Nykterist och alkoholist i en kropp

1154 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Lim
Jaa miss lyckad, jag försöker

Jaa miss lyckad, jag försöker ta till vara på det som känns bra ♥️

Mitt liv är just nu helt separat från alkohol över huvud taget. Dricker ju förstås inte själv och slipper nu också en partners drickande. Träffar inte ens någon som är bakis. Det som känns bäst med det är att även mina barn lever utan det. Det känns så bra i mitt hjärta att de inte kommer växa upp med alkoholproblem hemma. Det hade lika gärna kunnat fortgå i flera år och de hade kunnat ha massvis av obehagliga minnen med sig in i vuxenlivet.

Jag märker att så fort jag skriver här så blir jag lite stressad. Tror det har att göra med att det jag går igenom nu är svårt att beskriva. Det finns ingen röd tråd och inget specifikt ämne längre liksom.

Det känns så långt bort plötsligt att jag levde som jag gjorde för några månader sedan. Det är svårt för mig att föreställa mig det ens?

De gånger jag är hos mannen, vilket är ett par gånger i veckan kanske, så har jag lust att gråta. Men jag vet inte riktigt varför. Jag håller det alltid inom mig. Men det finns fortfarande nåt så himla sorgligt med allt. Trots att jag inte ångrar mig en sekund. Det fanns inga andra alternativ och det gör mig ändå stark. Det var oundvikligt och det finns inget att ångra eftersom jag faktiskt inte hade makten att göra det bra mellan oss.

Jag vågar investera i mitt hem på ett nytt sätt. Inser nu vad jag påverkades av att bo med någon som var så oförsiktig med alla saker och som ofta i fyllan lagade mat och höll på så att gardiner blev nedladdade, bord skadade av knivar och kastruller, mattor blev brända av cigaretter och tapeter nedkladdade av mat osv. Nu vågar jag köpa saker jag tycker om för jag vet att risken för att det ska bli förstört är låg. Inte som förut.

Det är underbart att all pant vi har hemma enbart är läsk.

Det är underbart att sova gott. Det är nog fortfarande den grejen jag uppskattar mest. Även om jag ibland har sömnlösa nätter så mår jag bra. Kan ändå ligga i sängen och slappna av istället för att vara rädd och stressad.

Är verkligen tacksam över att få leva utan alla problem. Kan inte fatta hur hemskt jag hade det förut och att man ens överlever sån ständig oro och stress. Helt galet.

Kramar till er alla. Och alla som funderar på att lämna ett förhållande fyllt av alkohol..... Önskar verkligen att ni kan göra det.

Sisyfos
Wow

Lim, din tråd och de förändringar du har gjort de senaste åren är ju helt fantastiska. Och den klokskap du visar i att allt får ta lite tid. En separation gör ont och är svårt. Tycker att du är klok som vågar känna på ledsenheten och vara i den ibland och uttrycka här vad du känner. Du har en fantastisk historia här i din tråd. Inget av det här hade heller blivit verkligt om du gått en annan väg med alkoholen än den du valde. En sann förebild!

miss lyckad
Reflektioner..

Är ju bra Lim..Tycker du tänker helt rätt..Det är så skönt att äntligen få leva ett sådant liv man vill ha..Så svårt att se brister och det dåliga med ens liv när man är mitt i det..Ofta blir det inte ett ras, utan alkoholen tar större och större plats i vår vardag.Vill då inte partnern förändra sitt sätt att leva, så får man själv försöka ordna ett värdigt och friskt liv med barnen..De ska va gott att leva🍃🍃🍃🍃💕

Lim
Tack fina sisyfos och miss

Tack fina sisyfos och miss lyckad.

Tack sisyfos för att du tycker jag tänker klokt ♥️ Ibland vet man inte vad som är rätt och fel... Det är ju första gången jag separerar och första gången jag lever ensam osv. Men det känns som att det bästa är att ge sig själv tid.

Och ja miss lyckad. Det ska vara gott att leva ♥️. I alla fall har man rätten att försöka göra det. Ofta har man ju svårt att unna sig själv ett gott liv dock. Eller jag har i alla fall haft svårt för det. Men där spelade mina barn en stor roll. För även om JAG klarade av livet trots nattliga bråk och andra problem (med nöd och näppe i och för sig) så ska aldrig barn behöva vänja sig vid ett sånt helvete.

Jag är faktiskt rätt så förvånad över vilken utveckling jag ser i mina barn. Mina annars så ängsliga och rädda barn har börjat gå hem ensamma från skolan. De är hemma några timmar utan mig. Ibland går de till sin pappa en sväng.

Säkert har mitt beteende underlättat för dem. Jag säger ja oftare eftersom att jag orkar följa upp nu när jag mår bättre. Deras kompisar får sova här eftersom att jag inte behöver se till att mannen jobbar så att han inte ska komma hem full och väcka kompisarna.

Barnen får gå hem efter skolan för jag behöver inte räkna med att mannen sover och ska bli störd osv.

Jag har mycket mer struktur hemma vilket också gör stor skillnad, särskild för min son som har behov av extra struktur och tydlighet. Det kan jag ge honom nu eftersom att livet är mycket mer förutsägbart utan en aktiv alkoholist i hemmet. Jag måste inte vara redo för sömnlösa nätter och att jag plötsligt måste sjukskriva mig pga bråk osv. Och framförallt kan vi alla lägga oss på kvällen och veta att natten kommer vara lugn.

Jag har ordnat med papprena som behövs för att fullfölja skilsmässan. Det har gått mer än 6 månader men jag gav mannen lite extra tid att landa. Nu undrar han om jag har bråttom. Lite jobbigt att han ska reagera så... Jag har inte betett mig som om det är bråttom. Tvärtom.

Nu ska jag ta en till kopp kaffe.

Trevlig första maj till er ♥️

Lim
Hej igen...

Hej igen...

Sitter och funderar. Vädret är så tråkigt. Regn och grått. Känner mig isolerad från vänner och familjemedlemmar pga. Coronan. Saknar att umgås med mina nära. Saknar att gå på stan och strosa i affärer till och med trots att det inte är mitt största intresse precis. Saknar att gå på bio. Ta bussen nånstans. Det är så tråkigt.

Samtidigt skönt med ett lugnare tempo på nåt sätt. Men det blir mycket tv-spel, tv och mobiler. Särskilt när det är dåligt väder dessutom.

Tänk om jag hade levt i ett bra äktenskap nu. Då hade det kanske känts lite lättare. Inte lika ensamt på kvällarna. Men det är onödigt att tänka så. Jag ska vara glad över att jag bor själv med barnen nu. Det vore ju gräsligt med en drickande man i huset till råga på allt. Det hade varit tortyr.

Antar jag känner mig oproduktiv och lat. Tycker inte jag gör nåt vettigt med min tid utan jag ligger här i soffan och stirrar. Men det finns inte så mycket annat att göra. Oj haha klockan är inte ens 9 på morgonen och jag dömer redan ut mig själv som lat.

Dags att vända humöret. Ska ställa mig upp nu och laga en riktigt god frukost till mig och barnen.

Hoppas ni andra får en bra dag ♥️

Lim
Skrev ett svar i miss lyckads

Skrev ett svar i miss lyckads tråd och tänker jag ska skriva lite om ämnet här också.

Det handlade om hur minnen av en alkoholmissbrukande förälder lever kvar i barnen länge. Även i stora barn.

När jag läste det hos miss lyckad kom jag på några exempel som visar på att mina barn fortfarande har massa minnen kvar av sista tiden när deras pappa bodde här. Det var ju en otroligt turbulent tid och barnen tog verkligen skada i slutet.

En kväll gick vi till deras pappa för att spendera natten där. Då såg min äldsta son honom dricka en läsk på baksidan. Han sa nervöst till mig "mamma, pappa dricker öl". Men jag visste att det var läsk och jag sa att vi sover bara där om det är läsk.

Vid ett annat tillfälle trodde min son att hans pappa var här och skulle bråka med mig. Och en gång sa han att han trodde att han skulle skada mig.

Minnena bleknar sakta men verkar kunna väckas till liv av detaljer som jag ibland inte ens uppfattar. Det kan vara en min jag gör eller ett ljud i huset... Jag vet inte. Men jag vet ju själv hur mina egna trauman väcks till liv av vissa ljud eller dofter eller liknande.

En gång hade jag en flaska lemonad i kylskåpet. Det såg ut som en vinflaska och min son öppnade kylen och var helt paff. "mamma, har DU vin?!?". Det var så skönt att kunna svara "det skulle jag aldrig ha. Vill du ha ett glas av den här drickan? Jag tror det är rabarbersmak" och så drack vi ett varsitt glas.

Det känns som en stor lättnad i mitt bröst varje gång någon av dem blir orolig och jag alltid kan ha ett lugnande svar.

Men det märks att det är bråken som fortfarande ligger som lättväckta minnen hos mina barn. Bråken som deras pappa alltid startade på nätterna. Med mig i början men tyvärr med oss alla tre i slutet. Jag vill såklart inte att de ska ha läskiga minnen av sin pappa men det är ändå en tröst att veta att i den hemska tiden var jag hela tiden nykter. De har aldrig varit rädda och samtidigt behövt söka tröst hos en mamma som OCKSÅ är berusad.

De undrade en dag om jag nånsin smakat öl och vin. Jag svarade att jag har det för några år sedan. De blev så besvikna och kunde aldrig tro nåt sånt om mig. Det var lite tokigt och lite skönt att de faktiskt inte ens minns att jag nånsin druckit.

Jag har en bekant som lever med en man som dricker för mycket. Han slog henne till och med. Men hon själv hade också druckit då så därför ursäktar hon honom. Tänk vad alkoholen binder fast även henne då. Det är därför jag är helt säker på att utan min nykterhet hade jag aldrig lämnat min man. Han hade kunnat skylla alla bråk på mig då och jag hade trott honom. Men när man själv är spiknykter och pratar lugnt så vet man dagen efter att man var helt maktlös i grälet. Är man själv också full kan man inte komma med så mycket. Man vill bara glömma bråket och skammen. Men en nykter hjärna minns och vet vad som sas och vem som sa det.

Jag och mannen har hörts och setts lite mindre än vanligt nu sista tiden och jag märker att det gör mig lite nervös. För jag gör mig redo för hans missnöje. Men jag känner också att jag har kommit en bit på min egen väg... Jag är inte lika nervös som förr. Förut hade jag krupit ur mitt eget skinn nu. Inte av saknad utan för att jag gör mig redo för bråk. Men nu försöker jag snarare påminna mig själv om hur det varit och vad som är. Varför det är helt okej att jag inte hör av mig hela tiden. Jag är inte skyldig honom det. Inte som fru och inte som flickvän.

Vi har barn ihop. Han vill vänta med skilsmässan. Han har inte hört av sig på flera dagar om inte jag gör det först. Varför vill han inte skiljas men det går bra att inte höras av? Vad är det för sorts förhållande ens? Det är svårt för mig att förstå. Men det var svårt att förstå förr i tiden också. När han inte kom hem på kvällarna ens. Att han inte ens tyckte att det var ett konstigt beteende att försvinna i 20 timmar utan batteri i mobilen. Det är ingen idé att försöka förstå antar jag. Det jag måste öva på är att sluta försöka.

Men det är svårt. Skulle han ringa nu och bjuda på middag så vet jag att jag rusar dit som ett skott och med en känsla av lättnad. Vi är vänner. Han är glad. Det är fortfarande mitt mål...? ☹️ Är det så för alla nyseparerade eller är det medberoendebeteende? Jag har aldrig separerat förut.

Kram ❤️

miss lyckad
Medberoende-Vilja allas väl, före mig själv..

Det finns massor av känslor, och förklaringar på vad medberoende är..Jag är själv lite okunnig på området..Men jag har flera släktingar som har delar eller mycket medberoende..Tycker ändå att man kan tänka så här..När ens eget mående är helt beroende av hur någon anhörig mår, alltså ens egna känslor påverkas hela tiden av någon annans, då är det medberoende..Du lim, har ju lyckats bryta dig loss från snart ex-mannen..Trots hans vilja att ha dig kvar så han har någon att faktiskt ha den känslomässiga makten över..Någon som mår dåligt över hans val, någon som städar upp efter honom, som försörjer och tar hand om hans familj och hem..Osv..Jag kapade av mina känslomässiga band till exet genom att flera kvällar i rad låtsas kapa osynliga band som fanns mellan oss, mentalt..Det tar lite tid att separera..Innan man äger sina känslor och faktiskt låter exet ta hand om sin egen skit och inte låter sig påverkas av hans liv..Du kanske kan tänka att du är kapten på din fina båt, med 2 små kavata matroser ombord..Exet får försöka ro sin egen skraltiga eka, om han inte klarar av att rusta upp den, så är det hans bekymmer..Du har verkligen gjort tillräckligt för honom...Du är stark, du är fin, du är bäst❤️Stor varm Kram..😃🍃💫🍃

Vinäger
Kram till dig

Så mycket du har att jobba med, fina Lim. Skönt förstås att du har ditt eget hem nu och att pojkarna har gått ett lugn.

Önskar så att du kommer vidare med dina tankar och det medberoende som fortfarande finns kvar.

Du är så värd att få må ännu bättre. Kanske behöver det gå en tid, men jag önskar att du snart är hemma i dig själv. Visst, jättebra att ni kan agera vuxna föräldrar, men det hela är ju fortfarande avhängigt att du ställer upp mest.

Kanske går det inte att göra på annat sätt just nu. Och sönerna kommer definitivt att veta vem som gjort vad under uppväxten.

Du är så bra, Lim, ville mest säga det. 💗

Kram

Lim
Tack miss lyckad och vinäger,

Tack miss lyckad och vinäger, ni är också bra och bäst ❤️❤️❤️👍👍👍. Så som du beskriver medberoende har jag också uppfattat det. Och inser att jag fortfarande är det. Och det gör mig så TRÖTT!!!!

Jag kan vara hemma en helg och ha en olustig känsla i mig ända tills mannen säger att han ska grilla med kompisar till exempel. Då blir jag lugn för då tänker jag att han är nöjd. Usch vad less jag blir på mig själv.

Något mer akut nästan är att jag måste sluta skämma bort mina barn på det sätt jag gjort sista halvåret. Jag har viljat kompensera antar jag. För allt som varit dåligt. Och nu när jag är ensamstående så vill jag ändå ge dem allt de vill ha. Och jag gör det i sådan utsträckning att det börjar påverka min känsla av makt hemma. Mina nej förvandlas till ja. Och jag spenderar pengar jag inte har råd att spendera.

När jag ville sluta dricka men inte lyckades förut så fylldes jag av en panik. En panik över att jag inte kunde lyda mig själv! Så känner jag nu kring hur jag spenderar mina pengar. Jag vill säga nej men ändå gör jag det.

Det är svårare att ändra vanor och beteenden som påverkar ens barn. Men jag måste hitta ett sätt. De kommer inte lära sig pengars värde om de får köpa allt de vill ha. Det här är mitt nya mål att arbeta för nu. Kontroll över min ekonomi och över besluten jag tar kring den. Jag måste förstå att min kärlek till barnen inte behöver eller ska visas i hur mycket pengar jag slösar på deras intressen. När det resulterar i att jag inte kan spara pengar alls så blir det bara fel och i längden sämre för dem.

Och så måste jag sluta köpa saker till hemmet nu. Jag kan inte förvandla vårt hem till ett slott och jag behöver inte det!! Vi har det bra ändå. Jag måste förstå det. MÅSTE ta mig ur det här materialistiska jag hamnat i. För det ger mig en sjuk panik. En panik jag inte känt på över 3 år nu.

Nu bestämmer jag det. Den här tiden nästa år ska jag inte sitta i den här sjunkande båten. Jag ska skärpa mig och sluta jämföra mig andra hela tiden.

Kram!

miss lyckad
Inte så lätt..

Jag gjorde så när jag drack..Köpte grejor till barnen, för att kompensera mitt drickande, så dom fick något bra..Tonårsdottern sa till mig att” jag har hellre fula kläder, om du slutar dricka”..Det kändes i mammahjärtat..Men det var svårt att svara något på en sådan kommentar..Innan vi flyttade från deras pappa, så hjälptes vi åt barnen och jag att spara till kontantinsatsen på huset..Dom frågade knappt om något..Ville jag köpa något till dom då, så sa båda barnen att ”det behövs inte mamma, vi klarar oss ändå”..Det har fortsatt så..Ibland sparar vi till lite roliga utflykter eller resor..Du lim kanske också kan få barnen att hjälpas åt att spara till något kul, så kanske du inte köper ”onödiga” saker..Du fixar det..Du är smart..😊..Kram🍃💕

Lim
Tack för tips och råd miss

Tack för tips och råd miss lyckad. Ska göra så. Först komma på fötter litegrann efter alla nödvändiga men i längden dyra inköp till mitt hem. Sedan ska jag börja spara med barnen till nåt härligt.

Jag träffade mannen två kortare svängar i veckan. Jag tyckte han betedde sig konstigt. Retsam, lättirritetad, stingslig, ifrågasättande. Jag insåg när jag lämnat att han hade abstinens!! Hade glömt hur han kan vara då. När vi bodde tillsammans var ju det största problemet när han drack. Så när han hade abstinens hade jag inte ork över att också tänka på det. Jag uppfattade honom däremot ofta som abstinent, inser jag nu. Pga det var det ju varken bra när han höll upp med alkoholen eller när han drack. Man drabbades alltid av hans dåliga mående på något sätt.

Jag har andra bekymmer i livet utöver honom så jag ska verkligen inte lägga min kraft på det nu. Men det var ändå en "bra" påminnelse.

Pga mycket vabb sista tiden har jag en gnagande ångest i mig som kommer av stressen. Längtar så oerhört efter sommarsemestern.

Önskar er en trevlig helg ♥️

miss lyckad
Tänk på allt du klarat💕🍃💫

Har också oro framförallt om ekonomi..Märker att jag hade det mycket mer i början av flytten..Nu känns allt mer stabilt..Så blir det med det mesta med tiden..Jag var för snäll mot exet i början..Han betalade inte för sonen trots att sonen inte kunde vara där pga exets supande..Sen insåg jag det idiotiska i det..Och tvingade honom att betala..Faktum var att hade jag tagit det via försäkringskassan hade han fått betala mer..Och pengarna går ju till sonens mat och uppehälle..Se tiden an lim..Du kommer att klara det bra..💕🍃💫🍀

Lim
♥️Kärlek till dig miss lyckad

♥️Kärlek till dig miss lyckad♥️ Jag kommer att vara på rätt ställe förr eller senare. Jag är också för snäll och jag känner mig själv så jag vet att jag kommer vara det rätt länge till. Är fortfarande konflikträdd och ängslig.

Jag läser ibland i anhörigsidorna men jag skriver nästan aldrig något. Tycker det är svårt att ge råd till någon. För det man går igenom som anhörig är så personligt. Jag vill bara skriva "lämna så fort du kan" till varenda en. Särskilt till de som ännu inte hunnit bilda familj med den som dricker för mycket.

Men till de som har barn... Jag vet ju att det tar så himla lång tid att bli redo. Jag "borde" lämnat min man för flera år sedan men det var nog det sista rådet jag hade orkat höra på. För det var omöjligt för mig. Jag behövde bara långsamt stärka mig själv och nå relationens botten eller nåt. Innan det dolde jag allt för att jag var rädd att få rådet att lämna.

Men jag känner VERKLIGEN att det inte är anhörigas jobb att stötta, hjälpa och peppa i vått och torrt. Det är en alldeles för stor börda. Särskilt om alkoholisten inte bestämt sig. Man kan inte som anhörig vara den som drar lasset. Skillnad vore det kanske om den som dricker VERKLIGEN slutar. I ett sånt läge hade jag också stöttat och peppat. Men inte annars! Man spiller bara sin tid och sin kraft. Och dessutom blir man ansvarig för den andres drickande eller ickedrickande.

Jag VET ju att man kan sluta dricka. Fine, det är en sjukdom, men det är en av få sjukdomar som man kan bota själv! Genom att sluta dricka!

Jag får skriva så, eftersom jag drack själv en gång i tiden. Så jag vet att man kan sluta 🤪

Om mannen slutade dricka på riktigt nu tror jag han skulle göra stora personliga förändringar. Kanske skulle det leda till att han inte vill ha mig i sitt liv ens längre. Vem vet? Att dricka gör en rädd och bekväm. Det är ju min nykterhet som hjälpt mig framåt de sista åren. Jag är helt förändrad inombords. Jag tror mannen håller fast vid mig för att det är tryggt, det känns hemma, det är bekvämt, det är inte läskigt och nytt. Han vet var han har mig och han vet att jag finns här. Om han vågade sluta dricka skulle han börja en inre resa som kanske skulle leda honom till en ny relation och till nya drömmar. Det kanske är för läskigt?

För visst är det så att ett nyktert liv är ett annat liv än ett liv med alkohol. Jag har helt andra visioner nu än förut. Men det krävs ju arbete att komma hit. Jag har ju gått igenom miljoner faser och känslor. Lärt känna mig själv på nytt och tillsist insett mitt värde (nåja, någorlunda... I alla fall mycket mer än förut när jag mest hatade mig själv).

Nu blev det nog långt.... Tänkte skriva annat egentligen men jag spårade ur 🤪 kram på er ♥️

Lim
Hej hej.

Hej hej.

Har haft en jobbig kväll. Har haft en hel del ångest sista tiden.

Och jag har en känsla av att vara i ett ingenmansland. Eller nåt. Jag och mannen är som ihop och separerade samtidigt. Jag anpassar mig, gör sällan egna planer, är tillgänglig.

Varje dag är jag den som på något sätt hör av mig först. Gör det alltid för alla år med honom har lärt mig att han annars blir sur. Varje kväll säger jag godnatt först. Som att jag är skyldig honom det för att barnen bor med mig. Trots att han faktiskt kan ringa barnen som har egna telefoner.

Så fort han bjuder hem mig rusar jag dit. Vill han att jag ska sova över säger jag ja även om jag längtar hem till mig egen säng.

Alla våra samtal handlar på något sätt om honom. Hans jobb, hans hem och inredning, hans planer osv. Det här är iof inget nytt men däremot öppnas plötsligt gamla sår. Hans totala ointresse för samtalsämnen jag väljer har varit så himla tydlig nu när vi träffas.

Jag är fortfarande den person i hans liv som han tar ut sån där irritation/frustration på. I små doser kanske men det gör ont när vi ses för några timmar och jag får ta emot det humöret för att han är bekväm med mig.

Jag har andningsproblem från den känslomässiga stressen jag känner. För mitt i allt är jag 99 procent ensam ansvarig för två barn som har fullt med egna bekymmer så som barn i deras ålder har. Som jag får hjälpa dem med och coacha dem genom. 24/7.

Idag fick jag besök. En väninna som stannade bara en halvtimme. Under den halvtimmen hann mannen vara på väg hit och skickade mig ett sms. Jag skrev att han jättegärna får komma bara väninnan gått. Han blev så förnärmad. Han vill ha barnen varannan helg skriver han. Han ska aldrig mer komma till mig. Han ska minsann få komma till sina barn när han vill. Barnen var inte ens hemma! De var hos sin kompis, vilket mannen visste. Han vill bara kontrollera mig och ha bestämmanderätt.

Jag känner mig så kvävd. Jag har gråtit och jag har i frustration dammsugit hela huset trots att jag redan hade gjort det. Och det gav mig sån flashback till hur det var när vi bodde ihop. Jag städade ofta när jag kände att jag ville slå sönder en glasruta.

Sedan väljer mannen att inte besvara mina sms (sms som är helt lugna och neutrala). Så han startar ett bråk för att jag vill dricka kaffe en halvtimme med någon. Sedan slutar han svara. Detta är också ett beteende han ägnade sig åt HELA tiden när vi bodde ihop. Han drog igång nåt och när jag var fylld av ångest och oro och uppe i varv så vägrade han prata med mig. Så jag hade massor av känslor jag ville få ur mig och åsikter jag ville dela med honom men det var bara att kväva allt. Kväva och kväva tills den dagen känslorna var borta och vi fortsatte som om inget hänt.

Jag kväver allt nu med. För egentligen är det honom jag skulle behöva diskutera med nu. Skulle vilja få ur mig allt. Men han har ju stängt mig ute nu. Pga en halvtimme med en vän!!!!

Mina barn ska sova hos en kompis. Så jag kan åtminstone gråta ut lite.

Mannen jag varit tillsammans med så länge har verkligen ett järngrepp runt mig. Det är så obehagligt.

Han säger att han vill ha barnen varannan helg. Men jag vet att barnen aldrig kommer vilja det. Önskar jag kunde säga till honom "javisst, det är en jättebra idé". Men jag vet att det inte är en bra idé. I den bästa av världar vore det bra. Då kunde jag pusta ut. Umgås med vänner. Och allt sånt. Men verkligheten är ju inte sån! Han var inte ens med barnen varannan helg när han bodde med oss! Hans lediga helger innebär ju festa med kompisar. Inte vara med sina barn. Han säger det bara för att han är sur på mig.

Jag har inte gjort nåt ens. Och exakt såhär har det alltid varit. Svartsjuka och egoism. Alltid. Jag har varit så bra på att parera. På att dansa efter hans pipa att jag intalat mig själv att han inte är sån. Fy fan.

Det svåra är att jag måste hålla mig cool. Tänker inte bråka. Jag ska spela med. För jag har barn med honom och de ska inte fara illa en enda gång till. Jag själv far dock illa men jag ska hitta nåt sätt att klara det på. Det värsta jag kan göra är att agera i affekt. Men gud vet att jag har sån lust att bara få visa vad jag känner för en gångs skull.

Suck.

Lim
3 månader har vi bott isär nu

3 månader har vi bott isär nu förresten. Om det är värt att notera eller ej vet jag inte. Är det nu det ska sluta fungera så bra?

Sisyfos
Låter jobbigt

Usch vad det låter jobbigt, Lim. Du skriver att du hör av dig först varje dag och att du säger god natt först.
Hur mycket kontakt har ni på en dag? Det känns som att ni borde släppa litegrann. Tror inte heller på affekt men ni verkar också fortsätta som tidigare fast i separata boenden. Vill du verkligen det?
All styrka till dig!

Sisyfos
Låter jobbigt

Dubbelpost!

miss lyckad
Hallå där vännen..🌺

Försök tänka annorlunda..Lösningar istället för låsningar..Hur vill du att en riktigt bra relation ska vara? Med en vän, eller partner? Du är värd något riktigt bra, i alla relationer..Glöm aldrig det..Det kan vara bra att visa dina söner att mamma vill ha respekt..Fattar att det inte är enkelt, men barnen tar ju efter i mycket..Jag får ofta säga till min tonårsson att det är hans pappa som är svag, inte sonens fel att relationen haltar..Annars kan ju sonen börja klandra sig själv..Försök att se saker från en annan vinkel..Stor varm kram💕🍃🍃💕💕..

FinaLisa
Usch, vad jobbigt!

Lim, jag lider verkligen med dig!
Du har hamnat i ett slags vaccum där du åter sitter fast i mannens grepp...
Tänk om du kunde sätta honom på paus och inte ha kontakt med honom överhuvudtaget på ett tag?
Det känns som du borde avgiftas från hans makt över dig och dina tankar.
Finns det ingen i din närhet som kan agera som något slags ombud med tanke på att barnen iallafall behöver träffa sin pappa?

Du ska inte ha det såhär Lim!
Du behöver lugn och ro för att kunna bygga upp ditt egna liv och din egen person!
Försök att hitta praktiska lösningar precis som miss lyckad skriver.
Jag hoppas verkligen att du ska reda ut detta och ta hjälp om det behövs.
Det finns väl någon form av kvinnofridsrådgivning att få stöd av tänker jag.
Hoppas, hoppas och önskar all styrka och kärlek till dig Lim🤗🧡🍀 kramar 🌺🌷🌺

Lim
Sisyfos, vi har haft mycket

Sisyfos, vi har haft mycket kontakt sedan vi flyttade isär. Det har känts bra och jag har varit förvånad över hur enkelt allt varit. Jag har engagerat mig i hans process i att skapa ett eget hem och allt sånt och även varit hos honom minst en gång i veckan men oftast mer.

Det har varit min "uppgift" att se till att barnen kommer dit osv. Och så har det nog blivit för att jag i alla år varit den personen i familjen som gör sånt. Och jag har varit okej med det eftersom att det varit en ny situation och för mannens skull (och barnens) har jag viljat göra det så bra som möjligt.

Nu egentligen är det dags för mannen att fixa det där själv. Men det känns som att han och jag måste hitta vår form av förhållande. Vad är vi? Vart står vi?

Han frågade mig för ett tag sedan "ska jag bo ensam nu? Såhär vill jag inte leva"... Typ. Jag svarade "vad vill du att jag ska svara på det?". Då blev han tyst. Nästa gång ska jag kanske fråga om han vill bo med mig igen. För då kommer han nog tänka efter och känna att han inte vill det. Tror jag.

Jag har varit ledsen ett tag nu. Jag och han är kanske i en ny fas nu där nåt slags uppbrott måste ske? Vi umgås och leker familj vissa dagar samtidigt som han fortfarande kan låta det gå flera dagar utan att han undrar hur vi mår. Det är liksom inte en riktig relation ju.

Jag försökte ringa honom imorse men han svarade inte. Ena sonen blev dålig och jag hade väldigt viktiga saker på jobbet idag. Slutade med att jag fick åka hem. Och då känner jag bara att den här mannen är inte ens material för en halvdan kärleksrelation. Han tycker ibland att jag tagit ifrån honom sin familj men sedan sover han med ljudet avstängt på telefonen så att han inte ens går att nå.

Jag vaknade inatt av att jag grät. Jag grät för att jag drömde att han var ensam. Det mitt hjärta och hjärna glömmer är att det är han som valt allt. Han har valt att vara osams med mig nu för att jag prioriterade en kompis en kort stund. Ändå oroar jag mig för att han ska känna sig ensam.

Om mina barn inte bodde med mig hade jag ringt hem dem till mig jätteofta. Ringt dem och sagt godnatt osv. Och det är ju såna saker som gör att barnen vill bo med mig. De hade förmodligen bott med mig även om jag bodde i en etta. Jag stänger inte av ljudet på min telefon.

Ibland tänker jag att jag vill säga till honom att det är helt okej om han försöker hitta en ny relation. För jag FÖRSTÅR om han inte vill bo själv. Jag fattar det verkligen. Men jag kan aldrig bo med honom igen. Och barnen kommer av naturliga skäl förmodligen alltid föredra att bo hos mig.

Miss lyckad... Jaa. Se det ur en annan vinkel. Min egen kanske till att börja med. Ser ofta allt ur andras vinklar för att jag får sån ångest av att vara oense med andra. Det skumma är ju hur jag ena stunden är så klarsynt för att en minut senare bara tänka jag kan lösa allt bara jag struntar i vad jag känner.

Finalisa, tack. Jo jag måste nog börja åtminstone ha mindre kontakt tror jag. Vi har ingen naturlig person som kan hjälpa oss i kontakten då han undvikit min familj de senaste åren. Men däremot kan det hjälpa om jag försöker hålla samtalen och kontakten fokuserade på att handla om barnen och inget annat.

Kanske blir det lättare för honom att släppa mig om han märker att jag ändå är mån om att han ska få träffa sina barn. Just nu känns det som att han ser oss som ett paket. Ska han träffa barnen behöver han träffa mig också verkar han tro. Men så behöver det ju inte vara.

Det som är skönt när vi inte bor ihop är att det inte blir riktiga bråk längre mellan oss. Vore han här nu och gick runt och utsatte mig för silent treatment så hade jag tillslut inte orkat längre. Nu kan han vara hur tyst han vill mot mig. Jag skickar sms om saker kring barnen och får ett kort svar och det får räcka. Behöver inte leva med det i mitt hem.

Jag måste försöka förstå att allt inte hänger på mig heller. Vill han verkligen vara med mig eller vara sams med mig så kan han ju vara det. Han kan ändra sitt beteende. Men han gör ju inte det. Och det är ju absurt att tänka att jag ska vara en ängel och lösa allt när det är han som är sur på mig. Jag kan inte alltid ta steget mot försoning. Har dessutom redan försökt en gång eftersom att det är min första impuls. Men jag tänker inte göra det igen.

Kram på er alla ❤️

Lim
Tänker ibland på i vintras

Tänker ibland på i vintras när han var bortrest utomlands i 3 veckor. Och när han kom hem stack han ut och drack med kompisar trots att hans barn längtat efter honom så mycket. Trots att han på nåt sätt ville vara kvar med mig. Att en person kan göra så mot de tre personer han påstår är viktigast... Det visar ju på vilken låg empati han har. När jag tänker på det så hjälper det mig lite att stå emot impulsen att försöka lösa allt igen. Han kommer alltid välja andra före oss. Vi ska bara finnas där när han känner sig ensam. Är det därför jag sörjer när han är ensam? För det har varit min roll i hans liv att finnas där då. När hans kompisar inte har tid eller när han är för bakis för att gå ut. Då har jag och barnen funnits där som en reserv.

Lim
Nu har dagen passerat. Eller

Nu har dagen passerat. Eller större delen i alla fall.

Jag har pratat med mannen, ett kort samtal. Höll mig till ämnet och önskade honom sedan en bra dag.

Sedan efteråt har det känts så skönt för att jag inte lade mitt fokus på att göra honom glad.

Nu skiner solen och jag sitter ute med en kopp kaffe. Men ångesten smyger sig på nu. Förmodligen just solen och att vi är lediga imorgon. Såna här kvällar då mannen brukade dra ut med kompisar medan jag blev kvar ensam hemma. Grannarna kommer säkert grilla. Men inte jag. Jag måste lära mig att det är okej. Men det gör ont. Så ont.

Så är det.

Ullabulla
Jag minns

När jag var helt ensam i mitt stora hus.
Grannarna grillade och exet satt och söp i stugan.
Och där gick jag mol allena och försökte både inför mig själv och omvärlden försöka få det till att det var ok.
Men det var det inte.

Jag känner med dig lim och de där dagarna som så småningom böir till timmar är fruktansvärda.
Du kanske ska se det som att du är som ett stort öppet sår nu och hudflikarna når inte varann för tillfället.

Strulan65
Det blir bättre ❤️

Man måste få sörja och det är naturligt. Men vis av erfarenhet så blir det bättre, i mitt fall såg jag att det var en fantasi jag sörjde och inte mannen. Så ge dig tid, kram Strulan ❤️❤️❤️

Lim
Tack snälla strulan och

Tack snälla strulan och ullabulla. Det kändes skönt på nåt sätt att du känt likadant ulla ♥️ just den där känslan tänker jag alltid att jag är ensam om och det är väl just därför det är typ den värsta känslan jag vet. När jag känner mig ensammast i världen och tror att ingen annan känner eller har känt så. Alla där jag bor ser så glada ut hela tiden.

Jaa strulan till stor del är det samma för mig. Det är allra mest en fantasi jag sörjer. För jag kände mig ju ensam väldigt ofta när vi bodde ihop. Kanske känns det då och då extra ensamt nu pga att min hjärna håller på att processa allt och det blir så definitivt.

Jag har i alla fall kommit på nu att mina långa hundpromenader inte räcker som ångestdämpande så nu har jag börjat träna ordentligt. Endorfinerna jag får av det hjälper så mycket. Träningsvärken känns i varje liten muskel och det är så skönt. Extra peppigt är det ju då att jag är nykter. Skulle inte för nåt i världen börja dricka för att dämpa känslorna. Men det känns ändå extra bra att ta till nåt som är motsatsen till alkohol. Nu har jag 1200 dagar nykter.

På eftermiddagen/kvällen när ångesten smyger sig på så tränar jag istället och hela mitt humör vänds. Att fokusera på träningen gör att jag glömmer bort ledsamheten och efteråt är jag så fylld av endorfiner och sedan är det som att jag har vänt blad.

Nu är jag mest rädd för att bli förkyld eller nåt så att jag inte ska kunna träna!

Men nu är det dags för en hundpromenad för det behöver min lilla fyrbenta kompis lika mycket av trots att matte upptäckt annat vid sidan av 💪

Kram till er alla ♥️♥️♥️

Lim
Förresten. Tror att koffein

Förresten. Tror att koffein ökar min ångest. Måste nog dra ner på det lite. Eller inbillar jag mig?!

miss lyckad
Grattis!!1200 dagar♥️

En härlig siffra..✨💕💫..Det är jättebra lim att filosofera och fundera..Oftast kommer man framåt med sina tankar, framförallt när man klarar av att leva på ett sätt som är bra för sig själv och sina nära..Jag förstår att du har lite oro och ångest..Kan tänka mig att det blir bättre med tiden..Ju stabilare ditt liv blir, desto stabilare mående, tror jag..Fokusera på bra saker du gör, så får du nog mer glädje i livet..Varm kram..💕🍃✨

Lim
Tack miss lyckad för ditt

Tack miss lyckad för ditt ständiga stöd ♥️

Har inte varit inne på forumet på två veckor. Inte ens inne och läst. Det kanske är ett gott tecken egentligen. Alltså ett tecken på att andra saker börjar få mer plats i mina tankar.

Jag får fortfarande overklighetskänslor ibland. Det är ju en av sakerna jag plågats av mest denna tid. Hur jag liksom tappar greppet om vad som är på riktigt eller inte. Nästan så att jag inte vet vad som hänt med alla år vi hade tillsammans. Var det en dröm? Obehagligt och smärtsamt är det när såna känslor kommer. Jag känner mig så liten då.

Men de goda nyheterna är att det händer betydligt mer sällan nu.

Det som gör att jag vill skriva nu har mest med mina barn att göra och kanske främst min ena son.

Jag var bortbjuden för ett tag sedan och lämnade mina barn till deras pappa. Jag hade ingen aning om att hans plan var att bjuda dit flera av sina kompisar. När jag framåt senkvällen var på väg hem så hade min ena son ringt mig flera gånger redan och jag hade förstås svarat och pratat med honom varje gång. Jag kom hem till mannen runt 22.30 kanske och då sov min ena son medan den andra var vaken. Mannen och hans kompisar satt ute och drack öl!! Det hade jag inte förstått när min son ringde. Att han var så ignorerad och att de satt och drack!

Efter en väldigt kort stund kom sambon till en av hans kompisar. Hon såg så ledsen ut och sa att hon hade blivit väckt av telefonen då sambon ville bli hämtad med bil. Hon undrade hur jag hade det men jag kunde inte säga så mycket men ville egentligen säga åt henne att göra som mig och separera. Hon sa att hon är så trött på all fylla och jag kunde bara nicka och säga att jag förstår.

Det kändes skönt att jag kunde ta med mig mina barn hem till mig. Ingen full man med på köpet. Men det var lite tungt att lämna henne där och veta hur hon kände sig. Hade jag inte haft barnen att tänka på hade jag bjudit henne att komma hem till mig istället. Men jag behövde bara komma hem till oss och lägga barnen i vår stora sköna säng och ge dem all den trygghet de förtjänar.

Så det kändes bra att åka hem men däremot kändes det inte bra att mina barn varit i den miljön hela kvällen.

Och så hände det idag igen. Jag jobbade till sen eftermiddag och ena sonen hade gått hem till sin pappa. Jag åkte hem till mig och efter ett tag kom min pojke hem. Han sa att hans pappas kompisar var där och att de hade köpt massor av öl. Han sa att det kändes pinsamt för honom att sitta där med dem. Han sa också att pappa inte ens hade köpt cola till honom men massor av öl till sig och sina kompisar.

Jag kände åter igen en stor lättnad över att vi slipper bo i det där. Men jag blir ledsen över att mannen inte ägnar sin lediga tid åt BRA saker med barnen.

Den kvällen jag tog hem barnen runt 23 tiden vore ju det normala att jag hade kunnat lämna barnen att sova tryggt där. Men istället kunde mitt ena barn inte ens somna och hans pappa satt ute och drack istället för att mysa framför en film med sina barn.

För ett tag sedan såg vi mannen på långt håll utomhus. Han var med ett stort gäng folk. Jag skämdes oerhört och skyndade förbi så att han inte skulle se mig. Jag förstod att de drack.

Dagen efter sms:ade han och bad mig köpa pizza och cola efter jobbet. Han låg givetvis bakis.

Jag kan känna en sån oerhörd skam och avsky kring hans alkoholistpersonlighet. Jag antar att det var den känslan min son kände idag. Och det känns så sorgligt. Min andra son hade inte varit dit idag. Den av mina barn som ville vara med sin pappa mest förut gick inte ens dit. Och min son som inte brukade vilja vara med sin pappa gick dit idag och möttes av det värsta han vet.

Det är så sorgligt vad alkohol gör. Utan den hade allt sett helt annorlunda ut. Allt.

Mannens semester börjar snart men jag räknar inte ens med att barnen ska vara där nånting. Jag minns ju förra sommaren. Han sov hela dagarna och jag skyndade hem på rasten för att ge barnen mat. På eftermiddagen tog jag dem till sjön att bada. Sedan när min semester började så kunde deras sommarlov starta på riktigt. Mannen bara drack och sov.

Det känns så bra inför denna sommar att veta att han inte ska sova bakis här en hel semester. Och det ska bli en sån skillnad för mig att slippa dölja det för alla. Baksidan kommer inte vara full av ölburkar och jag behöver inte oroa mig för att barnen tar hem kompisar som ser deras pappa sovande i soffan bland disk klockan 15 på dagen.

Just nu är han ju såklart full och jag slipper ha honom i mitt hem. Det känns så skönt men samtidigt så ledsamt att behöva känna såhär.

De kompisar han har hemma hos sig har alla minderåriga barn och fruar som är hemma med dem. Jag vet att det är egoistiskt och vidrigt av mig men det tröstar mig att veta att jag åtminstone slipper ha det som dem. Jag sörjer ju mitt fallerade äktenskap dagligen men när jag får jämföra min tillvaro med det värsta tänkbara så får jag kraft att tro på mina val. Jag VILL inte att hans vänner ska svika sina fruar och barn. Absolut inte. Men jag blir extra stärkt i mitt beslut när jag inser att jag slipper vara i den situationen mer. Hoppet är ute och det känns ännu mer ute när jag ser att till och med hans vänner med "lyckliga" äktenskap dricker och festar på ett otroligt oansvarigt och hänsynslöst sätt. Även om han hade viljat sluta leva såhär så skulle det aldrig gå med tanke på det umgänge han har.

Jaa ni... Många tankar väcktes till liv i mig ikväll pga. De senaste händelserna mina barn fått erfara. För egen del tycker jag ändå att jag tar små kliv åt rätt håll. Men mina barn är alltid nummer ett. Nästa gång kanske jag får ordna barnvakt om jag ska bort. För om mannen är ledig verkar det inte bli nyktert ens när han har barnen. Och jag märker att det skadar mina älskade pojkar 💔💔

Mitt och barnens hem är tack och lov ett 100 procent tryggt hem dygnet runt numera. Tänk att för bara några månader sedan var det inom dessa fyra väggar som otryggheten levde. Den här natten hade kunnat förvandlas till en mardröm om det inte vore för att vi bor här själva nu.

Godnatt allesammans och hoppas ni sover gott inatt ♥️

Sisyfos
Sorgligt

Det är så sorgligt. Inte du och dina val Lim, de är så bra även om det är tungt. Det är så sorgligt med den här gruppen män som verkligen bara umgås med alkohol. Jag kan inte tänka mig att nån av dem mår så bra av det. Eller om de ens har roligt. Man kan undra vad som hänt om ni kvinnor, istället för att vara ledsna och skämmas på varsitt håll hade satt ner fötterna tillsammmans. Men sorgligt att det ens ska behövas.
Jag tycker att du ska vara så stolt över dig själv som har valt dig och dina barn!
Det är så sorgligt också det du skriver om att han inte vill leva ensam... för han vill ju egentligen inte ha en relation verkar det som. Han vill ha personer där, kanske för att det är så det ska vara, kanske för att inte vara ensam, samtidigt så är kompisar och alkohol viktigare. Och om man bara umgås när man dricker så är ju det heller ingen riktig relation till vännerna.
Så tråkigt, han sitter fast i alkoholen.
Men du Lim, du väljer barnen, dig själv och väljer bort alkohollivet. Det är stora steg i rätt riktning.

miss lyckad
God Morgon🌺

Något som är bra med barnens pappas beteende är ju att han visar vem han är..Såklart jättesynd om barnen..Men då vet ni vad ni har att förhålla er till..Min sons pappa där trodde, i alla fall jag att han skulle hålla sig nykter, när sonen var hos honom, vilket ibland på hans veckor skedde, men ibland inte..Nu är sonen aldrig hos honom längre, han vill inte..Däremot hjälper pappan honom ibland med moped eller andra saker som sonen kontaktar honom om..Det är trist när förhållandet barn-far blir så dåligt..Men för att inte barnen ska bli svikna så får den andra föräldern vara med och styra upp..Jag försöker hålla en neutral ton, ja ibland lite berömmande om saker pappan gjort bra tidigare..Men samtidigt prata till sonen att pappan gör valen efter sitt beroende, som absolut inte har något med sonen att göra..Jag är ju rädd så inte sonen börjar få dålig självkänsla om han blir bortvald av sin egen pappa..Det finns andra släktingar kring sonen som tycker om honom och vill träffa honom..Sonen är snart vuxen, det går fort..Tror du är så smart lim, så fortsätt skydda barnen..Du har gjort helt rätt, med allt..Stor varm kram..💕🍃💫

Sidor