita på att det man bestämt gäller längre.

Igår var jag ute och åt med några kompisar. Jag behövde det verkligen efter lång tid hemma med sjuka barn. Mannen var hemma med barnen, deras kompisar och så sin egen kompis. De drack öl. Jag kom hem strax efter 21.30. Jag var på gott humör för att jag fått lite egen tid med vänner så jag sa inget om ölen hemma.

Mannen och hans kompis begav sig ut så jag och barnen gick och lade oss. Jag hade svårt att somna så jag tittade på film till efter 1. Så som det blir när han är ute och dricker.

Runt 3.30 hör jag ytterdörren öppnas och så börjar mannen ropa på mig? Alltså från en annan våning. Sedan kom han i trappen till sovrummet. Han började säga att han älskar mig, att han ska begå självmord utan mig, att han vill dö. Jag vägrade kliva ur sängen för att gå och prata med honom men han låg i sängen och pratade och grät om vartannat. Tack och lov somnade han efter kanske 20-30 minuter och han började inte bråka.

Han är vaken nu och har mött mig helt utan nån form av insikt om att han åter igen väckt mig på natten sådär. Fokuset är på honom och att han vill ha min närhet även om vi flyttar isär. Vilket jag kan gå med på till viss del.

Nu till det positiva (och som antagligen utlöste nattens ångest hos honom)... Han står som etta på en lägenhet. Tänkte inte skriva det här ens för är rädd att jinxa allt. Men jag är så nervös och det är ett par dagar kvar innan vi vet om någon går om honom i kön.

Planerar i huvudet att säga så som jag skrev tidigare. Lägga upp allt det positiva för honom med en egen lägenhet. Alla fördelar med det.

Jag vet att det var alkoholen som gjorde att han bröt ihop inatt. Utan den hade han hållt gråten inom sig och jag hade nog inte vetat.

Det finns givetvis aspekter i allt som jag inte skriver om här pga anonymiteten men om jag kunde skriva det så tror jag många skulle förstå varför jag låter honom ta sån tid på sig. Eller varför jag måste det helt enkelt.

Det tar tid allting. Och jag inser att även när vi flyttat isär så kommer det behövas lång tid av att försöka hålla allt friktionfritt. Jag kommer behöva ta hänsyn hela tiden till hans krisande. Det är väl därför jag önskar att han blir förälskad i nån annan... Men men.

Håll era tummar för att jag har goda nyheter om några dagar.

Kram!

Strulan65
❤️❤️❤️

Håller tummar och tår, att han kan packa och sticka. Hoppas du förstår att du är i en riktigt farlig sits nu, man som dricker och inte vill lämna.
Skickar all kraft till dig och var rädd om dig och barnen 💪🙏// kram Strulan ❤️

Knaskatten
Förstår

Vi vet ju inte allt om din situation, men jag vet i alla fall att du är en klok och empatisk person. ❤️ Du gör säkert helt rätt i den sits du befinner dig i, så länge du inte äventyrar din eller barnens säkerhet eller får stå ut med alltför mycket på vägen.
Håller alla tummar i världen för att han får lägenheten och sedan flyttar ut! Det vore ju fantastiskt om allt kunde lösa sig snart utan några större konflikter.
Håll oss uppdaterade fina Lim. Kramar!

Ler
Håller tummarna..

Stor Kram Lim ❤️ Håller tummarna på goda nyheter här om några dagar .. Ler

Vinäger
Hej Lim!

Har läst tillbaka en del i din tråd.

Vill bara säga att jag tänker på dig och hoppas förstås att allt snart ordnar sig till det bästa.

Du är bra, mycket bra, glöm aldrig det.

Kramar i massor till dig

Lim
Tack strulan, knaskatten, Ler

Tack strulan, knaskatten, Ler och vinäger ♥️

Det har gått bra. Vi har fått goda nyheter angående lägenhet men jag känner mig inte säker förrän kontraktet är påskrivet.

Känner mig inte särskilt glad överlag just nu ärligt talat. Även om saker och ting går åt rätt håll. Det känns tungt.

Men det blir nog bättre snart. Det är bara att härda ut liksom.

Kram ♥️

miss lyckad
Blandade känslor..

Har du förmodligen fortfarande..Det verkar ändå som om att ju närmre eget boende för barnens pappa, desto säkrare börjar du känna dig..Allt blir mycket lättare sen..Framförallt att kunna leva utan alkohol i sitt hem..Och att barnen och du kan känna er trygga..Jag hoppas innerligt att bostaden nu blir hans🙏🏻🍀..Jag önskar dig allt gott, och att du alldeles snart får det lugnet du förtjänar..Skickar dig energi och styrka..💫💫✨✨Du gör det så bra💕..

Ler
Livet ..

Hmm , .. Lim det kan vara så att livet på ngt sätt kommer ifatt dig och det är därför det känns tungt .. Jag har också kunnat känna så , alla minnen och känslor .. Blicka nu framåt mot ljuset .. Snart är våren här 💖

Knaskatten
Härligt

... med de glada nyheterna! Hoppas, hoppas att det innebär att du snart får bo ensam med barnen och ta tag i er framtid på riktigt. Försök upparbeta peppen och håll drömmarna om hur ni ska ha det vid liv. (Och påminn dig om varför det här är bra och rätt genom att läsa igenom några av dina gamla inlägg?)
Så glad att det nu verkar ordna sig äntligen!
Stora kramar! 💗

Lim
Bakslag igen. Ingen lägenhet.

Bakslag igen. Ingen lägenhet. Jag gråter och gråter. Det är så slitsamt. Ovissheten. Sorgen. Ilskan. Frustrationen. Panik allt oftare.

Mannen är bortrest. Har varit det ett tag och är det i en vecka till. Det har varit så skönt. En smak av hur livet kan vara när man slipper stressen av en annan vuxens ovanor.

När han kommer hem igen måste jag hitta nåt sätt att hantera allt på. Hur fan nu det ska gå till. Jag vet att flera tycker att jag ska kasta ut honom. Men det är verkligen inte ett alternativ, det är bara inte det. Utan jag måste stå ut bara. Men jag har åtminstone denna tid när han är bortrest fått insikt om att jag måste vara den som bestämmer här. Han FÅR inte dricka här igen. Jag ska be honom sova borta om han dricker ute. För nu orkar jag inte en sekund till.

Jag är så nedslagen och ledsen nu. För i flera veckor har jag laddat. Sörjt också men mest laddat inför att mycket snart bo själv. Nu blir det som en krock inom mig som är så hemsk. Som att jag var på väg i ett flygplan till en paradisö och precis när vi skulle landa så vänder planet hem igen till en mörk vinter.

Och jag är så trött på att tänka positivt. Men jag måste. Försöker direkt tänka "men nu hinner det bli ännu närmare våren" och "barnen hinner bli ännu lite större innan de ska ha skilda föräldrar" osv osv. Men jag är så trött på det. Att försöka vända sanningen till nåt bättre än vad det är.

Vet ni vad det värsta är....som gör mig mest gråtfärdig. Det är att han ska fortsätta stöka till och smutsa ner här. Ja drickandet är förstås det värsta av allt men sedan är det att leva i en röra hela tiden och aldrig få vila.

Kanske får dra igång ett rens ihop här. Att när han kommer försöka våga säga att vi måste börja rensa och städa här och packa saker han kan ta med sig. Hur nu det ska gå till. Han orkar ju aldrig sånt.

Har lust att ta bort de mattor han ska ha. Göra allt kalt och tomt. Då blir det också mindre stök. Fan också. Säg att det finns en mening med detta...

Suck.

miss lyckad
Faaan också!!

Men detta gör att du måste bli ännu mer bestämd kanske? Den snälla metoden verkar inte gå hem hos din snart expartner..Man kan vara tydlig och bestämd, men det vet du nog redan..Så trist när du nu trodde att det skulle bli av..Jag har en känsla av att barnens pappa är hyfsat nöjd med situationen. Kunna fortsätta supa..En kvinna som jobbar stenhårt, betalar det mesta, tar hand om barnen, städar, roddar, lagar mat..Hoppas det blir en förändring snart..Skickar massor av styrka och energi till dig💕💫✨✨✨🙏🏻Kram..

Knaskatten
Neeeej!

Vilka tråkiga nyheter. Usch. Sånt bakslag! Förstår att det känns jättetungt för dig.
Kan du inte börja rensa och fixa och dona nu när han är borta? Börja packa ihop lite saker, fixa lite som du vill... och när han kommer hem blir det lite nytt. Han har saker i lådor, får inte dricka hemma längre och du accepterar inte att han smutsar ner och inte betalar? Rimligt ju. Då kanske det inte är lika bekvämt att hänga kvar hemma?
Stor kram till dig! Det KOMMER att ordna sig. 💗💗💗

FinaLisa
Suck, vad tungt...

Lim, jag tycker du ska gå på Knaskattens förslag, packa ner hans grejer i lådor, förbjud alkohol och vägra serva honom med allt från mat till rena kläder.
Helt sjukt som han håller på!😡 Att han inte skäms nån gång!!? På riktigt!
Stora kramen till dig Lim🤗🧡

Lim
Tack miss lyckad, knaskatten

Tack miss lyckad, knaskatten och finalisa ♥️

Jag har varit på väg ett tiotal gånger att börja packa ner saker men det är som att luften går ur mig och jag väljer att göra annat istället.

Jag mår väldigt dåligt just nu av många orsaker. Ingenting går riktigt bra nu... Eller vissa saker går kanske bra men det är för att jag sliter så.

Försöker verkligen se det som en tillfällig period i mitt liv. Försöker se ljuset i tunneln. Man kan komma ut starkare. Men just nu mår jag inte bra och det är lika bra att erkänna.

Om ett par dagar kommer mannen hem igen. Jag har inte saknat honom en enda gång. Det har inte hänt förut att jag varit så obrydd av hans frånvaro. Jag har behövt den här tiden själv för att rensa tankarna och läka. Det har resulterat i bra stunder men känslor har också bubblat upp. Känslor jag har tryckt ner länge. Så pga det mår jag sämre nu trots att jag egentligen mår bättre. Låter kanske konstigt. Men jag har kunnat ta tag i andra saker än allt som skett kring mitt äktenskap. Saker som är stora och viktiga och som också får mig att må väldigt dåligt. Jag har haft panikångest och katastroftankar och brytit ihop.

Men idag just i denna stund försöker jag bara andas. Det är vad det är och allt har en mening. Jag måste tro det.

Jag vet i alla fall nu 100 procent säkert att jag inte kan leva med honom mer. Jag visste det innan till 90 procent men nu när jag i några veckor varit själv förstår jag det helt. Jag har kunnat vila hemma. Slappnat av. Mått bra. Sluppit all evig städning. Kunnat sova på natten. Jag har haft plats. Barnen har fått plats. Allt har varit så mycket lättare. Alltså jag är egentligen rätt så chockad över skillnaden. Det är liksom så enkelt allting. Jag springer inte runt som en arbetsmyra och dammsuger efter mannens skor. Barnen går inte in med sina skor och inte jag heller så jag har knappt behövt dammsuga alls!? Disken tar jag en gång per dag. Vardagsrummet småplockar jag i nån gång ibland. Förut var det storstädning som gällde varje gång jag hade lust att vara där. Badrummet är rent! Barnen har till och med börjat hjälpa till. Det är som att allt faller på plats. Och det ÄR tungt att veta att det kanske dröjer innan jag får leva så igen.

Alldeles snart har jag varit vit i 3 år också. Jag är helt säker på att det är tack vare det som jag orkar med allt ändå. Jag är så lycklig över att jag inte dövar ångest och oro, frustration och sorg med alkohol. Jag hade mått en miljon gånger sämre om jag gjorde det.

Jag har en oro i mitt liv men jag hoppas att den försvinner snart. Det är bara ganska svårt att hantera den just nu....

Kram till er alla ♥️

Ullabulla
Den oron

Du känner kan vara ett friskhetstecken.
Dvs band som sakta släpper taget.
Insikter som trillar in.
Jag upplevde det som väldigt smärtsamt att släppa det som var tryggt välbekant och destruktivt.
Jag visste inte hur jag skulle rikta om mitt fokus och det skapase en väldig oro.

Men din oro kanske står för något helt annat.

Lim
Ja ullabulla jag tror du har

Ja ullabulla jag tror du har rätt.

Jag har oro som inte är kopplad till mitt fallerade äktenskap men den oron har jag haft länge också men det är som att även den växte med allt nu.

Jag har en underbar son som går igenom saker och vi ska äntligen få hjälp. Men jag insåg med en enorm kraft att jag är ensam förälder. Oron jag känner för honom bär jag ensam för mannen har inte förmågan att oroa sig verkar det som. Inte heller förmågan att trösta mig i min oro eller i sin sons. Jag har andra nära som stöttar mig men det är inte samma sak som att dela ett föräldraskap med en partner. Och det skakar om mig att acceptera det.

Det skakar mig att inse att jag trivs bättre hemma i vårt hus utan mannen jag levt med i så många år. Jag har ju anat det och önskat det men att KÄNNA det... Hur enkelt livet är utan honom, det är så upprivande och nästan ofattbart.

Det handlar väl om acceptans. Jag måste acceptera mina känslor och allt det som pågår runt oss nu. Det är som att verkligheten slagit till mig. Det finns ingen återvändo. Jag kan inte leva såhär längre och det finns ingenting som kan ändra på det. Och det är läskigt.

Som du säger Ullabulla.. Vart ska man rikta sitt fokus??

Han skrev ett sms häromdagen med ett återkommande problem han har. Och det var som att "komma hem" för mig när jag fick svara det och trösta lite. Men skillnaden denna gång var att efteråt släppte jag honom. Förut hade jag börjat fantisera om att allt kanske kan bli bra igen. Men nu är det kört. Helt kört. Och det är svindlande att komma till den här punkten på allvar.

Jag är också nedstämd. I början av denna process fanns det ändå ett driv i mig. Jag hade en plan och jag genomförde den. Jag planerade framåt. Jag var arg och jag bearbetade det. Jag tänkte framåt med nån slags lust till livet. Men nu är jag i en grå dimma bara.

Ja, jag får det bättre utan honom. Men jag får det inte så som jag vill ha det. Jag vill ju ha en man som engagerar sig i vårat gemensamma liv.

Jag vill komma på vad jag vill göra med mitt liv. Och samtidigt händer det så mycket annat. Men jag måste acceptera även det. Jag kan inte ändra det.

Men för att ha livslusten kvar måste jag verkligen börja jobba med mig själv. Komma på vad jag mår bra av och vad som kan tända en gnista i mig och få mig att vilja vakna på morgonen. Att leva för plikterna som jag känner att jag gör just nu räcker inte. Jag måste hitta glädjen igen.

Det är så sorgligt att faktiskt vakna på morgonen och bara känna "å nej".... Jag MÅSTE komma ut detta. Måste och ska.

miss lyckad
❤️

🙏🏻💫✨🍀🍀🍀💫✨🙏🏻

Knaskatten
Så jobbigt Lim

Så ska du inte behöva känna! Förstår att det är tungt nu av en rad anledningar, och du får bära så mycket på dina axlar.
Några saker jag funderar på:
1. Du måste ta hand om dig själv! Du verkar ta så bra (för bra?) hand om alla andra, men hur tar du hand om dig? Får du sova och äta ordentligt? Motion? Se till att ta hand om allt sånt, det är så himla viktigt.
2. Kan du få hjälp eller avlastning? Någon vän eller släkting som kan ta med barnen på något kul så att du bara kan få unna dig något, typ massage eller gå på bio eller bara fika med en vän?
3. Om du känner att det är ”åh nej” när du vaknar kanske du under en period behöver hjälp med antidepressiva? Fortsätter det såhär, ta kontakt med din husläkare.
💗💗💗

Lim
Tack igen ni som skriver ❤️❤️

Tack igen ni som skriver ❤️❤️

Ja knaskatten jag försöker verkligen. Jag rör på mig mkt. Min räddning är ju alla mina promenader med min hund. Med musik eller en pod i öronen är det som terapi. Lyssnar på podar som stärker mig och ger mig aha-upplevelser.

Sover sådär. Varannan natt bra och varannan sämre. Vaknar mkt mitt i natten tyvärr och börjar tänka. Det är som att mitt inre rusar.

Mannen har druckit idag. Samma dag som han kommit hem från sin resa. Ute med kompisar.

Vågar inte hoppas på ljusning men gör det ändå. Törs inte skriva nåt. Men jag återkommer med det. Rädd att jinxa.

Trevlig helg alla där ute ❤️

Sidor